Allt som oftast har jag funderat på om det bara är jag som är vuxen. När jag hör eller ser människor träta offentligt tänker jag: ”Så barnsliga de är!” Nu är vi där igen. Den Svenska Akademin – en av de viktigaste svenska kulturinstitutionerna med valspråket ”Snille och smak” – tvättar sin smutsiga byk offentligt i medierna. Denna s k elit uppför sig små barn i trotsåldern. Den sida som de nu har visat upp tyder inte på vare sig snille eller smak! Är de vuxna?
När blir människor vuxna? Enligt mig beror det på utveckling – fysiskt och intellektuellt. Enligt FN blir barn vuxna när de fyller 18 år och i Sverige blir vi myndiga när vi fyller 18 år. En vuxen person bör kunna ta ansvar för sitt liv och för sina handlingar. 18-åringen har ju rätt att delta i den demokratiska processen och får rösta om hur riket ska styras. Men när blir man vuxen?
Jag minns ett samtal med Anna som just hade fyllt 13. Hon hade en bror som var 11. Jag råkade säga ”… ni barn …”. Hon tillrättavisade mig med: ”Du menar Anna och barnet!” Ja, naturligtvis! Anna var tonåring och på väg att bli vuxen. Hon var inget barn längre! Rent fysiskt så var hon en liten kvinna men hon hade fortfarande mycket kvar att lära om vuxenvärlden. Hon var inte vuxen! Hon befann sig i en brytningstid mellan barn och vuxen.
För några generationer sen var konfirmationen den ritual som öppnade porten till vuxenvärlden. På 1960-talet blev utbildningstiden längre för många, men i 20-årsåldern kunde de flesta få både jobb, bostad och bli vuxna. I dag hinner de flesta bli kring 30 år innan de uppnått vad som förknippas med vuxenhet. Det innebär att de levt en tredjedel av sitt liv innan de kan känna sig vuxna. Dessförinnan är de ungdomar (med ungdomligt oförstånd).
Men är de vuxna vid 30? Knappast! De är så vana att staten, kommunen, föräldrar och släktingar tar ansvar och hjälper till när det behövs. De behöver inte ta något eget ansvar. Många tror att de kan så mycket och vill gärna bestämma över andra utan att ha någon som helst erfarenhet av arbetsliv, föräldraskap eller familjeliv. Men däremellan kryper det lilla trotsiga barnet fram!
Beror hela vår trasiga samhällsutveckling på att en stor del av befolkningen är fysiskt mogna men lever i en samhällsstruktur som inte tillåter dem att leva ett vuxenliv? Ingen människa mår ju bra av att inte få ta eget ansvar. Ansvarslösa människor begår dumheter. Samhällsstrukturen gynnar detta. Den ordning och reda som politikerna efterlyser gå knappast att åstadkomma med en befolkning som inte får ta eget ansvar! Det är politikerna som skapar det samhällskaos som vi har idag!
Hur blir det om ca 50 år om denna trend fortlöper? Blir ungdomstiden ännu längre – kanske till 40-45 år. Vem ska då ta hand om dessa förvuxna barn – omegor? Hur kommer framtidens samhälle att se ut?
Senaste kommentarer