Tack utryckningspersonal för att ni finns!

Ännu en gång fick jag bevittna när ambulans och polis gör sitt jobb – lugnt och metodiskt utan att bli störda. Igår kväll såg jag gränspolisen på TV:n. De skötte också sitt jobb på ett föredömligt sätt. Detta handlar om Spanien. Jag vet att spansk polis inte ser mellan fingrarna och kan vara mycket bestämda av sig. Men jag litar på att de sköter sitt jobb! Hur är det då i Sverige? Får vi tro på medierna så fungerar det dåligt.

I utanförskapsområdena kan ambulans, polis, brandbilar och väktare mötas av stenkastning och raketbeskjutning och våld. På andra ställen filmas de när de utför sitt jobb och filmerna läggs ut på sociala medier. Sjukhuspersonal behöver överfallslarm, kunna självförsvar samt ha väktarpersonal i närheten för att de ska kunna utföra sitt jobb. Medierna frossar i detaljer om hur personal som ska tjäna allmänhetens trygghet i svåra situationer tillgriper mer våld än vad nöden kräver. Sekundsnabba beslut krävs och ibland kan det bli fel. Medierna målar hellre ut personal som gör sitt jobb som de stora bovarna än att de skriver om de som ställer till med bråk.

Hur har det blivit så i Sverige? Jag växte upp i ett land där barn uppfostrades till att lita på räddningspersonal. Vi lärde oss att följa polisens uppmaningar och att ta hänsyn och aldrig hindra någon i deras yrkesutövning. Jag har själv jobbat inom vården – men kände mig aldrig otrygg i min yrkesutövning. Men något gick snett! Det blev på 60- och 70-talet fult att uppfostra sina barn. ”Fri barnuppfostran” blev det nya men vi som förstod att detta inte håller kallade denna metod för ”Fri från uppfostran”. Det växte upp en mängd vilsna själar som bara krävde men inte lärde sig att ta hänsyn. Den generationen har inte kunnat uppfostra sina egna barn utan överlåtit detta till förskola och skola. Förskolan och skolan har inte tagit det ansvaret och en mängd ansvarslösa egoister har vuxit upp.

Som ett extra plus kan vi lägga den stora gruppen invandrare som i sina hemländer har lärt sig att bråka och tillgripa våld för att uppnå något. Det ingår i deras kultur att vara högljudda och bråka. De använder sin mobil till att filma vakter och poliser som gör sitt jobb men hoppar över att filma när dessa provoceras till våld. Sen lägger de ut filmerna på sociala medier och skickar dem till medierna som utan eftertanke publicerar. De vänsterblivna som aldrig själv lärt sig något om ansvar spär på berättelserna med våld och rasism.

Politikerna vågar inte ta itu med problemen. Regeringen pratar om resurser till fler poliser. Men vem vill bli polis idag? Vem vill bli trakasserad av bråkmakare, vänsterblivna och medier samtidigt som de inte får befogenheter att ingripa på ett bestämt och resolut sätt? Vem vill bli bespottad och slagen i sin yrkesutövning till låg lön?

Tack alla ni som jobbar i denna uppförsbacke men behåller lugnet och värdigheten! Tack för att ni gör allt ni kan för att vi ska få känna oss trygga!

Annonser

En politisk sirap

För snart 10 – 12 år sedan bytte vi bussar i vår stad. Det blev nya moderna bussar som använde något miljövänligt bränsle. Jag tror att det var någon majsolja. I folkmun skojades det om att det luktade poppad popcorn om bussarna. Men allt fungerade bra tills … det svenska vädret satte käppar i hjulen. Vid 5-6 minusgrader frös bränslet och förvandlades till en trögflytande sirap! Motorerna klarade inte detta och bussarna stod stilla. Raskt övergick bussbolaget till att använda diesel under vintern. De allmänna kommunikationerna måste ju fungera!

Det var naturligtvis politiska beslut som låg bakom inköpet av dessa bussar och naturligtvis ryckte de på axlarna och sa: ”Det hade vi ingen aning om!” De hade aldrig tänkt på det svenska vädret när de beställde bussarna. De hade aldrig gjort någon konsekvensanalys.

Nu läser jag:

”En undersökning gjord av American Automobile Association har tittat på vad som händer vid 20 grader Fahrenheit – vilket motsvarar 6,6 minusgrader Celsius.

AAA testade fem elfordon: Tesla Model S, BMW i3, Volkswagen e-Golf, Nissan Leaf och Chevy Bolt. I en dynamometer utsattes de för naturliga körförhållanden, med och utan HVAC (Heating, ventilation, and air conditioning). Enligt undersökningen gör 6,6 minusgrader att räckvidden i snitt kortas med 41 procent.

Behövs information om att räckvidden drabbas

När elbilsägare sätter sig i ett iskallt fordon så drar de på maximal varmluft i kupén, vilket innebär en stor ansträngning för batteriet – och givetvis påverkar räckvidden. Enligt AAA:s undersökning ger beteendet vid 6,6 minusgrader en merkostnad med 25 dollar per 1000 miles (160 mil). Detta jämfört med energiåtgången vid 23 plusgrader. ”

Jaha! det har väl inte politikerna en aning om? De förstår ju inte att vi har stora temperaturskillnader i vårt avlånga land. Nej, de har bestämt! Svenska folket ska köra med elbilar. Det ska byggas laddstolpar och Sverige kommer att tvingas att importera el till dem. Kärnkraften ska ju läggas ner! Men politiker bestämmer och bryr sig sällan om att ta reda på fakta först.

Det är därför som politiken blir lika trögflytande som sirap. De når aldrig fram eftersom de bryr sig mer om sina visioner än om verkligheten. Sen kan de inte förstå varför verkligheten inte gör som de säger!

 

Har vi råd med våra politiker?

Allt som oftast ställer jag mig frågan: ”Vad kostar det?” Det gäller även den politiska sfären.

Jag ser att i statsbudgeten finns det avsatt 13 324 miljoner kronor för Rikets styrelse. Vad innebär det?

Ja, vi ser att drygt hälften går till regeringskansliet. Men då är redan alla arvoden betalda. Drygt 13 miljarder kr kostar rikets styrelse oss skattebetalare. Det är nästan 1,5 % av alla utgifter. Uppgifterna finns att läsa på https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Offentlig-ekonomi/Statsbudget

Men, 13 miljarder – vad får vi för det? Vän av ordningen säger naturligtvis ”Jättemycket”! Vård, skola, omsorg, infrastruktur … nej, nej det tas inte från denna budgetpost! Ren administration är den absolut största delen av dessa kostnader. Utredningsarbete och pappersvändande! Det skulle vara roligt att veta vad alla dessa utredningar kostar och vad de leder till Många saker utreds ju år efter år utan resultat eller för att sedan bara hamna längst ner i skrivbordslådan. Andra utreds utan att någon som helst konekvensanalys finns med i utredningen. Om och när beslut tas utifrån utredningsresultat så görs det sällan någon uppföljning eller efteranalys – ”Var beslutet riktigt?”

Idag kunde vi läsa att migrationsverket skulle ta fram 150 nya förvarsplatser men det blev bara 60. Ofta läser vi om regeringsreformer med xx antal nya poliser eller xx nya utbildningsplatser – men det blir aldrig så många. Vad beror detta på? Antagligen dåliga och optimistiska ej verklighetsförankrade beslutsunderlag. Det har inte gjorts några ordentliga utredningar eller så har beslutsfattarna inte brytt sig om undersökningarna.

Har vi verkligen råd med detta? Varför ska vi betala drygt 13 miljarder till dåligt fattade beslut? Ingen av oss skulle väl köpa grisen i säcken? Men varför betalar vi då för politiker som väljer att rita om verkligheten istället för att anpassa besluten till verkligheten?