Körda relationer

Oftast bildar vi uppfattning om personer som vi möter ganska snabbt. De första minuterna är viktiga. Utseendet spelar stor roll. Men också hur personerna rör sig och framförallt vad de säger eller skriver – om de yttrar sig. Oftast har vi rätt i denna uppfattning som vi får under första stunden. Men ibland slår det helt fel.

Jag minns en sådan situation där jag helt fördomsfylld bildar mig en uppfattning som visar sig vara helt felaktig. Den situationen utspelade sig för några somrar sedan när vi hade en butik. Jag var ensam och det kom in en kille som såg ut att komma från Hells Angels, skinnkläder, tatueringar, ringar i öronen, bredaxlad och såg ut som om han var uppumpad med anabola steroider. Han påminde mig om Hulken. Han gick runt i butiken. Han sa ingenting. Gick bara runt och tittade. Efter en stund kom det in en tjej som såg ut att komma från samma organisation. Mitt hjärta befann sig i halsgropen!

De säger något till varandra och så kommer han fram till mig och frågar efter några byxor – den typen som han hade köpt i vår webbshop. Han presenterade sig som Björn. Mitt hjärta hamnade förvånat på rätt plats. Jag kom ihåg byxorna som jag hade skickat till Björn som bodde ca 40 mil från vår stad. Jag trodde att det var hans fru eller sambo som skulle ha dem. Men nu förklarade Björn att han tyckte att de byxorna var så sköna. Han köpte 2 par till. Han presentera tjejen som sin fru och köpte 2 klänningar åt henne.

Samtalet, välviljan och förståelsen gjorde att mina fördomar försvann. Vi blev vänner och de återkom ofta till butiken. Jag tänker på Björn med ett stänk av saknad. Jag funderar kring vad han gör och hur han mår.

Detta minne förföljer mig när jag upplever all polarisering i vårt samhälle. Hur har det blivit så? Har det alltid varit så? Är vissa människor mer fördomsfulla än andra? Jag försöker att bena upp detta och hittar något som heter Moralfundamentsteorin. Den skulle kanske förklara en del men samtidigt invaggar den mig i hopplöshet.

”Olika forskare har lanserat moralfundamentsteorin som en förklaring till skillnader mellan å ena sidan politiskt progressiva (det vill säga socialliberaler och socialister) och å andra sidan konservativa och menar att den kan förklara variationen i åsikter i politiskt laddade frågor. Progressiva tenderar att fästa störst vikt vid de moraliska fundamenten omtanke och rättfärdighet, medan konservativa tenderar att lägga lika mycket vikt vid alla fundamenten. Det innebär att konservativa förstår progressivas moraliska fundament, medan progressiva kan vara helt oförstående inför hur konservativa resonerar. Moraliskt baserade konservativa uttalanden eller beteenden kan därför uppfattas som om de vore grundade i något annat – i bästa fall självintresse, i värsta fall ondska. Moralfundamentsteorin erbjuder således en modell för att förstå uppkomsten av ideologisk polarisering inom politiken.”

Ovanstående text uttrycker alltså att konservativa människor ser helheten och tar hänsyn till denna. De har alltså ett holistiskt synsätt. Socialliberaler och socialister väljer däremot ut delar och inriktar sig på dem. De tar på sig skygglappar mot allt annat. De skapar en elitistisk värd, vill ha makt och förnekar allt annat.

Heureka – Jag fann det! Jag har instinktivt förstått detta tidigare. Men nu förstår jag att jag har rätt. Mitt öppna sinne retar de som ser allt med skygglappar. Det är det som framkallar invektiven. Men varför är vi så olika? Det kan bero på uppfostran. Den som har uppfostrats i Socialdemokratisk anda väljer naturligtvis de progressiva värdena … eller … jag har ju också uppfostrats med dessa värden. Varför ser jag helheten? Jag vet inte! Det kanske har med gener att göra?

En sak är dock säker: Polariseringen fortsätter och de två polerna lär aldrig hamna på samma punkt. Det finns kanske ett himmelrike eller ett helvete – men vi lever alla mittemellan. Vi är olika och tänker olika. Varför kan inte alla acceptera det?

Annonser

Ett misslyckat experiment med människor

En positivt tänkande person – en beskrivning av mig. Jag brukar suga åt mig det bästa av tillvaron. Jag brukar säga att jag plockar upp vardagens små guldkorn. Helst av allt vill jag fortsätta med att tro på en positiv framtid. Men nu tvekar jag! Jag känner mig allt mer pessimistisk.

Framtiden är ju den värld som barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen skapar. Men för att de ska kunna skapa en bra och dräglig tillvaro så måste de ju ha kunskaper. De måste ha en mängd kunskaper om hur man klarar av vardagsbekymren. Det räcker inte med att vara genuspedagog, expertkommentator i TV, filmrecensent eller ha vunnit Idol. Det finns så många andra kunskaper som är viktigare. Det räcker inte med en Medborgarlön. Alla kan inte skriva böcker eller bli politiker. Det räcker inte att tänka på miljön om man inte klarar sitt eget liv!

Ännu en gång tänker jag på Maslows behovstrappa – vägen till personlig tillfredsställelse. Maslows trappa beskriver vikten av att behoven på en lägre nivå måste vara tillfredsställda innan högre mål blir viktiga för individen. Vilka behov finns då i Maslows nedersta trappsteg? Jo, de grundläggande fysiologiska behoven till exempel hunger, törst, sömn och sex.

Vem lär de unga de basala kunskaperna om förvaring och tillagning av livsmedel? Förr överfördes denna kunskap från generation till generation. Barnen fanns med vid sådd, utfodring av djur, plocka in ägg, slakt, skörd, handhavande av livsmedel, tillagning och förvaring. Jag lärde mig en mängd ”husmoderstips” genom att som 5-6-åring sitta med katten i knäet bredvid köksspisen och titta på mormor när hon lagade mat. Ibland använder jag mig fortfarande av denna ”tysta” kunskap.

Men dagens unga växer upp i förskolan och får mat från ett centralkök. Kanske följer de med föräldrarna och handlar halv- eller helfabrikat. Det produceras knappast några livsmedel i vårt land längre. Hur många barn vet att potatisen måste grävas upp ur marken eller att smör, grädde, mjölk, filmjölk, yoghurt och ost egentligen är samma grundlivsmedel som förädlats?  Jag läste om en undersökning bland 9:nde-klassare. Bara 1 av 5 visste att kyckling måste vara genomstekt. Trots mediernas tjatande så når tydligen inte informationen fram! Dagens 16-åringar tycker nog inte att livsmedelskunskap är någon prioriterad fråga. Det går ju alltid att köpa en pizza eller kebab. Men hur ska de göra om matserveringarna stänger? Eller när hel- och halvfabrikaten tar slut i butikshyllorna?

Sömn tycks inte heller vara så viktigt. Många unga (och deras föräldrar) prioriterar mobiltelefonen framför avkoppling och nattsömn. Därför går de trötta till skolan eller jobbet och orkar inte med att engagera sig. De fuskar sig fram istället! Fusk på Nationella prov, fusk på högskoleprov, plagiat på examensuppsatser, plagiat av andras artiklar, falska legitimationer osv. De vill nå framgång utan att anstränga sig!

Sex är också ett grundläggande behov. Men jag undrar hur detta behov kommer att tillfredsställas i framtiden – när barn inte får vara könsstereotypa utan alla måste vara könslösa ”hen”?

”Barn som går på förskolor där man tillämpar normmedveten pedagogik gör mindre könsstereotypa antaganden om andra barn. De är också mer intresserade att leka med nya barn av motsatt kön. Det visar resultat från forskare vid bland annat Uppsala universitet som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Experimental Child Psychology.”

”- Sammantaget visar resultaten att endast könsneutral pedagogik inte leder till att barnen slutar använda kön för att kategorisera människor, men det minskar deras tendenser att välja bort människor baserat på kön och att göra könsstereotypiska antaganden. Det här kan bredda barnens möjligheter för framtiden, säger Ben Kenward, gästforskare på Barn- och Babylabbet vid Uppsala universitet och lektor i psykologi vid Oxford Brookes University.”

Hur kommer dessa könslösa varelser fungera som vuxna? Vi ser resultatet om 20 år kanske? Vi ser ju redan idag avarter bland feminister. Att rubba på naturens ordning med konstgjorda befruktningar gynnar knappast mänskligheten. När naturens ordning rubbas så blir också fler och fler oroliga för det naturliga. Många kvinnor vågar idag inte föda barn på ett naturligt sätt:

”Tendensen att fler vill genomföra planerade kejsarsnitt oroar vården som kan tvingas bli mer restriktiva med vilka som får lov till denna förlossningsmetod och inte. Jämfört med en vaginal förlossning är ett kejsarsnitt förenat med större risker.”

Nästa steg i Maslows trappa är trygghetsbehoven, även kallade säkerhetsbehov, handlar om att man ska vara skyddad från fysiskt våld, psykisk våld, kriminalitet och dylikt. Tja, politikerna tycks ju inte klara av att tillfredsställa detta behov. Föräldrarna är upptagna av att förverkliga sina egna drömmar genom att stressa runt i tillvaron. Vem tillfredsställer de ungas trygghetsbehov?

Här slutar jag framtidsklättringen i Maslows behovstrappa! Hur ska de unga som inte får vare sig de grundläggande fysiska behoven  eller trygghetsbehoven tillfredsställda kunna fortsätta sin klättring? Känner de någon framtidstro?

Idag tittar jag mig förvirrat omkring. Vad har egentligen hänt med vårt samhälle och vår framtid? Människor rusar vilsna och stressade omkring. Människor känner sig otrygga. Frissan frågade mig om inte jag känner mig otrygg och om jag vågar gå ut ensam. Varför har det blivit så? Var kommer all kriminalitet ifrån? Varför kan inte vården leverera? Varför får vi inte de pensioner som vi blev lovade? Varför är det ett skriande behov av vakter och poliser? Varför, varför, varför?

Dagens unga har växt upp med förskola och skola och ett samhälle som har velat fostra de unga till goda medborgare. Nu ser vi resultatet. Alla problem beror faktiskt på samhällets misslyckade experiment. Samhällsfostran kan aldrig ersätta föräldrafostran!

För att ett samhälle ska må bra krävs trygga medborgare med eget ansvar som gör det som krävs av dem för att samhället ska fungera. Men vi har istället fått vilsna människor som inte klarar av ett eget ansvar utan måste vägledas i allt. När vilsna människor leder vilsna människor som ska leda vilsna människor – då slutar det med kaos! Det kaos som vi upplever idag är ett misslyckat samhällsexperiment!

 

Ett klansamhälle förstör en välfärdsstat

Är vi på väg mot ett klansamhälle igen? Vi har ju frigjort oss från detta och har levt i en demokrati de senaste 100 åren. Men idag känns det som att det är olika klaner som styr. Hur har det blivit så?

Välfärd är en samlande benämning på våra levnadsförhållanden. Det handlar om vår ekonomi, hälsa, utbildning, bostadsförhållande samt social trygghet. En del av detta har den offentliga sektorn tagit ansvar för. Vi betalar skatt för att den offentliga sektorn ska ta hand om oss då det gäller utbildning, sjukdom, ålderdom samt se till att vi lever i trygghet, har gemensamma lagar/ordning och att infrastrukturen fungerar.

Men välfärden tillhandahölls från början av brukspatroner – industripampar som ville ha en arbetskraft som var frisk och skötte sitt jobb. Men politikerna ville ha makt. De ville inte att välfärden skulle bygga på frivilliga krafter. Kommunerna fortsatte att bygga ut välfärden och att ta äran av detta. De gjorde det bra och den kommunala makten blev stor!

Men rikspolitikerna ville också ha makt. De ville centralisera makten. Med andra ord tog staten över ansvaret över välfärden. Den offentliga sektorn blev ofantlig eftersom rikspolitikerna inte klarade av att administrera. Rikspolitikerna ville ju vara en elit som visste bäst men deras visioner grävde deras egen grav. EU kom och tog över makten. Då måste våra rikspolitiker fortsätta att slå sig för bröstet. De ville göra Sverige till en humanitär stormakt.

Samtidigt tog de ifrån svenska folket ett personligt ansvar och valfrihet. När vi inte får ha detta egna ansvar så börjar vi bråka inbördes. Samhället har blivit mer och mer polariserat. Vi håller på att förvandlas till ett klansamhälle – där de olika klanerna hävdar sin rätt och anser att de har rätt att förgöra andra klaner.

Men svenska folket har ingen vana att använda fysiskt våld och har därför svårt att klara av att möta detta våld från människor som kommer från andra världsdelar. Därför uppstår den otrygghet som många känner idag. Däremot är vi vana att vara verbala. Nu förgör vi varandra på debattsidor med orden rasist, fascist, nazist, pöbel, hat, hot, svansar, troll, trakasserier, … Nu är det lögner, förtal, angiveri och anmälningar som gäller. 

Riksdagspolitikerna klarar inte av att lösa problemen och försöker att få kommunerna att ta ansvar istället. Men de har ju tagit ifrån kommunerna både ansvar och ekonomiska möjligheter. Det känns som om politikerna idag leker ”Hela havet stormar”.

Jag skrev för ganska exakt ett år sedan om ”Välfärd eller klansamhälle”. Idag är jag mer övertygad att vi går med stormsteg mot ett klansamhälle än vad jag var då.

”Välfärd är en samlande benämning på våra levnadsförhållanden. Det handlar om vår ekonomi, hälsa, utbildning, bostadsförhållande samt social trygghet. En del av detta har den offentliga sektorn tagit ansvar för. Vi betalar skatt för att den offentliga sektorn ska ta hand om oss då det gäller utbildning, sjukdom, ålderdom samt se till att vi lever i trygghet, har gemensamma lagar/ordning och att infrastrukturen fungerar.

Så har det emellertid inte varit alltid. Vi levde för många hundra år sedan i ett klansamhälle. Vi frigjorde oss från detta  i en utdragen process mellan 1300– och 1600-talen. Samtidigt har vi naivt trott att alla andra samhällen har genomgått samma process. Nu har vi tappat förmågan att se och förstå skillnaderna.  Vi anser att det är självklart att alla förstår hur vi tänker och hur en demokratisk välfärdsstat fungerar.

I ett klanbaserat samhälle är det släkten/klanen som betyder något. Det är släkten som står för välfärden och skipar rättvisa.  Släktfejder och hedersbegreppet har stort utrymme. I klansamhället finns inte  byråkrati, myndighetsutövning och offentliga institutioner. Klanhövdingen bestämmer över sin klan!

Per Brinkemo har skrivit om detta i sin bok: ”Mellan klan och stat”.

När flyktingar/migranter som kommer från ett klansamhälle anländer till Sverige så uppstår det naturligtvis svårigheter. Naiva svenskar tror att alla vill leva som vi gör. Migranterna tror att det är klanen som gäller. De vill ha hit resten av klanen så fort som möjligt så att de kan fortsätta att leva i sitt klansamhälle. Tills dess bjuder vi ut vår välfärd till dem. Jag hörde nationalekonomen Hans Jensevik, som jobbade i Zimbabwe efter landets självständighet i början av 1980-talet:

”Klansamhället förstörde  en nationell välfärdsstat och nu ser jag att detta sker även i Sverige. ”

Ja, precis de orden sa han Han menade att varje svensk måste ”se om sitt eget hus”. Välfärden dräneras mer och mer. Den kommer inte att räcka till. Varför betalar vi då skatt om vi inte får någon välfärd tillbaka? Ska vi verkligen, med öppna ögon, gå tillbaka till ett klansamhälle?

Lyssna gärna på Hans Jensevik. Det är många kloka ord. Han förutspår t ex att de flesta kommunerna kommer att hamna i Malmös ekonomiska situation inom 8 år!”