Det är för er skull!

Statsminister Stefan Löfven vädjar till Sveriges äldre, över 70, om att lyssna på rekommendationerna om distansering under en pressträff om coronakrisen under torsdagseftermiddagen.

– Det är tråkigt att begränsa sig men det är för er egen hälsa, säger han.

Han uppmanar de äldre att vara försiktiga och begränsa sina sociala kontakter för att undvika smitta samt att lyssna på myndigheternas råd.

Vi över 70 har blivit en väldigt populär grupp! Vi behöver extra uppmaningar och råd. Ännu en gång ska yngre generationer tala om för oss hur vi ska leva. Vi ska göras till en okunnig grupp som inte kan ta vara på oss själva..

Irena Pozar skrev en krönika i söndags som fick mitt blodtryck att rusa i höjden:

Bara för att din egen mamma lever betyder det inte att du är ung och bara för att du kan resa, gå på middagar och tränar regelbundet så betyder inte det att du inte tillhör riskgruppen ”äldre” när du är 70 år gammal. 

Jag säger inte det här för att provocera eller såra, jag säger det här för att det på riktigt är livsfarligt – och jag vill att alla boomers ska leva och skälla på oss millennials ett bra tag till. 

Men för att du ska kunna göra det så måste du offra socialt umgänge och resor i några månader. Du måste förstå att corona inte är som den influensa du varje år varnas för, men också vaccinerar dig mot. 

Du måste förstå att dina barn och barnbarn bara vill dig väl – och att de går sönder av oro när du beter dig vårdslöst mitt ett av de värsta sjukdomsutbrotten vi haft i modern tid. 

Med vilken rätt, talar hon om för mig att jag inte har eget förstånd att avgöra vad som är bäst för mig? Är jag omyndigförklarad bara för att jag har fyllt 70? Hon skriver att hon inte vill vara elak … men samtidigt sätter hon en mindre-vetande-stämpel på alla som fyllt 70.

Att åldras tog 70 år, att definieras som infektionskänslig uråldring tog cirka sju sekunder. Den tid Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell behövde för att, extra tydligt, slå fast: Är man över 70 ska man helst isoleras.

Så skrev Karin Thunbergs i SvD från i tisdags. Ja,jag känner nog detsamma!

DN:s Erik Helmerson är inne på samma spår som Irena Pozar och riktar sig i en ledare direkt till 40-talisterna och uppmanar dem att inte ”kokettera” med sitt lättsinne inför viruset – eftersom det är för deras skull vi gör uppoffringar.

Han kallar Karin Thunbergs text i SvD från i tisdags för självömkande och vill se mer solidaritet: ”Det var som att huvudproblemet med covid-19 inte är att många människor riskerar att dö utan att viruset får Thunberg att känna sig gammal”.

Ja, jag känner åldersföraktet! Vi över 70 ska veta vår plats. Vi ska lyda kommandot när de säger: Plats! Men tyvärr så är vi inga hundar och har inte tränats i Brukshundsklubben!

Sofia Mirjamsdotter: Det är en solidaritetshandling att stanna hemma ifall man är över 70 år!

Beska piller kommer från Tredje AP-fondens chef Kerstin Hessius. Den politik som förs för närvarande riskerar att leda till en depression när ekonomin tvärnitar. Hon antyder att vi håller på att offra människors framtid på 40-talisternas altare. Slaktarräkningen kommer den här gången framför allt att landa på 90-talisternas och 00-talisternas bord. Amelia Adamo och Karin Thunberg ska hålla sig hemma, och inte gå på vinbarer, gym. De ska vara tacksamma för alla uppoffringar som de yngre gör!

Jag blir så trött på all denna välvilja och omtanke! Den kom lite för sent. Som vanligt vill ni ha makten och bestämma.

Jag läste att vi inte ska erbjuda oss att passa barnbarnen nu i dessa virustider. Men ingenting om att ni inte ska be eller kanske kräva att vi ska göra det. Vi som har fyllt 70 ska ta ansvar för allting!

Jag hör, ser och läser inga sådana saker här i Spanien. Här lever man med varandra över generationsgränser. Tre generationer som bor tillsammans är ganska vanligt här. Här ser vi (eller såg innan vi sattes i karantän). Hela familjer tillbringa hela söndagen tillsammans på stranden. Det är mormor och morfar, föräldrar, barn, syskon, kusiner, vänner och hundar. Några fiskar, andra badar, några solar, några spelar kort, en del sparkar fotboll och naturligtvis finns det mobiltelefoner för spel och samtal. Men familjen är samlad! Alla är omtänksamma. Barnen hjälper de äldre och de äldre tar hand om de mindre barnen.

När jag tittar på dem så känns det med saknad som om jag förflyttar mig till 50- eller 60-talet. Det var så som vi levde då – över generationsgränserna. Den äldre generationen delade med sig av sin livserfarenhet till de yngre!

Nu talar våra barn om för oss att vi ska veta hut! 50-åringarna vill fostra oss! De talar om att vi inte har vett och förstånd nog att ta var på oss själva. Vi är inga sköra små porslinsdockor som ska förvaras i vitrinskåp. Vi är levande personer! Har vi misslyckats så totalt när vi uppfostrade er?

Ska vi känna oss som en belastning för närstående och samhälle? Är vi besvärliga som tänker på oss själva och som kräver att få ta samma del av samhället som resten av befolkningen? Vi som vägrar att inse att vi börjar bli gamla – ska vi begära ”Sista resan” enligt modellen i ”Människors barn” skriven av P D James eller låsa in oss i vår kammare? Ska vi tillbringa våra dagar med att lösa korsord och se på såpor på TV:n?

Kravlöshet gör tillvaron problematisk för medmänniskorna.

I min uppfostran har det ingått att göra rätt för mig! Jag lärde mig att alltid betala och att aldrig kräva något utan att ge något annat tillbaka.

Jag fick diska, bädda, hjälpa till med städning och springa ärende för att få min veckopeng. Jag visste att det var inte lönt att klaga. Först jobba och sen få belöningen. Jag lärde mig att göra mina läxor för att få bra betyg. Jag lärde mig att spara för att kunna köpa mina grammofonskivor eller ett par nya strumpbyxor eller en väska eller en chokladkaka.

Lär de unga sig sådana saker idag? Jag läste en grej om detta igår. En man hade sålt tomatfröer i en tomatklubb på FB. Han hade inte begärt förskottsbetalning. En del av de som hade köpt av honom hade uteblivit med betalningen. Det rör sig ju inte om några stora summor. Jag kan tänka mig att en person har köpt 5 olika sorters fröer á 15 kr + porto. Alltså en hundralapp. Men om 5 st uteblir med betalningen så blir det 500:- och är det fler så … Om man nu vill odla olika tomatsorter, som inte går att köpa i den ordinarie handeln, så tycker jag att man SKA betala för sina fröer! Nu vill ju denne man inte sälja fröer utan förskottsbetalning!

Vi upplever det överallt i samhället idag. Vissa människor vill inte göra rätt för sig. Hörde en intervju med en ung afghanman som har valt att leva kriminellt istället för att gå på gymnasiet. Han säger att det inte är hans fel för han får ju bara 2000 kr i månaden. Det räcker inte! Han måste sälja knark, råna och begå andra brott. Jag förutsätter att han får kost oh logi betalt om han går i skolan. De 2000 är alltså till kläder och fickpengar! Men han anser att det är inte hans fel att han begår brott!

Ofta hör vi om att den svenska skolan är så jobbig. Barnen klagar över att de måste stressa för bra betyg. De är inte självgående utan måste ha mycket hjälp av lärarna. Samma saker när de fortsätter sina studier. Vi besökte dottern och svärsonen under julhelgen för något år sedan. Svärsonen är doktorand och undervisar på högskolan. Studenter ringde hem till honom under julhelgen för att få hjälp med att skriva sina uppsatser som skulle lämnas in efter juluppehållet. Vi hörde hur han tålmodigt förklarade grundläggande begrepp för dem. Även på högskolenivå är en del studenter i stort behov av hjälp för att bli godkända. Blir de inte godkända så är det högskolans fel!

Jag ser ofta föräldrar som använder barn och barnbarn för att själv uppnå något. Vi ser de som själv har drömt om en idrottskarriär, som driver fram barnen för att lyckas där de själv misslyckades. Vi ser det alltför ofta i klimatdebatten. De har aldrig lyckats själv med att övertyga andra människor med att deras idéer är de rätta. Nu skickar de fram barnen! De förgyller sitt eget budskap med barnets naivitet och tillägger att vi måste tänka på barnens framtid. Men … vad har de gjort och vad gör de för att förbättra nuläget? Ingenting! Deras budskap var lika dåligt då som nu men nu ska de sälja in det med hjälp av barnen!

Alla dem som talar om att VI MÅSTE – gör inte själv så mycket. De bara kräver och vill bestämma! De har aldrig lärt sig att möta kraven själv. Men vi andra ska ta konsekvenserna av deras ovilja att följa krav men vilja att ställa krav!

Ärligt talat: Lika barn leka faktiskt fortfarande bäst

I de gamla ordspråken finns visdomen från alla generationer som levt före oss. Men på bara en eller två generationer har självklarheter som ”lika barn leka bäst”, ”kaka söker maka” och ”blod är tjockare än vatten” försvunnit ur språket – eftersom de klassas som rasistiska. Men djupt inom oss vet vi fortfarande att de är sanna, skriver Ingrid Carlqvist.

Läs hela artikeln HÄR.