Aspirin har inte samma effekt på en norsk person som på en inhemsk mexikan

Mexikanska Huichols, Tzeltals och Tarahumaras, peruanska Aymaras och Costa Rica Chorotegas och Guaymís är alla en del av en banbrytande studie om effekterna av vissa droger på över 6  000 latinamerikaner. Det är det största antalet etniska grupper som någonsin studerats för detta ändamål. Fyrtio forskargrupper med över 200 experter från olika länder har deltagit i studien och analyserat blodprover för att bestämma nästan slutgiltigt att aspirin inte har samma effekt på en kaukasisk norsk som på en inhemsk mexikan. Alla fysiska egenskaper som hud- och ögonfärg som gör oss unika kommer från vårt DNA, vilket också påverkar hur en person kommer att reagera på ett läkemedel och hur enzymer metaboliseras. Farmakogenetik är ett snabbt utvecklande vetenskapligt område i vissa delar av världen, men har hittills fokuserat på smala, mestadels vita befolkningssektorer.

Fyrtio forskargrupper med över 200 experter vågar nu uttrycka sig på ett sätt som PK-folket inte gillar! De vågar säga att vi har olika DNA och vår etnicitet avgör huruvida vi tål mediciner på samma sätt. Den mesta medicinforskningen sker bland den vita befolkningen. Men … är det så att den vita befolkningen är utnyttjad? Läkemedelsindustrin ser kanske att de kan tjäna mest pengar på den vita befolkningen? Men det känns orättvist att vita ska vara försökskaniner – och ställer upp på det – enbart för att de har mer pengar. Är det egentligen så bra att ha pengar?

Ibland är det inte roligt att få rätt! Precis så tänker jag nu! Jag har tillsammans med en mängd andra människor hävdat, under många år, att vi människor är olika. Jag lägger inte några värderingar i detta men anser att det inte ska var våra plånböcker som styr vår hälsa.

Den 24 mars 2020 läste jag i svenska medier att av de 15 som då hade avlidit i Covid-19 i Stockholmstrakten så var 6 somalier. Varje dödsfall i coronavirusets fotspår är ju tragiskt! Jag börjar naturligtvis fundera över varför somalier är överrepresenterade. Naturligtvis vet jag att gruppen döda är alldeles för liten för att kunna dra några slutsatser. Men nu funderar jag kring vilken medicinering de fick. Var det samma mediciner och samma doser som etniskt svenska fick? Tålde de inte medicineringen?

Jag tänker ungefär samma tankar om vaccinet mot Covid-19. Fungerade det olika beroende på etniciteten hos mottagaren? Var det anpassat till våra plånböcker? Jag anser självfallet att alla ska ha samma rätt till vård. Men vården ska vara anpassad till individen och inte dennes plånbok. När sambon drabbades av blodförgiftning efter en operation så ville både jag och han att hans medicinering skulle ta död på bakterierna han hade i kroppen. Det lyckades! Men jag kan inte låta bli att tänka tanken på om hans plånbok kunde påverka hans vård!

”Rekommenderad dosering beräknas utifrån vissa patienter, men vi ger dem till alla, vilket ofta orsakar biverkningar. Det är ett folkhälsoproblem, säger Llerena, ordförande för det spanska samhället för farmakogenetik och farmakogenomik (SEFF).

Vi är olika! Män är män, kvinnor är kvinnor långa är långa, tjocka är tjocka, mexikaner är mexikaner, svenskar är svenskar osv. Att det ska vara så svårt för vissa grupper att acceptera! Naturligtvis måste våra olikheter tas i beaktan. Våra olikheter ska inte diskriminera. Den dag som PK-folket erkänner våra olikheter så kanske vi kan bli mer jämställda inom vården och övriga delar av livet.

Mensförslag i Spanien

Spaniens socialistiska regering har idag godkänt ett lagförslag som innebär betald ledighet vid menstruationssmärtor. Förslaget ger anställda med kraftig mensvärk möjlighet till minst tre dagars ledighet varje månad mot läkarintyg.

Åtgärden är en del av ett paket om reproduktiv hälsa, som även omfattar avskaffad moms på bindor och tamponger samt en lagändring som tillåter 16- och 17-åringar att göra abort utan föräldrarnas godkännande.

Om förslaget godkänns i parlamentet blir Spanien först i Europa med att tillåta sjukfrånvaro pga menssmärtor.

”Vi kommer i lagen erkänna rätten till ledighet som finansieras av staten för kvinnor som har smärtsamma menstruationer”, twittrade jämställdhetsminister Irene Montero, som tillhör vänsterpartiet Podemos, på fredagen.

Som jag läser det, så ska alltså en kvinna som har svår mensvärk kunna vara hemma från jobbet, om hon har läkarintyg och med sjukpeng, mellan10 och 20 % av sin arbetstid. Spontant undrar jag vilka arbetsgivare som är villiga att anställa dessa kvinnor – speciellt då arbetslösheten är hög i Spanien! Dessutom blir ju dessa kvinnor omsprungna i karriärstegen. Den som har så stor frånvaro kan ju inte hålla sig ajour om allt som händer på jobbet! Den personen kan alltså inte sköta sitt jobb till 100 %.

Jag har själv levt med svåra menssmärtor och mycket riklig mens. Men jag har alltid försökt att sköta mitt jobb ändå. Att inte vara på jobbet innebär ju att arbetskamraterna måste göra mitt jobb också!

Feminister klagar jämnt på bristande jämställdhet men kräver alltid fördelar! En lag i denna riktningen kan försvaga unga kvinnors plats på arbetsmarknaden!

Hur vill ni ha det?

”Så kan vi inte ha det”, skriver jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) i ett pressmeddelande apropå den skeva inkomstklyftan mellan könen.

Kommissionen för jämställda livsinkomster har sedan i mars 2020 regeringens uppdrag att lämna förslag som syftar till att långsiktigt öka den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män.

I delredovisningen presenterar kommissionen en kartläggning och analys av hur offentliga stödåtgärder fördelas mellan kvinnor och män. Kommissionen redovisar också en översyn av hur relevanta myndigheter ger information och vägledning till kvinnor och män.

”Det skiljer uppskattningsvis 3,2 miljoner kronor i livsinkomster mellan kvinnor och män, så kan vi inte ha det. I kommissionens delredovisning kan vi se att myndigheters verksamhet kan påverka jämställdheten i samhället. Jag välkomnar rapporten som blir ett viktigt underlag för regeringen i det fortsatta arbetet, och ser fram emot att ta del av kommissionens slutrapport senare i år”, säger jämställdhetsminister Åsa Lindhagen.

Men … vad beror det på? Det finn alltid någon orsak. För att kunna minska skillnaderna måste man först förstå orsakerna! Vi bor ju i ett av de mest jämställda länderna. Alla svenska medborgare har ju samma rättigheter och skyldigheter – oavsett kön. Varför är det då skillnader? Naturligtvis handlar det om vilka val de enskilda individerna gör. Jag kollar statistiken på SCB. De har undersökt vilka vägar personer födda år 1990 har tagit efter fullföljd gymnasieutbildning.

Totalt sett läste kvinnor vidare på komvux, folkhögskola och högskola i högre utsträckning än män som istället i högre grad läste på yrkeshögskola. Till exempel har 64 procent av kvinnorna någon gång efter gymnasieskolan varit registrerade på en högskoleutbildning jämfört med 48 procent av männen.

Den vanligaste huvudinriktningen som personerna läste inom på högskolan var samhällsvetenskap, juridik, handel och administration och kvinnor i högre grad än män. Den näst vanligaste, och även den mest mansdominerade, var teknik och tillverkning. Den tredje vanligaste, och mest kvinnodominerade, huvudinriktningen var hälso- och sjukvård samt social omsorg.

Detta är kanske grundorsaken till olikheter i lön. Kvinnor studerar fler år och är alltså yrkesverksamma kortare tid än vad män är. Kvinnor gör andra yrkesval som inte är högavlönade.

Tre år efter gymnasiestudierna var 39 procent av männen etablerade på arbetsmarknaden jämfört med 26 procent av kvinnorna men skillnaderna är i stor utsträckning en följd av utbildningsvalen efter gymnasieskolan. 

Kvinnors val är alltså avgörande för hur kvinnors livslön blir. Kvinnor har exakt samma valmöjligheter som män har. Vad ska regeringen kunna göra åt detta? Kan de få kvinnor att göra andra val?

”Så kan vi inte ha det”, skriver jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) i ett pressmeddelande apropå den skeva inkomstklyftan mellan könen. Men hur vill hon ha det? Ska män träda tillbaka enbart för att kvinnor gör fel val?