Antalet barn som får antidepressiva läkemedel ökar.

Nu var det dags igen! Jag blir lika upprörd varje gång som jag läser om barn som tvingas att äta antidepressiva läkemedel. Idag steg mitt blodtryck igen när jag läste:

”Den högsta konsumtionen av den typen av läkemedel finns bland personer över 85 år, men den största ökningen har skett bland barn och unga.

I hela landet fick ett av hundra barn i åldern 0-14 år antidepressiva medel 2018.”

”– För flickor 10-14 år innebär det en ökning med knappt 60 procent jämfört med 2014 och för pojkar en ökning med drygt 40 procent, säger Petter Otterdal, statistiker på Socialstyrelsen.

När det gäller gruppen 15-19 år var det mer än dubbelt så många flickor som pojkar som hämtade ut antidepressiva läkemedel minst en gång under 2018, drygt 7 procent av flickorna att jämföra med drygt 3 procent av pojkarna.”

Det måste ju vara något fel i samhällsstrukturen när ett av hundra barn i åldern 0-14 år  behövde antidepressiva medel 2018! Jag skulle vilja säga att de allra flesta av dessa barn inte behöver medicinera. Problem är ju bara symptom på samhällsstrukturen! Ett sjukt samhälle klassar barnen som sjuka!

Jag tänker på en blogg som jag skrev för några år sedan:

”Barn och unga som fått en neuropsykiatriska diagnoser som ADHD har ökat med över 300 procent de senaste tio åren, enligt Socialstyrelsen. Samtidigt ökar antalet feldiagnoser, larmar flera psykologer inom barn- och ungdomsspykiatrin.

Redan i maj 2009 skrev jag om detta i min gamla blogg:

” Jag fick en artikel i min hand som gjorde mig bestört!

Rubriken löd:” Läkemedelsbolag utbildar svenska lärare att ge ADHD-diagnoser – Explosion av droger till barn”

Jag läste vidare: ”Förra året fick 15 000 svenska barn (0-18 år) ADHD-droger. ”
”När utskrivningen av ADHD-droger exploderar så exploderar också mängden skador som barnen får av dessa droger. Det finns över 60 000 skadeverkningar rapporterade.”

De skador som beskrivs i artikeln är hjärtskador, plötslig död, självmordstendenser, manier, psykoser, hallucinationer samt aggressioner. Artikelförfattaren skriver att skolskjutningarna i USA och Finland har sina grunder i dessa droger.

Under tiden satsar läkemedelsbolagen på lärarna – som den viktigaste länken i marknadsföring av amfetaminpreparatet. De ska slussa barnen vidare till läkare för diagnos – och droger. Läkemedelsindustrin vill utbilda alla pedagoger och lärare att finna de ”stökiga” barnen – 1 i varje klass!

Läs den fulla historien – med sökbara referenser i artikeln ADHD-INDUSTRIN-PILLERPSYKIATRIN I KLASSRUMMEN på http://jannel.se/pillerpsykiatriniklassrummen.pdf”

Sedan 2009 har diagnoserna ökat och barn har drogats. Jag hörde för några år sedan på TV:n. Det var ett läkarprogram där vanliga människor fick ställa frågor. En orolig mamma undrade om hon verkligen skulle ge sonen hans ADHD-medicin. Hon var orolig för sonens hälsa. Svaret löd att hon skulle medicinera under skolterminerna. Ville hon göra uppehåll så kunde hon göra det under loven.

Om jag tolkade svaret rätt så skulle sonen medicineras för skolans skull – inte för hans egen! Men i så fall är det ju skolan som det är fel på och borde medicineras. Om skolan inte kan erbjuda eleverna en lugn och trevlig studiemiljö som gynnar inlärningen så är det inte de enskilda elevernas fel. Skolan måste förändras!

Jag minns när sonen med dyslexi, för ca 15 år sedan, tog med sig sina böcker och satte sig i skolkorridoren för att få studiero. Jag påtalade detta för läraren som bara ryckte på axlarna och sa att detta var det bästa som skolan kunde erbjuda. Skolan kunde alltså inte erbjuda lugn och ro i klassrummet

Varför ska barn medicineras enbart för att svenska skolan misslyckas?”

Så skrev jag då och funderar fortfarande över: varför ska barn medicineras när samhället misslyckas? Vad är det då som utlöser symptomen hos svenska barn?

Jag kan se många orsaker men alla kan läggas in i ordet OTRYGGHET. Varje litet barn behöver vuxna trygga människor omkring sig. Otrygga och splittrade vuxna kan inte ge barnet grundtryggheten. Ett litet barn behöver känna sig omtyckt och betydelsefullt. Det kan det inte göra när det vid 1½-års ålder slängs in i en förskolegrupp med genuscertifierad personal. När barnet inte ens får definiera sig med sitt kön så är det helt klart att barnets psyke får en smäll. När samma barn får reda på att mamma och pappa har fel värdegrund blir splittringen ännu större.

Små barn ska sen undervisa sina föräldrar i politiska ställningstagande, demokrati, mångfald, alla människors lika värde, flyktingkriser, världssvält, genustänk, patriarkalt förtryck, maktstrukturer, kapitalism och inte minst klimatkatastrofer. De ska upplysa föräldrarna om att dessa ska känna flygskam och klimatångest. De ska bli maktens förlängda arm och föra ut dess propaganda.

Stackars barn! De fostras till att bli aktivister! Det är konstigt att inte fler behöver antidepressiva läkemedel!

Annonser

Barn används som vapen mot vuxna

Barn är lätta att påverka och har alltid använts som vapen mot det vuxna förnuftet. De flesta av oss har väl hört talas om häxprocesserna på 1600-talet.

”Vem som helst kunde bli utpekad som häxa, det räckte med att ett barn hittade på historier om att ha blivit bortförd till Blåkulla för att någon vuxen skulle bli dömd till döden. De vuxna tog barnens vittnesmål på blodigt allvar eftersom de menade att ett barn inte kunde hitta på såna otroliga historier som dom berättade utan att de måste ha varit med om dem. Många småpojkar vandrade också runt i socknarna och utgav sig för att vara så kallade visgossar. De sa sig ha en förmåga att peka ut häxor, vilket dom fick betalt för att göra.” enl Historiesajten.

Barn utnyttjades alltså för angiveri. Människor som pekades ut hade kanske speciella kunskaper om örter och läkedom. Annars hade de kanske förmågan att tillrättavisa och hålla efter dumhet. I vilket fall som helst så var de misshagliga för makten och skulle bort. Konstiga ”rättegångar” hölls och de dömdes till att vara häxor och att brännas på bål.

Ett starkt minne har jag av sommarlovsprogrammet på TV:n 1993 och 1994. Tippen hette det och medverkade som sopgubbar gjorde ”Lasse å Morgan” (Lasse Beischer och Morgan Alling). Barnen skulle lära sig sopsortering för att sen kunna fostra oss vuxna till rätt beteende. Det var mer än en gång som yngsta sonen talade om för mig att ”det har Lasse å Morgan sagt”.

Det finns en mängd andra barnprogram som också har gått ut på att indoktrinera barnen till att uppfostra de vuxna. Vuxna med en viss agenda utnyttjar barnen för att nå sina mål. Jag har skrivit om detta många gånger t ex denna text:

”I dagens samhälle har vi dock fått ett annat fenomen via feminismen. Strävan att göra sig av med patriarkala strukturer har gått för långt. Människor har förvandlats till sociala konstruktioner. Sådana konstruktioner är manipulerbara. En konstruktion kan vara olika komponenter som sammanfogas till en helhet. En social konstruktion blir då sociala faktorer och idéer som sammanfogas till en enhet. Alla vet väl att det finns konstruktioner som aldrig fungerar. Ingen har lyckats att konstruera en evighetsmaskin. De första flyg konstruktionerna var inte lyckade och många störtade. Hur många misslyckade vetenskapliga experiment har behövts innan någon hyllas som Nobelpristagare.

I det moderna samhället är det barnen som det experimenteras med. För några barn börjar det redan vid födseln. Föräldrar vill göra barnen könslösa. Ingen ska veta om barnet är en pojke eller flicka. Stakars barn Det måste vara otryggt att tas ifrån sin identitet och könstillhörighet. För andra barn börjar problemen i förskolan.

Feminismen har tagit sig in i förskolor och skolor med genuspedagogiken. Detta har lett till att ohälsan bland barn och unga ökat. Allt fler barn känner sig vilse och vill tillhöra ett tredje kön. Problemen hopar sig men som en ljusglimt fick jag igår information om ett alternativt utbildningsmaterial för förskollärare: ”En rosa pedagogik”. En av medförfattarna, Linnea Bodén, skriver:

”Förskolan beskrivs ofta som det första ledet i ett livslångt lärande och genom att jobba med barnen hoppas man kunna förändra samhället. Ofta är utgångspunkten att det är de vuxnas föreställningar om barn som behöver ändras, men det förskjuts i regel till att det är barnen som ska förändras. Ansvaret för det jämställda samhälle som vi själva inte kunnat uppnå, förläggs alltså till barnen.”

Indoktrineringen av barn har alltså tagit sig in i förskolorna. Jag läste en artikel av professor Ingrid Enkvist. Artikeln är låst så det är ingen mening med att lägga en länk. Men hon skrev ungefär såhär:

Enligt den nya läroplanen för förskolan ska 1-åringar bli fullfjädrade könsneutrala klimatexperter för FN. De ska lära sig allt om demokrati, solidaritet och kunna behärska de flesta språk som kan tänkas förekomma i vårt land.

Min reflektion blir: När får de vara barn?  Vi har ju under många år hört talas om att barn påverkas av skolan. Skolan har talat om för barnen att deras föräldrar är främlingsfientliga rasister, …, …. pga att föräldrarna tillhör eller röstar på ett visst parti.

Nu har vi en 16-årig Greta med en mängd diagnoser som ska uppfostra alla som fortfarande litar på det sunda förnuftet. Hon har sett ljuset i klimatalarmisternas böcker och måste tillrättavisa oss andra. Hon utnyttjas av människor som vill ha makt och vill bestämma. Hur är detta möjligt i ett land där utbildningen är högt värderad? Är det fel utbildning som värderas?

 

Maskulinitetsnormen i Sverige anses alltså vara 5 %! Det borde betyda att 95 % av rådande normer är feministiska! Undersökningen är gammal och har säkert sina brister. Men den ger säkert en fingervisning. I vårt land är inte manliga normer accepterade. Feministerna har under så lång tid präglat vårt land. Känslor och sociala värden har fått större betydelse än fakta, ekonomi och kunskap. Lögner har fått allt högre dignitet än fakta.

I en sådan kontext blir man fundersam på hur samhällsklimatet är och vilka framtidsutsikter som finns. Hur blir sen när barnen får bestämma med bistånd av feminister.

Blir det fler barn med delad föräldraledighet?

Ett nytt EU-direktiv ska uppmana medlemsländerna att ge pappor minst tio betalda dagar ledigt i samband med ett barns födelse. Sedan vill de ge ytterligare minst två månaders föräldraledighet – som ska vara vikt åt fäderna och kunna tas ut som det passar familjen. Det föds för få barn i Europa. EU tror att ökad föräldraledighet med kvoterad pappa¨tid är lösningen.

I dag föds i snitt 1,59 barn per kvinna inom EU, enligt statistik från Eurostat. Långt ifrån de 2,1 som behövs för att det i framtiden ska finnas tillräckligt stor arbetskraft för att ta hand om den åldrande befolkningen och bibehålla Europas konkurrenskraft.

Men behöver vi fler barn eller är det enbart ett politiskt beslut. Redan för 10 år sedan läste jag:

”Europas demografiska kris innebär att den åldrande befolkningen och de minskande födelsetalen ger en allt mindre yrkesarbetande andel av befolkningen, vilket påverkar tillväxten, pensionssystemen och arbetslivet. Utifrån detta perspektiv är det nödvändigt att kvinnors sysselsättningsgrad i Europa ökar. Attityder till jämställdhet och kvinnors deltagande i arbetslivet är på så vis inte bara en demokrati- och rättvisefråga, utan också viktigt för en framtida ekonomisk tillväxt.”

Tankegångarna är alltså inte nya. Argumenten är de samma. En åldrad befolkning!

Så långt stämmer det ju! Befolkningen har blivit äldre – och friskare. Vårdbehovet av äldre skjuts framåt i tiden. Pensionssystemen hänger inte med och nu vill makthavarna ha en senare pensionsålder.

Men sen! Feminismen och jämställdheten kräver att kvinnors sysselsättningsgrad ökar – för att staten ska kunna betala ut de pensioner som vi har betalat skatt för att få. Men för att kunna öka sysselsättningsgraden så behövs det ju jobb – inte konstgjorda subventionerade sådana. Var finns dessa jobb? Industrier läggs ner eller robotiseras. Lantbruk läggs ner. Handel- och servicesektorn rationaliseras med självscanning och digitala tjänster. Det skapas inte fler jobb – snarare färre.

Jag läste för något år sedan att snittåldern för att få ett första jobb ligger kring 28 år! Så länge befinner de unga sig i utbildning eller arbetslöshet! Det är ju självklart att barnafödandet också har skjutits fram tills försörjningen är tryggad.

Men politiker verkar inte att förstå sammanhanget. När de unga går i skolan så måste de äldre jobba längre. När det inte finns tillräckligt många jobb för att kvinnor ska komma ut på arbetsmarknaden så måste det kvoteras pappa-ledighet.

”Europeiska länder har testat allt från skattelättnader till räntefria lån för att få medborgarna att utöka familjerna. Nu ska ett nytt EU-direktiv uppmuntra medlemsländerna att ge pappor minst tio betalda dagar ledigt i samband med ett barns födelse och sedan ytterligare minst två månaders ledighet som ska vara vikt åt fäderna och kunna tas ut som det passar familjen.

Livia Oláh säger att en av de mest effektiva åtgärderna länder kan sätta in är att se till att arbetsliv och familjeliv kan kombineras för båda föräldrarna, och att även män får vara hemma med sina barn.” enl SVT

Livia Oláh är universitetslektor och docent på Stockholms Universitet. Hennes uttalande påminner ganska mycket om vår feministiska regerings propaganda. Jag minns ju Annika Strandhälls ord, för någon månad sedan, om att det ”osar 30-tal” om Viktor Orbáns familjepolitik.

Orbáns regering vill satsa på att öka nativiteten bland ungrarna. Erbjuda barnfamiljer statssubventionerade lån, och kvinnor som har åtminstone fyra barn ska slippa inkomstskatt helt och hållet. Förmånliga låneprogram för bostadsköp kommer att erbjudas för familjer med minst två barn. Bilinköp kommer att understödas.

Men vår feministiska regering har sin lösning klar: kvoterade pappa-månader! Detta har de lobbat för i många år och nu vill de att hela EU ska gå samma väg. Varför tror jag inte på deras lösning? Det beror kanske på att de vill förenkla alla problem. Alla bekymmer anser de vara patriarkatets fel!