Historiska kunskaper i närtid och längre tillbaka i tiden för det egna landet säger mer om att ha en gedigen kompetens vad det gäller det egna landets utveckling än vad en s k feministisk regering har att erbjuda. ”Herr” Löfvén får nog å sina ministrars klampande i klaveret be om ursäkt och inte lägga sig i andra länders inrikespolitik som står på en fast grund och inte endast ett tyckande från som i Sverige ett eget uppblåst .elitistiskt tänkande.
”Att Ungerns regering ilsknade till och att vice statsministern Zstolt Semjen kallade Annika Strandhäll för ”en sjuk varelse” är inte förvånande. Det omdömet förtjänade hon. Bara någon vecka tidigare meddelade Margot Wallström i regeringens utrikesdeklaration att hon ska sprida demokrati och feminism i världen. Hon pekade ut nationalister som framtidens och demokratins dödgrävare. Det är getabocken som trädgårdsmästare.”
När den brittiske författaren David Goodhart analyserade Brexitomröstningen och gjorde sin vid det här laget välkända uppdelning i ”somewheres” och ”anywheres” placerade han somewheres i de små eller medelstora städer som en gång var centra för tillverkning eller gruvdrift. De som bor där har sina rötter i familjen, de är hårt knutna till den ort där de vuxit upp och självklart är de lojala med sitt hemland. De arbetar eller har arbetat i ett företag på hemorten och är ofta med i facket. Tidigare var de optimistiska inför framtiden, men det är de inte längre. De har sett hur landets tillverkningsindustri hamnat i finansekonomins bakvatten med nedlagda företag och arbetslöshet som konsekvens. Och, kanske ännu viktigare, via massinvandringen har de dels fått konkurrens om jobben, dels ställts inför ett hemland som inte riktigt längre känns som det tillhör dem. Det gör dem illa till mods och de begriper inte riktigt…
View original post 1 587 fler ord
I ett 
Senaste kommentarer