Elfordon och barnarbete

En FN-resolution för att skydda barns rättigheter har skrivits under av samtliga medlemsstater. FN-organet Internationella arbetsorganisationen (ILO) hyllar avtalet, som beskrivs som en historisk milstolpe i kampen att få ett slut på barnarbete. Avtalet ämnar skydda barn från sexuell exploatering, tvångsarbete och all form av exploatering under väpnade konflikter. Resolutionen, som är det första FN-avtal om arbetsvillkor att ratificeras av samtliga 187 medlemsstater, är juridiskt bindande för de regeringar som skrivit under, enligt TT.

Samtliga medlemsstater har alltså skrivit under resolutionen om barnarbete! Men hur tänker de då lösa sambandet mellan att barn arbetar i gruvor för att få fram material för tillverkning av batterier till elfordon?

En enorm ökning och en allt större monopolisering. Under 2019 ökade koboltförsäljningen med 34 procent – detta trots tillverkarnas försök att minska metallens inblandning i elbilsbatterier.

Grundämne 27 i det periodiska systemet, kobolt, har på kort tid seglat upp som en otroligt viktig metall. Detta då det är en del i dagens kemi för att bygga litiumjonbatterier till elbilar. Och under fjolåret ökade försäljningen av kobolt med hela 34 procent jämfört med 2018. Från 10 750 ton till över 14 400 ton. Det framgår av en rapport från analysfirman Adamas Intelligence.

Skälet till ökningen var inte svår att förutse. Under fjolåret började allt fler tillverkare att satsa allt större resurser på elfordon vilket avspeglas i siffrorna. Sett till batterikapacitet så ökade produktionen med 30 procent globalt sett. I Europa var den siffran 89 procent och totalt sett såldes det kapacitet om 95,6 GWh, läser jag.

En liten repris på artikeln som jag skrev för två år sedan:

---

Ännu en gång kommer orden: ”Vad var det jag sa?” i mina tankar. Ännu en gång få jag sura uppstötningar över politiska beslut – beslut tagna utan någon ordentlig konsekvensanalys. Jag har skrivit om detta så många gånger förr! Politiker vill bara ha makt och vill bestämma över vanliga människors liv.

Nu läste jag:

”Kobolt är en nyckelkomponent i moderna bilbatterier, men enligt en ny EU-rapport kommer efterfrågan på metallen att överstiga tillgången redan år 2020.”

”En av författarna till rapporten är Nikos Arvanitidis på Sveriges geologiska undersökning i Uppsala.

– Redan 2020 räknar man med att efterfrågan på kobolt kommer att överstiga tillgången inom EU. Även om återvinningstakten och produktionen ökar kommer vi att bli än mer beroende av några få länder där produktionen sker under tveksamma former, säger han.

Det är inte bara elbilsindustrin som står inför utmaningar, utan all industri som vill ställa om till en fossilfri verksamhet påverkas enligt Nikos Arvanitidis.

Man arbetar med flera åtgärder för att få fram bättre råmaterial och för att biltillverkningen inte ska vara lika beroende av metaller som kobolt. Återvinning är en åtgärd, och att ersätta kobolt med framför allt nickel är en annan.

Men åtgärderna får inte effekt förrän efter år 2025.

Och fram till 2030 väntas hundratals miljoner nya elbilar ha tillverkats.

– Efterfrågan av kobolt och andra batterimineraler kommer att stiga enormt. Om man inte bemöter efterfrågan kan det bli en flaskhals för den planerade elfordonsproduktionen, säger Nikos Arvanitidis.

För även om produktionen av kobolt inom EU förväntas öka, kommer den ändå bara utgöra sex procent av Europas konsumtion av metallen vid 2030.”

För ca ett halvår sedan skrev jag en artikel om elbilar och koboltbatterier:

”Den sista droppen bensin ska säljas år 2030 om (Mp) får som de vill. En av deras valfrågor är:

”Göra det möjligt för fler att ladda bilen istället för att tanka den med fossila bränslen.”

Just det! De vill ha fler laddstolpar och lämna bidrag till hemma-laddare. De vill att vi ska köra elbilar istället för bensin- eller dieselbilar. Men vet de vad ett laddningsbart bilbatteri innehåller? Bryr de sig om hur dessa ämnen bryts?

”Ett elbilsbatteri består i huvudsak av nickel, kobolt och litium. Det ledande elbilsmärket Teslas batteri innehåller 46 kilo nickel, 9 kilo kobolt och 7 kilo litium.” enligt en artikel.

Det är alltså 3 problematiska grundämnen. Idag inriktar jag mig enbart på kobolt. Det räcker och blir över! Enligt Wikipedia: ”Det är ovanligt med koboltförgiftningar, men de förekommer vid exponering av högre doser, då flera system i kroppen kan påverkas, däribland hjärta och lungor. Det kan också vara cancerframkallande vid hög exponering.” Jag läser vidare om koboltbrytning.

”Många kanske trodde att litium var det största problemet med elbilsbatterierna, men istället kan det vara kobolt”

”Det är samtidigt viktigt att vi inte ser usla förhållanden i gruvor med barnarbetare som ett hinder för elbilsomställningen. Vissa kommer säkert tro att de här problemen gör det okej att fortsätta köra fossilbil. Så är det förstås inte. Framställningen av fossila bränslen bidrar också till usla arbetsförhållanden och bilarna orsakar livsfarlig luft på andra sätt.” i en annan artikel.

Vad handlar det då om? Usla förhållande i gruvor och barnarbete? Ska vi inte bry oss om sådant när vi driver igenom en ny miljöpolitik? Säljer (Mp) sin själ enbart för makten eller tjänar de själv pengar på detta?

”Den viktigaste, och dyraste, råvaran i batterierna är kobolt. Ingenjörer har i åratal försökt att ersätta den utan att lyckas. Det har gjort att efterfrågan på kobolt till batterier har tredubblats på fem år och väntas dubblas igen till år 2020”

”Problemet är att brytningen av kobolt har en smutsig baksida, fylld av lidande, exploatering och tvångsförflyttning av boende i Kongo-Kinshasa. Landet i Afrika står för merparten av världens produktion av kobolag.

Där arbetar människor under mardrömslika förhållanden med att för hand bryta mineralen i klaustrofobiska hål som går tiotals meter rakt ned i marken.

”Genom att köpa handbruten kobolt kan man pressa inköpspriserna och göra större vinst. Det är vad allt handlar om.””

”Där finns också tusentals små gruvor, utan tillstånd eller kontroll. I dessa hål i marken bryts kobolt för hand under enklast tänkbara förhållanden. Barn arbetar istället för att gå i skolan.” enligt en tredje artikel.

Det är alltså detta som (Mp) går till val på! I samma stund som de förespråkar el-bilar så förespråkar de också vidriga förhållande vid koboltbrytning samt barnarbete! Vilken människosyn har de? Tänk på detta i valet!”

FILE – In this April 10, 2004 file photo, a man enters a tunnel dug with shovels in the Shinkolobwe cobalt mine, 35km (22 miles) from the town of Likasi in the Democratic Republic of Congo. U.N. Security Council Resolution 1540 of 2004 obligates governments to give a full accounting of their nuclear materials, but as U.S. President Barack Obama hosts a summit on nuclear security April 12-13 in Washington, many states have fallen short of the reporting deadline, including Congo, the source of the uranium for the first atomic bomb. (AP Photo/Schalk van Zuydam, File)

Nu får jag svart på vitt. Beslutet om fosillfritt och elbilar ger oanade konsekvenser. Miljövännerna blundar för att fattiga människor i Afrika utnyttjas och att deras hälsa äventyras. De ser inte usla förhållanden i gruvor med barnarbetare som ett hinder för elbilsomställningen. De lurar människor att tro att de här är inga problem. De goda blir ännu godare om de kör elbil och höjer ett varnande finger åt oss som inte vill utnyttja fattiga människor i Afrika!

---

Men … Vad kommer Sverige att prioritera FN:s resolution om barnarbete, som Sverige har skrivit under eller Klimatavtalet som gjordes i Paris? Kommer Sverige att blunda för att kobolt används i bilbatterier som ska sitta i alla elfordon. Kobolt bryts i gruvor i Kongo – av barn! Blir elfordonen viktigare än barnen? Är det viktigare att vara klimatsmart än att tänka på barnen i Kongo? Kommer Sverige att bryta resolutionen när de köper in batterierna eller råvarorna?

Om soc makt över barnen – Fjärde statsmakten nr 52 med Marianne Fuglevaag.

Det är för er skull!

Statsminister Stefan Löfven vädjar till Sveriges äldre, över 70, om att lyssna på rekommendationerna om distansering under en pressträff om coronakrisen under torsdagseftermiddagen.

– Det är tråkigt att begränsa sig men det är för er egen hälsa, säger han.

Han uppmanar de äldre att vara försiktiga och begränsa sina sociala kontakter för att undvika smitta samt att lyssna på myndigheternas råd.

Vi över 70 har blivit en väldigt populär grupp! Vi behöver extra uppmaningar och råd. Ännu en gång ska yngre generationer tala om för oss hur vi ska leva. Vi ska göras till en okunnig grupp som inte kan ta vara på oss själva..

Irena Pozar skrev en krönika i söndags som fick mitt blodtryck att rusa i höjden:

Bara för att din egen mamma lever betyder det inte att du är ung och bara för att du kan resa, gå på middagar och tränar regelbundet så betyder inte det att du inte tillhör riskgruppen ”äldre” när du är 70 år gammal. 

Jag säger inte det här för att provocera eller såra, jag säger det här för att det på riktigt är livsfarligt – och jag vill att alla boomers ska leva och skälla på oss millennials ett bra tag till. 

Men för att du ska kunna göra det så måste du offra socialt umgänge och resor i några månader. Du måste förstå att corona inte är som den influensa du varje år varnas för, men också vaccinerar dig mot. 

Du måste förstå att dina barn och barnbarn bara vill dig väl – och att de går sönder av oro när du beter dig vårdslöst mitt ett av de värsta sjukdomsutbrotten vi haft i modern tid. 

Med vilken rätt, talar hon om för mig att jag inte har eget förstånd att avgöra vad som är bäst för mig? Är jag omyndigförklarad bara för att jag har fyllt 70? Hon skriver att hon inte vill vara elak … men samtidigt sätter hon en mindre-vetande-stämpel på alla som fyllt 70.

Att åldras tog 70 år, att definieras som infektionskänslig uråldring tog cirka sju sekunder. Den tid Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell behövde för att, extra tydligt, slå fast: Är man över 70 ska man helst isoleras.

Så skrev Karin Thunbergs i SvD från i tisdags. Ja,jag känner nog detsamma!

DN:s Erik Helmerson är inne på samma spår som Irena Pozar och riktar sig i en ledare direkt till 40-talisterna och uppmanar dem att inte ”kokettera” med sitt lättsinne inför viruset – eftersom det är för deras skull vi gör uppoffringar.

Han kallar Karin Thunbergs text i SvD från i tisdags för självömkande och vill se mer solidaritet: ”Det var som att huvudproblemet med covid-19 inte är att många människor riskerar att dö utan att viruset får Thunberg att känna sig gammal”.

Ja, jag känner åldersföraktet! Vi över 70 ska veta vår plats. Vi ska lyda kommandot när de säger: Plats! Men tyvärr så är vi inga hundar och har inte tränats i Brukshundsklubben!

Sofia Mirjamsdotter: Det är en solidaritetshandling att stanna hemma ifall man är över 70 år!

Beska piller kommer från Tredje AP-fondens chef Kerstin Hessius. Den politik som förs för närvarande riskerar att leda till en depression när ekonomin tvärnitar. Hon antyder att vi håller på att offra människors framtid på 40-talisternas altare. Slaktarräkningen kommer den här gången framför allt att landa på 90-talisternas och 00-talisternas bord. Amelia Adamo och Karin Thunberg ska hålla sig hemma, och inte gå på vinbarer, gym. De ska vara tacksamma för alla uppoffringar som de yngre gör!

Jag blir så trött på all denna välvilja och omtanke! Den kom lite för sent. Som vanligt vill ni ha makten och bestämma.

Jag läste att vi inte ska erbjuda oss att passa barnbarnen nu i dessa virustider. Men ingenting om att ni inte ska be eller kanske kräva att vi ska göra det. Vi som har fyllt 70 ska ta ansvar för allting!

Jag hör, ser och läser inga sådana saker här i Spanien. Här lever man med varandra över generationsgränser. Tre generationer som bor tillsammans är ganska vanligt här. Här ser vi (eller såg innan vi sattes i karantän). Hela familjer tillbringa hela söndagen tillsammans på stranden. Det är mormor och morfar, föräldrar, barn, syskon, kusiner, vänner och hundar. Några fiskar, andra badar, några solar, några spelar kort, en del sparkar fotboll och naturligtvis finns det mobiltelefoner för spel och samtal. Men familjen är samlad! Alla är omtänksamma. Barnen hjälper de äldre och de äldre tar hand om de mindre barnen.

När jag tittar på dem så känns det med saknad som om jag förflyttar mig till 50- eller 60-talet. Det var så som vi levde då – över generationsgränserna. Den äldre generationen delade med sig av sin livserfarenhet till de yngre!

Nu talar våra barn om för oss att vi ska veta hut! 50-åringarna vill fostra oss! De talar om att vi inte har vett och förstånd nog att ta var på oss själva. Vi är inga sköra små porslinsdockor som ska förvaras i vitrinskåp. Vi är levande personer! Har vi misslyckats så totalt när vi uppfostrade er?

Ska vi känna oss som en belastning för närstående och samhälle? Är vi besvärliga som tänker på oss själva och som kräver att få ta samma del av samhället som resten av befolkningen? Vi som vägrar att inse att vi börjar bli gamla – ska vi begära ”Sista resan” enligt modellen i ”Människors barn” skriven av P D James eller låsa in oss i vår kammare? Ska vi tillbringa våra dagar med att lösa korsord och se på såpor på TV:n?