Munskydd är omtanke, inte hysteri

Munskydd är ett enkelt, billigt och effektivt sätt att hejda Coronaviruset, något som nu fått allt fler länder att antingen förbjuda landets invånare att gå ut utan dem eller starkt rekommendera alla att använda dem. Äntligen börjar insikten om att även asymptomatiska smittbärare sprider smittan sjunka in hos världens ledare, liksom kunskapen att viruset sprids ända upp till åtta meter när någon nyser och två meter när någon talar, skriver Ingrid Carlqvist.Ingrid Carlqvist / 8 april, 2020

Läs hela artikeln HÄR.

Är den svenska polisen lika effektiv som den spanska?

19 gripna i en makrooperation mot narkotikahandel på Granadakusten i Almuñécar-området och ytterligare 5 gripna i Fuengirola på Costa del Sol.

Tillslaget på Granadakustenl utfördes av en elitstyrka inom Guardia Civil och får nog anses som den mest spektakulära insatsen som har gjorts i det området med en mycket stor polisiär närvaro. Det började redan för några månader sedan längre norr ut i Granadaprovinsen, då greps mer än femton personer av Nationalpolisen i den så kallade ”Operación Cake”. Dessa personer, varav vissa var minderåriga hörde samtliga till Los Mocos-klanen som är kända för handel med marijuana i området.

Läs resten av artikeln här.

Statsministern är upptagen med att knäcka gängbrottsligheten

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson vill rösta om misstroende mot justitieminister Morgan Johansson (S), med anledning av situationen med skjutningar och sprängdåd. Misstroendet stöds av både Moderaterna och Kristdemokraterna.

– Jag har noterat det, men min arbetsdag är upptagen med att knäcka gängbrottsligheten, säger Stefan Löfven till SVT idag.

– Det är för mycket. Den organiserade brottsligheten måste knäckas, säger Stefan Löfven (S) i en intervju 14 mars 2017.

Han måste ha jobbat ordentligt! Eller inte – eftersom gängkriminaliteten hela tiden eskalerar! Senast idag hände ytterligare en skjutning i Malmö. Vad är det som händer? Förklaringarna om socioekonomiska faktorer håller inte längre!

Ett samhälle består av en grupp av människor som förenas med gemensamma normer och förhållningssätt. Människorna i samhället strävar efter samma mål. Samhället är uppbyggt i en viss struktur för att underlätta levnaden för dess medlemmar.

Redan på grottstadiet fanns en viss samhällsstruktur. Människor bodde tillsammans för att kunna jaga tillsammans och för att kunna skydda grottan. Allt blev lättare när gruppen samarbetade.

Men när grupperna blir för stora uppstår problem. Vissa vill ta makt över andra. Andra vill inte rätta sig efter den rådande strukturen. I vårt civiliserade samhälle har vi löst detta genom gemensamma lagar och gemensam förvaltning. Vi betalar skatt för att administrera dessa strukturer och för att göra livet enklare för samhällets medborgare.

Vad händer då när vissa personer inte ställer upp på detta samhällskontrakt? Lagarna och våra samhällsföreträdare har försökt lösa situationen med blandat resultat. De flesta har rätat in sig i leden. Men vi har människor som har vandrat ut och in på våra fångvårdsanstalter.

Det är inget nytt fenomen med människor som inte vill anpassa sig till samhällsstrukturen. Begreppet ”Sociala problem” har ett  ursprung spårat till senare delen av 1800-talet. Föreningen Studenter och arbetare, bildat i Uppsala 1886, var exempelvis tidigt ute med att använda sig av begreppet.

Det ”Sociala arvet” är ett uttryck som myntades av barnpsykiatrikern Gustav Jonsson vid Barnbyn Skå utanför Stockholm. Han kunde visa att de barn som vårdades där oftast hade föräldrar som haft eller fortfarande hade sociala svårigheter, vilka således gick ”i arv”. Barnbyn Skå anlades 1947 på initiativ av Stockholms barnavårdsnämnd.

”Den nya, experimentella verksamheten skulle vara ett alternativ till dåtida barnavårdsinstitutioner, då alarmerande rapporter och undersökningar påvisade inhumana uppfostringsmetoder på dessa, såsom straff och aga. Inriktningen var pojkar och flickor i åldrarna 7–15 år med en neurotisk och psykopatisk problematik, vilken manifesterades genom ett avvikande antisocialt beteende med missbruk, kringdrivande, våld och stölder som följd.” enl Wikipedia.

”Barnbyn har liksom samhället varit i konstant förändring och utveckling ända sedan starten och har omvandlat, omdanat samt omformulerat sin verksamhet vid flera tillfällen under årens lopp. Under sina 57 verksamma år har Barnbyn Skå har haft ett stort inflytande inom den öppna barn- och familjevården både i Sverige och internationellt. Inom nordisk barnpsykiatri har institutionen spelat en ledande roll vid utvecklingen och introduktionen av nya psykoterapeutiska metoder. I begynnelsen framhöll Gustav Jonsson att Barnbyn Skås främsta uppgift var att ta hand om samhällets mest utsatta människor, ett ideologiskt och etiskt ställningstagande Barnbyn Skå höll fast vid in i det sista.”

Tja, jag är kanske inte så övertygad om att verksamheten var så lyckad. Men vi vanliga samhällsmedborgare slapp att se problemen. Kanske en och annan individ räddades. Men det var experimentell verksamhet på unga som inte ville anpassa sig till vår samhällsstruktur.

Så läser jag om Rinkeby mars 2017, ungefär då som Löfven skulle knäcka den organiserade brottsligheten:

”– Vi vill inte ha någonting med omvärlden att göra, säger den 17-årige pojken. ”

”– Det är bara vi och orten, vi vill inte att någon lägger sig i hur vi har det i Västerort, säger pojken.

– Inga av de ungdomar jag umgås med vill ha kontakt med någon utanför området. Ingen ska komma och störa oss, så vill vi ha det, fortsätter han.

Enligt en poliskälla begår de flesta av de kriminella ungdomarna sitt första brott redan i 12-årsåldern. Många börjar då även missbruka cannabis. För barnen är de kriminella förebilder i området. Polisen försöker nu stoppa rekryteringen.”

Samma problem nu som då men … kanske är de större. Då sköt man inte ihjäl varandra. Då handlade det om en liten grupp och då kunde man skicka dem till Skå. Samhället gjorde försök att ta hand om dessa personer, skydda dem från sig själv och framförallt skydda allmänheten. Men nu … nu handlar allt om att tycka-synd-om och ha en dialog. Det talas så mycket om socioekonomiska faktorer – men de har ju funnits alltid! Det begreppet har snarare blivit ett politiskt slagträ! Ett annat begrepp har varit att det saknas fritidsgårdar. Även det har egentligen bara varit politisk retorik.

”Uppväxtens roll är mycket tydlig. Dessa män kommer så gott som alltid från trassliga hem, men man kan inte reducera deras beteende till bara problem under uppväxten.

– Det handlar snarare om att deras föräldrar varit frånvarande, säger Jerzy Sarnecki. Många berättar om att de lämnats mer eller mindre vind för våg under uppväxten. Det verkar snarare handla om bristande tillsyn än enbart om sociala förhållanden.

Överrisken för kriminalitet är stor bland barn till kriminella; det har forskarna också kunnat konstatera. Men för varje generation som går så halveras risken för kriminalitet. Det sociala arvet är alltså inte determinerande.

– Samtidigt tillkommer ju kriminella från icke-kriminella familjer – annars skulle ju brottsligheten ha dött ut för länge sedan, konstaterar Jerzy Sarnecki.”

”– De har fruktansvärt kul i början – det är en oerhört underskattad förklaring till kriminalitet, tillägger Jerzy Sarnecki.

– När man är 20 år gammal så är det kul att begå brott. Det är spännande, det ger gemenskap, man får massor av brudar – för det är spännande och maskulint med brottslighet. Och – det är kul att knarka! Man har riktigt häftigt sex när man tagit amfetamin. Det finns nästan inga nackdelar i början. Detta kan vi inte förtiga om vi ska förstå brottsligheten.

Men även om kriminaliteten i unga år kan framstå som spännande går det att urskilja en mycket tydlig faktor när man analyserar gruppen som helhet. De som nu kan intervjuas är de som överlevt. En mycket stor andel, visar det sig, har dött i förtid. Påtagligt många genom självmord, men också på grund av överdoser, våld, olyckor eller sjukdomar som de fått via sin livsstil.”

Samhället har problem – stora problem!  Vad gör vi åt dem? Hjälper det att tycka-synd-om? Behöver vi ett nytt Skå för att skydda de missanpassade från sig själv – och oss andra från att utsättas för dem? Vad gör vår gemensamma samhällsförvaltning mer än att svinga sina politiska slagträ?

Varför tror jag inte att vare sig Stefan Löfven, Morgan Johansson, Mikael Damberg eller ”poliserna som skall bjuda in till samtal” kommer att kunna lösa detta gigantiska problem! Kanske lösningen är att gängmedlemmarna skjuter ihjäl varandra? Vad vet jag? Men politikerna kommer inte att kunna lösa detta utan hårda och tuffa tag!