Som man ropar i skogen får man svar

Oavsett om du ropar i skogen, talar i telefon, talar direkt med någon eller skickare ett mejl, så får du svar utifrån hur du har frågat själv. Du blir bemött av andra på samma sätt som du bemöter dem. Idag blir det gamla ordspråket aktuellt igen. Naturligtvis röstar människor utifrån politikers agerande!

Sverige får inom kort en ny regering som vissa redan påstår blir fascistisk och nazistisk. Italien har fått sin första kvinnliga premiärminister. Men … ajajaj hon företräder ju fascisterna! Människor röstar på den politik som de vill ha och inte den politik som makten och medierna vill ha! De röstar på den politik som de anser gynna deras egen situation!

Jag läste för några år sedan om en doktorsavhandling som fastslår att vi röstar utifrån de styrandes sätt att klara av kriser. Om vi anser att de styrande har klarat en kris bra så fortsätter vi att ha förtroende för dem. Om de inte klarar av att lösa kriserna på ett bra sätt så flyr väljarna till andra partier. Detta inträffade efter stormen Gudrun och Tsunamikatastrofen. Handlingsförlamning eller förmåga att lösa situationen snabbt och på ett bra sätt kan vara avgörande för de som just då styr landet eller kommunen.

Var det stormen Gudrun som fällde den Socialdemokratiska regeringen 2006 och som banade väg för Alliansregeringen. Ny forskning indikerar i vart fall krishanteringens betydelse för väljarnas beteende, läste jag.

Vi såg händelsen på Drottninggatan 2017. Polisen hade en stor portion tur – hade precis tränat i krisberedskap och allmänhetens engagemang – samt duglighet, gjorde att Socialdemokratiska sympatierna ökade.

Vi har haft den s k flyktingkrisen i vårt land. Följden har blivit nedrustad välfärd, ökad segregation, ett större antal grövre våldsbrott samt problem med infrastrukturen. Ledde detta till att människor blev missnöjda med etablissemanget?

Nu har vi upplevt klimatomställningar, Covid-19, vaccinationer, höga drivmedelpriser, höga elpriser, räntehöjningar, inflation och kriget i Ukraina. Mycket har hänt på kort tid!

Det talas så mycket om högerextrema, blåbruna och fascistiska partier. Den självpåtagna politiska ”eliten” står frågande och undrar hur dessa extremister har fått framgång. Men vi ser samma tendens i land efter land i Europa. Kan man dra någon slutsats av denna forskning så bör det vara att de sittande regeringarna inte har klarat av katastroferna på ett tillfredsställande sätt.

Vår regering har valt att skicka över de flesta problemen till kommuner och regioner. Kommuner och regioner har tvingats att ta ansvar för fattade nationella beslut. Det innebär att många kommuner och regioner har och kommer att ha stora ekonomiska problem under mycket lång tid framåt. De kommer att ha svårt för att klara av skola, bostadssituation, lag och ordning, omsorg, ordna arbetstillfällen och mycket mycket mer. Kommer vi att få se en mängd maktskiften i kommunerna som följd av den förda nationella politiken?

De som talar högerextremism och fascism borde nog rannsaka sig själv! Det är ju deras eget fel att befolkningen anser att de inte klarar av sina uppgifter och vill ha ett nytt sätt att styra landet på. Vi ser kanske ännu en gång en ”Gudrun-effekt” – både i Sverige och Italien? De får ju de svar som de har ropat efter!

Vilken flock är mest demokratisk?

En av orsakerna till att människan har överlevt är att vi har levt i flock. I flocken har vi tagit hand om varandra. Vi har skaffat mat tillsammans, ordnat tak över huvudet, gjort eldstäder samt vaktat flocken.

Fortfarande lever vi i flock. De vuxna tar hand om barnen, de sjuka, de gamla och de försvarslösa. Det har fungerat bra i den lilla flocken – familjen. Men samhällsstrukturen har ju splittrat familjerna. Urbaniseringen har gjort att andra måste överta familjens uppgifter. Det stora samhället (kommuner, landsting och stat) har tagit över ansvaret. Vi betalar skatt för att de ska sköta den sociala biten som familjen eller den lilla flocken tidigare skötte. Men fungerar det?

De styrande vill att vi ska flytta samman i ännu större flockar – städer -, att vi ska lita på att de levererar det sociala skyddet samt att vi ska organisera oss i deras politiska organisationer. De vill att vi ska lita på dem och förstå att de vet bäst.

Men hur stor kan en flock vara för att allting ska fungera tillfredställande? När slutar människor upp med att ta egna initiativ och överlåter allt åt flockledaren?

Jag tror ju att demokratiska beslut kan ske i en liten grupp och enskilda initiativ är av godo i en sådan grupp. Men ju större gruppen blir desto mindre har den enskilda personen att säga till om. När gruppen är tillräckligt stor så slutar individerna att ta de egna initiativen och den som gör försök att ta ett eget ansvar kommer att motarbetas.

Det är detta som vi ser i dagens samhälle. Flocken dvs landet har blivit för stort. Det har bildats en mängd olika politiska partier – 8 riksdagspartier. Det är dessa som vill bestämma över hur landet ska fungera. Men de är inte överens! De stora partierna vill köra ut småpartierna. Det är bara deras åsikter som ska gälla i landet – annars är demokratin hotad!

I det just avslutade riksdagsvalet såg vi det tydligt. De som har haft makten, och nu måste dra sig tillbaka, vill helst inte lämna den ifrån sig. De är ju bäst, har rätt värdegrund  och anser att det är de som  har den rätta tolkningen av begreppet demokrati. En ledarskribent (Anders Lindberg) skrev:

Det här är början på ett annorlunda Sverige. Och det finns inget sätt att stoppa tillbaka tandkrämen i tuben igen. Rädslan, polariseringen och ilskan från de senaste sex veckorna kommer att kasta långa skuggor in i framtiden.

Naturligtvis blir landet annorlunda, när den halvan av det svenska folket som har stängts ute från makten, får styra upp landet i den riktning som de anser vara bäst! Vi behöver kanske skuggorna för att slippa se problemen som landet lider av. De problemen har till större delen orsakats av de som har haft makten i åtta år. Det som blir annorlunda är väl att den nya regeringen blir lösningsinriktad och kommer att försöka få ordning och reda igen. Jag förstår att många upplever smärta när vi får en ny regering och skänker en tanke åt Karin Boye:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Det gör ont att börja tänka och göra annorlunda! Men när knoppen har brustit kan vi kanske skåda en vacker blomma? Om jag förstår det rätt så kommer den nya regeringen att kräva att varje medborgare sköter sig och försörjer sig själv. Jag förstår att de som är vana att kollektivet ska ta ansvaret känner rädsla och oro. Men det har ingenting med polarisering att göra!

En flock ska hålla samman och kräva att alla i flocken bidrar! En flock som drar åt olika håll har ingen möjlighet att förbli en flock. Den kommer att splittras. Det är just det som harr hänt med vårt land. De styrande har inte varit intresserade av att ha en homogen flock. De har medvetet splittrat och letat efter en syndabock. Den syndabocken blev SD som fick mottaga alla okvädningsord och fick skulden för allt omt som har hänt i landet.

Men SD samlade en flock omkring sig – en flock som insåg att man inte kan styra ett land med polarisering, lögner och förtal. Resultatet blev att SD finns med i högerblocket som kommer att styra Sverige. Naturligtvis gnyr vänsterblocket när de får skrivet på näsan att deras tolkning av demokrati inte gillas av det svenska folket.

Är det högerflocken eller vänsterflocken som är mest demokratisk?

Apropå valrörelsen…

Apropå valrörelsen och dess lögner…