Badkar eller terrorism – det är frågan

Varje gång som svårigheter uppstår kämpar vissa krafter för att normalisera dem. Kanske beror det på ett sökande efter förklaringsmodeller – ett sätt att förstå vad som händer. Så upplever jag det när jag läser en krönika.

”För närvarande utgör hala badkar en betydligt större fara för liv och hälsa i Sverige än islamistisk terrorism.”

Naturligtvis vet jag att risken är väldigt liten att jag råkar ut för islamistisk terror. Men den är liten även då det gäller att halka i badkar eftersom jag brukar duscha. Går det verkligen att jämföra badkar och islamistisk terrorism? Jag tror knappast det! Mitt badkar behöver jag inte använda. Jag kan säkra upp med en halkmatta och handtag på väggen som jag kan hålla mig i. Jag kan vara försiktig. Men hur kan jag själv skydda mig om jag råkar ut för en islamistisk terrorist?

Dessutom påstår Jan Guillou i krönikan:

”Terroristerna kommer och går genom Europas historia. De är alltid dömda att gå under, de -segrar aldrig. Bara på ett enda område har de haft framgång, de skapar periodvis massmedial panik, vilket nästan alltid är ett led i deras strategi.”

Menar han att vi inte ska acceptera terrorism eftersom terrorister aldrig segrar??? Ska vi inte bry oss om de medmänniskor som drabbas? Jag har läst meningen minst 10 gånger och undrat om jag missuppfattat. Men kommer till samma slutsats. Antagligen försöker han, som så många andra, säga att vi ska inte vara rädda eller ryckas med i någon masshysteri. Annars har J. G. tappat sin omdömesförmåga!

Men … när jag reagerar på islamistisk terrorism – eller terror över huvud taget – så är jag inte rädd! Jag är snarare arg på de som bedriver terror mot sina medmänniskor. Jag blir arg på dem som inte accepterar andra människors rättigheter till frihet. Jag blir arg på dem som släcker andra människors liv eller skadar andra människor. Jag blir arg på dem som förstör andra människors egendomar. Jag blir arg på dem som försöker förminska terrorns skadeverkningar!

”På lite längre sikt ser det alltså rätt ljust ut.”

Ska det vara en tröst från J.G.? Ska vi bara acceptera eftersom att allt ser bättre ut på längre sikt? Jag lever kanske inte så länge så att jag kan kontrollera om han får rätt. Ska jag glömma alla de människor som dödas och skadas i den islamistisk terrorn fotspår, enbart för att det löser sig på sikt?

NEJ! NEJ! NEJ! Jag kan inte acceptera, glömma och förminska offren!

Välfärd eller klansamhälle

Välfärd är en samlande benämning på våra levnadsförhållanden. Det handlar om vår ekonomi, hälsa, utbildning, bostadsförhållande samt social trygghet. En del av detta har den offentliga sektorn tagit ansvar för. Vi betalar skatt för att den offentliga sektorn ska ta hand om oss då det gäller utbildning, sjukdom, ålderdom samt se till att vi lever i trygghet, har gemensamma lagar/ordning och att infrastrukturen fungerar.

Så har det emellertid inte varit alltid. Vi levde för många hundra år sedan i ett klansamhälle. Vi frigjorde oss från detta  i en utdragen process mellan 1300– och 1600-talen. Samtidigt har vi naivt trott att alla andra samhällen har genomgått samma process. Nu har vi tappat förmågan att se och förstå skillnaderna.  Vi anser att det är självklart att alla förstår hur vi tänker och hur en demokratisk välfärdsstat fungerar.

I ett klanbaserat samhälle är det släkten/klanen som betyder något. Det är släkten som står för välfärden och skipar rättvisa.  Släktfejder och hedersbegreppet har stort utrymme. I klansamhället finns inte  byråkrati, myndighetsutövning och offentliga institutioner. Klanhövdingen bestämmer över sin klan!

Per Brinkemo har skrivit om detta i sin bok: ”Mellan klan och stat”.

När flyktingar/migranter som kommer från ett klansamhälle anländer till Sverige så uppstår det naturligtvis svårigheter. Naiva svenskar tror att alla vill leva som vi gör. Migranterna tror att det är klanen som gäller. De vill ha hit resten av klanen så fort som möjligt så att de kan fortsätta att leva i sitt klansamhälle. Tills dess bjuder vi ut vår välfärd till dem. Jag hörde nationalekonomen Hans Jensevik, som jobbade i Zimbabwe efter landets självständighet i början av 1980-talet:

”Klansamhället förstörde  en nationell välfärdsstat och nu ser jag att detta sker även i Sverige. ”

Ja, precis de orden sa han Han menade att varje svensk måste ”se om sitt eget hus”. Välfärden dräneras mer och mer. Den kommer inte att räcka till. Varför betalar vi då skatt om vi inte får någon välfärd tillbaka? Ska vi verkligen, med öppna ögon, gå tillbaka till ett klansamhälle?

Lyssna gärna på Hans Jensevik. Det är många kloka ord. Han förutspår t ex att de flesta kommunerna kommer att hamna i Malmös ekonomiska situation inom 8 år!

Dyster framtid

En positivt tänkande person – en beskrivning av mig. Jag brukar suga åt mig det bästa av tillvaron. Jag brukar säga att jag plockar upp vardagens små guldkorn. Helst av allt vill jag fortsätta med att tro på en positiv framtid. Men nu tvekar jag!

Framtiden är ju den värld som barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen skapar. Men för att de ska kunna skapa en bra och dräglig tillvaro så måste de ju ha kunskaper. De måste ha en mängd kunskaper om hur man klarar av vardagsbekymren. Det räcker inte med att vara genuspedagog, expertkommentator i TV, filmrecensent eller ha vunnit Idol. Det finns så många andra kunskaper som är viktigare. Det räcker inte med en Medborgarlön. Alla kan inte skriva böcker eller bli politiker. Det räcker inte att tänka på miljön om man inte klarar sitt eget liv!

Ännu en gång tänker jag på Maslows behovstrappa – vägen till personlig tillfredsställelse. Maslows trappa beskriver vikten av att behoven på en lägre nivå måste vara tillfredsställda innan högre mål blir viktiga för individen. Vilka behov finns då i Maslows nedersta trappsteg? Jo, de grundläggande fysiologiska behoven till exempel hunger, törst, sömn och sex.

Vem lär de unga de basala kunskaperna om förvaring och tillagning av livsmedel? Förr överfördes denna kunskap från generation till generation. Barnen fanns med vid sådd, utfodring av djur, plocka in ägg, slakt, skörd, handhavande av livsmedel, tillagning och förvaring. Jag lärde mig en mängd ”husmoderstips” genom att som 5-6-åring sitta med katten i knäet bredvid köksspisen och titta på mormor när hon lagade mat. Ibland använder jag mig fortfarande av denna ”tysta” kunskap.

Men dagens unga växer upp i förskolan och får mat från ett centralkök. Kanske följer de med föräldrarna och handlar halv- eller helfabrikat. Det produceras knappast några livsmedel i vårt land längre. Hur många barn vet att potatisen måste grävas upp ur marken eller att smör, grädde, mjölk, filmjölk, yoghurt och ost egentligen är samma grundlivsmedel som förädlats?  Jag läste om en undersökning bland 9:nde-klassare. Bara 1 av 5 visste att kyckling måste vara genomstekt. Trots mediernas tjatande så når tydligen inte informationen fram! Dagens 16-åringar tycker nog inte att livsmedelskunskap är någon prioriterad fråga. Det går ju alltid att köpa en pizza eller kebab. Men hur ska de göra om matserveringarna stänger? Eller när hel- och halvfabrikaten tar slut i butikshyllorna?

Sömn tycks inte heller vara så viktigt. Många unga (och deras föräldrar) prioriterar mobiltelefonen framför avkoppling och nattsömn. Därför går de trötta till skolan eller jobbet och orkar inte med att engagera sig. De fuskar sig fram istället! Fusk på Nationella prov, fusk på högskoleprov, plagiat på examensuppsatser, plagiat av andras artiklar, falska legitimationer osv. De vill nå framgång utan att anstränga sig!

Sex är också ett grundläggande behov. Men jag undrar hur detta behov kommer att tillfredsställas i framtiden – när barn inte får vara könsstereotypa utan alla måste vara könslösa ”hen”?

”Barn som går på förskolor där man tillämpar normmedveten pedagogik gör mindre könsstereotypa antaganden om andra barn. De är också mer intresserade att leka med nya barn av motsatt kön. Det visar resultat från forskare vid bland annat Uppsala universitet som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Experimental Child Psychology.”

”- Sammantaget visar resultaten att endast könsneutral pedagogik inte leder till att barnen slutar använda kön för att kategorisera människor, men det minskar deras tendenser att välja bort människor baserat på kön och att göra könsstereotypiska antaganden. Det här kan bredda barnens möjligheter för framtiden, säger Ben Kenward, gästforskare på Barn- och Babylabbet vid Uppsala universitet och lektor i psykologi vid Oxford Brookes University.”

Det var alltså en avhandling som presenterades igår. Ja, den kan ju bara presentera hur barnen regerar idag. Hur kommer dessa könslösa varelser fungera som vuxna? Vi ser resultatet om 20 år kanske. Vi ser redan idag avarter bland feminister. Att rubba på naturens ordning med konstgjorda befruktningar gynnar knappast mänskligheten. När naturens ordning rubbas så blir också fler och fler oroliga för det naturliga. Många kvinnor vågar idag inte föda barn på ett naturligt sätt:

”Tendensen att fler vill genomföra planerade kejsarsnitt oroar vården som kan tvingas bli mer restriktiva med vilka som får lov till denna förlossningsmetod och inte. Jämfört med en vaginal förlossning är ett kejsarsnitt förenat med större risker.”

Nästa steg i Maslows trappa är trygghetsbehoven, även kallade säkerhetsbehov, handlar om att man ska vara skyddad från fysiskt våld, psykisk våld, kriminalitet och dylikt. Tja, politikerna tycks ju inte klara av att tillfredsställa detta behov. Föräldrarna är upptagna av att förverkliga sina egna drömmar genom att stressa runt i tillvaron. Vem tillfredsställer de ungas trygghetsbehov?

Här slutar jag framtidsklättringen i Maslows behovstrappa! Hur ska de unga som inte får vare sig de gundläggande fysiska behoven  eller trygghetsbehoven tillfredsställda kunna fortsätta sin klättring? Känner de någon framtidstro?