Vuxna förebilder

När jag växte upp var de vuxna min förebild. Det var de som jag lärde mig av. Det var de som uppfostrade mig. Det är så som det fungerar i djurvärlden. Det är så som det har fungerat i människovärlden i alla tider. Jag var stolt när jag blev vuxen och kunde visa att jag hade sugit åt mig de kunskaper som tidigare generationer har förmedlat.

Det var nödvändigt att de vuxna förmedlade kunskaper om hur vi tillfredsställer våra grundläggande behov – mat, värme och vila. Mat – vad kan vi äta, hur odlar vi, hur föder vi upp djur, hur tar vi vara på maten, hur tillagar vi den osv. Värme – tak över huvudet,  kläder på kroppen och energikällor. Vila – se till att vi utnyttjar mörkret för att vila så att vi kan utföra och orka med vårt arbete på de ljusa timmarna. Större tiden av dygnet användes till dessa basala aktiviteter. Sexualitet är också ett grundläggande behov – för att mänskligheten ska kunna leva vidare.  Könsrollerna blev viktiga när alla gjorde det som de var bäst på. Män utförde muskelarbete och kvinnor skötte hemmet och barnen. Barnen lärde sig tidigt att hjälpa till med de sysslor som de klarade av. Alla samarbetade utifrån sina förutsättningar! De vuxna var viktiga förebilder för mänsklighetens överlevnad.

Men vart har de vuxna försvunnit och var kommer alla de barnsliga ifrån? Idag verkar det som om få människor är vuxna. Resten verkar ta livet som en lek. Beror det på att vi har fått det för bra? Vi behöver ju inte längre anstränga oss för att tillfredsställa de grundläggande behoven. Jag upplever det som att föräldrar har abdikerat som föräldrar och vuxna har abdikerat som vuxna. Alla leker sig fram genom livet. Barnen får inga vuxna förebilder och utvecklas till individer som vill ta makt över de vuxna. Hur blev det så?

Överklassen har alltid försökt styra de sämre lottade. Feminismen har sitt ursprung i överklassen. Det var överklassen som hade tid över att fundera, vara missnöjda och vilja förändra. De vanliga människorna hade inte tid med sådant. De var upptagna med att tillfredsställa de grundläggande behoven.cc

Men industrialismen kom och människor flyttade in till städerna. Under efterkrigstiden skrek industrin efter arbetskraft och unga kvinnor tog plats i industrin för att klara sin försörjning och för att kanske få det lite bättre än tidigare generationer. Men parallellt med det fanns kvinnor ur överklassen som inte trivdes med sina liv.

””Hösten och vintern 1927 umgås den 25-åriga nyblivna mamman Alva Myrdal ofta med självmordstankar. Hon står vid fönstret i familjens lilla lägenhet på Kungsholmen i Stockholm, ser ner på den tillfrusna Karlbergskanalen och S:t Eriksbron, funderar på att öppna fönstret och dra på sig en lunginflammation, som regel dödlig vid denna tid före antibiotikan. Hon anförtror sin dagbok:
”Skall jag – eller skall jag inte? När jag nu försöker föreställa mig allting så är det så innerligt likgiltigt vilket som sker. Jan är en liten hård krabat, han reder sig utan mig. Och Gunnar önskar det så ofta – snart skulle det i alla fall komma till något slags uppbrott från det som varit vårt gemensamma liv.” Hur hade den unga Alva kommit dithän?
Alva Reimer föddes 1902 och växte upp på en bondgård utanför Eskilstuna. Fadern Alfred Reimer var lantbrukare och byggmästare. Modern Lova var, som tidens konvenans krävde, hemmafru och skulle förestå gårdshushållet. Men hon var illa lämpad för den rollen, vantrivdes och gick snart in i ett sjukdomsliknande tillstånd.” enl Pedagogiskt Magasin

Så skrev jag om Alva Myrdal här i bloggen (Myrdalska arvet  – 7/2-2016). Hennes missnöje har präglat Socialdemokratin och våra liv. Makarna Myrdal betonade i boken ”Kris i befolkningsfrågan” år 1934 vikten av att ansvaret för barns fostran delas mellan föräldrar och samhället genom utbildade barnpedagoger. De uttryckte en  oro för att den svenska befolkningen var på väg att dö ut. Skälet är 1930-talets påtagligt minskade nativitet. Genom en genomtänkt familjepolitik skulle trenden kunna vändas. Makarna Myrdal skulle styra familjerna och landet på rätt köl.

Alva – kvinnan som inte kände sig behövd – trodde att utbildade pedagoger var bättre på att fostra barnen än vad deras egna föräldrar var. Dagens förskola bygger på Alva Myrdals vision om ett effektivt vardags- och familjeliv. Idén gick i stora drag ut på att kvinnorna skulle ut på arbetsmarknaden och förverkliga sig själv medan barnen togs omhand av pedagoger som kunde fostra dem till goda socialistiska medborgare. Alla skulle bo i moderna hyreslägenheter och följa statliga rekommendationer.

Ja, hon lyckades! Men vad hände med svenska folket? Jag tror att när föräldrar tas ifrån rätten att fostra sina egna barn så blir de inte vuxna. När barn växer upp i normkritiska och genuscertifierade förskolor så försöker de att ta över rollen som vuxna. Men de barnen har inga vuxna förebilder. Då letar de efter andra förebilder – bland idolerna.

Nu ser vi resultatet! Dagisgenerationerna leker sig fram genom livet. De är odrägliga Omegor som vill bestämma allt. Jag har skrivit om Omegorna i tidigare bloggar men tar en kortversion här:

”1992 skrev deckarförfattaren P.D. James sin framtidsroman ”Människors barn”. Boken  handlar om Oxford år 2021 men kunde likaväl handla om Sverige just nu. Handlingen bygger på att inga barn fötts på ett kvartssekel eftersom alla män är ohjälpligt sterila. Men … det är ju inte så! Alla män är inte sterila! Nej, men kvinnor i Sverige vill inte ha barn. 36-37 000 aborter per år talar sitt tydliga språk. likaså att alltfler unga kvinnor väljer bort män. Befolkningsökningen beror uteslutande på invandringen. Drygt 21 % av befolkningen har utländska rötter. Fortsätter det i denna takten så kommer vi svenskar att bli en minoritet.”

”Den sist födda generationen i romanen, Omegorna, är vackra och bortskämda men också kända för sin grymhet. Jag vill jämföra dessa Omegor med dagens unga politiker som är uppvuxna i förskolemiljö. Många av de saknar uppfostran och är  bortskämda. De är vana vid att få bestämma allt och inget. De har aldrig lärt sig att lyssna på äldre och klokare generationer. De vet bäst helt enkelt!”

Nu vädjar jag till alla vuxna: Ta ert ansvar som vuxna! Bli bra förebilder och återta makten! Sverige behöver de vuxnas klokskap!

Annonser

Nyanländ

Ännu en gång funderar jag kring tydlighet och den språkförändring som vi har utsatts för. Idag läste jag en rubrik om nyanlända som hade bott i Sverige i snart 2 år!

Jag använder själv helt andra tidsbegrepp. När jag sätter foten för första gången i ett nytt land eller en ny stad eller flyttar in i ett nytt hus – DÅ är jag nyanländ. De första dagarna eller eventuellt veckorna kan jag också vara nyanländ, dvs under en viss orienteringsfas. Men sen får jag en ny status. Jag kan vara semestrande, besökare, bostadssökande, asylsökande, jobbsökare eller något annat. Men jag är inte nyanländ!

Efter nästan 6 veckor här på semesterorten skulle jag bli upprörd om någon benämnde mig som nyanländ!

Denna förskjutning av ords betydelse har kommit de senaste åren. Den har kommit som följd av en ängslighet där ingenting får benämnas på något sätt så att någon eventuellt kan bli kränkt. Men nog är det mer kränkande att bli förklenad som en nyanländ när man faktiskt har varit här i snart 2 år, har hunnit bekanta sig med omgivningen, fått vissa kontakter och vet var butikerna finns, var man kan få vård, var skolan finns och börjar få hum om hur det svenska samhället fungerar? Varför inte kalla människor för det de är?

Det går ju att kränka och förklena på många sätt. Men jag anser att denna språkförändring som förminskar människor till mindre vetande nyanlända – trots att vederbörande har hunnit skaffa sig en mängd erfarenheter – är förklenande. Det är inte rätt att behandla vuxna människor som om de vore småbarn!

Men myndigheterna har ju anammat detta förklenande begrepp! De vill inte kalla dem för människor i utbildning eller etableringsfas. Nej, de ska göras till små hjälplösa barn!

 

Är alla människor lika mycket värda?

I ett fungerande samhälle så behövs en mängd olika yrkesverksamma människor. Utan dem skulle samhället braka ihop som ett korthus. I olika samhällsstrukturer fungerar samhället på olika sätt.

Hemma på ”vår gata i stan” utförs t ex städning, snöröjning och sophämtning inte så ofta som det utförs i storstäder. Vissa gator och vägar prioriteras med all rätt. Mer service i tätbebyggda områden eller på vägar eller gångstråk som används flitigt.

Här på turistorten ges all service åt oss turister. Vi ska mötas av ett tilltalande yttre. Därför töms soporna flera gånger om dan, gator och trottoarer sopas oh spolas rena varje dag, sanden på beachen rensas från cigarettfimpar, ev tång körs bort omedelbart. Varje natt jobbar en mängd människor för att vi ska vakna till en ren, vacker och bekymmerslös turistdag. Poliser patrullerar för ordning och reda. Badvakter håller koll över stranden och havet.

Dessa människor som gör tillvaron behaglig för oss. De är verkligen värda sin lön. Vem är egentligen mest värd – de som jobbar eller vi som betalar deras lön? Hade inte vi varit beredda att betala för deras tjänster så hade de inte haft något jobb. Hade de inte velat jobba för oss så hade vi inte haft något att betala för och varit tvungna att städa, tömma sopor och utföra allt annat jobb själv.

Med andra ord behöver vi varandra och är lika mycket värda allihop. Eller nästan alla! För det finns en mängd människor som vill utnyttja oss andra. De vill inte själv göra något men ska ändå ha alla fördelar. Vi har t ex de som lever på bidrag, tiggare eller kriminella som inte vill göra något men vill ändå ha samma rättigheter. De vill inte betala för sig men ska ändå ha samma service. De betraktar antagligen oss andra som mindre vetande – eftersom vi vill göra rätt för oss. De anser inte att vi är lika mycket värda eftersom vi inte utnyttjar systemet.

Sen har vi gruppen som anser sig vara lite finare än andra. De som köper tjänster för att de inte vill tömma sin egen papperskorg eller torka av det egna golvet. Jag menar inte pensionärer eller rörelsehindrade som köper RUT-tjänster. Nej, jag menar de som helt enkelt anser sig som för fina för att utföra ”simpelt arbete”. Människor som vräkigt betalar för att andra ska utföra ”skitjobbet”. De anser inte att alla människor är lika mycket värda.

Vi har ytterligare en kategori som tror sig vara bättre än oss andra – den s k eliten. Den kan delas upp i smågrupper som journalister, kulturarbetare och politiker. De tror att de vet och kan allting bättre än alla oss andra. De vill tala om för oss vad vilken värdegrund som vi ska ha och vad som är bäst för oss. Men själv värderar de oss som ”något som katten har släpat in”! De som talar om alla människors lika värde och med sin fina värdegrund anser att vi inte är lika mycket värda. De utnyttjar systemet för egen makt och vinning!

Tidigare äldre inlägg

beppe852

Hellre död än röd

Micke K - En Röst i Sverige

Sunt förnuft, svenska värderingar i ett sekulärt samhälle

Helt apropå

En blogg om tro, hopp och kärlek. Om livet och om lite till.

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

%d bloggare gillar detta: