Cyniskt utnyttjande av barn

Ännu en gång händer det! Ännu en gång utnyttjas ett barn i politiska syfte! Varje gång känner jag ett äckel över att människor kan vara så vidriga!

”Att lägga upp bilder likt denna gör att folk reagerar och kanske kan det leda till att kraven på att detta inte ska få hända andra medmänniskor ökar.
Det i sin tur kan i bästa fall leda till förändring.

Detta är ett sätt att faktiskt humanisera en grupp som många försökt avhumanisera. Det är svårt att se denna bild och förhålla sig kall, eller hur?”

Så löd en av kommentarerna igår när jag diskuterade bilden av det döda barnet. Ett annat svar till mig löd:

Det är tydligen så det fungerar – att det är humant och empatiskt att publicera bilder av döda barn. Den som inte gillar det är nazist! Vad hade jag skrivit innan som gjorde mig brunsmetad?

”Kallar du det för empati att lägga ut bilder av döda människor på nätet? Ska vi publicera andra drunkningsoffer också eller offer för trafikolyckor eller skjutningar eller mordoffer eller …? Jag känner enbart äckel för sådana bilder och cyniska människor som utnyttjar dem!”

Det var den kommentaren som gjorde mig till nazist!

Men själva diskussionen är inte ny – den om cyniskt utnyttjande av barn. Den upprepas gång på gång.Jag minns debatten inför luciafirandet 2016:

”Under några dagar har ett litet barn utnyttjats å det grövsta från alla håll och kanter. Åhléns har utnyttjat honom i reklamsyfte, föräldrarna som har sålt sin son till denna kampanj, #jagärhär för att visa sin godhet, alla de som vill ge sig på Åhléns och #jagärhär – i den senaste kategorin ingår jag själv – samt alla de som nu skriker ”Jag vill också synas”. Mitt i detta finns en liten oskyldig och utnyttjad pojke!”

Jag minns också Aylan Kurdi, IS-barnen, 8-åriga Yara, barnäktenskap, könsstympningar, Biafrabarnen och Greta. Detta är bara några exempel.

Vuxna vill visa sin godhet men de offrar barnen i denna godhetsiver. Varje barn som utnyttjas i en politisk kamp eller som politisk propaganda drabbas inte enbart av det övergrepp som ursprungligen beskrivs. Hela tiden, varje gång en publicering sker, utsätts det för nya övergrepp. Det drabbar barnet men också närstående. Men godhetsivrarna offrar dem på sitt altare för att uppnå vissa syften

Jag läser de pressetiska reglerna:

”Respektera den personliga integriteten

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

8. Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd.

9. Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”

”Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.” Vilken hänsyn tas då en bild av ett dött barn visas? Varför visas just detta barn när det säkert finns mängder av drunknade migranter? Är det för att det oskyldiga barnet ger större publicitet?

De goda är inte goda när de cyniskt utnyttjar ett barn! Tag hänsyn – även då det gäller döda!

Annonser

Betyg på eleven eller samhället?

Denna veckan börjar sommarlovet för de flesta eleverna i grundskolan. Alltför många elever, som går ut 9:an, kommer inte att få ett fullständigt betyg och en stor del av dem får inte godkända betyg i basämnen. Vad beror detta på?

Det ser alltså inte bra ut för den svenska grundskolan. Jag läste en artikel om grundskolan i Vivalla och lärarnas oro för att tjänstgörande stödpersonal dras in.

”– Det gäller inte lärare, men det är vuxna i skolan som har hjälpt till med de stökiga eleverna. Nu försvinner de och lärare kommer att lämnas ensamma med stöket i klassrummet. Och det har ju inte ens fungerat fram tills nu, ska poängteras. Det är allt från elever som vägrar gå in i klassrummet, skriker, kastar bänkar, slåss och skallas.

Vivallaskolan har länge dragits med ordningsproblem. I ett försök att komma tillrätta med det lade man successivt ner högstadiet från 2017 och framåt, och delade upp de eleverna på andra högstadieskolor i kommunen. Nu är bara F-6 kvar, men problemen har inte försvunnit.”

Studiemiljön i skolan är alltså ett stort problem med ”elever som vägrar gå in i klassrummet, skriker, kastar bänkar, slåss och skallas”. Vad beror det på? Jag är övertygad om att det beror på hela samhällsstrukturen! Att barnen bråkar beror antagligen på att de inte känner någon trygghet i skolan och saknar de vuxna trygga förebilderna som ska tala om vilka regler som gäller i skolan och i vårt samhälle. När de vuxna är otydliga  så kommer de unga att testa gränserna. Alla unga behöver en fast trygg och tydlig ledning.

Alla som har försökt att dreja vet hur svårt det är att få lerklumpen att bli en vacker skål. Det krävs kunskap, handlag och tålamod. Ofta rasar allt eller blir snett. Då måste man göra om från början. Samma saker föreställer jag mig att det krävs för att forma unga individer till vuxna ansvarstagande medborgare. De behöver formas i tid – innan allt går snett. Ibland måste de omformas många gånger innan resultatet blir bra! Egentligen tror jag inte att fler resurser ger bättre resultat. Det är snarare så att alla resurser måste samarbeta och ha samma mål!

Det ej fullständiga betyget beror inte enbart på eleven. Detta betyg är ett betyg på alla de vuxna som skulle ha möjliggjort ett fullständigt betyg. Det är betyg på lärarens förmåga att lära ut och att tillgodose en bra studiemiljö i klassrummet. Det är också ett betyg på skolledningen som inte klarar av att hålla ordning i skolan och att ta tag i de problem som uppstår. Det är betyg på Skolverket som ägnar sig mer åt läroplaner och mindre åt elever. De hindrar ju eleverna, lärare och skolledning att få den arbetsro som de så väl behöver. Det är ett betyg på politiker som inte ger lärarna och eleverna arbetsro – som hela tiden vill sjösätta nya reformer innan de gamla har gett resultat. Det är ett betyg på föräldrarna som har abdikerat som föräldrar och som inte uppfostrar och stödjer de unga. Föräldrarnas uppgift är ju att ge sina barn en bra framtid. Men hur blir den om inte föräldrarna ger dem trygghet och lär dem att uppföra sig väl?

”– Steg ett måste vara att ge lärarna någon form av status. Det är läraren som bestämmer, jävlar anamma. Vi lever i en tid med förvirrade betygskriterier och ett lärarkollektiv som är utsatt för både föräldrars och skolledares illvilliga ränker. Så det kommer att ta tid, det är ingen quick fix. Man har förstört det som fungerade för 50 år sedan. Det är möjligt att det tar 50 år sedan igen innan det blir bra. Det är min bistra förutsägelse”, säger docent Lars Melin.

Jag är övertygad om att alla vuxna i barns och ungdomars närhet måste visa upp en stor portion ”jävlar anamma”. Det räcker inte med mer resurser. Det krävs bättre utnyttjande av de resurser som finns! Ingen tycks bry sig om att en stor del av grundskoleeleverna inte klarar av den svenska skolan eller varför!

Antalet barn som får antidepressiva läkemedel ökar.

Nu var det dags igen! Jag blir lika upprörd varje gång som jag läser om barn som tvingas att äta antidepressiva läkemedel. Idag steg mitt blodtryck igen när jag läste:

”Den högsta konsumtionen av den typen av läkemedel finns bland personer över 85 år, men den största ökningen har skett bland barn och unga.

I hela landet fick ett av hundra barn i åldern 0-14 år antidepressiva medel 2018.”

”– För flickor 10-14 år innebär det en ökning med knappt 60 procent jämfört med 2014 och för pojkar en ökning med drygt 40 procent, säger Petter Otterdal, statistiker på Socialstyrelsen.

När det gäller gruppen 15-19 år var det mer än dubbelt så många flickor som pojkar som hämtade ut antidepressiva läkemedel minst en gång under 2018, drygt 7 procent av flickorna att jämföra med drygt 3 procent av pojkarna.”

Det måste ju vara något fel i samhällsstrukturen när ett av hundra barn i åldern 0-14 år  behövde antidepressiva medel 2018! Jag skulle vilja säga att de allra flesta av dessa barn inte behöver medicinera. Problem är ju bara symptom på samhällsstrukturen! Ett sjukt samhälle klassar barnen som sjuka!

Jag tänker på en blogg som jag skrev för några år sedan:

”Barn och unga som fått en neuropsykiatriska diagnoser som ADHD har ökat med över 300 procent de senaste tio åren, enligt Socialstyrelsen. Samtidigt ökar antalet feldiagnoser, larmar flera psykologer inom barn- och ungdomsspykiatrin.

Redan i maj 2009 skrev jag om detta i min gamla blogg:

” Jag fick en artikel i min hand som gjorde mig bestört!

Rubriken löd:” Läkemedelsbolag utbildar svenska lärare att ge ADHD-diagnoser – Explosion av droger till barn”

Jag läste vidare: ”Förra året fick 15 000 svenska barn (0-18 år) ADHD-droger. ”
”När utskrivningen av ADHD-droger exploderar så exploderar också mängden skador som barnen får av dessa droger. Det finns över 60 000 skadeverkningar rapporterade.”

De skador som beskrivs i artikeln är hjärtskador, plötslig död, självmordstendenser, manier, psykoser, hallucinationer samt aggressioner. Artikelförfattaren skriver att skolskjutningarna i USA och Finland har sina grunder i dessa droger.

Under tiden satsar läkemedelsbolagen på lärarna – som den viktigaste länken i marknadsföring av amfetaminpreparatet. De ska slussa barnen vidare till läkare för diagnos – och droger. Läkemedelsindustrin vill utbilda alla pedagoger och lärare att finna de ”stökiga” barnen – 1 i varje klass!

Läs den fulla historien – med sökbara referenser i artikeln ADHD-INDUSTRIN-PILLERPSYKIATRIN I KLASSRUMMEN på http://jannel.se/pillerpsykiatriniklassrummen.pdf”

Sedan 2009 har diagnoserna ökat och barn har drogats. Jag hörde för några år sedan på TV:n. Det var ett läkarprogram där vanliga människor fick ställa frågor. En orolig mamma undrade om hon verkligen skulle ge sonen hans ADHD-medicin. Hon var orolig för sonens hälsa. Svaret löd att hon skulle medicinera under skolterminerna. Ville hon göra uppehåll så kunde hon göra det under loven.

Om jag tolkade svaret rätt så skulle sonen medicineras för skolans skull – inte för hans egen! Men i så fall är det ju skolan som det är fel på och borde medicineras. Om skolan inte kan erbjuda eleverna en lugn och trevlig studiemiljö som gynnar inlärningen så är det inte de enskilda elevernas fel. Skolan måste förändras!

Jag minns när sonen med dyslexi, för ca 15 år sedan, tog med sig sina böcker och satte sig i skolkorridoren för att få studiero. Jag påtalade detta för läraren som bara ryckte på axlarna och sa att detta var det bästa som skolan kunde erbjuda. Skolan kunde alltså inte erbjuda lugn och ro i klassrummet

Varför ska barn medicineras enbart för att svenska skolan misslyckas?”

Så skrev jag då och funderar fortfarande över: varför ska barn medicineras när samhället misslyckas? Vad är det då som utlöser symptomen hos svenska barn?

Jag kan se många orsaker men alla kan läggas in i ordet OTRYGGHET. Varje litet barn behöver vuxna trygga människor omkring sig. Otrygga och splittrade vuxna kan inte ge barnet grundtryggheten. Ett litet barn behöver känna sig omtyckt och betydelsefullt. Det kan det inte göra när det vid 1½-års ålder slängs in i en förskolegrupp med genuscertifierad personal. När barnet inte ens får definiera sig med sitt kön så är det helt klart att barnets psyke får en smäll. När samma barn får reda på att mamma och pappa har fel värdegrund blir splittringen ännu större.

Små barn ska sen undervisa sina föräldrar i politiska ställningstagande, demokrati, mångfald, alla människors lika värde, flyktingkriser, världssvält, genustänk, patriarkalt förtryck, maktstrukturer, kapitalism och inte minst klimatkatastrofer. De ska upplysa föräldrarna om att dessa ska känna flygskam och klimatångest. De ska bli maktens förlängda arm och föra ut dess propaganda.

Stackars barn! De fostras till att bli aktivister! Det är konstigt att inte fler behöver antidepressiva läkemedel!