Kravlöshet gör tillvaron problematisk för medmänniskorna.

I min uppfostran har det ingått att göra rätt för mig! Jag lärde mig att alltid betala och att aldrig kräva något utan att ge något annat tillbaka.

Jag fick diska, bädda, hjälpa till med städning och springa ärende för att få min veckopeng. Jag visste att det var inte lönt att klaga. Först jobba och sen få belöningen. Jag lärde mig att göra mina läxor för att få bra betyg. Jag lärde mig att spara för att kunna köpa mina grammofonskivor eller ett par nya strumpbyxor eller en väska eller en chokladkaka.

Lär de unga sig sådana saker idag? Jag läste en grej om detta igår. En man hade sålt tomatfröer i en tomatklubb på FB. Han hade inte begärt förskottsbetalning. En del av de som hade köpt av honom hade uteblivit med betalningen. Det rör sig ju inte om några stora summor. Jag kan tänka mig att en person har köpt 5 olika sorters fröer á 15 kr + porto. Alltså en hundralapp. Men om 5 st uteblir med betalningen så blir det 500:- och är det fler så … Om man nu vill odla olika tomatsorter, som inte går att köpa i den ordinarie handeln, så tycker jag att man SKA betala för sina fröer! Nu vill ju denne man inte sälja fröer utan förskottsbetalning!

Vi upplever det överallt i samhället idag. Vissa människor vill inte göra rätt för sig. Hörde en intervju med en ung afghanman som har valt att leva kriminellt istället för att gå på gymnasiet. Han säger att det inte är hans fel för han får ju bara 2000 kr i månaden. Det räcker inte! Han måste sälja knark, råna och begå andra brott. Jag förutsätter att han får kost oh logi betalt om han går i skolan. De 2000 är alltså till kläder och fickpengar! Men han anser att det är inte hans fel att han begår brott!

Ofta hör vi om att den svenska skolan är så jobbig. Barnen klagar över att de måste stressa för bra betyg. De är inte självgående utan måste ha mycket hjälp av lärarna. Samma saker när de fortsätter sina studier. Vi besökte dottern och svärsonen under julhelgen för något år sedan. Svärsonen är doktorand och undervisar på högskolan. Studenter ringde hem till honom under julhelgen för att få hjälp med att skriva sina uppsatser som skulle lämnas in efter juluppehållet. Vi hörde hur han tålmodigt förklarade grundläggande begrepp för dem. Även på högskolenivå är en del studenter i stort behov av hjälp för att bli godkända. Blir de inte godkända så är det högskolans fel!

Jag ser ofta föräldrar som använder barn och barnbarn för att själv uppnå något. Vi ser de som själv har drömt om en idrottskarriär, som driver fram barnen för att lyckas där de själv misslyckades. Vi ser det alltför ofta i klimatdebatten. De har aldrig lyckats själv med att övertyga andra människor med att deras idéer är de rätta. Nu skickar de fram barnen! De förgyller sitt eget budskap med barnets naivitet och tillägger att vi måste tänka på barnens framtid. Men … vad har de gjort och vad gör de för att förbättra nuläget? Ingenting! Deras budskap var lika dåligt då som nu men nu ska de sälja in det med hjälp av barnen!

Alla dem som talar om att VI MÅSTE – gör inte själv så mycket. De bara kräver och vill bestämma! De har aldrig lärt sig att möta kraven själv. Men vi andra ska ta konsekvenserna av deras ovilja att följa krav men vilja att ställa krav!

Ärligt talat: Lika barn leka faktiskt fortfarande bäst

I de gamla ordspråken finns visdomen från alla generationer som levt före oss. Men på bara en eller två generationer har självklarheter som ”lika barn leka bäst”, ”kaka söker maka” och ”blod är tjockare än vatten” försvunnit ur språket – eftersom de klassas som rasistiska. Men djupt inom oss vet vi fortfarande att de är sanna, skriver Ingrid Carlqvist.

Läs hela artikeln HÄR.

Alla som kan jobba ska jobba – eftersom regeringen har bestämt det.

Alla som kan jobba ska jobba – det är en rättvisefråga och en grundbult i ett jämställt land som Sverige. Därför behövs ett starkt samhälle som både ställer tydliga krav och erbjuder möjligheter till utbildning och arbete.

Dessa ord läser i en debattartikel från igår skriven av Anna Ekström, utbildningsminister (S) och Ardalan Shekarabi, socialförsäkringsminister (S). Jag har hört de orden så många gånger förr men … var finns mänskligheten bakom dessa ord?

”Alla som kan jobba ska jobba!”  låter ganska bra vid första fundering. Visst är det så att alla ska ta ansvar och hjälpas åt efter sin förmåga. Men … Varför är det så viktigt att småbarnsmammor ska jobba och det lilla barnet lämnas på förskolan? Jo, det höjer BNP när andra människor tar hand om våra barn. När vi själv gör det så kan inte staten stoltsera med höjd BNP! Samma sak när vi går ut och äter. Om vi lagar vår egen mat så snuvar vi staten på den höjda BNP:n och naturligtvis momspengar. När vi besöker sjukvården så höjs vårt BNP. Fler byråkrater höjer BNP. Fler enkla jobb höjer BNP.

Varför har det blivit viktigare att statens finanser är goda än hur vi människor mår? För det har ju blivit så att många människor har svårighet med att få livspusslet att passa ihop. De jäktar och stressar för att jobba hämta och lämna på förskola, vara aktiva, sköta sina kroppar, kolla mailen och FB, överglänsa grannen, köpa nya statusprylar, resa på semester ta banklån, psykisk ohälsa …

Den psykiska ohälsan har ökat, människor känner sig vilsna i tillvaron och många har svårt att klara av sina könsroller eller brist på sådana. Allt har skett i samma takt som staten lägger sig i mer och mer hur människor lever. Vad är det för fel på människor som hellre vill ta hand om och uppfostra sina egna barn än att lämna barnen i förskolan och själv stressa runt i ekorrhjulet? Är det verkligen bra för barnen att vid tidig ålder fostras av genuspedagoger? Är det kanske denna förskola som är grunden till den psykiska ohälsan? Barnen och föräldrarna mådde kanske bättre när de fick sköta barnets fostran själv?

Varför måste alla jobba när elektronik och teknologi tar över fler och fler jobb? Människor har ju rationaliserats bort pga teknologi och en stor del av tillverkningsindustrin flyttat utomlands. Men … det behövs personal inom vården – säger förståsigpåare. Med ökad läkarvetenskap och bättre mediciner så behöver vi ju inte så mycket vård – säger jag. Om vi hade minskat den psykiska ohälsan så hade vi behövt ännu mindre vård.

Jag upplever mer och mer att politiker anser att BNP är viktigare än hur människor i landet mår. Det är viktigt att öka den offentliga sektorn. Men egentligen borde den minskas för att återge självbestämmandet åt folket. Varför får inte den enskilda individen bestämma över sitt eget liv? Visst ska vi ha en gemensam välfärd – vård , skola, omsorg och infrastruktur. Men vi borde ha större valfrihet! Föräldrarollen borde stärkas istället för att minimeras. Alla barn är olika och ska inte stöpas i samma form. Alla människor är olika och har olika behov och ambitioner.

Varför är det viktigare med högt BNP än att medborgarna mår bra?

”Alla som kan jobba ska jobba – det är en rättvisefråga och en grundbult i ett jämställt land som Sverige.” Den meningen speglar ett människoförakt! Den borde ändras till:

Alla som kan försörja sig själv utan bidrag, ska göra det! Det är en rättvisefråga! Ingen ska behöva försörja någon som inte vill göra rätt för sig!