Livstid för våra viktigaste elektroniska enheter

Enligt The Global E-waste Monitor 2020 genererade planeten 53.6 miljoner ton e-avfall förra året och endast 17.4% återvanns ordentligt. I konsumtionens tidevarv köps allt fler produkter och dessa har kortare hållbarhet.

Här kan du se hur länge några av de mest använda elektroniska enheterna och apparaterna i hemmet varar.

• Mobiltelefon, enligt Earth Hour, ett initiativ från Världsnaturfonden (WWF), är den genomsnittliga livslängden för en smartphone mellan två och tre år.
• Kylskåp, en studie utförd av Organisationen för konsumenter och användare (OCU) bestämde att kylskåp vanligtvis håller i genomsnitt mellan 12 och 18 år.
• Skrivare, Earth Hour sätter en marginal på fyra till sex år som den genomsnittliga livslängden för en skrivare.
• Plasma-TV, moderna tv-apparater är bättre och har mycket mer kvalitet än de gamla, men också en mycket kort livslängd. Enligt Earth Hour håller de mellan sju och 10 år.
• Mikrovågsugn ensom vi använder i vårt kök med viss frekvens kommer att hålla oss mellan nio och 15 år, enligt OCU.
• Moderna tvättmaskiner är schemalagda för cirka 2 500 tvättcykler, förklarar Earth Hour, vilket innebär att de har en livslängd på mellan 12 och 15 år.
• Surfplattor, fyra till sex år är den genomsnittliga livslängden för surfplattor, enheter som ofta lider av stötar, sprickor, nötningar eller programvaruredundans.
• Diskmaskin, 11 till 15 år är diskmaskinernas livslängd, enligt OCU-studien. Detta är en varaktighet som liknar torktumlare.
• Dammsugare, OCU-rapporten fastställde att den genomsnittliga livslängden för dammsugare varierar från nio till 16 år.
• Bärbar dator, beroende på hur vi använder den och hur kvalitet den är, håller den bärbara datorn vanligtvis mellan två och fem år tills den slutar fungera ordentligt, enligt Earth Hour.

Den mesta av denna elektroniken har vi svårt att klara oss utan. Om vi köper i snitt en elektronisk artikel per år så blir det ett rejält avfallsberg efter dessa. Vi betalar kemikalieskatt när vi köper produkterna.

Skatten beräknas på varornas vikt utan emballage och är 12 kronor per kilo för vitvaror och 181 kronor per kilo för övrig elektronik. Skatten begränsas till maximalt 497 kronor per vara, så att en vara inte ska få en oproportionerligt hög skatt. Enligt skatteverket.

De pengarna borde ju användas till att ta hand om avfallet. Vad används de pengarna till om bara 17,4 procent av produkterna återvinns ordentligt? En del av de gamla produkterna finns nog kvar i hemmen men då måste vi ju ha ett elektronikberg hemma! De som vi lämnar till butiken när vi köper en ny produkt måste väl återvinnas? Eller …?

Har politiker rätt att bli förbannade över problem i samhället?

Idag hittade jag en bild och kom att tänka på den gamla ”godingen” som jag skrev den 20 juli 2017 ”Har de rätt att bli förbannade?”. Visst har även de rätt till detta men knappast när de själv har de högsta beslutande funktionen i landet. Det är ju politikerna som har ansvaret, eller hur? Vem kan rösta på ett parti som leds av människor som blir förbannade över utfallet av deras egen politik? Tänk på det inför valet!

Först bilden som jag hittade idag och sen min gamla artikel:

Vem har högsta ansvaret för alla beslut och allt vad som händer i vårt land? Det borde vara enkelt att svara på. Naturligtvis är det regeringen och riksdagen som tar besluten. Regeringen ska se till att de verkställs. Men i själva verket styrs ju landet av en handfull människor. Jag beskrev detta i en tidigare blogg om politisk oro.

Därför känner jag stor frustration när jag läser om hur förbluffade denna grupp makthavare tycks bli varje gång som ett problem skrivs dem på näsan. Det senaste i raden:

”BB som är helt fullbelagda och barnmorskor som inte ens hinner gå på toaletten.

Efter en våg av ilska och oro över läget i förlossningsvården svarar nu ansvariga politiker på kritiken.

– Jag blev så förbannad när jag fick höra om detta, så här ska vi inte behöva ha det i svensk vård, säger Annika Strandhäll (S), ansvarig minister.”

Men har hon verkligen inte förstått? Hon har ansvar för att vården ska fungera! Det är hon som måste prioritera och lägga resurserna på rätt saker. Det är hon som måste göra det attraktivt att jobba inom vården. När hon minskar resurserna till vården – samtidigt som befolkningen ökar – så borde hon inse att någon kommer att bli lidande, att personalen blir utbrända och söker andra arbetsplatser och att patientsäkerheten hotas.
Det räcker inte att bli förbannad eller att skjuta ifrån sig ansvaret:

”Det är landstingen som har det reella ansvaret över sjuk- och förlossningsvård menar Strandhäll, och därmed de som aktivt kan göra något åt situationen. Fler anställda inom vården är av de viktigaste verktygen för att förbättra situationen anser Annika Strandhäll. Regeringens överenskommelse med Sveriges kommuner och landsting ska resultera i mer pengar till att anställa personal.

– Fler människor är oerhört viktigt för att komma tillrätta med arbetsmiljön, kommenterar Annika Strandhäll.”

Hon måste agera! Regeringens största uppgift är att hushålla med våra skattemedel. De måste se till att rätt saker prioriteras och däribland finns sjuk- och förlossningsvård!
Men denna regering tycks ha som signum att bli förbannade. Ygeman har ofta sagt i TV att han är förbannad t ex sade han i Agenda i maj-2016 ”Det är för jävligt!”. Morgan Johansson har varit förbannad i TV och statsministern har fällt samma kommentarer.

Om vi nu bortser ifrån regeringens dåliga språk, så undrar jag ändå: Har verkligen vår regering, och den högsta maktinstansen i landet rätt att bli förbannade, när deras beslut inte kan verkställas till fullo pga resursbrist? Är det inte de själv som ska se till att verkställarna får de verktyg som behövs. Det är ju inte så lätt att slå i en spik utan hammare eller att skruva i en skruv utan skruvmejsel. Men det är precis detta som regeringen kräver av verkställarna – i detta fall av landstingen. Borde de inte bli förbannade på sig själv och det kaos som de skapar i vårt land?

Hur stor är sannolikheten att vi råkar ut för en kärnkraftsolycka?

När vi kom hem så hittade vi information i brevhögen från Länsstyrelsen, om hur vi ska agera vid en kärnkraftsolycka. Med informationen bifogades 10 jodtabletter.

Jag läser att nya beredskapszoner gäller från 1 juli 2022. Vi hamnar innanför den yttre zonen dvs inom 25 km från kärnkraftverket. Jag har bott i området ca 30 år men har aldrig fått någon sådan information i brevlådan tidigare. Oskarshamns Kärnkraftverk har tre reaktorer varav en är i drift och två har stängts av permanent. O1 togs i kommersiell drift 1972, O2 1975 och O3 1985. O1 stängdes 2017 och O2 2015. O3 har moderniserats och är fortfarande i drift.

Inga olyckor har hänt på kärnkraftverket. Men 2008 fick OKG kritik av dåvarande Statens kärnkraftinspektion SKI (idag Strålsäkerhetsmyndigheten) för att vissa kontrollstationer inte var bemannade dygnet runt. År 2014 tog sig miljöaktivister från Greenpeace in på området genom att klättra över staket. De kunde även ta sig upp på taket till reaktor 2, vilket organisationen anser påvisa fortsatta brister i säkerheten för anläggningen.

Ett kärnkraftverk släpper vid normal drift ut små mängder radioaktivitet till vatten och luft i omgivningen, vilket övervakas på olika sätt och redovisas återkommande för SSM (Strålsäkerhetsmyndigheten). Beräkningar görs av stråldoser till en ”kritisk grupp”, vilket är en tänkt grupp personer som ständigt vistas i kraftverkets omedelbara närhet och som huvudsakligen livnär sig på odling, djurhållning och fiske. Den kritiska gruppen tillåts få en dos på högst 0,1 mSv/år, vilket kan jämföras med att alla personer i Sverige får cirka 2–3 mSv/år i bakgrundsstrålning från berggrund, flygresor, medicinsk diagnostik och liknande källor som är svåra att undvika. För 2015 liksom för de föregående tio åren redovisade OKG en maximal dos till kritisk grupp på cirka 0,0002 mSv/år, det vill säga 500 gånger mindre än det tillåtna gränsvärdet, och 10 000 gånger mindre än normal bakgrundsstrålning. Enligt Wikipedia.

Jag funderar över varför beredskapszonen har utökats nu när vi bara har en reaktor i drift. Är läget allvarligare nu än vad det har varit de senaste 50 åren? Jag läser på Strålskyddsmyndighetens sida:

I samband med Rysslands invasion av Ukraina har vi fått in en del frågor om situationen i Tjernobyl, Ukrainas kärntekniska anläggningar, jodtabletter och vad vi som myndighet gör i händelse av en kris utomlands, där radioaktiva ämnen kan spridas i atmosfären. Vid en händelse som leder till utsläpp av radioaktiva ämnen i Ukraina begränsas konsekvenserna i Sverige av det stora avståndet mellan länderna.

Det spända världspolitiska läget och diskussionerna om kärnvapen skrämmer alltså svenskarna och har fått allt fler att förbereda sig för en eventuell kris. Kan detta vara orsaken till att vi fick ett utskick från Länsstyrelsen?

Jodtabletterna, som vi fick tillsammans med informationen, innehåller icke radioaktiv jod och blockerar upptaget av radioaktiv jod, är just nu plötsligt slutsålda på de flesta apotek. Men kan extra tillskott av jod verkligen ge det skydd man önskar, och finns det några eventuella risker med att äta mycket jod? Enligt FASS:

Vid en kärnkraftsolycka sänds meddelandet om jodtabletter i media (radio, television, internet) av myndigheterna.

Tabletterna skyddar ej mot annan typ av strålning från radioaktiva ämnen.

Upptaget av radioaktiv jod i sköldkörteln kan blockeras genom tidig tillförsel av hög dos kaliumjodid. Sköldkörteln har då redan tagit upp tillräckligt med jod och någon radioaktiv jod kan inte tas upp.

Risken för sköldkörtelcancer efter exponering för radioaktiv jod är större för unga individer än för äldre. Generellt gäller att foster från 12:e veckan, nyfödda och barn tillhör de känsligaste grupperna eftersom sköldkörteln hos unga individer är i tillväxt.

Sent intag av kaliumjodidtabletter (24 timmar efter exponering) kan vara skadligt eftersom det kan förlänga närvaron av radioaktiv jod som har samlats i sköldkörteln.

Intag av jodtabletter rekommenderas inte för personer över 40 år, eftersom det i denna ålder inte finns någon ökad risk för sköldkörtelcancer orsakad av exponering för radioaktivt jod.

Jodtabletterna hjälper alltså inte för oss som är över 40 år. De hjälper egentligen mest barn och gravida. Då kan man undra varför alla hushåll inom beredskapszonen har fått dessa tabletter hemsända. Drygt hälften av oss är över 40 år enligt statistiken. Varför har Länsstyrelsen slängt ut pengar på detta även om tanken var god? Som vanligt, slöseri med skattemedel! Hur stor är egentligen sannolikheten att vi drabbas av en kärnkraftsolycka?