Kulturrelativismens högborg

Kulturrelativismen är ett begrepp som har slängts på folk och efter folk och som samtidigt de flesta inte vet vad det är. Utan vetenskapliga ambitioner ska jag ge min tolkning och mitt förhållningssätt till fenomenet, med utgångspunkt från den tolkning jag gör. Du lägger till, drar ifrån, vad som, men jag hoppas du tar ställning till skeendet och ställer frågan; i vems intresse råder kulturrelativismen?

Sverige är kulturrelativismens högborg. Det tåls att tänka på hur det kom sig. Varför? I vems intresse? Vem tjänar på det?

Åter till begreppet kultur. SD knätofsar? Amerikansk bilkultur? Sameslöjd? Kräftfiske med ficklampa? …….i oändlighet.

Jag vill påstå att allt detta tillhör svensk kultur. Allt som skapas, frodas, utvecklas av människor boende i Sverige, tillhörande det svenska språket, traditionen och som främjar ett gemensamt samhälle, bidrar till olika sidor och linjer och som är då olika sidor av svensk kultur. Sådant som motarbetar det gemensamma samhället, den gemensamma strävan att bygga ett genuint demokratiskt samhälle, det som motarbetar jämställdheten, motarbetar likhet inför lagen, mänskliga rättigheter, medvetenhet om skyldigheter lika mycket som om sina rättigheter….allt som motarbetar detta är avarter i den svenska kulturen. Det är negativa sidor, men likväl tillhör den svenska kulturen. Detta är inte detsamma som att allt inom en kultur är av godo. Det som är gammalt och ruttet slängs bort och lämnas därhän. Man vädrar.

Läs hela artikeln HÄR.

Extraval är inget hot eller en risk, det är demokrati

DEMOKRATI. För en vecka sedan röstade 181 riksdagsledamöter 181 ja för att avsätta Löfven och 109 röstade nej. 51 riksdagsledamöter avstod från att rösta och 8 var frånvarande. Därmed fick Löfven en vecka på sig att antingen utlysa ett extra val, som då ska hållas inom tre månader, eller avgå. I dag klockan 23:59 måste statsminister Stefan Löfven ha lämnat sitt slutgiltiga besked. Ifall Löfven väljer att avgå blir han formellt entledigad av talmannen som sedan försöker hitta ett nytt regeringsunderlag efter talmansrundor. Talmannen har totalt fyra försök på sig att bilda ny regering, men skulle dessa misslyckas blir det extra val ändå.

Läs hela artikeln HÄR

Informationskriget mot befolkningen intensifieras

Hur långt är staten beredd att gå i sitt skydd av sig själv eller, som det heter, av demokratin? Hur långt och med vilka medel? Frågan kan möjligen låta något subversiv. Men det gör den inte mindre principiellt viktig och intressant. Dessutom börjar det bli såväl möjligt som rimligt att på allvar tänka kring och diskutera hur vi önskar vara organiserade.

En invändning kan vara att det så klart är därför vi har Försvarsmakten, polisen och ett nytänt psykologiskt försvar; för att skydda den demokratiska staten.

Och precis där är nyckelfrågan: Vad är mest skyddsvärt? Är det staten och det ”demokratiska systemet”? Eller är det människan, det mänskliga livet, den gudagivna värdigheten och de okränkbara friheterna? Att det demokratiska systemet inte är någon garant för frihet vet vi. Ej heller är det någon nödvändighet.

Läs hela artikeln HÄR.