Körda relationer

Oftast bildar vi uppfattning om personer som vi möter ganska snabbt. De första minuterna är viktiga. Utseendet spelar stor roll. Men också hur personerna rör sig och framförallt vad de säger eller skriver – om de yttrar sig. Oftast har vi rätt i denna uppfattning som vi får under första stunden. Men ibland slår det helt fel.

Jag minns en sådan situation där jag helt fördomsfylld bildar mig en uppfattning som visar sig vara helt felaktig. Den situationen utspelade sig för några somrar sedan när vi hade en butik. Jag var ensam och det kom in en kille som såg ut att komma från Hells Angels, skinnkläder, tatueringar, ringar i öronen, bredaxlad och såg ut som om han var uppumpad med anabola steroider. Han påminde mig om Hulken. Han gick runt i butiken. Han sa ingenting. Gick bara runt och tittade. Efter en stund kom det in en tjej som såg ut att komma från samma organisation. Mitt hjärta befann sig i halsgropen!

De säger något till varandra och så kommer han fram till mig och frågar efter några byxor – den typen som han hade köpt i vår webbshop. Han presenterade sig som Björn. Mitt hjärta hamnade förvånat på rätt plats. Jag kom ihåg byxorna som jag hade skickat till Björn som bodde ca 40 mil från vår stad. Jag trodde att det var hans fru eller sambo som skulle ha dem. Men nu förklarade Björn att han tyckte att de byxorna var så sköna. Han köpte 2 par till. Han presentera tjejen som sin fru och köpte 2 klänningar åt henne.

Samtalet, välviljan och förståelsen gjorde att mina fördomar försvann. Vi blev vänner och de återkom ofta till butiken. Jag tänker på Björn med ett stänk av saknad. Jag funderar kring vad han gör och hur han mår.

Detta minne förföljer mig när jag upplever all polarisering i vårt samhälle. Hur har det blivit så? Har det alltid varit så? Är vissa människor mer fördomsfulla än andra? Jag försöker att bena upp detta och hittar något som heter Moralfundamentsteorin. Den skulle kanske förklara en del men samtidigt invaggar den mig i hopplöshet.

”Olika forskare har lanserat moralfundamentsteorin som en förklaring till skillnader mellan å ena sidan politiskt progressiva (det vill säga socialliberaler och socialister) och å andra sidan konservativa och menar att den kan förklara variationen i åsikter i politiskt laddade frågor. Progressiva tenderar att fästa störst vikt vid de moraliska fundamenten omtanke och rättfärdighet, medan konservativa tenderar att lägga lika mycket vikt vid alla fundamenten. Det innebär att konservativa förstår progressivas moraliska fundament, medan progressiva kan vara helt oförstående inför hur konservativa resonerar. Moraliskt baserade konservativa uttalanden eller beteenden kan därför uppfattas som om de vore grundade i något annat – i bästa fall självintresse, i värsta fall ondska. Moralfundamentsteorin erbjuder således en modell för att förstå uppkomsten av ideologisk polarisering inom politiken.”

Ovanstående text uttrycker alltså att konservativa människor ser helheten och tar hänsyn till denna. De har alltså ett holistiskt synsätt. Socialliberaler och socialister väljer däremot ut delar och inriktar sig på dem. De tar på sig skygglappar mot allt annat. De skapar en elitistisk värd, vill ha makt och förnekar allt annat.

Heureka – Jag fann det! Jag har instinktivt förstått detta tidigare. Men nu förstår jag att jag har rätt. Mitt öppna sinne retar de som ser allt med skygglappar. Det är det som framkallar invektiven. Men varför är vi så olika? Det kan bero på uppfostran. Den som har uppfostrats i Socialdemokratisk anda väljer naturligtvis de progressiva värdena … eller … jag har ju också uppfostrats med dessa värden. Varför ser jag helheten? Jag vet inte! Det kanske har med gener att göra?

En sak är dock säker: Polariseringen fortsätter och de två polerna lär aldrig hamna på samma punkt. Det finns kanske ett himmelrike eller ett helvete – men vi lever alla mittemellan. Vi är olika och tänker olika. Varför kan inte alla acceptera det?

Annonser

Israelkritisk nämndeman beslutade i rättsfall rörande attack mot synagoga!

Har i hela mitt liv varit pro Israel. Det tänker jag också vara i fortsättningen.. Har upplevt 6-dagarskriget 1067 liksom kriget 1973 då i det senare hela värden ströps av vad det gäller oljetillförseln och vi fick ransonera oljeprodukter (bensin och diesel) i Sverige. Den Israeliska staten den enda demokratin i MÖ stod emot sina fiender och vann över dem alla. Ett enat folk kan utstå vad som helst.
Frågan är nu om vi det svenska folket kan stå emot en anstormning vad det gäller olika staters intressen i MÖ. Svaret är NEJ. Vi t o m betalar skatt för att vissa av deras medborgare ska kunna få flytta in i vårt land och dessutom subventioneras olika byggnader som inte hör hemma i vår kultur av de stater som var fiender till Israel. Att sedan Socialdemokraterna utan kritik från Alliansen ger bidrag till Palestina ca 2 MRD kroner är en skam och en skymf mot den Israeliska
befolkningen.
Olof Lundqvist

Jenny Piper

Att den 22-årige palestiniern som dömts i hovrätten för attacken på synagogan i Göteborg inte kan utvisas har rönt stör uppmärksamhet och självklart ilska.

Nu framkommer det att en av nämndemännen som deltog i beslutet, Gert Raiml, har en lång karriär i Vänsterpartiet och är öppet kritisk mot Israel. Han ska ha suttit med i styrelsen för Vänsterns internationella forum, som stöder ett antal marxistiska, starkt israelkritiska, organisationer (PPP, DFLP och FIDA) på de palestinska områdena.

Det är inte första gången det framkommer att nämndemän är olämpliga för sitt uppdrag av olika skäl och jag tänker i mitt stilla sinne på hur många våldtäktsfall som kan ha bedömts på ett felaktigt sätt för att nämndemannens privata uppfattning spiller över på det professionella ämbetet. Det finns otaliga fall där gärningsmännen inte dömts till utvisning trots fällande dom.

Det vore kanske på sin plats att genomföra en undersökning om hur många…

View original post 156 fler ord

Reformera mer – eller mindre

Det finns ett ord som jag avskyr – reform. Det kan bero på att politiker älskar att reformera. De tycks vilja reformera för reformernas skull och personlig vinning och inte för medborgarnas skull. Jag känner blodet sjuda i kroppen varje gång som de nämner ordet reform. Då undrar jag hur mycket pengar det kostar skattebetalarna denna gången.

”Begreppet reform inom ramen för reformism har en lång historia som går tillbaka till 1700-talet. I nutida politisk kontextsammankopplas reformarbete främst med olika socialistiska och socialdemokratiska rörelsers strävan efter samhällsförändring.” enligt Wikipedia.

Varför måste vi förändra och ombilda så ofta? Borde vi inte inrikta oss istället på att förbättra de funktioner som idag inte fungerar så bra? Om vi får dem att fungera bra så behövs det kanske inga reformer! Om vi kan få sjukvården, skolan, omsorgen och infrastrukturen att fungera igen så behöver vi inte många nya reformer. Men det finns en inbyggd struktur inom de politiska leden: Vi måste satsa på nyheter – inte vårda det gamla. Det är därför som vårt välfärdssystem krackelerar. Men politiker märker inte det för de satsar på visioner – visioner om att de blir hyllade som politiker. De märker inte heller att det finns en inbyggd stelhet i deras strukturer. Denna stelhet gör att de inte har förmåga att se vad som händer i omvärlden eller i landet. De stirrar sig blinda på sina visioner och lever i sin egen bubbla.

Jag läste en artikel från 2015 som handlade om varför de flesta reformer misslyckas:

”När jag som analyschef på socialdepartementet drev att vi skulle börja bygga strukturer för evidensbaserade metoder för att ta hand om barn och unga, kom representanter för grundlagsenheten på justitiedepartementet över och skrek att det var det mest hårresande de någonsin hört. Med sådant hårt motstånd vågar ingen tjänsteman eller politiker gå vidare. Resultatet går att utläsa i den konstanta andelen ungdomar som slås ut och misslyckas i skolan.

Framförallt för deras skull, men även för Sverige som innovationsnation och för att vi ska lyckas möta den kommande demografiska utmaningen, måste det bli skillnad i hur vi ser på data och våra välfärdssystem. Jag uppmanar därför myndigheter, kommuner och landstingsfinansierade verksamheter att hjälpa staten att hitta en ny praxis så att bättre och mer ändamålsenliga regelverk kan utformas.”

Kan det vara så att politiker faktiskt vill att deras reformer ska misslyckas? Då måste de ju införa nya reformer. De får en mening med sin politik. De känner sig behövda. Jag tittade lite på de reformer som regeringen stoltserar med att ha genomfört senaste mandatperioden:

”Stora satsningar har gjorts för att skapa fler jobb och bygga ut välfärden. Fas 3 har avskaffats och långtidsarbetslösheten är bland de lägsta i EU. Regeringen har kraftigt byggt ut kunskapslyftet, som 2021 kommer att omfatta ca 100 000 utbildningsplatser. Andelen personer inom vissa transfereringssystem är i år på den lägsta nivån sedan 1981. Regeringen har gjort den största bostadspolitiska satsningen på 20 år för att få fram fler hyresrätter och studentbostäder med rimliga hyror. Regeringen har höjt barnbidraget med 200 kronor i månaden. Steg har tagits för att helt avskaffa skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare genom att skatten sänkts för tre av fyra pensionärer.”

Det låter ju bra men … de glömmer att nämna den viktigaste parametern – den som gör att ingenting fungerar som de har tänkt – under deras mandatperiod har befolkningen ökat med drygt 424 000 invånare + alla de som inte har fått uppehållstillstånd än eller kanske fått avslag på detta. Med denna parameter inräknad så är 100 000 fler utbildningsplatser eller 300 000 fler som går till jobbet eller fler bostäder eller 200:- mer i barnbidrag eller sänkt pensionärsskatt ingenting. Svenska folket har fått det sämre! Men detta får ju inte nämnas för vi ska vara tacksamma över alla reformer som de åstadkommer! Trots att det är vi själv som betalar dem.

Jag förstår mer och mer att de 7 partierna vill frysa ut det 8:nde. Det är ju så att SD inte vill ha fler reformer. De vill snarare riva strukturer och rensa ut alla sunkiga reformer. Naturligtvis känner sjuklövern att de blir trampade på tårna och uppläxade. De känner sig otillräckliga!

De bryr sig egentligen inte om vare sig talmansposter eller ordförande i de olika utskotten. För dem handlar allt om att inte vilja få en knäpp på näsan och därför kan de aldrig godvilligt släppa in SD!