Makt kräver ansvar

Har politikerna alltför stor makt och kan de se konsekvenserna av de beslut som de tar? De frågorna ställer jag mig med tanke på skandalen inom Transportstyrelsen. Denna skandal hade kanske inte fått samma omfattning om inte ett beslut hade tagits på slutet av 1940-talet. Insåg politikerna som tog detta beslut vilka konsekvenser detta skulle kunna leda till? Hade de kunskaper om hur samhället skulle se ut ca 70 år senare?

Jag tänker naturligtvis på beslutet om personnummer.

Personnummer är ett nummer som Skatteverket tilldelar personer folkbokförda i Sverige för att identifiera dem hos bland annat myndigheter. Systemet, som var det första i världen som omfattade ett lands hela befolkning, infördes 1 januari 1947. Tilldelningen av personnummer regleras i folkbokföringslagens §18.” enl Wikipedia.

”Källskatten infördes 1 januari 1947, vilket innebar att man nu skulle betala skatten inte i efterskott utan i princip i samma ögonblick som man fick inkomsten. För att klara detta krävdes ett tillförlitligt och lätthanterligt befolkningsregister. Nu klarade man sig inte längre med kyrkböcker och manuellt förda längder och register.”

Visste politikerna att de skulle få göra en mängd andra beslut i framtiden pga införandet av personnummer 1947? Naturligtvis hade de inte en aning om detta. Jag tror inte att de gjorde någon grundligare konsekvensanalyser. Politiker trodde sig då och tror sig nu vara smartare än vad befolkningen är. De trodde naturligtvis att de hade fattat ett bra beslut – i socialistisk riktning och för att kunna hålla ordning på folket. Sverige skulle vara bäst och först! Sverige blev det enda land som använder personnumret i alla register!

Men så kom datorerna in i våra liv. Man upptäckte fusk och manipulering av personnummer.1967 fick vi en kontrollsiffra. Vi fick en Datalag som 1998 ersattes av PUL – personuppgiftslagen – som skulle reglera hur personuppgifter skulle lagras, hur de fick användas och framför allt vilka personuppgifter som fick lagras och av vem.

”En personuppgift är all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Med behandling av personuppgift avses ”varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, till exempel insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring” (3 § PuL).” enl Wikipedia.

Allt borde vara frid och fröjd men … under åren har vi läst och hört om en mängd skandaler: Den senaste i raden är nu när Transportstyrelsen lade ut sin dataverksamhet till ett privat företag – som lät hemliga uppgifter behandlas av personer utomlands som inte blivit säkerhetsprövade. Hur kan en myndighet göra en sådan blunder?

”– Jag såg ingen annan utväg än att fatta det här beslutet, säger den före detta generaldirektören Maria Ågren till Sveriges Radio Ekot enligt TT.”

”– I den stunden så var jag orolig för att vi inte skulle kunna leverera det samhällsuppdrag vi hade, och jag såg ingen annan utväg än att fatta det här beslutet, säger Ågren till SR, enligt TT.

– Som generaldirektör är jag fullt ansvarig för den verksamhet vi bedriver och de beslut jag tar, så därav tog jag också konsekvenserna av mitt handlande och lämnade mitt uppdrag och har nu också betalt böterna, säger Maria Ågren till SVT Nyheter, enligt TT.”

Vari låg hennes samhällsuppdrag? Borde inte detta samhällsuppdrag vara att säkerställa befolkningens trygghet – att som högsta chef på en myndighet följa de svenska lagarna? Vad har hon att säga till alla de som ev har fått sin identitet röjd – och därmed säkerhet – genom hennes beslut? Vem gav henne ett annat samhällsuppdrag? Regeringen? Hur många fler myndighetspersoner är det som inte följer de svenska lagarna? Vilket incitament ger detta åt befolkningen? Behöver vi följa lagarna när inte makthavarna gör det?

Hur många lagar har politikerna stiftat under senaste mandatperioden som kommer att få stora konsekvenser i framtiden? Ska verkligen politiker ha så stor makt över våra liv? Med denna makt måste vi också ställa krav på dem – krav på kunskaper  om då-, nu- och framtidsläget samt analysförmåga.

Med tanke på dagens feministiska regering, värdegrundsarbete samt inkvotering av kvinnor som myndighetschefer och styrelser ser jag en stor fara inför framtiden. Handlar besluten mer om drömmar än om verkligheten? Har de kunskaper om den råa verklighet som vi lever i? Tar de sin uppgift på allvar?

 

 

 

 

Annonser

Badkar eller terrorism – det är frågan

Varje gång som svårigheter uppstår kämpar vissa krafter för att normalisera dem. Kanske beror det på ett sökande efter förklaringsmodeller – ett sätt att förstå vad som händer. Så upplever jag det när jag läser en krönika.

”För närvarande utgör hala badkar en betydligt större fara för liv och hälsa i Sverige än islamistisk terrorism.”

Naturligtvis vet jag att risken är väldigt liten att jag råkar ut för islamistisk terror. Men den är liten även då det gäller att halka i badkar eftersom jag brukar duscha. Går det verkligen att jämföra badkar och islamistisk terrorism? Jag tror knappast det! Mitt badkar behöver jag inte använda. Jag kan säkra upp med en halkmatta och handtag på väggen som jag kan hålla mig i. Jag kan vara försiktig. Men hur kan jag själv skydda mig om jag råkar ut för en islamistisk terrorist?

Dessutom påstår Jan Guillou i krönikan:

”Terroristerna kommer och går genom Europas historia. De är alltid dömda att gå under, de -segrar aldrig. Bara på ett enda område har de haft framgång, de skapar periodvis massmedial panik, vilket nästan alltid är ett led i deras strategi.”

Menar han att vi inte ska acceptera terrorism eftersom terrorister aldrig segrar??? Ska vi inte bry oss om de medmänniskor som drabbas? Jag har läst meningen minst 10 gånger och undrat om jag missuppfattat. Men kommer till samma slutsats. Antagligen försöker han, som så många andra, säga att vi ska inte vara rädda eller ryckas med i någon masshysteri. Annars har J. G. tappat sin omdömesförmåga!

Men … när jag reagerar på islamistisk terrorism – eller terror över huvud taget – så är jag inte rädd! Jag är snarare arg på de som bedriver terror mot sina medmänniskor. Jag blir arg på dem som inte accepterar andra människors rättigheter till frihet. Jag blir arg på dem som släcker andra människors liv eller skadar andra människor. Jag blir arg på dem som förstör andra människors egendomar. Jag blir arg på dem som försöker förminska terrorns skadeverkningar!

”På lite längre sikt ser det alltså rätt ljust ut.”

Ska det vara en tröst från J.G.? Ska vi bara acceptera eftersom att allt ser bättre ut på längre sikt? Jag lever kanske inte så länge så att jag kan kontrollera om han får rätt. Ska jag glömma alla de människor som dödas och skadas i den islamistisk terrorn fotspår, enbart för att det löser sig på sikt?

NEJ! NEJ! NEJ! Jag kan inte acceptera, glömma och förminska offren!

Dyster framtid

En positivt tänkande person – en beskrivning av mig. Jag brukar suga åt mig det bästa av tillvaron. Jag brukar säga att jag plockar upp vardagens små guldkorn. Helst av allt vill jag fortsätta med att tro på en positiv framtid. Men nu tvekar jag!

Framtiden är ju den värld som barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen skapar. Men för att de ska kunna skapa en bra och dräglig tillvaro så måste de ju ha kunskaper. De måste ha en mängd kunskaper om hur man klarar av vardagsbekymren. Det räcker inte med att vara genuspedagog, expertkommentator i TV, filmrecensent eller ha vunnit Idol. Det finns så många andra kunskaper som är viktigare. Det räcker inte med en Medborgarlön. Alla kan inte skriva böcker eller bli politiker. Det räcker inte att tänka på miljön om man inte klarar sitt eget liv!

Ännu en gång tänker jag på Maslows behovstrappa – vägen till personlig tillfredsställelse. Maslows trappa beskriver vikten av att behoven på en lägre nivå måste vara tillfredsställda innan högre mål blir viktiga för individen. Vilka behov finns då i Maslows nedersta trappsteg? Jo, de grundläggande fysiologiska behoven till exempel hunger, törst, sömn och sex.

Vem lär de unga de basala kunskaperna om förvaring och tillagning av livsmedel? Förr överfördes denna kunskap från generation till generation. Barnen fanns med vid sådd, utfodring av djur, plocka in ägg, slakt, skörd, handhavande av livsmedel, tillagning och förvaring. Jag lärde mig en mängd ”husmoderstips” genom att som 5-6-åring sitta med katten i knäet bredvid köksspisen och titta på mormor när hon lagade mat. Ibland använder jag mig fortfarande av denna ”tysta” kunskap.

Men dagens unga växer upp i förskolan och får mat från ett centralkök. Kanske följer de med föräldrarna och handlar halv- eller helfabrikat. Det produceras knappast några livsmedel i vårt land längre. Hur många barn vet att potatisen måste grävas upp ur marken eller att smör, grädde, mjölk, filmjölk, yoghurt och ost egentligen är samma grundlivsmedel som förädlats?  Jag läste om en undersökning bland 9:nde-klassare. Bara 1 av 5 visste att kyckling måste vara genomstekt. Trots mediernas tjatande så når tydligen inte informationen fram! Dagens 16-åringar tycker nog inte att livsmedelskunskap är någon prioriterad fråga. Det går ju alltid att köpa en pizza eller kebab. Men hur ska de göra om matserveringarna stänger? Eller när hel- och halvfabrikaten tar slut i butikshyllorna?

Sömn tycks inte heller vara så viktigt. Många unga (och deras föräldrar) prioriterar mobiltelefonen framför avkoppling och nattsömn. Därför går de trötta till skolan eller jobbet och orkar inte med att engagera sig. De fuskar sig fram istället! Fusk på Nationella prov, fusk på högskoleprov, plagiat på examensuppsatser, plagiat av andras artiklar, falska legitimationer osv. De vill nå framgång utan att anstränga sig!

Sex är också ett grundläggande behov. Men jag undrar hur detta behov kommer att tillfredsställas i framtiden – när barn inte får vara könsstereotypa utan alla måste vara könslösa ”hen”?

”Barn som går på förskolor där man tillämpar normmedveten pedagogik gör mindre könsstereotypa antaganden om andra barn. De är också mer intresserade att leka med nya barn av motsatt kön. Det visar resultat från forskare vid bland annat Uppsala universitet som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Experimental Child Psychology.”

”- Sammantaget visar resultaten att endast könsneutral pedagogik inte leder till att barnen slutar använda kön för att kategorisera människor, men det minskar deras tendenser att välja bort människor baserat på kön och att göra könsstereotypiska antaganden. Det här kan bredda barnens möjligheter för framtiden, säger Ben Kenward, gästforskare på Barn- och Babylabbet vid Uppsala universitet och lektor i psykologi vid Oxford Brookes University.”

Det var alltså en avhandling som presenterades igår. Ja, den kan ju bara presentera hur barnen regerar idag. Hur kommer dessa könslösa varelser fungera som vuxna? Vi ser resultatet om 20 år kanske. Vi ser redan idag avarter bland feminister. Att rubba på naturens ordning med konstgjorda befruktningar gynnar knappast mänskligheten. När naturens ordning rubbas så blir också fler och fler oroliga för det naturliga. Många kvinnor vågar idag inte föda barn på ett naturligt sätt:

”Tendensen att fler vill genomföra planerade kejsarsnitt oroar vården som kan tvingas bli mer restriktiva med vilka som får lov till denna förlossningsmetod och inte. Jämfört med en vaginal förlossning är ett kejsarsnitt förenat med större risker.”

Nästa steg i Maslows trappa är trygghetsbehoven, även kallade säkerhetsbehov, handlar om att man ska vara skyddad från fysiskt våld, psykisk våld, kriminalitet och dylikt. Tja, politikerna tycks ju inte klara av att tillfredsställa detta behov. Föräldrarna är upptagna av att förverkliga sina egna drömmar genom att stressa runt i tillvaron. Vem tillfredsställer de ungas trygghetsbehov?

Här slutar jag framtidsklättringen i Maslows behovstrappa! Hur ska de unga som inte får vare sig de gundläggande fysiska behoven  eller trygghetsbehoven tillfredsställda kunna fortsätta sin klättring? Känner de någon framtidstro?

 

Tidigare äldre inlägg

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

ulsansblogg

mina guldkorn i vardagen

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

%d bloggare gillar detta: