En elit med glorian på sned

I dagens förvirrade samhälle arbetar vissa krafter för att alla normer ska brytas, minoriteter ska bestämma över majoriteter, vissa ord ska förbjudas medan andra nyord ska accepteras, de politiska slagorden blir pissränna – bruna råttor – nassar, etablerade sanningar sopas under mattan, lögner och förtal värderas högt samt att den politiska arenan påminner mest om sandlådenivå. Vissa partiledare  ska förbjudas att tala i förorterna! Demokratiska principer där alla människor har samma rättigheter sätts ur spel. Detta har skett gradvis i vårt land under mycket lång tid.

Bildning och utbildning har tidigare varit högt värderat. Fortfarande talar vår regering om vikten av utbildning – men glömmer bort vikten av resultat och bildning! Bildning har en central roll i mitt liv och jag läser definitionen på detta begrepp på Wikipedia:

”En definition, given av Ellen Key, är: Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss.

En annan definition av begreppet är: Bildning är den kunskap som blir en del av din personlighet.

En mer aktiv och inkluderande syn på individens egen bildning än den traditionella syn som redovisats ovan är att bildning kan nås genom både formellt lärande, genom utbildningssystem och det som organiseras i dess sammanhang, men också genom icke formellt lärande som sker i andra sammanhang där individen rör sig.”

Min personliga syn på bildning handlar mest om sunt förnuft och förhållningssätt till andra människor – hellre inkludera än exkludera samt behandla andra som jag själv vill bli behandlad.

”Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”

Voltaire tillskrivs ovanstående citat. men det går inte att belägga att orden är hans. Men jag håller med om andemeningen. Alla ska ha rättighet att yttra sina åsikter! Jag behöver inte lyssna på dem eller ta till mig budskapet. Men alla ska få yttra sig. Det är det som jag anser är demokrati!

Böcker har  tillhört kultureliten – och gör det i viss mån fortfarande. Vanliga människor föredrar kanske den mer lättillgängliga kiosklitteraturen. Kultureliten har försökt bilda oss vanliga människor,  tala om för oss andra vad vi ska läsa, vilka författare de godkänner,  vem som är bildad och att vi ska stanna på mattan och inse att de är finare och bättre än vi vanliga människor. De har exkluderat majoriteten av befolkningen!

Nu går delar av den fina kultureliten bärsärkagång inför med Bokmässan. Diskussionerna gick heta om förra årets bokmässa och nu fortsätter man att elda upp sig. Medierna har diskuterat Nya Tiders medverkan på Bokmässan. Några vill inte släppa in dem i elitens finrum! För Bokmässan ska bara vara en plats där eliten ska kunna mingla runt med varandra. Men nu är det inte så. Bokmässan är också öppen för allmänheten.

”Bokmässan är Nordens största mötesplats för bok- och biblioteksbranschen. Mässan startade 1985 och hade då 5 000 besökare. Sedan dess har den vuxit betydligt och mottar nu årligen runt 100 000 besök under fyra dagar i september. Mässan är ett spännande evenemang för såväl en branschpublik som för allmänheten. 35% av besökarna är branschbesökare och de två största grupperna bland dessa är lärare och bibliotekarier.”

65 % av besökarna är alltså allmänheten. Kultureliten vill alltså styra innehållet i bokmässan för att rädda allmänheten från att förföras av onda krafter. De tror fortfarande att de är finare och bättre än oss andra. Några av de bojkottade Bokmässan förra året och kommer att göra det även i år. So what? De går miste om ett marknadsföringstillfälle för sina böcker. De ägnar sin tid åt att skriva på protestlistor och vill förbjuda att vissa böcker och tidskrifter inte ska få ställas ut på mässan. Då menar de naturligtvis ”högerextrema” alster men om de ska vara trovärdiga så måste de också sanera på vänsterkanten!

Istället för att rannsaka sig själv så väljer de att opinionsbilda. Nu senast läser vi:

”Tolv nationella kulturinstitut – däribland Tysklands, Frankrikes och Spaniens – har gått samman i ett upprop mot att Nya Tider medverkar på Bokmässan i Göteborg. De vill nu att Bokmässans beslut ändras, och säger att mässans rykte i Europa står på spel.”

Vad är då ett kulturinstitut? Ja, ett institut är en organisation för ett visst ändamål och i detta fall en organisation som jobbar med kultur. Det är ingen statlig myndighet – vare sig här eller inom EU. Det är helt enkelt organisationer som försöker att opinionsbilda! De har ingen makt men försöker desperat att återta statusen som elit. Men tyvärr så har glorian hamnat på sned.

 

Att simma i grumligt vatten

Nu är jag där igen! Nu funderar jag ännu en gång om en ledarartikel och dess skribent. Sedan många år vet jag att denna skribent inte kan betraktas som en tänkande individ. Men den som skriver en ledare bör nog handskas varsamt med fakta.

”Sommarlovet har precis börjat och nu är tiden för långa ljusa dagar med bad och lek. Men snart börjar också det som kallas för drunkningsmånaden. I juli brukar mellan 20 och 30 personer dö i vattnet i Sverige. På senare år har drunkningsolyckor ökat och i snitt dör tio barn under 17 år per år i vattnet. Det skulle kunna förebyggas genom bättre simundervisning i skolan.”

Jag kollade Svenska Livräddningssällskapets statistik. ”På senare år har drunkningsolyckor ökat” – var har ledarskribenten hittat denna ökning?

Om vi fortsätter med nästa argument ”i snitt dör tio barn under 17 år per år i vattnet. Det skulle kunna förebyggas genom bättre simundervisning i skolan.” så borde nog skribenten kollat lite mer .

4 döda som var under 4 år hade knappast kunnat räddas genom simundervisning i skolan. De hade kanske kunnat räddas om vuxna hade haft bättre tillsyn över dem? Detsamma gäller nog de 4 som var 5-9 år! Återstår 2 barn som ev hade kunnat räddas. Men varför har de inte gått i simskola? Men varför har de inte gått i simskola? Det gjorde jag när jag var barn och det gjorde mina barn när de var små. Eller … de kanske har gått i simskola men gjorde något dumdristigt? Vi vet inte mycket om dessa drunkningsolyckor. Varje fall är naturligtvis tragiskt. Men … varför belasta skolan för detta?

En sak kan man klart och tydligt läsa vid botanisering i Livräddningssällskapets statistik. De flesta drunknade var män +70 som var ute i en fritidsbåt eller på svag is utan flytväst men med alkohol i kroppen! Kanske kunde de simma – men alkoholen i kombination med dumdristighet var nog avgörande.

Efter min snabbtitt utan djupare analys undrar jag om inte skolan har mycket större saker att ta itu med än simundervisning. Badar, simmar, åker skridskor och åker båt gör man på sin fritid. Skolans uppgift är väl att förmedla kunskaper inför arbetslivet. Den allra största uppgiften måste vara att lära barnen att läsa och skriva och räkna. Vi ser ju år efter år att det finns en alltför stor grupp som inte får godkända betyg i de basala ämnena svenska och matematik. För mig är det självklart att satsa i första hand på dessa ämnen. Men det tycker inte Jonna Sima. Hon vill lägga större delar av skolans redan begränsade resurser på simundervisning med argumentet:

”Sarah Sjöström är en av Sveriges genom tiderna bästa simmare och har i flera intervjuer sagt att en stor anledning till hennes framgångar är att simhallen låg på promenadavstånd från hemmet och skolan i hemkommunen Haninge.”

Där simmar hon i grumligt vatten! Alla kan inte bli en ny Sarah Sjöström! Alla behöver inte bli någon Sarah Sjöström. Men alla behöver grundkunskaperna i svenska språket och matematik för att klara sig i samhället. Det är just de ämnena som skolan måste prioritera.

 

Badkar eller terrorism – det är frågan

Varje gång som svårigheter uppstår kämpar vissa krafter för att normalisera dem. Kanske beror det på ett sökande efter förklaringsmodeller – ett sätt att förstå vad som händer. Så upplever jag det när jag läser en krönika.

”För närvarande utgör hala badkar en betydligt större fara för liv och hälsa i Sverige än islamistisk terrorism.”

Naturligtvis vet jag att risken är väldigt liten att jag råkar ut för islamistisk terror. Men den är liten även då det gäller att halka i badkar eftersom jag brukar duscha. Går det verkligen att jämföra badkar och islamistisk terrorism? Jag tror knappast det! Mitt badkar behöver jag inte använda. Jag kan säkra upp med en halkmatta och handtag på väggen som jag kan hålla mig i. Jag kan vara försiktig. Men hur kan jag själv skydda mig om jag råkar ut för en islamistisk terrorist?

Dessutom påstår Jan Guillou i krönikan:

”Terroristerna kommer och går genom Europas historia. De är alltid dömda att gå under, de -segrar aldrig. Bara på ett enda område har de haft framgång, de skapar periodvis massmedial panik, vilket nästan alltid är ett led i deras strategi.”

Menar han att vi inte ska acceptera terrorism eftersom terrorister aldrig segrar??? Ska vi inte bry oss om de medmänniskor som drabbas? Jag har läst meningen minst 10 gånger och undrat om jag missuppfattat. Men kommer till samma slutsats. Antagligen försöker han, som så många andra, säga att vi ska inte vara rädda eller ryckas med i någon masshysteri. Annars har J. G. tappat sin omdömesförmåga!

Men … när jag reagerar på islamistisk terrorism – eller terror över huvud taget – så är jag inte rädd! Jag är snarare arg på de som bedriver terror mot sina medmänniskor. Jag blir arg på dem som inte accepterar andra människors rättigheter till frihet. Jag blir arg på dem som släcker andra människors liv eller skadar andra människor. Jag blir arg på dem som förstör andra människors egendomar. Jag blir arg på dem som försöker förminska terrorns skadeverkningar!

”På lite längre sikt ser det alltså rätt ljust ut.”

Ska det vara en tröst från J.G.? Ska vi bara acceptera eftersom att allt ser bättre ut på längre sikt? Jag lever kanske inte så länge så att jag kan kontrollera om han får rätt. Ska jag glömma alla de människor som dödas och skadas i den islamistisk terrorn fotspår, enbart för att det löser sig på sikt?

NEJ! NEJ! NEJ! Jag kan inte acceptera, glömma och förminska offren!