Överallt ser jag dem – människor, gamla och unga. I handen har de en mobiltelefon. Det spelar ingen roll om de kör bil, cyklar, promenerar med barnen eller vallar hunden. De är uppkopplade på nätet och knappar febrilt på telefonen.
Igår såg jag en familj – mamma, pappa och tonårsdotter – vid en uteservering. De hade varsin mobil som de intensivt knappade på under tiden som de åt. Inte ens matstunden kunde de lägga ifrån sig mobilen.
Jag ser familjer på promenad där barnen håller på med något spel medan de går. De verkar inte ha så mycket gemensamt – föräldrar och barn.
Jag ser pensionärer som sysslar med spel på mobilen under bussresan. De gör det istället för att samtala med varandra eller njuta av landskapet utanför bussfönstret.
Vi frågade sonen, 26 år, vad han gör med sin mobil. Han tittade förvånat och tänkte en lång stund innan han svarade: läser tidningen och sms-ar. Vi envisades och undrade om han söker fakta på internet. Nej! Det var han inte intresserad av. Men han tillade att han betalar räkningar, beställer biljetter och kollar facebook och Instagram.
Det är alltså detta som människor sysslar med större delen av sin tid! Finns det inte viktigare saker att göra? Mest beklämmande är när mammor eller pappor med barnvagn är mer intresserade av sin mobil än av barnen.
Vad händer med en befolkning som är mer bekväm med att kommunicera via mobilen än av att kommunicera i verkliga livet? Håller befolkningen på att förvandlas till avtrubbade varelser som inte klarar av vanligt mänskligt umgänge? Är det så politikerna vill ha oss – som helt oengagerade människor?
ulsansblogg 
Senaste kommentarer