En ojämlik budget

När vårbudgeten presenterades idag insåg jag att regeringen inte anser att vi ska prioriteras jämlikt. Jämlikhet innebär ju bl a att vi tar del av den ekonomiska välfärden lika. Men inte i denna vårbudget.

Redan igår skrev jag om den bortglömda gruppen som behöver äldreomsorg. De demenssjuka är en grupp som inte själv kan ställa krav. Regeringen har bortprioriterat denna gruppen.

Däremot satsar de på fortsatt fri entré vid statliga muséer. 60 mkr kostar det att bibehålla den fria entrén i år. Men statliga muséer? Var finns de? Jo, i storstäderna. Ännu en gång gynnas storstäderna. Resten av landet som inte har några sådana  blir bortprioriterat.

Ett statligt bidrag till kulturskolan återinförs – 50 miljoner kronor i år. Men vad är en kulturskola och gynnar en sådan skola alla elever? Knappast! De flesta kulturskolor prioriterar musik. Men det finns väl annan kultur än musik? Dessutom är det mest flickor som går på dessa skolor. Varför gynnas inte pojkar? På bilden ser vi ämne och könsfördelning procentuellt i kulturskolor 2017.

 

I budgeten stärkts också insatser för att främja utrikesfödda kvinnors företagande. 10 miljoner går till Tillväxtverkets arbete. Men … varför bara utrikesfödda kvinnor? Är de mer lämpade som företagare? Varför satsar inte regeringen på kompetenta människor – oavsett kön och oavsett födelseort –  som är lämpliga som företagare?

”Över hälften av de anställda på den nya Jämställdhetsmyndigheten riskerar att bli utbrända.  Jämställdhetsmyndigheten är en av våra nyaste myndigheter. Den invigdes i januari i år och har statens uppdrag att analysera jämställdhetsproblem och stödja andra myndigheter i sitt arbete med jämställdhet. Nu, bara tio månader senare, säger över 70 procent av personalen på myndigheten att de mår så dåligt att de ligger i riskzonen för ohälsa.

En av myndighetens huvuduppgifter är att öka genomslaget för regeringens jämställdhetspolitik och göra verklig skillnad i människors liv. Det gäller regeringens samtliga jämställdhetspolitiska mål: makt och inflytande, ekonomi, utbildning, hälsa, det obetalda hem- och omsorgsarbetet samt att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Myndigheten har ca 50 anställda, varav en kvinna är generaldirektör och de fem cheferna är kvinnor. Ca 35 personer av dessa riskerar psykisk ohälsa efter 10 månader! Över hälften säger att de har sömnproblem och riskerar utmattning på grund av stress. Det visar en intern kartläggning som företagshälsovården gjort, och som även visar att det förekommer mobbning och trakasserier, enligt SR.”

Så skrev jag för 5 månader sedan. I den borgerliga budgeten, som riksdagen beslutade om efter valet, skulle denna myndighet läggas ner. Men idag … föreslår regeringen att myndigheten inte ska avvecklas, och att 40 mkr tillförs under 2019. De vill alltså att en myndighet som inte fungerar ska vara kvar!

Det känns som om denna vårbudget är ojämlik i högsta grad! Den prioriterar bort äldreomsorgen, stora delar av landet, pojkar, inrikes födda och ignorerar totalt problemen på Jämställdhetsmyndigheten. Är regeringen kompetent nog att göra dem prioriteringar som vi medborgare borde kunna kräva av dem? De tycks ju inte kunna förstå att det är våra skattepengar som de leker med!

 

Annonser

När du blir gammal och ingen vill ha dig …

I vårbudgeten vill regeringen dra bort 310 miljoner kronor som var riktade statsbidrag till äldreomsorgen, enligt förhandsaviseringen. Kan vi kalla detta för ”Annie-effekten”? I maj 2018 ville nämligen regeringen satsa mer på äldreomsorgen!

” I dag lever mellan 130 00 och 150 000 kvinnor och män i Sverige med en demenssjukdom. Åtta procent av alla som är 65 år eller äldre och nästan hälften av alla som är 90 år eller äldre har en demenssjukdom. Antalet personer med demenssjukdom kommer att öka efter år 2020 när det stora antalet personer födda på 1940-talet uppnår en hög ålder. Regeringen beslutade i maj 2018 om en demensstrategi. Demensstrategier finns redan i Norge, Danmark och Finland.” enl regeringen.se.

”– Vill vi ha ett Sverige som kan erbjuda våra äldre en värdig ålderdom så måste vi rusta äldreomsorgen för det ökade antalet äldre. Det kommer krävas både nya investeringar och nya arbetsmetoder. Det här blir kommande mandatperiods stora uppgift, säger äldreminister Lena Hallengren.”

Nu, snart ett år senare, drar man in det riktade statsbidraget till äldreomsorgen!

”Välfärdssektorn står inför en omfattande digitalisering, en modernisering som är efterlängtad och som innebär stora möjligheter. Med hjälp av välfärdsteknik som till exempel sensorer eller applikationer på mobiler och surfplattor som påminner eller ger stöd, kan äldre personer få ökad trygghet, vara mer delaktiga självständiga och uppnå högre livskvalitet.

Välfärdsteknik och e-hälsolösningar kan också bidra till bättre arbetsmiljö för kvinnor och män som arbetar inom socialtjänstens verksamheter. Genom att ge personalen mer tid, och mer flexibilitet i utförandet kan tekniken bidra till att minska stress.” så skrev regeringen för snart ett år sedan.

Men kostar inte digitalisering och modernisering pengar- sensorer, mobiler och surfplattor? Vem ska betala detta? Jag läste om robotkatter på demensboende och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kan robotkatter ersätta personliga kontakter?

”Allt fler kommuner köper in så kallade robotkatter till demenssjuka patienter på äldreboenden.

”På varje avdelning finns det någon boende som knyter an till katten och den får en lugnande effekt. Förhoppningen är att det ska bli möjligt att sänka medicineringen.”

”Katterna kan jama, kurra, lägga sig ned och slicka på tassen. De känner av om någon går förbi och kan på så sätt interagera med människor.”

”Riktiga katter går inte att ha på avdelningarna eftersom de boende kan bli våldsamma och ibland gör saker utan att tänka sig för. Ett annat problem som riktiga djur för med sig är allergier.

Varje robotkatt kostar 3 500 kronor, plus moms.” Allt enl artikeln från  mars 2019.

Robotkatt? Kan den ersätta en riktig katt eller en medmänniska? Knappast! Vid demens försämras minne, språk och andra förmågor kopplade till vårt intellekt. Men det innebär ju inte att en dement åldring ska behandlas som en liten 3-åring. Även den som glömmer vilken veckodag det är – eller namnet på en släkting eller inte känner igen släktingen – förtjänar ett respektfullt bemötande. Den personen har varit med om att bygga upp vår välfärd. Den personen har jobbat och betalat skatt. Den personen har kanske barn, som har uppfostrats till laglydiga medborgare och skattebetalare. ALLA förtjänar en värdig ålderdom. De dementa får inte skuffas undan som ett kolli utan behov eller känslor! Ett land som inte har råd med gamla och dementa människor är ett mentalt fattigt land.

När regeringen drar in det riktade bidraget till äldreomsorgen så är det de dementa som drabbas! Demens kan drabba vem som helst. Kanske någon i den nuvarande regeringen drabbas. Vill de då sitta och leka med robotkatter? Det är kanske bättre med ättestupan eller som någon skrev i mitt poesialbum i början av 1960-talet:

”När du blir gammal och ingen vill ha dig, sätt dig på taket och låt kråkorna ta dig!”

Politik – vad är det?

Ofta hör jag människor säga att de inte är intresserade av politik. En stund efter kan samma människor klaga på något i samhället. Men allting i vårt samhälle bygger ju på politiska beslut. Alla politiska beslut gör antingen positiva eller negativa avtryck. Alla människor påverkas i någon riktning av de politiska beslut som tas. Varför inser inte de flesta att det som de just klagade på beror på ett politiskt beslut? Vad är då politik?

”Politik (från grekiska: πόλις) betyder ursprungligen ‘statskonst’, och avser som regel alla de åtgärder och handlingar som hör till det allmänna livet (kommuner, stater, mellanstater), och inrymmer allt från diskussioner om offentliga angelägenheter till statlig verksamhet och organisation. Å ena sidan menas makthavares principer och målsättningar, å andra sidan menas de aktiviteter som verkställer eller angår statens styrelse. Fokus för politiken är ofta olika intressegruppers förhållanden.” enl Wikipedia.

Vi lever alla i det allmänna livet. Vi är alla den största intressegruppen för politiker. Det är vi som via våra skattemedel tillför resurser. Det är vi som förväntar oss att få något tillbaka. Men vad får vi?

Jag blir förvånad varje gång varje gång som regeringen håller en pressträff! Det handlar ju enbart om symbolpolitik. De talar om för medierna (inte för medborgarna som betalar deras lön) att de är duktiga och har uppmärksammat ett delproblem. De försöker signalera att de ska lösa problemet men aldrig hur de ska göra. Aldrig någon konkret helhetslösning. Men de förväntar sig en klapp på huvudet! De håller fler pressträffar än de lämnar resultat av sin politik.

De stora övergripande problemen och dess orsaker vill de inte tala om. Det handlar istället om akutlösningar och fokusera på annat. Jag läste en artikel från maj 2018:

”Den rödgröna regeringen har bokstavligt talat hällt pengar över miljö och klimat, men regeringen verkar mer intresserad av att spendera så mycket skattepengar som möjligt än av vad skattebetalarna får för pengarna. För trots att anslagen till miljö och klimat mer än fördubblats har resultaten uteblivit. Sedan MP kom till makten har utsläppen tvärtom ökat med en knapp procentenhet. En inte oviktig förklaring är att miljarder skattekronor slösats bort på dyr och dålig symbolpolitik.”

Symbolpolitik kostar och ger sällan några resultat för oss medborgare. Vad krävs då för att vi ska få riktig politik som ger oss valuta för den inbetalda skatten? För mig finns egentligen bara en lösning: Fler människor bör intressera sig politiskt och börja ställa krav på politikerna. Om politikerna missköter sig så ska de tvingas att avgå. Vi behöver politiker som tar medborgarna på allvar. Men det är vi medborgare som måste tala om för dem vilka förväntningar vi har!