Sunkiga patriarkala strukturer eller politiska strukturer?

TV:n var påslagen. Jag sysslade med annat. Gomorron-soffan var lika ointressant som vanligt. Då hörde jag orden ”sunkiga patriarkala strukturer”. Nu har jag funderat några dagar. Vad menade hon?

Sunkig betyder ju dålig, ovårdad, nedgången, sjaskig eller läskig. Så jag kan tänka mig att hon menade gamla dåliga patriarkala strukturer. Men har hon några andra strukturer att jämföra med? Men patriarkala strukturer? Finns de i det svenska samhället? Eller är det kanske enbart en myt som ger feminister livsrum?

”Jag har aldrig blivit sämre behandlad på grund av att jag är kvinna. I feministtider känns det nästan galet. Man talar om patriarkalt förtryck men jag kan inte se det. Är jag blind? Kanske befinner jag mig mitt i helvetet. I orkanens öga, vad vet jag. Men tänk om det är så enkelt att patriarkatet inte finns? Att orättvisorna mellan könen som vi tycks se, egentligen är frukterna av ett matriarkat?

Säkert har jag alldeles fel. Alla karlar är ju svin. Gubbslem. Potentiella våldtäktsmän. De nedvärderar kvinnor, förtrycker och utnyttjar. Sägs det. Men vem har uppfostrat dem? Hurdana mammor har de haft? För det är ju inte papporna som varit hemma med dem.

Kanske älskar mammorna sönder sina söner. Handikappar dem genom att blåsa upp deras självbild till verklighetsfrämmande proportioner. Och samtidigt lurar i sina döttrar anorektiska ideal. För om det inte är mammorna, vem är det då? Barnomsorg och skola är fyllda av damer som formar morgondagens män och kvinnor.” läste jag i en krönika för 12 år sedan.

Precis mina tankar! Feminister utmålar män som svin för att själv kunna få makt. Om män inte är den stora boven så måste ju feminister erkänna att felet finns hos dem själv. Det är kanske så att feminister har svårt att hitta sin egen roll i samhället?

För att känna trygghet behövs ordning och reda. Det lilla barnet behöver någon att lita på, mat när det är hungrigt, sömn och vila när det känner trötthet, tröst när det är oroligt, stimulans när det vill upptäcka världen osv. När någon tillfredsställer dessa behov känner barnet trygghet. Det större barnet behöver kunskap om den allra närmaste omvärlden för att känna trygghet. Vi vuxna behöver kunskaper om vår bostadsort, arbetslivet, politiken, ekonomi, världen osv. Alla behöver vi en värld med strukturer som vi känner igen oss i för att känna trygghet.

Men vårt land har förändrats. För 200 år sedan bodde 90% av befolkningen på landsbygden och idag bor 85% i stan. Människor bodde i småhus och nu bor många i flerfamiljs- eller höghus. För 200 år sedan så bodde man ofta ihop med flera generationer men i takt med urbaniseringen utkristalliserade sig kärnfamiljen – mamma, pappa och barn. Idag förekommer en mängd olika konstellationer – styvfamiljer, stjärnfamiljer, ensamstående föräldrar m barn, 2 mammor eller 2 pappor med barn. Bara 3 av 4 barn bor tillsammans med sin biologiska mamma och pappa.

Arbetslivet har förändrats från bondesamhället till industrisamhället – som sysselsatte halva befolkningen – till arbetslöshet och utslagning samt  till ett informations- och servicesamhälle. Den svenska modellen byggdes upp med trygghet på arbetsmarknaden och raserades lika snabbt. Nu vill regeringen implementera den misslyckade svenska modellen globalt istället. Nu säger statsministern att ”alla som kan jobba ska jobba”. Då glömmer han bort barnen. Barnen måste växa upp i förskolan – i en barnfabrik! Kvinnor tappar en bit av sin biologiska funktion – att ta hand om sin avkomma. Kvinnor och barn är de stora förlorarna när politikerna tror att de kan skapa en ny global värld och när de försöker göra om människor till lydiga marionetter.

Fram till 1975 var Sverige ett homogent land. Tage Erlander sa i riksdagen 1965 ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. ” Herbert Tingsten skrev: ”Skälet till vår stabila demokrati är att det inte finns några språkliga, religiösa eller etniska skiljelinjer i Sverige.”

Men 1975 tog riksdagen beslut om avstånd från tanken att invandrare skulle assimilera sig i det svenska samhället. Invandrarna, deras barn och barnbarn skulle behålla sin ursprungliga identitet, dessutom var ökad internationalisering ett övergripande mål i samhällsplaneringen. Alla partier var eniga och riksdagen bestod av V, S, C, FP och M. Därmed blev vi en splittrad och mångkulturell befolkning.

När ett samhälle förändras så mycket då förändras också strukturerna. Om strukturer förändras för snabbt och för mycket försvinner tryggheten Vad gör vi då? Naturligtvis söker vi trygghet – trygghet i normer och kultur. Vi försöker att hitta tillbaka till det gamla invanda. Detta gör vi oavsett etnicitet! Vi som är födda i Sverige vill ha tillbaka det gamla trygga Sverige. De som är födda i andra länder finner tryggheten i strukturerna i sina hemländer. Därmed späds otryggheten på för alla. Ingen känner igen sig i tillvaron och alla känner sig otrygga!

Politiker har medvetet skapat ett strukturlöst och därmed ett otryggt samhälle. Ja! Feministerna har rätt och invandrarna har rätt – det finns strukturella skillnader i samhället. När var och en själv formulerar samhällsstrukturerna utifrån sin kontext så skapas olika samhällsstrukturer. Då är vi ingen homogen befolkning som samarbetar och hjälper varandra. Istället har politikerna skapat en splittrad befolkning som skapar konflikter och motarbetar varandra i jakten på det grundläggande behovet av trygghet.

De obildade politikerna förstår inte detta sammanhang utan fortsätter att spä på med ytterligare konflikter istället för att skapa fasta trygga strukturer för alla. Tyvärr saknar vi den politiska viljan att ta tag i problemen som finns inbyggda i samhällsstrukturerna. Det gäller alla våra riksdagspartier. De tycks inte förstå att lösningen på de flesta problem är trygghetsskapande strukturer! Det hjälper inte att skylla på patriarkatet.

En feministisk regering gynnar inte ett tryggt samhälle. Strukturer behövs. Men de förmår ju bara  att skapa nya sunkiga politiska strukturer!

struktur

Muntligt och skriftligt

Hur viktigt är det egentligen att kunna uttrycka sig både muntligt och skriftligt? Den frågan ställer jag mig ofta eftersom jag anser att den förändring som svenska språket genomgår inte är till det bättre.

Jag läste nämligen att vi går mot ett samhälle utan skriftspråk!

”Lisa Schuman sitter i ett ljust sammanträdesrum i Solna. Hon är regionchef för Storesupport, ett företag som förser handeln med springvikarier och extrapersonal. Schuman har arbetat i decennier med personalfrågor i detaljhandeln. Hon har märkt något nytt.

Många kan inte skriva i dagens läge, säger hon.”

”Därför har vi börjat med videorekrytering, säger Schuman. Många är inte bekväma med att skriva. Förmågan att författa en meritlista har sjunkit. Så vi ger dem möjlighet att spela in en video och presentera sig. Hälften av de som söker arbete i butik spelar in en video.”

”Många unga säger: varför ska jag skriva en meritlista? Jag kan komma upp och presentera mig. Grundstrukturen i samhället, hur man beter sig, har förändrats, säger Lisa Schuman.”

En stor del av de unga klarar alltså inte av att skriva en text! De klarar inte av att skriva en enkel berättelse om sig själv. Men vad har de lärt sig i skolan? Många av dem knappar ju hela dagarna på mobiltelefonen och är ute och surfar på sociala medier. Varför klarar de inte av att skriva en enkel berättelse om sig själva? Hur är det då med läsningen – klarar de av att läsa en skriven text?

Har vid några tidigare tillfälle berättat om att jag lärde mig att läsa och skriva genom att klippa ut bokstäver ur dagstidningen och lägga ord. När mor hade godkänt ordet och stavningen så skrev jag det på papper. När jag sen började skolan hade vi välskrivning på schemat. Jag skrev hela sidor med en bokstav tills fröken blev nöjd och jag fick en guldstjärna. Samma procedur med både textning och skrivstil – med lutpapper! Först med blyertspenna sen med stålpenna som doppades i bläck. Om jag var oförsiktig så kom det en bläckplump i boken. Snabbt sög jag upp den med läskpappret. Sen fick jag börja använda reservoarpenna där bläcket sögs upp i en behållare i pennan. Den var lättare att skriva med. Bokstäverna blev jämntjocka. Eller var det jag som hade övat upp mina färdigheter i välskrivning?

välskrivning

Dessutom övade vi stavning och grammatik. Det mesta av detta, som jag lärde mig för 50-55 år sedan sitter kvar i bakhuvudet. Ibland funderar jag på hur ett ord ska stavas – tycker att det ser fel ut. Slår genast upp ordet eller frågar sambon. Jag vill ju att min text ska se prydlig ut. Naturligtvis börjar jag meningar med stor bokstav, använder komma och punkt och skriver fullständiga meningar kanske med bisatser.

Ja,  jag är noggrann med språket som jag använder – både muntligt och skriftligt. Anser att om jag vill nå ut med min text så måste jag uttrycka mig tydligt och lättförståeligt. Läsaren ska inte behöva gissa vad jag menar. Ändå kan det bli missförstånd ibland.

Mot slutet av 1970-talet lanserade Posten en kampanj ”Skriv som du talar”. I en tid som präglades av en rädsla för att det skrivna språket höll på att dö ut eftersom ”tv-samhället” och den rörliga bilden skulle ta över, försökte posten ta bort hindren för skrivande. Men många  såg uppmaningen att skriva som man talar som farlig. En hetsig språkdebatt utbröt. Det talades om språkets förfall.

Jag upplever det som om debatten lever vidare – eller borde göra det! Ibland läser jag och läser och undrar varför jag inte förstår vad som menas. Detta gäller både de som har skrivandet som profession och hobbyskrivare och ovana skrivare. Allt hade blivit enklare om de hade följt skrivreglerna med fullständiga meningar, punkt och komma. I dag verkar det som om människor är så vana att skriva korta och obegripliga tweets och/eller SMS. De uttrycker sig enstavigt och använder hellre smilisar. Det blir ett torftigt språk! Speciellt då det blandas med svordomar och hat!

 

Igår läste jag en lång text skriven av Björn Ranelid  som handlade om svenska språkets förfall. Han avslutade med orden:

”Språket blir inte rikare, vackrare och bättre, om alla ord som består av fler än sju bokstäver stympas till tre eller fyra. Det är inte en utveckling; det är bara destruktivt och dumt.”

Jag kan bara hålla med honom. Vi behöver sammansatta ord som inte särskrives. Vi behöver nyanser i språket och synonymer. Då behöver vi inte polarisera språket. Idag tycks en stor del av befolkningen inte förstå att det finns mellanting på ytterlighetsorden. Jag behöver inte vare sig älska eller hata – däremot kan jag tycka om, gilla, tycka illa om och t o m avsky. Jag behöver inte vara vare sig för eller emot. Hata är inte detsamma som att kritisera. Hota är inte detsamma som att kritisera. Det är viktigt att ha ett stort ordförråd oh att kunna nyansera sitt språk utifrån tillfälle.

Varje medborgare måste kunna uttrycka sig i tal och skrift. Har skolan missat detta? Den som inte kan skriva har antagligen svårigheter i att tillgodogöra sig en skriven text också. Den som har ett torftigt språk kan inte uttrycka sina sinnesstämningar. Jag vill inte att framtidens språk ska bli emojis. Då är vi ju tillbaka i runskriften eller i grottmålningarnas tid.

Den som inte behärskar vårt språk riskerar att hamna i ett utanförskap. De får inte tillgång till samhällsinformation. De får svårigheter i att konkurrera på arbetsmarknaden. De språkliga klyftorna har mycket större inverkan på hur en människa klarar sig i samhället än vad de socioekonomiska faktorerna har.

Arg, ledsen, trött, förtvivlad, …

Idag rör sig en mängd känslor i mitt huvud. Jag har under de 10 senaste åren diskuterat begrepp som hederskultur, förtryck i förorterna, barn- och kvinnomisshandel, … Det har upplevts som att stånga huvudet i en stenmur. Men igår hände något. Kalla fakta tog upp problemet. Genast blev det som jag och många med mig har sagt sanning!

– Jag tycker att det är avskyvärt. Det hör inte hemma i Sverige, säger statsminister Stefan Löfven (S).

Varför blev det mer avskyvärt bara för att Kalla fakta visade programmet? Varför har inte politiker velat ta i frågan ens med tång tidigare? Åsa Regnér sa efter programmet att regeringen har en plan. Vadå för plan? Varför har de och tidigare regering inte gjort något åt problemen i förorterna? Vi är många som har påtalat problemen och då blivit överösta en mängd invektiv samt blivit nertryckta i åsiktskorridoren. Vi är många som har undrar om politikerna har varit dumma och naiva eller enbart cyniska. Om det handlar om ren cynism och maktbegär så borde de avgå hela bunten! Jag har inget förtroende för dem som förnekar uppenbara fakta tills de blir överbevisade i ett TV-program!

Jag blir bara arg och ledsen då jag tänker på alla de barn och kvinnor som har offrats under många år pga politiskt maktspel! Jag hittade en blogg som jag skrev i december 2015 i ren frustration. Jag hade då som nu stångat min panna blodig då det gäller feministiska skygglappar:

”Funderar ofta varför jag har fått en rasiststämpel i pannan. Jag har ju inte blivit annorlunda! Jag har försökt att summera mitt liv för att få klarhet.

När jag var liten så hade jag en tysk dagmamma och en lekkamrat från Ungern. I skolan hade jag danska, tyska och jugoslaviska klasskamrater. När jag började gå ut och roa mig så träffade jag greker, italienare, libaneser o kanadensare. Var med och samlade in pengar till de fattiga barnen i Tanganyika (numera Tanzania). I mitt arbetsliv har jag stött på engelsmän, finnar, norrmän, iranier, irakier, vitryssar, vietnameser, burundier, kongoleser o albaner. Jag har gjort affärer med indier, bengaler, nepaleser o tjecker. Under semestrarna har jag bl a besökt Egypten o Marocko. In i vår butik kommer alla olika nationaliteter. Det har aldrig varit några bekymmer och jag har aldrig känt mig rasistisk!

Har alltid behandlat människor utifrån deras beteende. Har också tyckt illa om när någon kallats för ”blatte” eller ”husneger”. De orden finns inte i mitt eget vokabulär! Bland alla de människor som jag har träffat anser jag att den blåsvarta mannen Salvator från Burundi är intelligentast, Phillipe en chokladbrun man från Kongo tillhör nog en av de snällaste, Kosovoalbanen var nog den minst pålitliga och några svenskar har varit de största skitstövlarna.

Men hur började då detta med rasism? Har försökt gräva tillbaka.  År 2006 fick SD 2,93 % i riksdagsvalet. Då fick S stora skälvan. De bestämde sig för att göra ALLT för att SD inte skulle komma in i riksdagen. De kontaktade EXPO och tillsammans med ABF producerades studiematerialet ”Sverigedemokraterna – ett parti som andra?” 2007. Sedan satte de igång en kampanj som gick ut på att eliminera ”det främlingsfientliga SD”. Propagandan var hård inför EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. Men det lyckades ju inte! SD kom in i riksdagen med 5,7 %. Det var då som väljarna skulle straffas för att inte göra om ”dumheten” att rösta på SD. Det var då som alla som inte höll med per automatik var SD:are, främlingsfientliga, rasister, …  Allt detta var skapat av S – enbart för att de inte ville dela med sig av makten!

Det var just det som hände när jag blev rasist! Jag röstade inte på SD, var inte främlingsfientlig eller rasist men tog avstånd från den mer och mer militanta feminismen. Det var då som jag fick min stämpel! Jag var farlig eftersom jag vägrade att räta in mig i leden! Jag skulle demoniseras på samma sätt som SD:arna hade blivit. Alltså fick jag alla skällsorden klistrade i pannan och alla lögnerna om mig serverade på sociala medier. Men … de lyckades inte! Inget sådant biter på mig! Jag har ju självkännedom och vet vilka åsikter som jag har. Det räcker för mig!”

Politiker och medier har under många år ägnat sig åt epitetklistrande istället för att påtala problem! Nu vänder de kappan efter vinden – efter ett TV-program. Nu har de upptäckt det som en stor mängd människor har påtalat under 10-15 år. Nu är alla politiker och alla medier nyfrälsta. Medierna flödar plötsligt av ”nyheter” som vi har skrivit om i många år. Jag blir bara arg!

Kommer de att åtgärda problemen eller ska de fortsätta att rycka på axlarna?

 

Tidigare äldre inlägg

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

anthropocene

Ett partipolitiskt oberoende libertarianskt forum för debatt och opinionsbildning

DET GODA SAMHÄLLET

HÄR SKAPAS SAMTIDENS SJÄLVFÖRSTÅELSE

%d bloggare gillar detta: