SVERIGE – LANDET DÄR FEMTONÅRINGAR ÄR EXPERTER OCH PROFESSORER AVFÄRDAS SOM KALLE ANKA FORSKARE

 

När jag slet med min doktorsavhandling tänkte jag att det här kan ingen ta ifrån mig. Ingen kan ta ifrån mig min kunskap. Ingen kan ta ifrån mig min titel. Jag disputerade vid Lunds universitet i maj 2005. Det var en av de stoltaste dagarna i mitt liv. På tretton år hade jag läst in de ämnen jag saknade betyg i på Komvux (matte och naturkunskap), en teologie kandidatexamen, en filosofie magister och en forskarutbildning i etik som resulterade i min doktorsavhandling. Samtidigt hade jag fött tre barn, arbetat extra inom vården, skrivit otaliga texter för diverse kultursidor, undervisat vid universitetet, skrivit en lärobok i sexualetik, varit aktiv som kyrkvärd, konfirmandledare och söndagsskollärare i svenska kyrkan, tagit hand om hundar, får, höns och en stor trädgård.

Jag var, kort sagt, trött. Men jag var också stolt, nöjd och tillfreds med min prestation, med att allt mitt slit, alla vakna nätter burit frukt. Jag kände mig trygg. Det här kan ingen ta ifrån mig, tänkte jag. Nu är jag teologie doktor i etik.

Så fel jag hade. Idag presenteras jag som ”kontroversiell debattör” eller möjligtvis ”högerdebattör” oftare än som doktor i etik. I den svenska offentligheten används titlar som hedersbetygelser – och den som presenterar obekväma argument, åsikter eller fakta avfärdas som ”kontroversiell”. Människor som ogillar mina argument och mina åsikter ifrågasätter skrattretande ofta min doktorsexamen i etik – ”och hon påstår att hon doktorerat i etik” – som om en doktorsexamen i etik delas ut som ett bevis på individens moraliska karaktär. Jag är naturligtvis inte mer moralisk än andra. Däremot vet jag betydligt mer om moralfilosofi och etik än människor som inte ägnat i princip hela sitt vuxna liv åt dessa frågor.

Det är naturligtvis inte bara jag som råkar ut för det här. Tino Sanandaji, med en doktorsgrad i public policy från University of Chicago och med en anställning på Handelshögskolan i Stockholm presenteras som ”invandringskritisk debattör”, ”kontroversiella debattör”, ”provocerande”. Jordan B Peterson, professor i psykologi vid University of Toronto, avfärdas av Anders Lindberg som ”Kalle Anka forskare” och uppmanas att krypa under en sten. Det finns ett mönster här. De forskare och akademiker vars forskning eller uppfattning bryter mot medias åsikter avfärdas.

Istället lyfter man fram femtonåringar med klimatångest, tyckare med rätt bakgrund och kändisar. I Sverige betraktas en f d melodifestivaldeltagare, en dokusåpadeltagare eller en deckarförfattare som större auktoriteter på allt ifrån inrikespolitik till klimatfrågan – förutsatt att de har rätt åsikt alltså.
Sverige är ingen kunskapsnation. Kunskap och utbildning står inte högt i kurs här. Det faktum att Sverige är det land i Europa som utbildning betalar sig sämst i är ett uttryck för detta.

Det faktum att den svenska kulturdebatten i hög utsträckning förs av människor vars främsta merit är rätt åsikter i kombination med en eller flera gångbara essentiella egenskaper som för tillfället är i ropet är ett annat exempel. Kultursidorna har för länge sedan gett upp ambitionen att recensera litteratur, konst, musik och dramatik på ett kunnigt och vederhäftigt sätt. De disputerade kritikerna har i hög utsträckning ersatts av unga tyckare som ägnar sig åt att räkna hur många vita respektive bruna gubbar och gummor som förekommer i verket istället för att erbjuda läsaren en fördjupad förståelse.

Endast en kulturchef har en doktorsgrad, nämligen Åsa Linderborg på Aftonbladets kultursida. Sydsvenskans nyutnämnda kulturchef Ida Ölmedal är 29 år gammal. Hon har ingen avslutad universitetsutbildning och har inte publicerat någon längre text än krönikor i Expressen. Vad säger det om en kulturredaktions ambitioner att man gör en 29-åring till kulturchef?

Utbildningsnivån bland landets partiledare och ministrar är också ett bevis på att kunskap och utbildning värderas lågt i vårt land. Inte en enda av våra partiledare är disputerade. Däremot har de alla varit politiskt aktiva sedan tonåren. En tidigt inledd karriär i ett ungdomsförbund är helt uppenbart en bättre förutsättning för att klättra i politiken än en gedigen utbildning. Inte heller våra nuvarande ministrar imponerar med sina cv:n.

Tre ministrar har i alla fall inlett forskarstudier, men inte lyckats eller orkat fullfölja. Magdalena Andersson (s) påbörjade en forskarutbildning i nationalekonomi, men avbröt. Ardalan Shekarabi (s) började skriva en avhandling i civilrätt, men lyckades inte fullfölja. Per Bolund (mp) har också han en oavslutad forskarutbildning på sitt cv. Att fullfölja en forskarutbildning och skriva en doktorsavhandling som godkänns kräver inte bara begåvning utan också uthållighet och god karaktär. Det är nämligen ofta mycket tråkigt, besvärligt och hopplöst. Avhandlingsskrivandet är ett intellektuellt maratonlopp. Den som tar sig igenom det, oavsett ämne, är värd respekt.

Varför ska man egentligen lägga ner tid på högre studier i Sverige när det lönar sig så illa? Jag vet inte. Däremot vet jag att ett land behöver intellektuella, människor som tänker stort och fritt, som söker kunskap och sanning. Det intellektuella samtalet och de förutsättningslösa diskussionerna är en bristvara i Sverige idag. Tänka rätt går före tänka fritt, varje gång. Det är en ynkedom.

Ann Heberlein, Teologie Doktor i Etik

Annonser

Patriarken avslöjar sig

Igår valdes hon till ny ordförande i Europeiska kommissionen – Ursula von der Leyen. Vem är hon? Framtiden får väl utvisa hennes lämplighet till detta ämbete. Men vi kan konstatera att hennes utbildning och meriter borde vara användbara som ordförande inom Europeiska kommissionen.

Hon är en sextioårig läkare, ekonom samt fd försvarsminister, arbetsmarknadsminister och socialminister. Jag läser på Wikipedia att ”hennes framgång beror på att hon är både konservativ och modern, både disciplinerad och oberäknelig samt både världsvan och fast förankrad i sin hembygd”. Oberäknelig? Kan vi ana en Trump-version i henne? Är hon en person som vägrar att låta sig ledas av gamla ”inpinkade revir”? Tiden får utvisa!

Vår statsminister Stefan Löfven skriver på regeringens hemsida ”det är på tiden att vi får en kvinna”! Han nämner ingenting om hennes kvalifikationer – enbart att hon är kvinna – för detta ämbete! Där avslöjar han sig rejält! Kvalifikationer betyder ingenting för denne patriarkale fackpamp. Men har man en feministisk regering så måste man rösta fram kvinnor för att vara populär! Hans text tolkar jag som härskarteknik. Han ger henne en klapp på huvudet med de underförstådda orden ”vi lät dig bli ordförande enbart för att du är kvinna”!

Stefan Löfven! Lider du av kunskapsförakt? Jag är övertygad om att ingen kompetent kvinna vill bli framröstad pga sitt kön – kompetensen finns inte i könet. Den som har skaffat sig en gedigen utbildning och införskaffat sig stora erfarenheter vill bli bedömd utifrån dessa och ingenting annat!

Du, Stefan Löfven, har visat att du föraktar kunniga människor och är en förstockad patriark!

Jag vill inte vara snäll

Idag läste jag en ledare som med rubriken ”Man får inte längre vara snäll”. Ja, den stod på ledarsidan men jag blir förbluffad. Var det en naiv grundskoleelev som hade skrivit den eller var det ett försök att vara humoristisk? Jag väntar mig faktiskt lite högre kvalitet på de som skriver på en ledarsida. Trots det får det mig att fundera kring snällhet!

Som barn lärde jag mig att vara snäll och lydig – att lyssna på de vuxna, ta lärdom, följa deras uppmaningar och vara artig. Men jag lärde mig också att snällhet inte innebär att man låter sig utnyttjas – dvs att man inte ska vara ”dumsnäll” och låta andra bestämma och ta för sig. Mitt är mitt och det som jag äger bestämmer jag över! Jag lärde mig också ordning och reda samt disciplin (inte kadaverdisciplin utan vanlig uppfostran) för att uppnå detta.

Men skribenten skriver:

”Gång på gång förväntas vi förhålla oss till en politik som handlar om tuffa tag, straff och att folk ska skärpa sig. När blev det omodernt att vara snäll?
All politik börjar i en människosyn. Just nu är uppfattningen som ligger till grund för den svenska politiska diskussionen att folk är egoistiska och lata. Vi som trodde på människors goda vilja, förbättringsförmåga och ärlighet har förlorat. Snällismen är passé.”

”Jag vill till exempel att det ska bli enklare att gå på bidrag. Det är viktigare att ge folk värdiga liv än att slå ner mot fuskare. Det är kanske inte heller självklart att det ska gå att utvisa folk som begått brott i Sverige. Straff ska handla om rehabilitering, inte hämnd.

Och så tycker jag inte att skolan ska vara så svår som den är i dag. Alldeles för många går ut högstadiet utan gymnasiebehörighet. Tankesmedjan Tiden mötte en hatvåg när de föreslog att man skulle ta bort betyget underkänt i grundskolan. Att det skulle kunna leda till mindre stress och högre kunskapsnivåer är inte ens politiskt intressant att diskutera i dag.”

Vad är det egentligen för fel på människor som inte vill ha ordning och reda – som tycker att man kan tumma på regler, ska dalta med brottslingar och inte kräva något av skolelever? Hårdare tag mot brottslingar – är det fel? Vem ska skyddas brottslingar eller den brottsutsatta allmänheten?Varför ska vissa människor inte ha några krav på sig medan andra hela tiden ska vara ”dumsnälla” för att inte kränka någon annans ego? Varför ska det vara lättare att söka bidrag?

Jag är helt övertygad om att människor som aldrig möts av dessa ”dumsnälla” idéer istället för krav, kommer att fortsätta att surfa fram på den kravlösa snällistiska vågen och utnyttja samhället. De kommer att fortsätta tills någon säger: STOPP! Vi måste helt enkelt tala om att alla människor har skyldigheter. För att få del av rättigheterna krävs ordning och reda och göra sitt bästa. Att göra sitt bästa innebär inte att alla kan gå ur skolan med toppbetyg. Men alla kan sköta sig och följa de regler som samhället har satt upp!

Tidigare äldre inlägg

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

fujifredrik

Vi fotograferar det mesta av det bästa. För att nämna några inriktningar så fotograferar vi Bröllop, Fitnesstävlingar, Träningsbilder, Djurbilder och Produktbilder åt företag.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

JUST-LOOK-AT-SWEDEN

SWEDEN - A SHITHOLE COUNTRY?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.

Busiga mor

My Home My Place My Life

SVERIGE - EUROPA - VÄRLDEN

GÅR DET VERKLIGEN SÅ BRA NU?

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Tankeverket

Alla förändringar börjar med en tanke

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör Sverige lagom!

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolt

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

%d bloggare gillar detta: