Läs- och skrivsvårigheter är ett stort handikapp i en modern värld

Idag läser jag att allt fler vuxna kan inte läsa och skriva på svenska. Det finns runt 800 000 vuxna personer (äldre än 15 år) med mycket svag läs- och skrivförmåga i Sverige dvs runt 14 procent av den vuxna befolkningen kan inte läsa och skriva. De har betydande problem i samhället.

Redan som litet barn var jag nyfiken. De vuxna läste dagstidningar. Det ville även jag kunna! Jag fick några plastbokstäver, Försökte lägga mitt namn och andra ord. Men bokstäverna räckte inte till. Då blev det en sax och dagstidningen. Genast kunde jag som 5-6-åring skriva egna ord och meningar. Sedan fick jag papper och penna. Jag skrev helt enkelt av orden som jag hade skrivit med mina tidningsbokstäver. Det var så jag lärde mig att läsa och skriva och så småningom även räkna. När jag började skolan kunde jag allt detta och tyckte att klasskamraterna var ”dumma i huvudet”. Jag skolvägrade! Mor talade med rektorn som talade med skolfröken och jag fick en mängd extra uppgifter. En bild från min första läsebok:

Snart blev jag stamkund på biblioteket. Lånade hem stora travar av böcker och en värld utanför hemmets väggar öppnade sig. Jag läste Anne Franks dagbok, Tom Sawyer, Huckleberry Finn, Onkel Tom, Pippi Långstrump, Pelle Svanslös, … Ganska snart övergick jag till vuxenböcker. Föräldrarna prenumererade på tidningen Vi och där läste jag reportage från andra länder. Morgontidningen Arbetet blev en nödvändighet. Det var så jag började ta del av politiska skeenden och skapa en egen politisk grund att stå på.

Som vuxen har denna kunskapstörst fortsatt och det går knappast en dag utan att jag lär mig något nytt.

Detta är grunden till att jag anser att språket är den absolut viktigaste faktorn för en lyckad integration! Den som inte lär sig att uttrycka sig både muntligt och skriftligt på ett språk som förstås av majoriteten, får stora problem med att förstå omvärlden. Den personen får stora problem med att anpassa sig till rådande lagar och normer. Vederbörande kommer att känna sig utanför och kanske känna sig kränkt. Att inte kunna kommunicera med och förstå omvärlden leder inte till integration utan enbart till segregation.

För ungefär 3 år sedan förändrades en del av min världsbild. På något sätt har jag varit naiv och trott att analfabetismen är minimal i Sverige och övriga Europa. Om vi lägger tillräckliga resurser i bistånd så kanske vi kan minimera även analfabetismen i de fattiga u-länderna. Men hur är det egentligen? Är det inte bara vår bild av präktighet och vilja glänsa som lyser igenom?

Allt började med att vaktmästaren i vårt vinterboende i Spanien klippte ner pelargonierna som växer utanför entrén. Han kan inte engelska. Min spanska är dålig. Men jag fick ta en stickling av pelargonian. Han och damen som hjälpte honom ville att jag skulle ta den meterhöga biten, som de hade klippt av, och sätta ner i jord. Jag försökte förklara att jag bara ville ha en liten krukväxt. Det blev google translate – översättning från svenska till spanska. Jag skrev ner att vi har dessa blommor som krukväxt i Sverige. När jag visade honom så skakade han sorgset på huvudet och sa att han inte kan läsa. Så återgick han till att klippa ner växterna. Jag kände mig som ett fån. Han är analfabet!

Jag tänker på honom då och då och känner mig privilegierad som kan både läsa och skriva både på svenska, engelska och tyska. Jag kan förstå andra språk – även om jag inte är bra på dem. I min frustration har jag googlat på analfabetism och funnit bl a:

1936 när inbördeskriget startade och efter att Spanien hade varit en republik under ett antal år var 25 procent av spanjorerna analfabeter. Analfabetismen var en plåga fram till 1950-talet då allt fler lärde sig att läsa. Utbildning har gjort att antalet analfabeter har minskat men fortsatt idag är det 581.600 invånare i Spanien, 1,25 procent av befolkningen, som inte kan läsa eller skriva.

Men hur är det i Sverige då? Det är svårt att hitta någon vettig statistik. Ordet analfabetism tycks vara förbjudet. Istället talas det bara om det mer positiva ordet alfabetism dvs läskunnighet. Men vad innebär läskunnighet? Att kunna läsa en text eller att kunna läsa och förstå? Hur stort ordförråd ska finnas med i texten för att det ska räknas som läskunnig?

Svenska skolbarn har länge varit bäst i världen på att läsa, men sedan 2001 har läskunnigheten bland barn i årskurs fyra minskat i förhållande till Ryssland, Hongkong och Kina som alltså har fler läskunniga barn i samma ålder, läser jag på Wikipedia.

På Europaportalen hittade jag följande statistik från 2009:

Ja, det har nog inte blivit bättre! 2015 hade vi ju en flyktingvåg och vi vet att många av de som kom saknade utbildning. Så vi kan kanske förutsätta att andelen med lässvårigheter har ökat. Sverige kan inte ståta med sitt höga anseende som politikerna försöker slå i oss!

Men idag hittade jag i alla fall uppgiften med att 14 % av den vuxna befolkningen har läs- och skrivsvårigheter. Om vi då lägger till att 17 % av de unga har samma problem så blir jag förtvivlad!

Redan på 1980-talet hade Mac Donalds (i många amerikanska stater) kassaapparater med symboler istället för siffror. Orsaken var svårigheter i att hitta lämplig personal i områden med hög analfabetism. Vem som helst kunde klara dessa enkla arbeten med att bara trycka på den valda menyn. I kassasystemet fanns ju priset inprogrammerat. Är vi på väg dit?

Själv använder jag mig av internet dagligen. Jag läser om världen, om politik, om nyheter och debattartiklar. Jag läser skönlitteratur och faktaartiklar. Jag är uppdaterad om utvecklingen i världen och om vetenskapliga rön. Har läst hyllmeter om teknisk och elektronisk utveckling, om AI och hur världen kommer att se ut om vissa tekniknördar får råda. Ibland önskar jag att jag inte har tillgodogjort mig så stora kunskaper! Men jag är förberedd på det mesta!

Hur klarar de sig som inte kan läsa? Vad vet de om AI eller om de onda krafter som vill härska i vår värld? Förstår de alla de invecklade saker som jag ibland har svårt att förstå? Men jag är övertygad om att de inte behöver tolkhjälp! De behöver lära sig att läsa och skriva annars halkar de efter allt mer i vårt samhälle! Läsförståelse är en stor del av integrationen!

Blandade boendeformer – de rika ska stå för integrationen när politikerna misslyckas

Göteborgs nya vänsterstyre har nu beslutat att den så kallade ”segregationen” i staden ska brytas genom att skicka nyanlända invandrare till de svenska områden som idag har allra ”högst status” i stället för till förorter. De tror att alla problem ska lösas med en blandad boendeform. Men deras idé är inte ny och den har inte fungerat tidigare. Jag skrev en artikel om hur det fungerade i Limhamn – stadsdel i Malmö med ”hög status” – i september 2020. De som hade bott i stadsområdet i många år blev plötsligt beskyllda för att inte vilja bidra till integrationen. Blandade boendeformer har funnits under mycket lång tid i Limhamn. Men stadsdelen har varit lugn att bo i. Brottsligheten har varit låg. Det har varit bra skolmiljö. Limhamn var bra att växa upp i på 60-70-80-talet. Men något hände när Malmö fick för sig att börja ”bussa” skolelever till Limhamn. Några år senare började man precis som Göteborg nu ska göra – att placera ut nyanlända invandrare och människor med annan kultur i området. Malmö kommun köpte lägenheter i ”det fina” området Limhamns sjöstad som de sedan lät socialförvaltningen hyra ut på skattebetalarnas bekostnad. Det var då som problemen uppstod! Det var då som gamla Limhamnare skulle skämmas för att de inte tog emot det nya med öppna armar.

Jag läste för ca 14 dar sedan om att:

I början av detta året upptäcktes en sprängladdning i trapphuset utanför lägenheten där familjen bor i nybyggda Limhamns sjöstad. Laddningen låg i en kaffetermos som hade byggts om till bomb. Grannar i kvarteret tvingades hastigt fly från sina hem i väntan på att polisen skulle ta hand om sprängmedlet. Andra tvingades hålla sig inne.

Det senaste året har hyreshuset utsatts för en rad attacker. Beväpnade män, vad som beskrivs som kidnappare av polisen, har dykt upp på adressen. Huset har beskjutits och kulor gått in genom fönstret hos en sovande granne.

Efter händelserna har fastighetsägaren MKB drabbats av en proteststorm från rädda och arga grannar i stadsdelen.

Här kommer min artikel från september 2020:

---

Det finns människor som hela tiden försöker splittra människor och ger de rika skulden för allt. De vill utmåla de rika som elaka, missunnsamma, hänsynslösa, förtryckare, förstörare och de som står för alla orättvisor i världen.

Blandade boendeformer har blivit en het fråga i Malmö efter människor med arbetarklassbakgrund flyttat in i nybyggda hyreshus i rikemansstadsdelen Limhamn. Anledningen är för att de nyinflyttade är arbetarklass som tjänar för lite pengar. vilket har skapat upprörda känslor bland de välbärgade och rika.

Ovanstående läste jag i en artikel idag. Artikeln är fylld med oriktigheter och lögner. Jag är själv uppfödd i Limhamn och ser att artikelförfattaren har svårigheter i att skilja på de olika områdena i och kring Limhamn. Limhamn är ingen rikemansstadsdel! Där har fiskare, industriarbetare och tjänstemän samsats. Man har haft olika boendeformer: hyreshus, bostadsrätter, radhus, parhus, villor och några exklusivare villor. Det har inte förekommit några motsättningar mellan de olika grupperna. Men artikelförfattaren som inte kan skilja på Kalkbrottet som ligger i andra änden av Limhamn och Cementgjuteriet eller Limhamn och ”diplomatstaden” Ribbersborg (där Zlatan hade en villa som han hade bekymmer med att sälja) skriver om att rika välbärgade inte vill ha människor med arbetarklassbakgrund i sin närhet! Lögn, lögn, lögn!

Det är så de gör! Sätter grupp mot grupp och ljuger om allt och inget! Jag läser en annan artikel.

I en Oxfamrapport som publiceras i dag avslöjar vi att den rikaste en procenten i världen släpper ut mer än dubbelt så mycket koldioxid som den fattigaste hälften av jordens befolkning.

Vem är det som jobbar mest, bygger industrier, är de största arbetsgivarna betalar mest i skatt osv? Jo, de rika! Det är de som kanske bidrar mest ekonomiskt till jordens befolkning. Ja, jag erkänner! Jag tycker att några av de stormrika saknar moral, vill bestämma det mesta över jordens befolkning och suger till sig vinster som de inte är berättigade till! Men vi vinner ingenting på att låta denna grupp få skulden för att det finns en fattig befolkning! Det är oseriöst att föra ett sådant resonemang!

Men … det finns alltid människor som vill ha mer makt. De kommer alltid att försöka skylla alla problem och fel på någon annan. Finner de inga motsättningar så hittar de på dem. Vi minns ju Åsa Romsons tal i Almedalen:

”Och här misstänker man ju att när det framför allt är vita, heterosexuella, medelålders män som sitter på makten, ja då är risken att samhället byggs utifrån normen om vita, heterosexuella, medelålders män, och det blir fel. För de allra flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella, medelålders män utan människor, ni vet sådana som har lika värde men som är olika på alla möjliga sätt. // Dagens passiva klimatpolitik är att sätta lata mäns intressen framför kvinnor och barns. Det måste ifrågasättas.”

Hon pekade med hela handen mot vita, heterosexuella, medelålders, lata män! De var roten till allt ont i världen. Hon ville skapa motsättningar mellan män och kvinnor med barn.

Vi har en statsminister som, tillsammans med några andra politiker, under mycket lång tid har pekat ut SD som roten till allt ont. Nu gör han allt han kan för att plagiera SD:s partiprogram. Samtidigt pratar han om att vi måste vara eniga. Hur ska vi kunna vara det efter hans framfart?

Vad vinner de på dessa lögnaktiga splittringsförsök? Jo, de vill ha en splittrad, osäker och otrygg befolkning som de kan styra! Men lyckas de? En dåligt utbildad befolkning kan kanske styras. Men i Sverige har befolkningen hög utbildning. befolkningen har förmåga att söka reda på fakta och kan göra egna slutsatser. Det stora flertalet människor tycker att dessa lögner enbart är löjliga.

SNÄLLA! LÄGG AV MED ERA LÖGNER!

Vill alla integreras i det svenska samhället?

Precis – just därför är ni i fel samhälle. Ni ska inte vara i Sverige utan ni ska givetvis flytta tillbaka där ni och era anhöriga trivs bäst, d.v.s i ett islam/shariastyrt samhälle. Jag har aldrig och kommer ALDRIG att acceptera denna utvecklingen i vårt Sverige. #NejTillSharia

Del ur texten:

”Far flickor med hijab illa? Deras sociala liv påverkas i alla fall och vad deras föräldrar markerar är att barnen inte ingår och inte ska ingå i det samhälle som klasskamraterna lever i. Den tankefigur som föreskriver hijab är visserligen globalt spridd, men beteendet är likväl sekteristiskt.

Bör man hålla på och tjata om detta?

Ja, om man lever i ett land med jämställdhet som uttalat mål och med en biståndspolitik, som velat bidra till att flickor får utbildning och möjligheter i avlägsna länder med andra traditioner. Och, ja, om vi nu har baxat frågan om hederskultur ända hit till den punkt där även förskola och grundskola ska motarbeta den.

De skånska kommunerna Staffanstorp och Skurup har velat förbjuda hijab på flickor och personal i de kommunala skolorna, vilket fått många att instinktivt muttra om främlingsfientlighet. Slöjförbudet ska prövas i Högsta förvaltningsdomstolen och det skulle förvåna om den kommer fram till annat än de lägre instansernas slutsats att förbud strider mot religionsfriheten.

Men vem är det som är fördomsfull här?

HIJAB PÅ MINDERÅRIGA ÄR strukturerad könsmaktsordning och en förberedelse för ett liv på andra premisser än det som flickornas jämnåriga kan förvänta sig. Den representerar en vi-och-dom-ideologi med påtagligt främlingsfientliga inslag. Patriarkatet sitter bredbent mitt i rummet.

Den svenska skolan ska vara konfessionslös, men en tydligare markering av det konfessionella än religiös uniformering är svår att tänka sig.”

Från Facebookflödet