Sida – Sveriges goda samvete eller bara ett meningslöst projekt

I veckan avslöjades det att biståndsmyndigheten Sida har pumpat in över 200 miljoner av skattebetalarnas pengar i tankesmedjan International Center for Trade and Sustainable Development, som fått skarp kritik i en granskning av det brittiska biståndsdepartementet för att ha missbrukat givarländernas pengar och vars ledning levt lyxliv på skattebetalarnas bekostnad under 20 års tid.

”Det finns biståndsprojekt och biståndsprojekt och så finns det Bai Bang. Det är svensk bistånds största projekt någonsin där Sverige hjälpte till att bygga upp en pappersfabrik i det som då var en isolerad by tio mil norr om Hanoi. Det svenska bidraget till Bai Bang sträckte sig över en period på 25 år, mellan 1970 och 1995 och kom att kosta svenska skattebetalare 2,8 miljarder kronor. Mycket mer än den ursprungliga budgeten på 770 miljoner kronor.” SR

Ja, vi är många som minns detta och det är inte det enda Sida-projekt som kostar pengar. Tvärtom! För drygt ett år sedan skrev jag en artikel:

”För att ytterligare fördjupa sig i den verksamhet som SIDA bedriver vill jag rekommendera två böcker av Helena Thorfinn, ”Innan floden tar oss” och ”Den som går på tigerstigar”. Hon har varit anställd på SIDA och arbetat inom deras utlandsverksamhet i Bangladesh Böckerna lär inte ha tagits emot så väl av viss personal inom SIDA eftersom de riktar en hel del kritik mot verksamheten.

Efter det att vi tidigare har refererat till böckerna i ett kommentarsfält tog en av SIDAs anställda kontakt . Han var mycket kritisk till innehållet i böckerna och ansåg att de saknade värde eftersom de var skrivna som romaner och inte som en rapport. Den som är intresserad kan läsa dem och bilda sig en egen uppfattning. De är välskrivna och förmedlar dessutom en hel del annat matnyttigt vad det gäller livet i ett av de mer utsatta delarna av världen.”

Vi ska naturligtvis stödja utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i fattiga länder. Men då måste vi också kontrollera hur pengarna används.

Sverige har fortfarande har ett mål om att en procent av bruttonationalinkomsten ska gå till bistånd. Men det är inte rimligt att betala ut en procent av skattebetalarnas pengar varje år utan att ställa villkor, ha en plan för hur pengarna ska användas eller att följa upp om de verkligen har använts som de skulle..

I andra länder har man därför skrotat enprocentsmålet och i genomsnitt ger världens rika länder 0,3 procent av BNI i bistånd. Varför måste Sverige leka Bror Duktig?

Det är naivt att tro att alla människor drivs av ädla motiv. Det finns alltför många som tjusas av makt och pengar – även bland Sida-anställda eller anställda bland andra välgörenhetsorganisationer. Det var ju detta som Helena Thorfinn skrev om i sina böcker! Det är inte så konstigt att en Sida-anställd blev upprörd över att jag rekommenderade dessa böcker. Rapporterna som de själv skriver tar ju aldrig upp problemen eller den makt korruption som råder.

När vi skänker pengar till något ändamål så måste vi ha full insyn i hur pengarna används. Det finns alltid de som försöker få egen vinning. En god vän som bor i Nepal skrev för 2 år sedan på sin blog:

””Något stort har hänt här i Kathmandu! Sedan två månader tillbaka har vi full eleffekt.
Vi har inte riktigt trott att det skulle bli långvarigt – och ärligt vi tror fortfarande inte på det.”

”Sedan vi flyttade hit för 5 år sedan har vi levt våra liv kring planerade strömavbrott.
Under somrarna hade vi bara fyra timmar schemalagda strömavbrott, två timmar på morgonen och två på kvällen, men under den kalla, mörka vintern vi hade upp till 16 timmar och det var riktigt, riktigt hemskt.
Det var så hemskt för oss, bortskämda svenskar, att vi investerat i ett bilbatteri och en omvandlare  – så vi åtminstone kunde ladda telefoner och datorer och få lite ljus.”

”Orsaker till strömavbrotten:

1. nepalesiska regeringen sålde det mesta av kraften till Indien, som har enorma problem med strömmen i vissa distrikt, och vi fick nöja oss med resten. Det borde inte vara så för vi har gott om vattenkraft som hela tiden fylls på från Himalaya.
2. Under inbördeskriget mellan regeringen och maoisterna, 1996-2006, maoisterna bombade vattenkraftverken, så det var helt enkelt inte tillräckligt för att täcka behovet av el. Vi hörde om olika projekt som genomförs av utländska länder, till exempel Norge, som ville bygga nya vattenkraftverk, men allt var avstannade på grund av politiska beslut. Många länder vill hjälpa Nepal, eftersom Nepal anses vara ett av de fattigaste länderna i världen.
3. Korrupta politiker fick mutor från batteriföretagen.”

”Men nu har den nya energiministern förklarat, att från och med nu ska vi ha el dag och natt, åtminstone i Katmandu. Det fanns tillräckligt med ström trots allt! De hade även en fullt fungerande nödkraftverk .”

”Vi hörde om olika projekt som genomförs av utländska länder, till exempel Norge, som ville bygga nya vattenkraftverk, men allt var avstannade på grund av politiska beslut. Många länder vill hjälpa Nepal, eftersom Nepal anses vara ett av de fattigaste länderna i världen.” skrev hon.

Hjälpen nådde alltså aldrig ut till befolkningen! Så är det nog i de flesta biståndsprojekten. Hjälpen hamnar i andra fickor än den är avsedd för. Når ska naiva politiker inse detta? Hur länge ska de fortsätta att leka goda och slösa med våra skattemedel?

Annonser

Politiska visioner och kostnader för medborgarna

Det är väl bra att politiker har visioner men … Det är alltid vi medborgare som får stå för notan! Visionerna flödar i valtider – nu inför EU-valet. Igår skrev statsministern på sin FB-sida:

”Det är politikens uppgift att staka ut en hållbar riktning för framtidens resande. Vi socialdemokrater vill göra det smidigare och grönare att resa i Europa genom att bland annat göra det enklare och mer fördelaktigt att välja tåget. Ansvaret för klimatomställningen ska inte vältras över på vanligt folk när det kräver gemensamma insatser. Vi måste arbeta tillsammans, inte minst på EU-nivå, för att lösa det.”

Politikers uppgift – vad är den? Är den att slösa med våra skattemedel? Att bestämma över huvudet på medborgarna? Hur ser en hållbar riktning på framtida resande ut? Hur kan politikerna veta något om detta? Jag läste en blog skriven av Göran Finnveden, vicerektor för hållbar utveckling och professor i miljöstrategisk analys. Den skrevs för ca ½ år sedan.

”I stor enighet har världen satt upp de globala hållbarhetsmålen. Men hur kan ett samhälle se ut som uppfyller dessa mål? Det vet vi inte så mycket om och därför behöver vi forska på det.

En omställning till ett hållbart samhälle innebär för Sverige en begränsad omställning inom många områden, men en betydande omställning inom andra. För att nå exempelvis klimatmålen behöver Sverige minska utsläppen med 5 till 8 procent per år. Det innebär en omställning av till exempel transportsystem, boende, industriproduktion och mycket annat. Men för att kunna planera våra samhällen behöver olika aktörer veta mer. Kan Sverige till exempel nå ett hållbart transportsystem med nuvarande infrastruktur, eller behövs det nya vägar och järnvägar? Kan flygtrafiken öka, eller behöver den tvärtom minska? Hur ska våra hus byggas för att de ska vara klimatneutrala även i ett livscykelperspektiv?

Kring många av dessa frågor vet vi en del (till exempel är behovet av nya vägar begränsad och flygtrafiken kan inte öka som den gjort de senaste decennierna). Men för många andra vet vi betydligt mindre. Det behövs bland annat modeller av hur en hållbar ekonomi kan se ut. Hur når vi de ekologiska målen samtidigt som vi upprätthåller välfärdsmål? Kan vi ha kvar välfärdsmål när ekosystemen blir alltmer pressade? Vilka sektorer i samhället kan fortsätta att växa och vilka kan behöva minska?”

Han anser alltså att det behövs forskning för att kunna staka ut den hållbara och ekonomiska riktningen. Men vår statsminister anser att han och hans parti vet bättre. Det kan bli dyrt för oss skattebetalare!

Eftersom det ingår ett snabbtåg i regeringens utstakning av transporter vill jag gärna referera en artikel som jag hittade för en månad sedan:

”Tankarna på höghastighetsbanor har tagit ny fart i Sverige. Nu ifrågasätter Revisionsrätten kostnadseffektiviteten i samband med höghastighetsbanor i Spanien. En färsk rapport visar att stationerna som byggts längs höghastighetsbanan AVE i Spanien har blivit 186 procent dyrare eller 7.637 miljoner euro dyrare än de första beräkningarna.

Den nya rapporten som nyligen publicerades visar att höghastighetsbanor blir betydligt dyrare än vad som var planerat. 13 stationer längs AVE-banan som byggdes mellan åren 2002 till 2010 kostade 7,6 miljarder euro mer än vad som först hade beräknats. Det är tre gånger så mycket jämfört med budgeten för skolan i 2019 års statsbudget i Spanien.

Det är ADIF som förvaltar järnvägar i Spanien som tillsammans med regioner och kommuner byggde tretton stationer som först hade beräknats kosta 4.102 miljoner euro. När allt väl var klart hamnade slutsumman på 11.738 miljoner euro, en ökning med 186 procent.

Stationerna som ingår i undersökningen är Alicante, Almería, Barcelona, Cartagena, Gijón, León, Logroño, Murcia, Palencia, Valencia, Valladolid, Vitoria och Zaragoza.

Revisionsrätten uppmanar Utvecklingsdepartementet som ansvarar för järnvägsbolaget ADIF att i framtidens finansieringsplaner vara realistisk och inte bara tänka på vilka tidsvinster det medför i städer i form av snabbare transporter. ”

En ökning med 186 % mot politikernas första beräkning! Om vi nu förutsätter samma kostnadsökningar på en svensk höghastighetsbana. Har politikerna rätt att leka med våra skattepengar?

”Ansvaret för klimatomställningen ska inte vältras över på vanligt folk när det kräver gemensamma insatser.” skriver Löfven. Men hur tänker han? Det är väl vi som får ta det ekonomiska ansvaret – det vältrar han väl över oss? Vi har inte gett vare sig honom eller någon annan politiker i uppgift att slösa med våra skattemedel!

Ministrars misstag

Naturligtvis ska medborgarna kunna lita på sitt eget lands ministrar. Men detta gäller tydligen inte i Sverige. I vårt land kan ministrar göra vilka misstag som helst men behöver inte ta konsekvenserna om de bara har de rätta åsikterna och de rätta kontakterna.
Turerna har varit många. Vi kan ju börja med IT-skandalen på Transportstyrelsen. När svenska folkets personuppgifter och uppgifter om försvaret , dess anställda och fordon outsourcades till främmande makter så ryckte Ygeman på axlarna och sa att han inte hittat något säkert rum att informera statsministern i. Han blev ju omplacerad men är nu tillbaka som minister. Försvarsministern klarade sig genom att säga att det inte var hans uppgift att informera och han finns kvar även i den nya regeringen.
Margot Wallström kampanjade för stora summor av skattebetalarnas pengar för att få vara med i FN:s säkerhetsråd. Sedan städade hon undan de flesta dokumenten om detta. Dessutom har hon gjort sig känd som den mest odiplomatiska människa som finns. Det finns många ministrar i andra länder som kan vittna om hennes åsikter kring hur deras länder sköts. Men Margot sitter kvar i orubbat bo på UD.
Nu är det Morgan Johansson som har skrivit på ett papper. Men det är inte hans fel. Nu måste Kriminalvården ändra sitt anställningsförfarande. Det hela gäller en uzbekisk kvinna fick en en säkerhetsklassad tjänst hos Kriminalvården, trots att hon saknade uppehållstillstånd. Morgan Johansson har faktiskt skrivit under och godkänt anställningen! Hur många fler papper har han skrivit under utan att ha vetskap om vad det gäller? Får han stanna kvar som minister? Dessvärre tror jag inte att han kommer att få någon reprimand.
Misstag kan alla göra. Men en minister som begår stora misstag begår nog en mängd små misstag också – medvetet eller omedvetet.
Om vi tittar på alla de andra ministrarna – vilka papper skriver de under utan att veta vad det innebär? Hur många felaktiga beslut tas på grund av ministrarnas slarv? Vilka följder kan detta få för oss skattebetalare?

Tidigare äldre inlägg

Sayerbýr

En stuga utan bekvämligheter mitt i skogen

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

livsmönster

En blogg om mitt liv, och där jag ger en och annan högst personlig synpunkt på samtiden,sett utifrån mitt perspektiv.

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

AfS vill dränera det politiska träsket. AfS kallar en spade för en spade. AfS är en tydlig röst för #swexit. AfS adresserar problemet med det demografiska hotet mot det svenska folket. AfS står upp för yttrandefriheten. AfS vill avskaffa HMF och förbjuda åsiktscensur på nätet. Sverige behöver AfS!

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

fujifredrik

Vi fotograferar det mesta av det bästa. För att nämna några inriktningar så fotograferar vi Bröllop, Fitnesstävlingar, Träningsbilder, Djurbilder och Produkter åt företag.

...blott ett litet strå...

-mitt brunstämplade tankegods-

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

JUST-LOOK-AT-SWEDEN

SWEDEN - A SHITHOLE COUNTRY?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Assistans på dina villkor

Alla människor är lika värda

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.

Busiga mor

My Home My Place My Life

SVERIGE - EUROPA - VÄRLDEN

GÅR DET VERKLIGEN SÅ BRA NU?

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Tankeverket

Alla förändringar börjar med en tanke

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

Micke K - En röst i Sverige

Sunt förnuft, svenska värderingar i ett sekulärt samhälle

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör Sverige lagom!

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

%d bloggare gillar detta: