Kan svenska folket tänka självständigt?

I fredags berättade Anders Tegnell vad svenskhet är. Svenska folket kan tänka själva, var hans radikala budskap. Vi vill helt enkelt göra rätt. En vacker tanke men klarar vi av det?

Jag är övertygad om att han har fel! Hade svenska folket kunnat tänka själv så hade vi inte haft mord, dråp, våldtäkter, stöld, bedrägerier, rattonykterhet eller någon annan brottslighet. Vi behöver lagar oh regler efter en del människor inte klarar av att tänka självständigt. En del människor är egoister och saknar omtanke om andra människor.

Idag följde jag några tankegångar om att var oh en är kapabel att tänka rätt angående coronaviruset.

”Vad är problemet med att friska människor åker i egen bil till en stuga i fjällen, åker skidor – längd eller utför – håller distansen i liftkön och mataffären, köper liftkort på webben, inte går på afterski eller hänger med andra människor utan bara umgås med familjen?

Förklara för mig varför detta skulle vara farligare än att stanna hemma.”

Jo, problemet är om många tänker likadant. Bilen kanske går sönder på vägen, du kör på något vilt, det blir trängsel i liftkön eller mataffären, ni träffar någon som ni känner, någon blir sjuk … En mängd olika saker kan hända. Förresten vet du inte om du eller någon i familjen är smittad eller ej. Du utsätter kanske andra för fara genom din egoism. Du klarar inte av att tänka rationellt!

Samma personer, som har krävt hårdare lagar i #metoo- debatten och krävt att män ska ta ett kollektivt ansvar för sexuella trakasserier och våldtäkter, tycker nu att vi kan tänka självständigt. Samma människor tycker också att vi inte kan döma de ensamkommande för brott som de begår – de är ju bara barn! Samma människor insåg aldrig vilka konsekvenser den stora flyktingströmmen skulle få. Samma människor vill bötfälla pensionärer för att de tänker självständigt oh skriver vad de tycker på nätet. Samma människor anser att ryska nättroll har för stor påverkan.

Om vi nu kan tänka självständigt så kan vi ju … stänga Systembolaget, avskaffa Tobaksmonopolet, avskaffa Svenska spel, sluta att ge rekommendationer om vad vi ska äta eller dricka, låta befolkningen använda vilka ord de vill, … Vi kan elda upp Svea Rikes lag för den behövs inte längre!

Nej! Svenska folket kan inte tänka självständigt! De kan inte själv bestämma om de ska åka skidor eller ej. De är inte heller tillräckligt kunniga för att bestämma vilka folksamlingar de kan besöka. Vi har Folkhälsomyndigheten och MSB som ska vägleda oss. Vi har en regering som SKA besluta i dessa allvarliga frågor!

Är jag en fara för rikets säkerhet?

Jag trodde i min enfald att vi äntligen var på väg att hitta rimliga proportioner i debatten om feminism och klimatalarmism. Då kommer dråpslaget från SÄPO.

”Våldsbejakande högerextremism består av mycket mer än ”bara” främlingfientligheten och rasism. Här finns till exempel antifeminism, kvinnohat och motstånd mot HBTQ. Här finns också djurrättsaktivism och klimatfrågor.” Säger Ahn-Za Hagström Säkerhetspolisen.

Under de senaste 10 åren har jag tagit avstånd från den militanta feminismen som råder i vårt land. Under de senaste 5 åren har jag tagit avstånd från klimatalarmisterna. Gör det mig till en fara för rikets säkerhet? Det känns helt ologiskt! Det är ju på mitt lands bästa som jag tänker. Är jag högerextrem? Nej! Tillhör jag våldsbejakande grupper? Nej, jag är emot alla former av våld! Hur kan jag då vara farlig?

Jag ser att TV4:s politiske expertkommentator Marcus Oscarsson har infört ett förbud mot att kritisera Säkerhetspolisen (Säpo) på sitt Facebookkonto. Han kallar oliktänkande för ryska och kinesiska element som vill splittra och skada Sverige. Sedan slår han fast han gör detta för att rädda demokratin.

Är jag influerad av ryska och kinesiska element som vill splittra och skada Sverige? Nej! Tvärtom! Jag ser ju hur feminismen och klimataktivisterna skadar vårt land. Jag ser hur de sår split mellan människor och hur de tvingar fram tokiga reformer som skadar mer än vad de gör nytta.

Kalla mig gärna för konspiratorisk … men … tanken infinner sig. Har SÄPO och Oscarsson fått order av regeringen om att uttala sig som de gör? SÄPO är ju sedan 2015 en myndighet som är direkt underställd Justitiedepartementet. Vi ska inte bara vara rädda för ryssen utan även för kineserna! Denna regerings agerande får mer och mer bisarra proportioner! Regeringen har under mycket lång tid försökt att tysta oliktänkare. Nu får alltså inte vi vanliga medborgare ha synpunkter på feminismen, hbtq-rörelsen eller klimataktivismen. Vi ska vara tysta och medgörliga för de vet ju bäst! Jag är en fara för deras välbefinnande!

Vad kommer efter corona?

Vad händer när det uppstår kriser – kriser i land efter land? Kommer något att förändras? Vad kommer att förändras?

Vi vet ingenting om framtiden. Det står var och en fritt att spekulera. Blir världen bättre eller sämre efter en kris? Hur lång tid tar det innan vi ser några förändringar? Allt beror ju på hur snabbt vi är beredda på att ta ansvar för och åtgärda situationen.

Just nu har de flesta insett att vi måste inse att coronaviruset finns och många har drabbats antingen genom att bli sjuka, ha anhöriga som blivit sjuka eller avlidit men alltfler har drabbats genom olika restriktioner.

Första steget i krishanteringskurvan är förnekelse eller chock.

I vissa länder är det utegångsförbud och i Sverige har man infört förbud mot folksamlingar med mer än 500 personer.

Den 8 mars är det “Internationella kvinnodagen”, en dag instiftad av den Andra internationalen på initiativ av kommunisten Clara Zetkin år 1910. Sedan dess har den varit en stor dag för kommunister och antitraditionalister världen över, så även i Spanien.

I år initierade den spanska vänsterregeringen en stor feministisk demonstration det här datumet, vilket experter starkt avrådde ifrån på grund av den stora risken för smittspridning. Landets jämställdhetsminister, Irene Montero från vänsterpartiet Podemos, insisterade dock på att demonstrationen skulle hållas.

Montero, som fått sin politiska skolning i Kommunistiska ungdomsförbudet UJCE (Unión de Juventudes Comunistas de España) ansåg helt enkelt att en feministisk symboldemonstration var viktigare än att rädda människoliv. Demonstrationerna hölls över hela Spanien, och de största hölls i Madrid som nu blivit epicentrum för smittan.

När allt fler började kritisera regeringens plan om att hålla demonstrationerna valde regeringen att sluta publicera uppgifter om nya corona-fall på den officiella sajten för att inte de dystra siffrorna skulle förstöra feststämningen på internationella kvinnodagen.

Kanske eller kanske inte var detta en av orsakerna till att Spanien har drabbats så hårt – och då främst Madrid – av detta virus. Regeringen förnekade att demonstrationen kunde bidraga till smittspridning. Vi vet iallafall nu att flera av demonstranterna redan var smittade av viruset. Regeringens förnekelse av detta sattes mot feministernas krav. Några dagar efter demonstrationen blev Spanien tvingat att införa utegångsförbud.

Befinner sig Sverige också i förnekelsestadiet? Vill regeringen inte erkänna att även svensk befolkning kan drabbas av detta virus? Om de erkänner det så måste de också erkänna att alla de resurser som skulle gå till välfärden och till att klara av krisen är förbrukade. De har ju använt pengarna till migrationen, klimatet, FN, EU och diverse projekt som har gynnat dem själv. Nu saknas de mest basala sjukvårdsresurserna och stödresurser åt näringslivet. Varje beslut de tar kommer att bli kostsamt! Tar de inga beslut kan det bli oändligt mänskligt lidande.

Nästa steg är ilska! Varför gjorde de ingenting? Många undrar nog varför Spanien inte vidtog åtgärder långt tidigare. Nu undrar vi varför inte Sverige gör något. Själv upplevde jag ilskan när de sa att 70+ skulle ta sitt ansvar oh sitta hemma. Javisst, jag kan ta mitt ansvar och sitta hemma men ingen ska prata om för mig att jag ska göra det! Jag har tillräcklig erfarenhet för att själv ta det beslutet.

Sen kommer köpslåendet på kriskurvan. Sverige befinner sig i viss mån där. Vi vill uppehålla servicenäringen så befolkningen ska gå ut och stödäta men enbart med servering vid bordet. Alltså är servicenäringen viktigare än människorna i landet. Om vi uppför oss som regeringen vill så tror de att vi ska klara oss undan smittan.

Efter detta så kommer depressionen. Det är då som det mesta känns uppgivet och nedstämdheten infinner sig. Ingenting blev som det var tänkt. Regeringen börjar kanske vakna ur sin dvala. De förstår inte hur det kunde bli så här. De förstår inte att de kunde ha så fel. De börjar prata om att de har varit naiva och inte kunde se det som skulle hända.

De som förstod känner en uppgivenhet ”vad-var-det-vi-sa”. Varför lyssnade ni inte? Vad kunde vi ha gjort för att ni skulle lyssna?

Nu börjar acceptansen. Det är många ”vi-har-ju-tyckt-så-hela-tiden” men de sa ju …. Vi måste acceptera att verkligheten har kommit ikapp oss – och att ingenting blev som någon hade trott. Det blev värre!

Då är det dags att åtgärda den uppkomna situationen – nyorienteringen.. Kan kanske alla krafter kan enas och försöka göra om och göra rätt? Alla måste vakna och göra sitt bästa av den uppkomna situationen. Vi kan inte lösa den genom att ”kasta skit” på varandra. Då måste vi stå enade om vi vill rädda vårt land! Det blir en svår tid med helt nya förutsättningar. Men vi kanske lyckas att rädda landet och gå vidare? Det hoppas iallafall jag!

Det är då som de kreativa lösningarna kan komma. Det är då som ett nytt bättre samhällsklimat kan uppstå. Eller sämre? Vad är bättre och vad är sämre?

En sak vet vi iallafall ingenting – vare sig i Sverige, i EU eller i Världen kommer att bli likadant som det var före virusutbrottet. Alla kommer att bära med sig minnen och erfarenheter som kommer att skapa vårt fortsatta liv! Blir det fortsatta livet bättre?