Efter att ha sovit på saken, inser jag att känslan från gårdagen fortfarande sitter i och därför blir det varken nyheter eller piffiga krönikor denna morgon – enbart ett torrt konstaterande att det just nu inte finns något att göra förutom att acceptera nederlaget och avvakta tills syndafloden är här.
Vad spelar det egentligen för roll att andra länder går i bräschen genom att bekämpa kvinnoförtryck, införa nya lagar och förbud samt mer strikt migrationspolitik när vi själva ändå står kvar och trampar på samma ställe? Vi är en liten klick som imponeras och avundsjukt ser på, medan övriga drönare fortsätter leva i förnekelse och är tillfreds med det. Till slut blir man trött på att se hur så många andra länder har kloka ledare, medan vi själva har förärats med sämsta möjliga avskräde.
Men det man blir mest trött på är att se hur majoriteten av den svenska befolkningen…
Visa originalinlägg 723 fler ord
ulsansblogg 
Senaste kommentarer