Rasismen i Sverige beror främst på massinvandringen – och är faktiskt inte svenskarnas ansvar

TV4 “avslöjar att SD vill ta bort bidrag till arbetet mot “rasism och diskriminering” och det blir givetvis ett indignerat ramaskri från det vänsterliberala etablissemanget, där man baserar hela sin människosyn på sedan länge cementerade lögner om att invandrare alltid är offer och svensken alltid en kallhamrad, främlingsfientlig förövare. TV4 “avslöjande” presenteras som om det vore en stor skandal.Sanningen är den att rasismen började bli ett rejält problem i Sverige först med en okontrollerad massinvandring – där det icke-rasistiska Sverige plötsligt tvingades härbärgera en mängd olika etniska konflikter. Vad man inte heller var beredd på var att många av de utomeuropeiska invandrarna så tydligt skulle visa sinn avsky mot befolkningen i landet som så generöst tagit emot dem – nämligen svenskarna själva. Ska pengar läggas på något så är det på en massiv återvandring för de grupper som avskyr Sverige och som behandlar svenska folket som andra klassens medborgare samtidigt som de kräver särbehandling och hundraprocentig respekt från landet som så generöst tagit emot dem.

Läs hela artikeln HÄR.

SAY IT LOUD…..I AM BLACK/WHITE AND PROUD

Dan Korn är en väldigt klok skribent, tycker jag. Här skriver han om rasism. https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=2495249743962950&id=100004338451715

Mina reflektioner på temat rasism:

Rasism är för mig för mig en lika stark markör för ointelligens som hudfärgen är för rasisterna.

Tron att en människas exteriör ger en tvärsäker indikation på en människas interiör och förmåga tycker jag är helt befängd.

Egentligen gäller det både när man tillskriver en människa positiva egenskaper och negativa egenskaper pga hudfärgen.

Det är t.ex inte särskilt kontroversiellt i musikkretsar att säga att svarta människor har större fallenhet för soulmusik än vita människor. Och sant är att när man tänker på de största soulsångarna och soulsångerskorna så tänker man på Otis Redding, Sam Cooke, Aretha Franklin, Marvin Gaye osv så var de allra flesta svarta.

Men därifrån till att påstå att en vit människa per automatik är underlägsen en svart ens när det gäller soulmusik är steget långt. Darryl Hall, Duffy och Paul Young är kanske inte i klass med de ovannämnda men ganska säkert bättre på att sjunga soul än de flesta svarta människor.

De två starkaste minnen jag har av rasism har annars bägge med fotboll att göra:

1. I slutet av sjuttiotalet var jag på en fotbollsresa till England. Arsenals matcher var utsålda så jag följde med en kompis och Spurs-fan för att se Tottenham-Nottingham istället. Bakom oss på ståplatsläktaren fanns ett gäng engelska fotbollshuliganer av formulär A-modellen. Överviktiga, stinkande av öl och ett språkbruk som inte direkt förde tankarna till Oxford och Cambridge. I bortalaget Nottingham spelade vid denna tid Viv Andersson som var den förste svarte spelaren att representera engelska landslaget och så sent som i slutet av sjuttiotalet var fortfarande svarta spelare sällsynta i de engelska topplagen. Så fort Anderson fick bollen började huliganerna göra apljud och skrattade högljutt åt sin egen fyndighet. Det var vidrigt och en slags ironisk komik på samma gång att höra den överviktiga/ölstinkande/debila mobben håna den atletiske/graciöse/framgångsrike Anderson.

2. Många år senare såg jag en landskamp på Råsunda. Har för mig att Sverige mötte Tyskland. Innan matchen fick några småknattar i åttaårsåldern slå straffar mot någon allsvensk målvakt medan storpubliken bänkade sig på läktarna. Även Sverige hade nu fått huliganer av samma typ som de engelska. En av småknattarna som slog straffar var svart och och när han tog sats hördes ugh-ugh-ugh från huliganerna. Det kan inte stå rätt till i huvudet på den som hånar ett åttaårigt barn.

Sedan dess är jag allergisk mot rasism. Måhända finns det resonabla, elokventa, stringenta och eftertänksamma rasister men jag har aldrig haft förmånen att träffa någon.

Och att klumpa ihop vita män och klistra negativa etiketter på dem, som många woke-politiker gör, är bara en variant på samma rasistiska tema som fotbollshuliganernas. Man tror exteriören avslöjar interiören but you cant judge a book by the cover.

Woke-politikerna skulle förmodligen försvara sig med att hänvisa till forna tiders maktstrukturer. Och precis som de största soulsångarna var svarta var säkert de flesta slavägarna vita. Men långt ifrån alla vita människor på 1800-talet var slavägare. Mina förfäder var t.ex pigor, drängar, backstugusittare och rallare och höll sig inte med slavar.

Så jag tycker vita män är lika lite förtjänta av rasistiska påhopp bara på grundval av sin hudfärg som Viv Anderson. Men har man inte större intellektuell kapacitet än att bara kunna se människor och världen i två svart eller vitt och missar alla nyanser däremellan så blir väl detta nivån.

Rasism är och förblir idioti, oavsett om det är fotbollshuliganer som stinker billig öl eller woke-debattörer som stinker dyrt rödvin som står för den.

Hans Thannerstig

Lamotte intervjuar i Västra Frölunda i augusti 2018

En repris på en gammal artikel och film. Men lika aktuell idag!

Se hela artikeln här med kommentarer till filmen och ytterligare ett speciellt filminslag om vad ”vissa” anser om Lamotte och han journalistik. Artikeln är fyra år gammal och gjord den 15 augusti 2018 – några veckor före valet.

En intressant diskussion med Socialdemokraterna och deras gamla trötta floskler, dvs ”lösningar” som inte funkat på 40 år. En av dem tyckte t o m att bilbränderna berodde på t ex internet. Det var samma tugg om ”utanförskapsområden” hit och dit. Och ”socioekonomiska faktorer” såklart. En i slutet tjatar svepande om rasism och svansar hit och dit osv utan att ge ett enda exempel.

https://toklandet.wordpress.com/2018/08/15/lamotte-blir-kallad-rasist-och-gris-i-vastra-frolunda/