Är vi på väg mot ett klansamhälle igen? Vi har ju frigjort oss från detta och har levt i en demokrati de senaste 100 åren. Men idag känns det som att det är olika klaner som styr. Hur har det blivit så?
Välfärd är en samlande benämning på våra levnadsförhållanden. Det handlar om vår ekonomi, hälsa, utbildning, bostadsförhållande samt social trygghet. En del av detta har den offentliga sektorn tagit ansvar för. Vi betalar skatt för att den offentliga sektorn ska ta hand om oss då det gäller utbildning, sjukdom, ålderdom samt se till att vi lever i trygghet, har gemensamma lagar/ordning och att infrastrukturen fungerar.
Men välfärden tillhandahölls från början av brukspatroner – industripampar som ville ha en arbetskraft som var frisk och skötte sitt jobb. Men politikerna ville ha makt. De ville inte att välfärden skulle bygga på frivilliga krafter. Kommunerna fortsatte att bygga ut välfärden och att ta äran av detta. De gjorde det bra och den kommunala makten blev stor!
Men rikspolitikerna ville också ha makt. De ville centralisera makten. Med andra ord tog staten över ansvaret över välfärden. Den offentliga sektorn blev ofantlig eftersom rikspolitikerna inte klarade av att administrera. Rikspolitikerna ville ju vara en elit som visste bäst men deras visioner grävde deras egen grav. EU kom och tog över makten. Då måste våra rikspolitiker fortsätta att slå sig för bröstet. De ville göra Sverige till en humanitär stormakt.
Samtidigt tog de ifrån svenska folket ett personligt ansvar och valfrihet. När vi inte får ha detta egna ansvar så börjar vi bråka inbördes. Samhället har blivit mer och mer polariserat. Vi håller på att förvandlas till ett klansamhälle – där de olika klanerna hävdar sin rätt och anser att de har rätt att förgöra andra klaner.
Men svenska folket har ingen vana att använda fysiskt våld och har därför svårt att klara av att möta detta våld från människor som kommer från andra världsdelar. Därför uppstår den otrygghet som många känner idag. Däremot är vi vana att vara verbala. Nu förgör vi varandra på debattsidor med orden rasist, fascist, nazist, pöbel, hat, hot, svansar, troll, trakasserier, … Nu är det lögner, förtal, angiveri och anmälningar som gäller.
Riksdagspolitikerna klarar inte av att lösa problemen och försöker att få kommunerna att ta ansvar istället. Men de har ju tagit ifrån kommunerna både ansvar och ekonomiska möjligheter. Det känns som om politikerna idag leker ”Hela havet stormar”.
Jag skrev för ganska exakt ett år sedan om ”Välfärd eller klansamhälle”. Idag är jag mer övertygad att vi går med stormsteg mot ett klansamhälle än vad jag var då.
”Välfärd är en samlande benämning på våra levnadsförhållanden. Det handlar om vår ekonomi, hälsa, utbildning, bostadsförhållande samt social trygghet. En del av detta har den offentliga sektorn tagit ansvar för. Vi betalar skatt för att den offentliga sektorn ska ta hand om oss då det gäller utbildning, sjukdom, ålderdom samt se till att vi lever i trygghet, har gemensamma lagar/ordning och att infrastrukturen fungerar.
Så har det emellertid inte varit alltid. Vi levde för många hundra år sedan i ett klansamhälle. Vi frigjorde oss från detta i en utdragen process mellan 1300– och 1600-talen. Samtidigt har vi naivt trott att alla andra samhällen har genomgått samma process. Nu har vi tappat förmågan att se och förstå skillnaderna. Vi anser att det är självklart att alla förstår hur vi tänker och hur en demokratisk välfärdsstat fungerar.
I ett klanbaserat samhälle är det släkten/klanen som betyder något. Det är släkten som står för välfärden och skipar rättvisa. Släktfejder och hedersbegreppet har stort utrymme. I klansamhället finns inte byråkrati, myndighetsutövning och offentliga institutioner. Klanhövdingen bestämmer över sin klan!
Per Brinkemo har skrivit om detta i sin bok: ”Mellan klan och stat”.
När flyktingar/migranter som kommer från ett klansamhälle anländer till Sverige så uppstår det naturligtvis svårigheter. Naiva svenskar tror att alla vill leva som vi gör. Migranterna tror att det är klanen som gäller. De vill ha hit resten av klanen så fort som möjligt så att de kan fortsätta att leva i sitt klansamhälle. Tills dess bjuder vi ut vår välfärd till dem. Jag hörde nationalekonomen Hans Jensevik, som jobbade i Zimbabwe efter landets självständighet i början av 1980-talet:
”Klansamhället förstörde en nationell välfärdsstat och nu ser jag att detta sker även i Sverige. ”
Ja, precis de orden sa han Han menade att varje svensk måste ”se om sitt eget hus”. Välfärden dräneras mer och mer. Den kommer inte att räcka till. Varför betalar vi då skatt om vi inte får någon välfärd tillbaka? Ska vi verkligen, med öppna ögon, gå tillbaka till ett klansamhälle?
Lyssna gärna på Hans Jensevik. Det är många kloka ord. Han förutspår t ex att de flesta kommunerna kommer att hamna i Malmös ekonomiska situation inom 8 år!”
Patrik Engellau 
Senaste kommentarer