Enskild beredskap men nedrustning av allmän beredskap

För drygt fyra år sedan uppmanades svenska folket via medierna att ha förnödenheter hemma så att var och en klarar sig i 72 timmar vid kris. Ja, vi hade och har det! Men det finns nog många privatpersoner som saknar den beredskapen. Dock undrade jag då och undrar nu vad som händer efter 72 timmar? Har vårt land beredskap för att hjälpa mig då? Nej, knappast!

Under den tid som befolkningen eventuellt har fokuserat på ett personligt beredskapslager så har den allmänna beredskapen rustats ned. Jag skrev en artikel om detta i januari 2016:

Det har varit diskussioner om rökning på offentliga platser, cykelhjälm, amning på restaurang, pappamånader, köttkonsumtion, mjölkkonsumtion, ADHD-medicinering, manligt skrevande med benen, åka gratis med kollektivtrafik, mobilanvändning, läxor, ordet hen, …, …. Det vill säga: Enskilda människors göromål och förbud som vill inskränka frihet och individualism.

Men …att vårt land är i sönderfall har vi inte fått diskutera. Då har genast rasist/fascistkortet kommit fram. Varje gång som vi nämner dåliga skolresultat, bostadsbrist, kriminalitet, vapen, problem, tiggeri, asyl, öppna resp. stängda gränser, statsskuld, krackelerad välfärd, åsiktskorridor, orsaker till problem, … så kommer det berömda kortet! Det har blivit tabu att tala om det svenska problemet!

Vilket är då det svenska problemet? En kort beskrivning av detta, enligt mig, är en inkompetent ledning! I en mer ingående analys ser jag en ”strutsregering” som sticker huvudet i sanden och hoppas att allt ska lösa sig själv. Den tycks sakna en helhetsbild av Sverige. Istället åtgärdas bara akuta problem och nya problem fortsätter att hopa sig. Det är ungefär som en punktering på cykeln: Vi klistrar på en lagglapp. Men när laglapparna blir för många pyser det ut luft lite här och lite där. Då är det kanske dags att investera i en ny cykelslang och kanske ett nytt däck!

Men vår regering fortsätter att blunda, sätta på laglappar, famla i blindo efter lösningar, kalla dem som påtalar problemen för rasister/fascister, vill att befolkningen ska diskutera dricka mjölk eller ej istället för de stora problemen. Vi har en inkompetent regering (och riksdag) som sviker medborgarna och slösar bort medborgarnas samlade resurser! Jag tycker att detta är väsentligare att diskutera än att inskränka personliga friheter typ cykelhjälm.

Det svenska problemet är att fokusera på att inskränka enskilda individers initiativförmåga istället för att hushålla med våra gemensamma resurser!

För drygt fyra år sedan såg jag det komma! Den krakelerade välfärden! För exakt fyra år sedan den, 10 juni 2016, sa statsministern följande i en riksdagsdebatt:

Del 1 i vår jobbagenda är framtidsinvesteringar. Det svarar upp mot det som Sverige nu skriker efter. Vi har bostadsbrist i 156 av landets kommuner, och därför fortsätter vi den förra regeringens viktiga arbete med regelförenklingar och snabbare byggprocesser. Men det räcker inte. Vi investerar också 6 miljarder kronor per år i bostäder för att Sverige ska bygga minst 250000 nya bostäder till 2020. Det är vi skyldiga Sveriges unga.

Vi har tåg som spårar ur och pendlare som står och stampar på perrongerna i vanmakt och vrede. Därför investerar vi nu i nya växlar, spår och signalsystem. Vi gör det för exporten, vi gör det för importen, vi gör det för pendlarnas väl.

Vi har en välfärd som skriker efter mer utbildad personal. Vi har opera­tionsköer som växer på ganska många håll. Därför investerar vi i fler sjuk­sköterskor och undersköterskor. Det blir över 4000 fler i äldreomsorgen, 20000 extratjänster och en välfärd där yrkesetiken och inte vinsten sätts i centrum.

Herr talman! Nu lämnar vi de låga ambitionernas politik. Nu börjar vi bygga Sverige!

Han visste alltså redan då! Nu har vi upplevt en pandemi och att vården inte har fungerat och att det saknats beredskapslager. Men vad har regeringen sysslat med under dessa fyra år? Vad har de använt våra resurser till? De har väl knappast lagts till välfärden?

I dagens riksdagsdebatt, alltså fyra år senare, upprepar statsministern likt en papegoja, enligt SVT:

Statsministern betonade att Sverige och välfärden nu måste rustas – och pekade på vården, äldreomsorgen och uppbyggnad av beredskapslager.

– Det här kommer att bli dyrt och kräva många människors arbete, säger Löfven.

Han tror att de flesta känner att Sveriges fokus nu måste vara på välfärden.

Vad har han och resten av regeringen fokuserat på under dessa fyra år? Han lovade ju då att prioritera välfärden! Men då skulle ju de enskilda personerna rusta för ett personligt beredskapslager. Varför rustade inte regeringen för vår gemensamma beredskap? Vart gick våra skattemedel? Vill vi betala mer i skatt för att regeringen ska fortsätta slöseriet och att papegojan ska fortsätta att upprepa samma budskap?

Kappvändarna: 7 politiker och opinionsbildare som bytte åsikt i ...

Den svenska marinaden saknar kryddor

Den svenska modellen är en politisk idé som i dess moderna tappning växte fram under 1930-talet. Modellen bygger på en jämlikhetsidé. Idén om det svenska folkhemmet resulterade i ett slags oskrivet samhällskontrakt. Vi har alla marinerats i denna modellen från vårt första andetag.

Vad innebär det att ha marinerats i denna modell? Ja, vi är nog mer eller mindre socialister allihop! Vi har invaggats i en känsla av att staten ska sköta allting. Sverige har i internationell jämförelse en stor offentlig sektor. Denna sektor kallas ofta för vår välfärd och består av hälso- och sjukvård, omsorg, utbildning, rättsväsen, försvar, kollektivtrafik och infrastruktur. För att bekosta detta så betalar vi skatter och avgifter. Sverige har ”de högsta skatterna” eller iallafall ”bland de högsta skatterna” i världen.

Men hur står det till med denna välfärd? Vi har blivit marinerade i tron att regeringen och riksdagen består av ansvarskännande människor med hög moral och rätt värdegrund. Det är de som vet vad som är bäst för oss medborgare. Det är de som hushållar med våra gemensamma resurser på ett ansvarsfullt sätt. Men stämmer det? Nej, under större delen av mitt liv har de byggt upp ett luftslott som jag och de flesta svenskar har trott på. Marinaden har blivit svagare och svagare. Vi medborgare har dock funnit oss i detta och blivit lydiga och snälla. Vi har ingen vana i att protestera. De protester som har kommit fram har raskt tystats med orden främlingsfientlig, rasist, fascist, nazist, populist osv.

Nu ställs vi inför det faktum att äldre människor vanvårdats inom åldringsvården – att de inte har fått den vård som de har rätt att kräva. Vi har också fått reda på att vårdpersonalen saknar skyddsutrustning, många av dem kan inte svenska, schemat gör att de går från åldring till åldring och sprider smittan till de gamla. De gamla får inte en komma till sjukhus eller får hjälp med andningen.

Protester framförs via sociala medier. Men vem lyssnar på dessa lama protester från människor som har uppfostrats till att vara snälla och lydiga? Hur gör de i andra länder?

En opinionsundersökning från CIS som publicerades under gårdagen visar att nära hälften av spanjorerna, eller 48,4 procent, inte litar på regeringens hantering av Covid-19-pandemin. Det är en ökning med sex procentenheter jämfört med undersökningen i april. 46 procent av befolkningen uppger att de har förtroende för regeringens hantering av pandemin.

Det började i stadsdelen Salamanca i Madrid som anses tillhöra de finare delarna av Madrid. Rörelsen ”Movimiento Barrio Salamanca-Núñez de Balboa” uppstod i förra veckan med att invånarna gick man ur huse klockan 21. Proteströrelsen har senare spridit sig till andra stadsdelar i Madrid som Chamartín, Mirasierra, Montecarlo, Alcorcón och Aravaca där även vänsteranhängare är bosatta. Det har även spridit sig till Málaga, Alicante, Badajoz, La Coruña, Málaga, Pamplona, Sevila, Valencia, Valladolid Salamanca, Barcelona och många andra städer växer protesterna varje kväll klockan 21 med att invånarna går ut på gatorna och slår på grytlock. Det är 9 dygn sedan protesterna började och de kräver regeringens avgång.

Missnöje med nedstängningen av samhället. motstånd mot vaccin och konspirationsteorier om coronavirusets spridning – kritiken mot hur Tysklands regering hanterat coronaepidemin leder till protester, som samlar en brokig skara demonstranter. I flera av Tysklands största städer har de nu demonstrerat i några veckor med krav på att samhället ska öppna och restriktionerna lättas.

Detta är två exempel på protester i andra länder. Men jag har svårt för att tänka mig att det svenska folket som är marinerade i den svenska modellen skulle gå ut på gator och torg, slå med grytlock och kräva regeringens avgång. Vi är för välanpassade och för snälla! Vi offrar våra äldre för att låta regeringen fortsätta med sin nedtrappning av välfärden! Det behövs mer kryddor i vår marinad för att vi ska reagera! Det behövs en välkryddad marinad för att politikerna ska börja lyssna och förstå.

Svenska Magasinet i Spanien

Ett starkt samhälle

För några dagar sedan läste jag ännu en gång orden: Sveriges projekt för det nya årtiondet – bygget av det starka samhället. Naturligtvis är det vår statsministers men framförallt socialdemokraten Stefan Löfvens ord. Jag funderar ännu en gång på vad han menar.

Ordet stark förknippar jag bl a med robust, okuvlig, hållbar, ståndaktig, rejäl, och stabil. Ett starkt samhälle borde alltså vara något att lita på. Men hur väl kan man lita på våra makthavare och när började tanken om ett starkt samhälle?

Redan Gustav Möller (1884-1970) tillskrivs att vara ”arkitekten bakom välfärdssamhället”. Han ville bygga ett starkt samhälle. Men han sa också:

”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”

Han ansåg alltså att de som är valda att bygga det starka samhället också måste hushålla med de skattemedel som de har till förfogande. Skattemedlen tillhör folket och ska gå tillbaka till folket!

Under hans första korta period som socialminister på 1920-talet var utrymmet för sociala reformer mycket begränsat. Men sedan kom Möller att leda socialdepartementet under nästan tjugo år från början av 1930-talet och framåt. Han drev igenom omfattande sociala reformer bl.a. allmän semester, folktandvård, allmänna barnbidrag, allmän sjukförsäkring med fri sjukhusvård och allmän folkpension. 

Tage Erlander inspirerades och återkom ofta till idén om det starka samhället. Under 1960-talet talade han ofta om det starka samhället som innebar en växande offentlig sektor, men utan förstatligande av näringslivet. Men använde också orden ”de stigande förväntningarnas missnöje”. Med detta menade han att att folkets ökade välfärd ledde till krav på ökade samhällsinsatser.

Men Erlander var övertygad om att en växande offentlig sektor enbart skulle stärka enskilda individers valfrihet och självbestämmande. Den offentliga sektorn skulle enbart finnas som ett skyddsnät för människor som var i behov av stöd. Han ville skapa ett mer demokratiskt och jämställt samhälle.

När Olof Palme tog över så utvecklade han idén om ett gott samhälle. Det kan bara växa fram om människor känner att de själva kan styra och kontrollera utvecklingen i samhället, ansåg han. När anonyma krafter tycks styra blir människor otrygga, tappar förtroendet för demokratin och därmed dör en bit av framtiden. Förutsättningen för framsteg är, och det återkom han ofta till, att människor känner sig trygga, först då kan de växa och kasta av sig oken.

Ett ”starkt samhälle” är enbart möjligt att förverkliga om alla känner sig delaktiga, om politiken ”är åtkomlig, möjlig för var och en att bedöma”. Och då kan demokratin inte förbehållas enbart de allmänna valen, den måste ”förankras nära vardagen”. Därför är det, säger han, ”utmärkt om vi kan decentralisera så många frågor som möjligt till det kommunala planet”.

Vad innebär då Stefan Löfvens starka samhälle? Vi ska göra det genom att sätta välfärden och tryggheten främst, skriver han. Men varför har då välfärden rustats ner under hans mandatperiod? Varför har demokratibegreppet från Palmes tid tonats ner – från ”förankras nära vardagen” till socialdemokraternas tolkningsföreträde av begreppet? Var har Möllers ord om Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket försvunnit? Erlanders valfrihet är fullständigt bortglömd i dagens S-politik som tvingar in småbarn i förskolan, föräldrarna till jobbet och de äldre tvingas in i undermålig äldreomsorg. Människor drabbas av psykisk ohälsa och våldet flödar i samhället!

Kan vi lita på det S-märkta ”starka samhället” årsmodell 2020? Var finns styrkan och tryggheten?

Bildresultat för dunderhonung

Tidigare äldre inlägg

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

My name is Lena

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life My Story

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

%d bloggare gillar detta: