Är ett normalt samhälle en utopi?

Kan vi inte återgå till ett normalt samhälle? Den meningen använder jag då och då. Genast får jag en följdfråga: Vad är normalt? Den frågan är naturligtvis svårt att ge ett entydigt svar på. Varje människa är ju unik och det som är normalt för mig är kanske onormalt för någon annan.

Men det finns ju sk normalfördelningskurvan. Enligt den 68 % av människorna normala. Räknar vi in dem som avviker något men ändå är ganska normala så är det drygt 95 %. Det är alltså nästan 5 % som är onormala eller har onormala beteende.

När jag vill återgå till ett normalt samhälle så syftar jag på ett samhälle där 95% av människorna mår bra och känner sig trygga. Idag upplever jag det som att de extrema (5 %) härskar och bestämmer. Det har blivit viktigare att ta hänsyn till och ge dessa extrema rättigheter än att vi normala ska må bra. Naturligtvis vill jag att alla ska må bra. Men hur ska vi kunna göra det om minoriteter ska styra oss?

Vad är det då som jag inte kan acceptera i ett normalt samhälle? Det är en mängd små och stora saker. Här tar jag bara upp ett axplock av dem:

Angiveri – hör inte hemma i vårt samhälle. Att anmäla varandra för fel åsikter till arbetsgivare, FB eller till polisen är fegt, elakt och oacceptabelt. De senaste dagarna har jag ännu en gång uppmärksammats på en vän som mist sitt jobb pga påstådda åsikter som jag vet att denne inte har. Alltså elakt förtal! En annan FB-väns konto har stängts ner av FB – pga av ”åsiktsmaffian ” har anmält denna person ett stort antal gånger. Jag skäms över dessa odemokratiska anmälare!

Aktivism – det finns grupper som vill tysta ”fel” åsikter. Vi hittar dessa människor inom olika grupper som #jagärhär, #röstamermänskligt, IRM men också inom vissa politiska partier. De påstår att de är demokratiska men har en alldeles egen tolkning av ordet demokrati.

Politisk lekstuga – de nuvarande partiledarna för sjuklövern visade upp sig i samband med årets Pride. Det är inte normalt att vuxna människor uppför sig som förskolebarn och viftar med flaggor. Det är inte heller normalt att de låter sig ledas som en flock kycklingar av hönsmamman. Det blev bara pinsamt att se dessa personer, som vill vara vuxna och vill leda vårt land, uppföra sig på detta barnsliga sätt! Jag tappade den sista uns av förtroende som jag har haft för dem.

Krav – en hel del människor bara kräver utan att prestera något tillbaka. Ensamkommande sittstrejkar för att de ska få stanna i Sverige. Aktivister som försöker stoppa avvisningar från Sverige. Men de vill inte tala om vilka kostnader deras agerande innebär för oss vanliga människor. De är känslostyrda och har inte några som helst ambitioner att göra konsekvensanalyser.

Invektiv – skällsord, lögner och baktaleri är ofta de enda argument som en del personer använder. De är inte trovärdiga men får stort utrymme i mainstreammedier. Det skulle vara skönt att slippa allt detta kärringskvaller och kunna föra en sansad debatt!

I mitt normala samhälle borde det finnas en fungerande välfärd,trygghet och ett fungerande rättsväsende. Det fanns på den tiden som det normala fick råda. Det är nog en utopi att denna tid kommer tillbaka eftersom extrema grupper tycks leda vårt land! Blir det någon ändring efter valet? Knappast!

Annonser

Generösa bidrag – död i Medelhavet

Sanningen är att Sverige sedan år 2000 har tagit emot fler än 1,2 miljoner invandrare – och de flesta av dem har inte asylskäl utan är ekonomiska migranter. Detta säger flera initierade personer – t.ex. den italienska polisens talesman Renato Cortese säger, år 2015:

“Sveriges bidragssystem är skyldig till tusentals migranters död i Medelhavet” och “Till Sverige dras migranterna på grund av de generösa bidragen och skattefinansierade livsförsörjande uppehälle för de som varken kan eller vill arbeta”.

En intressant artikel som bör läsas!

När lögner får fäste

Ibland blir det bara för mycket! Då känner jag att jag skulle vilja ha en knapp att stänga av sätta igång alla intryck och tankar. Eller… varför inte … ett resetverktyg?

Denna morgon ville jag bara roas utan eftertanke. Därför frångick jag alla principer. Jag tryckte på TV4. Där dök han upp – Patrik Oksanen – och talade om: Så lätt påverkas vi av lögner på nätet: ”Vi lever i informationsöverskott”. Han berättade om farorna med informationskriget och vilka länder som påverkar oss mest.  Naturligtvis var Ryssland den stora boven!

I hans version är vi alla små mycket påverkbara varelser som låter oss manipuleras. Men är det så? Om vi nu är så lättmanipulerade undrar jag VEM som manipulerar oss. Är det Oksanen som försöker att få oss att tro att Ryssland ligger bakom all propaganda? Eller är det TV4 som ger honom en mängd TV-tid? Eller är det någon helt annan?

Just nu har jag kanske alla känselspröt ute för att vilja avslöja lögner. Till en del beror det på att det är valtider, att medierna sprider oriktig information, att debattklimatet är hårt, att åsiktskorridoren krymper igen, att invektiven haglar, att …, men också på den bok som jag just nu läser: Brilliance skriven av Marcus Sakey.

Egentligen är jag inte intresserad av att läsa råa thrillers. Men denna bok ger mig kalla kårar längs ryggraden och jag måste bara läsa färdigt!

”År 1980 föddes i USA ett stort antal barn med unika förmågor. Nu, trettiofem år senare, växer motsättningarna mellan de vanliga människorna och de specialbegåvade. Nationen håller på att slitas isär av en rad inhemska terroristattacker och allt pekar på att det är välorganiserade grupper av militanta specialbegåvade människor som står bakom attentaten.

Agenten Nick Cooper jobbar för en statlig myndighet som spårar upp misstänkta terrorister. Han är själv specialbegåvad och han är den bäste i sitt slag. I ett desperat försök att avvärja en monumental terrorattack, lämnar han sin organisation för att närma sig terroristerna på egen hand. Plötsligt är han jagad från alla håll. Och lika plötsligt inser han att världen inte är så svart och vit som han tidigare trott.”

Vem står för sanningen och vem står för lögnen? Vem är de onda och vem är de goda? Jag ser faktiskt stora paralleller med det samhället som vi lever i. Vi kan byta ut de specialbegåvade mot olika grupper som finns i Sverige just nu!

NMR – är de nazister? Eller är det bara propaganda? Varför vill man lagstifta för att förbjuda denna organisation?

SD (och Afs och Med) – varför ska de brunstämplas och tystas i debatter med en mängd invektiv? Vem vinner på att de tystas?

Mp – varför får de så stort utrymme i medier? Varför har de kunnat ta sig in i maktcentret – regeringen? Vem ligger egentligen bakom och bekostar all denna klimatpropaganda?

Feminismen – varför har feminister fått så stort inflytande på svensk politik? Är det någon som vinner på att svartmåla vita Cis-män och införa genusutbildningar?

HBTQ-rörelser – varför har Pridefestivaler fått så stort utrymme? Varför påstås det att svenska folket är homofoba? Vem vinner på det?

Vem vinner på den ”svenska värdegrunden”, ”humanitära stormakten”, ”svenska modellen”, antirasistiska rörelser, #jagärhär, Näthatsgranskaren eller det senaste #röstamermänskligt Sverige 2018?

Jag kan bara se ett syfte. Det svenska folket ska splittras för att göras mer påverkbara.  Vi ska inte stå enade på barrikaderna. Härska genom att söndra!Men vem ligger bakom? Antagligen någon kapitalstark person eller organisation som vill ta kommandot globalt. Våra politiker är bara en bricka i detta fulspel. De är utsatta för lika mycket propaganda som vi andra. Men de tror att de vet bättre än alla oss andra.

Vad kan rädda oss från alla dessa lögner, propaganda och från att bli en splittrad nation? Ett sätt är kanske att hämta information från en mängd olika medier och våga ifrågasätta alla!