Det finns brister

Bara ett par veckor innan terminsstart saknas ännu tusentals lärare till landets skolor. Enligt en sammanställning som Arbetsförmedlingen gjort för SVT:s räkning, fanns i slutet av juli 5 110 annonser om lediga lärarjobb i myndighetens platsbank. Det saknas alltså legitimerade lärare.

Vi saknar vårdpersonal och anställd vårdpersonal går på knäna. Planerade operationer av svårt sjuka människor måste ställas in pga platsbrist.

Under en längre tid har kunnat läsa om att det saknas socialsekreterare runt om i landet.

På regeringens sida läser jag:

”Det råder f.n. brist på ett flertal yrkeskategorier inom byggbranschen och Arbetsförmedlingen bedömer att rekryteringsproblemen inom byggbranschen kommer att öka de kommande åren. Särskilt framhålls svårigheterna att rekrytera erfaren personal av arbetsgivarna. I många yrken inom sektorerna bygg och anläggning är antalet yrkesarbetande relativt få, t.ex. kranförare, glasmästare och isoleringsmontörer. Detta innebär att bristen kan vara liten mätt i antal personer, men ändå i högsta grad bekymmersam för arbetsgivarna. Det råder även stor brist på arbetskraft avseende olika sorters ingenjörer med inriktning mot byggbranschen, det gäller såväl civilingenjörer som byggingenjörer med kortare utbildningsbakgrund. På fem till tio års sikt väntas tillgången på utbildad personal inom byggbranschen inte bli tillräcklig. ”

IT-säkerhetsexperter håller på att bli en bristvara. Detta har redan visat sig i form av olika cyberattacker och fler lär det bli.

Det saknas poliser och saknas sökande till polisutbildningar. Polisen har under det senaste året tvingats att nerprioritera vissa saker i sin verksamhet. De har också tvingats att anställa fler civilanställda.

Till detta kommer brister på bostäder, skollokaler, äldreboende och vårdinrättningar. Infrastrukturen slåss med en mängd problem.

Vi har 53 no-go-zoner och en ökad mängd våldsbrott i form av sexuella trakasserier, våldtäkter, rån, hat och hot. Vårt samhälle blir mer och mer segregerat både då det gäller etnicitet, religion och kön.

Men ”vi är ju så rika” och vi måste vara global och en ”humanitär stormakt”. Politikerna saluför ”den svenska modellen”. Hur kan de göra det med alla problem och brister som vi har i vårt land? Har inte de ett ansvar för att dessa problem har uppstått? Jag anser att deras uppgift är att planera och förebygga. Men vad har de gjort – mer än att späda på med ännu fler problem?

Vårt land har haft en välfärd uppbyggd och anpassad till en befolkning på ca 8,5 miljoner invånare och fungerade bra. SCB skriver i sin befolkningsprognos:

”Enligt SCB:s befolkningsprognos växer Sveriges folkmängd med 150 000 personer per år just nu. Det är en hög ökningstakt om man ser tillbaka i historien. De senaste åren har befolkningen vuxit allt snabbare.

1969 hade Sverige åtta miljoner invånare. Under 2004 blev vi nio miljoner. Det tog alltså 35 år för befolkningen att öka med en miljon. Att nå nivån 10 miljoner invånare kommer att ta oss 13 år. Det beräknas ske redan under 2017. Nästa gräns, 11 miljoner, nås 2024. Det är bara sju år senare. En ökning på en miljon har aldrig tidigare skett så fort. Därefter väntas befolkningen öka långsammare.”

 

Borde inte politikerna förstå att vår välfärd inte räcker till och planera utifrån detta? Är det inte detta som våra politiker ska syssla med. Istället har de öppnat gränserna och tagit in fler och fler resurskrävande individer i vårt land. Varje sunt tänkande människa borde förstå att det sätter vår välfärd på svåra prov och att det uppstår brister. Jag insåg dessa uppenbara fakta för många år sedan! Varför vägrar politiker att förstå sammanhangen innan bristerna och problemen uppstår?  Istället har politikerna skapat problemen! Har de skapat problemen i rent oförstånd eller medvetet?