Med människor som vapen kan alla gränser falla

Går det att erövra ett territorium utan vapen? Det är en fråga jag hört diskuteras ett antal gånger under mina år inom Försvarsmakten och svaret blev vanligtvis ett ”ja”. Rent hypotetiskt så skulle exempelvis Kina inte behöva några vapen för att invadera ett mindre grannland – om alla kineser helt sonika ställde upp och marscherade rakt in över gränsen, skulle de inte kunna stoppas eftersom det finns så många kineser. Eftersom sannolikheten att ett lands militär skulle skjuta obeväpnade civilister får bedömas som låg, skulle en sådan ”mass-marsch över gränsen” resultera i en nästintill garanterad framgång – förutsatt att ett land skulle vara cyniskt nog att villigt använda sin egen befolkning som levande vapen.

Läs hela artikeln HÄR.

Alla som kan jobba ska jobba – eftersom regeringen har bestämt det.

Alla som kan jobba ska jobba – det är en rättvisefråga och en grundbult i ett jämställt land som Sverige. Därför behövs ett starkt samhälle som både ställer tydliga krav och erbjuder möjligheter till utbildning och arbete.

Dessa ord läser i en debattartikel från igår skriven av Anna Ekström, utbildningsminister (S) och Ardalan Shekarabi, socialförsäkringsminister (S). Jag har hört de orden så många gånger förr men … var finns mänskligheten bakom dessa ord?

”Alla som kan jobba ska jobba!”  låter ganska bra vid första fundering. Visst är det så att alla ska ta ansvar och hjälpas åt efter sin förmåga. Men … Varför är det så viktigt att småbarnsmammor ska jobba och det lilla barnet lämnas på förskolan? Jo, det höjer BNP när andra människor tar hand om våra barn. När vi själv gör det så kan inte staten stoltsera med höjd BNP! Samma sak när vi går ut och äter. Om vi lagar vår egen mat så snuvar vi staten på den höjda BNP:n och naturligtvis momspengar. När vi besöker sjukvården så höjs vårt BNP. Fler byråkrater höjer BNP. Fler enkla jobb höjer BNP.

Varför har det blivit viktigare att statens finanser är goda än hur vi människor mår? För det har ju blivit så att många människor har svårighet med att få livspusslet att passa ihop. De jäktar och stressar för att jobba hämta och lämna på förskola, vara aktiva, sköta sina kroppar, kolla mailen och FB, överglänsa grannen, köpa nya statusprylar, resa på semester ta banklån, psykisk ohälsa …

Den psykiska ohälsan har ökat, människor känner sig vilsna i tillvaron och många har svårt att klara av sina könsroller eller brist på sådana. Allt har skett i samma takt som staten lägger sig i mer och mer hur människor lever. Vad är det för fel på människor som hellre vill ta hand om och uppfostra sina egna barn än att lämna barnen i förskolan och själv stressa runt i ekorrhjulet? Är det verkligen bra för barnen att vid tidig ålder fostras av genuspedagoger? Är det kanske denna förskola som är grunden till den psykiska ohälsan? Barnen och föräldrarna mådde kanske bättre när de fick sköta barnets fostran själv?

Varför måste alla jobba när elektronik och teknologi tar över fler och fler jobb? Människor har ju rationaliserats bort pga teknologi och en stor del av tillverkningsindustrin flyttat utomlands. Men … det behövs personal inom vården – säger förståsigpåare. Med ökad läkarvetenskap och bättre mediciner så behöver vi ju inte så mycket vård – säger jag. Om vi hade minskat den psykiska ohälsan så hade vi behövt ännu mindre vård.

Jag upplever mer och mer att politiker anser att BNP är viktigare än hur människor i landet mår. Det är viktigt att öka den offentliga sektorn. Men egentligen borde den minskas för att återge självbestämmandet åt folket. Varför får inte den enskilda individen bestämma över sitt eget liv? Visst ska vi ha en gemensam välfärd – vård , skola, omsorg och infrastruktur. Men vi borde ha större valfrihet! Föräldrarollen borde stärkas istället för att minimeras. Alla barn är olika och ska inte stöpas i samma form. Alla människor är olika och har olika behov och ambitioner.

Varför är det viktigare med högt BNP än att medborgarna mår bra?

”Alla som kan jobba ska jobba – det är en rättvisefråga och en grundbult i ett jämställt land som Sverige.” Den meningen speglar ett människoförakt! Den borde ändras till:

Alla som kan försörja sig själv utan bidrag, ska göra det! Det är en rättvisefråga! Ingen ska behöva försörja någon som inte vill göra rätt för sig!

Vi som vet bäst

Allt som jag skriver är rent tyckande grundat på allt som jag läser och hör. Jag skriver ju ner mina tankar om detta. Men … ibland slår dessa tankar en kullerbytta och jag undrar om jag har fel pga att jag saknar alla  fakta.

Idag läste jag några rader som än en gång fick mig att fundera.

”Anders Lindberg har läst men jag har invandrarföräldrar och har i hela mitt liv bott i ett utanförskapsområde. Jag vet att integrationen inte fungerar.”

Ja, killen som skrev detta hade många tankar om varför integrationen inte fungerar. Han hade ungefär samma lösning som jag ibland vanvördigt har framfört ”Bränn ner skiten! Placera ut de boende i olika bostadsområden och på olika orter så att de tvingas till att komma in i det svenska samhället! Ge inte en mängd bidrag!” Dessa tankar har jag haft de senaste 50 åren.

Men … även jag har ju bara läst. Jag har inga invandrarföräldrar. Jag har aldrig bott i sk utanförskapsområde. Jag har aldrig levt på bidrag eller varit segregerad. Mina erfarenheter är obefintliga på detta område. Kunskaperna har jag läst mig till eller fått genom att lyssna och diskutera. Vad vet jag? Är jag lika okunnig som A L – fast på motsatt sätt?

Jag fick mig en tankeställare! Mitt tyckande på en mängd områden är egentligen inte faktabaserat. Jag har aldrig själv upplevt hederskultur, könsstympning, våldtäkter, mord, hemlöshet, dagens brist på kunskapsbaserad undervisning i skolan, långa vårdköer indragen assistansersättning eller liknande. Jag har läst och lyssnat men aldrig upplevt. Jag kanske inte ska ha åsikter om sådant som jag inte själv har upplevt?

Men i så fall… kan ju inte politikerna ha några åsikter om hur vi vanliga människor ska leva heller? Kan politiker någonsin förstå fattigpensionärerna eller pensionärer över huvud taget? Jag fick mitt orange kuvert – 100 kr mer i månaden efter skatt! Jag blev glad över denna futtiga 100-lapp. Vad ska jag nu unna mig? Om statsministern hade fått ut 100 kr mer i månaden – hade han blivit glad?

Dessa tankar kan man ha på område efter område. Det är nog därför som jag ogillar politiker som inte har levt vanliga människors liv. Jag har aldrig levt i överflöd och kan därför tänka mig in i hur det känns att leva på samhällets skuggsida. Det är därför som jag inte gillar den politik som förs idag. När våra skattepengar pumpas in i en mängd projekt som klimathot, klimatterapi, genuscertifiering, jämställdhetsmyndigheter, EU, FN, migration, bistånd osv men den vanliga befolkningen glöms bort – då blir jag arg och måste skriva av mig.

Idag känner jag bara en stor sorg! Riksdagen släppte fram Stefan Löfven som statsminister. Han har inte gått vanliga människors ärende under sin senaste mandatperiod och jag betvivlar att han kommer att göra det i fortsättningen. Han och S tror sig veta bäst men det finns många som vet mycket bättre!