S manipulerar för att behålla makten

Ännu en gång vänder statsministern kappan efter vinden. När han har kört huvudet i väggen så vänder han om och går åt andra hållet utan at blinka. Allt för att bibehålla makten.

Statsministern menar att Sverige har haft en stor migration genom åren som inneburit att landet inte har klarat av integrationen tillräckligt bra.

– Om det inte är tillräckligt många som kommer i arbete av de vuxna, då ser barnen att de vuxna inte är i arbete och då tror man kanske att det är det normala och andra sociala spänningar, och ja det är ett problem, säger Stefan Löfven och fortsätter:

– Därför la den regering som jag leder om migrationspolitiken så nu tar vi emot betydligt färre.

Men Stefan … integration? Sverige har varit ett invandringsland sedan 1930-talet. Efter andra världskriget och fram till mitten av 1970-talet hade Sverige främst arbetskraftsinvandring. Under de senaste åren har allt fler kommit hit från krigsdrabbade länder för att söka asyl. Sedan 2012 har framför allt antalet asylsökande från Syrien ökat kraftigt.

Antalet och andelen utrikes födda personer i Sverige har ökat under hela 2000-talet. År 2000 var antalet utrikes födda 1 003 798, och andelen 11,3 procent. I slutet av 2019 var det 2 019 733 personer, och andelen 19,6 procent.

Hur har då integrationen fungerat? Mitt svar är: dåligt, mycket dåligt eller t o m uruselt! I februari 2011 skrev jag följande i den blogg som jag hade då:

På Rosengård i Malmö (Malmös invandrartäta getto) blir brandkåren, polisen, snöskottare och brevbärare utsatta för stenkastning när de kommer in i området. När de går till jobbet så vet de att det är stor risk att de blir skadade.  Brevbärare och snöskottare har utrustats med larm! Brandkåren kör inte in i området för små bränder (som bilar, husvagnar, sopcantainrar och liknande). När de kör in i området så filmas utryckningen. Polisen försöker att hålla en låg profil. Under 2010 inträffade ca 300 anlagda bränder i området. Många anlades för att locka in brandmän och polis i området. När de väl fanns på området blev de attackerade med gatsten. Vid ca 70 tillfällen blev de attackerade. Brandmännen och polisen anser att deras liv är mer värda än en brunnen bil och väljer att hålla sig i utkanten. Till detta ska läggas rån, överfall, våldtäkter, misshandel, vapenhot mm som är rikligt förekommande där i området!

Ja, det var problem då! Problemen finns i en stor del av vårt land idag! Integrationen har inte fungerat. Politikerna har inte velat prata om problemen. Våld och skjutningar har blivit en del av vardagen. Antalet utrikesfödda har fördubblats under 2000-talet. De flesta kommer från helt andra kulturer och har helt andra värderingar än den inrikes födda befolkningen.

Detta har inte vår statsminister velat erkänna förrän nu! Varför? Det handlar säkert om makt. Valkampanjen pågår för fullt! De flesta andra partierna har migrationen och integrationen som en viktig fråga i sitt partiprogram. S kan inte blunda längre! Nu måste Stefan – även om det satt långt inne – ta ifrån de andra partierna det övertag som de har fått!

S har ju som taktik att spela ut andra partier som om det handlar om fia med knuff! Miljö- och klimatfrågan har de tagit från Mp, feminismen från F! och nu måste de ta migrationen och integrationen från SD. De har ju försökt med orden främlingsfientlig och rasism under mycket lång tid. Men det har inte hjälpt. I december 2015 berättade här på bloggen om hur jag blev rasist:

Funderar ofta varför jag har fått en rasiststämpel i pannan. Jag har ju inte blivit annorlunda! Jag har försökt att summera mitt liv för att få klarhet.

När jag var liten så hade jag en tysk dagmamma och en lekkamrat från Ungern. I skolan hade jag danska, tyska och jugoslaviska klasskamrater. När jag började gå ut och roa mig så träffade jag greker, italienare, libaneser o kanadensare. Var med och samlade in pengar till de fattiga barnen i Tanganyika (numera Tanzania). I mitt arbetsliv har jag stött på engelsmän, finnar, norrmän, iranier, irakier, vitryssar, vietnameser, burundier, kongoleser o albaner. Jag har gjort affärer med indier, bengaler, nepaleser o tjecker. Under semestrarna har jag bl a besökt Egypten o Marocko. In i vår butik kommer alla olika nationaliteter. Det har aldrig varit några bekymmer och jag har aldrig känt mig rasistisk!

Har alltid behandlat människor utifrån deras beteende. Har också tyckt illa om när någon kallts för ”blatte” eller ”husneger”. De orden finns inte i mitt eget vokabulär! Bland alla de människor som jag har träffat anser jag att den blåsvarta mannen Salvator från Burundi är intelligentast, Phillipe en chokladbrun man från Kongo tillhör nog en av de snällaste, Kosovoalbanen var nog den minst pålitliga och några svenskar har varit de största skitstövlarna.

Men hur började då detta med rasism? Har försökt gräva tillbaka.  År 2006 fick SD 2,93 % i riksdagsvalet. Då fick S stora skälvan. De bestämde sig för att göra ALLT för att SD inte skulle komma in i riksdagen. De kontaktade EXPO och tillsammans med ABF producerades studiematerialet ”Sverigedemokraterna – ett parti som andra?” 2007. Sedan satte de igång en kampanj som gick ut på att eliminera ”det främlingsfientliga SD”. Propagandan var hård inför EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. Men det lyckades ju inte! SD kom in i riksdagen med 5,7 %. Det var då som väljarna skulle straffas för att inte göra om ”dumheten” att rösta på SD. Det var då som alla som inte höll med per automatik var SD:are, främlingsfientliga, rasister, …  Allt detta var skapat av S – enbart för att de inte ville dela med sig av makten!

Det var just det som hände när jag blev rasist! Jag röstade inte på SD, var inte främlingsfientlig eller rasist men tog avstånd från den mer och mer militanta feminismen. Det var då som jag fick min stämpel! Jag var farlig eftersom jag vägrade att räta in mig i leden! Jag skulle demoniseras på samma sätt som SD:arna hade blivit. Alltså fick jag alla skällsorden klistrade i pannan och alla lögnerna om mig serverade på sociala medier. Men … de lyckades inte! Inget sådant biter på mig! Jag har ju självkännedom och vet vilka åsikter som jag har. Det räcker för mig!

Så var det! Jag blev rasist för att jag vägrade kalla mig för feminist! S skapade detta för att bibehålla makten. Det gick inte och nu börjar S-rosen sloka igen! Då måste statsministern ändra retorik. Nu har han ju vetat det som han inte har vetat – att migration och kriminalitet kan kopplas samman. Nu talar han om sociala spänningar och andra problem.

Men vårt land behöver en slokande S-ros lika lite som vi behöver fler fritidsgårdar eller poliser som bjuder på pizza! Vi behöver en regering som löser problemen!

FÖRBJUD RASISM: Om gränsdragningar och hybris

Mitt kulturarv finns kvar

Döda människor upphör att existera i den stunden som ingen längre kommer ihåg dem. Samma sak gäller normer, tradition och kultur. När ingen längre minns upphör dess existens och annat har övertagit dess plats i våra minnen.

Så brukar jag ofta tänka. Mina förfäder går bredvid mig och påverkar allt som jag gör, tänker eller säger. Jag tänker ofta på mormor och morfar, farmor och farfar. De är borta från jordelivet sedan lång tid tillbaka men påverkar fortfarande mig – alltså existerar de fortfarande!

Normer, tradition och kultur har påverkat mig från mitt första andetag. Det är dessa ting som har fostrat mig och hjälpt mig genom livet. Dessa saker är lika nödvändiga som att andas, äta, dricka eller besöka toaletten. Normer, tradition och kultur tillhör mina basbehov.

Då blir det jobbigt när vissa personer säger att jag måste revidera mina normer. Normer som har funnits i mitt liv sedan drygt 70 år! Samma sak gäller traditioner och kultur. Naturligtvis finns hela tiden en utveckling eftersom samhället för övrigt utvecklas.

Men jag kan inte glömma och förkasta allt som jag har upplevt under mitt liv. Mor som var dålig på att baka gjorde helt underbara Negerbollar till söndagskaffet. Hur kan vissa människor påstå att jag är rasistisk om jag använder det ordet? I vår kultur heter det Negerboll och kommer att heta så tills ingen längre minns det ordet! Ingen kan förändra dessa tankar!

Jag minns hur glad mormor var när morfar hade köpt en tvättmaskin till henne. Nu slapp hon att handtvätta. Hon var lika glad när morfar köpte ett kylskåp. Mjölken, smöret, köttet och fisken höll sig färsk mycket längre. Mor var glad när hon fick föräldraledigt och barnbidrag. Kvinnors liv har förändrats så otroligt mycket under drygt 100 år. Jag är glad för detta och uppskattar förändringen. Men när jag tycker att dagens feminister är några fruktansvärda kravmaskiner så blir jag kallad för antifeminist och man påstår att jag hatar mitt eget kön. Jag tycker ju bara att de måste vara nöjda någon gång! Vi kvinnor har ju fått det så bra jämfört med när mormor, mor eller jag själv var ung. Hur kan jag vara antifeminist?

När jag letade i mina gamla bloggar så hittade jag ett inlägg där jag skrev om min ”invandrarbakgrund”. Det är en berättelse om svenskar, danskar, skåningar och östgötar. Idag kan jag tillägga att jag bor i Småland och lever tillsammans med en västgöte och befinner mig sedan lång tid tillbaka i Spanien.

Såhär skrev jag i februari 2010:

”Skåning är jag från börden. Jag har växt upp i den kontinentala staden Malmö. En stor del av min fritid har jag tillbringat i Köpenhamn och den lilla orten Dragör. Jag är uppväxt med Radio Syd som sände sina reklamfinansierade popprogram från en skuta ute i Öresund.Med andra ord så kände jag mig ganska ”världsvan”.

Jag visste vad Rosengård var långt innan resten av Sverige hört talas om det! Gustav Adolfs torg kunde man, på 60-talet, snedda över men …det var inte lämpligt att gå bort till fontänen. Där höll ”knarkarna” till! För övrigt stod langarna utanför skolan och bjöd på sitt sortiment. Men … lite förstånd fanns i huvudet. I storstaden gällde det att överleva.

Köpenhamn lockade med jazzklubbarna i Nyhavn. Vägg-i-vägg med ölsjapp och tatuerare och prostitution! Men … det var bara fulla svenskar som visade plånboken som blev rånade. Här frotterade jag mig med Papa Bue och andra blivande jazzstjärnor. Ja, jag kunde danska och svenska och engelska och tyska! Jag var van att konversera med de flesta – sitta nätterna igenom i rökiga lokaler och diskutera Vietnamkriget och andra världshändelser.

Så flyttade jag till Småland – till gränsen av Östergötland. I Malmö hade jag gått ut med barnen och satt mig på vid sandlådan. Där började jag prata med de som satt bredvid och vi pratade om allt och inget. Här, på den nya orten, försökte jag att göra samma sak! Damerna som satt på bänken tittade: ”Är hon inte riktigt klok!” Snart lärde jag mig att vänta tills de behagade att prata med mig. Världspolitik fick inte diskuteras vid sandlådan! Som småbarnsmamma skulle man bara vara intresserad av barnmat, blöjor och extrapriser.

Sen var det språkförbistringar! Skåningar pratar sävligt – östgötar pratar som en kulspruta! De hann säga två meningar och jag hann fatta en halv … De enda vänner som vi fick var andra ”invandrare” från Skåne. Efter 5 år började vi acklimatisera oss och blev hembjudna till infödda! Då hade vi också hunnit knäcka ”koden” om hur man uppför sig och vad man pratar om. Många gånger längtade vi tillbaka till Malmö, Rosengård, Gustav Adolfs torg, Köpenhamn, Nyhavn, …

Jag förstår precis hur det känns att vara invandrare!”

Ja, jag förstår vikten av att integreras och att anpassa sig till kontexten. Det var en svår tid när jag lärde mig att balansera mellan att hålla tyst och att yttra mig – för helt och hållet kommer jag aldrig att anpassa mig. Jag kommer alltid att vara obekväm och säga sanningar. Jag kommer alltid att ställa upp för de svaga. Priset för det är kanske att bli kallad för rasist. Men jag kan ju inte sälja min själ, mina normer eller min kultur. Jag kan aldrig tillåta godhetsapostlarna att få ensamrätt på tolkningen av godhet! Jag kan aldrig glömma mitt kulturarv!