Efterfrågan på balsaträ, som används för att tillverka turbinblad, har ökat till den grad att det orsakar betydande skador på ursprungsbefolkningar i Ecuador.
Detta är en artikel hämtad från El Paise. Efter att ha läst den funderar jag på om inte politiker som har beslutat om mer vindkraftsbygge borde tänka mañana. Ordet mañana betyder imorgon eller någon gång i framtiden. De borde göra en ordentlig konsekvensanalys innan de tar sina beslut!
Vad har avskogningen av balsaträ i Ecuadors Amazonas-region att göra med vindkraftsproduktionen i Europa? Det finns en pervers koppling mellan de två: en satsning på förnybar energi har ökat den globala efterfrågan på en uppskattad träart som växer i världens största regnskog. I takt med att Europa och Kina ökar byggandet av blad för vindkraftverk fälls balsaträd för att påskynda en energiomställning som drivs av behovet av att fasa ut fossila bränslen i den globala ekonomin.
I de inhemska territorierna i ecuadorianska Amazonas började människor märka en ökning av den internationella efterfrågan på balsaträ från 2018 och framåt. Balsa är mycket flexibel men tuff på samma gång, och erbjuder ett lätt men ändå hållbart alternativ för långsiktig vindkraftsproduktion. De typiska bladen i ett vindkraftverk är för närvarande cirka 80 meter långa, och den nya generationen blad kan sträcka sig upp till 100 meter. Det innebär att cirka 150 kubikmeter trä krävs för att bygga en enda enhet, enligt beräkningar från United States National Renewable Energy Laboratory.
Ecuador är världens största exportör av balsaträ och innehar 75% av den globala marknaden. Stora aktörer är Plantabal S.A. i Guayaquil, som har cirka 10 000 hektar som är avsedda för odling av balsaträ avsett för export. Med den ökade efterfrågan som började 2018 kämpade detta företag och många andra för att klara mängden internationella beställningar.
Denna ökning har lett direkt till avskogningen av Amazonas. Oregelbunden och olaglig avverkning har ökat av dem som har reagerat på bristen på trä som odlas för timmer genom att hugga ner den jungfruliga balsa som växer på öarna och flodstränderna i Amazonas. Konsekvenserna för ursprungsbefolkningen som bor i området har varit lika förödande som gruvdrift, olja och gummi var på sin tid.
I provinsen Pastaza på gränsen till Peru skapade den accelererade byggandet av en motorväg genom Shuars territorium för att förbinda den västra staden Puyo med en brygga vid floden Pastaza kontroverser under 2019. Vid porten till Amazonas uppfattade shuar- och Achuarfolken vägen som infrastruktur för utvinning och avskogning, inte som ett bidrag till utvecklingen av sina samhällen. Men projektet gick vidare oavsett utan deras samtycke, och vägen slutfördes i november 2019.
Tusentals kilometer bort berättade Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen för en åhörare i Bryssel om EU:s ambitiösa europeiska gröna giv, som syftar till att främja en övergång till en koldioxidneutral ekonomi för att ta itu med klimatförändringarna. Von der Leyen presenterade planen med dessa ord:
Den europeiska gröna given är Europas nya tillväxtstrategi. Det kommer att minska utsläppen och samtidigt skapa arbetstillfällen och förbättra vår livskvalitet. För det behöver vi investeringar. Investeringar i forskning, innovation, grön teknik. För att lyckas med detta kommer vi att genomföra en investeringsplan för ett hållbart Europa som kommer att stödja investeringar på en biljon euro under det kommande decenniet.
Vindkraftsfeber har drivit på febern för balsaträ, med förödande konsekvenser för Ecuadors ursprungsbefolkningar. I september i år i Achuar-territoriet var den totala avskogningen av balsaträd tydligt synlig på Pastazafloden, och skogshuggarna hade gått vidare till grannlandet Peru. Även om priserna redan började sjunka, fortsatte skogshuggarna att resa upp Pastaza med stora kanoter för att lossa stockarna i Copataza, där de sattes på lastbilar och kördes bort längs den nya motorvägen.
I juni började Achuars inhemska ledare tala ut. ”Gör inga investeringar, även om du skär ner balsa kommer du inte att kunna ta bort den, och den kommer inte att säljas”, skrev de på Facebook och tillade att de inte skulle tillåta balsaträet att lämna sitt territorium för staden. – Det här är en angelägen uppmaning till oss att förstå de allvarliga problem som detta medför för grannländer som Peru. Skogshuggarna skapar splittring mellan bröder.” Då var det redan för sent.
Sharamentsa är ett samhälle som har satsat på energiinnovation i sig, med ett soldrivet kanotprojekt. Det hade motsatt sig att öppna sina öar för skogsarbetare, men en lokal ledare böjde sig för påtryckningar och sålde av samhällets balsaträd, vilket orsakade ett tumult och en tydlig uppdelning bland familjer.
Avverkningen av balsaträd får också konsekvenser för öarnas ekosystem och för älven. Skogshuggarna spårar alkohol, droger och prostitution i deras kölvatten och förorenar extraktionsplatser med plast, burkar, maskiner, bensin och olja. De överger använda motorsågskedjor, äter sköldpaddorna och jagar bort papegojor, tukaner och andra fåglar som matar på balsaträdens blommor. Olaglig avskogning har djupgående inverkan på balansen mellan flora och fauna och driver ekosystemet till bristningsgränsen.
Amazons försvarare kräver att vindkraftsindustrin vidtar strikta åtgärder för att fastställa ursprunget för det trä som används i turbinblad och för att förhindra att marknadstrycket leder till avskogning. I slutändan säger de att balsaträ bör ersättas av andra material.
Prisökningen på grund av hög efterfrågan och otillräcklig tillgång uppmuntrar redan industrin att leta efter alternativa material. Kostnaden för balsaträ fördubblades från mitten av 2019 till mitten av 2020, enligt The Economist. Under 2019 var Ecuadors balsaexport värd nästan 195 miljoner euro, 30 procent mer än det tidigare rekordet från 2015. Under de första 11 månaderna 2020 steg detta till 696 miljoner euro.
Vindturbinblad är huvudsakligen tillverkade av skum av polymetakrylamid (PMI), balsaträ och polyetentereftalatskum (PET). En typisk design kommer att använda balsa för den bärande delen nära mitten av bladet och PVC-skum när det närmar sig bladens spets. Det finns dock ett allt större behov av att bygga längre och lättare blad, samt att säkerställa en tillförlitlig leveranskedja. PET, ett skum med låg densitet som genereras av plastflaskor, är en ersättning. Det danska företaget LM WindPower har använt PET sedan 2017. ”Idag använder vi PET-skum i blad på mer än 80 meter”, säger Paul Dansereau, materialingenjör på företaget, och tillägger att 60% av detta material återvinns.
Det spansk-tyska företaget Siemens-Gamesa är en av världens största tillverkare av vindkraftverk. De tillverkar blad på Ria Blades de Vago-fabriken i Portugal med balsaträ som huggs ner mer än 10 000 kilometer bort i Ecuador. När stora företag som detta först introducerade bladdesigner med ENDAST PET följde andra konkurrenter snart efter. Konsultföretaget Wood Mackenzie förutspår att detta ”kommer att öka från 20% 2018 till mer än 55% 2023, medan efterfrågan på balsa kommer att förbli stabil.”
Bladen utgör också ett problem för återvinning. Den första generationen vindkraftverk når slutet av sina liv, och tusentals kommer att behöva demonteras. ”För närvarande kan 85 till 90 procent av den totala massan av vindkraftverk återvinnas”, säger Ramón González-Drigo, professor i konstruktionsteknik vid Polytechnic University of Catalonia. ” Men bladen utgör en utmaning på grund av deras kompositmaterial, eftersom deras återvinning kräver mycket specifika processer. Tillverkningen av vindturbinblad kräver tekniska lösningar som är både hållbara, ekonomiskt bärkraftiga och ansvarsfulla och som passar in i en modell för cirkulär ekonomi,” tillade han.
Vindkraftsparkernas sociala och miljömässiga konsekvenser slutar inte med avskogningen av Amazonasbäckenet, utan sträcker sig till territorierna i länder som Spanien där de så småningom är verksamma. Dessa är glest befolkade samhällen med ständiga vindar, och där det lokala motståndet sprids av låg befolkningstäthet och isolering.
Matarraña, ett område i den spanska provinsen Teruel, är hem för flera vindkraftsprojekt som planeras för byggande på kort sikt. Spanien har lovat att öka vindkraftsproduktionen, som för närvarande står för 21,9 procent av den el som förbrukas i landet. Lokalbefolkningen känner sig maktlös inför ankomsten av miljonprojekt som påverkar växter, vilda djur, landskap och till och med social harmoni. – Vi har en debatt mellan behovet av förnybar energi, där vindkraftsparker har en mycket tydlig roll, och behovet av att bevara territoriet, landskapet. Det passar inte så bra ihop, säger Eduard Susanna, olivoljeproducent.
Esperanza Miravete, geografi- och historielärare i Valjunquera, en stad med 338 invånare i Matarraña, kritiserar vindkraftsföretagens ”mycket starka aggression” på territoriet. ”Det finns ingen som skyddar landskapet, och det finns ingen naturpark eller något som kan stoppa ett industriprojekt här”, säger hon.
Vindkraftverk är en viktig del av energiomställningen inom ramen för den europeiska gröna given, men produktionen av balsaträ för blad och ökningen av stora vindkraftsparker på landsbygden innebär problem för olika ekosystem och värdsamhällen.
Energiomställningen utgör en grön paradox, och vindkraftsföretagen måste kunna ge ett tydligt svar på denna fråga. När européerna slår på uppvärmningen i vinter har de rätt att få veta hur ren deras energi verkligen är.
Läs gärna Sveriges första vindkraftverk av trä är på plats.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer