Vad är du rädd för?

Under många år mötte jag den frågan i debatter. De kom alltid från människor som saknade argument eller hade svårt för att försvara sina argument. Långt tillbaka blev nog mitt svar: kärnvapenkrig. Men inte idag!

Idag är jag mest rädd för okunskap, , lögner, elakhet och hat! Dessa egenskaper tycks ha spridit sig som en löpeld under 2000-talet. Det finns ingen hejd på dumheterna!

Exemplen är många. Jag läste om Joakim Lamotte som bryskt tillrättavisade en ung man som under lång tid hade sextrakasserat en 14-åring. Feministerna började beskylla honom för att organisera medborgargarde och försökte polisanmäla honom. Inte han som sextrakasserade utan Lamotte som gjorde slut på trakasserierna!

En man i övre medelåldern hyllar denna bild:

Han anser alltså att välutbildade äldre personer inte är värda att lyssna på. De unga vet bättre! De som har växt upp med triggervarningar på litteratur, genustrams och universitet som fört politisk propaganda, vet alltså bättre än vad vi äldre med erfarenhet och sunt förnuft gör! Vi äldre kan ju också vara välutbildade!

När det brann i Notre-Dame skrev Alex Schulman på Instagram: Äntligen! Ytterst smaklöst, historielöst och hånfullt!

15-tal ungdomar hotade personal på biograf, någon ska ha tagit strypgrepp på en anställd. – Inte ens på en biograf är det lugnt och tryggt.

Klimatalarmisterna ljuger pm det mesta och påstår att de har vetenskapen med sig. Men så är det ju inte! Alla deras argument grundar sig ju på hypoteser och datamodeller. Ingen vet – det handlar enbart om en nästan religiös tro! Visst får var och en av oss tro vad de vill … men … påstå inte att det är sanning eller verklighet!

Politiker bollar med sanningen bara för att uppnå egna syften. De bryr sig egentligen bara om oss som skattebetalare. De har inte större kunskaper än någon annan.

Ja, jag är rädd för den mänskliga dumheten! Jag tror att allt hat och dumhet kommer att förstöra mer än vad CO2 någonsin kan göra!

Annonser

Barn som politiska slagträ

Jag minns en bild från 2016: ”Aylan Kurdis kropp flöt i land på stranden vid turkiska Bodrum”. Bilden av den döda pojken manglades ut i medier över hela världen. Aylan utnyttjades cyniskt av ”godhetsmänniskor”. Det enda syftet var att vi ska tycka-synd-om, hjälpa och skänka pengar! Det tjatades om denna 3-åring i månader i alla medier.

Nu är vi där igen! Det nya är IS-barnen. Det är årets nyord som ska få oss alla att tycka-synd-om och vilja hjälpa. Nu ska vi alla ta ansvar och påverka våra politiker så att barnen får komma till Sverige. Men varför har inte alla tycka-synd-om-människor agerat tidigare? IS är ju inget nytt fenomen. Vi har vetat om dess existens i många år. Vi har vetat att barn har fötts i dessa läger – barn till människor som har bott i Sverige men har anslutit sig till IS.

”Den 21 november 2014 bekräftade Säpo att minst 100 svenska medborgare har rest för att strida i Irak och Syrien, med ytterligare 150 obekräftade fall samt att ”Säpos uppfattning är att det är så många som 250 till 300 personer som Säpo måste, på olika sätt, ha en uppfattning om”. Man planerar att övervaka de som återvänder till Sverige för att förhindra att de utför terrorbrott.

Svenska staten betalar ut sociala bidrag till Syrienkrigare.De flesta av terrorresenärerna får bidrag i någon form av myndigheter som brister i uppföljning. De vanligaste bidragsformerna är barnbidrag, föräldrapenning, bostadsbidrag och studielån. ” enligt Wikipedia.

Kan det vara så cyniskt att svenska staten gärna har sett mellan fingrarna och betalat sociala bidrag för att vara av med dessa människor? Staten har köpt sig fritt från ansvar! Varför ska Sverige då ta ansvar nu?

Visst blöder mitt hjärta för dessa barn! Men … det gjorde det även på 1960-talet för Biafrabarnen. Likaså för Aylan Kurdi och 8-åriga Yara som misshandlades till döds av dem som skulle ta hand om henne. Jag känner också ett starkt medlidande med alla unga människor som drabbas av hedersvåld, blir bortgifta, blir könsstympade och eller tvingas att leva i ett hedersförtryck.

I hyckleriets Sverige utnyttjas utländska barn av godhetsapostlar för egna vinningar och syften! Vem för barnens talan? Men även svenska barn utnyttjas. Vi har exemplet med Greta. Greta Thunberg har diagnostiserats med Aspergers syndrom^[10], tvångssyndrom och selektiv mutism, enl Wikipedia. Hon, en sjuk tonåring, utnyttjas av föräldrar och klimataktivister i rent PR-syfte. Hon är också ett barn! 16 år  – men hur var det de sa angående åldersbestämning av ”ensamkommande barn”? De är ju barn! Samma människor som då hävdade att vuxna män som själv hade tagit sig över halva jordklotet var barn behövde omvårdnad, säger nu att vi ska lyssna på Greta för hon kan och vet mer än vad vi andra gör!

Jag blir faktiskt förvirrad! Vilka barn är det mest synd om? Vilka barn blir mest utnyttjade? De ”ensamkommande barnen”? IS-barnen? Eller Greta? Eller bortgifta barn? Eller barn som utsätts för hedersrelaterat våld? Varför ska barn utnyttjas som politiska slagträ?

Politik – vad är det?

Ofta hör jag människor säga att de inte är intresserade av politik. En stund efter kan samma människor klaga på något i samhället. Men allting i vårt samhälle bygger ju på politiska beslut. Alla politiska beslut gör antingen positiva eller negativa avtryck. Alla människor påverkas i någon riktning av de politiska beslut som tas. Varför inser inte de flesta att det som de just klagade på beror på ett politiskt beslut? Vad är då politik?

”Politik (från grekiska: πόλις) betyder ursprungligen ‘statskonst’, och avser som regel alla de åtgärder och handlingar som hör till det allmänna livet (kommuner, stater, mellanstater), och inrymmer allt från diskussioner om offentliga angelägenheter till statlig verksamhet och organisation. Å ena sidan menas makthavares principer och målsättningar, å andra sidan menas de aktiviteter som verkställer eller angår statens styrelse. Fokus för politiken är ofta olika intressegruppers förhållanden.” enl Wikipedia.

Vi lever alla i det allmänna livet. Vi är alla den största intressegruppen för politiker. Det är vi som via våra skattemedel tillför resurser. Det är vi som förväntar oss att få något tillbaka. Men vad får vi?

Jag blir förvånad varje gång varje gång som regeringen håller en pressträff! Det handlar ju enbart om symbolpolitik. De talar om för medierna (inte för medborgarna som betalar deras lön) att de är duktiga och har uppmärksammat ett delproblem. De försöker signalera att de ska lösa problemet men aldrig hur de ska göra. Aldrig någon konkret helhetslösning. Men de förväntar sig en klapp på huvudet! De håller fler pressträffar än de lämnar resultat av sin politik.

De stora övergripande problemen och dess orsaker vill de inte tala om. Det handlar istället om akutlösningar och fokusera på annat. Jag läste en artikel från maj 2018:

”Den rödgröna regeringen har bokstavligt talat hällt pengar över miljö och klimat, men regeringen verkar mer intresserad av att spendera så mycket skattepengar som möjligt än av vad skattebetalarna får för pengarna. För trots att anslagen till miljö och klimat mer än fördubblats har resultaten uteblivit. Sedan MP kom till makten har utsläppen tvärtom ökat med en knapp procentenhet. En inte oviktig förklaring är att miljarder skattekronor slösats bort på dyr och dålig symbolpolitik.”

Symbolpolitik kostar och ger sällan några resultat för oss medborgare. Vad krävs då för att vi ska få riktig politik som ger oss valuta för den inbetalda skatten? För mig finns egentligen bara en lösning: Fler människor bör intressera sig politiskt och börja ställa krav på politikerna. Om politikerna missköter sig så ska de tvingas att avgå. Vi behöver politiker som tar medborgarna på allvar. Men det är vi medborgare som måste tala om för dem vilka förväntningar vi har!