Mitt liv – eller politikernas?

Ett liv efter detta? Nej, det tror jag inte på! Tvärtom så är jag övertygad om att jag bara har ett liv. Det livet vill jag själv bestämma över. Det ska vara ett bra liv – för mig och mina närstående. Bara jag kan avgöra vad som är bra för mig. Bara jag vet vilka behov jag har.

Den filosofiska biten i mig har de senaste 50 åren – tidigare var jag nog för ung för sådana svåra spörsmål – funderat på vem som har gett politikerna rätt att bestämma över mig och resten av befolkningen. Varför anser sig vissa personer ha kunskap om mina behov.

När jag läser om deras krumbukter så funderar jag ofta på om de inte slår knut på sig själv. De tar ett beslut som ger följdverkningar på ett annat område och då måste de ta ett annat beslut som leder till ett tredje och ett fjärde och ett femte beslut. Vart och ett av dessa beslut kräver nya följdbeslut i en aldrig sinande ström.

Så är det med arbetslösheten. Kvinnor har alltid jobbat – iallafall kvinnor i allmogen. De har skött familjen, ”hjälpt finare folk” med tvätt, städning, matlagning, bakning, mjölkning osv. När männen har varit ute i krig så har kvinnorna tvingats att sköta även männens jobb med djuren och ute på åkrarna. När sedan männen återvände så delades åter arbetsuppgifterna upp efter lämplighet.

När industrialiseringen gjorde intåg så var det först männen som jobbade på fabrikerna. Efterhand som många män deltog i krig så kom kvinnorna in på dessa arbetsplatser. Efter våra 2 världskrig så blev det ett stort sug efter allt som vi kunde producera och kvinnorna kunde stanna kvar inom industrin. Men i takt med att vårt välstånd ökade kunde många fabriksarbetande kvinnor bli hemmafruar och ägna sin tid åt familjen istället.

Men … Grupp 8, Rödstrumporna och nu senast Feministerna ville något helt annat! De var inga arbetarkvinnor. De bestod av överklasskvinnor som ansåg sig veta att ingen kvinna egentligen ville vara ”kedjad vid spisen”. De var missnöjda med sina egna liv, ville förverkliga sig själv och gjorde det genom att bli talesman för ALLA kvinnor.

I takt med högt löneläge för industrin så tvingades man att effektivisera, låta maskinerna göra jobbet och robotisera. Färre människor jobbar nu inom industrin. Arbetslösheten är stor – om vi räknar in alla de som deltar i sysselsättningsåtgärder. Regeringen sliter sitt hår för att hitta sysselsättning åt alla.

Ändå envisas regeringen med att utöka vår befolkning med migranter – som inte är placerbara i den svenska arbetsmarknaden. Dessutom är det ju kvinnorna som inte ska knuffas tillbaka till spisen. Högskolorna fylls med människor som läser genustrams. Kunskaper förringas. Det viktiga är sysselsättning.

Men … familjen då? Är inte den viktig längre? Vet politiker bättre än vanliga människor? Är det inte viktigt att ta hand om och uppfostra sina egna barn längre?

Jag har 4 barn. Småbarnsåren var viktiga och gick alltför fort. Under de åren hade vi kanske inte råd med en mängd lyxprylar men … vi hade varandra och var nöjda med det. Jodå, jag jobbade deltid och ansåg att jag förverkligade mig själv  genom att ägna mig åt det som jag helst ville. Jag ägnade mig åt familjen, läste mycket -då som nu – och följde med i nyhetsflödet och i debatter. Större delen av min tid disponerade jag själv – då som nu. Jag var nöjd med min lott. Jag har ALDRIG känt mig kedjad vid spisen. Var sak har sin tid!

Annika Strandhäll skrev på twitter:

”Här är alternativet till att knuffa kvinnor tillbaks in i hemmen. Lär av vårt exempel. När barnafödande jämförs i Europa har Sverige ofta en pallplats, samtidigt som vi som land ligger i topp vad gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.”

Men nu när feministerna vill att kvinnor ska jobba och förskolan ska ta hand om barnen så förstår jag ingenting.  ALLA SOM KAN JOBBA SKA JOBBA, sa statsministern. Var finns jobben? Varför ska vi jobba – för att politikerna vill det eller för att vi själv vill det? Svenska kvinnor väljer bort barn och toppar abortlistorna – trots Strandhälls uttalande. Vill svenska kvinnor liga i topp när det gäller deltagande i arbetsmarknaden? Varför är det så många kvinnor som lider av psykisk ohälsa?

Kan politiker förstå andra människors behov? Vilken rätt har de att lägga sig i vanliga människors liv? De kan ju leva sitt liv så kan vi andra få leva vårt – på vårt sätt!

Annonser

Vändpunkt – åt vilket håll?

Ett nytt parti har bildats. Några avhoppade miljöpartister har bildat partiet ”Vändpunkten”. Behöver Sverige fler partier? Blir det bara ytterligare ett parti som ska lova guld och gröna skogar inför valen?

Vi har idag åtta riksdagspartier. Två av dem försvinner antagligen i nästa val. Vi har några partier som startade inför senaste valet men som inte klarade riksdagsspärren. Ett parti har levt ett tynande liv under många år. Varför uppstår det så många partier? Behöver vi dem?

Ett nytt parti uppstår då människor inte är nöjda med den förda politiken. Vad är det i den nu förda politiken som inte det svenska folket gillar?

Sammanhållning mellan människor fungerar bäst i mindre sammanhang. Människor kan komma överens inom familjen, klanen, föreningen, byn, stadsdelen, skolklassen, arbetsplatsen osv. Det krävs ett gemensamt intresse samt gemensamma värderingar. För att gruppen ska fungera bör den alltså vara homogen med gemensamma framtidsutsikter.

Men … politikerna vill ju centralisera och globalisera! Är det då så konstigt att  vanliga människor vänder dem ryggen? Om de styrande fortsätter med globaliseringsidéerna så kommer alla partier att splittras inifrån. Vi har redan sett tecken på detta.

Vändpunkten är kanske här och nu? Men … vilken väg ska vi välja? Det stora problemet idag är all propaganda och lobbyism som saknar verklighetsförankring. I dagens Sverige värderas inte kunskap och vetenskap. Alla ska vara socialister och feminister. Alla måste vara politiskt korrekta för att inte förlora sitt jobb, sina vänner eller sin familj.

Politiker har planterat in den socialistiska och globalistiska värdegrunden i förskolan, skolan och inom den svällande offentliga sektorn. Vanliga människor som själv vill bestämma över sitt liv och har andra idéer om hur Sverige ska styras har under många år fått finna sig i att kallas för en mängd skällsord och har blivit beskyllda för att ha en mängd bisarra idéer.

Har svenska folket fått nog? Är det dags att säga ifrån: Ni politiker företräder inte oss! Ni för enbart fram era egna visioner och de saknar verklighetsförankring. Ni har sett till att vi har fått ett politiskt system, där ni kan berika er själv på vanliga människors bekostnad.

Vad vill vi då ha istället? Jo, ett system som bryr sig om den vanliga människan – ett system där politikerna får mindre betydelse. Vi behöver alltså ett nytt system och inte fler partier! Vi behöver självbestämmande istället för politisk styrning! Vi vill ha ett land som är humanistisk för det svenska folket!

Tror de på det själv … eller sprider de propaganda?

 

För några dagar sedan läste jag en tweet skriven av Morgan Johansson:

Sverige ska alltså vara det bästa landet för barn att växa upp i! Men … jag vill veta mer. Jag letar efter vem som ligger bakom ”World Index”- twitterkonto och varifrån uppgifterna kommer. Men hittar ingenting. Kontot verkar vara anonymt. Källan till just denna lista lär vara (U.S. News & World Report). Vad nu detta är för något.

Men Morgan Johansson nämner ingenting om att en annan lista på samma twtwitterkonto anger att Sverige hamnar på 22:e plats då det gäller skolledning! Om Sverige är det bästa landet för barn så borde väl skolan komma mycket högre upp på rankinglistan. Han nämner inte heller bristen på utbildade lärare eller otryggheten och brist på studiero eller att en alldeles för stor del av eleverna aldrig uppnår godkända studieresultat.

Om det trots skolan är så bra för barn i Sverige så inställer sig en fråga – Varför avstår så många svenska kvinnor att föda barn och varför aborteras ca 37 000 foster varje år i Sverige? Det stämmer ju inte alls med att Sverige är ett barnvänligt land! De barn som trots allt föds tvingas ju in i förskolan vid 1½-års ålder. Hur barnvänligt är det?

Men … jag inser när jag läser ett annat  twitter några dagar senare. S för propaganda som det barnvänliga partiet. Annika Strandhäll twittrade:

Nu förstår jag bättre! Annika och Morgan inser att svenska kvinnor inte VILL ha fler barn. Nu Vill de tala om för kvinnor runt om i världen att de är välkomna hit och föda sina barn. S politik innebär ju betald föräldraledighet – men den ska kvoteras. Nu senast har ju S lovat en föräldravecka (som blev 3 dagar).

Kan Annika och Morgan tala om för mig vad det är för fel på ”äkta” svenska barn? Jag tänker att om hälften av alla de aborterade fostren hade fått leva och deras mammor hade fått det stöd som de behöver för att välja barnet framför den personliga utvecklingen … Då hade vi ju inte behövt ”importera” kvinnor från andra världsdelar!