Min framtid eller regeringens?

Fantasin flödar och jag tänker på framtiden. Eftersom jag är pensionär kan ju inte denna framtid bli alltför långsiktig. Men jag kan nog tänka 20 till 25 år framåt (minst). Dessa år vill jag disponera över själv. Jag vill utnyttja tiden till sådant som jag själv vill och gillar. Får jag det? Tillåter staten eller andra makthavare detta? På vilka sätt kommer de att sätta käppar i julen?

Vid FN:s toppmöte den 25 september 2015 antog världens stats- och regeringschefer Agenda 2030 med dess 17 globala mål för hållbar utveckling. Världens länder har åtagit sig att fram till år 2030 leda världen mot en hållbar och rättvis framtid, att utrota fattigdom och hunger överallt, att bekämpa ojämlikheter inom och mellan länder, att bygga fredliga, rättvisa och inkluderande samhällen, att förverkliga de mänskliga rättigheterna och främja jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt samt att säkerställa ett varaktigt skydd för
planeten och dess naturresurser.

FN:s medlemsstater uttalade bl.a. följande i FN-resolutionen om agendan: ”Vi har stakat ut vägen mot hållbar utveckling. Det är upp till oss alla att se till att resan blir framgångsrik”.

Sverige ska vara ledande i genomförandet av Agendan 2030, på hemmaplan och globalt. Genomförandet innebär en successiv omställning av Sverige som modern välfärdsstat. Sverige ska transformeras till världens första fossilfria välfärdsland. Sverige ska vara en internationell förebild när det gäller ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, med en samstämmig politik som tar hänsyn till fattiga människors perspektiv och mänskliga rättigheter.

Agenda 2030 är en angelägenhet för hela samhället. För att Sverige även fortsättningsvis ska kunna visa vägen mot en hållbar utveckling måste hela samhället vara delaktigt. Alla ska vara med och ingen ska lämnas utanför.

Ovanstående text finns på regeringens websida. Jag kommer inte så långt i min framtidsvision. Det första målet som FN sätter upp är fattigdom.

Fattigdom omfattar fler dimensioner än den ekonomiska. Fattigdom innebär bland annat även brist på frihet, makt, inflytande, hälsa, utbildning och fysisk säkerhet. 

Sverige ska vara ledande …? Hur klarar den svenska regeringen av detta? Naturligtvis tänker jag mest på min egen situation som pensionär. Låga pensioner som urholkas hela tiden. Låga pensioner minskar människors frihet – kanske mest rörelsefrihet men även frihet att välja mat, bostad, bostadsort och få trygghet. Hur är läget i Sverige? Hur många pensionärer kan välja hur de vill leva, våga röra sig fritt i samhället och känna sig trygga? Hur många har den ekonomiska möjligheten att byta bostad eller bostadsort för att kunna uppnå trygghet? Hur många svenska pensionärer blir utsatta för rån, bedrägerier eller fysisk otrygghet?

Frihet och makt att få uttrycka sina tankar och åsikter? Vi har en regering som vill minska denna åsiktsfrihet! Statsministern sa ju: Man ska inte få uttrycka vad som helst på sociala medier. Jag har svårt att förstå! Är människor fria och vilken makt har de när de inte får skriva ner sina tankar? Tankarna finns ju kvar ändå men … vilken makt har människor att förändra och göra bättre?

”Sverige ska vara en internationell förebild när det gäller ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, med en samstämmig politik som tar hänsyn till fattiga människors perspektiv och mänskliga rättigheter.”

Förebild? Det svenska politikerna klarar ju inte av att göra samhället tryggt. Svenskar har vare sig frihet eller makt i alla avseende om de inte armbågar sig fram via ungdomsförbunden. Ta hänsyn fattiga människors perspektiv och mänskliga rättigheter? Men vilken hänsyn tas till äldre människor i Sverige? Det senaste året har Sverige ju bevisligen diskriminerat alla över 70. Alla som har jobbat slitit, betalt skatt och avgifter till pensionen blev tvingade till hemarrest, fick besöksförbud och har inte fått träffa sin släkt och sina barnbarn. De som inte har så många år kvar i livet har berövats ett år och allt vad de egentligen hade velat göra. De som har bott i äldreboende har misskötts och påtvingats ett ovärdigt liv. Vilka mänskliga rättigheter hade de?

Är Sverige en bra förebild internationellt när landet inte kan borga för att de äldre får en bra ålderdom med stor frihet? Nej, jag tror inte det!

”Alla ska vara med och ingen ska lämnas utanför.” Vad menar de? Ska beslutsfattarna fatta alla beslut om oss medborgare? Får vi inte ha någon egen makt över våra liv? Är det bara kollektivet som gäller?

Jag vill själv bestämma över mitt boende, vilken mat jag ska äta, vad jag vill dricka, vilka kosttillskott som jag behöver, om jag ska vaccinera mig, vilka mediciner jag ska ta, om jag vill resa ut i världen, frihet att skriva ned mina tankar även om de är misshagliga för politiker eller makthavare, … Jag vill ha egenmakt!

Under större delen av mitt liv har andra bestämt helt eller delvis. Som barn var det föräldrar och skolan. Som vuxen var det familjen, barnen, vänner, föreningsliv, arbetsgivare, skatter och avgifter samt politiska beslut. Nu vill jag själv bestämma över mitt liv! Jag vill inte att politikerna ska bestämma över min framtid. De åren som jag har kvar är mina och jag bestämmer själv hur de ska bli, hur jag ska leva dem och vem jag ska dela dem med! Vill jag skriva ner mina tankar på sociala medier så ska inte någon annan lägga sig i detta!

Tag inte ifrån mig denna rätten till min egen framtid!

Nämn 5 problem som är större nu än förr?

Rubriken är egentligen en av kommentarerna på Anders Ygemans FB-sida efter gårdagens Agenda-debatt mellan Anders Ygeman och Jimmie Åkesson. Föst måste vi väl definiera vad som är förr och vad som är nu.

Men om vi säger att nu är 2021 eller möjligen 2020 och förr var för 10, 20 eller 30 år sedan så har vi en utgångspunkt. Då hittar jag många fler större problem nu t ex brottslighet, våld, hedersbrott, sexualbrott, ordningsmakten som har gett upp i vissa områden, skolan som har slutat att leverera kunskaper, vården som har nedprioriterats och inte klarar av att vårda under pandemin, äldreomsorgen som inte kan ge äldre dementa människor den omsorg som de förtjänar, bibliotek och simhallar som måste stängas pga ordningsstörningar, minskat underhåll på vår infrastruktur, ökade kostnader för migration och integration, ökad arbetslöshet, större klyftor mellan människor osv osv Det lev mer än 5 och jag hade kunnat ägna hela dagen till att räkna upp ännu fler!

Någon svarade att största problemet inträffade nog de 6 februari 1988 dvs den dagen då SD bildades. Jag undrar hur vissa människor tänker egentligen – om de tänker överhuvudtaget. SD har aldrig suttit i regeringsställning. Alla andra partier har motarbetat partiet från första början. SD kan inte göras ansvariga för de problem som finns i Sverige idag. Däremot har vi en regering som arbetar aktivt för att polarisera, ljuga, fokusera på annat och att skylla ifrån sig. Det är den som har ansvaret för den politik som har förts de senaste 6 åren och därmed för de stora problem som vi har och som de inte har åtgärdat.

När regeringen alltid skyller ifrån sig, alltid fokuserar på annat och alltid skyller SD för saker som är lögn eller halvsanning, då kommer deras väljare att göra samma sak. Regeringen legitimerar lögnen! Den lägger mer energi på detta än på att hitta lösningar! De försöker att tysta debatten istället för att föra konstruktiva samtal!

Lögnen äter sig in i våra hjärnor! Den förstör allt fint och vackert!Hur lång tid ska det ta innan människor upptäcker detta och börjar kampen med att återerövra sanningen?

Är du lönsam lille vän?

Har människor olika värde och vem skapar dessa värden? Frågan dyker upp när jag ser att människor skojar om sin nya pension och att nu kan de kanske ha råd med en sup i månaden!

62 kronor mer i månaden! Det är så mycket som jag är värd! 62 kronor efter att ha arbetat större delen av mitt liv och aldrig levt på bidrag och ha fostrat fyra barn. Tre av dem jobbar och genererar inkomster till staten – den fjärde har flyttat till Australien. Jag har bara belastat sjukvården och sjukersättningen ett fåtal gånger under mitt liv, haft privat barnomsorg, aldrig varit i delo med rättssystemet och har satt en ära i att ta eget ansvar för mitt liv. Nu får jag tillbaka 62 kronor mer av de pengar som jag och mina fd arbetsgivare har betalat in för att jag ska få en värdig pension. Det som vi har betalat in är helt enkelt en del av min lön! Staten har fått låna mina pengar och nu vill jag att de ska betala tillbaka!

Avgiften som jag och mina arbetsgivare har betalat in till staten är sammantaget 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten. Jag har jobbat sedan jag var 18 år med undantag av de år som jag tog hand om mina egna barn. Staten har lånat dessa pengar av mig. Jag har inte själv kunnat disponera dessa pengar. Om jag hade kunnat det så hade jag investerat mina pengar så jag hade fått en högre avkastning. Dessa 18,5 procent är helt enkelt utebliven inkomstökning eller kanske en premie för en tryggad ålderdom!

Vad innebär det då att jag ska kunna leva ett värdigt liv som pensionär? För mig innebär det att jag inte ska ha det sämre än de som jobbar eller lever på bidrag! Jag har under mitt liv fram till pensionen alltid prioriterat andra – föräldrar, familj, barn, arbetsliv och föreningsliv. Nu som pensionär kan jag äntligen tänka på mig själv och göra vad jag vill. Men då behöver jag faktiskt få tillbaka mina egna pengar!

Men löneökningarna är högre än min pensionsökning och Konsumentprisindex KPI dvs levnadsomkostnader är högre. Staten ger alltså mig och alla andra pensionärer en knäpp på näsan. Vi ska dra ner på vår levnadsstandard och inte unna oss det som vi har förtjänat och längtat efter!

62 kr är 744 kr om året. Det räcker inte ens till ett par nya glasögon. Nej tvärtom! Jag får nog dra ner på min konsumtion istället eftersom vi har fått många punktskatter som äter upp min höjning av pensionen med råge. Nej, jag får vänta med att köpa nya glasögon – trots att jag behöver dem! Det räcker inte ens till ett besök hos frissan eller …

62 kr är ett hån mot mig och andra pensionärer när …

Såväl statsminister Stefan Löfven som hans kollegor i regeringen kan skratta hela vägen till banken.

Den 1 januari höjdes ministrarnas löner rejält. Löfven kvitterar nu ut 180 000, ett påslag på 4 000 kronor i månaden. De övriga ministrarna får 3 000 extra, vilket innebär att de har en månadslön på 142 000 kronor.

Ojdå! Efter ett helt arbetsliv betalas det ut en pension på ca 10 000 kr före skatt till mig! Är ministrarna värda så mycket mer? Hur mycket mer hade jag fått i pension om de hade gjort andra prioriteringar inom politiken? Är det t ex viktigare att betala mer i EU-avgifter än till Sveriges pensionärer? Eller till internationellt bistånd eller klimatfonder eller migration och integration?

Vad är det egentligen som gör att statsministern och övriga ministrar är värda så mycket mer än mig? De är precis som jag födda nakna till ett land som talar om alla människors lika värde.De flesta av dem har ingen högre utbildning. De har halkat fram på ett bananskal via facket och ungdomsförbunden medan jag såg förljugenheten inom politiken och valde ”riktiga” jobb istället! Men att vara trogen sitt parti belönas! Det belönas mer än livs- och arbetslivserfarenhet. Den som aldrig har haft ett ”riktigt” jobb får alltså 18 ggr så mycket före skatt som jag får som pensionär. Ändå har han under senaste året gång på gång sagt att ”vi gör det för er skull” när de har hunsat med pensionärerna som skulle hålla sig hemma och besöksförbud!

Om jag hade fått leva om mitt liv så skulle jag kanske ha struntat i mitt samvete och satsat helhjärtat på politiken istället? Att satsa på att bli statsminister hade varit lönsamt för MIN plånbok! Men mitt samvete? Jag vill egentligen gallskrika åt statsministern och de andra i regeringen:

Är du lönsam lille vän!

Nej de är inte lönsamma – bara tärande för oss pensionärer som trodde att vi skulle få tillbaka de pengar som vi lånade ut till staten! De är inte ens solidariska eller tänker på alla människors lika värde! Vi har varit produktiva medan de slösar bort våra tillgångar!