Säkerhetsrisk

Centerledaren Annie Lööf varnar i en intervju med Göteborgs-Posten för att Sverigedemokraterna blir en säkerhetsrisk om partiet får inflytande över en borgerlig regering. Men har det inte funnits många säkerhetsrisker i regeringen under åren med Stefan Löfven som statsminister?

Jag minns t ex IT-skandalen – då känslig information från Transportstyrelsen gjordes tillgänglig för icke säkerhetskontrollerad personal i utlandet. Två statsråd fick lämna regeringen i spåren av it-skandalen: Anders Ygeman och Anna Johansson. Även statsminister Stefan Löfvens statssekreterare Emma Lennatsson avgår efter att hon medgett att hon inte förstått allvaret i uppgifterna kring det som pågick på Transportstyrelsen.

Var inte de en säkerhetsrisk? Hur kan Ygeman återkomma som energi- och digitaliseringsminister två år sedan?

Ett annat exempel är bostadsminister Mehmet Kaplan, 2014 – 2016, som umgicks med Grå Vargarna – en högerextrem turkisk organisation som anklagats för ett stort antal mord och våldsdåd – och personer från den islamistiska organisationen Millî Görüş – Organisationen är emot att muslimer integreras i Europa och sprider hat mot judar i både Europa och Turkiet. Han fick avgå som statsråd när hans samröre med dessa organisationer lev känt. Han var definitivt en säkerhetsrisk!

Abdirizak Waberi var riksdagsledamot, 2010 – 2014, och suppleant i försvarsutskottet. Waberi blev bl a uppmärksammad i SVT:s dokumentär Slaget om muslimerna år 2009 där han bland annat uttalade att han vill leva i en islamisk stat i vilken politiken styrs efter koranen och att ungdomar inte får skaffa sig pojk- eller flickvän samt dans och popmusik ska undvikas. För mig var han en säkerhetsrisk!

Annika Strandhäll: Moderaterna lämnade in en misstroendeförklaring mot henne då hon var socialförsäkringsminister. Hon hade avskedat Ann-Marie Begler GD för Försäkringskassan mest pga politiska skäl och hade ljugit om orsakerna. Hon är och var en definitiv en säkerhetsrisk. den som inte respekterar demokratin och att den ska gälla alla oavsett politisk åskådning är en säkerhetsrisk

Annie Lööf är själv en konspiratör av största mått. Hon ligger bakom både DÖ och Jöken. Det är hon som är specialist på att vända kappan efter vinden. Det spelar ingen som helst roll för henne vem som regerar – bara hon får makten att styra regeringspartiet och kan hålla SD på avstånd. Hon är nog den största säkerhetsrisken för vårt land!

Matti och Katti avsnitt 17

I veckans Matti och Katti tar vi som alltid upp det som brinner mest. Mycket har hänt och vi vill analysera allt detta. Veckans ämnen:

• Vad hände i Vetlanda och varför. Vilken oro finns nu och hur hanterar kommun, stat och polis detta?
• Tusenmannamarschen gick av stapeln i Stockholm i lördags. Den fick mycket uppmärksamhet i media med stark kritik om brotten mot restriktioner. Hur går denna kritik ihop med BLM demonstration tidigare? Vi analyserar de skilda åsikterna.
• Annie Lööf kräver att köpcentrum ska stängas ner. Hur relevant är det?
• Statlig media lyfter nu hur radikal islamism lever sitt liv i Järva. Sent ska som vanligt media vakna! Vad anser polisen om detta?
• Schweiz röstade igenom burkaförbud. Hur påverkar det debatten i Europa?
• Polisen har åter tagit krafttag mot ett jaktlag. Vad prioriterar polisen egentligen?
• Vi avslutar med en relationsruta med tips och råd.

Feministerna tar över

Sverige har världens första feministiska regering. Det innebär att jämställdhet är avgörande för regeringens prioriteringar – i beslut och tilldelning av resurser. En feministisk regering ser till att jämställdhetsperspektivet finns med i politikens utformning på bred front, både i det nationella och internationella arbetet. Att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är en mänsklig rättighet och en demokrati- och rättvisefråga.

Ingressen är hämtad från regeringens websida. Men hur står det då till med jämställdheten i regeringen? Vilken makt har statsråden som män respektive kvinnor – och vilka befordringsmöjligheter finns det? Ja, hur det går till på regeringskansliet och vem som bestämmer mest har jag svårt att avgöra. Men om jag tänker på alla högröstade feminister i allmänhet så kan jag nog föreställa mig att feministerna bestämmer ganska mycket! Då jag tittar på befordringsgången ser jag att feministerna inte nöjer sig med att sitta i regeringen – vill klättra vidare i karriärstegen.

Åsa Regnér var jämställdhetsminister fram till 2018 och därefter blev hon assisterande generalsekreterare vid Förenta Nationerna samt biträdande högsta chef för UN Women sedan 2018.

Margot Wallström var utrikesministern som blev känd för sina odiplomatiska uttalande. Hon lämnade regeringen hösten 2019 För att våren 2020 meddela att hon blev en del av en rådgivande grupp till FN-toppen  António Guterres.

Ylva Johansson var etableringsminister och senare arbetsmarknadsminister med för mig okänt resultat. 1 oktober 2019 blev hon EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor.

Magdalena Andersson är finansminister men har nu också blivit den första kvinnan som blivit vald till ordförande för Internationella valutafondens högsta rådgivande organ IMFC.

Fyra kvinnor och feminister som inte har nöjt sig med att sitta i Sveriges regering. De har haft högre ambitioner än så! De är karriärsugna och vill ha mer makt!

Hur många män i regeringen har gått vidare på karriärstegen? Jag hittar ingen i den feministiska regeringen! De byter kanske ministerposter med varandra eller avgår. Men de verkar på det stora hela vara ganska nöjda med att steppa runt på regeringskansliet! Är män och kvinnor så olika då det gäller makt?

Idag läste jag om Annie Lööf som kom ut med sin första bok våren 2018, i valåret. Men hur var det egentligen? Skrev hon boken själv? Enligt Rebecca Weidmo Uvell skrevs större delen av boken av hennes talskrivare Charlotta Helge. Syftet var att få det att framstå som att Annie hade “fått lite hjälp med input” men i övrigt skrivit själv. Men det var tvärtom!

Att partiledare får hjälp att skriva böcker, och även kändisar, är inget nytt men det ärliga är att medge det och ge den som skrivit cred. Spökskrivare är varken nytt, hemligt eller klandervärt. Men det handlar om attityden, att låtsas som om man skrivit själv, som är otrevligt. 

Istället valde Lööf inte bara att låtsas som om det är hon som skrivit och korrat och gjort allt utan hon lyckas också osynliggöra den verkliga författaren på ett synnerligen härskarteknik-fulländat sätt i den torra meningen längst bak av tacken längst bak i boken på sista sidan. 

Ännu en maktgalen feminist! Hon ljuger om det mesta och är beredd att manipulera sig fram! Jag får bekräftat att feminister aldrig nöjer sig med makt. De vill ha mer makt och är beredda att trampa på både män och medsystrar när de klättrar på sin karriärtrappa!