Afghanamnestin kan bli spiken i kistan för regeringen

Tack Julia för en mycket gedigen genomgång som belyser vissa svenska politiker tillkortakommanden.

Julia Caesar

Torsdag den 7 juni fattar socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet och centerpartiet ett historiskt ogenomtänkt och oförsvarligt riksdagsbeslut. De kommer att godkänna regeringens lagförslag om amnesti för omkring 9 000 afghanska män som saknar asylskäl.

Afghaner demonstrerar på Norra Bantorget. I bakgrunden Sveriges förste socialdemokratiske statsminister, Hjalmar Branting. Foto: Stefan Pettersson, Nya Tider.

De 9 000 afghanerna har redan utretts och fått avslag på sina asylansökningar i alla instanser, eftersom de inte har några skyddsskäl. Hälften kommer från det icke krigsdrabbade Iran, och 78 procent har ljugit om sin ålder.

View original post 2 488 fler ord

Annonser

Representerar de oss?

Med tanke på kommande val funderar jag på vem som representerar mig i riksdagen. I ett jämställt land borde ju även riksdagen vara jämställd. I ett land som för identitetspolitik – där politikerna inriktar sig på olika grupper – så borde riksdagen representeras av alla de olika grupperna. I ett land som talar om mångfald så borde det finnas mångfald i riksdagen. Hur står det till i riksdagen?

Är jag representerad? En del av mina åsikter är kanske representerade. Men i landet där alla ska stoppas in i ett eget fack – undrar jag om jag är ensam i mitt lilla fack eller delar jag det med en mängd andra människor? Är mitt lilla fack representerat i riksdagen?

Hur är det med oss som är 65+? Vi utgör 25 % av väljarkåren. Är 25 % av riksdagsledamöterna 65+? Nej, efter valet 2014 var endast 2,6 % av ledamöterna 65+! Det är alltså 2,6 % av ledamöterna som har någon erfarenhet av att vara 65+. Ändå ska de ta beslut som berör 1/4-del av väljarkåren

Sveriges befolkning består av ca 49,9 % kvinnor. Men … av riksdagens ledamöter är endast 43,6 % kvinnor.

Så är det alltså! Den feministiska regeringen har inte själv tillräckligt många kvinnor i riksdagen. Ändå tar de beslut som berör nästan hälften av befolkningen. Några procent hit eller dit kanske inte spelar så stor roll … men … om de kvinnorna som saknas är 65+. Då kanske det spelar någon roll?

Andelen under 30 år som fick rösta i 2014 års val var 19,0 % av befolkningen. Men när det gäller ledamöter i riksdagen är det bara 10,6 % som är under 30 år. Men har de som är under 30 år tillräcklig erfarenhet av livet för att kunna representera ett lands befolkning?

Ålderssammansättningen inom riksdagen smalnar av. De flesta ledamöterna är mellan 30-64 år medan åldern hos de röstberättigade är från 18 tills de avlider. År 2015 var medellivslängden 82,55 år.

Hur är det då med de 12 % av medborgarna som är utrikesfödda? I valet 2014 fick de 8,3 % representation. Jaha! Så även de är underrepresenterade i riksdagen.

46,8 procent av politikerna eftergymnasial utbildning i tre år eller mer. När det gäller de som får rösta har bara 19,6 procent så hög utbildning.

Med detta kan vi nog konstatera att riksdagsledamöterna inte representerar svenska folket. Det skulle vara trevligt att se statistikskillnader i andra saker också som feminism, religion, sexuella olikheter, kunskaper i olika ämnen, fritidsintressen osv. Men detta skulle väl enbart visa ännu mer på att de som SKA representera oss enbart representerar sig själv + en mindre grupp medborgare. De röstar igenom en mängd saker som de tror kan vara bra för vårt land och dess medborgare men vet egentligen ingenting om vad vi medborgare vill.

Så står det till med den svenska politiska modellen. Den representerar bara en liten grupp av svenska folkets intressen, åsikter och behov. Detta måste vi ha i åtanke inför valet.

 

Vad gör ministrarna egentligen?

Ett öppet Instagram-bråk har uppstått i regeringen kring migrationen. Kulturminister Alice Bah Kuhnke är starkt kritisk till finansminister Magdalena Anderssons uttalande om barnfattigdom.

– Det är för mig ovärdigt att sätta fattiga barn mot varandra, säger kulturministern till Aftonbladet.

Men vad är detta? Sköter de sin interna kommunikation via medierna? Kan de inte samarbeta? Nog tycker jag att man kan förvänta sig mer av en minister men det är ju inte första gången som hon är i blåsväder. Några exempel:

• Hon ljög ju i TV:s Agenda om hur bra man lyckats med med arbetet kring IS-resenärer som återvänt till Sverige oh från togs ansvaret för arbetet mot våldsbejakande extremism samt kallades till KU.
• Så hamnade hon i blåsväder efter ett utspel om ”tvingande åtgärder” mot Facebook. Hon ville helt enkelt inskränka yttrandefriheten för vanliga människor – Facebook skulle tvingas att censurera.

Det finns mycket mer som kan sägas om kulturministern. Men jag nöjer mig med att säga att hon saknar kompetens. Har man ca 133 000 kr i månaden i lön så kan man nog förvänta sig bättre. Den minister som inte kan kommunicera med andra ministrar internt bör avgå med omedelbar verkan! Hennes senaste utspel hör hemma på syföreningsmöten. Kan hon inte använda sin tid på bättre sätt?

Vad använder då de andra ministrarna sin tid till?

• Imorgon torsdagen den 31 maj gör socialminister Annika Strandhäll, närings- och innovationsminister Mikael Damberg samt landsbygdsminister Sven-Erik Bucht flera verksamhetsbesök i Norrtälje. Tre ministrar håller varandra i handen under ett dagsbesök i Norrtälje?
• Idag inbjuder Fridolin till träff, efter debatt i riksdagen, om Läsa, skriva, räkna – en garanti för tidiga stödinsatser. Har vi inte hört det förut? Var det inte han som skulle vända problemen i skolan på 100 dar?
• Imorgon torsdag den 31 maj samlas regeringen för regeringssammanträde på Uppsala slott. Statsministern fortsätter sedan dagen med besök och invigning av naturreservatet Årike Fyrsi tillsammans med vice statsminister Isabella Lövin, utbildningsminister Gustav Fridolin och finansminister Magdalena Andersson. Hela regeringen åker alltså till ett regeringssammanträde på Uppsala slott! Kan de inte använda regeringskansliet? Sen ska fyra ministrar inviga ett naturreservat? Behöver de vara fyra?
• Idag  är det laddningsstationer som ska invigas. Sex ministrar behövs till detta viktiga uppdrag!

Ja, de har det jobbigt – våra ministrar! Det är de som ska styra vårt land. Jag undrar faktiskt hur de hinner med det!

Jag läste om ett möte som Lena Hallengren hade med en grupp pensionärer i mitt län. 45 minuter skulle användas till detta. 15 minuter ägnades åt att visa upp ett Zumbapass, 15 minuter fick PRO-kören sjunga och 15 minuter talade ministern om (S) vallöften till pensionärerna. Sen när kaffet togs fram åkte hon vidare till en lunch med kommunalrådet. Hon han aldrig prata MED pensionärerna – bara TILL dem. Pensionärerna var besvikna och mängder av insändare har skrivits om detta möte.

Jag tycker nog att mina frågor är berättigade:

Vad gör ministrarna och prioriterar de rätt? Hur ansträngande kan det vara för dem att regera vårt land?