Den abdikerade politiken och dess konsekvenser har jag skrivit om tidigare. Nu har andra börjat skriva om det, så jag tar det ett varv till. Jag tror detta svenska tillstånd börjar med jantelagen, denna dumhetsnorm som socialisterna gjort till sin egen och som folket instruerats att följa om de vill att det ska gå dem väl. Enligt jante är en vanlig medborgare ingenting. Det är förbjudet att tro sig själv om att kunna något och absolut inte bättre än andra. Våra udda exemplar till idrottsmän tjänar bara som exempel på att vanligt folk är värdelösa.
Värdelösa människor har bara ett val, att hålla med om allt. De kallar det konsensus, men det är konformism. Konsensus kan man ibland nå efter en öppen och genomlysande debatt. Vid konformism finns ingen debatt, allt bestäms uppifrån. Tvingad konsensus hämmar debatten, konformism dödar den. Med tvingad konsensus menar jag när man måste nå en samsyn för att meningsskiljaktigheter är förbjudna. Ett annat sätt att beskriva det är att medborgarna är förbjudna att göra egna val. De får inte välja vårdgivare eller skolform. De får inte välja vad deras intjänade pengar ska användas till. De tar staten och spenderar utan att fråga om lov.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer