Rättsfilosofen: Var inte rädd för medias epitet – så förlorar ”ondskan” sin makt

Människor i västvärlden måste sluta vara rädda för globalistmedias epitet och förtal. Då förlorar ”ondskan” sin makt, säger den nederländska rättsfilosofen Eva Vlaardingerbroek i en intervju. Medias sladder bestämmer inte vem en person är.

Läs hela artikeln HÄR.

Hjärntvätt av befolkningen

Det är för bedrövligt, men det betecknande för svenska regeringar är de ständiga försöken, att begränsa den grundlagsskyddade yttrande- och tryckfriheten.

Den är under ständig och oavbruten attack från dem, som säger sig försvara det fria ordet, men som inte bryr sig ett skvatt om åsiktsfrihet.

Alla undersökningar om de stora medieaktörernas inflytande, visar att Sverige är unikt så till vida, att landet är utsatt för en invärtes agitation, vars kraft saknar motsvarighet i de allra flesta av västvärldens länder.

De indikerar ingenting annat än att MSM har lyckats i sitt syfte att hjärntvätta befolkningen.

Propagandan från Public service och de stora drakarna är så kompakt, total och mördande, att den bryter ned det självständiga tänkandet.

Det dominerande problemet för Sverige är således inte utifrån kommande påverkan utan sådan, emanerande från rikets insida.

Det handlar om en nation, vars population till stora delar inte har någon som helst möjlighet till inblick i nyhetsförmedlingen och som saknar all potential att kunna bedöma vilka fakta och nyheter som väljs bort eller vinklas till oigenkännlighet.

Svea rikes monstermegafoner är och förblir ett demokratiskt problem.

Propagandaorgan, som nu har blivit ännu mäktigare.

Ett oåtkomligt reservat från vilket diktaten och påbuden oavbrutet och närmast obestritt basuneras ut till massorna.

Majoriteten av nationens pressorgan tillhör den ruttna tredje statsmakt, som valt att vilseleda och desinformera och som håller nationen i ett strupgrepp.

Det är ett elakartat etablissemang, som styrs av politiska gangsters och som hur lätt som helst kan proppa den lilla folkspillran vid polcirkeln full av lögner.

Claudia de Longueville

Ny färsk artikel publicerad 2100

Följderna av den politik, som förts under de senaste åtta åren blir allt tydligare.

Ett maktmissbruk, som skapat en helvetesvåg av mord, våldtäkter, sprängningar, skjutningar och bränder.

Dag ut och dag in och med en djävulskt accelererande takt.

Allt handlar nu om att till varje pris förtränga och förtiga, att nationens eskalerande brottslighet ingenting annat är, än en direkt följd av en hjärndöd migrationspolitik.

En hantering, som kommer att gå till eftervärlden, som ett av de värsta, dyraste och mest ödesdigra misstagen i landets historia.

”Vi har byggt ett starkt land, där vi tar hand om varandra. Där samhället tar ansvar.”

Det var budskapet från den sällsynt urblåsta sälle, som lämnade Rosenbad för drygt ett år sedan.

Ett maktens angelägna meddelande, som skulle frambäras till folket av en av de värsta klåpare, som satts att styra Svea rike.

En sate, som därtill hasplade ur sig: ”Det har varit sju fantastiska år och jag ångrar ingenting.”

Det som nu utspelas i landet vid polcirkeln är en svår tragedi.

Ett katastrofalt misslyckande, som tillåts pågå eftersom alla krafter har satts in för att förvränga och förfalska orsakerna till det uppenbara.

En stat måste rimligen i första rummet kunna fredas mot ledare, vars handlingar är skadliga för denna och dess inre säkerhet.

I konungariket Sverige tycks detta vara synnerligen svårt.

Sorgligt nog förefaller antalet politiska skurkar växa i en sådan omfattning, att nationens trygghet, lag och ordning allvarligt hotas.

Sverige har varit utsatt för en ständigt pågående förbrytelse av en dignitet, som saknar motstycke i modern tid.

Ett illdåd iscensatt av landets nomenklatura och över vars verkningar de ansvariga nu tycks ha tappat all kontroll.

Allt möjliggjort med understöd av den ruttna tredje statsmakten.

Om ett globalt belönings- och kontrollsystem

”Det som von Wright säger och som blir än klarare under den framträdande post¬modernismen är att om sanning, vetenskap och framsteg nu förpassas till historiens skräpkammare så blir allting tillåtet. Det betyder att också lögnen är tillåten och hamnar på samma nivå som sanningen. Vad som är sanning kan ingen veta. Språ¬ket fungerar inte längre som sanningens verktyg, och förresten vem bryr sig? Det är till och med så att ”sanningen” framstår som en av flera ideo¬logiska konstruktioner. Det logiska resonemanget trumfar inte över det ideologiska tänkandet. Förnuftet råder inte över känslan.” …