Nu hände det igen! Jag läste om en undersökning som hade gjorts i en utvald grupp för att få de rätta svaren. Ett beställningsjobb? Det är iallafall så som jag tolkar det.
Barnombudsmannen, BO, har tagit fram den första rapporten om hur barn i förorts- och glesbygdskommuner själva uppfattar sin situation och sina framtidsutsikter. Svaret blev ”Barnen uppger bland annat att vuxenvärlden ignorerar och sviker dem och att våldet i vardagen begränsar deras liv.”
Vem hade då tillfrågats?
”Barnen som BO har mött och fått svar från bor i kommuner och förorter där barn i genomsnitt har sämre ekonomi, sämre skolresultat och sämre hälsa än i övriga landet och enligt BO riskerar barn att inte ha samma rättigheter beroende på var man bor.
Över 900 barn har svarat på enkäten och 88 barn har intervjuats. Deltagarna var mellan 4-20 år gamla.”
BO har alltså frågat barn som de själv redan har stämplat som de som riskerar att inte ha samma rättigheter beroende på var man bor. BO har alltså redan bestämt att dessa barn är det synd om. Hur frågorna var utformade redovisas inte men … Jag förutsätter att man inte har ställt samma frågor till alla 4-åringen kan väl knappast ha fått samma fråga som 20-åringen. En 4-åring kan inte svara på en enkät! 20-åringen är inget barn enligt FN. En 20-åring är myndig och vuxen! 4-20 år är ett stort spann med helt olika förutsättningar. Dessa borde inte blandas samman till en helhet.
”I barnens berättelser framkommer en bild av barn som känner sig bortglömda av både politiker och vuxenvärlden. Och det är skolan som får hårdast kritik enligt rapporten.
– Barnen lyfter kärleken till orten men många barn och unga beskriver också hur de många gånger möts av för låga förväntningar från vuxna i skolan. Att man inte ska bli något, att det inte ska gå bra. Och det som barnen beskriver är att man tar åt sig av det de vuxna säger, vilket kan innebära att man helt kan tappa sin framtidstro, och det är allvarligt, säger Anna Karin Hildingson Boqvist som är vikarierande barnombudsman.
4 av 10 pojkar i rapporten tror att deras bakgrund kan påverka deras framtid negativt och att de inte kommer få jobb när de blir vuxna.”
När svaret på denna undersökning blir att vuxenvärlden sviker barnen så ställer jag mig frågan: Har inte barnen föräldrar? De nämns inte! Istället läggs ansvaret på skolan och politikerna. 4-åringen går väl inte i skolan och 20-åringen bör väl ha gått ur gymnasiet?
I rapporten blandas också barn i glesbygden med barn i förorten. ”Barnen som BO har mött och fått svar från bor i kommuner och förorter där barn i genomsnitt har sämre ekonomi, sämre skolresultat och sämre hälsa än i övriga landet” Har barn i glesbygden ”sämre ekonomi, sämre skolresultat och sämre hälsa än i övriga landet”? Nej, det tror jag inte på! Däremot har barn i glesbygden längre väg till skolan, mer frisk luft och natur omkring sig än förortsbarnen. Alltså helt andra problem.
Trots att barnen i rapporten uppger att de trivs i sitt närområde präglas inte sällan deras vardag av våld, utanförskap och kaosartade skolor. De yngre barnen berättar om hur våldet i närområdet och på förskolan begränsar deras liv. Många barn tillåts inte att gå ut och leka på grund av kriminalitet. Men denna kriminalitet beror väl inte på vare sig politiker eller skolan? Var finns föräldraansvaret?
Men BO anser med utgångspunkt från denna rapport att Sverige brister i att skydda barn från våld i enlighet med barnkonventionen. Därför kräver nu BO att regeringen tar fram en nationell handlingsplan mot just våld. Vad ska hon göra med den handlingsplanen? Slå den i huvudet på de kriminella … eller … kräva mer resurser till redan resurskrävande områden?
Mohamed Omar 
Senaste kommentarer