IT’S TOO LATE…MUCH TOO LATE

Japp. Det måste ni. Eller rättare sagt: Det skulle ni ha gjort för sisådär trettio år sedan istället för att låta de arma medborgarna utsättas för era uppåt väggarna felaktiga samhällsanalyser.

Andersson sade vidare på dagens pressträff:

”Vi har människor som bott i Sverige i kanske 20 år utan att arbeta eller tala svenska. Varför är det så?”

Bra fråga. Frågan är dock vem hon ska ställa frågan till om inte till sitt eget parti som haft regeringsmakten under större delen av de tjugo åren.

Snacka om senkommen insikt….nu väntar vi spänt på en kommentar från Magdalena Andersson till att Berlinmuren fallit….

hans Thannerstig

WALK ON THE WILD SIDE

Usla tittarsiffror för SVTs storsatsning ”Drag Race Sweden” och på SVT är man förvånade och besvikna. https://www.aftonbladet.se/…/drag-race-sverige…

SVT verkar ha inbillat sig att dragshower är provocerande och nyskapande underhållning 2023.

Som uppvuxen med glamrocken på sjuttiotalet blir jag inte ett dugg provocerad. I princip alla mina favoritartister experimenterade med androgynt mode och smink för femtio år sedan. Från David Bowie till Rolling Stones. Och sedan dess kan man se dragartister på var och varannan bar på Gran Canaria och andra populära charterorter. Dragshower är helt enkelt lika lite ”walk on the wild side” 2023 som flugfiske.

Kvar återstår då underhållningsvärdet i att se en man som klätt ut sig till Alice Timander minus den nyskapande musik och det artisteri som Bowie och de andra skapade. Det tycker jag är för torftigt som helgunderhållning och tydligen många med mig.

Elementärt, min käre Watson.

Hans Thannerstig

BLACK NIGHT

På flera sätt en svart dag för svensk fotboll.

Sedan Malmö FF förlorade mot Real Madrid med 8-0 2015 slutade jag att hoppas att svenska klubblag kvalificerar sig för Champions League och Europa League. Då besparas vi i alla fall liknande förnedringar.

Efter gårdagens likbleka insats känner jag något liknande för landslaget. Att vi nu även vad gäller landslagsfotboll tillhör Europas C-nationer stod klart redan förra året och blev plågsamt tydligt igår. Vad tillför detta Sverige den fotbollsfest som ett EM är förutom att Fredrik Reinfeldt får sitta på hedersläktaren?

Jag tycker det sämsta svenska fotbollslandslaget jag sett var åren 1979-1981. Det var i skarven mellan Ralf Edström/Ronnie Hellström/Roland Sandberg-epoken och Ravelli/Hysen/Strömberg/Torbjörn Nilsson-epoken och vi var chanslösa i kvalen till EM 1980 och VM 1982 trots överkomligt motstånd (I 82-kvalet blev vi t.ex utslagna av Skottland och Nordirland). Vi fortsatte missa mästerskap under Laban Arnessons ledning under hela åttiotalet men det berodde mer på närmast osannolikt oflyt och svåra lottningar än på att laget var dåligt.

Men inte ens 79-81 blev vi utskåpade med 0-3 hemma på vår nationalarena.

Janne Andersson och spelarna talade om ”små marginaler” igår. Jag tycker tvärtom att det var ”stora marginaler”. Till att börja med hade inte Belgien ett försvar som man kunde köra igenom med häst och vagn för att låta sin center avsluta i öppet mål från någon meter. Kanske ville landslaget imponera på sin nye bas och tolkade hans öppna hjärtan som en uppmaning till vidöppet försvarsspel?

Nåväl, inte helt oväntat eftersom Belgien är bra. Det blir som väntat till att inrikta sig på att klara andraplatsen i gruppen.

Svårt nog med det här spelet och Österrike i gruppen. Till räddningsplankan play-off lär vi inte komma efter den katastrofala Nations League-insatsen förra året. Och klarar vi inte att gå till ett EM med 24 länder är det ett värre fiasko än Italien 1990. Att gå från att vara ett av världens tre bästa lag för trettio år sedan till att inte vara ett av Europas tjugofyra bästa….

Till att börja med måste vi slå Azerbadjan med tre måls marginal på måndag för att hålla jämna steg med Österrike som vann med 4-1 mot dem igår.

Det måste vara det absoluta minimikravet för förbundskaptenen om han vill ha kvar sitt jobb på tisdag och det borde den nye ordföranden slå fast. Inget mer snack om små marginaler och hedersamma förluster. Istället fick vi de utnötta plattityderna om ”allas lika värde”.

Fotnot: Den värsta utklassning jag sett ett svenskt landslag utsättas för var när jag såg Sverige möta Tyskland på Råsunda hösten 1990. Det stod 0-3 redan i halvtid, Tyskland hade vunnit VM några månader innan och Lothar Matthäus, Jürgen Klinsmann, Rudi Völler och Andreas Brehme gjorde som de ville. Som tur var så var det bara en vänskapslandskamp så tyskarna slog av artighet mot sina värdar av på takten i andra halvlek och Sverige tilläts t.o.m reducera på en straff. Hade tyskarna gått för full maskin hela matchen hade säkert Thomas Ravelli fått hämta 7 eller 8 bollar ur nätmaskorna. Så pinsam var klasskillnaden. Men jag är fortfarande övertygad om att jag såg ett av de bästa landslag som någonsin funnits den där kylslagna kvällen i Solna. Kanske t.o.m det allra bästa i all sin obönhörliga och kraftfulla tyska effektivitet. Jag tror heller inte att Angela Merkel skulle kunna bli chef för det tyska forbollsförbundet DFB

Hans Thannerstig