Behövs människor

Det finns en mängd grundläggande behov som måste tillfredsställas för att vi människor i första hand ska överleva och hålla oss friska. Men vi behöver också må bra, känna oss behövda, känna trygghet, få utvecklas som person och få använda våra egna kunskaper och idéer.

En behovshierarki eller behovstrappa är en förklaringsmodell inom psykologin för hur människor prioriterar sina behov. Modellen presenterades 1943 av den amerikanske psykologen Abraham H. Maslow i artikeln ”A Theory of Human Motivation”. 

Den mest välkända modellen över en behovstrappa, av Abraham H. Maslow.

De fem behoven är enligt Maslow (1 är längst ner i trappan och 5 i toppen):

1. Fysiologiska behov
2. Trygghetsbehov
3. Behov av kärlek
4. Självhävdelsebehov
5. Självförverkligande behov

Det första behovet, fysiologiska behov, är den grundläggande gruppen och står för till exempel hunger, törst, sömn och sex. Maslow menar dock att de första steget i trappan, det vill säga fysiologiska behov, är grunden för motivation hos människan. Vad individen väljer att prioritera är individuellt och styrs bland annat av medfödda, inlärda och situationsfaktorer. Om inte de här behoven tillgodoses kan vi drabbas av sjukdomar, irritation, smärta, obehag, och därför strävar människan efter att så snabbt som möjligt tillfredsställa behoven och uppnå jämvikt. Trygghetsbehoven, även kallade säkerhetsbehov, handlar om att man ska vara skyddad från fysiskt våld, psykiskt våld, kriminalitet och dylikt. Behov av kärlek motsvarar de sociala behoven (större begrepp än kärlek) som till exempel mänsklig närkontakt genom familj och vänner. Människan är flockdjur så även om man lever ensam behövs viss bekräftelse för att minimera känslan av ensamhet. De tre första behoven som nämns räknas som bristbehov, vilket är grunden för att människan ska må bra och har förutsättningar att bli motiverad. Självhävdelsebehoven är till exempel att människor har behov av självrespekt och respekt från andra. De självförverkligande behoven går ut på att få utveckla sina kunskaper och möjligheter fritt. De två sista behoven är utvecklingsbehov som ger en människa personlig utveckling och möjlighet att uppnå sin fulla potential.

Idag funderar jag på vad som händer med oss människor när samhället förändras och våra förutsättningar att tillfredsställa våra behov förändras. Om vi börjar med de fysiologiska behoven och läser alla rekommendationer om vad vi ska äta och dricka. Då lir iallafall jag förvirrad! Ena dagen är det farligt att dricka kaffe, andra dagen är det nyttigt och tredje dagen är det nyttigt med några koppar om dagen. Sen finns det det en mängd råd om mättade och omättade fetter, transfetter, kolestrol, omega 3, antioxidanter, osv. Men Maslow menade att individen väljer att prioritera individuellt och styrs bland annat av medfödda, inlärda och situationsfaktorer. Han skrev ingenting om den propaganda som vi utsätts för idag. Han hade ingen aning om att Bill Gates tycker att vi ska överge kött och äta syntetiskt kött istället! vad händer med oss när vi inte ska följa våra medfödda kunskaper och inte själv får välja?

Det andra steget i hans trappa är trygghetsbehoven, även kallade säkerhetsbehov, handlar om att man ska vara skyddad från fysiskt våld, psykiskt våld, kriminalitet och dylikt. Det svenska samhället har ju förråats. Hat och hot tillhör vardagen. Vår regering ägnar sig åt mobbning. Kriminaliteten ökar och lir grövre och grövre. Vad händer med barn som växer upp i ett sådant samhälle? Vi vet ju redan att den psykiska ohälsan har ökat drastiskt. Människor behöver ju känna trygghet!

Alla har behov av att känna kärlek och omtanke. Vi behöver vänlighet och uppmuntran. Men dagens samhälle är fyllt med hat, hot och invektiv istället. Små barn hinner inte knyta en trygghets relation med sina föräldrar innan de lämnas till förskolan. En del av dem känner sig övergivna och kommer aldrig att kunna knyta trygga relationer senare i livet heller.

När dessa tre behovsgrupper är tillfredsställda kan människan söka vidare i självhävdelsebehovet dvs tala om att jag är här, jag kan och jag vill. Jag lärde mig på 60-talet att denna trotsåldern kan räknas in i denna fas. Den första trotsåldern var i 3 års åldern och sen inträffade en liknande i tonåren. Men idag känns det som om en väldigt stor del vuxna befinner sig i en trotsålder. De vill hela tiden vara bäst och ha rätt annars lir de kränkta!

Så kommer vi till det sista behovet i Maslows trappa – behovet att självförverkliga oss. Vi behöver visa att vi är unika och har kunskaper, yrkesskicklighet och talanger. Men … dagens samhälle vill ju helst att vi ska vara lika okunniga allihop – förutom den elit som vill tjäna pengar på oss. Ingen ska ha bättre betyg än någon annan. Vi ska kvoteras in på jobb eller förtroendeuppdrag – beroende av kön, sexualitet, religion, etnicitet eller partitillhörighet. Helst ska vi alla vara lika onyttiga. Därför utvecklas maskiner och robotar till att utföra människors jobb. Ett exempel är ett äldreboende på Gotland:

32robothundar. Lika många robotkatter. Över 70 kameror. Under ett halvår fick äldreboendena på Gotland önska bland närmare 30 digitala hjälpmedel. Nästan 600 prylar köptes in. För det är skarpt läge nu.

Ett annat exempel är självgående bussar i Málaga:

Málagas och faktiskt Europas första elektriska och automatiska buss i normal storlek för 70 passagerare börjar testköra gratis, för dem som vill prova, från och med lördag 20 februari.

Testkörningen kommer pågå under en månad och alla som vill provåka är välkomna. Turen går mellan kryssningsterminalen, La Malagueta, Paseo del Parque, centrum och tillbaka, tisdag till lördag mellan klockan 10 och 14.

Det är just detta som får mig att undra om vi människor behövs. Behövs vaktmästaren som rensar i rabatterna eller tömmer papperskorgar? Behövs bilreparatören på andra sidan gatan? Behövs kvinnan som vi handlar våra varor av? Behövs vårdpersonal, soptömmare, poliser, busschaufförer, bibliotekarier, snickare, elektriker, lärare, jurister osv. Behövs de och deras specialkunskaper i framtiden? Vad ska vi göra med alla unika människor som blir arbetslösa pga den digitala tekniken?

Människor måste få känna sig behövda! Människor kan bli sjuka och dö av tristess! Behövs inte våra arbetsinsatser så behövs ju inte mänskligheten heller! Det kan bli en robotvärld där få människor behövs. De människorna behövs enbart till att serva robotarna. Är det dit vi är på väg? Då är jag rädd för att mänskligheten håller på att utrota sig själv!

När beredskapen saknas får medborgarna skulden.

Vad är problemet just nu – i Stockholmsregionen, i Sverige, i Europa och i Världen? Jo, makthavarna har blivit överraskade. De har upptäckt att medborgarna och deras sjukdomar inte går att styra. Medborgarna och framför allt influensavirus uppför sig inte enligt de politiska strategierna.

Jag som själv har jobbat inom en mängd olika branscher vet att det inte går att arbeta på samma sätt inom alla branscher. Inom tillverkningsindustrin kan man använda sig av material- och produktionsstyrning utan lagerhållning. Det är roligt att göra flödesschema och detaljstyra varje del av produktionen genom att mata in varje skruv och mutter som behövs vid tillverkningen av en produkt i datorn, mata in beställningar och få ut beställningslistor av material som behövs. För det mesta fungerar det bra. Men ibland händer något. En leverantör missar en order, försenar den, levererar fel eller undermåliga reservdelar. Då kan i värsta fall hela produktionen stå stilla eller iallafall delar av den. Företaget förlorar pengar men inga människor dör av detta.

Men politiker och makthavare tror att allting kan styras enligt denna princip. De tror att det går att plocka in allt i ett flödesschema. Ja, mycket går att styra på detta sättet. Men inte människor, djur, natur, sjukdomar eller virus! Jag hittade en bild på produktionsstyrning inom sjukvården! Man tror alltså att sjukvård kan produktionsstyras!

Vi ser på bilden att politikerna ska ge riktlinjer om hur vården ska fungera om några år. Sen ska de utarbeta strategier för att uppnå detta genom att se resursbehov, göra investeringsbudgetar, inköp, se personalbehov, anordna utbildningar mm. På de olika enheterna planerar man sedan utifrån de givna resurserna. Taktiken är att hushålla med resurserna och använda dem på ett vettigt sätt, se till att det finns personal och göra schema för personal och lokalutnyttjande. På den operativa nivån styr man resurserna på ett rationellt sätt för att den dagliga nivån ska fungera.

Bra! Men var kommer vårdtagarna in i bilden? Ibland finns det inga sådana och ibland kommer alla samtidigt. Det går inte att styra över människor och deras vårdbehov. Jag har ett minne av när min ena son föddes. Två veckor tidigare hade en vårdavdelning i anslutning till förlossningen stängts pga för få födande. Men det aktuella dygnet kom alla på en gång. De blev tvungna att öppna den avdelningen igen. Jag och sonen blev de första som fick flytta in där.

Det är viktigt att vården är utformad efter vårdtagarnas behov och att den är flexibel. Jag hittade denna sidan i en skrift utgiven av SKL 2014.

Problemet är alltså inte nytt. Nu, när coronaviruset härjar i världen, får politikerna panik! De skulle ha planerat inför denna situationen. Det skulle ha funnits resurser i form av lokaler, personal och medicinsk utrustning! Du borde ha förutspått att det kan komma en svårartad influensa! De borde ha insett att vårdbehovet kan skifta och att vare sig virus eller människor kan styras. Men de har valt att lägga resurserna på annat!

De har hellre satsat på att försöka styra klimatförändringar, göra folkomflyttningar, genmanipulationer och liknande. Men främst har de sett till att de har fått mer makt. Nu står de där med byxorna nere. Nu skriker de desperat: ”Håll er inne! Se till att ni inte blir smittade! Skydda er själv för vi kan inte ge er någon vård!”

Är det konstigt att jag inte känner något förtroende för makthavarna?

Med människor som vapen kan alla gränser falla

Går det att erövra ett territorium utan vapen? Det är en fråga jag hört diskuteras ett antal gånger under mina år inom Försvarsmakten och svaret blev vanligtvis ett ”ja”. Rent hypotetiskt så skulle exempelvis Kina inte behöva några vapen för att invadera ett mindre grannland – om alla kineser helt sonika ställde upp och marscherade rakt in över gränsen, skulle de inte kunna stoppas eftersom det finns så många kineser. Eftersom sannolikheten att ett lands militär skulle skjuta obeväpnade civilister får bedömas som låg, skulle en sådan ”mass-marsch över gränsen” resultera i en nästintill garanterad framgång – förutsatt att ett land skulle vara cyniskt nog att villigt använda sin egen befolkning som levande vapen.

Läs hela artikeln HÄR.