Svenska politiker är inte vana vid demokratiska lösningar

I varje demokratiskt land behöver regeringen en opposition som kommer med motargument och motförslag. Det är det som leder till utveckling.

”Med politisk opposition avses regeringens motståndare.

Oppositionspartierna har som uppgift att invända och rösta mot, kritisera samt analysera regeringens agerande och beslut. För ett sunt politiskt liv är opposition nödvändig då den innebär ett korrektiv mot maktmissbruk. För att en demokrati ska fungera måste oppositionen kunna organisera sig på samma villkor som regeringspartier.Auktoritära, odemokratiska regeringar kan upprätthålla sin makt genom att förstöra för oppositionen.” enligt Wikipedia.

Men hur har det varit i Sverige under mycket lång tid? Mellan 1932 och 2000 befann sig Socialdemokraterna i opposition endast under nio år (1976-82, 91-93). (S) har haft majoritet större delen av denna tid. När partiet inte har haft majoritet har det tagit stöd av (V). Det har fungerat bra så länge som det bara har funnits två block – arbetarna mot borgarna! Eftersom (S) ändå har fått igenom sina förslag så har det varit bättre att förhandla  och på så sätt kanske få igenom några synpunkter. Oppositionen har försvunnit och samförståndslösningar har gjorts. Våra allmänna val har varit en chimär och egentligen har det inte spelat så stor roll vilken regering vi har haft. Resultatet har varit detsamma – en socialistisk politik.

Men när ett tredje block (SD) kommer in i riksdagen blir det kaos. Plötsligt finns en opposition värd namnet, som opponerar på både regeringen och oppositionen. Vi har sett resultatet. Sju partier lägger all energi på att inte ge det åttonde partiet något inflytande.

Demokratin bortser de ifrån. Istället är de rörande överens. Vi minns DÖ efter förra valet och DÖ lever fortfarande. Sju partier vill inte ha någon opposition och därmed vill de inte ha demokrati heller. De vill inte rätta sig efter resultatet från riksdagsvalet och bryr sig inte om vad svenska folket tycker! 

 

Annonser

En spark i baken

De flesta svenskar nöjer sig med att sitta hemma vid köksbordet och klaga. Några har gått över till att klaga på Facebook eller Twitter. Men allvarligt talat – vad gör vi mer än klagar?

Vi klagar på att politikerna inte ens klarar av att bilda en regering. När och om de bildar en regering så kommer vi att klaga på sättet som de regerar på. Men varför låter vi dem hållas i sin politiska ankdamm?

Vi klagar på att vården inte fungerar – på långa vårdköer, läkare som inte kan svenska, vissa åkommor inte prioriteras, för mycket eller för lite mediciner, dyra landstingspolitiker osv. Men hur många av oss har gett våra landstingspolitiker en spark i baken och sagt: ”Nu sköter ni er annars får ni inte ta hand om våra skattepengar!”

Likadant är det på område efter område: skola, polis, domstolar, bostäder, el, vatten, avlopp, kommunikationer, migration, socialtjänst, jämställdhet, myndigheter, skatter osv. Vi klagar på deras sätt att sköta sin verksamhet – men inte till dem! Vi ställer inga krav! Vi bara rycker på axlarna.

Men vad ska vi göra? Inte vet jag! Jag tillhör ju en av de som rycker på axlarna. Jag kanske gör något mer eftersom jag skriver om problemen. Men jag ger ju inte politikerna en spark i baken eftersom de aldrig läser vår blogg! Jag skriver några kommentarer på politikernas FB-sidor och får reda på att jag är fascist. Men mina krav når ju bara fotfolket. De når aldrig makthavarna.

Det största problemet är kanske det stora avståndet mellan politiker och den vanliga befolkningen. Min spark i baken och mina krav når aldrig fram! Jag känner mig handlingsförlamad mot dessa diktatoriska politiker som saknar kunskap om vanliga människors behov.

Vad ska vi göra? Åka till riksdagshuset och ge dem varsin spark i baken? Måste vi göra en revolution med högafflar för att de ska lyssna på oss?

 

Destruktiva människor är en fara för demokratin

Bara några få procent av befolkningen är politiskt engagerade. Av dessa få procent är det bara några få personer som är politiskt valda. Dessa få människor har inte blivit valda för sina kunskapers skull eller sin intelligens. De har blivit valda för att de själv har valt att engagera sig politiskt. De har blivit valda därför att resten av befolkningen inte vill engagera sig. De driver ett egenintresse och tjänar pengar och makt på sitt intresse.

”Det är i alla fallen mänskligheten som är problemet. Ibland röstar vi till och med för att förstörelsen och destruktiviteten ska nå ännu högre höjder. Det kallas demokrati. Det demokratiska landet Brasilien har precis röstat fram en fascist och antidemokrat med skrämmande agenda till makten. Det är fruktansvärt men samtidigt så följdriktigt. När framröstade politiska ledare inte levererar bra politik, så väljs de bort och ersätts oftast med någon som är sämre, som personifierar den ilska som medborgarna känner.”

Jag läste ovanstående text skriven av en person som är engagerad lokalpolitiskt i ett parti som har tappat väljare. Partiet förlorade sina mandat både i kommunfullmäktige och landstinget. Men personen anser ändå att det är vi väljare som sviker och som inte förstår vad som är bra för oss. Vi röstar fram förstörelse och destruktivitet när vi inte röstar på honom och hans parti. Så kan det ju kanske vara? Men det förutsätter att den personen och hans parti är intelligentare och har större kunskaper än vad vi andra har.  Men har de det?

Finns det en motsättning mellan medborgarna i allmänhet och politikerna? Ja, motsättningen ligger med all säkerhet i att de politiskt engagerade inte lyssnar på resten av befolkningen. De för enögt fram sina egna intressen och kallar allt annat för medborgarnas ilska. Men varför är medborgarna ilskna. Antagligen för att politikerna inte lyssnar och tar vara på de kunskaper som vanliga medborgare har! Men de är ju så upptagna av att bevaka sina egenintresse att de inte kan höja blicken och se något annat.

Politiker är ett fåtal personer som har ett förtroendeuppdrag och ska gå i allmänhetens tjänst. Jag anser att det är politikerna som är destruktiva när de tror att det är de som kan och vet allting bäst! De skapar ett odemokratiskt samhälle!