Upprop mot rasism på SR efter BLM-bevakningen

I ett internt upprop anklagas Sveriges Radio för att särbehandla och osynliggöra journalister på grund av deras ursprung, samt för att sakna mångfaldskompetens i rapporteringen om bland annat Black Lives Matter. ”Vi ser mycket allvarligt på uppgifterna”, säger journalistklubbens ordförande Johanna Lindblad Ahl.

Fyra journalister på Sveriges Radio har tagit initiativ till ett internt upprop mot rasism. Journalisten erfar att ett 50-tal medarbetare varav flera chefer har ställt sig bakom uppropet. Enligt SRs pressavdelning handlar det om 37 personer, varav 22 är anställda på företaget idag. 

I uppropet riktas hård kritik mot framför allt Sveriges Radios publicistik. De som undertecknat uppropet anser att mångfaldskompetens saknas på redaktionerna, vilket bland annat ska ha påverkat rapporteringen om Black Lives Matter-protesterna under sommaren, uppger källor för Journalisten.

Är jag ensam om att tycka att dessa aktivister uppför sig som bortskämda barnungar? Sveriges Radio ska inte vara aktivistiska. De ska ju göra program för hela svenska folket. Men det vet vi ju att de inte gör! Det är väl därför som de tappar lyssnare!

Likadant känner jag för damlandslaget i fotboll som knäböjer! Varför håller de på med denna aktivism. Sverige är ett land där rasismen, om den har förekommit, endast livnärs av antirasistiska grupper!

Ännu en gång handlar det om makt. Minoritetsgrupper som vill ha makt. BLM har ingenting att göra i Sverige. I Sverige behandlas alla lika – om de uppför sig väl. De svenska lagarna och de svenska normerna gäller för alla – oavsett etnicitet, hudfärg, sexuell läggning eller religion. De som missgynnas är genuina svenskar som hela tiden ska misstänkliggöras och föraktas.

Har de så dålig självbild att de hela tiden måste känna sig diskriminerade? Varför hakar vita fotbollstjejer på dumheterna? Varför säger inte våra politiker ifrån – nu får det vara nog? Men det vågar ju inte politikerna. Det rör sig ju om deras väljargrupper!

Finns det kriminella som inte har begått några brott?

Personer med kopplingar till grov gängkriminalitet och som är utländska medborgare ska kunna utvisas ur Sverige innan de begår brott. Detta föreslår Moderaterna idag!

Antingen har de tappat förståndet eller så har de bristande förmåga i att formulera sig! Det påminner mig om när Annie Lööf( C) i februari 2012 yttrade följande i en nyhetssändning i SVT Aktuellt:

 ”I Sverige är det förbjudet att vara kriminell”

Ja, jag hörde det själv annars hade jag trott att det var fake news! Men många har påstått efteråt att inslaget är manipulerat. Dock minns jag att jag omedelbart sa högt ”Vad sa hon? Där gick väl munnen före tanken?”

Samma sak tänker jag idag om Moderaterna! De kan väl inte mena att människor som aldrig någonsin begått ett brott ska utvisas pga sin etnicitet och för att de kanske känner någon som har begått brott?

– Vi vill använda den lagstiftning som redan finns idag för att utvisa personer enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Vi vill utvidga den lagstiftningen till att också gälla personer som helt enkelt kan knytas till de gängkriminella miljöerna när man bedöms utgöra ett kvalificerat hot mot Sverige, säger Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell.

– Det skulle kunna få effekten att man med den lagstiftningen kan utvisa vederbörande innan den begått ett brott, givet att man bedöms utgöra ett kvalificerat hot mot rikets säkerhet, säger han.

Men … vem kan bedömas utgöra ett kvalificerat hot mot rikets säkerhet innan denne har begått ett brott? Om personen har planerat att begå ett brott så är väl detta egentligen brottsligt? Men hur ska man kunna bevisa detta? Kan man straffa människor i förskott? Hur blir det då med rättssäkerheten? Det låter konstigt i mina öron! Om en släkting spårar ur och blir en fara för rikets säkerhet – ska då hela klanen utvisas eftersom den har kopplingar till den misstänkte?

Vad är ett kvalificerat hot mot rikets säkerhet? Naturligtvis är det terrorbrott, spioneri mm. Men vad är det mer? Kan det vara att uttala sig negativt om den sittande regeringen?

Frågorna är många men svaren få! Moderaterna bör tänka om! Naturligtvis måste vi bekämpa brottslighet på alla plan. Men vi kan inte godtyckligt straffa människor INNAN de begår brott!

Läsförmågan hos de unga försämras

Nöjesläsningen minskar bland barn och unga samtidigt som svenska elever uppvisar en bristande läsförmåga. Det visar en ny rapport från Svenska Förläggareföreningen.

Jag har alltid betonat vikten av att kunna språket – både muntligt och skriftligt. Därför hade jag alltid en högläsningsstund varje kväll före sängdags med mina barn – från späd ålder till början av tonåren. På så sätt fick jag ju förmånen att läsa barnlitteratur samtidigt som barnen har såg fram emot sängdags och en gemenskapsstund. Vi upplevde litteraturen tillsammans och barnen blev inspirerade till att själv läsa. Jag minns min lärare från högstadiet som berättade: ”Jag läser Pelle Svanslös för mina barn. De skrattar på ett ställe och jag på ett annat!” Precis så har även jag upplevt högläsningen.

När jag i arbetslivet har jobbat med barn så har jag alltid litteraturen fått en stor plats och samma sak har det varit inom vuxenutbildningen. Jag har alltid försökt att inspirera andra människor till att läsa. Därför har det varit ganska naturligt att jag har blivit en aktiv del inom olika läsprojekt. ”En bok för alla” var ett sådant. En bok för alla startade genom ett statligt initiativ. Litteraturutredningen, som arbetade mellan 1968 och 1974, såg som ett av sina huvudmål att skapa bättre möjligheter för flera människor att läsa god litteratur. Litteraturutredningen ville skapa ett alternativ till vad man sammanfattande benämnde ”triviallitteratur” och föreslog därför statligt stöd till ett massmarknadsförlag, som skulle ge ut prisbillig kvalitetslitteratur. Regeringen ville gärna förverkliga förslaget och vände sig så småningom till Stiftelsen Litteraturfrämjandet med en förfrågan om man där var villig att åta sig uppdraget.” enl Wikipedia.

Ett annat projekt som jag minns är ”Läs för mig pappa!” – ett projekt där barnböcker spriddes på arbetsplatser för att få föräldrarna att läsa för sina barn. Jag har varit involverad i många liknande projekt genom åren. Alla har initierats därför att lärarna har larmat om att barns läsförståelse har minskat.

Vi har också sett hur skolresultaten har rasat – kanske till viss del beroende på bristande läsförståelse. Jag tror att de flesta skolorna i landet har haft något läsprojekt genom åren. När jag googlade på ordet så fick jag 67 000 resultat. Därför kunde jag bara skratta när jag 2016 läste ”Strategin som ska stoppa Pisa-raset”:

”På onsdag nästa vecka ska finansminister Magdalena Andersson (S) presentera regeringens vårbudget. Samtidigt presenterar man även det nya läsprojektet ”Hela Sverige läser med barnen”. Ett förslag som ska samla skola, kultur, idrott och föreningsliv för att, som det står skrivet i vårbudgeten, ”samla läsfrämjande insatser”.”

”Det nya läsprojektet kommer att hanteras av regeringen i ett samarbete mellan kulturdepartementet och utbildningsdepartementet. Nya eventuella pengar kommer senare under året i höstbudgeten.”

Ett halvår senare var det dags igen.

Vår statsminister har blivit sagoberättare! Han besökte stadsbiblioteket i Södertälje och rev bland annat av en sagostund för nio utvalda barn och ett 20-tal vuxna. Han uppgav redan  i sitt sommartal i augusti att regeringen hädanefter tänker kalla höstlovet för ”läslovet”, precis som lovet i februari/mars benämns som ett sportlov.

Tanken är att få elever att läsa mer genom olika läsaktiviteter. Enligt utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) kommer ”läslovet” främst att märkas genom att eleverna får läsuppgifter inför lovet och att fritids anordnar läsaktiviteter. Nu tror statsministern att han kan få de unga att läsa för att han läser en saga.Men han är ju bra på att berätta sagor annars också!

Nu fyra år senare läser jag om en rapport ”Läsandets årsringar” skriven av litteratursociologerna Anna Nordlund och Johan Svedjedal. Efter att ha studerat statistik och utveckling från de senaste decennierna beskriver de den svenska läskulturen som både ”stark och tynande”.

När det gäller barns och ungas läsning konstaterar rapportens författare att det är starka läsupplevelser som ger läsmotivation och att sådana ska vara själva målet med undervisningen.

Om det uppfylls leder det i sin tur till att elevernas språkliga, kognitiva och emotionella förmågor förbättras. Mycket tyder dock på att främjandet av starka läsupplevelser är ett eftersatt mål i skolan, enligt rapporten.

Samtliga nordiska länder har i dag en lägre andel elever som tycker om att läsa jämfört med genomsnittet i EU- och OECD-länderna. Lägst andel i Norden har Sverige.

En möjlig förklaring – förutom litteraturundervisningen i skolan – skulle kunna vara att den stora användningen av dator och it (mer än fyra timmar per dag) är högre i de nordiska länderna jämfört med andra jämförbara länder.

Men … de nämner ingenting om invandrarbarn och deras tradition att läsa!

I PISA -undersökningen 2018 noterades den högsta skillnaden i hela OECD mellan infödda elever med infödda föräldrar och elever med utländsk bakgrund. 

Barn som är födda utomlands har betydligt svårare att bemästra svenska språket. Men en annan faktor som också påverkar är föräldrarna och deras utbildningsnivå. Om föräldrarna inte själv behärskar svenska språket så kommer de antagligen inte heller läsa böcker för sina barn. De kommer inte heller att kunna inspirera barnen till att läsa. Men det finns även många svenska barn med svenska föräldrar som inte stimuleras till att läsa.

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Ovanstående text är hämtad ur läroplanen. Skolans huvuduppgift borde alltså vara att lära de unga att läsa och skriva samt läsförståelse. Istället har politikerna lagt till en mängd saker i läroplanen. Där hittar vi t ex värdegrunden, jämställdhet, genus, klimatet, digitalisering och programmering.

Men … den viktigaste uppgiften av alla – att lära barn och unga att läsa och förstå den skrivna texten – missar den år efter år. Jag funderar på om politikerna vill att de unga ska kunna läsa och vara intresserade av att kunna läsa? Den som har knäckt läskoden kan själv söka information och börjar kanske att ställa krav. Politiker vill nog inte ha en kunnig befolkning som ställer krav. Den kunniga befolkningen är ju inte lättstyrd!