Ska vi trassla till det själv …?

Vår regering tycks ha som måtto att trassla till det själv! Ja, jag tänker på skylten som satt på väggen på en arbetsplats jag hade i mitten av 1980-talet. Det var ett datakonsultföretag och följande text fanns på skylten:

Ska vi trassla till det själv eller tillkalla en konsult?

Regeringen tror ju att de kan och vet bäst i allting! Men alltför ofta så har de inte kunnat sia in i framtiden och jag undrar varför de inte lyssnar på experterna och framför allt på det svenska folket som gång på gång har siat bättre än politikerna har gjort. De bara pratar, pratar, men det händer inte mycket.

– Det är för mycket. Den organiserade brottsligheten måste knäckas, säger Stefan Löfven (S) i en intervju 14 mars 2017.

Den 11 november 2019:

– Jag har noterat det, men min arbetsdag är upptagen med att knäcka gängbrottsligheten, säger Stefan Löfven till SVT.

Har de knäckt den?

– Under coronapandemin har de kriminella gängens verksamhet fortsatt med oförändrad kraft. Det menar inrikesminister Mikael Damberg (S) i P1- morgon igår.

3 års prat utan att kunna knäcka gängbrottsligheten! De gängkriminella skrattar naturligtvis!

Denna regering tycks ha som signum att bli förbannade. Ygeman har ofta sagt i TV att han är förbannad t ex sade han i Agenda i maj-2016 ”Det är för jävligt!”. Morgan Johansson har varit förbannad i TV och statsministern har fällt samma kommentarer. Annika Strandhäll slöt sig till den skaran i juli 2017 då det gällde förlossningsvården:

”BB som är helt fullbelagda och barnmorskor som inte ens hinner gå på toaletten.

Efter en våg av ilska och oro över läget i förlossningsvården svarar nu ansvariga politiker på kritiken.

– Jag blev så förbannad när jag fick höra om detta, så här ska vi inte behöva ha det i svensk vård, säger Annika Strandhäll (S), ansvarig minister.”

Men räcker det att regeringen blir förbannad? Löser det några problem?

Nu har vi ju den evigt diskuterade migrationen. Vårt land lider fortfarande av sviterna – ekonomiska och sociala – efter 2015 års flyktingvåg. Men S- regeringen bryr sig inte om sakfrågan. För den gäller det bara att behålla makten. Med möjligheten att få ett volymmål på asylinvandringen blir de rädda att förlora makten om Mp avgår från regeringen.

SVT/Novus-undersökningen som presenterades igår visar att 63 procent vill att Sverige tar emot färre asylsökande än år 2019, vilket är sju procentenheter fler än förra gången undersökningen genomfördes.

Men statsminister Stefan Löfven (S) avvisar idag idén om att inrätta ett volymmål över antalet asylsökande till Sverige.

– Vi ska inte ha ett fixt antal människor som innebär att man inte kan stå upp för asylrätten, säger han till Sydsvenskan. 

Han bryr sig inte om de som han är statsminister för. Det är bara makten som gäller. När jag läser om S-politiken ser jag en mängd misslyckande de senaste åren. För att nämna några: Integration, ingen beredskap inför flyktinginvasionen 2015, It-haveriet på Transportstyrelsen, PISA-resultaten för skolan, dålig beredskap inför skogsbränderna förra sommaren, vattenförsörjningen, el-brist och ingen beredskap inför coronaviruset, Men istället har regeringen glatt ropat: feminism, välfärd, globalism, klimatsatsningar, höghastighetståg och höjda skatter. Den röda tråden går planlöst genom Sverige. De har inte förstått att det behövs mer resurser när ett land får fler invånare! De har egentligen inte förstått mycket! Jag kommer att tänka på en saga från början av 1950-talet:

Historien om någon:

Sagan inleds med en ingång till en trappa in i ett hus, där dörren står öppen, någon har lämnat en våt fläck på golvet i tamburen. Boken fortsätter sedan in i nästa rum, där någon stökat till och vält omkull mormors runda stickbord. Hennes stickning ligger på golvet, men garnnystanet saknas. En röd ulltråd ligger på golvet, och går in under bordet och ut till nästa dörr, som leder in i köket där någon ätit upp fiskarna till middag. Tråden går sedan in i skåpet, där tillbringarna stjälpts omkull och all mjölk druckits ur, innan den röda tråden fortsätter ut i hallen och uppför trappan till övervåningen. På ett ställe i trappan går tråden runt en av pinnarna i trappräcket.

Väl på andra våningen har ena guldfisken kommit ur akvariet och hamnat på bordet, där den ligger och sprattlar och måste stoppas ner i vattnet igen.

Den röda tråden leder sedan in i under sängarna i sängkammaren, och fortsätter sedan på golvet bredvid. Nedanför fönsterrutan ligger en omkullvält blomkruka som gått i kras, och sedan fortsätter den röda tråden uppför ännu en trappa, till vindsvåningen, förbi ett råtthål där det ligger en råttsvans, och fortsätter sedan mot ett skåp. Den röda tråden går in i skåpet. Skåpsdörren öppnas, och där står en gammal blå vas, som spruckit. Tråden leder ner i vasen, som trillar omkull.

Mormors nystan trillar ur vasen, och ut hoppar också en katt, kissemissen Nisse, som ligger bakom allt som hänt i boken. Den som vill veta mer uppmanas fråga honom själv.

Den röda tråden … ? Är det statsministern och hans regering som planlöst rullar omkring det röda garnnystanet? Låter de slumpen avgöra vart det ska hamna?

En regering utan strategier för hur den ska möta framtiden

Det var i oktober 2014 som Sverige fick en framtidsminister. För mig är det självklart att varje land har en sådan minister. Jag jublade när Kristina Persson blev ansvarig för strategi- och framtidsfrågor. Kanske något överårig men en dam med erfarenhet. Men glädjen blev inte långvarig. 1½ år senare ansåg statsministern att hennes uppdrag var slutfört och hon petades ur regeringen.

Men en framtidsministers uppdrag KAN ALDRIG vara slutfört! Det finns ju hela tiden en framtid. Framtidsministerns uppgift måste ju vara att ligga i framkanten, analysera omvärlden, se vad som eventuellt är på gång och utveckla strategier för detta. Framtidsministern och dennes personal ska agera innan problem uppstår.

Med en framtidsminister så skulle vi ju inte behöva höra ”vi såg det inte komma”! Vi skulle haft beredskap för gängkriminalitet och kunskaper hämtade från omvärlden. Polisen skulle inte bjuda på pizza. De skulle bura in de grövsta brottslingarna. Domstolarna skulle inte ägna sig åt kränkningar. De skulle döma i värre brottsmål och inte se mellan fingrarna då det gäller etnicitet.

Vi skulle ha haft en beredskap för ett coronavirus innan det ens hade nått Sverige. Det skulle finnas skyddsutrustning, personal och mediciner. Det skulle finnas kompetent personal.

Vi skulle haft en strategi emot de som försörjer sig på att anmäla hets mot folkgrupp och de som känner sig kränkta för allting.

Vi skulle haft en strategi emot historierevisionism. Vår litteratur och våra övriga kulturskatter skulle bevaras och vårdas istället för att skändas.

Vi skulle ha strategier för hur våra skattemedel och resurser ska användas på bästa sätt. Vi skulle se varje människa som en tillgång och inte som en kostnad. Pensionärer skulle inte vara en belastning. De äldres kunskaper skulle tas tillvara.

För att kunna sia om framtiden och dra upp strategier för en sådan krävs kunskaper om det förflutna, om nutid och om omvärlden. Men regeringen vågade inte! Ingen människa klarar av att dra upp framtidsstrategier på 1½ år! Men statsministern påstod att hennes uppdrag var slutfört. Kommer det inte en ny framtid? Hela tiden? Behöver inte strategier omvärderas – hela tiden?

Sverigebilden är målad av vår regering som aldrig ”ser något komma”. En stelbent regering utan framtidsstrategier målar en lika stelbent Sverigebild. En sådan regering kan aldrig förstå varför resten av världen inte förstår och är skeptisk till deras bild!

Hur tänker statsministern?

Pandemin härjar i Sverige. Just nu rapporteras det att 4468 personer har avlidit pga pandemin. En stor del av dem bodde på ett äldreboende, fick inte den vård som de kunde kräva och var hänvisade till outbildad personal som saknade skyddsutrustning.

Jag har inte hört statsministern uttala några deltagande ord om de döda eller till deras anhöriga. Han har inte sagt att regeringen har varit oförberedd och misslyckats i sin strategi för att klara av pandemin. Varför? Det är ganska lätt att förstå. De som vistas på äldreboende räknar han inte in som sin och hans partis valboskap. De är inte produktiva och kostar pengar. Skatten som de har betalat in tidigare i livet vill han använda till annat.

De unga däremot – de ser han som blivande väljare. De måste han hålla sig väl med. Därför skriver han känslosamt idag på Facebook:

Jag vill passa på att gratulera dig som tar studenten i år. Du och dina klasskamrater har behövt ta ett särskilt ansvar på grund av coronapandemin.

Som statsminister vill jag tacka er för att ni tagit det ansvaret. Och tro mig. Det blir tid för kalas och för att umgås med alla kamrater när den här krisen är över. Men jag hoppas att du, trots allt, får ett fint firande.

Har verkligen de unga tagit något större ansvar än de äldre har? Även när Fyra tonårspojkar miste livet i den allvarliga trafikolyckan utanför Sundsvall uttryckte sig statsministern känslosamt och kallade det inträffade en tragedi.

– Jag tänker verkligen dels på de unga människorna som hade livet framför sig, men också på de anhöriga och deras nära som nu går genom detta. Det går inte att sätta sig in i vilken situation det är, det måste vara fruktansvärt, säger Stefan Löfven.

Det är alltså enligt statsministern, en tragedi att några unga mister livet i en bilolycka medan han tar det lättvindigt att några tusen äldre dör pga av slarv, bristande vård och ett stort misslyckande av regeringen då det gäller att handskas med en pandemi!

För några dagar sedan sa han att folk inte förstår och slår tillbaka mot oppositionens kritik om att för få personer har testats för covid-19. Han säger alltså att vi, det svenska folket, har svårigheter i att förstå! Det är verkligen arrogant av honom att säga så.

– Låt oss inte bråka om någon kategori 3 eller 4, det förstår inte folk vad det är för någonting. Vi ska testa så många som möjligt, säger Löfven efter dagens möte med partiledarna.

Statsministern är den som har högst ansvar i landet och ofta är det svårt att förstå sig på honom. Han ska se till att beredskapen i landet fungerar. Ännu en av många gånger har statsministerns dåliga ledarskap kommit fram pga pandemin. Men kan man förvänta sig något annat av en fackpamp?

Nej, jag har själv frotterats mycket med de olika LO-förbunden och deras ledare genom arbetet. Jag är definitivt inte imponerad! Dessa organisationer är genomsyrade av maktfullkomlighet, mygel, ryggdunkande och egoism. Företrädarna går sällan medlemmarnas ärende utan ser mer till egna fördelar och vinster. IF Metall och Kommunal är de två fackförbund som jag har haft mest bekymmer med. De vill gärna stifta egna lagar som stämmer in i deras agenda. De vill helt enkelt bestämma!

Ur denna miljön kommer vår statsminister. Jag blev besviken när han blev partiledare för S. Jag insåg att det var ett stort misstag. Jag blev ännu mer besviken när han blev statsminister. Även då insåg jag att det var ett stort misstag. Nu ser jag en maktfullkomlig ledare som inte ser att han ska föra en politik som gynnar det svenska folket. Jag ser också en ledare som inte klarar av sitt ledarskap. En sådan ledare borde avgå – innan han gör större skada på landet!