Den odemokratiska kultureliten

Nu är det dags igen! Den kulturella eliten känner sig trampade på tårna – eller iallafall delar av den. I veckan kunde vi läsa rubrikerna:

• Bokmässan 2017: Viktigt inte låta sig utpressas av Nya Tider
• 127 författare i upprop mot Bokmässan
• Bonnierförlagen: Vi vill inte ha Nya Tider på Bokmässan

Det som händer är ju bara en maktkamp! Vem ska få ställa ut på bokmässan? Varför vill kultureliten bojkotta en av sina marknadsföringsmöjligheter enbart för att bevaka sitt revir? Är de verkligen så intressanta och har de verkligen så mycket makt som de själv tror? Vi vanliga människor kan ju bojkotta dessa virrhjärnors alster. De borde kanske förstå att deras revir är inte mycket värt om vi inte köper deras böcker eller lyssnar på dem!

Förra året hände samma sak. Några virrhjärnor som överskattar den egna förmågan rasade på samma sätt. Den enda skillnaden är väl att Bonniersförlagen har lagt sig i striden och har gjort det i god tid. I september 2016 skrev jag följande:

”Nu snurrar det i mitt huvud. Idag håller jag plötsligt med en person som jag aldrig tidigare har förstått. Men å andra sidan så finns det en mängd människor och företeelser som jag förstår mindre och mindre av. Mitt trygga Sverige blir mer och mer förvirrande för varje dag som går. Jag känner inte igen mig. Vad är det som händer?

I vårt förvirrade samhälle där krafter arbetar för att alla normer ska brytas, minoriteter ska bestämma över majoriteter, vissa ord ska förbjudas medan andra nyord ska accepteras, de politiska slagorden blir pissränna – bruna råttor – nassar, etablerade sanningar sopas under mattan, lögner och förtal värderas högt samt att den politiska arenan påminner mest om sandlådenivå. Detta har skett gradvis i vårt land under mycket lång tid.

Bildning och utbildning har tidigare varit högt värderat. Fortfarande talar vår regering om vikten av utbildning – men glömmer bort vikten av resultat!

Böcker har tillhört kultureliten. Vanliga människor höll sig till kiosklitteraturen. Kultureliten har försökt bilda oss vanliga människor,  tala om för oss andra vad vi ska läsa, vilka författare de godkänner,  vem som är bildad och att vi ska stanna på mattan och inse att de är finare och bättre än vi vanliga människor.

Nu har den fina kultureliten gått bärsärkagång i samband med bokmässan. Jag har missat en stor del av debatten som tydligen började samtidigt som vi åkte till Spanien. Medierna har diskuterat Nya Tiders medverkan på Bokmässan – som hade temat YTTRANDEFRIHET. Några ville inte släppa in dem i elitens finrum! För Bokmässan ska bara vara en plats där eliten ska kunna mingla runt med varandra. Men nu är det inte så. Bokmässan är också öppen för allmänheten.

”Bokmässan är Nordens största mötesplats för bok- och biblioteksbranschen. Mässan startade 1985 och hade då 5 000 besökare. Sedan dess har den vuxit betydligt och mottar nu årligen runt 100 000 besök under fyra dagar i september. Mässan är ett spännande evenemang för såväl en branschpublik som för allmänheten. 35% av besökarna är branschbesökare och de två största grupperna bland dessa är lärare och bibliotekarier.”

65 % av besökarna är alltså allmänheten. Kultureliten vill alltså styra innehållet i bokmässan för att rädda allmänheten från att förföras av onda krafter. De tror fortfarande att de är finare och bättre än oss andra. Några av de bojkottade Bokmässan. So what? De gick miste om ett marknadsföringstillfälle för sina böcker. Nu efteråt har de skrivit på protestlistor och vill förbjuda att vissa böcker och tidskrifter inte ska få ställas ut på mässan. Då menar de naturligtvis ”högerextrema” alster men om de ska vara trovärdiga så måste de också sanera på vänsterkanten!

 

Men i ärlighetens namn måste jag också skriva att det finns en mängd kulturella människor som inte håller med den självpåtagna rabiata delen av kultureliten.

”När det efter tre turer stod klart att Aftonbladet – som hade åtminstone fem medarbetare på plats som lever med någon form av hotbild – i fyra dagar skulle dela arbetsplats med Nya Tider, bestämde jag mig för att gå fram och hälsa på dem.

Efter detta anklagas jag för att ha normaliserat ”bödlarna”. Mitt namn sattes upp på en lista över dem som bär ansvar för att fascismen hösten 2016 stärkt sitt grepp om Sverige.

Min hållning är att alltid hälsa på mina motståndare. Den här gången hade jag särskilda skäl att förmänskliga aftonhoran från Allahbladet: Här är jag.”

Dessa ord skrev Åsa Linderborg idag om Bokmässan. Har hon – en av de mest rabiata i kultureliten – vaknat och börjat förstå? Jag blir nästan tårögd!

Finns det ett hopp om att kultureliten har börjat tappa sitt fäste? Finns det ett hopp för att det svenska samhället ska återgå till normalitet? Finns det en chans att vanliga människors åsikter ska börja tas på allvar?”

Ja, så skrev jag då! Kultureliten kämpar på ett odemokratiskt sätt för att få behålla sitt revir och sitt översitteri. De vill godkänna vad som är godtagbar litteratur. De vill bestämma över vilken litteratur som får nås av allmänheten. De vill helt enkelt leka förmyndare över allmänheten!

De författare som är demokratiska och ställer upp för det fria ordet finns naturligtvis på Bokmässan även i år. De andra får väl avstå – de förlorar själv mest på det!

Men … Eliten vill behålla finrummet för sig själv!

 

 

Den som sa det han var det

Nu har vi åter matats med ”Trollsnack” från ”Trollfabriker” och jag tänker på orden som vi använde som barn. När någon retades eller påstod felaktigheter om någon så kontrade vi med orden ”Den som sa det han var det!” Det konstiga är att det är de elaka mobbarna som skriker högst när de drabbas.

Journalister och politiker har under några år påstått att de drabbas av ”hat och hot”. Jag är den första att säga att det ALDRIG är acceptabelt att ”hata och hota”! Jag hatar inte någon. Däremot kan jag tycka illa om den. Jag hotar inte någon – iallafall inte medvetet. Naturligtvis kan jag hota någons ego när jag anmärker på deras lögner och retorik eller bemöter deras argument sakligt. Hela denna artikeln är ju ett hot mot de som vill vara stora och starka genom sitt ”trollande” men som jag framställer som små och ynkliga. Jag ger dem ju en verbal käftsmäll! Så naturligtvis påstår de att jag ”hatar och hotar” för att rädda sitt eget skinn.

Men vem är det som påstår sig vara ”hatade och hotade”? Jo, de som själv har för vana att ”avslöja” vanliga medborgare, förfölja dem, ljuga om dem, förlöjliga dem, … Det är de som själv sticker ut hakan i väntan på en käftsmäll som nu gråter ut under SVT Kultur. De talar om att hoten är organiserade och vill tysta oss (underförstått journalisterna). Men vad har de själv sysslat med under många år? Har inte de organiserat sig och drevat? Vad gör de nu inom ramen för SVT Kultur? Är det inte medveten organisation för att oskadliggöra dem som har en annan åsikt?  Varför skyller de vanliga medborgare för det som de själv gör?

Denna blogg som jag och sambon skriver är inte organiserad! Vi skriver enbart våra egna åsikter utan någon som helst påverkan från andra krafter. Vi får inget betalt för vårt skrivande – mer än vänliga och intressanta kommentarer. Vi är inte medlemmar i något parti. Vi är däremot medlemmar i några FB-grupper – enbart för att vi håller med om deras agenda och vill stötta dessa. Men det är väl så som folkrörelser fungerar? De fungerar tack vare ett gemensamt intresse. I Sverige gynnas folkrörelser. Vi uppmanas att organisera oss i politiska partier, fackförbund, idrottsrörelser, handikappförbund och intresserörelser.

Nu, när människor pratar ihop sig om en del mobbande journalister så måste de naturligtvis gå ihop och prata om de hemska näthatarna”. Anders Lindberg sopade manegen med sin ledare om ”Trollfabriker” början på året.

Sen var det Eskilstuna-kuriren som ljög ihop några artiklar om Granskning Sverige, vilken innehöll 35 direkta felaktigheter. När en av GS intervjuare söktes upp i sitt hem och trakasserades av Expressen så gick  personer hem till ansvarige utgivaren för att intervjua honom. Han öppnade inte och nu kallar han det för ”hat och hot”.

IRM – Inte rasist men – har under många år ägnat sig åt smutskastning och förföljelse av SD och partiets sympatisörer. De har också gett sig på helt vanliga människor oh beskyllt dem för att ha nazistiska och rasistiska åsikter.

Nu gråter de ut i SVT Kultur. Nu är det synd om de som under mycket lång tid har trakasserat! De tar hjälp av ”retorikexperter”. Men hur står det till med expertkunskaperna. Det är förvisso människor som försörjer sig genom att föreläsa om retorik. Men när jag googlar hittar jag inte några examina på området. Vem har utsett dem till experter?

Gruppen #jagärhär använder alla de retorikknep som SVT Kultur varnar för och de är faktiskt organiserade. Men gruppen har vunnit priser från Rättviseförmedlingen och nu Almedalsstipendiet 2017! De får också väldigt mycket tid att framföra sitt budskap i TV.

En del medier ägnar sig åt regelrätt smutskastning, lögner och förföljelse av vanliga medborgare. De gör det enbart för att tysta ”fel” åsikter. Varför är det synd om dem när någon stretar emot och säger ”Den som sa det han var det!”? Varför är det mer synd om en journalist än om en vanlig medborgare?

”Vi talar om etablerade medieföretag som arbetar i en grundlagsskyddad verksamhet, det förelägger yrkesetik och publicistiska principer. Jag tror inte det här är mediekritik, jag tror att det här är politik där man försöker få så många som möjligt att ansluta sig till en främlingsfientlig rörelse.” säger Thomas Mattsson.

Det är lätt att gömma sina dumheter bakom ”yrkesetik och publicistiska principer”. På så sätt kan man gå hem till vanliga människor och kräva en intervju men gasta om den vanliga människan kräver samma sak!

Journalister och sk opinionsbildare har också ett ansvar – att uppträda schysst!

 

 

Alla som kan jobba ska jobba

Finansministern presenterade idag vårbudgeten. Presentationen kändes mest som ett publikfrieri. Jag skulle vilja ha något att jämföra med: Hur har utfallet varit 2016? Ökade satsningar på försvar med 500 miljoner – ca 50 kr per invånare. Men vilken totalsumma på försvaret? Ökade anslag till polisen – men totalsumman för polis oh rättsväsendet? Det var så många siffror som inte sa något att jag slutade lyssna.

Istället funderade jag kring den fras som statsministern ofta har upprepat och nu finansministern: ”Alla som kan jobba ska jobba!” Har S möjligen gemensamma kurser i vilka fraser som de ska använda? Det känns som om det är robotar som står och pratar!

”Alla som kan jobba ska jobba!”  låter ganska bra vid första fundering. Visst är det så att alla ska ta ansvar och hjälpas åt efter sin förmåga. Men … Varför är det så viktigt att småbarnsmammor ska jobba och det lilla barnet lämnas på förskolan? Jo, det höjer BNP när andra människor tar hand om våra barn. När vi själv gör det så kan inte staten stoltsera med höjd BNP! Samma sak när vi går ut och äter. Om vi lagar vår egen mat så snuvar vi staten på den höjda BNP:n och naturligtvis momspengar. När vi besöker sjukvården så höjs vårt BNP. Fler byråkrater höjer BNP. Fler enkla jobb höjer BNP.

Varför har det blivit viktigare att statens finanser är goda än hur vi människor mår? För det har ju blivit så att många människor har svårighet med att få livspusslet att passa ihop. De jäktar och stressar för att jobba hämta och lämna på förskola, vara aktiva, sköta sina kroppar, kolla mailen och FB, överglänsa grannen, köpa nya statusprylar, resa på semester ta banklån, psykisk ohälsa …

Den psykiska ohälsan har ökat, människor känner sig vilsna i tillvaron oh många har svårt att klara av sina könsroller eller brist på sådana. Allt har skett i samma takt som staten lägger sig i mer och mer hur människor lever. Vad är det för fel på människor som hellre vill ta hand om och uppfostra sina egna barn än att lämna barnen i förskolan och själv stressa runt i ekorrhjulet? Är det verkligen bra för barnen att vid tidig ålder fostras av genuspedagoger? Är det kanske denna förskola som är grunden till den psykiska ohälsan? Barnen och föräldrarna mådde kanske bättre när de fick sköta barnets fostran själv?

Varför måste alla jobba när elektronik och teknologi tar över fler och fler jobb? Människor har ju rationaliserats bort pga teknologi och en stor del av tillverkningsindustrin flyttat utomlands. Men … det behövs personal inom vården – säger förståsigpåare. Med ökad läkarvetenskap och bättre mediciner så behöver vi ju inte så mycket vård – säger jag. Om vi hade minskat den psykiska ohälsan så hade vi behövt ännu mindre vård.

Jag upplever mer och mer att politiker anser att BNP är viktigare än hur människor i landet mår. Det är viktigt att öka den offentliga sektorn. Men egentligen borde den minskas för att återge självbestämmandet åt folket. Varför får inte den enskilda individen bestämma över sitt eget liv? Visst ska vi ha en gemensam välfärd – vård , skola, omsorg och infrastruktur. Men vi borde ha större valfrihet! Föräldrarollen borde stärkas istället för att minimeras. Alla barn är olika och ska inte stöpas i samma fålla. Alla människor är olika och har olika behov och ambitioner.

Varför är det viktigare med högt BNP än att medborgarna mår bra?