Makt kräver ansvar

Har politikerna alltför stor makt och kan de se konsekvenserna av de beslut som de tar? De frågorna ställer jag mig med tanke på skandalen inom Transportstyrelsen. Denna skandal hade kanske inte fått samma omfattning om inte ett beslut hade tagits på slutet av 1940-talet. Insåg politikerna som tog detta beslut vilka konsekvenser detta skulle kunna leda till? Hade de kunskaper om hur samhället skulle se ut ca 70 år senare?

Jag tänker naturligtvis på beslutet om personnummer.

Personnummer är ett nummer som Skatteverket tilldelar personer folkbokförda i Sverige för att identifiera dem hos bland annat myndigheter. Systemet, som var det första i världen som omfattade ett lands hela befolkning, infördes 1 januari 1947. Tilldelningen av personnummer regleras i folkbokföringslagens §18.” enl Wikipedia.

”Källskatten infördes 1 januari 1947, vilket innebar att man nu skulle betala skatten inte i efterskott utan i princip i samma ögonblick som man fick inkomsten. För att klara detta krävdes ett tillförlitligt och lätthanterligt befolkningsregister. Nu klarade man sig inte längre med kyrkböcker och manuellt förda längder och register.”

Visste politikerna att de skulle få göra en mängd andra beslut i framtiden pga införandet av personnummer 1947? Naturligtvis hade de inte en aning om detta. Jag tror inte att de gjorde någon grundligare konsekvensanalyser. Politiker trodde sig då och tror sig nu vara smartare än vad befolkningen är. De trodde naturligtvis att de hade fattat ett bra beslut – i socialistisk riktning och för att kunna hålla ordning på folket. Sverige skulle vara bäst och först! Sverige blev det enda land som använder personnumret i alla register!

Men så kom datorerna in i våra liv. Man upptäckte fusk och manipulering av personnummer.1967 fick vi en kontrollsiffra. Vi fick en Datalag som 1998 ersattes av PUL – personuppgiftslagen – som skulle reglera hur personuppgifter skulle lagras, hur de fick användas och framför allt vilka personuppgifter som fick lagras och av vem.

”En personuppgift är all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Med behandling av personuppgift avses ”varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, till exempel insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring” (3 § PuL).” enl Wikipedia.

Allt borde vara frid och fröjd men … under åren har vi läst och hört om en mängd skandaler: Den senaste i raden är nu när Transportstyrelsen lade ut sin dataverksamhet till ett privat företag – som lät hemliga uppgifter behandlas av personer utomlands som inte blivit säkerhetsprövade. Hur kan en myndighet göra en sådan blunder?

”– Jag såg ingen annan utväg än att fatta det här beslutet, säger den före detta generaldirektören Maria Ågren till Sveriges Radio Ekot enligt TT.”

”– I den stunden så var jag orolig för att vi inte skulle kunna leverera det samhällsuppdrag vi hade, och jag såg ingen annan utväg än att fatta det här beslutet, säger Ågren till SR, enligt TT.

– Som generaldirektör är jag fullt ansvarig för den verksamhet vi bedriver och de beslut jag tar, så därav tog jag också konsekvenserna av mitt handlande och lämnade mitt uppdrag och har nu också betalt böterna, säger Maria Ågren till SVT Nyheter, enligt TT.”

Vari låg hennes samhällsuppdrag? Borde inte detta samhällsuppdrag vara att säkerställa befolkningens trygghet – att som högsta chef på en myndighet följa de svenska lagarna? Vad har hon att säga till alla de som ev har fått sin identitet röjd – och därmed säkerhet – genom hennes beslut? Vem gav henne ett annat samhällsuppdrag? Regeringen? Hur många fler myndighetspersoner är det som inte följer de svenska lagarna? Vilket incitament ger detta åt befolkningen? Behöver vi följa lagarna när inte makthavarna gör det?

Hur många lagar har politikerna stiftat under senaste mandatperioden som kommer att få stora konsekvenser i framtiden? Ska verkligen politiker ha så stor makt över våra liv? Med denna makt måste vi också ställa krav på dem – krav på kunskaper  om då-, nu- och framtidsläget samt analysförmåga.

Med tanke på dagens feministiska regering, värdegrundsarbete samt inkvotering av kvinnor som myndighetschefer och styrelser ser jag en stor fara inför framtiden. Handlar besluten mer om drömmar än om verkligheten? Har de kunskaper om den råa verklighet som vi lever i? Tar de sin uppgift på allvar?

 

 

 

 

Behöver jag bry mig?

När jag vaknar och känner solens strålar i ansiktet så ligger jag kvar en stund och funderar. Jag har det bra och lever ett lugnt och tryggt liv. I mitt närområde är allt lugnt och tryggt. Varför bryr jag mig om oron i resten av Sverige eller oron i världen?

Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort

Jonatan Lejonhjärta yttrade de orden. Allas vår kära Astrid Lindgren har skrivit orden. Hon har skrivit om kampen mellan de onda och de goda – kampen mellan Törnrosdalen och Körsbärsdalen.

”Sverige – paradislandet – har för mig också bestått av både Körsbärsdalen och Törnrosdalen. Jag har bott i Törnrosdalen – förorten. Men större delen av mitt vuxna liv har jag levt i Körsbärsdalen – villakvarter i småorter. Jag har levt ett lugnt och rofyllt liv utan några större orosmoment i både Törnrosdalen och Körsbärsdalen.

Men den onde Tengil har invaderat den ena förorten-Törnrosdalen efter den andra med svarta riddare. Våld, vapen, droger och bränder har blivit vardagsmat. De boende lever i ett förtryck av Tengil och riddarna.

Nu kommer det nya svarta riddare in i landet och försöker ockupera även Körsbärsdalen. Politikerna, som också är uppväxta i Körsbärsdalen, ser inte faran! De tror att alla är goda och att vi måste dela med oss av godhet! De inser inte att vi måste strida mot Tengil för att bevara godheten!”

Ovanstående skrev jag för snart 1½ år sedan. Sedan dess ser jag att mitt land krackelerar mer och mer. Våldet ökar, välfärden blir sämre, posthanteringen fungerar inte, sopbergen växer, infrastrukturen fungerar inte, politiker splittrar mer än de enar, medierna rapporterar hellre om  Trump och Putin än om våra inhemska problem …

Jag inser att om detta fortsätter så kommer otryggheten att krypa in även i mitt närområde. Det kan jag inte tillåta! Jag måste bry mig och engagera mig på det sätt som jag klarar bäst – genom att skriva!

Jag vill ju inte vara en liten lort! 

 

En kampanj – för vem?

Ännu en gång har jag svårt att förstå vad våra politiker sysslar med. Ena dagen läser jag att regeringen i höst ska sjösätta en kampanj mot rasism. Några dagar senare läser jag att Sverige är världens bästa land för invandrare, visar en ny undersökning från USA. Behövs det en kampanj mot rasism om vi är världens bästa land för invandrare?

Den är dåvarande statsminister Göran Perssons tjugo år gamla informationskampanj om nazismens illdåd som ligger som en grund för regeringens kampanj. En internationell konferens om Förintelsen kommer som avslutning på kampanjen 2020.

Ludvig Löfven lockades av idéerna i 30-talets Värmland, där agitatorer som Birger Furugård och Sven Olov Lindholm var aktiva, och jobbade senare för det tryckeri som bland annat gav ut tidningen Den svenske nationalsocialisten. För att stödja rörelsen ekonomiskt brukade Ludvig varje år betala in en julhälsning i tidskriften – under rubriken ”God Julhelg och ett gott nytt kampår” undertecknade han sina meddelanden ”L. Löfven m familj”.

– Jag minns att min mamma hörde av sig och sa att hon måste berätta någonting, säger barnbarnet Löfven. Vi brukade ju träffas och äta middag, jag och mamma, men det här var något speciellt. Din morfar, sa hon, han var så elak. Han var bara elak liksom. En elak människa.

Mer berättade inte mamma Margareta, och eftersom Stefan Löfven blev bortadopterad som barn träffade han heller aldrig sin morfar. Det var först senare, när ett par journalister grävde fram de där gamla tidningarna, som bitarna föll på plats för honom.” enl DN.

Så hur kommer denna kampanj att utformas? Kommer den att ensidigt handla om att det är nazister som hatar och hotar? Eller kommer kampanjen att fokusera på:

”2016 företogs en studie där judar som blivit utsatta för det som i Sverige sannolikt skulle ha klassats som hatbrott tillfrågades om vem, i termer av gruppering, som hade trakasserat dem. Resultatet var mycket tydligt: i alla fyra fall (Sverige, Tyskland, Frankrike och Storbritannien) var muslimska extremister den överlägset största gruppen förövare. I alla fallen var den minst dubbelt så stor som den näst största gruppen.” enl en ledare i SMP.

”Och den näst största? Vänstersympatisörer. I Sverige var den gruppen störst jämfört med de tre andra länderna. Tjugofem procent av de antisemitiska hatbrotten i Sverige företogs av vänsterpersoner (femtioen procent av muslimska extremister). Det berömda hatet från höger uppnådde fem procent. Från kristna – noll.”

Vem är det som ska utbildas och hur kommer kampanjen att utformas? Ska eleverna i skolor runt om i landet utsättas för desinformation i form av att dölja de rätta förövarna? Vad vinner vårt land på att fakta döljs? Vad vinner vårt land på att inte kanalisera var problemet finns och vem som åstadkommer det?

Sverige är världens bästa land för invandrare, visar en ny undersökning från USA. Även Norge, Finland och Danmark finns med bland topp tio på listan över 80 länder.

Undersökningen har tittat på ekonomisk stabilitet, inkomst, jämställdhet och arbetsmarknaden, skriver The Washington Post.

Men behöver världens bästa land för invandrare en nationell kampanj mot rasism? Vem ska den då rikta sig till och vem ska den rikta sig mot?

 

Tidigare äldre inlägg

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

ulsansblogg

mina guldkorn i vardagen

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

anthropocene

Ett partipolitiskt oberoende libertarianskt forum för debatt och opinionsbildning

%d bloggare gillar detta: