Finns inte tankar som aldrig hörs?

Ibland måste jag läsa en text många gånger för att kunna analysera den. Ofta är det en mening som jag fastnar i. Hur tänkte den som skrev? Vad ville skribenten ha sagt egentligen? Så var det för några dagar sedan när jag läste en krönika av Karin Pettersson ”Så kapade högerns nätkrigare internet” . Egentligen kändes hela krönikan som ”Usch, dumma nätkrigare!” Men vad är egentligen en nätkrigare? Jag fastnade dock för två meningar. Jag gapskrattade första gången när jag läste dem:

”Det är långt ut på högerkanten som nätets logik fungerar som bäst. Delvis för att det här finns åsikter som tidigare inte haft någon plats i det offentliga samtalet.”

Jag skrattar fortfarande men sätter ibland skrattet i halsen Vad menar hon? Jag försöker att analysera raderna. Kan det vara så att hon tycker att allting var bättre innan ”högern” hade en plattform att göra sin röst hörd på och där de kan diskutera? Menar hon på fullt allvar att världen var bättre när en stor del av befolkningen hade munkavel? Existerade inte de åsikter som aldrig nådde det offentliga rummet?

”Men också för att nätet gör att ett relativt litet antal personer får stort genomslag om de är passionerade och bra på att länka till varandra.” fortsatte krönikan.

Men om dessa ”relativt litet antal personer” inte gjorde sina röster hörda så skulle vi fortfarande haft en ”elit” som härskade över nyhetsflödet. Men det är kanske så hon vill ha det?

I en demokrati bör alla människor ha samma möjligheter att framföra sina tankar. Tankarna finns ju även om de inte hörs offentligt. Jag hör människors tankar när jag pratar med grannarna vid staketet eller vid möten på bussen eller ett samtal på väg till affären eller på en utflykt eller i sociala medier. Tankarna finns även om ”eliten” sopar de under mattan. Så länge som de fortsätter att sopa, så kommer de att fortsätta att bli förvånade över att vi inte uppför oss och röstar rätt i de allmänna valen!

”Men drivkrafterna bakom uppmärksamhetsekonomin skapar också ett slags självspelande vredesmaskin, som suger upp människors tid och får dom att stanna så länge som möjligt på Facebook.

Företaget vet att ilska, sentimentalitet och upprördhet är sådant som kopplar greppet på folk och gör det svårt för dem att vända bort blicken.”

Kan hon verkligen mena att om inte Facebook fanns så skulle inte människor känna ilska, bli sentimentala och upprörda? Förstår hon inte att det måste finnas något som utlöser ilskan? Jag kan ju knappast bli arg på en person eller en företeelse om det inte har hänt något som bryter mot mina värderingar. FB kan ju inte tala om för mig att idag ska du bli upprörd över det som t ex statsministern har sagt. FB kan inte tala om för mig att jag ska skriva en artikel om krönikan som jag läste. Inte ens mina FB-vänner kan få mig att kommentera, dela eller gilla om jag inte själv vill.

Jag väljer själv hela tiden om jag ska bli ilsken, sentimental, glad, ledsen eller likgiltig på det som jag läser. Oftast scrollar jag igenom mitt flöde. Om något verkar vara intressant så läser jag men annars lämnas det åt sitt öde. Sociala medier är bara ett sätt att sätta ord på sina tankar.

Mina och andras tankar finns även om de inte når offentligheten! Även om de sopas under mattan så kommer de att avgöra valresultatet!

 

 

Annonser

Ska demokratiskt fattade beslut följas?

En manifestation, först på Mynttorget och nu på Medborgarplatsen. Jag vill inte ta ställning vare sig för eller emot eftersom jag vet för lite om läget i Afghanistan. Därför bortser jag ifrån orsakerna till manifestationen. Mina funderingar uppehåller sig mer kring regler och lagar och om beslutsfattarna anser att dessa ska följas.

Jag såg att Gustav Fridolin besökte Medborgarplatsen. Han sitter i regeringen – den grupp av människor som har mest makt i Sverige! Han är en av de som ansvarar för de lagar som finns angående utvisningsbeslut. Han ska inte delta i manifestationer. Han ska inte gå emot beslut som är tagna. Om han har en uppfattning som går emot fattade beslut så bör han ta upp detta inom regeringen eller riksdagen. Det är där han har sitt forum att påverka. Att visa sig på Medborgarplatsen är enbart populistiskt.

Samma sak gäller Rossana Dinamarca som även hon har en riksdagsplats. Det är den platsen som hon bör utnyttja för att ändra på fattade beslut. Det är ju där som de demokratiska besluten tas!

Det blir lite annorlunda när Gudrun Schyman visar sig. Han har inte samma politiska plattform eftersom hennes parti inte är representerat i riksdagen. Men även hon vill vara populistisk – visa sin godhet och eventuellt få nya röster till sitt parti.

En del socialsekreterare har anslutit sig till manifestationen. Det kan de kanske göra – men då som privatpersoner. Dock ser jag stora svårigheter i att skilja på yrkesrollen och privatpersonen. De ska i sin yrkesroll följa de lagar, regler och beslut som är fattade. Gör de inte det så gör de sig skyldiga till tjänstefel.

”Med tanke på att många folkvalda politiker är där och stödjer manifestationen så saknas nog den politiska viljan nu.”

Så skrev en polis på twitter igår om manifestationen! Men … hur kan folkvalda politiker sakna politisk vilja att följa tagna beslut?. Om inte de som har tagit besluten är villiga att följa dem så undrar jag om de är så demokratiska och om de ska finnas med i beslutande organ.

Sverige har varit ett tryggt och stabilt land just pga att det absoluta flertalet av medborgarna har följt stiftade lagar och beslut. När politikerna själv går emot besluten så funderar jag på vart vårt land är på väg – med virrpannor vid rodret?

Kvinnor kan – hålla tal

Socialdemokraterna gjorde ett bra drag när de lätt Magdalena Andersson ersätta Stefan Löfven i Almedalen. Hon är värd samma beröm som Annie Lööf fick. Inte som skådespelare – hon verkade mer engagerande äkta. Men hon var också en demagog och retoriker.

Men sen var det stopp! Hon talade sig varm för demokrati och demonstrationsrätt men … vägrar att ge SD något inflytande över politiken och är emot Folkets Demonstration. Hon berättade om när hon deltog i olagliga demonstrationer i Tyskland och hur friheten segrade. Men med ser inte att det är just denna frihet som hon vill motarbeta. (S) vill nämligen ha tolkningsföreträde på ordet demokrati och även på vad som är frihet.

Hon talar sig varm för höga skatter. Skatteintäkterna behövs ju för att bibehålla nuvarande nivå på välfärd. Det är ju helt klart! Vi är ett land med 10 miljoner medborgare + ett stort antal asylsökande. 67,4% av de som är i åldersgruppen 15-74 år har sysselsättning och ska försörja hela befolkningen. Det behövs ju mer ”satsningar på välfärden” för att kunna ge en allt större befolkning en minimal nivå på välfärden. De satsningar som Magdalena talar om höjer inte nivån – den bibehåller (kanske) dagens nivå. ”Satsningarna” är nödvändiga för att inte vårt samhälle ska krackelera totalt!

Men vår finansminister berättade att hon kan detta med välfärd och tänker på de gamla. Hon har ju en gång i tiden jobbat inom hemtjänsten. Hon städade, gjorde pannkakor och drack en öl tillsammans med en åldring. Men … det är ju länge sedan som det fungerade så! Hemtjänsten städar inte – det är RUT som städar. Hemtjänsten gör inte pannkakor – de tar fram ett plasttråg ur kylskåpet och värmer i micron. Hemtjänsten dricker inte öl i jobbet – de ägnar några minuter åt den gamla innan de rusar iväg till nästa vårdtagare. Med andra ord visar hon att hon helt saknar kunskap om den verklighet som vi lever i!

Sedan följde ju naturligtvis det vanliga ämnena: samhällsbygget, ökade klyftor och de rika som tar från de fattiga. Varför inte nämna att politiska beslut – tagna av politiker – bestämmer allt mer om människors vardag. Politiker försöker lägga sig i det mesta som vi vanliga människor gör och beskatta oss så mycket som det bara går! De vill ta ifrån oss varje uns av självbestämmande!

Magdalena bekräftar min tes att kvinnor kan – är skickliga på att hålla tal. Men det blev mest pannkaka av innehållet.