Aftonbladets granskande redaktion 200 sekunder skickade ut sin svenskfödda och blonda reporter Lindah C Mohlin och en svart kvinna med samma påse nyinköpta kläder från H&M. Mohlin fick byta sina kläder trots att hon saknade kvitto, medan den svarta kvinnan nekades i var tredje butik. Personalen hävdade då att hon måste ha kvitto för att kunna byta sina varor.
I det ”dolda-kamera-inslaget” hävdas att H&M inte har rätt att vägra någon att lämna tillbaka en vara som är inköpt någon av de senaste dagarna – även om denne inte har kvitto. Men … Vad säger Konsumentköplagen?
Öppet köp betyder att du kan lämna tillbaka en vara till butiken och få pengarna tillbaka. Bytesrätt betyder att du kan lämna tillbaka en vara och få en annan vara i stället. Du kan aldrig kräva att få öppet köp eller bytesrätt. Det är butiken som bestämmer.
Just det! Butiken bestämmer!
Jag har själv varit ute för detta när vi hade en butik. En konvertit var inne och köpte en klänning. Jag frågade om hon inte skulle prova den först. Men det ville hon inte! En halvtimme senare kom hon och ville lämna tillbaka den och ha pengarna tillbaka. Jag vägrade och sa att hon fick byta till en annan vara om hon ville. Hon hotade med Konsumentombudsmannen. Jag svarade att jag har rätt enligt lagen. Hon hävdade att hon skulle anmäla mig och gick. Efter ytterligare en halvtimme kom hon tillbaka mycket spakare och sa: ”Du hade rätt! Jag byter klänningen till något annat. Om du går med på det?” Ja, vi löste situationen.
H&M har alltså inte gjort något fel när de inte godkänner återlämnande av vara utan kvitto eller byte! När en okänd kommer in i butiken och vill byta en vara som den inte kan visa kvitto på – då har butiken rätt att vägra. Varan kan ju vara stulen i butiken eller en annan H&M-butik!
Rasism? Kanske? Butiken har kanske erfarenhet av att färgade personer stjäl i butiken? Vad vet jag? Det finns säkert något skäl till deras agerande!
Efter publiceringen har flera kunder och anställda hört av sig och delat med sig av liknande historier. Företaget har även fått svidande kritik på sin officiella Facebook-sida – där flera uppger att de kommer sluta handla på H&M. Jonna Sima skriver en ledare idag om H&M:S rasismkultur.
Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen, som är den minister som ansvarar för arbetet mot diskriminering och segregation, har tagit del av granskningen.
– Det är glasklart vad som gäller – vi har en diskrimineringslag. Alla butiksägare har ett ansvar för att butikspersonalen inte diskriminerar sina kunder. Och jag tänker också att vilket företag som helst som får signaler om att kunder diskrimineras förutsätter jag går till botten med det.
– Det är ju en självklarhet att man ska göra vad man kan för att följa svensk lagstiftning.
Men Åsa Lindhagen! Vilken lag ska man följa – Konsumentköplagen eller Diskrimineringslagen? Om något fel har begåtts så är det att den vita kvinnan fick lämna tillbaka varan medan den färgade inte fick göra detsamma. Men egentligen så behövde inte butikerna låta någon av dem lämna tillbaka något!
Åsa Lindhagen har kanske ingen erfarenhet av hur det fungerar i en butik. Men jag har det. Jag skrev bl a detta i ett inlägg i februari 2016:
De senaste åren har det kommit in nya kategorier av människor i Sverige. Människor som påstås berika den svenska kulturen! Vi träffade några av dem i butiken som vi hade i nästan 5 år. Det var t ex mamman med barn – där bara barnet pratade svenska. Mamman var klädd i fotsida svarta kläder och sjal som dolde håret. Flickan frågade, stående i dörröppningen, om det var en arabisk butik och när jag svarade att den var svensk så gick de ut igen. Jag tog detta som omvänd rasism – de ville inte handla i en svensk butik!
Ett annat exempel var den man som kom in och lämnade en lapp där det stod att han var dövstum och ville ha pengar. Någon månad senare kom han tillbaka tillsammans med några andra. Nu pratade han tyska och uppehöll mig i ena änden av lokalen medan andra kompisar smög in i köket och tog min plånbok, ID-handlingar och en växelkassa!
Så var det invandrarkvinnorna som kom in och rafsade omkring i varorna medan barnen sprang omkring mer vilda än tama. De köpte ingenting! Eller de som ville pruta på våra redan låga priser! Eller de som mannen först kom in och kollade om det fanns några män i butiken innan kvinnan fick gå in. Sedan stod han utanför och vaktade. När han kallade på henne så gick hon lydigt ut utan att köpa något.
Senaste halvåret var det flyktingar som frågade efter second hand eller human charity! De köpte aldrig något. Vi har också haft. tiggare som har besökt butiken. En gav mig ett fult finger när jag pekade på dörren.
Jag har försökt att vara vänlig mot alla och behandla alla kunder lika. Men ibland har jag undrat varför? De tillför ju ingenting – vare sig till vår affärsverksamhet eller till vårt samhälle. De lever på vår bekostnad!
Men samtidigt har vi haft många trevliga invandrarkunder – kvinnan från Somalia och den andra kvinnan från Egypten. De var alltid lika trevliga när de handlade. Det gällde även våra kunder från Bosnien, Tyskland, Holland och övriga länder. Jag minns dessa kunder med glädje!
Men tyvärr har antalet orosmoment ökat bara de senaste åren. Det har bidragit till att det vanliga kundunderlaget har minskat. Det är få svenskar som rör sig i stadskärnan! Därför känns det skönt att lägga ner verksamheten pga åldersskäl – för jag tror att vi hade blivit tvingade att stänga ändå. Den ena butiken efter den andra lägger ner sin verksamhet i city och staden känns mer och mer som en arabisk stad.
Ja, Åsa Lindhagen, Aftonbladet och alla ni andra som tjatar om rasism och diskriminering, ni borde kanske besöka verkligheten? Hur vore det om ni pryade en vecka på H&M eller i någon annan butik? Ni hade kanske fått ett annat perspektiv på det hela? Det mångkulturella är inte alltid så gulligt. Problemen är många!
Senaste kommentarer