Det är inte så länge sedan som det var en stor skam att bli med barn om man var ”manlös” eller ogift mor. Det skedde här i Sverige under en tid då Socialdemokrati dominerade politiken. Många unga gravida kvinnor gömdes undan på mödrahem. De födde ammade och skötte sina barn i sex månader tills det var dags att lämna bort dem till adoption eller fosterhem.
Cirka 300 000 barn har under åren 1920-1980 omhändertagits av samhället och placerats på barnhem, uppfostringsanstalt och fosterhem. Ibland under tvång och ibland frivilligt. Det fanns under välfärdssamhällets framväxt en stark tilltro till staten och till olika experters kunskaper och utlåtanden inom området. Syftet var att hjälpa barn som for illa i sina hem. Många barn fick det säkert också bättre. Men många av de placerade barnen blev tyvärr vanvårdade, misshandlade och utsatta för grova övergrepp i sina foster- och barnhem. En speciell utredning om övergrepp mot placerade barn, kallad Vanvårdsutredningen, tillsattes av regeringen 2006. Slutrapporten var klar 2011. En nämnd, Ersättningsnämnden, bildades 2013 för att ge ekonomisk ersättning och upprättelse till personer som utsatts för grova övergrepp i fosterhem och barnhem under åren 1920-1980.
”Syftet var att hjälpa barn som for illa i sina hem. ” Hur kunde någon veta att ett nyfött barn skulle fara illa eftersom mamman var ensamstående? Den frågan har jag ställt mig många gånger eftersom jag själv hade kunnat hamna på barnhem eller i foster- eller adoptivhem! Året var 1949 och jag skrev följande om händelsen i min blogg för 3 år sedan:
”En 22-årig fabriksarbeterska cyklar genom centrum. Den stora magen dras ihop i värkar emellanåt. Men hon måste ju hem och tvätta sig och byta kläder. Det är svårt att förstå att de 9 månaderna snart är över. Hon undrar om det blir en pojke eller en flicka. Hur kommer livet att bli för detta barn som hon aldrig själv kommer att få se växa upp. Det är svårt för ensamstående mammor! De har övertalat henne att adoptera bort barnet. Det ska tas ifrån henne direkt efter förlossningen. Det är nog bäst så?
Hon ligger på förlossningsbordet. När värkarna tar i som mest skriker hon. Då fräser barnmorskan: ”Sjåpa dig inte! Det gjorde du minsann inte när barnet tillverkades!”
Så är det över! Hon födde ett stort barn – en flicka, 54 cm lång och 5½ kg tung. Hon vill se på sin flicka men barnmorskan vägrar och kommer istället med adoptionspappret som hon ska skriva på. ”Nej! Jag skriver inte på innan jag har fått se henne och hålla henne i mina armar!” säger hon. Efter en del protester så bärs barnet in och får ligga i hennes famn. Det är då hon bestämmer sig! Jag ska behålla mitt barn! Ingen får ta henne ifrån mig!
Detta hände 22 juni 1949 kl 15,15 – dagen före midsommarafton. Barnet var jag. Ibland undrar jag hur mitt liv skulle sett ut om mor hade skrivit på pappret. Det får jag aldrig veta – och det spelar egentligen ingen roll!”
Vad hände då efter att mor hade varit obstinat och vägrat att lämna sin dotter i myndigheternas händer. Jo, hon tvingades att tillsammans med mig åka till ett mödrahem. Där skulle hon nog kunna övertygas om att lämna mig ifrån sig. På mödrahemmet härskade en ”kommandora” likt den som Astrid Lindgren beskrev i Emil i Lönneberga. Mor skulle uppfostras och lära sig att jobba. Hon hade jobbat och försörjt sig själv sedan hon var 13 men ansågs vara ”lösaktig”. Det var bara dåliga kvinnor som fick barn utan att vara gifta.
Efter några dagar på mödrahemmet tog min mor mig på armen, rymde och vandrade ca ½ mil till en släkting. Där fick vi bo ca 3 veckor medan mor skaffade ny bostad och ordnade fram en dagmamma till mig. När vi kom hem så fick vi täta kontroller från Barnavårdsnämnden. Allt för att kolla om mor skötte sig som mamma eller ej!
Under mina 10 första år hörde jag ofta en mening hemma. Mor sa den ofta när jag var gnällig och besvärlig, som barn faktiskt är då och då. ”Akta så att inte Barnavårdsnämnden kommer och tar dig” Det var det hotet som hon själv kände. Barnavårdsnämnden kunde ingripa och tvångsomhänderta barn! Om hon inte skötte sig som förälder och fostrade mig till ett snällt och lydigt barn så skulle jag tvångsomhändertas.
Barnavårdsnämnder fanns i Sveriges kommuner från 1902[fram till 1982. Enligt sociallagstiftningen hade kommuner rätt och skyldighet att ingripa när barn och ungdomar for illa eller gjorde sig skyldiga till ungdomsbrottlighet, skolk eller tiggeri. Barnavårdsnämnden hade dessa uppgifter.
Detta skedde under den tid som Socialdemokraterna dominerade politiken! Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit om en kvinna som legat bakom t ex tvångssteriliseringar, abortlagstiftning och barnstugor dvs dagens förskolor. Alva Myrdal, 1902-1986, en överklasskvinna som inte själv gillade sitt mödraskap designade den syn som Socialdemokraterna och kanske övriga partier har på barnomsorgen idag. Hon ansåg nämligen att det är samhället som ska ta hand om barnens uppfostran. Endast pedagoger är lämpade att fostra barnen.
De barn som växer upp i nutid är fostrade i förskolor i sann socialistisk anda!
Patrik Engellau 
Senaste kommentarer