Något har gått sönder

Det händer något med mitt land. Det går inte att ta på. Men det kryper in i oss som ett virus – under skinnet och in i våra sinnen. Idag på Förintelsens dag tänker jag på det.

Vi har alla hört talas om denna fruktansvärda händelse i vår historia. Få nu levande personer har upplevt den. Men ändå … alltför många tycks veta … att det är just denna period av historien som SD och andra nationalister vill ha tillbaka! Det är helt riktigt i deras sinnevärld att peka med hela handen och mer eller mindre ge dagens nationalister skulden för det som hände då. De anser att de har tolkningsföreträde och VET vad nationalisterna egentligen tänker. Just därför får de HATA nationalister!

”Stå upp mot hatet!” skriver Bilan Osman på Expo idag. ”Tänk om det högerextrema hotet kunde förpassas till en historisk och dammig soptipp. Men problemet med SD är inte i första hand partiets förflutna.”

Jag tänker: ”Vilket hot och vem är det som hatar?” Med sina rader sprider ju Bilan sitt onyanserade hat mot människor som hon inte känner och mot människor som har helt andra referensramar än vad hon har. Ändå VET hon allt om hotet och exakt vad SD vill göra. Har hon ett inopererat chips i SD:hjärnor så hon kan följa deras tankar?

”Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå.”

Så skrev den tysk-judiske språkvetaren Victor Klemperer. Han beskrev det nationalsocialistiska språkbruket på ovanstående sätt. Han skrev hur nya ord bildades och gamla fick ny betydelse. Hur propagandan sipprade in i varje por av samhället. Till sist omslöt den allt och alla, lika mycket det offentliga som det privata livet: politik, juridik, ekonomi, konst, vetenskap, utbildning, idrott, familjen. Ingen slapp undan.

Det är precis så som jag upplever vårt samhälle idag. Det har ingenting med nationalsocialism att göra. Det är snarare en socialistisk propaganda som vi har utsatts för under mycket lång tid! Den påverkar oss alla – i någon riktning! Jag upplever att jag har svårt att vara immun mot det. Det gnager sig in i varje cell i min kropp. Det är fel … men … jag är inte vaccinerad mot det!

Så tänker jag på Felix Körlings barnvisa: Ett gammalt fult och elakt troll …” Kanske giftet som sprider sig i det svenska samhället försvinner på samma sätt som trollen? Kanske hat och hot försvinner samtidigt?

Utveckling eller avveckling i Sverige under 2020-talet

All utveckling bygger på tidigare erfarenheter – positiva eller negativa. Det gäller att ta vara på erfarenheterna, våga försöka nya saker, misslyckas och göra om. Till slut hittar man nya metoder och gör framsteg.

Det var så som människan utvecklades från apstadiet till att gå på 2 ben till att jaga med vapen till att ta vara på ny teknik till att flyga.

Bilden hittade jag på en bil från Österrike. Bilägaren ägnar sin fritid åt glidflygning. Bilden talar sitt tydliga språk om mänsklig utveckling.

Hur står det till med Sverige idag – nu när vi går in i ett nytt decennium? Är vi i ett expansivt utvecklande skede eller är vi inne i eller på väg in i en tillbakagång?

Om vi börjar med livets början så hittar vi mängder av exempel på ”BB-krisen”: barnmorskor lämnar sina yrken, BB-avdelningar stängs igen, mammor får föda i korridorer, förlossningsskador osv.

När barnen sen kommer till förskolan så möts de av personalbrist med outbildad och sönderstressad personal som följd. Trygghet? Kan barnen uppleva någon trygghet i en sådan miljö?

Grundskolan behöver vi knappast nämna. Outbildade lärare som ägnar mer tid åt ordningsfrågor och direktiv från Skolverket än åt ren undervisning i basämnena. Resultatet ser vi i PISA-mätningarna. En skola som inte ens kan lära ut svenska språket är inte värd namnet. Skolan ska ju förbereda för vuenlivet!

När de unga börjar gymnasiet är de osjälvständiga och ängsliga. Många drabbas av psykisk ohälsa då de inte klarar av att det ställs krav på dem.

Samma sak gäller högskolan! Nivån på eleverna som kommer från gymnasiet är alldeles för låg. De klarar inte av att tänka en självständig tanke och långt mindre att få kritik.

När de unga äntligen kommer ut i arbetslivet så upptäcker de att det inte finns några fasta jobb åt dem. De får hanka sig fram på tillfälliga jobb, timanställningar och A-kassa. Samtidigt erfar de att den som inte har fast inkomst inte heller kan få ett kontrakt på en lägenhet.

Den som får ett jobb – och slipper vara bidragsberoende – upptäcker snart att större delen av lönen går i skatt. Bildar de familj så måste båda jobba och barnen lämnas till förskolan för att ekonomin ska gå ihop.

Den som blir sjuk behöver nästan vara frisk för att klara sig genom alla långa vårdköer. Iallafall är det så i vissa landsting. Vissa sjukhus inför stabsläge eftersom de inte klarar av den akuta vården. Den som behöver medicin blir nog glad om apoteket har deras medicin hemma så att de slipper att vänta några veckor.

Många människor känner sig otrygga. Det händer alldeles för mycket i samhället. Våldtäkter, rån och mord! Gängkriminalitet! Sprängningar. Skjutningar. Polisen lyser oftast med sin frånvaro och när de finns på plats så har de inte befogenheter att agera. Regeringen talar ofta om att de har tillsatt X antal resurser åt polisen och att vi idag har fler poliser än tidigare. Men vad hjälper det då befolkningen har ökat med nästan 2 miljoner personer? Fängelserna är överfulla. Domstolarna är nästan skrattretande då de hellre tar brottslingarnas parti än den brottsutsatte.

För oss som har genomlevt barndom, skola och arbetsliv återstår ålderdomen. Då upptäcker vi att vi inte får den pension som vi en gång blev lovade. Men … eftersom vi har levt snålt hela livet så fortsätter vi med det. Samtidigt talar finansministern om att vi är en stor grupp som kostar för mycket!

Den dagen då vi behöver hjälp så måste vi buga och bocka när vi vill ha hemtjänst och finna oss i att äta mat ur små plastlådor samt inte själv få bestämma hur ofta vi ska duscha.

Hamnar vi sen i ett åldringsboende så har vi inte något alls att säga till om. Då matas vi med lugnande tabletter, måste, sova, äta och sköta hygienen på bestämda tider samtidigt som vi blir inlåsta tillsammans med andra i samma situation.

Till detta kan vi lägga invandringen och dess problem… men den får vi ju inte tala om! Brist på energi. Klimatet. Feminism. Politiska projekt. EU. FN. Det finns en mängd stora slukhål dit våra skattepengar försvinner.

Men … statsministern upprepar sig likt en papegoja:

Socialdemokraterna kommer varje dag arbeta för ett starkare samhälle där välfärd och trygghet alltid går först.

Under hans ledning har vi inte sett att han menar någonting med de orden! Tvärtom! Sedan han blev statsminister har samhället krackelerat trots hans satsningar på att ”varje dag arbeta för ett starkare samhälle där välfärd och trygghet alltid går först”.

Kommer vårt land att utvecklas eller avvecklas under 2020-talet? Vem kommer att arbeta för en utveckling?

Förändringsspiralen går fortare och fortare

Förändringar är positiva för de leder till utveckling. Men varje förändring måste mogna innan det kommer nya förändringar.

Förr när vi levde i bondesamhället var det årstiderna som åstadkom de stora förändringarna. Det var tryggt att veta på våren sår vi, under sommaren växer det och på hösten skördar vi och samlar i ladorna inför vintern. Människor jobbade de ljusa timmarna på dygnet och följde solen och naturen. Detta gav en trygg tillvaro. Livet förändrades med krig, födslar, bröllop, sjukdomar, väderförändringar, ättestupan och död. Samma saker hände generation efter generation och skapade trygghet. Trygghet är viktig för vårt välmående!

Sen kom industrisamhället. Då blev det klockan, fabriksvisslan och tidstudiemannen som styrde våra liv – tills vi fick arbetstidslagar och semester. Människor trampade omkring i ett  ekorrhjul som gick snabbare och snabbare. Alla var på jakt efter välstånd – volvo, villa och vovve. Men det räckte ju inte! Jämställdhet, feminism, nya prylar, slimmad kropp, senaste frisyren, mode, ny bil, utlandsresor, nytt kök, … Alla stressar runt för att uppnå något ännu bättre och alla blir otrygga.

Det är då, när vi behöver trygghet, som makthavarna behövs som en stabiliseringsfaktor. Men vad gör de? De springer runt i sin förändringsspiral, letar efter nya saker att förändra, uppfinner förändringar som egentligen inte behövde förändras, nya projekt, ny resursfördelning, nya påstående om samhällets tillstånd (som kräver förändringar), nya krav i form av lagar och skatter, nya reformer, nya måste, storhetsvansinne och ingen hänsyn till hur befolkningen mår. De skapar kaos! De utnyttjar vår vilsenhet till att splittra befolkningen istället för att ena den. De utnyttjar vilsna människor genom att sprida lögner och förtal. De sår myter och rädsla hos stora delar av befolkningen. Alarmerar och skrämmer för att kunna genomföra sina storslagna projekt. De hoppas på att vi ska gilla dem för detta. Men vem kan gilla kaos?

1972 kunde vi läsa att vi har 10 år på oss att hejda katastrofen! Nu är katastrofen över oss om vi inte gör som politikerna har bestämt. Vi måste uppnå de mål som de har bestämt, senast 2030! Annars har vi ingen framtid! De skickar fram detta budskap med en skolstrejkande flicka! Ingen lyssnar ju längre på politikerna.

De senaste 30-40 åren – kanske längre – har politikerna klagat på politikerförakt. Men de har ju inte förstått! Hela deras förändringsspiral, som går fortare och fortare, är ett förakt mot befolkningen. Människor behöver trygghet och inte kostsamma projekt! Varje förändring måste mogna innan de sjösätter nya förändringar! Vilket parti säger: STOPP? Nu räcker det! Nu hittar vi inte på fler nya projekt utan satsar på underhåll av de gamla!