Vet riksdagsmännen (eller kanske riksdagspersonerna som feministerna vill att det ska heta) egentligen vilka konsekvenser deras beslut kan få – positiva och negativa? Jag tror inte det! Ett praktexempel är den nya kemikalieskatten som infördes den 1 juli på vitvaror och viss elektronik. Tanken bakom skatten var att minska spridning av hälso- och miljöfarliga ämnen. Ja, de minskade spridningen genom att inköpen av dessa varor minskade. Men …
Staten räknade med 2,4 miljarder i skatteintäkter. De pengarna skulle gå direkt in i statskassan och kunna användas till godtyckliga ändamål av de styrande. Eftersom befolkningen inte har mer pengar att röra sig med så gjordes omprioriteringar. Några väntade med att köpa ny kyl och frys eller TV. De gamla apparaterna som kanske innehöll miljöfarliga flamskydd står kvar därhemma och används fortfarande. Staten fick bara in 0,7 miljarder av de förväntade skatteintäkterna. Kemikalieskatten fanns med i budgeten och den minskade intäkten måste ju innebära nerskärningar i statens verksamhet.
På kemikalieskatten läggs moms och med minskad försäljning innebär detta att staten tappade drygt 0,4 miljarder i förväntade momsintäkter.
Den minskade försäljningen kan också leda till minskade arbetstillfällen. Förlängningen på det är ju minskade intäkter av löneskatt och arbetsgivaravgifter för staten. De friställda personerna får mindre pengar i plånboken och konsumerar mindre och statens momsintäkter minskar ytterligare. Dessutom tillkommer kanske kostnader för arbetslöshetsunderstöd eller socialbidrag.
Hade riksdagsmännen en aning om detta när de tog beslut? Fanns det någon form av konsekvensanalys för detta? Men det var kanske känslorna som rusade iväg!
”Grön skatteväxling är ett annat begrepp bland de ekonomiska styrmedlen
för miljön. Med skatteväxling menas att en ökad intäkt från miljöskatter
används för att kunna sänka skatten på arbete eller andra snedvridande
skatter i ekonomin. Det är en omfördelning av skattepengar
inom en given ram, en ökad miljöstyrning via skattesystemet, inte en
generell skattehöjning. Syftet med denna omfördelning är att uppmuntra
handlingar som är bättre för miljön. De höjda miljöskatterna leder
till att miljön blir bättre (miljövinster). Dessutom kan de leda till en
samhällelig vinst i form av ökad sysselsättning (effektivitetsvinst). ”
Ovanstående läser jag i en av Naturvårdsverkets publikationer. Kemikalieskatten var alltså ett av dessa styrmedel. Den skulle ge en miljövinst men också ökade skatteintäkter till staten och kanske på sikt ökad sysselsättning. Men istället blev den ett fiasko!
Det finns några partier i riksdagen som ofta talar om grön skatteväxling. De borde kanske lära sig lite mer om mänskliga beteende. Politiker kan inte styra mänskliga beteende. Varje människa prioriterar vad som är viktigast i deras liv. I mitt liv är det inte viktigt att ha bil eller platt-TV eller senaste mobiltelefonen eller läsplatta. Mina prylar används tills de går sönder! När jag köper nytt så tänker jag på kostnaderna och miljön. Jag köper billigt men miljövänligt. Politiker styr inte min konsumtion!
Politiker tycks inte förstå sambandet mellan ekonomi och politiska beslut! De vet inte mycket om de beslut som de tar. Oftast är det partipiskan som talar om vad de ska rösta på. Partiledningen har naturligtvis en agenda. Om ledningen saknar kunskaper, inte tar hjälp av experter eller gör ordentliga konsekvensanalyser så blir besluten tokiga!
Den som hanterar andras pengar utsätts ofta för frestelsen att själv dra nytta av tillgångarna ifråga. Detta är mänskligt, men ändå något som måste motverkas för att ett samhälle ska hållas samman. Att stoppa andras pengar i egen ficka kallas som alla vet ”stöld”. Eller ”förskingring” beroende på om pengarna initialt lämnats att förvaltas av snyltaren. Sedan urminnes tider anses det alltså som brottsligt att förfoga över andras egendom. Det tror jag (nästan) alla tycker är mycket bra.
Senaste kommentarer