Verkliga livet eller statistik

Vad är viktigast – verkliga livet eller statistik? Den frågan blev uppenbar för mig när jag läste en text där författaren beklagade sig. Författaren kunde inte förstå varför BRÅ hänvisar till Trygghetsundersökningen. Den senare avspeglar ju bara människors känslor av trygghet och har ingenting med den verkliga tryggheten att göra!

Så är det kanske. Men ska vi inte bry oss om att människor känner sig otrygga? Ska vi inte bry oss om varför människor känner sig otrygga? Vilken verklighet lever vi i  – den där människor känner sig otrygga utan orsak eller … den där människor känner sig trygga trots att det finns mycket att vara orolig över eller … den som är mittemellan?

Hjälper det att påpeka för människor som känner sig otrygga att enligt statistiken finns det inga orsaker till att känna sig otrygga? Knappast! Människors oro beror ju på egna eller andras upplevelser. Om grannen har blivit rånad så upplever väl människor runt omkring ett visst mått av otrygghet? Om en väninna blir våldtagen så känner nog kvinnor i hennes omgivning oro för att vistas på vissa platser? Inget konstigt i det – tvärtom!

Statistik gör inte människor tryggare – även om den visar att bara en liten del av befolkningen blir utsatta för brott. Statistik och verklighet är två helt olika saker. Statistik är siffror som man kan trixa med och som bara berättar en liten del av verkligheten. Men den verkliga verkligheten är den som vi lever i dagligen och stundligen. Så varför ska inte BRÅ hänvisa till verkliga människors upplevelse av sin vardag? Hur ska man annars kunna öka människors upplevelse av trygghet om man inte ska bry sig om deras otrygghet?

Tyvärr finns det alltför många människor som vägrar att erkänna att människor upplever omvärlden på olika sätt!

Annonser

Grattis Sverige – vi har en vinnare!

Jenny Piper

Föga överraskande vann Stefan Löfven statsministeromröstningen nyss, så nu väntar fyra underbara år i regi av Socialdemokraterna och Miljöpartiet!

Jimmie Åkesson, Ebba Busch-Thor och Ulf Kristersson höll briljanta tal, där man pekade ut regeringens alla brister samt kallade hela regeringsbildningen absurd då ingen egentligen vill ha Stefan Löfven som statsminister och enda syftet är att stänga ute Sverigedemokraterna.

Samtidigt höll Lööf, Björklund och Sjöstedt helt verklighetsfrånvända tal, där de försökte utmåla sig själva som helgon som strider mot de högerextrema elementen, där man inte tänkte göra samma misstag som Europas övriga länder.

Mitt förakt för Lööf, Björklund och Sjöstedt har aldrig varit större och jag kommer aldrig mer att känna det minsta förtroende för dessa klåpare!

Idag har de skrivit in sig själva i historieböckerna, men jag kan garantera att de inte kommer att bli ihågkomna för sitt hjältemod – tvärtom!

Nu vänder vi blad och fortsätter granska makten. Dessa…

View original post 19 fler ord

Vi som vet bäst

Allt som jag skriver är rent tyckande grundat på allt som jag läser och hör. Jag skriver ju ner mina tankar om detta. Men … ibland slår dessa tankar en kullerbytta och jag undrar om jag har fel pga att jag saknar alla  fakta.

Idag läste jag några rader som än en gång fick mig att fundera.

”Anders Lindberg har läst men jag har invandrarföräldrar och har i hela mitt liv bott i ett utanförskapsområde. Jag vet att integrationen inte fungerar.”

Ja, killen som skrev detta hade många tankar om varför integrationen inte fungerar. Han hade ungefär samma lösning som jag ibland vanvördigt har framfört ”Bränn ner skiten! Placera ut de boende i olika bostadsområden och på olika orter så att de tvingas till att komma in i det svenska samhället! Ge inte en mängd bidrag!” Dessa tankar har jag haft de senaste 50 åren.

Men … även jag har ju bara läst. Jag har inga invandrarföräldrar. Jag har aldrig bott i sk utanförskapsområde. Jag har aldrig levt på bidrag eller varit segregerad. Mina erfarenheter är obefintliga på detta område. Kunskaperna har jag läst mig till eller fått genom att lyssna och diskutera. Vad vet jag? Är jag lika okunnig som A L – fast på motsatt sätt?

Jag fick mig en tankeställare! Mitt tyckande på en mängd områden är egentligen inte faktabaserat. Jag har aldrig själv upplevt hederskultur, könsstympning, våldtäkter, mord, hemlöshet, dagens brist på kunskapsbaserad undervisning i skolan, långa vårdköer indragen assistansersättning eller liknande. Jag har läst och lyssnat men aldrig upplevt. Jag kanske inte ska ha åsikter om sådant som jag inte själv har upplevt?

Men i så fall… kan ju inte politikerna ha några åsikter om hur vi vanliga människor ska leva heller? Kan politiker någonsin förstå fattigpensionärerna eller pensionärer över huvud taget? Jag fick mitt orange kuvert – 100 kr mer i månaden efter skatt! Jag blev glad över denna futtiga 100-lapp. Vad ska jag nu unna mig? Om statsministern hade fått ut 100 kr mer i månaden – hade han blivit glad?

Dessa tankar kan man ha på område efter område. Det är nog därför som jag ogillar politiker som inte har levt vanliga människors liv. Jag har aldrig levt i överflöd och kan därför tänka mig in i hur det känns att leva på samhällets skuggsida. Det är därför som jag inte gillar den politik som förs idag. När våra skattepengar pumpas in i en mängd projekt som klimathot, klimatterapi, genuscertifiering, jämställdhetsmyndigheter, EU, FN, migration, bistånd osv men den vanliga befolkningen glöms bort – då blir jag arg och måste skriva av mig.

Idag känner jag bara en stor sorg! Riksdagen släppte fram Stefan Löfven som statsminister. Han har inte gått vanliga människors ärende under sin senaste mandatperiod och jag betvivlar att han kommer att göra det i fortsättningen. Han och S tror sig veta bäst men det finns många som vet mycket bättre!