Varför censureras böcker? – KULTURKRIGET förklarat.

Böcker skrivs om, konstverk förses med varningstexter och identitet överordnas meriter. Vad ÄR egentligen det konfliktfyllda fenomen som kallas “kulturkriget”? Hur påverkar språk och politik den svenska kulturen? Och vad händer med ett samhälle där kulturen blir maktens redskap? Dessa frågor tar jag upp i veckans video om “KULTURKRIGET”.

Kulturrevisionism och faktaresistens

Krig kan ske på många olika sätt – både med och utan vapen. De flesta av oss följer de demokratiska spelreglerna. Andra ger sig inte förrän de har vunnit. Vinner de inte så förändrar de spelreglerna eller ännu hellre ersätter dem med egna ”fakta”.

Igår var det någon som ställde en fråga på Twitter: ”Vårlilja” är det samma sak som förvanskningen med ”Vintergran” och ”Vinterljus”? Heter det inte ”Påsklilja” längre?

Ja, nog känns det märkligt! Påskliljor har vi haft under hela min livstid och jag är övertygad om att de har kallats för samma sak långt tidigare. De har väl kallats för påskliljor för att de blommade ungefär samtidigt som vi firar påsk. Så var ligger felet? Är det återigen ängslighet för att någon ska bli kränkt? Kanske sekulära eller de som utövar annan religion inte gillar att påminnas om påsken. Vi har ju under många år blivit påminda om att inte använda ordet jul utan hänvisats till vinter istället. Detta kallar jag för en krigföring emot det svenska språket och den svenska kulturen!

I förra veckan kunde vi läsa att det brittiska förlaget av Roald Dahls klassiska barnböcker censurerar bort fantasifulla språket från verk som Charlie och chokladfabriken och Matilda för att göra dem mer acceptabla för moderna läsare. En genomgång av nya utgåvor av Dahls böcker som nu finns i bokhandeln visar att ett 100-tal passager som rör vikt, mental hälsa, kön och ras har ändrats.

Sen läser jag att inför 70-årsjubileet av författaren Ian Flemings böcker om agenten James Bond meddelar förlaget att böckerna delvis skrivs om. Efter att ha utvärderats av ”experter på stötande innehåll” ska kontroversiellt språk tas bort eller ändras.

Vissa böcker förses med triggervarningar om att de innehåller ett ålderdomligt språkbruk och sexistiska och rasistiska ord. Jag har läst böcker innehållande sådana ord sedan jag var barn! Nog förstod jag att vissa saker inte var OK och att fantasin flödade i böckerna. Jag förstod att böckerna var skrivna i en annan kontext och att författarens referensramar var andra än mina. Att ändra på texten i litteraturen kallar jag för kulturell krigföring och historierevision. Vi ska inte ändra i vare sig historiska eller kulturella dokument. De skildrar ju en annan tid som vi inte ska glömma! Barn förstår att livet var annorlunda förr. Låt de läsa, vara nyfikna och fråga – det är ju det som de lär sig av!

Under större delen av mitt liv så har jag hört om rysshatet. Jag har aldrig förstått varför jag ska hata Ryssland eller Putin eftersom jag inte hatar någon. Jag tycker naturligtvis som de flesta att kriget är hemskt och vill ha slut på det. Just därför kan jag inte förstå varför väst matar in vapen i Ukraina. Det gör ju bara att kriget håller på ännu längre och det ukrainska folket får lida ännu mer! De senaste dagarna har jag haft en diskussion med en Putin-hatare. Han har försökt övertala mig om hur fel jag har. De senaste argumenten från hans sida var att jag är faktaresistent, skriver desinformation och är köpt! Men hur kan det vara desinformation när man delar information från både öst och väst och från många olika källor? Jag förstår inte. I demokratins namn ska väl alla röster få höras. Men när de massformerade människornas argument tryter då påstår de att motparten är köpt! Vem skulle ha köpt mina tankar? Vilken betalning skulle jag ha fått? Jag har i alla fall inte sett någon betalning så jag undrar när den kommer? Vem av oss är det som är faktaresistent?

Demokrati vad är det? De demokratiska grundtankarna som framhålls av bland andra Sveriges regering och riksdag är alla människors lika värde och rättigheter, tanke och yttrandefrihet och respekten för de mänskliga rättigheterna enligt internationella konventioner. Men hur stämmer det in på kulturkrigen? När ord ska förändras och litteratur ska skrivas om då slirar man väl på demokratin. När jag påstås vara köpt för att jag vill dela andras åsikter ja då anser jag att demokratibegreppet har urholkats.

Vad blir då nästa sak som de vill ändra på? Jag funderar på att historierevisionisterna vill ju inte att vi ska komma ihåg våra rötter eller våra kungar. Vi ska inte hylla några vita cismän. Vad är det då som går av stapeln till helgen? Jo …

Mer än 1,7 miljoner deltagare har åkt något av Vasaloppets olika lopp sedan starten 1922. Men egentligen föddes tävlingen ytterligare 400 år tidigare, med bara en enda person. Vasaloppet går nämligen längs den sträcka där en viss Gustav Vasa flydde från danske kungens soldater. År 1521 stannade Gustav Eriksson – under sin flykt undan den danske kungen – i Sälen och återvände till Mora för att leda upproret mot ockupationsmakten. Gustav Eriksson enade så småningom riket och blev Sveriges första kung, mer känd under namnet Gustav Vasa. Sälen är med andra ord inte enbart startplats för världens största motionslopp, utan också startpunkten för hela vårt lands historia.

En startpunkten för hela vårt lands historia! En vit cisman och ett motionslopp för män? Ja, vi har ju tjejvasan men ändå. Kan vi ha detta evenemang uppkallat efter en svensk kung? Kan någon bli kränkt? Varför inte byta ut namnet till något urvattnat neutralt? Kanske Blåbärsloppet eller … någon skulle säkert bli kränkt!

Vad vi än gör så är det någon som vill något annat! Det är alltid någon som missuppfattar och alltid någon som blir kränkt. Det som gynnar mig missgynnar någon annan. Det kan vi aldrig ändra på, hur mycket historien eller kulturen skrivs om eller vad vi än beskyller varandra för. Varför måste vi kriga mot varandra? Allt hade varit så mycket enklare om vi hade accepterat och försökt förstå olikheterna!

Kultur till utförsäljning

Bortom det svenska språket finns ingen svensk kultur, och bortom en svensk kultur finns ingen svensk gemenskap.
FOTO: EINAR ASKESTAD

När jag för en tid sedan steg in i ortens bibliotek möttes jag av ett berg av staplade böcker utspridda över golvet. En skylt uppmuntrade besökarna att ”bygga ett boktorn”. Kafka och Goethe, Camilla Läckberg och Alex Schulman, här fanns alla möjliga titlar, jämbördigt behandlade som liken efter en naturkatastrof. Ting att leka med, byggstenar att stapla på höjden med. Jag blev stående innan jag kom mig för att tilltala bibliotekarien. ”Ni har inga bokbål?” frågade jag. ”Ni skulle kunna ha en öppen spis och låta folk bränna böcker, tänk bara på värmen som skulle alstras i dessa bistra tider?”

Bibliotekarien log ängsligt.

I andra änden av den lika spatiösa som folktomma lokalen hade man samlat böcker som man mer bokstavligen ville bli av med. Bortgallrade böcker för fem kronor styck. Hyllor efter hyllor. Gamla fina saker, blandat med nyutgivet som kulturrådet bedömt som kvalitetslitteratur och som biblioteken får sig gratis tillsända. ”Fyller du en papperskasse får du alltihop för femtio kronor”, sade bibliotekarien.

Jag bad om att få tala med bibliotekschefen.

Intressant fortsättning följer i länken HÄR