Nigel en strong kämpe för demokrati och yttrandefrihet.

If you really believe in something and keep on telling the truth, suddenly a little idea can become a very big one. pic.twitter.com/4j1U69kzUz

— Nigel Farage (@Nigel_Farage) July 10, 2019

 

Annonser

Postsanningens tid

Hur kommer början av 2000-talet att beskrivas i framtida historieböcker? Det beror sig nog helt på vem som författar den. Just nu lever vi ju i en tid med postsanningar.

”Prefixet post- har blivit allt mer prominent under de senaste åren. Till en början har det syftat främst till tiden efter specifika händelser. Till exempel post-war (efterkrigstida) syftar på tiden efter andra världskriget.

Postsanning beskriver däremot en tid där själva konceptet sanning har blivit oviktigt eller irrelevant. ” enl en förklaring som jag hittade.

Jag läser om detta dagligen. Själva sanningen tycks inte vara viktig. Syftet är mycket viktigare. Vem som säger sanningen är ännu viktigare. Allt verkar idag vara känslostyrt och man skjuter hellre budbäraren än att fundera över budskapet. Jag läste om ett seminarium i Almedalen medverkade gjorde bl a Mina Dennert och Antje Jackelén:

Hoten mot demokratin! Smaka på meningen och tänk efter: Vad hotar demokratin? För mig är det självklart! När det fria ordet stryps så stryps också demokratin!

Polarisering – vem står för den? Jag anser att alla de som inte ser vart vårt samhälle är på väg, som inte står för det personliga ansvaret och som vill strypa yttrandefriheten är orsak till polariseringen. När vissa människor inte har några skyldigheter men ändå har alla rättigheter och ibland fler rättigheter än de som fullgör sina skyldigheter så blir samhället polariserat.

Populism – vad är det? Det kan definieras av  motsättningar mellan en politisk elit och folket. Folkets företrädare kallas då för populister. Eliten anser sig ha en helhetssyn medan folkets företrädare presenterar förenklade lösningar. Men om den politiska eliten hade varit företrädare för sitt folk och satt deras väl och ve först, så hade ju populisterna aldrig fått en grogrund! Hur kan då populismen vara ett hot mot demokratin? Tvärtom! Folkets röst är väl viktig för demokratin?

Protektionism – går ut på att på olika sätt skydda varor och tjänster som produceras i det egna landet från konkurrens från andra länder. För att skydda sig kan landet använda en hel rad åtgärder, så kallade handelshinder, som importavgifter, tullar, registreringsavgifter, importkvoter med mera. Den går alltså ut på att bevara arbetstillfällen och att se till att befolkningen har en bra levnadsstandard. Kan detta vara ett hot mot demokratin?

Postsanningen – ja den om något är ett stort hot! När den verkliga sanningen inte är viktig och vissa vetenskapliga rön kan användas för att styrka politiska beslut medan andra rön förkastas eftersom de inte passar in i den politiska kontexten – då är den ett stort hot mot demokratin.

Patriarkatet – hälften av människorna är av manligt kön. Det är nog bara feminister och genustokar som kan anse att patriarkatet är ett hot mot demokratin.

Kompetensen på Almedalspanelen kan man ifrågasätta och jag anser nog att dessa personer är ett gigantiskt hot mot demokratin!

Sanningen är oviktig och irrelevant! Budbäraren är viktigare än budskapet! Vad som sägs är oviktigt eftersom den som har tolkningsföreträde avgör innebörden! Lögner serveras utan en blinkning för att uppnå egoistiska mål. Barn har större trovärdighet än människor mitt i vardagspusslet!

2000-talet har blivit en förvirrad tid då politik, elit, sanning och lögn delar luft med makten. Vad ska jag lita på? Knappast de som påstår att det fria ordet är ett hot mot demokratin!

 

”Ju likgiltigare ett folk förhåller sig inför sina egna angelägenheter, desto lättare blir det ett offer för diktaturen.”

jul 11, 2012 | Allmänt, Samhälle

Det har varit intressant – och skrämmande – att läsa Vilhelm Mobergs bok I egen sak – Obekväma inlägg i det offentliga samtalet (utgiven på Ordfronts förlag) – i vilken det för övrigt också berättas en hel del om Finland – från 1937 fram till 1971. Och obehagligt. För det är så mycket som är minst lika sant och obekvämt och obehagligt idag som då. I förordet, skrivet av Otto von Friesen, står att läsa:

Vilhelm Moberg var obekväm. Inte för att han kunde vara hetsig och upprörd och inte bara för att han hade en vass penna. Vilhelm Moberg var principiell och han satte fingret på de ömma punkterna.

Han gisslade svensken för undersåtlighet, den svenska pressen för kryperi och överheten för korruption och vanstyre.

 

Läs hela artikeln   HÄR.