Eftersom jag bodde några år i Eskilstuna på nittiotalet och har övervägande positiva minnen av staden har jag följt debatten om problemen i den gamla Smedstaden med lite extra intresse.
Allt började med att Chefredaktören för lokaltidningen Eskilstuna-Kuriren slog fast att Eskilstuna numera är ett ”rövhål”. Ett segregerat helvete med öppen droghandel och grovt våld tydligen. Sensationsvärdet av det drastiska ordvalet blir inte mindre av att hennes tidning i många år utmärkt sig som en av den politiska korrekthetens främsta fanbärare i landet. https://ekuriren.se/…/jag-kastade-ur-mig…/jvqqn5yr
Tydligen gjorde den röd-gröna regeringens ”unika satsning” 2018 ingen positiv verkan alls trots att Eskilstuna med flera utsatta områden var en av de stora vinnarna i det sosse-lotteriet. https://ekuriren.se/bli…/artikel/rmz2qn8l/ek-bd-0kr-dp1
Chefredaktörens analys fem år senare är ”Får man inte respekt av samhället skaffar man sig det på annat sätt.” => unika satsningar räcker tydligen inte för att samhället ska bevisa sin respekt inför de kräsna och nogräknade kriminella.
Då behöver väl frågor ställas. Räckte inte alla miljonerna som satsades på Eskilstuna? Hur mycket ytterligare behövs i så fall? Användes pengarna fel? Vem är i så fall ansvarig? Hur vinner samhället droghandlarnas och de våldskriminellas gunst så att finner för gott att slå in på den smala vägen och bli laglydiga mönstermedborgare av ren tacksamhet? O.s.v.
Eller kan man bara säga som Eskilstunas Direktör för Social Hållbarhet gjorde förra året:
Ös på bara med mer av det goda!!!
Det har visserligen inte funkat tidigare men låt oss inte nedslås. Ett totalt fiasko är ju bara början på något större fiasko. Mer av den verkningslösa medicinen till samma aktörer som misslyckats tidigare! https://www.svt.se/…/direktoren-efter-oroligheterna-i…
Här vilar inga ledsamheter, det är ju bara skattebetalarnas pengar som går till spillo, lätt kommet och lätt förgånget!
Det är som om ingen någonsin stannar upp och frågar sig varför alla satsningar som gjorts på utsatta områden de senaste decennierna snarare ökat istället för minskat problemen. Allt ska bli så mycket bättre med nästa satsning, nya resurser och nya miljoner utan att någon någonsin redogör för varför det ska bli mer framgångsrikt just den här gången.
Går det åt skogen så kan man ju alltid fortsätta ”ösa på med det goda”. Att ansvar för misslyckanden utkrävs är ytterst sällsynt och man kan ju alltid höja skatten om pengarna tryter.
Det är bortom naivt. Det är lekstuga.
Dessbättre verkar vår nya regering ha insett det och vill satsa på tvångsåtgärder, avlyssning och kameraövervakning istället för att försöka vinna kriminellas respekt och erkänsla genom ytterligare miljonregn över de utsatta områdena. https://www.aftonbladet.se/…/tidopartierna-polisen-ska…
Iofs är väl samhällets utökade avlyssnings- och övervakningsmöjligheter av medborgarna inget att jubla över per se. Men som utvecklingen är i Sverige så är det ju helt nödvändigt vilket den kloke och alltmer imponerande Gunnar Strömmer har insett. Att väljaropinionen tydligen vill ge Strömmer respass för att bereda väg för en comeback av Morgan Johansson tillhör tillvarons mer svårlösta mysterier.
Ju längre förfallet får fortskrida desto radikalare åtgärder behövs för att få bukt med situationen.
Det krävs tuffare tag idag än för femton år sedan för att vända utvecklingen och kommer att krävas ännu tuffare tag än idag om femton år om vi fortsätter med Morgan Johanssons laissez-faire kriminalpolitik och fåfängt knyter vårt hopp till att de hittills resultatlösa förebyggande satsningarna som vi ”öst på med” under lång tid plötsligt ska börja bära frukt.
Hans Thannerstig.
Senaste kommentarer