NOWHERE TO RUN

Magdalena Andersson får mycket positiv feedback från sina supporters för sitt FB-inlägg där hon tycker att problemet med elkrisen är att regeringen inte betalar ut tillräckligt höga bidrag tillräckligt snabbt. Och hon får starkt ökat stöd i opinionsundersökningarna.

Om jag förstår de röd-gröna väljarna rätt så tycker de ungefär så här:

1. För gärna destruktiv miljöpartistisk politik, stäng effektiv kärnkraft och satsa miljard efter miljard på ineffektiv vindkraft.

2. Betala bara ut bidrag så vi slipper ta några konsekvenser.

3. Så kan vi hålla på ett tag på område efter område (först migrationspolitik, nu energipolitik). Föra katastrofal politik och lösa problemen med nya bidrag.

4. Tills en vacker dag vi har höjt skatterna så mycket att de inte går att höja mer och det finns ändå inte pengar till vård/skola/omsorg/polis/försvar och samhällets kärnuppgifter eftersom alla skatter går till bidrag. Nowhere to run to anymore.

5. Att det blir problem då? Äsch, det får våra efterkommande ta hand om.

6. Så går det när man hela tiden tror lösningen heter mer medicinintag i form av bidrag istället för att föra en sundare och hälsosammare politik.

Att tro att bidrag löser alla problem man orsakar kallas socialdemokratiskt och miljöpartistiskt samhällsbygge!

Hans Thannerstig

En socialistisk maktelit lurar bakom klimatfrågan

Klimatfrågan är ett socialistiskt påfund där en liten elit av maktpersoner från globalistgrupper som FN vill bestämma vad övriga mänskligheten ska få konsumera. Det är en sorts planekonomi på identitetspolitiska grunder, säger Swebbtvs ekonomiska och politiska kommentator Magnus Stenlund till Swebbtv Nyheter.

Tidigare i veckan rapporterade Swebbtv Nyheter att Energimyndigheten arbetar för utopin ”Agenda 2030”. Det är oroväckande, tycker Magnus Stenlund.

I bakgrunden lurar nämligen vänsterideologisk despotism.

”Klimatet” är en förevändning för att driva igenom ett kommunistliknande idealsamhälle där världens problem utraderats och där en liten maktelit styr över alla andra.

Agenda 2030, eller ”de globala målen”, är FN:s idé om att stöpa om hela samhället och dess ekonomiska system. Fokus ska inte vara kapitalism utan att bygga om samhället utifrån 17 olika samverkande pelare, eller mål, däribland ”jämställdhet”, ”hållbar energi för alla”, ”ingen fattigdom”, ”bekämpa klimatförändringar” och ”genomförande och globalt partnerskap”.

Den kapitalistiska samhällsordningen byts ut mot ett ekonomiskt system på sociala aspekter.

Läs hela artikeln HÄR.

Har partierna någon ideologi kvar längre?

Jag tänker på partierna både i Sveriges riksdag och i andra länder. Bryr sig väljarna om ideologi i någon nämnvärd utsträckning? Jag tycker inte det verkar så. De flesta vill ha pengar och trygghet. I många fall nöjer de sig med illa fungerande socialism, som de ”alltid” har gjort, oavsett vad partiet de röstar på kallar sig.

En sak jag frågar mig är hur många klassiska liberaler finns det ens i mitt parti Klp numera? De allra flesta enligt min analys är nog mer inställda på resultat istället för ideologi. Det kan låta pretentiöst men om man inte är “liberal” ens i en klassisk bemärkelse, hur ofta vill man förklara partinamnet för en utomstående då? Med stigande ålder och ökat missnöje att det aldrig blir bättre i Sverige, bara annorlunda, har jag allt mer fjärmat mig från tanken på att ideologi i sig innebär någon frälsning. Jag vill också se praktiska resultat! Jag vill ha politiker som tänker praktiskt, för landet och för folket!

Läs hela artikeln HÄR.