K-O Arnstberg – kan ett rent vetenskapligt samhälle existera?

Som bekant ansåg Marx att religion var opium för folket och Sovjetregimen gjorde sitt bästa för att tvinga bort religionen från den maktpolitiska arenan. Även om kommunisterna inte lyckades ta död på religionen, så gick de i land med att skilja stat och kyrka åt – något som i dag är politiskt allmängods i västvärlden.

För att använda ett uttryck från den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt, så har religionen blivit ett särintresse och i den gemensamma offentligheten omvandlats till ett slags stelnade ritualer, när de alls förekommer. Det är inte längre religionen, som vägleder staten i dess utformande av samhället. Politiken och religionen konkurrerar inte längre med varandra.
——————-
Stöd Swebbtv:

Swish 123 535 86 92
Bankgiro 147-0558
Bankkonto (månadsgivare) 9235-229 11 86

Blir vår framtid himmel eller helvete?

Vi har nog alla visioner av hur ett gott människovänligt samhälle skulle se ut. En del tänker på mycket fritid som kan användas till självförverkligande. Andra tänker på flower-power-tid. Några vill bara umgås och ha trevligt. Vissa vill använda kreativiteten för att leka Uppfinnar-Jocke och konstruera evighetsmaskiner. Några vill leva i samklang med naturen eller meka med bilen eller sticka vantar och mössor. Alla har sina idéer. Själv kan jag tänka mig dagar i en vilstol med intressanta böcker varvat med promenader och ett gott glas vin. Men vad vi än vill göra med våra liv så måste vi ju kunna försörja oss, ha någonstans att bo, ha värme, vätska, mat, vila och kunna tillfredsställa alla de andra grundbehoven.

För nästan ett sekel sedan förutspådde ekonomen John Maynard Keynes att vi runt 2030 bara skulle arbeta 15 timmar i veckan, eller 3 timmar om dagen, i en tid av ”fritid och överflöd”. Det verkar klart nu att detta inte kommer att hända. Trots det, enligt World Economic Forum, kommer maskiner år 2025 att utföra nästan hälften av alla uppgifter, 47%; år 2020 var siffran bara 33%. Det är möjligt att den tekniska revolutionen kommer att förstöra vissa arbetstillfällen men generera andra i lika stor utsträckning, vilket var fallet vid tidigare tekniska revolutioner. Men det är också möjligt att arbetet kommer att minska, och befolkningen kommer att drivas in i undersysselsättning eller arbetslöshet, bli överflödig och fattig – kort sagt ett dystopiskt samhälle efter arbetet. Eller i bästa fall är det möjligt att ett socialt system kommer att utformas där vi alla kan leva lyckligt och göra lite arbete och uppfylla den tekniska drömmen om frigörelse. Envis verklighet pekar mot en blandning av de två första alternativen. Men bortom debatterna om digitaliseringens verkliga potential och behovet av en garanterad basinkomst, hur skulle det påverka oss att inte behöva arbeta för vår överlevnad? Skulle vi tolerera dolce far niente (nöjet att göra ingenting)?

Ovanstående text hämtade jag från El Pais. Men jag har skrivit om detta några gånger tidigare bl a denna som jag skrev för drygt fem år sedan om en bok som jag hade läst. Skönlitteratur men verklighetsbaserad!:

Då och då höjs röster om medborgarlön. Även jag har funderat kring hur samhället skulle fungera med en sådan. Nu har jag läst en bok om ett sådant samhälle – en skönlitterär bok om ett indianreservat. Boken heter Visselblåsaren och John Grisham har skrivit den.

Indianreservatet ska vara självstyrande – en stat i staten. De ska i och för sig rapportera vilka vinster de gör. Men ingen kollar sanningshalten i deras rapporter. Däremot kan de inte kräva något tillbaka av övriga samhället utanför.

Invånarna i indianreservatet driver ett casino. Alla medlemmar i kollektivet delar på vinsterna – en medborgarlön. Alla har fri skolgång – även på högskolenivå. Alla har fri läkarvård. Alla har fri tillgång till all social service. Den som vill jobba kan få jobb inom casinots olika verksamheter – men bara om de delar hövdingens värdegrund. Hövdingen väljs i demokratiska val. En förutsättning för att få ta del av välfärden är att man är registrerad. För att registrera sig måste man kunna bevisa att man har indianblod i ådrorna! Dock kan det räcka att man är 1/32- dels indian om man har rätt utseende men en annan får inte registrera sig trots att denne är 1/8-dels indian för att dennes gener har gjort att personen är ljushårig.

Egentligen borde alla vara nöjda. Alla har ju sin försörjning och välfärd tryggad. Alla kan ägna sina dagar åt vad de vill. Men det finns problem med alkohol, droger och kriminalitet. Vissa medborgare vill ha mer och använder casinot för egna syften. Alla intäkter redovisas inte. Varje dag går en del av vinsten till egna plånböcker. Dessa människor använder pengarna till att få mer makt, bygga hus, hotell och turistnäring. För vinsterna köper de guld och ädelstenar samt lever ett lyxliv.

I alla samhällen finns det människor som vill utnyttja andra. Det är maktmänniskor vars drivkraft är att få mer än alla andra. De nöjer sig inte med en medborgarlön! De vill ha ära och berömmelse! De drar sig inte för att syssla med olagligheter! Ett samhälle med medborgarlön blir varken bättre eller sämre än nuvarande system!

Av allt att döma så blir inte människor lyckligare av att vara sysslolösa eller att inte ha någon drivkraft till att förkovra sig. Problem uppstår med alkohol, droger och kriminalitet. Vi ser redan detta hos en del grupperingar i vårt land. Men då kallas det för socio-ekonomiska faktorer. Vi ser också redan superrika människor som bara vill ha mer – både makt och pengar. World Economic Forum med Klaus Schwab i spetsen vill bestämma och införa New World Order.

En ny världsordning och planerar global dominans och vill att tekniken och AI ska ta över arbetsmarknaden. Men vem ska styra tekniken och AI? Någon måste ge tekniken och AI information och algoritmer att jobba ifrån. Vem har så stora kunskaper?

Kan alla jobb ersättas av teknik och AI? Det finns arbetsuppgifter som jag har svårt för att se hur de ska kunna skötas helt på teknisk väg. Det är jobb inom t ex vård, skola, omsorg, polis och en mängd serviceyrke.

Jag är inte teknikfientlig – tvärtom så anser jag att allt som kan göra livet behagligare för oss alla är positivt. Men vissa saker fungerar inte på sådana som mig. Jag är ju en människa som själv vill bestämma över mitt liv. Ta t ex scannern i livsmedelsbutiken. Den fungerar bra för de flesta kunderna. Men jag som är borta ett halvår i taget börjar om bland algoritmerna en gång i halvåret. När jag kommer hem så betraktas jag som nybliven scannare och ska kollas. Jag lade av med att scanna efter att ha blivit kollad 10:nde gången på raken. Det blev mycket bekvämare för mig att gå genom kassan!

Så är det med många tekniska lösningar. De stämmer för de flesta men för andra blir de bara krångliga. Hur blir vår framtid? Kommer tekniken eller de enskilda människorna att bestämma över sina liv? Vad är ett gott och människovänligt samhälle?

Läs- och skrivsvårigheter är ett stort handikapp i en modern värld

Idag läser jag att allt fler vuxna kan inte läsa och skriva på svenska. Det finns runt 800 000 vuxna personer (äldre än 15 år) med mycket svag läs- och skrivförmåga i Sverige dvs runt 14 procent av den vuxna befolkningen kan inte läsa och skriva. De har betydande problem i samhället.

Redan som litet barn var jag nyfiken. De vuxna läste dagstidningar. Det ville även jag kunna! Jag fick några plastbokstäver, Försökte lägga mitt namn och andra ord. Men bokstäverna räckte inte till. Då blev det en sax och dagstidningen. Genast kunde jag som 5-6-åring skriva egna ord och meningar. Sedan fick jag papper och penna. Jag skrev helt enkelt av orden som jag hade skrivit med mina tidningsbokstäver. Det var så jag lärde mig att läsa och skriva och så småningom även räkna. När jag började skolan kunde jag allt detta och tyckte att klasskamraterna var ”dumma i huvudet”. Jag skolvägrade! Mor talade med rektorn som talade med skolfröken och jag fick en mängd extra uppgifter. En bild från min första läsebok:

Snart blev jag stamkund på biblioteket. Lånade hem stora travar av böcker och en värld utanför hemmets väggar öppnade sig. Jag läste Anne Franks dagbok, Tom Sawyer, Huckleberry Finn, Onkel Tom, Pippi Långstrump, Pelle Svanslös, … Ganska snart övergick jag till vuxenböcker. Föräldrarna prenumererade på tidningen Vi och där läste jag reportage från andra länder. Morgontidningen Arbetet blev en nödvändighet. Det var så jag började ta del av politiska skeenden och skapa en egen politisk grund att stå på.

Som vuxen har denna kunskapstörst fortsatt och det går knappast en dag utan att jag lär mig något nytt.

Detta är grunden till att jag anser att språket är den absolut viktigaste faktorn för en lyckad integration! Den som inte lär sig att uttrycka sig både muntligt och skriftligt på ett språk som förstås av majoriteten, får stora problem med att förstå omvärlden. Den personen får stora problem med att anpassa sig till rådande lagar och normer. Vederbörande kommer att känna sig utanför och kanske känna sig kränkt. Att inte kunna kommunicera med och förstå omvärlden leder inte till integration utan enbart till segregation.

För ungefär 3 år sedan förändrades en del av min världsbild. På något sätt har jag varit naiv och trott att analfabetismen är minimal i Sverige och övriga Europa. Om vi lägger tillräckliga resurser i bistånd så kanske vi kan minimera även analfabetismen i de fattiga u-länderna. Men hur är det egentligen? Är det inte bara vår bild av präktighet och vilja glänsa som lyser igenom?

Allt började med att vaktmästaren i vårt vinterboende i Spanien klippte ner pelargonierna som växer utanför entrén. Han kan inte engelska. Min spanska är dålig. Men jag fick ta en stickling av pelargonian. Han och damen som hjälpte honom ville att jag skulle ta den meterhöga biten, som de hade klippt av, och sätta ner i jord. Jag försökte förklara att jag bara ville ha en liten krukväxt. Det blev google translate – översättning från svenska till spanska. Jag skrev ner att vi har dessa blommor som krukväxt i Sverige. När jag visade honom så skakade han sorgset på huvudet och sa att han inte kan läsa. Så återgick han till att klippa ner växterna. Jag kände mig som ett fån. Han är analfabet!

Jag tänker på honom då och då och känner mig privilegierad som kan både läsa och skriva både på svenska, engelska och tyska. Jag kan förstå andra språk – även om jag inte är bra på dem. I min frustration har jag googlat på analfabetism och funnit bl a:

1936 när inbördeskriget startade och efter att Spanien hade varit en republik under ett antal år var 25 procent av spanjorerna analfabeter. Analfabetismen var en plåga fram till 1950-talet då allt fler lärde sig att läsa. Utbildning har gjort att antalet analfabeter har minskat men fortsatt idag är det 581.600 invånare i Spanien, 1,25 procent av befolkningen, som inte kan läsa eller skriva.

Men hur är det i Sverige då? Det är svårt att hitta någon vettig statistik. Ordet analfabetism tycks vara förbjudet. Istället talas det bara om det mer positiva ordet alfabetism dvs läskunnighet. Men vad innebär läskunnighet? Att kunna läsa en text eller att kunna läsa och förstå? Hur stort ordförråd ska finnas med i texten för att det ska räknas som läskunnig?

Svenska skolbarn har länge varit bäst i världen på att läsa, men sedan 2001 har läskunnigheten bland barn i årskurs fyra minskat i förhållande till Ryssland, Hongkong och Kina som alltså har fler läskunniga barn i samma ålder, läser jag på Wikipedia.

På Europaportalen hittade jag följande statistik från 2009:

Ja, det har nog inte blivit bättre! 2015 hade vi ju en flyktingvåg och vi vet att många av de som kom saknade utbildning. Så vi kan kanske förutsätta att andelen med lässvårigheter har ökat. Sverige kan inte ståta med sitt höga anseende som politikerna försöker slå i oss!

Men idag hittade jag i alla fall uppgiften med att 14 % av den vuxna befolkningen har läs- och skrivsvårigheter. Om vi då lägger till att 17 % av de unga har samma problem så blir jag förtvivlad!

Redan på 1980-talet hade Mac Donalds (i många amerikanska stater) kassaapparater med symboler istället för siffror. Orsaken var svårigheter i att hitta lämplig personal i områden med hög analfabetism. Vem som helst kunde klara dessa enkla arbeten med att bara trycka på den valda menyn. I kassasystemet fanns ju priset inprogrammerat. Är vi på väg dit?

Själv använder jag mig av internet dagligen. Jag läser om världen, om politik, om nyheter och debattartiklar. Jag läser skönlitteratur och faktaartiklar. Jag är uppdaterad om utvecklingen i världen och om vetenskapliga rön. Har läst hyllmeter om teknisk och elektronisk utveckling, om AI och hur världen kommer att se ut om vissa tekniknördar får råda. Ibland önskar jag att jag inte har tillgodogjort mig så stora kunskaper! Men jag är förberedd på det mesta!

Hur klarar de sig som inte kan läsa? Vad vet de om AI eller om de onda krafter som vill härska i vår värld? Förstår de alla de invecklade saker som jag ibland har svårt att förstå? Men jag är övertygad om att de inte behöver tolkhjälp! De behöver lära sig att läsa och skriva annars halkar de efter allt mer i vårt samhälle! Läsförståelse är en stor del av integrationen!