Charterturister har svårt att förstå

I januari 1961 gick den första grisfesten av stapeln – av misstag. På den tiden fanns inga hotell på Gran Canarias sydkust och hotellrummen i Las Palmas räckte inte till. Mängder av turister strömmade till den soliga ön och några inkvarterades i ett sanatorium i den lilla byn Santa Brígida, sju mil söder om Las Palmas. Gästerna klagade på maten. Det var ju sjukhusmat.

Så sista kvällen skulle krögaren Antonio Del Monte, som hade en liten bodega i samma by, laga mat åt dem. Antonio blev tillsagd att laga grillspett. Men det glömde han bort. När de femtio gästerna kom öppnade han dörren i pyjamas.

Gästerna kompenserades med mycket vin och levande musik till maten blev färdig. Antonio hann inte stycka grisen. Men festen blev lyckad och snart spred sig ryktet om helstekt gris. Fler och fler researrangörer ordnade ”grisfester” och Antonio var snart tvungen att flytta från sin lilla bodega till större lokaler.

Nu läser jag om andra charterturister som klagar. Det gäller de första svenskarna som kom till Rhodos efter coronastängningen. Munskydd, plastskärmar och tre stationer där det brukade vara sju eller åtta vid buffébordet. Coronapandemin har alltså lyckats komma åt det allra heligaste på chartersemestern.

Det är glest mellan borden, och ännu glesare mellan gästerna. Alla som uppehåller sig i matsalen måste bära munskydd och plasthandskar. Iförd denna skyddsutrustning går det sedan bra att peka på de olika rätter som erbjuds. Personalen fyller tallriken, och räcker den därefter till den hungrige genom en lucka i en plastskiva som ställts upp för att öka säkerhetsavståndet.

– Maten i sig är väldigt god, och hotellet är jättefint. Men det är utbudet jag reagerar på. De borde ha informerat oss om vad som gäller. Man kan ju väta sig lite mer av all inclusive.

– Vi har varit här förut, men vi känner inte riktigt igen oss. När vi körde in hit kändes det som att vi kom till en spökstad. Alla butiker runtomkring hotellet är igenbommade.

Vad väntar de sig egentligen? När ett samhälle har varit nedstängt några månader så är det inte bara som att trycka på en strömbrytare för att allt ska bli som förut!

Jag vet inte mycket om Rhodos. Men jag vet desto mer om hur det är i Spanien – nu när samhället börjar öppna upp sakta men säkert. Det är en mängd butiker och restauranger som inte har klarat av krisen.Munskydd och handskar och handsprit är obligatoriskt i butiker. Småbutiker har skyltar med hur många personer som får vistas i lokalen samtidigt. Övriga måste vänta utanför.

På allmänna kommunikationer måste alla över 6 år ha munskydd. Likaså vid promenader – om man inte kan garantera avståndet 1½ m. På badplatser ska man hålla avstånd med 4 kvadratmeter. Runt poolen rengör badvakten alla ytor vid siestan samt på kvällen innan han låser. Alla som kommer in till poolen måste torka fötterna på en matta indränkt med desinfektionsmedel. På restauranger och barer torkas stolar med desinfektionsmedel varje gång en gäst avviker.

Trots alla åtgärder vet jag att smitthärdar poppar upp i kommuner runt oss. Jag är glad över allvaret i att hålla restriktionerna. Samtidigt blir jag bekymrad över att svenskar inte förstår! Livet är inte bara en fest!

Även charterturister kan drabbas av ett virus. Restriktionerna är till för att skydda dem! Charterorten finns inte enbart för turisternas trevnad. Det finns människor som bor och lever på orten. Restriktionerna finns även för deras skull.

Grisfesten i Torrevieja - Posts | Facebook

En Sueco – maj 2020

Jag läste en intressant ledarartikel skriven av en svenska Sara Laine i Málaga. Här nedan återger jag den i sin helhet. Det finns en del att fundera på.

Paralleller kan dras med det svenska samhället trots att Sverige har gjort tvärtemot alla andra länder. Men ordet MAKT är centralt precis som viljan att styra och tysta befolkningen. Jag har skrivit så många gånger om detta: Politiker vill ha en foglig befolkning! Det är kanske likadant över hela världen? Globalisterna vill ha en världsregering som detaljstyr oss från vaggan till graven. När statsministern och Socialministern höll presskonferens igår om vaccin fick jag lite onda aningar. Om vaccinet inte beräknas kunna tas i bruk förrän om minst ett år så undrar jag VARFÖR denna presskonferens? Är det för att befolkningen ska vänja sig vid tanken att de SKA tvångsvaccineras? Vad kommer detta vaccin att innehålla egentligen?


Det har onekligen varit en underlig april med
hela befolkningen mer eller mindre instängd,
ett nyhetsflöde som i mångt och mycket sprids
på sociala medier ihop med osanna uttalanden
och versioner. Men när till och med de
beslutsfattande politikerna motsäger varandra
i deras besked, så har jag inte mycket tilltro kvar
till något.
Jag märker, bland alla jag talar med – ett brett
spann av generationer, att många har det
mycket svårt. Bland annat hör jag inte bara om
fysisk ohälsa utan även många som upplever
mentala påfrestningar samt plötsliga sömn och
koncentrationssvårigheter, många som
oväntat upplever känslor av irritation, ilska
samt ledsamhet och rädsla.
Jag är ganska övertygad om att det Spanien
som vi upplevt sedan mars inte bara är ett
samhälle vari de som styr försöker skydda
befolkningen från smitta. Jag är nämligen
ganska övertygad om att det finns krafter i de
styrande leden som ser detta som ett ypperligt
tillfälle att försöka skapa ett tystat och svagt
samhälle beroende av staten. Att det dyker
upp ett dödligt virus som skapar möjlighet att
hindra majoriteten av befolkningen från att
gå ut är ett ypperligt tillfälle till makt. Rädsla
och sjukdom, plus det faktum att vi begår ett
brott om vi går utanför hemmet bäddar för
en utmärkt möjlighet till kontroll över drygt
47 miljoner människor. Covid-19 har blivit en
nyckel till Pablo Iglesias drömscenario i arbetet
att skapa ett kommunistiskt Spanien, där den
privata sektorn kraschar på grund av förbud att
arbeta, så att befolkningens plånböcker gapar
tomma. Och plötsligt blir folk beroende av stat.
När befolkningen tvingas på knä, beroende av
staten för överlevnad, då kontrolleras också
deras liv fullständigt. Detta skrämmer mig.
Och det ser ut som om de som styr detta land
inte räds ta till ohederliga verktyg. Detta bekräftades
av Guardia Civils general José Manuel
Santiago den 19 april då han i ett uttalande sa
att de tjänstemän som arbetar med att kontrollera
”fake news” på sociala medier även blivit
tillsagda att ”minimera klimatet som går emot
krishanteringen från regeringens sida”.
Detta tåls att tänkas på, flera gånger om.
Har jag då inte tänkt på någonting positivt
tiden som gått. Jo då! Jag hoppas att en positiv
följd av den situation som råder är att arbetsgivare
i Spanien äntligen förstår att arbetstagare
faktiskt kan och är villiga att arbeta hemifrån,
och att företag faktiskt fungerar under informell
struktur. Många av oss vet sedan länge att
den digitala världen gör detta möjligt, men det
verkar som om en stor del av landets arbetsgivare
inte kommit längre än till Webers tid och
formell struktur. När vi återgår till arbetet finns
nu en ypperlig möjlighet att ge arbetstagare
en mer flexibel och digitaliserad arbetsform,
som säkerligen skulle öka arbetsinsatsen och
trivseln med arbetet betydligt. Detta baserar
jag helt på egna erfarenheter – så enkla att
jag sett klimatet på de arbetsplatser där jag
varit bli betydligt bättre när arbetstagarna har
getts mer frihet under ansvar. Stämpelklockan,
som ju mer eller mindre nyligen återinfördes
i Spanien är ur min synvinkel en säker död av
arbetslusten. Den och övervakandet går emot
all modernisering. Som jag sagt så många
gånger tidigare – de spetsiga hierarkierna är
gammalmodiga.
En annan positiv aspekt som jag vill lyfta
fram är den hjälp som vi sett från privat håll
under mars och april. Jag applåderar inte för
att polis ska köra runt klockan 20 på kvällen
och förutom att störa friden, slösa med våra
skattepengar och deras arbetstid, då de i stället
skulle kunna knacka dörr för att höra om äldre
och andra behöver hjälp, eller bara tala om för
barn hur duktiga de är som följer reglerna (men
detta har lagens förlängda arm inte lov att
göra). Nej, jag applåderar privatpersoner och
privata företagare som ställt upp med all möjlig
hjälp till medmänniskor och sjukvården, som
t ex livsmedelsleveranser, sömnad av skyddsmasker
och 3D-print av visir, och inte att förglömma
privata jättar som Inditex, som snabbt
som attan lagt om produktionen till att tillverka
skyddsmasker. Jag applåderar och betonar att
den omedelbara hjälpen har kommit från medmänniskor
och privat sektor, medan jag hör ett
tomt eko efter ropen på statlig hjälp.
Och nu måste vi se framåt!


Så skrev Sara! Jag tänker på den svenska regeringen som skickade hem alla 70-plussare och talade om att de är en skör grupp som inte förstår sitt eget bästa – ”Vi gör det för er skull!”. Jag tänker på situationen på äldreboende där åldringar dör utan att få adekvat vård med outbildad arbetskraft och ingen skyddsutrustning. Jag tänker på orden ”Alla som kan jobba ska jobba!” som nu har ändrats till ”Alla som kan ska jobba hemifrån!”. Är det detta som de vill? Var och en ska stanna hemma och bara de som har legitima ärende ska röra sig fritt ute i samhället? Vill de se till att vi har så få kontakter som möjligt?

Det är kanske bara mina tankar som far iväg. Men jag tycker att det är konstigt att en hel värld lamslås av ett virus. Det känns som om regeringar runt om i världen vill slå ner alla ”populistiska” tankar – att de höjer ett finger och säger ”Passa er! Nästa gång blir det allvar!

Den knutna näven

Det var en gång ett tåligt troget folk som aldrig protesterade. De var vana vid att lyssna på makthavarna. De var vana vid att lyda för då skulle de få allmosor.

Makthavarna gav de välfärd mot att de jobbade utan att klaga och betalade sin skatt. Makthavarna visste ju bäst! Många av dem hade ju högre utbildning än vad folket hade.

Men med välfärden kom också utbildning. Snart insåg folket att något var fel när makthavarna tog större delen av lönen, levde bättre än folket och slösade med folkets inbetalda skatter.

Folket blev mer utbildade och kunniga än makthavarna. Ändå fortsatte de att lyda men knöt näven i byxfickan. Det gick ju bra så länge som välfärden ökade. Folket fick bra levnadsvillkor.

Men hur mycket kan välfärd och levnadsstandard byggas ut? När börjar folket kräva självbestämmande över sina liv? När protesterar de över makthavarnas slöseri? När anser de att landet är på fel väg?

Det händer ju förr eller senare att folket inte visar sin tacksamhet längre. Varför skulle de det om de känner att de inte har något att vara tacksamma för?

Det kom ju en tid när makthavarna inte bara levde gott på inbetalda skatter. De ville dela med sig till människor som inte hade betalat skatter. När inte folket var tacksamma så blev de tvungna att leta upp andra som kunde vara tacksamma. När ingen i familjen vill äta det gamla brödet så matar man fåglarna med det istället! När det gamla brödet är slut så köper man nytt för att mata de tacksamma fåglarna. Precis så gjorde makthavarna! När folket blev otacksamt och krävande så begärde man in mer i skatt och avgifter!

Bildresultat för mata fåglarna i stadsparken

Men folket fortsatte att knyta sin näve i byxfickan. De jobbade ännu mer för att kunna betala sina skatter och avgifter.

Så hände något som makthavarna inte hade räknat med. Den digitala revolutionen! Befolkningen som hade hunnit skaffa sig bra utbildning började också att använda internet och sociala medier. De samtalade med varandra över nätet, utbytte tankar och insåg att det var många knutna nävar i byxfickorna. Vanliga människor vågade plötsligt säga och skriva vad de egentligen tyckte om de okunniga makthavarna, skatter, slöseri och att de inte gillade att mata fåglarna i stadsparken med det nybakade vetebröd som de själv ville ha!

Trots de hårda orden som skrevs med större intensitet så var fortfarande alltför många nävar knutna! Det var hårda debatter på sociala medier! Det var hårda ord, beskyllningar och lögner. Invektiven haglade. Det anmäldes till höger och vänster. Vissa ord blev förbjudna, vissa människors beteende fick man inte anmärka på, vissa människor fick man inte ställa krav på, …

Allt urartade och påminde mer om kaos än om landet ordning och reda. Mitt i detta gick fortfarande en stor del av befolkningen omkring med en knuten näve. De skrattade åt det mesta men sa: Tag inte ifrån oss vår kultur! Tag inte ifrån oss det som vi älskar mest – vår midsommar med midsommarstång, sill och nubbe.

Åren gick och näven var lika knuten tills …?

SAS gjorde en reklamsnutt om allt som inte var svenskt! De gjorde misstaget att nämna MIDSOMMARSTÅNGEN tillsammans med köttbullarna och en mängd annat som vi räknar som vår kultur. De kunde likaväl tänt på en krutdurk! Plötsligt åkte tusentals nävar upp ur byxfickorna!

SAS förstod ingenting! Det tåliga folket som aldrig protesterade! Så de gjorde som makthavarna gjort under många många år skyllde på ryska nättroll och drog tillbaka filmsnutten, redigerade ner den lite och publicerade igen. De som hade dragit upp näven ur byxfickan hade aldrig stoppat ner den igen. Fler drog upp sina nävar! SAS blev tvungna att ännu en gång ta bort filmsnutten från sin Facebooksida.

Vad var det då som hände? Folket hade kanske fått nog? De ville inte bli trampade på tårna fler gånger. De ville ha kvar sin kultur obefläckad från påstående om att det inte alls var deras kultur. Befolkningen vet ju att kultur och traditioner hela tiden förändras. Men den kultur som vi har är den kultur som vi vill ha. Solka inte ner den!

Nu när näven är uppe ur byxfickan – så behåll den uppe!

Bildresultat för knuten näve

Tidigare äldre inlägg

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

My name is Lena

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

%d bloggare gillar detta: