ULSANS blogg är för anpassning och integration.

På tiden att göra som flyttfåglarna, uppsöka sydligare nejder. Tack alla följare. Nu flyttar snart ULSANS redaktion till ett subtropiskt landskap.

Men vi fortsätter att vara en nagel i ögat hos de maktfullkomliga. Vi är som individer inte än drabbade av politikernas avsaknad av en för samhället sund politik. kanske då endast våra plånböcker.

Vårat motto är att belysa det skeva samhället som är skapade av mindre vetande politiker, de som kanske endast har en egoistisk agenda för den maktutövning som är deras plattform i ett demokratiskt samhälle. Svenska politiker håller inte vad de lovar och en vacker dag inser den större delen av befolkningen att de har blivit lurade. Vi vurmar speciellt för de som inte har förmågan att byta bostadsort för att kunna förverkliga sig själva och flytta från orter där den s k humanitära stormakten har misslyckats totalt med sin politik.

ULSANS blogg är ett privat alternativ där vi utan externa resurser (reklam) försöker på bästa förmåga belysa ett som vi ser, ett krackelerande samhälle.

Vår intention är att pennan är vassar än svärdet och förhoppningsvis kan vi med ett flertal andra bloggar utdela det Alexanderhugg som är nödvändigt för att bevara demokratin, det fria ordet och inte minst en fri individ.

(Enligt en legend fanns i den grekiska staden Gordions tempel en knut som satt på en oxkärra och var så pass komplicerad att ingen förmådde lösa upp den. Den som lyckades lösa knuten skulle enligt en profetia bli herre över Asien. ^[1]Alexander den store lockades att försöka men misslyckades. Han blev då arg, drog sitt svärd och högg sönder knuten och insåg i samma ögonblick att problemet var löst. En sådan oväntad åtgärd för att lösa ett till synes omöjligt problem kallas därför ibland Alexanderhugg, ett uttryck som används om drastiska, oväntade och oortodoxa lösningar på svåra problem)

Annonser

Från demokrati via demokratur till diktatur.

Jämställdhetspolitiskt Kinderägg med obehagligt innehåll

AVSLÖJAR: Största medieföretagen i regelbundna möten med statens säkerhetstjänst

Samhällsnytt avslöjade tidigare att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap verkar för att begränsa yttrandefriheten och fri opinionsbildning i Sverige. Idag kan vi berätta att MSB anordnat ”Mediernas beredskapsråd” – en grupp där representanter för de största svenska mediebolagen ingår. Gruppen möts fyra gånger per år på MSBs kontor i Stockholm.

På myndighetens hemsida uppges att rådets syfte är att höja ”medieberedskap” i Sverige i händelse av kris. De mötesanteckningar och mejl som Samhällsnytt fått tillgång till visar dock att det är mycket mer än krisberedskap som tas upp på dessa möten.

Dels ägnas en del tid åt den nya myndigheten för psykologiskt försvar som planeras vara på plats i slutet av året och som misstänks institutionalisera statlig censur i Sverige. Ledamöterna i rådet får löpande information om hur arbetet med att skapa den nya myndigheten fortskrider. Förutom det drillas medierepresentanterna i arbetet mot så kallade påverkansoperationer – ett luddigt begrepp som i MSBs tolkning inbegriper även regeringskritisk journalistik.

Läs hela artikeln HÄR.

Går demokratin och byråkratin hand i hand

Att hata byråkrati är lika självklart som att hata mygg eller punktering på motorvägen. Men nästan alltid när vi använder ordet byråkrati gör vi det utan eftertanke. Ty det som utmärker moderna samhällen är just den byråkratiska processen. Att de har en fungerande administration, en förvaltning.
I begynnelsen var nämligen Sverige ett land som styrdes av slumpen, maktens personliga nycker och lokala småpåvars kleptokratiska oföretagsamhet.

Ovanstående skrev Stig-Björn Ljunggren i en artikel. Men jag tänker: Är det inte byråkratin som har skapat dessa småpåvar och maktfullkomliga demokrater? De demokratiskt valda styr vårt land genom att använda sig av byråkratin. Den stänger ute folket genom att göra byråkratin till ett oöverstigligt hinder om vi vill ha insyn eller försöka påverka ett beslut. Transparensen är i vissa fall obefintlig. De talar om våra rättigheter och skyldigheter men gränserna är oftast så luddigt skrivna att slumpen och godtyckligheten blir avgörande.

Det moderna samhället är byggt på en grund av ekonomisk tillväxt, överflöd och politiskt konsensus. Men ibland kommer verkligheten ikapp. Nu möter vi resursbrist, nedgång och motsättningar och det ökar trycket på den offentliga sektorn och beslutsfattarna. Det är då som beslutsfattarna lutar sig på den trögflytande byråkrati som de själv har skapat: Vi måste … Vi kan inte … EU säger … FN säger … Klimatmålen … Migrationsöverenskommelser … Fattade beslut …

Länge, alltför länge, har de försökt uppfostra befolkningen till att inte protestera. När resursbristen blir uppenbar och den välfärd som har utlovats inte kan levereras då letar de febrilt efter nya områden att beskatta. Makthavare vill inte erkänna sina misstag, och vill inte hushålla med de resurser som de har. Nej, de vill fortsätta med att skapa nya projekt. De vill helst glömma alla givna löften och resursbristen.

När jag tänker på de svenska politikernas sätt att hushålla med våra resurser dyker Parkinsons lag upp i mitt huvud.

En arbetsuppgift kommer att utvidga sig så att den fyller den tid som är tillgänglig för att utföra den.

Det är inte botanikerns uppgift att utrota ogräs. Det är nog för honom om han kan säga hur fort det växer.

Utgifterna stiger för att motsvara inkomsterna.

Ovanstående tre citat kommer från Parkinsons lag. Naturligtvis är de författade med humor. Men de beskriver verkligheten på ett bra sätt och förklara dumheterna i vårt samhälle på ett lättfattligt sätt. Ett visst mått av byråkrati behövs för att stiftade lagar ska följas. Men då krävs också uppföljning och utvärdering av dessa. Det är just där som vi hittar trögheten … eller … är det oviljan. Det är nämligen så att beslutsfattare söker hela tiden nya saker att fatta beslut om. Vad som hände med deras gamla beslut är inte så viktigt. Andra människor får ta ansvaret för dessa.

Men det är ju inte enbart svensk byråkrati som är trögflytande. Jag läser om det skandalomsusade bygget av reningsverket i Nerja i Spanien. Det är tre år försenat och ännu en gång står bygget stilla pga att det saknas några licenser. Men … det uppges vara klart till 90 procent. När det väl står färdigt kommer reningsverket ha en kapacitet att filtrera 25 000 kubikmeter avloppsvatten om dagen, vilket är tillräckligt för att klara av en befolkning på upp till 125 000 personer. Anläggningen kommer även att kunna rena vatten så att det kan brukas för bevattning. Så bara byråkratins kvarnar får mala blir det kanske klart någon gång!

Nu har vår finansminister serverat ett förslag till bankskatt. Hon motiverar den med att det rättvist. De rika ska inte smita undan i ett demokratiskt land. Men nämner inte att de rika har köpt sina bankaktier för redan skattade pengar. Att de pengarna har banken fått låna mot ett avtal om att det går bra för banken så ska de få lite ränta på sina pengar. De handlar alltså inte om att smita. Det handlar om att hon, Magdalena Andersson, inte vill hushålla med statens resurser. Hon vill inte skära ner på utgifterna. Därför letar hon hela tiden efter någon som kan betala hennes slösaktighet!

Jag vet egentligen inte om demokratin göder byråkratin. Å ena sidan kan de säga att det är ett demokratiskt fattat beslut och å andra sidan kan de inte göra vissa saker pga byråkratin. Makthavarna lever enligt devisen: Det är inte botanikerns uppgift att utrota ogräs. Det är nog för honom om han kan säga hur fort det växer.