Symbolpolitik

När statsminister Stefan Löfven läste upp sin tredje regeringsförklaring i riksdagen går så hade han tagit bort det röda S-märket från den mörka kostymen och ersatt det med en svensk flaggpin. Vad vill han säga med detta?

De senaste dygnen har han skrivit om att göra Sverige tryggare, att göra vårt Sverige lite starkare och lite bättre, landets ekonomi går bra och att alla delar av landet behövs och ingen del får glömmas bort om Sverige ska vara starkt och tryggt Han talar ofta om Sverigebygget. Men vad menar han?

Politisk symbolism används för att representera en politisk ståndpunkt.Vilken ståndpunkt har statsministern och regeringen? Vill de ännu en gång slå sig på bröstet och tala om ”Hurra, vad bra vi är”? Vill de skapa en gemenskap i Sverige som inte finns? Vill de verkligen laga vårt sargade land?

Jag minns … en debattartikel från 2014:

”Vi har släppt in Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag, kanske alldeles för långt, rent politiskt.

Men vad värre är, de är på väg att ta över den svenska flaggan. Det enda parti som hade flaggor och blågula ballonger på valvakan var just trettonprocentpartiet.”

Är det detta som statsministern oroar sig för? Vill han ta ifrån SD en del av partiets identitet – det nationalistiska?

Jag minns också … sommaren 2016 i Almedalen då alla partiledarna säger med stolthet i rösten att det är deras parti som ser till att det går bra för Sverige. Alliansen var kanske mest nationalistiska? Vill statsministern ta ifrån Alliansen viljan att göra något bra för Sverige? Han upprepade orden ”Jag tror på Sverige” ett stort antal gånger i det talet i Almedalen. Det borde vara självklart att statsministern tror på sitt land! Annars borde han avgå!

Men varför upprepar han detta hela tiden? Vad är det som han försöker åstadkomma?

För mig känns det självklart Det handlar om att S vill framstå som det enda alternativet i kommande val. Det är S som står för allting som är bra och partiet tänker hela tiden på Sveriges och dess befolknings bästa. När vi går till valurnorna nästa år så ska vi associera svenska flaggan och Sverige med S – helst av allt ska vi sätta ett likhetstecken däremellan. S känner sig trängda och vill ta ifrån alla andra partier deras kärnpolitik. De vill ena Sverige genom att splittra.

”Söndra och härska (latindivide et impera) är en angreppsmetod, problemlösningsmetod respektive krigföringsmetod som går ut på att dela upp ett större sammanhang i mindre delar. Förhoppningsvis kan därefter dessa mindre delar behandlas enklare än det större mer komplexa sammanhanget.” enl Wikipedia.

S använder denna strategi för att bli ensamhärskare på den politiska spelplanen. De försöker pulverisera de andra partierna genom att ta ifrån dem deras hjärtfrågor. Därför är det självklart att S vill vara Sverige. Nu är det pins med den svenska flaggan som gäller!

Annonser

Klyftor i samhället

När jag för första gången blev uppmärksam på att det fanns klyftor i samhället befann jag mig i 10-årsåldern. Det var då som jag uppmärksammade att vissa människor bodde i egnahem och andra i hyreslägenhet. Vi hade bil men ingen TV – för andra var det tvärtom. Vissa bodde i stan och andra på landet. Vissa hade modernt WC, varmvatten och värmeelement. Andra hade utedass, bara kallvatten och eldade i kaminen och köksspisen. De flesta hade svenska föräldrar men några hade utländska föräldrar. Några föräldrar var högutbildade och andra tillhörde arbetarklassen. några var fattiga och andra rika.

Ja, med nutida vokabulär så borde jag ha tänkt socioekonomiska faktorer och klassklyftor. Men så tänkte jag inte. Jag tog det som naturligt att vi alla är olika, lever under olika förhållande och har olika förutsättningar men … att vi alla har samma möjligheter att göra det bästa av våra liv.

För mig är det fortfarande så att jag tycker det är naturligt med skillnader. Det är stor skillnad på att bo i stad eller på landsbygd, i storstad eller småstad, i Norrland eller Skåne, i villa eller höghus, leva på socialbidrag eller arbeta, vara arbetslös eller arbeta, vara sjuk eller frisk, vara ung eller gammal, …

Idag läser jag att stora grupper av barn och unga växer upp utan att känna till naturen, enl STF:s rapport. Hela 26 procent av befolkningen har inte varit ute i skog och mark under de senaste tolv månaderna. ”Det vi ser är en växande ojämn fördelning av barn och ungdomars naturkontakt. Det kan beskrivas som en naturklyfta”, står det i rapporten.

I satsningen på ett grönt samhällsbygge stärks anslagen för skydd av värdefull natur. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen får 150 respektive 100 miljoner kronor extra per år till och med år 2027. Pengar som ska gå till nyckelbiotopsinventeringar och inlösen av mark. Något som även ska gynna friluftslivet.

Nyckelbiotoper är skogsområden med mycket höga naturvärden. De har från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö i dag mycket stor betydelse för skogens flora och fauna.

Men … hur stor del av befolkningen är egentligen intresserad av detta gröna samhällsbygge? Varför styrs detta naturintresse från storstaden – Stockholm? Varför ska det satsas på fler naturskyddade områden? Kommer fler människor att ge sig ut i skogen pga denna satsning?

Varje skogs- och markägare försöker att vårda sin egendom. Vad vet storstadsbor om urskogar i Norrland?

Kommer det gröna samhällsbygget att påverka de 26 procent av befolkningen som inte har varit ute i skog och mark under de senaste tolv månaderna? Minskar naturklyftan? På vilket sätt kommer barn- oh unga att få mer naturkontakt genom det gröna samhällsbygget?

Intresse styr våra liv. Några väljer att gå ut i skogen och andra att spela på datorn!

 

Det nya Sverige

Det är spännande att läsa rubrikerna från nattens nyheter. Det är nya rubriker som handlar om ett Sverige som jag inte känner igen. De har tillkommit under 2000-talet.

Jag börjar med den snälla rubriken. ”Så slipper du lusplågan”. Jag som är 68 år har aldrig drabbats av lusplågan. Det har inte mina barn heller gjort. När jag växte upp bodde vi omodernt utan badrum och med enbart kallvatten. Men jag minns inte att huvudlusen var något problem – vare sig i skolan eller i hemmen. Mor satte en heder i att hålla rent och snyggt. Hygienen skötte vi i en en zinkbalja på köksgolvet. Mor värmde vatten på gasspisen. Där badade jag  och såg aldrig någon lus. Mor kammade mitt hår noggrannt varje dag. Jag trodde i min enfald att huvudlusen var utrotad på våra breddgrader. Varför har vårt land drabbats av detta igen? Varför behöver vi i vårt moderna samhälle råd om luskamning och behandling?

Så följer rubriken om storbråk. Ett 50-tal personer slåss med tillhyggen. Polisen talar om mordförsök och grov misshandel. Några förs med ambulans till sjukhuset. Antingen har jag levt i en skyddad verkstad eller så är det en ny ingrediens i vårt nya spännande Sverige. Jag skrev en artikel om storbråk för snart 1½ år sedan:

”Nya rubriker om storbråk! 30-40-50 i storbråk med tillhyggen! Vad är det egentligen som händer? Uppstår det fler storbråk nu än tidigare? Varför? Är vårt samhälle så mycket hetsigare nu än tidigare?

De flesta storbråken uppstår i flyktingförläggningar, bland EU-migranter eller bland invandrarungdomar, efter vad jag har hittat när jag googlade runt. Jag fann också en del försök till förklaringsmodeller. Det handlade om frustration pga trångboddhet, sysslolöshet och oviss framtid. Men …

Trångbodda var väl alla de som bodde i ”barnrikehusen”. Det var inte ovanligt att en familj med 2 vuxna och 2 barn bodde i 1 rum och kök. Vi ”bytte upp oss” till 2 rok 1959 när vi flyttade in i ett nybyggt hus med 72 lägenheter och grannhuset hade 96 lägenheter. Det kryllade av människor men … inga storbråk … bara några grannkärringar som trätte. Många av de som bodde i husen var sysslolösa/arbetslösa/sjukskrivna men … inga storbråk! För de som var arbetslösa var säkert framtiden oviss och likaså för oss unga som inte visste någonting om vår framtid. Men … inga storbråk … bara lite smågruff!

Under min ungdom åkte jag ofta på läger. Vi bodde trångt och primitivt i tält och sov i sovsäck på luftmadrass. Vi var många med långa matköer och toalettköer och inga duschar. Det kunde variera från 50 till 5-600 personer, som ibland kom från hela Europa med olika kulturer. Men … aldrig några storbråk!

Sysslolösa … men var finns den egna initiativförmågan? Den som har flytt genom hela Europa (Ett Europa utan några krigshärdar) hade väl initiativförmåga att göra som ibland kom från hela Europa något själv! Varför tappar man initiativförmågan enbart för att man kommer till Sverige? Varför inte syssla med samma saker som vi gör – helt vardagliga ting som städa, tvätta, laga mat, promenera, utforska omgivningen osv.

Oviss framtid har många ungdomar, vuxna och pensionärer. Jag tänker då på unga som inte får jobb, vuxna som är sjuka eller hamnar i FAS3, ensamstående mammor som inte får ekonomin att gå ihop och pensionärer som lever på fattig pension.Men … vi ställer inte till med storbråk för det!

Det närmaste jag kan komma på då det gäller storbråk är fotbollshuliganer och demonstrationer/ockupationer från vänstern/miljöorganisationer/djurrättsaktivister.

Så varför uppstår dessa storbråk? Jag kan bara hitta en orsak: KULTURSKILLNADER! Vi har växt upp i ett land där det absoluta flertalet av konflikter löses verbalt. Våra barn har fått lära sig att inte slåss! Vi har lärt oss att köa och vänta på vår tur. Vi har också lärt oss att lita på myndigheter. Men inom många kulturer får små barn lära sig att slåss och de uppfostras med aga. De lär sig att inte lita på myndigheter  och att ta lagen i egna händer. Den som har växt upp i en kontext där alla problem löses med våld fortsätter med det även här i Sverige.

Våra makthavare är dock naiva och tror att alla människor tänker som vi gör. De tror att det går att säga till vuxna människor från en annan kontext ”Ni får inte slåss!” och att de kommer att lyda. De skyller på krigstrauma när det snarare handlar om kulturskillnader. De ”tycker-synd-om” istället för att ställa krav. De ställer inga villkor ”Uppför dig annars får du inte vara här”. De tillåter våld, storbråk och dumheter istället för att ställa krav!”

Nästa rubrik som jag fastnar för är egentligen 2. ”En person skjuten i benet” och ”Flera skott avlossade mot bostad från moped” Ja, skjutningar är ett nytt inslag i den svenska vardagen! Men polisen säger:

”– Mopeden är ett känt brottsverktyg i de här sammanhangen. Det är vanligt att man åker två på moped och att den ena avlossar vapnen, det är inte helt okänt.”

Vad sa han egentligen? Det är alltså inte skjutvapnet som är brottsverktyget – utan mopeden! Samma fokusförskjutning som har skett under hela 2000-talet. Vi får aldrig prata om de verkliga orsakerna: våldsbenägna kriminella människor som saknar ansvar och vanligt hyfs!

Det var morgonens nyheter. Det nya spännande Sverige känns inte så spännande! Jag upplever det mer som ett förfall. Ett Sverige som faller sönder som ett korthus!