VÅLD & BARN: De oskyldiga offren för svensk kriminalpolitik

Två lekande barn skadesköts under lördagskvällen i samband med en kriminell uppgörelse i Flemingsberg strax söder om Stockholm. Dådet fördömdes på sedvanligt vis av alla – men uppfattningen om hur denna typ av oacceptabla tragedier kan undvikas går isär. Hur har synen på polisarbete påverkat Sveriges brottsbekämpning? Hur fungerar relationen mellan rättsväsende, samhälle och brottslighet? Och vad händer med ett samhälle vars ideologi ligger på kollisionskurs med verkligheten?

Det skjuts för mycket i vårt trygga land

Skjutningar ingår inte i den svenska kulturen! Alla som innehar skjutvapen ska ha vapenlicens. Det är jägare och tävlingsskyttar som har vapenlicens. Men vi andra har inga vapen och inga licenser. Det ingår inte i den svenska kulturen att använda skjutvapen i statsmiljö. Vem är det då som skjuter?

Idag är jag arg och ledsen. Vem är det som förstör vårt land och vår trygghet? För några veckor sedan blev en polis skjuten i tjänsten. Igår kväll blev två små barn – ett i förskoleåldern och ett i lågstadieåldern – skjutna. 2020 blev Adriana 12 år skjuten. 2019 blev en nybliven mamma som hade sin baby i famnen skjuten. Vad är det som händer i vårt trygga land?

Försvara i första hand kvinnor och barn heter det! Men nu skjuts de på öppen gata och blir offer för gängkriminalitet. Barn, nyblivna mammor och poliser ska inte skjutas! Regeringen har ju gång på gång uttalat att de ska knäcka den organiserade brottsligheten! Men varför knäcker de inte den? Det känns som om stora delar av Sverige har för vandlats till Vilda västern. Men inte ens där sköts barn, nyblivna mammor eller poliser.

Våldet eskalerar, antalet illegala vapen som är i omlopp ökar, gängkriminaliteten ökar och det har ingenting att göra med fattigdom eller socioekonomiska faktorer att göra! Det fanns gäng även när jag växte upp. Men de var snälla som lammungar jämfört med dagens gängvåld.

Medierna och politikerna säger att vi överdriver – Sverige är ju tryggt! De säger att våldet ingår i vår kultur och kan absolut inte kopplas till migrationen!

Jag vill bara skrika rakt ut: SLUTA ATT BLUNDA FÖR FAKTA!

Våra makthavare är mer intresserade av att splittra befolkningen – och skapa vi och dom – än att ta itu med de stora problemen som finns i samhället. De bryr sig inte om brottsoffer. För de handlar allt om den egna karriären.

Jag är arg och ledsen idag. Många känner exakt likadant. Men det hjälper inte! Vad ska vi göra? Det ingår ju inte i vår kultur att införskaffa illegala vapen och ge oss ut på gator och torg för att försvara vår trygghet. Vår kultur tillåter oss inte att skjuta brottslingarna och försvara kvinnor, barn eller poliser. Vi känner en hopplös kamp mot den ondska som invaderar vårt land.

Två barn sköts igår kväll! Regeringen är ansvarig! De har släppt in brottslingar i vårt land och blundat för våldet som sprids! De har offrat den egna befolkningen på våldets altare!

Landsförrädare.

Många svenska politiker har blod på sina händer och de förråder Sverige och bereder väg för mördare, parasiter och fiender till kärlek, godhet och alla som vill leva i tillit och respekt för medmänniskan.

Ja, jag menar exakt vad jag skriver här och jag är därmed inte elak och jag begår inte våld på just det svenska verbet att förråda. Jag har inte importerat detsamma, utan det är fött och brukat sedan länge i mitt fosterland som jag älskar och vördar i oräkneliga sammanhang.

Sverige behöver inga höghastighetståg som kostar två hundra miljarder kronor. Sverige behöver den snabbaste och bästa vägen till lag och ordning, fred och frid för barn och alla människor som sköter sig, studerar, arbetar, betalar skatt och som aktar sin nästa.

En politiker som förråder sitt land är skyldig till medvetna lögner, lömska ränker och handlingar och framför allt svek mot alla varelser som vill leva i fred och endräkt med sin medmänniska.

Ingen polis i tjänst skjuts av misstag. En individ som bär vapen och avsiktligt med berått mod skjuter en polis i tjänst kan aldrig göra det av misstag och det finns inga undantag i världen.

Den skjutne polisens gravida hustru är även hon polis och likaså hans broder. Jag skäms inte för att skriva att jag gråter när jag hör det från pappan till den mördade sonen. Den gravida hustruns pappa är också polis. Därmed torde den familjen tjänat den svenska allmänheten mer än någon annan familj i Sverige. Jag klarar knappt att skriva det.

I går kväll sköts en tjugofemårig man till döds invid en skola i Huddinge. Således fortgår barbariet och kriget i Sverige. Det är ett mentalt och bokstavligt krig.

Jag har blivit stenad med ord och trakasserad av falska och enfaldiga journalister för att jag är den förste och ende författaren som skrivit sanningen om tillståndet i Sverige. Jag lider och sörjer över vad som händer i landet medan de tjänar lögnen och förfalskningen av verkligheten.

Jag är nationalist och kosmopolit i en och samma person och jag respekterar alla individer om vill leva i fred med sin medmänniska. Du och jag har inte bestämt var och när vi skulle födas och vem som skulle bli vår mamma och pappa. Vi har ursprungligen inte gjort oss förtjänta av att vara svenskar. Det är en gåva som vi skall förvalta på bästa sätt och vara tacksamma över.

Det räcker med en enda mördare och terrorist som härjar på Drottninggatan i Stockholm, Biskopsgården i Göteborg eller på Fersens väg i Malmö för att det skall beröra hela befolkningen i Sverige. Barnen ser och hör, läser och tvingas att veta. Det är en skam för landet och en oförlåtlig synd.

Alla brottslingar som är dömda till utvisning skall deporteras direkt med tvång. Det finns inga ömmande fall. En människa väljer att vara kriminell. Ingen behöver svälta och lida av hunger i Sverige. Här kan alla gå i skolan och dricka rent vatten och ha tak över huvudet i någon form. Det går alltid att söka hjälp och bistånd i olika avseenden.

Människor som är födda i landet och som har arbetat och betalat skatt skall alltid få pensioner så att de klarar sitt uppehälle och åtminstone livets nödtorft. Allt annat är en skam för Sverige.

Ni bör sprida denna krönika till alla läskunniga människor i Sverige. Björn Ranelid, i sorg och helig vrede, den andra juli år 2021.