En spark i baken

De flesta svenskar nöjer sig med att sitta hemma vid köksbordet och klaga. Några har gått över till att klaga på Facebook eller Twitter. Men allvarligt talat – vad gör vi mer än klagar?

Vi klagar på att politikerna inte ens klarar av att bilda en regering. När och om de bildar en regering så kommer vi att klaga på sättet som de regerar på. Men varför låter vi dem hållas i sin politiska ankdamm?

Vi klagar på att vården inte fungerar – på långa vårdköer, läkare som inte kan svenska, vissa åkommor inte prioriteras, för mycket eller för lite mediciner, dyra landstingspolitiker osv. Men hur många av oss har gett våra landstingspolitiker en spark i baken och sagt: ”Nu sköter ni er annars får ni inte ta hand om våra skattepengar!”

Likadant är det på område efter område: skola, polis, domstolar, bostäder, el, vatten, avlopp, kommunikationer, migration, socialtjänst, jämställdhet, myndigheter, skatter osv. Vi klagar på deras sätt att sköta sin verksamhet – men inte till dem! Vi ställer inga krav! Vi bara rycker på axlarna.

Men vad ska vi göra? Inte vet jag! Jag tillhör ju en av de som rycker på axlarna. Jag kanske gör något mer eftersom jag skriver om problemen. Men jag ger ju inte politikerna en spark i baken eftersom de aldrig läser vår blogg! Jag skriver några kommentarer på politikernas FB-sidor och får reda på att jag är fascist. Men mina krav når ju bara fotfolket. De når aldrig makthavarna.

Det största problemet är kanske det stora avståndet mellan politiker och den vanliga befolkningen. Min spark i baken och mina krav når aldrig fram! Jag känner mig handlingsförlamad mot dessa diktatoriska politiker som saknar kunskap om vanliga människors behov.

Vad ska vi göra? Åka till riksdagshuset och ge dem varsin spark i baken? Måste vi göra en revolution med högafflar för att de ska lyssna på oss?

 

Annonser

Körda relationer

Oftast bildar vi uppfattning om personer som vi möter ganska snabbt. De första minuterna är viktiga. Utseendet spelar stor roll. Men också hur personerna rör sig och framförallt vad de säger eller skriver – om de yttrar sig. Oftast har vi rätt i denna uppfattning som vi får under första stunden. Men ibland slår det helt fel.

Jag minns en sådan situation där jag helt fördomsfylld bildar mig en uppfattning som visar sig vara helt felaktig. Den situationen utspelade sig för några somrar sedan när vi hade en butik. Jag var ensam och det kom in en kille som såg ut att komma från Hells Angels, skinnkläder, tatueringar, ringar i öronen, bredaxlad och såg ut som om han var uppumpad med anabola steroider. Han påminde mig om Hulken. Han gick runt i butiken. Han sa ingenting. Gick bara runt och tittade. Efter en stund kom det in en tjej som såg ut att komma från samma organisation. Mitt hjärta befann sig i halsgropen!

De säger något till varandra och så kommer han fram till mig och frågar efter några byxor – den typen som han hade köpt i vår webbshop. Han presenterade sig som Björn. Mitt hjärta hamnade förvånat på rätt plats. Jag kom ihåg byxorna som jag hade skickat till Björn som bodde ca 40 mil från vår stad. Jag trodde att det var hans fru eller sambo som skulle ha dem. Men nu förklarade Björn att han tyckte att de byxorna var så sköna. Han köpte 2 par till. Han presentera tjejen som sin fru och köpte 2 klänningar åt henne.

Samtalet, välviljan och förståelsen gjorde att mina fördomar försvann. Vi blev vänner och de återkom ofta till butiken. Jag tänker på Björn med ett stänk av saknad. Jag funderar kring vad han gör och hur han mår.

Detta minne förföljer mig när jag upplever all polarisering i vårt samhälle. Hur har det blivit så? Har det alltid varit så? Är vissa människor mer fördomsfulla än andra? Jag försöker att bena upp detta och hittar något som heter Moralfundamentsteorin. Den skulle kanske förklara en del men samtidigt invaggar den mig i hopplöshet.

”Olika forskare har lanserat moralfundamentsteorin som en förklaring till skillnader mellan å ena sidan politiskt progressiva (det vill säga socialliberaler och socialister) och å andra sidan konservativa och menar att den kan förklara variationen i åsikter i politiskt laddade frågor. Progressiva tenderar att fästa störst vikt vid de moraliska fundamenten omtanke och rättfärdighet, medan konservativa tenderar att lägga lika mycket vikt vid alla fundamenten. Det innebär att konservativa förstår progressivas moraliska fundament, medan progressiva kan vara helt oförstående inför hur konservativa resonerar. Moraliskt baserade konservativa uttalanden eller beteenden kan därför uppfattas som om de vore grundade i något annat – i bästa fall självintresse, i värsta fall ondska. Moralfundamentsteorin erbjuder således en modell för att förstå uppkomsten av ideologisk polarisering inom politiken.”

Ovanstående text uttrycker alltså att konservativa människor ser helheten och tar hänsyn till denna. De har alltså ett holistiskt synsätt. Socialliberaler och socialister väljer däremot ut delar och inriktar sig på dem. De tar på sig skygglappar mot allt annat. De skapar en elitistisk värd, vill ha makt och förnekar allt annat.

Heureka – Jag fann det! Jag har instinktivt förstått detta tidigare. Men nu förstår jag att jag har rätt. Mitt öppna sinne retar de som ser allt med skygglappar. Det är det som framkallar invektiven. Men varför är vi så olika? Det kan bero på uppfostran. Den som har uppfostrats i Socialdemokratisk anda väljer naturligtvis de progressiva värdena … eller … jag har ju också uppfostrats med dessa värden. Varför ser jag helheten? Jag vet inte! Det kanske har med gener att göra?

En sak är dock säker: Polariseringen fortsätter och de två polerna lär aldrig hamna på samma punkt. Det finns kanske ett himmelrike eller ett helvete – men vi lever alla mittemellan. Vi är olika och tänker olika. Varför kan inte alla acceptera det?

Ett misslyckat experiment med människor

En positivt tänkande person – en beskrivning av mig. Jag brukar suga åt mig det bästa av tillvaron. Jag brukar säga att jag plockar upp vardagens små guldkorn. Helst av allt vill jag fortsätta med att tro på en positiv framtid. Men nu tvekar jag! Jag känner mig allt mer pessimistisk.

Framtiden är ju den värld som barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen skapar. Men för att de ska kunna skapa en bra och dräglig tillvaro så måste de ju ha kunskaper. De måste ha en mängd kunskaper om hur man klarar av vardagsbekymren. Det räcker inte med att vara genuspedagog, expertkommentator i TV, filmrecensent eller ha vunnit Idol. Det finns så många andra kunskaper som är viktigare. Det räcker inte med en Medborgarlön. Alla kan inte skriva böcker eller bli politiker. Det räcker inte att tänka på miljön om man inte klarar sitt eget liv!

Ännu en gång tänker jag på Maslows behovstrappa – vägen till personlig tillfredsställelse. Maslows trappa beskriver vikten av att behoven på en lägre nivå måste vara tillfredsställda innan högre mål blir viktiga för individen. Vilka behov finns då i Maslows nedersta trappsteg? Jo, de grundläggande fysiologiska behoven till exempel hunger, törst, sömn och sex.

Vem lär de unga de basala kunskaperna om förvaring och tillagning av livsmedel? Förr överfördes denna kunskap från generation till generation. Barnen fanns med vid sådd, utfodring av djur, plocka in ägg, slakt, skörd, handhavande av livsmedel, tillagning och förvaring. Jag lärde mig en mängd ”husmoderstips” genom att som 5-6-åring sitta med katten i knäet bredvid köksspisen och titta på mormor när hon lagade mat. Ibland använder jag mig fortfarande av denna ”tysta” kunskap.

Men dagens unga växer upp i förskolan och får mat från ett centralkök. Kanske följer de med föräldrarna och handlar halv- eller helfabrikat. Det produceras knappast några livsmedel i vårt land längre. Hur många barn vet att potatisen måste grävas upp ur marken eller att smör, grädde, mjölk, filmjölk, yoghurt och ost egentligen är samma grundlivsmedel som förädlats?  Jag läste om en undersökning bland 9:nde-klassare. Bara 1 av 5 visste att kyckling måste vara genomstekt. Trots mediernas tjatande så når tydligen inte informationen fram! Dagens 16-åringar tycker nog inte att livsmedelskunskap är någon prioriterad fråga. Det går ju alltid att köpa en pizza eller kebab. Men hur ska de göra om matserveringarna stänger? Eller när hel- och halvfabrikaten tar slut i butikshyllorna?

Sömn tycks inte heller vara så viktigt. Många unga (och deras föräldrar) prioriterar mobiltelefonen framför avkoppling och nattsömn. Därför går de trötta till skolan eller jobbet och orkar inte med att engagera sig. De fuskar sig fram istället! Fusk på Nationella prov, fusk på högskoleprov, plagiat på examensuppsatser, plagiat av andras artiklar, falska legitimationer osv. De vill nå framgång utan att anstränga sig!

Sex är också ett grundläggande behov. Men jag undrar hur detta behov kommer att tillfredsställas i framtiden – när barn inte får vara könsstereotypa utan alla måste vara könslösa ”hen”?

”Barn som går på förskolor där man tillämpar normmedveten pedagogik gör mindre könsstereotypa antaganden om andra barn. De är också mer intresserade att leka med nya barn av motsatt kön. Det visar resultat från forskare vid bland annat Uppsala universitet som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Experimental Child Psychology.”

”- Sammantaget visar resultaten att endast könsneutral pedagogik inte leder till att barnen slutar använda kön för att kategorisera människor, men det minskar deras tendenser att välja bort människor baserat på kön och att göra könsstereotypiska antaganden. Det här kan bredda barnens möjligheter för framtiden, säger Ben Kenward, gästforskare på Barn- och Babylabbet vid Uppsala universitet och lektor i psykologi vid Oxford Brookes University.”

Hur kommer dessa könslösa varelser fungera som vuxna? Vi ser resultatet om 20 år kanske? Vi ser ju redan idag avarter bland feminister. Att rubba på naturens ordning med konstgjorda befruktningar gynnar knappast mänskligheten. När naturens ordning rubbas så blir också fler och fler oroliga för det naturliga. Många kvinnor vågar idag inte föda barn på ett naturligt sätt:

”Tendensen att fler vill genomföra planerade kejsarsnitt oroar vården som kan tvingas bli mer restriktiva med vilka som får lov till denna förlossningsmetod och inte. Jämfört med en vaginal förlossning är ett kejsarsnitt förenat med större risker.”

Nästa steg i Maslows trappa är trygghetsbehoven, även kallade säkerhetsbehov, handlar om att man ska vara skyddad från fysiskt våld, psykisk våld, kriminalitet och dylikt. Tja, politikerna tycks ju inte klara av att tillfredsställa detta behov. Föräldrarna är upptagna av att förverkliga sina egna drömmar genom att stressa runt i tillvaron. Vem tillfredsställer de ungas trygghetsbehov?

Här slutar jag framtidsklättringen i Maslows behovstrappa! Hur ska de unga som inte får vare sig de grundläggande fysiska behoven  eller trygghetsbehoven tillfredsställda kunna fortsätta sin klättring? Känner de någon framtidstro?

Idag tittar jag mig förvirrat omkring. Vad har egentligen hänt med vårt samhälle och vår framtid? Människor rusar vilsna och stressade omkring. Människor känner sig otrygga. Frissan frågade mig om inte jag känner mig otrygg och om jag vågar gå ut ensam. Varför har det blivit så? Var kommer all kriminalitet ifrån? Varför kan inte vården leverera? Varför får vi inte de pensioner som vi blev lovade? Varför är det ett skriande behov av vakter och poliser? Varför, varför, varför?

Dagens unga har växt upp med förskola och skola och ett samhälle som har velat fostra de unga till goda medborgare. Nu ser vi resultatet. Alla problem beror faktiskt på samhällets misslyckade experiment. Samhällsfostran kan aldrig ersätta föräldrafostran!

För att ett samhälle ska må bra krävs trygga medborgare med eget ansvar som gör det som krävs av dem för att samhället ska fungera. Men vi har istället fått vilsna människor som inte klarar av ett eget ansvar utan måste vägledas i allt. När vilsna människor leder vilsna människor som ska leda vilsna människor – då slutar det med kaos! Det kaos som vi upplever idag är ett misslyckat samhällsexperiment!