Kan de knäcka det sociala arvet

Alltför ofta läser och hör vi politiska visioner om att knäcka de kriminella gängen. Politikerna rationaliserar sina tankar och skyller allt på socioekonomiska faktorer. Justitieminister Morgan Johansson (S) har lovat att knäcka gängen 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020, 2021 och 2022. Men istället har vi sett en våg av gängvåld och skjutningar. Har han och S fel? Beror inte gängkriminaliteten på de socioekonomiska faktorerna eller det sociala arvet? Beror problemen på något helt annat? Ska vi låta vissa partier damma av sina gamla floskler och hoppas på att de kanske lyckas att lösa problemen nu?

Jag skrev en artikel om detta 2017 och den är lika aktuell idag. Kanske något att tänka på inför kommande riksdagsval. Därför kommer en repris här och nu:

---

Ett samhälle består av en grupp av människor som förenas med gemensamma normer och förhållningssätt. Människorna i samhället strävar efter samma mål. Samhället är uppbyggt i en viss struktur för att underlätta levnaden för dess medlemmar.

Redan på grottstadiet fanns en viss samhällsstruktur. Människor bodde tillsammans för att kunna jaga tillsammans och för att kunna skydda grottan. Allt blev lättare när gruppen samarbetade.

Men när grupperna blir för stora uppstår problem. Vissa vill ta makt över andra. Andra vill inte rätta sig efter den rådande strukturen. I vårt civiliserade samhälle har vi löst detta genom gemensamma lagar och gemensam förvaltning. Vi betalar skatt för att administrera dessa strukturer och för att göra livet enklare för samhällets medborgare.

Vad händer då när vissa personer inte ställer upp på detta samhällskontrakt? Lagarna och våra samhällsföreträdare har försökt lösa situationen med blandat resultat. De flesta har rätat in sig i leden. Men vi har människor som har vandrat ut och in på våra fångvårdsanstalter.

Det är inget nytt fenomen med människor som inte vill anpassa sig till samhällsstrukturen. Begreppet ”Sociala problem” har ett  ursprung spårat till senare delen av 1800-talet. Föreningen Studenter och arbetare, bildat i Uppsala 1886, var exempelvis tidigt ute med att använda sig av begreppet.

Det ”Sociala arvet” är ett uttryck som myntades av barnpsykiatrikern Gustav Jonsson vid Barnbyn Skå utanför Stockholm. Han kunde visa att de barn som vårdades där oftast hade föräldrar som haft eller fortfarande hade sociala svårigheter, vilka således gick ”i arv”. Barnbyn Skå anlades 1947 på initiativ av Stockholms barnavårdsnämnd.

”Den nya, experimentella verksamheten skulle vara ett alternativ till dåtida barnavårdsinstitutioner, då alarmerande rapporter och undersökningar påvisade inhumana uppfostringsmetoder på dessa, såsom straff och aga. Inriktningen var pojkar och flickor i åldrarna 7–15 år med en neurotisk och psykopatisk problematik, vilken manifesterades genom ett avvikande antisocialt beteende med missbruk, kringdrivande, våld och stölder som följd.” enl Wikipedia.

”Barnbyn har liksom samhället varit i konstant förändring och utveckling ända sedan starten och har omvandlat, omdanat samt omformulerat sin verksamhet vid flera tillfällen under årens lopp. Under sina 57 verksamma år har Barnbyn Skå har haft ett stort inflytande inom den öppna barn- och familjevården både i Sverige och internationellt. Inom nordisk barnpsykiatri har institutionen spelat en ledande roll vid utvecklingen och introduktionen av nya psykoterapeutiska metoder. I begynnelsen framhöll Gustav Jonsson att Barnbyn Skås främsta uppgift var att ta hand om samhällets mest utsatta människor, ett ideologiskt och etiskt ställningstagande Barnbyn Skå höll fast vid in i det sista.”

Tja, jag är kanske inte så övertygad om att verksamheten var så lyckad. Men vi vanliga samhällsmedborgare slapp att se problemen. Kanske en och annan individ räddades. Men det var experimentell verksamhet på unga som inte ville anpassa sig till vår samhällsstruktur.

Nu läser jag om Rinkeby:

”– Vi vill inte ha någonting med omvärlden att göra, säger den 17-årige pojken. ”

”– Det är bara vi och orten, vi vill inte att någon lägger sig i hur vi har det i Västerort, säger pojken.

– Inga av de ungdomar jag umgås med vill ha kontakt med någon utanför området. Ingen ska komma och störa oss, så vill vi ha det, fortsätter han.

Enligt en poliskälla begår de flesta av de kriminella ungdomarna sitt första brott redan i 12-årsåldern. Många börjar då även missbruka cannabis. För barnen är de kriminella förebilder i området. Polisen försöker nu stoppa rekryteringen.”

Samma problem nu som då men … kanske är de större. Då sköt man inte ihjäl varandra. Då handlade det om en liten grupp och då kunde man skicka dem till Skå. Samhället gjorde försök att ta hand om dessa personer, skydda dem från sig själv och framförallt skydda allmänheten. Men nu … nu handlar allt om att tycka-synd-om och ha en dialog. Det talas så mycket om socioekonomiska faktorer – men de har ju funnits alltid! Det begreppet har snarare blivit ett politiskt slagträ! Ett annat begrepp har varit att det saknas fritidsgårdar. Även det har egentligen bara varit politisk retorik.

”Uppväxtens roll är mycket tydlig. Dessa män kommer så gott som alltid från trassliga hem, men man kan inte reducera deras beteende till bara problem under uppväxten.

– Det handlar snarare om att deras föräldrar varit frånvarande, säger Jerzy Sarnecki. Många berättar om att de lämnats mer eller mindre vind för våg under uppväxten. Det verkar snarare handla om bristande tillsyn än enbart om sociala förhållanden.

Överrisken för kriminalitet är stor bland barn till kriminella; det har forskarna också kunnat konstatera. Men för varje generation som går så halveras risken för kriminalitet. Det sociala arvet är alltså inte determinerande.

– Samtidigt tillkommer ju kriminella från icke-kriminella familjer – annars skulle ju brottsligheten ha dött ut för länge sedan, konstaterar Jerzy Sarnecki.”

”– De har fruktansvärt kul i början – det är en oerhört underskattad förklaring till kriminalitet, tillägger Jerzy Sarnecki.

– När man är 20 år gammal så är det kul att begå brott. Det är spännande, det ger gemenskap, man får massor av brudar – för det är spännande och maskulint med brottslighet. Och – det är kul att knarka! Man har riktigt häftigt sex när man tagit amfetamin. Det finns nästan inga nackdelar i början. Detta kan vi inte förtiga om vi ska förstå brottsligheten.

Men även om kriminaliteten i unga år kan framstå som spännande går det att urskilja en mycket tydlig faktor när man analyserar gruppen som helhet. De som nu kan intervjuas är de som överlevt. En mycket stor andel, visar det sig, har dött i förtid. Påtagligt många genom självmord, men också på grund av överdoser, våld, olyckor eller sjukdomar som de fått via sin livsstil.”

Samhället har problem – stora problem!  Vad gör vi åt dem? Hjälper det att tycka-synd-om? Behöver vi ett nytt Skå för att skydda de missanpassade från sig själv – och oss andra från att utsättas för dem? Vad gör vår gemensamma samhällsförvaltning mer än att svinga sina politiska slagträ?

Ett samhälle präglat av ordning och reda

Vi har växt upp i ett samhälle som har präglats av ordning och reda. Vi byggde upp en hygienisk standard för att hindra smittspridning. Vi stiftade lagar för att upprätthålla ordning. Facket var de ivrigaste påhejarna av arbetsmiljölagar.

Sveriges rikes lag består av över 850 lagar + en mängd tillägg och förtydligande. Dessa lagar finns för att vi ska ha ordning och reda, för att alla ska respektera varandra och för att göra livet lättare att leva för oss alla.

Jag är väldigt tacksam över att det finns människor som jobbar med ordningsskapande arbete. Många av dem har ett otacksamt arbete! När gator och trottoarer har sopats så slängs nytt skräp där, när soptunnorna har tömts så kastas skräpet bredvid osv. En del människor tycks inte bry sig!

Att följa trafikregler verkar inte gälla för alla, likaså kniv- och vapenlagar. Det är inte tillåtet att bryta upp gatsten. Det är inte heller tillåtet att använda dessa stenar som vapen eller att elda upp bilar eller att hoppa på bilar eller annan skadegörelse! Men … plötsligt ska inte de som utför brotten dömas. Allt ska de som provocerar till dessa dömas för. Alla ska backa för att släppa fram vildhjärnor som inte vill följa våra lagar!

Det finns alltför många anarkister som vill ha ett samhälle fritt från stat, kapitalism och alla andra hierarkiska system och auktoritära strukturer. Men hur skulle ett sådant samhälle se ut? Jag vill inte ha skräpiga gemensamma gator, trottoarer eller grönområden eller andra gemensamma områden. Jag vill inte ha ett samhälle som präglas av våld, laglöshet och rofferier. Jag vill ha ordning och reda med en stark ordningsskapande myndighet som inte backar. Jag vill inte att vildhjärnor ska bestämma över vår samhällsstruktur!

Tack all ni som har det otacksamma jobbet med att skapa ordning i samhället! Tack för er uthållighet! Sveriges rikes lag ska följas av alla – utan undantag! De högljudda och bråkiga ska inte komma undan med att påstå att de blir kränkta!

Förstör politikerna mer än vad de skapar?

I september är det åter dags att rösta i riksdagsvalet. Då hoppas jag att alla tänker efter! Vad har de olika partierna åstadkommit? Vad har det svenska folket fått i utdelning på sina inbetalda skatter?

Jag kan ha fel i mina analyser. Men jag försöker i alla fall att se på konsekvenserna av deras beslut och vad dessa konsekvenser innebär för vanliga människor.

Sedan 2000-talets början har vi blivit nästan 1,6 miljoner fler invånare i Sverige, en ökning med nästan 18 procent. I slutet av 2021 var Sveriges folkmängd 10 452 326 personer. Folkökningen beror på att det har fötts fler än det har dött, men framför allt beror den på att fler har invandrat än utvandrat, enligt SCB.

Invandringen har ökat under 2000-talet. År 2016 var den totala invandringen den högsta någonsin. Då invandrade över 163 000 personer. Siffran minskade sedan kraftigt under 2017, till drygt 144 000 personer, och har efter det varit fortsatt lägre. År 2021 var det nästan 91 000 personer som invandrade. Det var 58 procent av befolkningsökningen det året. En stor del av dessa invandrare utgjordes av personer födda i Sverige, Norden eller andra EU-länder. 

Men vad har politikerna gjort för att möta ett högre invånartal? När befolkningsökningen är ca 15 % så bör alla våra samhällsfunktioners resurser utökas i samma grad! Men har de fått dessa resurser? Nej! Sjukvården har rustats ned, åldringsvården har nedprioriterats, polisen och kriminalvården har eftersatts, skolan har eftersatts mm. Under tiden har resurserna lagts på t ex jämställdhet, feminism, hbtq, inte ge SD inflytande, ”poliser” på sociala medier, värdegrundspropaganda mm. Otroligt stora resurser har gått till att tala om för svenska folket att vi är rasister och ojämställda och bör skämmas över att vi finns till. Alla som har påtalat de samhällsproblem som har uppstått i vårt samhälle har kallats för en mängd olika invektiv.

Sen fick Miljöpartiet stort inflytande över vår politik. Då blev det redan miljömedvetna svenska folket anklagade för att orsaka den globala uppvärmningen och att det är vår uppgift att gå i framkanten och visa vägen för hela världens befolkning. Miljöbonusar, nedläggning av kärnkraft, satsning på vindkraft och diverse olika klimatkrav. Trots att vi har ställt upp på alla deras krav så har vi kallats för klimatförnekare!

FN, EU, WHO, NWO – New World Order, Agenda 2030, globalisering och AI – Artificiell Intelligens är andra områden som våra skattemedel har använts till istället för att lägga våra resurser i vårt land.

Så kom pandemin uppdagades den eftersatta åldringsvården och sjukvården. Det uppdagades att det saknades basala resurser såsom läkare, sjuksköterskor, vårdplatser, munskydd, visir, handskar, respiratorer, mediciner osv. Då blev politikerna rädda och införde sk rekommendationer samt propaganda om hur farligt viruset var. Om vi skulle tro på dem så satt viruset bakom husknuten och väntade på att få anfalla oss. Ingen var säker förrän vaccinet kom och när dt kom så räckte det inte med en spruta. Nej, två, tre och nu fyra och kanske fler. Politikerna gick helt enligt läkemedelsindustrins instruktioner. Inga eftertankar! Vi som tänkte efter och påtalade forskning, fakta och sunt förnuft blev kallade för osolidariska och antivaxare. Vi straffades med att bara de som hade vaccinationspass fick delta fullt ut i samhällslivet! Vi hade ju inte gjort som politikerna sa att vi skulle göra! Ajabaja, det skulle straffas på något sätt! Vad händer nästa gång som vi inte följer regeringens direktiv eller när vi yttrar något ofördelaktigt om regeringen?

Sen kom höjda elpriser, drivmedelspriser och matpriser. Inflation – vem har skapat den? Är det politiska beslut eller brist på beslut?

Nu befinner vi oss i ett krig mellan Ryssland och Ukraina. Ännu en gång går den svenska regeringen först och kräver sanktioner mot Ryssland. All propaganda och skrämsel om den hemska ryssen har bitit sig fast inom det svenska folket. Alla som inte vill ha en ensidig Ukrainsk information kallas nu för Putintroll eller Putinhoror eller påstås stå på Putins lönelista. Varför ska man nöja sig med information och propaganda från Ukraina? Jag läser på regeringens websida:

Sverige var redan innan kriget en av de största biståndsgivarna till Ukraina. Efter invasionen har Sverige hittills beslutat om militärt- och humanitärt stöd till landet på över 1,8 miljarder kronor. Även den Europeiska unionen har kraftfullt ökat sitt stöd och har beslutat om ett stöd på 2,7 miljarder euro. Sverige arbetar nu, tillsammans med Polen, för att genomföra en givarkonferens för Ukraina i maj.

Men … vad innebär detta för oss? Det ser ut som om vår regering har bestämt vilken sida de står på. Nu diskuterar de ett eventuellt inträde i NATO. Vet de egentligen vad de ger sig in i? Har de tillräckliga kunskaper för att ta ett sådant beslut?

Idag läser jag även detta:

Alexander Skarsgård, aktuell med ”The Northman” som både producent och skådespelare, skulle inte kunna tänka sig att dö i strid för Sverige, säger han i en intervju med DI. Samtidigt är han ”besviken” över hur svenska medier piskat upp en ”gå ut i krig”-stämning och en rädsla bland svenskar.

– Det göds ett rysshat. Jag tycker att medierna borde sansa sig lite, säger han.

Innan Skarsgård valde att satsa på en karriär som skådespelare gjorde han lumpen som marinbasjägare i 18 månader.

Tja, jag vägrar att känna något rysshat trots att jag avskyr krig! Så läser jag i en annan artikel:

Svenska företag har växande problem med leveranskedjorna bland annat på grund av kriget i Ukraina, visar en undersökning från Svenskt Näringsliv. Förra året var den största orsaken till importproblemen försenade leveranser till följd av pandemin. Men nu är det stigande priser som ställer till det för importföretagen.

– De flesta bedömare trodde att när pandemin väl lugnat sig skulle saker och ting återgå till det normala. Men nu finns inga tecken alls på det skulle bli bättre, det ser istället ut att bli värre, säger Henrik Isakson, policyansvarig för handelspolitik vid Svenskt Näringsliv, till TN.

– Det är helt klart en överreaktion. Coronapolitiken skadar den kinesiska ekonomin och det påverkar hela världen. Ovanpå detta har vi Ukrainakriget som förutom det mänskliga lidandet leder till problem med energileveranser som gas och olja och en ökande livsmedelsinflation. Detta ger också effekter över hela världen, säger Henrik Isakson.

En annan omständighet som påverkar världsläget är den snabba klimatomställningen, där det för närvarande går fortare på efterfrågesidan än på utbudssidan. Det har bland annat orsakat en brist på halvledare, vilket korkar igen systemet ytterligare, menar Henrik Isakson.

Jag suckar och tänker: Finns det något som politikerna lyckas med? Deras beslut är ju destruktiva och farliga för all annan mänsklighet! Allt de rör vid kostar pengar – våra skattepengar! Jag hoppas att alla tar sig en funderare innan de går till riksdagsvalet i höst.