Om femtiotalisters uppväxt

Vi som är födda på 1950-talet växte upp i en brytningstid och detta var nog både på ont och gott. Då var det en självklarhet att det var de vuxna som bestämde, men det innebar inte att vår generation var särskilt kuvad, skriver Gudmundur Bragason.Gudmundur Bragason / 21 mars, 2020

Många av oss är nog delvis präglade av den framtidstro som fanns när vi växte upp, särskilt påtaglig var den under 1960-talet. Det var ganska få av oss som hade frånskilda föräldrar, åtminstone var det så bland dem som jag umgicks med. Våra mammor var hemmafruar och våra pappor jobbade mycket.

Det var ganska vanligt att familjer var trångbodda, men man tänkte nog inte så mycket på det. Det var ingen självklarhet att barnen hade var sitt eget rum. Man talade ofta om barnkammaren där alla syskonen i familjen både lekte, gjorde sina läxor och sov. Jag kan slå vad om att många av mina yngre läsare aldrig har hört ordet barnkammare. Jag fick eget rum ganska tidigt, men jag har kamrater som aldrig fick det.

Läs hela artikeln HÄR.

Frivillig karantän i Spanien, eller livslång politisk karantän i Sverige.

Ett sekulärt bygge men med ”kanske” religiösa undertoner ?

Europa är en kontinent med ANOR. Vi i Europa har åstadkommit mycket i ett flertal sekler.

Demokratin har utvecklats olika i de Europeiska länderna. Vissa har mer en nationell prägel än andra. En del länder frångår sitt arv att vara homogena och får därmed kanske betydande problem.

Vem vill leva i ett kaos som är präglat av en globalistisk agenda. Kanske är den trygga staten med sina mer konsekventa beslut mer att föreda.

I ett Sverige där olika allianser tävlar om makten utan grundläggande fakta, det gör ingen individ trygg, speciellt som de styrande inte har den rätta kunskapen.

Vi, min sambo och jag känner oss mer trygga i Spanien där en resolut socialdemokratisk regering råder, då med mer handfasta beslut än den svenska regeringen under ”herr” Löfvén.

I Sverige är kanske kunskap inte längre en merit.

Mikael Parknäs – en charlatan

Sjuk, sjukare,sjukast ? ULSANS håller med artikelförfattaren. Kanske har skolan missat det mest väsentliga som står i artikeln, grundläggande KUNSKAP.

När en journalist på SVT frågade Mikael Parknäs, rektor för den nystartade Kvibergsskolan i Göteborg, hur en lektion på den nya skolan kommer att se ut svarade han med en motfråga: ”Vad är en lektion för något?” sa han och log finurligt.

Vad menade han med den frågan?

Svaret klarnar när man tittar närmare på vad den nybyggda Kvibergsskolan egentligen är för ett projekt. Det är en kommunal skola i östra Göteborg som när den är fullt färdig kommer att ha plats för 700 elever. Skolan är dock inte vilken vanlig kommunal skola som helst – nej, det är en skola som enligt rektor Parknäs är ”byggd i digitaliseringens tidevarv”. I praktiken betyder det att sådant som man förknippar med en vanlig skola, som lärarledd undervisning i klassrum, inte hör hemma där. Det anses vara gammalmodigt och förlegat. 

Mer information om Kvibergsskolan (ULSANS tillägg) https://goteborg.se/wps/portal/enhetssida/kvibergsskolan-f-9/var-skola/kvibergsskolan-4-9/!ut/p/z1/04_Sj9CPykssy0xPLMnMz0vMAfIjo8ziTYzcDQy9TAy9DQLczA0CDcwNvYxMzY39PU30wwkpiAJKG-AAjgb6XvpR6Tn5SRCrHPOSjC3S9aOKUtNSi1KL9EqLgMIZJSUFxVaqBqoG5eXlekmZeel6yfm5qgbYNGTkF5foRyCr0y_IjajySQ13BABgBSDB/dz/d5/L2dBISEvZ0FBIS9nQSEh/

Läs hela artikeln HÄR.