Vem tar ansvar?

En debatt i Aktuellt varför det tar så lång tid att utreda sexualbrott och varför de läggs på hög? Rikspolischefen vill inte uttala sig. Morgan Johansson har fortsatt förtroende för rikspolischefen. Debattörerna skyller som vanligt på varandra – Alliansen mot regeringen. Journalisten skyller på polisen och polisen skyller på att de saknar resurser. Morgan Johansson säger att de har resurser.

Alla skyller på någon annan och jag kommer att tänka på barnramsan om Katten på råttan och råttan på repet och repet på slaktarn och slaktarn på oxen och oxen på vattnet och vattnet på elden och elden på riset och riset på pojken och pojken till skolan!

För mig är det ganska naturligt. Vid millennieskiftet år 2000 hade Sverige 8,9 miljoner invånare. Idag har befolkningen vuxit till över 10 miljoner. Dessutom befinner sig en mängd andra människor i vårt land: asylsökande, illegala och EU-migranter. Antalet poliser har däremot sjunkit! Regeringen påstår att Sverige har fler poliser än på 20 år. Men det stämmer inte!

”Men det stämmer inte. Sydsvenskan har tagit del av polisens egen statistik, som visar att Sverige har färre poliser i tjänst än för fem, sex år sedan. I december 2010 fanns det 20 292 poliser – i juli 2017 fanns det 19 751.” enl. Metro

19 751 poliser – det är färre än vad vi hade för 40 år sedan!

”Statistiskt borde Sverige ha 30 000 poliser – och den svenska Polismyndigheten klarar helt enkelt inte sitt uppdrag idag.” enl Dagens Juridik

Invånarantalet har alltså ökat medan antalet poliser har minskat och dessutom har antalet grova våldsbrott ökat. Till detta kan vi tillägga att polisen ofta är sysselsatt med andra typer av jobb än tidigare t ex bevakning av manifestationer, idrottsevenemang, konserter, gränsbevakning, bråk i förorterna, bilbränningar, bevakning vid sjukhus, …

Många poliser har lämnat yrket pga omorganisation, dåliga löner och en osäker arbetssituation. Kraven till polisutbildningar har sänkts. Sammantaget kan det innebära att det finns färre poliser med den specialkompetens som behövs för att utreda sexualbrott.

Enskilda poliser gör nog vad de kan för att reda upp situationen. Men de kan inte trolla! De gör nog de prioriteringar som de kan göra. De behöver mer resurser – många många fler resurser!

En debatt i Aktuellt löser inte problemen. Politikerna måste ta sitt ansvar! Polisen kan inte göra mer än vad de redan gör utan fler resurser och en bättre ledning. Vem tar ansvaret för det? Regeringen? Riksdagen?

Annonser

Hur säkra är vi i sommar?

I en  nyhetssajt från Spanien läser jag att man tar terroristattackerna, som har drabbat en mängd europeiska länder, på stort allvar. Det finns en insikt om att parametrarna sommar, turism, många människor, festivaler och liknande kan inspirera till terrordåd.

”I juli och augusti kommer det att sättas in 2.639 extra poliser från Guardia Civil och Nationalpolisen på populära turistmål för att hindra terroraktioner i Spanien. Detta är en fördubbling av sommarförstärkningen jämfört med året innan då det var 1.227 extra sommarpoliser. Detta berör bland annat Balerarerna (Mallorca, Menorca och Ibiza), Costa del Sol, Costa Blanca och Kanarieöarna.

Dessutom kommer det att finnas poliser från Frankrike, Italien, Holland, Rumänien med fler länder på plats för att hjälpa turisterna på deras eget språk i sommar. ”

Då tänker jag på det svenska Säpo som bedömer att det i dag finns tusentals våldsbejakande extremister i Sverige. Ökningen de senaste åren har varit explosionsartad enligt Säpo. Men … Hur tacklar rikspolischefen den informationen? Sätts det in fler svenska poliser i sommar?Jag känner stor tvekan till detta oh fortsätter att läsa artikeln:

”Nu är det inte bara terrorhotet som gör att polisnärvaron förstärks, i vissa områden till exempel i Almeria sker förstärkningarna i första hand för en förväntad inströmning av båtflyktingar. I år har det vid maj månads slut redan kommit 1.257 personer vid Almeriakusten, det är mer än en fördubbling jämfört med samma period året innan.

Vissa kommuner förstärker även närvaron av lokalpoliser, till exempel så ökar Palma de Mallorca sin styrka från 35 patrullerande lokalpoliser till 92 stycken. Detta har de lyckats uppnå bland annat genom frivilliga åtaganden om ökad arbetstid på 4 timmar per skift. De kommer att patrullera till fots, cykel och till och med till häst för att framför allt bekämpa olaglig försäljning, bägarspel, drickande på allmän plats (botellón) samt prostitution.”

Spanska polisen förstärker tydligen sin närvaro i områden där man förväntar sig att båtflyktingar kommer in samt i områden där man misstänker olaglig verksamhet. Polisen kommer alltså att utöka sin närvaro med hjälp av övertid.

Vad gör den svenska polisen? Jag googlar och hittar stängda polisstationer i sommar, minskat öppethållande på polisstationer under sommaren, viss ökad närvaro vid fotbollsmatcher, samt polisbrist, volontärer och civilanställda.

”Det rapporteras om att flertalet polisstationer runt om i landet tvingas hålla stängt över sommaren eftersom det inte finns pengar till sommarvikarier. Det pratas om att Sverige lider av polisbrist samtidigt som man konsekvent säger nej till de poliser som vill återanställas.”

”Hur kan man samtidigt som man nyanställer civila resurser neka poliser återanställning? Jag har hävdat det förut och säger det igen. Det måste finnas en dold agenda som våra politiker hängivet mörkar för oss!

Det borde vara tjänstefel som politiker att prata vitt och brett om att utöka poliskåren samtidigt som de inte tar tillvara på de polisers som redan finns. Politikerna måste tillföra en rejäl summa pengar som ger lågavlönade poliser en ärlig chans att kunna stanna kvar inom myndigheten. Tillföra pengar som ger möjlighet att återanställa poliser som vill komma tillbaka.

I dag knackar ett stort antal poliser på dörren men blir inte insläppta!”

Ovanstående hämtade jag från en debattartikel. Är det så vårt polis-Sverige fungerar? Vilken agenda ligger bakom att erfarna poliser inte får jobb medan civilpersonal anställs med mycket högre lön än vad poliserna får.

Hur säkra är vi med polisbrist och med ökad närvaro av våldsbejakande extremister i vårt land? Kan civilpersonal öka tryggheten? Jag är inte orolig för egen del eftersom jag inte tänker uppsöka folksamlingar och håller mig hemma i min lilla småstad. Men … jag har ju barn och barnbarn som bor i storstäderna. Jag kan ju inte gå omkring och oroa mig för deras säkerhet. Dock vill jag inte att vare sig de eller någon annan ska drabbas.

Rikspolischefen och politikerna har ett stort ansvar för svenska folkets säkerhet. Det är bl a detta som våra skattepengar ska användas till. De missköter sitt uppdrag när de inte skärper upp vår säkerhet!

Särskilt utsatta områden

I den danska huvudstaden har det i över 45 år funnits ett område som är ockuperat – Christiania. Det var samma år som min dotter föddes, 1971,  som en grupp ungdomar ockuperade  övergivna byggnader i centrala Köpenhamn. Långhåriga hippies drog in med haschpipor och gitarrer i ett nedlagt kasernområde i stadsdelen Christianshavn. De proklamerade ”fristaden Christiania” och viftade med sina frihetsflaggor – medan upprörda danska skattebetalare rynkade på näsorna. Några av dem som gick in i cannabisruset för drygt 45 år sedan har ännu inte kommit ut. För Christiania finns kvar trots protester och trots de styrande många gånger under årens lopp har beslutat att området, ca 35 ha stort,  ska rivas och jämnas med marken. Det finns tre ingångar till Christiania. Huvudingången på Prinsessgade leder direkt in till ökända Pusher street, där lättare droger som cannabis sålts öppet de senaste årtiondena. Polisen har på senare år ökat spaningen på vad som passerar in- och ut genom området. Bara under senaste halvåret har polisen gjort razzior i området.

Vid första anblick kan man kanske jämföra detta område med vår 53 no-go-zoner. Men det är inte riktigt samma sak. I Christiania har det byggts upp ett samhälle i samhället. Allmänheten är välkommen till Christiania – det är bara myndigheterna som inte är välkomna. Christiania är faktiskt en av  Köpenhamns största turistattraktioner. Området fungerar som en fristad för personer med vissa alternativa livsstilar. Många av invånarna bor i egna byggda hus, skjul eller husvagnar. Avfallssortering har skett genom källsortering och lokal hämtning av detta har skötts som en rutin av de boende. Ett antal företag har verkat lokalt såsom restauranger, och hantverkare och konstnärer ur lokalbefolkningen har sålt produkter till allmänheten. Vissa hus har haft biologisk rening av gråvatten som efter fettavskiljare och vassruggar gått direkt till havet.

Fristaden saknar lagar men har en samling regler som gäller för alla:

• Ingen tung narkotika
• Inga vapen
• Inget våld
• Ingen handel med byggnader eller bostäder.

Hur är det då med våra no-go-zoner? De är inte ockuperade i egentlig mening. Staten och kommunerna har delat ut bostäderna till invånarna. De fortsätter att pumpa in resurser i områdena – i form av skola, fritidsgårdar, andra fritidssysselsättningar och arbetsmarknadsåtgärder. Allmänheten är inte välkommen. Invånarna lever sitt liv, har ofta bidrag, förtryckande strukturer, många är kriminella och förekomsten av vapen, våld och narkotika är stor. Bilbränder, nedbrunna skolor och fritidsgårdar har blivit vanliga inslag. Likaså har gänguppgörelser med skjutningar, ibland med dödlig utgång, blivit vardagsmat i områdena. Dessutom har de blivit grogrund för våldsbejakande extremism och terrorism.

De styrande försöker hitta på förklaringsmodeller till beteende i dessa områden. De pratar om utanförskap, rasism, islamofobi och socioekonomiska termer. Det har blivit alltför enkelt att skylla på att allt detta beror på de främlingsfientliga krafter.  Makthavarna har inte tillåtit diskussioner om det som händer i zonerna – allt för att inte gå SD till mötes. Det har blivit untouchable att säga något om invånarna i områdena har ett eget ansvar för situationen.

Men i december 2015 gav NOA, Nationella Operativa Avdelningen, ut en rapport:

”Det finns 53 områden i Sverige som i olika grad är utsatta både för allvarlig
brottslighet och socioekonomiska faktorer. Av dessa områden är 15 att anse som
särskilt utsatta. Brottsligheten i områdena kan yttra sig genom våldshandlingar,
upplopp narkotikahandel och annan allvarlig brottslighet som påverkar de
boende både direkt och indirekt.”

Det blir lite hårklyveri med ord. De styrande vill ju inte kalla det för no-go-zoner. en definition enl. Wikipedia:

”No-go-zon är en politisk och kontroversiell term för ett område i en tätort som någon våldsbenägen grupp, till exempel paramilitär eller kriminellt nätverk eller andra grupper har tagit kontroll över så att området är bortom kontroll från staten (polis, militär etc.)”

I NOA:s rapport definierar man:

”Ett utsatt område är ett geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av en
låg socioekonomisk status och där de kriminella har en inverkan på
lokalsamhället. Inverkan är snarare knuten till den sociala kontexten i området
än de kriminellas utstuderade vilja att ta makten och kontrollera lokalsamhället.
Påverkan kan utgöras av direkta påtryckningar, exempelvis genom hot och
utpressning, eller indirekta, som
 offentliga våldshandlingar som riskerar att skada tredje man
 narkotikahandel som bedrivs öppet
 ett utåtagerande missnöje mot samhället
Effekten blir att de boende i området upplever otrygghet, vilket i sin tur leder till
en minskad benägenhet att anmäla brott och att medverka i rättsprocessen. ”

Dessutom talas det om 6 riskområden och 15 särskilt utsatta områden:

”Ett särskilt utsatt område kännetecknas av att de boende upplever att det finns
en potentiell hotbild från de kriminella i området vilket har lett till en allmän
obenägenhet att delta i rättsprocessen. Det kan även förekomma systematiska
hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägare och anmälare i området.
Situationen i området innebär att det är svårt eller nästintill omöjligt för
polisen att fullfölja sitt uppdrag vilket kräver regelmässig anpassning av
arbetssätt eller utrustning. ”

Rapporten skrevs alltså i december 2015, för 1½ år sedan. Rikspolischefen har talat om att vi är på rätt väg! Men nu läser jag att de 15 särskilt utsatt områdena har utökats till 23 st! Det innebär ju att rikspolischefen ljuger för oss. Hans rätta väg har istället gett oss nya 8  värstingområden, alltså fler än som var riskområden i rapporten, som polisen knappast har någon kontroll över! Vi har fortfarande kvar de utsatta områdena. Situationen har blivit värre och vi är inte på rätt väg!

Problemen har blivit så stora att våra makthavare måste diskutera och lösa dessa ”untouchable” frågor. Det behövs krafttag. Men kommer de att klara av det? Köpenhamn har inte lyckats att splittra hippiekollektivet på drygt 45 år så jag tror knappast att våra mesiga makthavare kommer att kunna göra något åt våra inhemska problem med 53 mer eller mindre kriminella områden!

Bilden från Hermodsdal 2013. Detta område är ett av de som nu har utsetts som särskilt utsatt!