Feministerna tar över

Sverige har världens första feministiska regering. Det innebär att jämställdhet är avgörande för regeringens prioriteringar – i beslut och tilldelning av resurser. En feministisk regering ser till att jämställdhetsperspektivet finns med i politikens utformning på bred front, både i det nationella och internationella arbetet. Att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är en mänsklig rättighet och en demokrati- och rättvisefråga.

Ingressen är hämtad från regeringens websida. Men hur står det då till med jämställdheten i regeringen? Vilken makt har statsråden som män respektive kvinnor – och vilka befordringsmöjligheter finns det? Ja, hur det går till på regeringskansliet och vem som bestämmer mest har jag svårt att avgöra. Men om jag tänker på alla högröstade feminister i allmänhet så kan jag nog föreställa mig att feministerna bestämmer ganska mycket! Då jag tittar på befordringsgången ser jag att feministerna inte nöjer sig med att sitta i regeringen – vill klättra vidare i karriärstegen.

Åsa Regnér var jämställdhetsminister fram till 2018 och därefter blev hon assisterande generalsekreterare vid Förenta Nationerna samt biträdande högsta chef för UN Women sedan 2018.

Margot Wallström var utrikesministern som blev känd för sina odiplomatiska uttalande. Hon lämnade regeringen hösten 2019 För att våren 2020 meddela att hon blev en del av en rådgivande grupp till FN-toppen  António Guterres.

Ylva Johansson var etableringsminister och senare arbetsmarknadsminister med för mig okänt resultat. 1 oktober 2019 blev hon EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor.

Magdalena Andersson är finansminister men har nu också blivit den första kvinnan som blivit vald till ordförande för Internationella valutafondens högsta rådgivande organ IMFC.

Fyra kvinnor och feminister som inte har nöjt sig med att sitta i Sveriges regering. De har haft högre ambitioner än så! De är karriärsugna och vill ha mer makt!

Hur många män i regeringen har gått vidare på karriärstegen? Jag hittar ingen i den feministiska regeringen! De byter kanske ministerposter med varandra eller avgår. Men de verkar på det stora hela vara ganska nöjda med att steppa runt på regeringskansliet! Är män och kvinnor så olika då det gäller makt?

Idag läste jag om Annie Lööf som kom ut med sin första bok våren 2018, i valåret. Men hur var det egentligen? Skrev hon boken själv? Enligt Rebecca Weidmo Uvell skrevs större delen av boken av hennes talskrivare Charlotta Helge. Syftet var att få det att framstå som att Annie hade “fått lite hjälp med input” men i övrigt skrivit själv. Men det var tvärtom!

Att partiledare får hjälp att skriva böcker, och även kändisar, är inget nytt men det ärliga är att medge det och ge den som skrivit cred. Spökskrivare är varken nytt, hemligt eller klandervärt. Men det handlar om attityden, att låtsas som om man skrivit själv, som är otrevligt. 

Istället valde Lööf inte bara att låtsas som om det är hon som skrivit och korrat och gjort allt utan hon lyckas också osynliggöra den verkliga författaren på ett synnerligen härskarteknik-fulländat sätt i den torra meningen längst bak av tacken längst bak i boken på sista sidan. 

Ännu en maktgalen feminist! Hon ljuger om det mesta och är beredd att manipulera sig fram! Jag får bekräftat att feminister aldrig nöjer sig med makt. De vill ha mer makt och är beredda att trampa på både män och medsystrar när de klättrar på sin karriärtrappa!

Är det skillnad på folk och folk?

Idag meddelade Fredrick Federley att han lämnar politiken eftersom hans familj och närstående drabbas av den mediala uppmärksamheten. Jag vill inte kommentera vad Fredrick egentligen har gjort eller inte gjort. Eventuella kommentarer om detta tas bort från bloggen. Men Fredrik har själv försatt sig i denna situationen. Det är han och ingen annan som bär ansvaret för om familjen och de närstående får lida.

Men … jag har blivit förundrad över att inte medierna har drevat på samma sätt som de gjorde under #metoo eller som de har gjort så fort en SD:are har släppt en fjärt. Då har de skrivit och kommenterat dag ut och dag in. När Jimmie var förkyld ägnades ett halvt nyhetsprogram åt hans förkylning och hur oansvarig han hade varit som hade talat i riksdagen. Vi minns den sk järnrörskandalen, Ekeroths slagsmål på krogen, Peter Lundgren som hade tafsat på en intern fyllefest osv. Varje gång har medierna frossat i detaljer. Likadant var det när Jimmie var utbränd och hade spelproblem. Då frossade de i elakheter

Annie Lööf har gång på gång krävt att Jimmie ska ta avstånd från vad enskilda medlemmar inom SD har gjort eller inte gjort. Det har krävts uteslutningar ur partiet. Men nu är Annie lågmäld. Hon pratar om en personlig tragedi för Federley och att det är oerhört sorgligt. Sorgligt för vem? För barnen som har utnyttjats av pedofilen? Jag förstår inte Annies känslokalla attityd! Hon är själv tvåbarnsmamma. Hade hon reagerat på samma sätt om hennes barn hade varit offer? Fredrick har ju accepterat att hans sambo har begått dessa vidriga brott!

Helt klart är att medierna och Annie lever med dubbla måttstockar. Det är stor skillnad för dem mellan SD:are och vanliga människor. Men … vanliga människor umgås inte med pedofiler. Det sorgliga är att det finns människor i vårt land som utnyttjar barn sexuellt! Varför fördömer inte Annie och medierna dessa personer? Vad gör de för att stoppa dessa vidriga människor?

Annie Lööf! Gör processen kort med Fredrick Federley? Vem har förtroende för honom i fortsättningen?

Det drama som under de senaste dagarna har utspelat sig inom centerpartiet är inte bara ett drama. Det är en skandal i det större formatet. Det handlar om Fredrick Federley, 42 år, och ledamot av Europaparlamentet sedan 2014. I Europaparlamentsvalet 2019 blev Federley den mest kryssade svenske kandidaten.

Läs hela artikeln HÄR.