Att ställa krav på individen

Under hela mitt liv har jag haft krav på mig – från föräldrar, skola, arbetsgivare och myndigheter. Jag har följt lagar och förordningar och betalat in skatt. Jag har alltid jobbat och aldrig legat samhället till last och sällan varit sjuk. Jag har fött 4 barn som också har skött sig lika väl som jag har gjort. Nu som pensionär fortsätter jag att sköta mig. Så läser jag:

Nu gäller det att ställa krav på individen!  

Ja, det måste ställas krav på varje infödd, svensk individ att ta sitt ansvar för att välkomna nya samhällsmedlemmar och erbjuda dem förutsättningar för att komma till ro och fortsätta bidra – var och en på sitt sätt – till vårt gemensamma Sverige, vårt växande hem.  

Jag känner adrenalinet komma! Ansvar? Jag har alltid tagit ansvar och jag är övertygad om att de flesta svenskar också har gjort det. Vi har ställt upp på de krav som samhället har ställt på oss. Med vilken rätt anklagar denna kvinna svenska folket för att inte ta ansvar?

Den som tar ansvar för sitt land tar också ansvar för landets ekonomi och resurser. De ser till att välfärden i landet fungerar! Den oförskämdhet som debattören uttrycker gör mig fruktansvärt arg!

Men ursäkta en obekväm fråga: Vem ska ta hand om alla infödda svenska åldringar framöver? Och vem ska fortsätta betala in skatt? Vi har ju inte en statisk situation där det bara finns en bestämd mängd människor av en viss sort – eller en bestämd mängd gemensamma resurser.

Skyll inte på åldringar! Infödda åldringar tar faktiskt hand om varandra! De flesta behöver inte hemtjänst förrän de allra sista åren av sina liv. Få åldringar bor på institutioner. Nej, jag vill inte bli vårdad mina sista år av någon som inte ens kan tala mitt språk eller känner till min kultur!

Menar hon att de som inte ens är placerbara på arbetsmarknaden eftersom de saknar kvalifikationer – och lever på bidrag – ska betala in skatt för att försörja mig mina sista år? Jag har faktiskt betalat skatt under hela mitt vuxna liv och de pengarna vill jag ha valuta för! Jag vill ha det som jag blivit lovad.

Men … mina pengar används ju istället till att försörja dem som debattören tycker ska ha fritt tillträde till landet! Det går ju alltid bra att vara givmild med andras pengar!

Annonser

Får det plats mer på maktens offeraltare?

Det har hamnat många offerlamm på maktens altare genom åren. Förr var det kungarna och adeln som despotiskt offrade sin befolkning för egen vinnings skull. Men även kyrkan och asatron har använt sig av offer.

”Offerriten tillgår på följande sätt: av varje levande varelse av manligt kön offras nio stycken, med vilkas blod man brukar blidka gudarna. Kropparna hängs upp i en lund nära templet. Denna lund hålles så helig av hedningarna, att varje träd anses ha en gudomlig kraft som följd av de offrade kropparnas död och förruttnelse. Där hänger också hundar och hästar jämte människor, och en av de kristna har berättat för mig att han har sett sjuttiotvå kroppar hänga där om varandra.”   

Så här beskriver den tyske kyrkohistorikerna Adam av Bremen kulten i Gamla Uppsala på 1070-talet. Han har inte själv varit där, det han berättar om bygger på hörsägen. Det var närvaroplikt på offerfesterna, var man kristen kunde man dock köpa sig fri från att delta. Adam skriver att man träffades vart nionde år, med deltagare från ”alla sveonernas landskap”.

Men detta händer ju fortfarande runt om i världen. Man offrar till gudarna för att de ska bli välvilliga, för att det ska regna, bli bra skörd, gott fiskafänge eller att man inte ska drabbas av sjukdomar.

I modern tid och i vårt land förekommer detta fortfarande. Makten kräver sina offer hela tiden. Till sin hjälp har de tagit medierna. Medierna har fått föra fram maktens budskap och fokusera på annat när offren har blivit för stora. Offren är så många och så stora att de är svåra att överblicka. Men jag ska försöka mig på några i närtid.

• De apatiska barnen offrades när makten ville införa den kulturella mångfalden i vårt land. Barnen blev offer för att familjen skulle få uppehållstillstånd.
• Hedersproblematiken har offrat många ungdomar. De har dödats för att de har skadat familjens heder. Alltför många unga har könsstympats eller blivit barnbrudar. Svenska makten har sopat under mattan och offrat de unga.
• Marockanska gatubarnen kom till Sverige genom sk trafficking. De utnyttjades av äldre landsmän för prostitution och kriminalitet. Men gatubarnen sopades under mattan och offrades av ”godhetsivrarna” som ville känna sig behövda och hjälpsamma.
• Samma sak gällde de sk ensamkommande barnen som egentligen var vuxna. De offrades för att politiker och socialarbetare skulle kunna känna sig goda.
• När de svenska skolresultaten sjönk drastiskt så offrades de unga och deras lärare. Makten kunde ju inte erkänna att de hade fel! De kunde inte erkänna att barn är olika och har olika begåvningar. Vissa barn är mer teoretiskt lagda och andra är mer praktiskt lagda. De trodde att invandrarbarnen skulle integreras om de sattes i en helt vanlig skolklass – men de förstod aldrig att i en normal skolklass finns inte 25 olika nationaliteter med en mängd olika kulturer och religioner. De trodde att allt skulle bli som de hade bestämt sig för.
• Tiggeriet återinfördes i Sverige för att vissa ville visa sin godhet. Tiggarna utsattes för en misär som vårt land inte hade skådat sedan början av 1900-talet. De utnyttjades å det grövsta av sina egna, av godhetsknarkare, medier och myndighetspersoner. Både tiggarna och de som drabbades av tiggeriet och kriminaliteten i dess fotspår offrades av regeringen som vägrade ta beslut mot tiggeri.
• När  55-åriga Carola och hennes 27-årige son Emil brutalt knivmördades på IKEA-varuhuset i Västerås för 4 år sedan så blev de offer för den okunniga och ovilliga på invandrarpolitik som regeringen fört. Efter händelsen blev det mer synd om mördaren än om offren eller deras familjer.
• Den ”banala vardagsmaten” som vi har levt med under många år innebär också offer av alla dem som har drabbats: bilbränder, bränder på asylboende eller bredvid asylboende, narkotikabrott, misshandel, våldtäkt, sexuella trakasserier, mord, skjutningar, hot, hat, lögner och förtal har skördat sina offer.
• Feminismen har offrat vanliga kvinnor och alla vanliga män som har vägrat att gå i deras ledband.
• Det senaste offret är Greta. Hon offras för att gå miljöstollarna tillmötes, ge makten ännu mer makt och göra multimiljardärerna ännu rikare. Med på offeraltaret har hon alla oss som måste betala detta vansinne.

Jag skulle kunna fortsätta att rada upp olika händelser. Men de har alla en gemensam nämnare: svaga regeringar som offrar delar av den egna befolkningen för att få mer egen makt. Det har blivit viktigare att bli en humanitär stormakt, ha en feministisk regering, få en plats i FN:s säkerhetsråd, leda världen mot de klimatmål som de själv har beslutat om och att främja den egna karriären än att bry sig om den befolkning som betalar deras lön.

Vi har alla blivit deras offerlamm. Vi måste ju blidka makten så att vi får den välfärd som vi har betalat för och den pension som vi har blivit lovade.

När staten inte levererar.

En svensk folksaga i ny tappning. Ursprunget handlar om Mäster skräddare. Denna version handlar om svensk välfärd.

Det var en gång en liten man som lämnade över en stor del av sin inkomst till det stora kollektivet.
– Goddag, goddag, broder, sade han och bockade sig.
– Goddag, goddag, sade kollektivets förvaltare som räknade pengarna.
– Kan jag få lite välfärd för den skatt som jag har betalat in? frågade den lille mannen.
– Det går bra, sade förvaltaren.
– När får jag den?
– När dina barn börjar skolan.
– Det var bra. Tack så mycket. Adjö, adjö.
Och så gick den lille mannen.

När barnen började skolan ville den lille mannen att de skulle få studiero och kunskaper.
– Goddag, goddag, får de en bra utbildning?
– Ack nej.
– Varför det då?
– Fel pedagogik, pengarna räckte inte, för stora problem med socioekonomiska faktorer.
– Jaså, får de ingen bra skolgång? Vad får vi då?
– Sjukvård.
– Jaså, sjukvård? Ja, jag återkommer när jag blir sjuk?
Och så gick den lille mannen.

När han blev sjuk ringde den lille mannen till sjukvården.
– Goddag, goddag, kan jag få en läkarundersökning?
– Ack nej.
– Varför då?
– Ack jo, vårdkön är 3 månader.
– Jaså, 3 månader? Vad gör jag under tiden?
– Du kan ju åka kollektivt eller utnyttja polisen eller räddningstjänsten eller besöka ett bibliotek eller badhus.
– Jaså, blir jag frisk av det?
– Nej, men du kan känna dig trygg!
– Det var bra. Adjö, adjö.
Och så avslutade den lille mannen samtalet.

När den lille mannen gick ut i samhället för att söka tryggheten så mötte han våld, brända bilar och skadegörelse. Han såg ingen trygg miljö vare sig på bibliotek eller simhall. Polisen och räddningstjänsten hade inte tid med honom. Kollektivtrafiken fungerade inte där han bodde. Han kände sig otrygg och gick in och skrev ett argt brev till kollektivets förvaltare.

– När får jag min välfärd?
– Sorry!
– Varför då?
– Det blev ingen välfärd åt dig. Vi har gett den åt en mängd andra människor som behövde den bättre än du!
– Jaså, vad får jag då för mina pengar?
– Du får din pension.
– Jaså, det var bra. Tack så mycket. Adjö, adjö.
Och så väntade den lille mannen på sin pension.

När det blev dags så sa förvaltare att du får vänta ytterligare några år.
– Varför då?
– Du tillhör en stor åldersgrupp som har betalat sin skatt punktligt i alla år. Men vi makthavare har spenderat dessa pengar på en mängd andra projekt. Du får vänta och kan bara räkna med att få tillbaka en bråkdel av det som du har betalat in.
– Får jag inte tillbaka det jag har betalat in? Vad har ni använt mina pengar till?
– Vi är en humanitär stormakt. Vi har globala åtagande och skickar iväg stora summor till u-lands bistånd, hjälper flyktingar, betalar enorma summor till FN och EU och räddar klimatet. Vi satsar på genuspedagogik och jämställdhet. Dessutom tar vi ut stora löner och får mängder av förmåner. Vi främjar demokratin och alla människors lika värde.
– Jaså, det var bra. Tack så mycket för att jag fick ta del av välfärden genom att erlägga större delen av min lön till dessa ädla ändamål. Tack för att jag har fått betala inkomstskatt (+ arbetsgivaravgiften som har ätit upp lönehöjningar), punktskatter, avgifter och moms. Tack för att ni har förstått att andra behövde mina pengar mycket bättre än vad jag behövde dem. Tack för att ni insåg att välfärd är inget att satsa på och monterade ner den! Tack för att jag får en liten pension! Av min förväntade pension blev det bara en äppelskrutt kvar!

Och så hade den lille mannen fått nog, sålde sitt hus och flyttade utomlands. Där levde han och familjen lyckliga på den minimala pensionen.