Att attackera poliser

Idag läste jag rubriken om en polis hade blivit misshandlad under tjänsteutövning. Genast funderar jag över hur detta kan ske! Var finns respekten? Jag har ju själv uppfostrats till att lyda och respektera poliser.

” Ett bråk utbröt på en buss vid bussterminalen i centrala Skövde på onsdagskvällen. När den första polispatrullen anlände till platsen attackerade de unga männen en av polismännen, som misshandlades svårt.”

” Polisen har nu frihetsberövat fyra personer. Två är gripna och två har tagit till förhör. Enligt polisen ska personerna vara i 30-årsåldern, skriver Aftonbladet.

Händelsen rubricerades inledningsvis som våld mot tjänsteman men enligt polisen kan rubriceringen grov misshandel även bli aktuell.

På torsdagsförmiddagen uppgav Skaraborgs sjukhus att polisen som misshandlades slogs medvetslös.

– Personen var avsvimmad under en stund, fick tänder utslagna samt drabbades också av hjärnskakning, säger Jan Nyman”

Hur fungerar människor som bär sig åt så? Jag trodde faktiskt att även busar hade en hederskodex där det ingår att respektera polisens arbete.

För många år sedan bodde jag granne med en kriminell knarkare. Han var en kille som respekterade andra människor om de respekterade honom tillbaka. Jag minns en gång när han avtjänade ett straff i fängelse men hade avvikit. Han kom gående längs gatan. Polisen körde in på gatan och han började springa. Polisen ropade ”Stefan” efter honom. Han stannade, vände om, gick bort till polisbilen och gick in och satte sig i den. Han visste att polisen gjorde sitt jobb och han skulle tillbaka till fängelset.

Att inte respektera polisen är ett angrepp på hela vårt rättssamhälle. För mig är det ett grovt brott. Polisen finns för att skydda medborgarna och för att upprätthålla ordningen.

 

 

 

Annonser

Rädsla för nazister

Politiker lever i en bubbla där de skrämmer upp varandra för de hemska nazisterna. De ser nazism i allt som inte stämmer på deras egen politik. Även Ebba Busch Thor har hamnat i denna bubblan. Även hon fokuserar på att NMRs demonstrationer i Almedalen – istället för det dödliga våldet runt om i landet, kriminalitet eller terrorhot.

Ebba , som tillhör ett parti som balanserar på gränsen till att åka ur riksdagen, talar segervisst om att KD ska minska vårdköerna efter S. Hur det ska gå till vet jag inte! Men naturligtvis är vården viktig både för ung och gammal. Ebba vill väl men jag tror inte att hon kan ändra på något.

”Vi vill kämpa för de äldre och är de äldres röst!”

De orden genomsyrar hela Ebbas tal. Men när blir man äldre? Vid vilken ålder ska vi överlämna våra liv åt den politiska viljan. Har inte var och en av oss ett eget ansvar. Bör inte barn eller grannar eller vänner kunna hjälpa äldre som är i behov av hjälp. Behövs det en mängd nya äldrebyggen.

KD vill höja lönerna för poliserna för att de ska stanna inom yrket. Men vill de enskilda poliserna stanna inom yrket som innebär otydlig polisorganisation, otillräckliga resurser och otrygghet?

Vidare vill KD skala bort alla onödiga saker som enbart är pengaslukare. De vill säga NEJ till allt detta för att kunna säga JA till välfärden.

KDs gamla politik dammas av: Ge familjen valfrihet. Föräldrar vet bäst vad som är bra för barnen. Ja, helt rätt men hur ska det genomföras?

Ebba pratar också om parallellsamhället dvs utanförskapsområden, segregation och hederskultur. Politiker och medier har under mycket lång tid vägrat att tala om dessa frågor. Varje person som har lyft dessa frågor har kallats för främlingsfientliga. En av dem som inte har velat tala om dessa frågor är Mona Sahlin. Hon uttalade sig i en tidningsartikel. Där sa hon att hon varit en del av maktens tystnadskultur! Hon har alltså motverkat integrationen!

I talet poängterar Ebba vikten av värderingar och värderingssvek. Sverige sviker människor som kommer hit genom en otydlighet och brist på krav.

Ebbas tal var mycket bra men det innehöll få lösningar och definitivt ingenting om ekonomin kring dessa frågor. Synd!

 

 

 

 

Pang du är död!

Skottlossningar har blivit vardagsmat. På några dagar har vi läst om skottlossning i Malmö, Tensta, Järfälla, Landskrona och nu senast i Oskarshamn. En handfull människor har dödats. Vad är det som händer i Sverige?

Som barn lekte vi indianer och cowboys. Vi sköt varandra med knallpulverpistoler samtidigt som vi skrek:

– Du är död!

– Nej! Du träffade inte!

– Jo! Det gjorde jag!

Mina barn hade riddarsköldar och svärd. Emil i Lönneberga hade sin trä”bysse” som Alfred hade gjort. Det har funnits små leksakssoldater i närmare 2000 år. Barn har alltid lekt krig. Men vi har sällan skjutit varandra på riktigt!

Under 2017 utfördes dock 306 skjutningar – ett nytt dystert rekord – enligt polisens statistik. Det är nästan en skjutning per dag! Uppgörelserna mellan kriminella var också blodigare än någonsin. 41 människor dödades och minst 135 skadades. Men de faktaresistenta utbrister:

– Du ljuger!

– Vi har alltid skjutit varandra!!

– Det var värre förr! Vi mördade varandra då också!

Jag bryr mig egentligen inte om hur många som mördades för 100 år sedan. Jag bryr mig om vad som händer i nutid. När jag växte upp förekom det också mord och skjutningar. Men … inte i den omfattning som idag!

Samtidigt som de senaste skjutningarna läser jag att polisen i Stockholm har beslutat att ta in utredare från andra avdelningar för att kunna ta itu med mängden grova brott som begås. För att utreda mord tar man in personal som vanligtvis jobbar med exempelvis grova stölder och misshandel. Enligt polisens nya direktiv ska varje lokalpolisområde kunna skicka två personer för att jobba med grova brott. Annars klarar de inte jobbet eftersom de bara är bemannade till 80 %.

Politikernas budskap inför valet är: Trygghet är en förutsättning för ett jämlikt samhälle. Men hur ska vi kunna känna oss trygga med ett ökat antal våldsbrott, nästan en skjutning per dag och en underbemannad poliskår? Det hjälper ju inte att det handlar om gängkriminalitet! Om våldet sker på öppen gata i centrala delar av stan – där vem som helst kan promenera – så känns det inte tryggt!

Denna brist på trygghet ger avtryck i hela samhället. När inte människor vågar röra sig fritt på gator och torg tar gängen och buset över!

På Järvaveckans sista dag presenterade Socialdemokraterna att de går till val på att det inte ska finnas några särskilt utsatta områden i Sverige.

Polisen har pekat ut 23 områden som särskilt utsatta. De bedömer utifrån rättssäkerhet, polisens möjlighet att utföra sitt uppdrag, eventuella parallella samhällsstrukturer samt extremism, framförallt våldsbejakande islamistisk sådan.

För att områdena inte ska vara särskilt utsatta längre lanserar Socialdemokraterna vad man kallar för det största trygghetsprogrammet i modern tid. En miljard per år ska gå till att rusta upp miljonprogrammen, och 2,2 miljarder på att öka tryggheten och förbättra den sociala situationen.

– Bostadsområdena behöver rustas upp så det blir vackra och trygga bostadsområden. Till det behövs också ett samhällsstöd så att inte hyrorna åker iväg, säger Stefan Löfven.

Kan en upprustning av miljonprogrammen minska gängkriminaliteten, minska antalet skjutningar och ge tillbaka tryggheten åt oss vanliga människor?