Leif G. W, Persson

 

Kända författare som Leif G. W. Persson har inte behov av att nå ytterligare framgångar med stöd av  enkla bloggar.

Däremot kanske bloggaren har vissa synpunkter som kan vara värda ett litet uns.

Vi lever olika liv och en del förkovrar sig mer än andra, men ändå kan man känna igen sig i den beskrivning som Leif gör från sitt eget liv.

De flesta människor har ett mål, vissa har ett högre mål än andra. Med de kvalifikationer man själv besitter kan man kanske vara nöjd.

Därför är det en njutning att erfara att andra har nått ett högre mål utan att känna avund.

Av de mer begåvade har man en möjlighet att mentalt förkovra sig och se problemen eller de egna utmaningarna och då för att höja sig själv till nivåer som man annars inte kunnat klara  av.

Ett stort tack till G W som är generös och delar med sig av sina kunskaper, det gäller då både det politiska skeendet under ett antal decennier och hans eget liv.

För min del skulle det vara till stor glädje om jag fick läsa ytterligare ett flertal böcker av HERR Persson.

 

 

Ni som läst boken vet vad söndagsskolan innebar för Leif.

Annonser

Att tänka är stort, men att tänka rätt är större

Dagligen läser jag politiska analyser på sociala medier. En del av dem verkar vara dåligt genomtänkta. Genom att jämföra olika alternativ och ta med alla parametrar så skulle kanske analysen bli bättre. Det gäller ju inte enbart sociala medier. De etablerade medierna är lika dåliga och enögda i sina analyser.

Jag har alltför ofta undrat var alla enfaldiga människor kommer ifrån. Det stora flertalet av oss är ju rustade med kunskaper för att själv göra egna analyser eller själv ta reda på fakta. Men alltför många vågar inte lita på sig själv. De måste fråga om självklara saker och litar på ”överheten” till 100 %. Det kan röra sig om allt från liktornsplåster till vilket parti de ska rösta på. Om alla går med stavar så måste jag också göra det. Eller om grannen köper en stegräknare så måste jag också. Om arbetskamraten åker till Thailand så måste vi också. Om någon ”förstå-sig-påare” säger att SD är fascister så måste de vara det. Eller när klimatalarmisterna skriker ut sitt budskap så måste vi bara tro på det utan en egen eftertanke.

Det finns många, som vill utge sig för att tillhöra eliten, som påstår att de kan och vet allting bättre än de som faktiskt har ägnat tid åt att sätta sig in i problemen. Jag behöver nog bara nämna Margot Wallströms ord om Jordan B Peterson: ”Jag tycker att han skulle kunna ta och krypa tillbaka under den sten han kom ifrån.” (enligt TT). Hennes anatomiska kunskaper verkar vara mindre än hennes feministiska och socialistiska övertygelser. Till Margots försvar så har hon nog lånat frasen från Annie Lööf som skrev just de orden till en meningsmotståndare på Twitter för snart ett år sedan. Men inte heller Annie är någon stor tänkare. Hon gör sina blundrar då och då. Båda två använder sig av härskartekniken: ”Du ska inte tro att du kan något!” De har detta gemensamt med många feminister.

Jag är övertygad om att alla vi andra tänker minst lika bra eller ännu bättre än alla ”förstå-sig-påarna”. Vi kan tänka och vi kan analysera olika alternativ. Vi behöver inte någon ”elit” som talar om allting för oss. Jag illustrerar detta med en text, om val av vinterdäck, som jag hittade på Facebook idag!

Hur löser man krisen i svenska skolan?

Politikerna har en universallösning på allt – mer resurser. Vi har hört tjatet om fler fritidsgårdar, mer resurser till polisen, mer resurser till vården och mer resurser till skolan. Men vad har det utmynnat i? Har alla dessa resurser gett resultat? Varför har det då gått utför för den svenska skolan?

Det är kanske så att strukturen inom den offentliga sektorn omöjliggör effektivisering och resultatinriktning. Jag har växt upp i en skola med betyg – ett sätt att mäta kunskapsförmedlingen. Betyget talar om hur väl målen blir uppfyllda. De talar också om hur väl läraren klarar av sina uppgifter och om eleven anstränger sig för att få kunskaper. Men betygen beskriver också samhällets krav på skolan och föräldrarnas krav.

Jag har haft förmånen att gå i tre olika skolformer – folkskola, enhetsskola och grundskola. Problemen och kravlösheten kom med grundskolan. Tack och lov hade vi lärare av den gamla stammen som inte brydde sig så mycket om nya reformer – de förmedlade kunskaper och ställde krav på eleverna.

Mina fyra barn har gått i den kravlösa skolan. De har upplevt problemen och ifrågasatt dem. Deras lärare har inte gillat det eftersom de själv har gått i en kravlös skola. Undan för undan har betygen rasat i den svenska skolan. Den ena PISA-mätningen efter den andra har visat på detta. Men … politiker och lärare har bara förnekat och krävt mer resurser.

Följderna kan man se i den statistik över kostnadsutvecklingen i utbildningsväsendet som Statistiska centralbyrån har tagit fram. Under åren 2013-2017 har det skett en mycket kraftig kostnadsutveckling, betydligt snabbare än ökningen av antalet elever.

I grundskolan har kostnaden för undervisning ökat från 44,8 miljarder 2013 (i 2017 års priser) till 61,7 miljarder fyra år senare. Kostnaden för elevhälsa ökade med 43,5 procent, kostnaden för läromedel och skolbibliotek med nästan 30 procent. Totalt ökade kostnaderna för grundskolan från 85,8 miljarder till 111,5 under dessa fyra år, nästan 30 procent. Under samma period blev eleverna fjorton procent fler.

På samma sätt ser det ut i de andra skolformerna. Förskolans kostnader ökade med 17,5 procent medan antalet barn bara ökade med fyra procent. Gymnasieskolan blev fyra miljarder dyrare trots att antalet elever minskade.

Skolans kostnader ökar alltså procentuellt mer än antalet elever! Varför ökar kostnaden för elevhälsa och läromedel så drastiskt? Har dessa områden varit så eftersatta? Varför mår eleverna så dåligt? Som jag minns elevhälsan bestod den av att vi gick till syster och blev vaccinerade samt att skolläkaren kom en gång om året. Något skolbibliotek hade vi inte och läromedlen var vi tvungna att vara rädda om och inte förstöra. Själva undervisningen borde ju vara viktigast. Vi var 30 elever i varje klass och idag är klasserna mindre. Varför nås det inte bättre resultat med större resurser?

När det gäller idén att mer personal ska rädda skolan säger arbetsgivarna, Sveriges kommuner och landsting, att den är ogenomförbar. Ska skolan bemannas på samma sätt som idag krävs att dubbelt så många studenter läser till lärare som idag. Redan idag går var fjärde student som läser en yrkesutbildning just på lärarhögskola. Den andelen skulle behöva öka till en tredjedel, samtidigt som andra branscher behöver utbildad personal. ”Det är knappast ett realistiskt scenario”, skriver SKL.

Eftersom skolan inte kan bemannas på samma sätt så krävs något annat. Vad är då något annat? Knappast mer resurser. Snarare effektivisering, mätning av hur resurserna används, målmedvetenhet men framförallt ordning och reda.

Varför har den svenska skolan blivit en flummig förvaringsplats? Det kan bero på att flumpedagogiken har fått ett fäste i skolan. Det kan också bero på att genuspedagogiken och jämställdheten har blivit viktigare i skolan än kunskapsförmedling. Eller att politiken har fått för stort inflytande över undervisningen. När snällisterna tog över den svenska skolan så började den spåra ur. Nu måste kunskapsförmedlingen sättas i fokus för att rädda de unga och deras framtid!