Ända fram till millennieskiftet trodde jag att medierna granskade makten. Men sen försvann denna granskning mer och mer. Medierna blev mer intresserade av att granska vanliga människor. Vems ärende går de egentligen? Kanske de som beslutar om ekonomiska stödåtgärder som gynnar medierna?
Några journalister kommer dock fortfarande ihåg vad som är det journalistiska uppdraget fortfarande. Som denna krönikör på SVT:
SVT:s främsta uppgift är att granska makthavare och politiker men också att berätta för publiken vad politiker och makthavare planerar att göra för skattepengarna så att medborgarna kan ha en chans att sätta sig in i den politiska processen innan beslut är taget. Det är precis det vi har gjort.
Lenitha Andersson-Junkka, redaktionschef och ansvarig utgivare i Norrbotten har skrivit dessa rader. Ja, hon kom ihåg sitt uppdrag … men … hur många journalister gör det? Jag hörde för några år sedan en journalist på SVT som ansåg att hennes största uppdrag var att opinionsbilda! Med andra ord ville hon tala om för tittarna vad de ska tycka!
Varför granskar de inte makten längre? Är de manipulerade av makten? Jag tror faktiskt det!
För några dagar sedan presenterade KU sin granskning av regeringen. Konstitutionsutskottet (KU) har konstaterat brister i regeringens handläggning av 12 av 30 granskade ärenden. Men när jag googlar hittar jag inte mycket om detta! Varför? Beror det på att medierna blev manipulerade av regeringen?
KU kallade nämligen till pressträff. Då blixtinkallade regeringen till en pressträff om Covid-19 på exakt samma tid. Jag har fortfarande inte förstått syftet med denna blixtinkallning! De hade ju inget viktigt meddelande till svenska folket! Det var snarare så att de ville ta bort intresset för vad KU hade att säga. KU hade ju en del synpunkter på en del ministrars agerande.
De nämnde bl a: Ylva Johanssons agerande angående Arbetsförmedlingen, Per Bolunds agerande i fråga om amerikanska sanktioner mot en svensk bank, Anders Ygemans uttalanden om rostskador på Ringhals, Mikael Dambergs uttalande om dels antalet poliser, dels ett förslag till åtgärder mot gängbrottsligheten, Ann Lindes uttalande om export av krigsmateriel och Morgan Johanssons (S) uttalande om beviljade uppehållstillstånd på grund av anknytning.
Läs mer om KU:s slutsatser här.
När nu medierna utför sitt uppdrag med att granska makten så behövs det ju andra aktörer. Men andra aktörer uppskattas inte av medierna. Nya aktörer rapporterar ju om sådant som de själv skulle ha gjort!
Jag har vid några tillfällen skrivit om en bok som jag uppskattar. Den handlar om hur vi tacklar förändringar och är skriven av Spencer Johnsson: Vem snodde osten? Bokens historia är enkel men speglar hur vi reagerar på förändringar. En kort introduktion:
Långt borta levde för länge sedan fyra varelser som sprang runt i en labyrint och letade efter Ost för att bli mätta och lyckliga. Två var mössen Sniff och Snabb. De andra var två pysslingar som var små som möss men som såg ut och uppförde sig som människor – Suck och Stön. Sniff och Snabb levde efter en enkel filosofi. De använde sina instinkter och sökte efter den goda Osten att gnaga på. Suck och Stön tänkte och reflekterade och letade efter en alldeles speciell Ost som skulle göra dem lyckligare. Vid Oststation C fanns massor av Ost och hade så funnits under lång tid. Detta gjorde att Suck och Stön blev slöa eftersom de tog för givet att Osten alltid skulle finnas där för dem. Suck och Stön betraktade också Osten vid Oststation C som ”sin” ost. Till sist blev Suck och Stön självgoda och arroganta, vilket gjorde att de inte lade märke till vad som höll på att ske. En dag visade det sig att Osten var slut! För Sniff och Snabb var detta ingen katastrof. De tyngdes inte av några komplicerade idéer utan problemet och svaret för dem var mycket enkelt; nämligen situationen vid Oststation hade förändrats därför insåg de att de också måste ändra på sig. De var redan på jakt efter ny Ost. Suck och Stön vältrade sig emellertid i sitt missnöje och pep ”vem snodde Osten” och ”det är inte rättvist”! Hur kunde detta hända? Ingen hade ju förvarnat dem.
Jag jämför våra journalister med Suck och Stön. De förstår ingenting! Hur kan helt vanliga människor lägga beslag på deras yttrandefrihet och strunta i deras tolkning av ordet demokrati? Hur kan helt vanliga människor få lov att skriva på sociala medier? Hur kan helt vanliga människor tro att de kan och vet bättre än journalister? Framförallt – hur vågar helt vanliga människor ifrågasätta hur journalisterna sköter sitt uppdrag?
Svaret är egentligen enkelt! Det handlar om konkurrens! Om vanliga människor kan googla, ta reda på, skriva om och förmedla det som journalister anser att de har monopol på – då riskerar ju journalister att förlora sina jobb! För ingen kan väl begära att de ska förändra sitt arbetssätt? Eller …
Jag måste i detta sammanhang citera Nils Ferlins dikt om ”När skönheten kom till byn då var klokheten där, då hade de bara törne och galla.” Byt ut skönheten mot alternativa medier och klokheten mot pk-isterna!
Men nu är det hög tid för pk-ister och journalister att hänga med. Annars står de som Suck och Stön och undrar: ”Vem snodde osten/vårt ego?”
Senaste kommentarer