Vem tänker på barnen?

Varför sätter man barn till världen? I dagens Sverige tycks ju barn mest vara en belastning. Småbarnsföräldrar vill helst fortsätta exakt samma liv som de hade innan de fick barn.

De vill gå ut på café och dricka kaffe latte med vännerna istället för att ägna sin tid åt sitt spädbarn. Det är trevligare att gå på gym än att umgås med barnen. Mobiltelefonen, vännerna, jobbet och semesterresan är viktiga. Barnen får bara hänga med! Uppfostran får förskollärare och lärare stå för.

Jag har skrivit om det tidigare. Riktigt små barn är inte mogna för förskolan! Först vid 3 års ålder har barnen nått den mognad att de klarar av separationen från vårdnadshavarna och umgänget med andra barn. Att lämna barn  i förskolan vid 1½ års ålder – som de flesta gör idag – är inte bra.

Nu får jag ytterligare en bekräftelse om detta:

” Förkylningar, influensa och kräksjuka. Många småbarnsföräldrar bävar för höstens vab-träsk.

Mellan ett och två års ålder slår vab-dagarna i taket.

Men går det att minska smittorna – och när lättar det egentligen?

För många föräldrar är det infektionstäta vinterhalvåret en påfrestning, med både oro för sjuka barn och vab-stress.

– Det hör till det normala att vara förkyld ofta, kanske omkring tio gånger per år för ett litet barn, säger Staffan Gullsby, medicinskt sakkunnig läkare på 1177 Vårdguiden.”

”Om varje infektion varar cirka fem dagar innebär det en total sjukdomsperiod på nästan två månader per år och barn.

Finns det dessutom syskon i familjen är det kanske inte så konstigt att vissa känner att de ibland är mer hemma än på jobbet under vab-säsongen.”

Naturligtvis blir små barn sjuka oftare. Deras immunförsvar är inte helt utvecklat förrän vid 4-5 års ålder. Alla som har haft småbarn vet att de stoppar allt i munnen och suger på. Har ett annat barn sugit på det innan så får barnet i sig nya bakterier och kan smittas. Barnen smittar varandra.

Det är inte alls konstigt att det blir mycket vabbande bland småbarnsföräldrar. Men hur är det med barnen? Tänker föräldrarna på dem? Eller är barnen enbart en statuspryl och en belastning.

Själv anser jag att småbarnsåldern är viktig för både barnet och föräldrarna. Den är så viktig att föräldrarna kan göra avkall på sin bekvämlighet, semesterresorna, kaffe latte drickandet och ta ledigt från jobbet. De flesta människorna skulle nog kunna ordna så att barnet får vara kvar i sin hemmiljö till det blir i alla fall 3 år – med lite god vilja! Men den politiska indoktrineringen är motsatt. Alla ska jobba och barnen ska vara i förskolan från 1½ år. Men tänker politikerna på barnen eller tänker de på att fostra goda socialistiska medborgare?

Varför är inte barn viktiga i vårt samhälle?  Barn är viktiga för mänsklighetens fortbestånd. Utan barn dör mänskligheten ut. Men vad blir det för barn och mänsklighet om ingen vill ta hand om sina avkommor?

Annonser

Får barn fantisera?

Barn är fantastiska konstnärer ända tills vi vuxna lägger oss i och säger vad de ska måla. Barn fantiserar kring böcker ända tills vi vuxna talar om hur de ska tolka böckerna. Barn ägnar sig åt meningslösa rim och ramsor enbart för att leka med orden som t ex ”Dinkelidunkeli doja heter en grön papegoja dinkelidunk heter en munk som bor i en pepparkakskoja” eller ”ambulansen for till Skansen och drog en apa i svansen” eller ”Kristian tyrann sket i en spann, så det det rann i hela Köpenhamn, efter kom Gustav Vasa och torka med en trasa”.eller ”I Kina går kineserna med långa bamburör och fångar missionärerna och steker dem i smör”.

Men .. jag har aldrig trott att munkar bor i pepparkakskojor, ambulanser drar apor i svansen, Kristian Tyrans avföring kan rinna över hela Köpenhamn eller att kineser steker missionärer i smör! För mig är det bara fantasi, ordlekar och barnramsor.

Jan Lööfs barnböcker har ifrågasatts. För ca 1 år sedan ville Förlaget Bonnier Carlsen att han skulle rita om några teckningar för en fortsatt utgivning:

”– Det handlar om stereotypa skildringar av andra kulturer, något som inte är konstigt eftersom alla bilder skapas i en kontext, i sin tid, vilken är föränderlig. Har man till exempel sitt ursprung i Mellanöstern kan man vara trött på att sällan vara på den goda sidan i litterära skildringar. Barnboken har en särställning eftersom man läser böckerna över en längre tid och äldre tiders synsätt lätt lever kvar okommenterat. Som vuxen har man kanske sina nostalgiska glasögon på sig och missar saker som kan upplevas problematiska för andra. Vi har fått reaktioner från läsare på hans böcker, men det är inget som vi har påverkats av. Diskussionen har funnits internt under en längre tid.”

Nu bränner kommuner barnböcker som inte är politiskt korrekta, enl Janne Josefsson. Men i Resumé kan man läsa:

”Botkyrka kommun skriver också att de har gallrat bort böcker för att de är slitna, inte har lånats ut på länge eller har föråldrats. Just ”Pippi i Söderhavet” har kommunen tidigare framhållit exempel på en bok med ”föråldrade uttryck som kan uppfattas som rasistiska”. Biblioteket har därför köpt in nya, uppdaterade utgåvor.”

Vadå stereotyper och föråldrade uttryck? Barnlitteraturen vimlar av stereotyper. Det har de alltid gjort! Varför måste vuxna människor lägga lock på barns fantasi? Varför ska litterära verk omarbetas för att passa in i det politiskt korrekta?

I de gamla klassikerna fick vanliga enkla människor prinsessan och halva kungariket. Styvmödrarna var elaka häxor. De snälla människorna var alltid vackra och de elaka var fula. Den elaka vargen var svart. Prinsessorna var vita skönheter. Pippi Långstrump en vanartig flicka – men snäll. Böckerna vimlade av hjältar. De goda vann över de onda.

Barn klär ut sig till prinsessor, cowboys, indianer, riddare, popsångare, sjörövare, fantomen, poliser, läkare, balettdansöser, …, … Det är bara barnets fantasi som sätter gränser. Mina barn – både pojkarna och flickan – har vinglat omkring i mina högklackade skor med en krigsmålning i ansiktet. Sen har det vänt upp och ner på soffbordet och seglat i ”soffbåten” till främmande länder och blivit hottentotter som jagat dinosarier med ärtrör. De har använt ”hopprepsmicken” och blivit sångare innan de har satt sig på den flygande mattan och åkt till främmande länder och fångat bovar. Sen har de gjort en avstickare till  Kurrekurreduttön och hälsat på kapten Efraim Långstrump.

Jag tror inte att någon av dem har fått med sig några fördomar eller stereotyper genom att leva bort sig i en fantasivärld! Jag tror inte heller att alla de barnböcker som jag har satt i händerna på dem har påverkat dem negativt. Barnböcker ska stimulera fantasin! Barnböcker ska ge barnen lust att ta ut svängarna och leka med ord och leka med fantasifigurer. Barn ska inte manipuleras av vuxna människor som diskuterar stereotyper, normbrytande eller genus! Barn ska få vara barn!

I kommentarsfälten nämns orden censur och bokbål. Men jag anser att det är värre än så! Det handlar om illvillig omprogrammering av barns hjärnor! Psykisk barnmisshandel!

 

Rättigheter

Vi fortsätter att kämpa för våra rättigheter. Så skriver kvinnan som inte fick arbeta på SAS pga att hon inte ville ta av sig sin sjal. Hon har lämnat in en polisanmälan mot  Rebecca Weidmo Uvell som har skrivit en artikel om detta och för att Rebecca lägger fram bevis för att det var en planerad aktion! Hon tål alltså inte att få mothugg!

Men vilka rättigheter är det som hon vill åberopa? Jag läser på regeringens webplats om Mänskliga Rättigheter:

”De mänskliga rättigheterna täcker in många delar av en människas liv. De syftar till att alla människor ska få möjlighet att leva ett drägligt liv.

De inkluderar därför regler om människors möjlighet att överleva, inbegripet föda och husrum, människors rätt till sina innersta tankar och trosuppfattningar, skydd för familjen, frihet från tortyr och slaveri, rätt till utbildning, yttrandefrihet och att delta i landets styrelse.”

Har någon hindrat denna kvinna från att få ett drägligt liv? Knappast! Hon har mat och husrum, är skyddad av åsiktsfrihet, yttrandefrihet och trosfrihet. Hon och hennes närstående har skydd mot tortyr och slaveri. Hon får utbildning och kan delta i allmänna val. Hon har ju exakt samma rättigheter som alla andra!

Hon vill väl knappat påstå att hon diskrimineras för att hon är kvinna? Jag tror inte att det har något med saken att göra? Hon är inte handikappad och kan åberopa detta som diskrimineringsskäl. Då återstår religionen! Men det finns mängder av muslimer som inte bär någon huvudduk. Har någon hindrat henne att använda en sådan? Nej!

Hon anser att hon har rättighet att inte följa en mångårig klädkod på SAS. Hon kräver att SAS ska ändra sina uniformer bara för att hon vill jobba där. Men SAS har ca 8000 anställda som följer klädkoden. Den är reglerad i detalj för att vara neutral. Nu tror en kvinna, som söker ett extrajobb under studietiden, att hon inte ska behöva följa den. Hon anser att hennes personliga ställningstagande är viktigare än SAS klädpolicy!

Vilka rättigheter anser hon sig ha? Jag tycker att hon uppför sig som ett bortskämt barn eller som en 3-åring i trotsåldern som skriker: ”Jag kan, jag vill, jag ska, …”