Känslor är viktigare än fakta

För att påverka människor att göra skillnad måste nyheterna väcka känslor. Så skrev det det amerikanska tv- och nyhetsbolaget CBS news för ungefär ett år sedan efter en då utgiven rapport om hur medierna bör förmedla nyheter.

Den brittiska tidningen The Guardian har nyligen tagit fram riktlinjer för vilka ord som ska användas vid rapportering om klimatet. “Climate crisis” istället för “climate change”, “global heating” istället för “global warming” för att bättre spegla allvaret i de utmaningar vi står inför.

Vi vill vara vetenskapligt korrekta, samtidigt som vi är tydliga i vår kommunikation till läsarna om denna mycket viktiga fråga. Uttrycket ‘klimatförändringar’, till exempel, låter ganska passivt och milt när det som forskare talar om är en katastrof för mänskligheten, sa Katharine Viner, The Guardians chefredaktör.

The Guardian refererade även till Greta Thunberg som några veckor tidigare twittrade:

I Sverige har många medier anställt klimatreportrar.

Anne Lagercrantz, divisionschef på SVT:

– Vi har ingen policy i dag, men det är ett ämne vi diskuterar och pratar mycket om. Ordvalen är väldigt viktiga och vi på SVT har en viktig uppgift med att vara folkbildande i ämnet. Vi vill göra mer och bli bättre, sa hon.

Så läste jag om en inbjudan till en kurs för journalister:

Kursledare: Annicka Flovin
Datum: 23-27 nov 2020
Ort: Kalmar
Senaste ansökningsdag: 27 maj 2020

Visst måste du också rapportera om klimatet?! Det finns knappast en fråga som påverkar människor på så många olika sätt, både lokalt och globalt, som klimatet. Frågorna är svåra och många. Hur påverkas ditt bevakningsområde av klimatförändringarna?

Det finns mycket att bevaka och berätta, många perspektiv och röster att lyfta fram. Hur man skildrar övergripande frågor som utsläppsminskning och klimatanpassning ur ett lokalt företagsperspektiv, ekonomiska konsekvenser av klimatarbetet och hur omställningen kan skapa nya arbetstillfällen. För det handlar om en gigantisk omställning, klimatkrisen spänner över allt från sport till säkerhetspolitik och flyktingmottagande.

Stora nyhetshändelser som skogsbränder och översvämningar, vattenbrist och torka har sin självklara plats i redaktionernas nyhetsarbete. Men hur skapar du relevant och berörande journalistik till vardags på orten i frågor som i grunden är ett globalt fenomen?

Och vilka blir effekterna av Cornakrisen när vi ser på klimatfrågorna?

På Fojos kurs i klimatjournalistik får du grundläggande kunskaper om de senaste forskningsrönen, hur du bedömer och använder källor och hittar nyheter. Vi tar också upp hur du får till gestaltande reportage som berör och visar hur vi alla påverkas av en av vår tids största nyhetshändelse: klimatkrisen.

Journalister ska alltså lära sig att använda rätt ord och rätt argument för att påverka oss. Med andra ord ska de vara mer aktivistiska och propagandistiska iallafall då det gäller klimatet.

Naturligtvis har vi sett denna aktivism under mycket lång tid i en mängd olika frågor. Vi minns väl all rapportering om flyktingar som dog på Medelhavet. Flyktingströmmarna 2015. Ensamkommande barn. Gymnasieamnesti. Mäns våld mot kvinnor. #metoo. Knytblusmanifestation. Främlingsfientlighet. Polis- och vaktbrutalitet. Swish-journalister. Osv, osv, osv …

Nu kör medierna sin propaganda med Anders Tegnell som huvudperson. ”Hemma hos”- reportage. Fan club. Intervjuer om hur det känns att bli missförstådd. Han har mer eller mindre övertagit Greta Thunbergs roll.

Men det finns journalister som klagar på att förändringarna sker snabbt. Den globala coronakrisen får inte ta fokus från klimatet. Coronakrisen har drabbat människor över hela världen och dominerar våra medier. Över 360 000 artiklar eller inslag om corona hade publicerats fram till mitten av april i de svenska medierna. Alltså mer än dubbelt så många artiklar som skrevs om klimatet under hela 2019. 

Coronakrisen är global och kräver gränsöverskridande och nya sätt att arbeta på. Detta är något som svensk klimatrapportering borde ta fasta på. Utöka de utmärkta satsningar som gjorts på klimatredaktioner och klimatreportrar. Fortsätt bevaka klimatfrågan med än större intensitet, i Sverige men också i länder där såväl klimat- som coronakrisen slår hårdast mot människor, skriver Mette Kahlin Mcveigh, från Fores och Eva Åberg från Vi-skogen

Ja, vi får inte glömma den heliga klimatfrågan. Den är viktigare än allt annat: våldtäkter, misshandel, skjutningar, bilbränder, gängkriminalitet, vanvård av gamla, nedprioritering i vården, en skola som inte är värd namnet, politiker som vägrar att ansvar och slöseri med våra skattepengar. Jag känner ett stort äckel i denna aktivism! Jag vill ha fakta!

MYTEN OM 97 % KONSENSUS OM KLIMATET – JMM.NU

En ädel reform som drabbar äldre sjuka.

Ädelreformen 1992 innebar att kommunerna fick överta vårdansvaret för äldre som inte är akut sjuka. Det som kallades långvården ersattes av äldreboenden. Antalet vårdplatser på sjukhusen kunde minskas med över 40 % och de gamla skulle få all vård och omsorg de behövde i en hemliknande miljö. Det har aldrig riktigt fungerat. Nu i Covid-19 tider ser vi det tydligt!

Medellivslängden ökar och vi blir friskare. Ca 20 % av befolkningen är ålderspensionärer, av dessa är 19 % någon gång i behov av vård enl Socialtjänstlagen dvs ca 400 tusen personer, ca 100 tusen av dem bor på vårdhem medan resten får hemtjänst. Med denna hjälp ökar livslängden även hos en grupp som behöver omvårdnad. De flesta pensionärer behöver dock ingen vård utan klarar sig själv. Egentligen behöver de ingen vård överhuvudtaget förrän sina sista år i livet. Vårdbehovet skjuts framåt i tiden. Trots ev sjukdomar kan den äldre befolkningen livet som de själv vill och få är beroende av äldreboende.

Men det innebär också att sjukvården i livets slutskede blir ännu mer komplex. Enligt en rapport från Lunds universitet är vårdkostnaden det sista levnadsåret 26 gånger högre än när patienten har minst sex år kvar att leva. Vården av multisjuka äldre ställer stora krav på sjukvården. Undersökningar visar att gruppen äldre och multisjuka kan belägga upp till 90 procent av de slutna vårdplatserna på ett sjukhus och stå för närmare hälften av besöken på akutmottagningen. Den multisjuka har minst två kroniska sjukdomar, exempelvis parkinson eller diabetes, tar många olika läkemedel och kan när som helst drabbas av akuta sjukdomstillstånd som organsvikt. Vi har sett detta med all tydlighet i samband med Covid-19.

En sjukvård som har prioriterats ned med över 40 % har inte vårdresurser som räcker när ett virus härjar. Då är Ädelreformen bra! De äldre ska vårdas hemma. Enligt Socialtjänstlagen så har kommunerna ansvaret. Men sedan Ädelreformen infördes 1992 har kommunerna rationaliserat bort en stor del av personalen. Instegsjobb, praktikplatser och outbildad arbetskraft har trätt in istället. Äldreboende har i många fall blivit arbetsmarknadsåtgärder och integrationsprojekt. Få anställda har någon sjukvårdsutbildning. I statistiken ovan ser vi att nästan dubbelt så många har avlidit på äldreboende än vad de gjort som enbart haft hemtjänst – trots att den första gruppen bara utgör 1/4-del av dem som omfattas av äldrevården.

Ädelreformen som skulle innebära trygghet och helhetsansvar inom vården blev istället att  många äldre under de senate 25 åren har knuffats mellan olika vårdformer i en oklar ansvarskedja där ingen har ett helhetsgrepp. Från hemmet (och hemtjänst) till primärvården, från primärvården till ett boende och så tillbaka till hemmet. Diverse mellanvårdsformer, närakuter och sjukvårdsupplysning kan också vara inblandade, men förr eller senare blir man tvungen att besöka sjukhusakuten. När så befolkningen ökar kraftigt, och de äldre blir fler, då har vi en komplett vårdkris.

Trots mängder av utredningar de senaste 20 åren förblir problemen som Ädelreformen skapat olösta. Samarbetet mellan kommuner och landsting fungerar inte, vilket leder till mycket dubbelarbete och många onödiga transporter. Och naturligtvis blir det mycket lidande för den enskilde. De äldre har blivit en belastning – en kostsam sådan då politikerna hellre lägger pengar på annat!

Det är alltid den gamla, sjuka och kanske dementa människan som drabbas till slut! Ädelreformen var inte så ädel!

Hur bevara årsrika människor som resurs  Boende  Trygghet ...

Publicera och ducka

Jämte de tusentals liv som skördats och den ekonomiska kris som följer i coronapandemins kölvatten, kommer ett av de bittraste minnena från denna tid vara de fejder som konstant pågått på sociala nätverk. Det är sedan många veckor i princip omöjligt att publicera något som helst som har med coronakrisen att göra, som inte omedelbart slits i stycken i olika forum. Det är dessutom jaktsäsong på budbäraren.

Erkänner! Idag knyckte jag rubriken och ingressen från en spansk blogg. Men den konkretiserar mina tankar om yttrandefrihet, skjuta budbärare, använda invektiv, PK-ism, ”du får inte …” och allt det andra som jag har tjatat om de senaste 15 åren. Ibland känns det som när jag satt vid min resegrammofon på 60-talet, det hade blivit ett hack i skivan och den hakade upp sig och gick runt i samma spår istället för att gå vidare. Jag har blivit en tjatkärring men har hunnit förfina mina argument och avsluta diskussioner på ett fint sätt. Ett exempel är från gårdagen när någon kommenterade med ordet ”idiot” och jag svarade: ”Tack för ditt intresse! Men jag avslutar mina inlägg i diskussionen eftersom det inte är konstruktivt att använda ordet idiot!” Jag knycker några fler rader ur bloggen:

Att skriva om coronakrisen i Spanien för skandinaver (läs: svenskar), känns som att vara förpassad till en lerig skyttegrav någonstans i norra Frankrike anno 1916. Publiceringen av vilken som helst notis, artikel, för att inte tala om opinionsinlägg, är som att sticka upp näsan ovanför sandsäckarna vid frontlinjen. Överallt ligger krypskyttar i beredskap, med fingret på avtryckaren. Det handlar om att publicera och sedan ducka, fort som sjutton!

Är svenskar så speciella? Varför klarar en del svenskar inte av yttrandefriheten? Jag har blivit mer och mer övertygad under årens lopp om att det svenska språket har utarmats och invektiven har krupit in även i vårt skriftspråk. Redan i småskolan i slutet av 50-talet tragglade vi grammatik, rättstavning och välskrivning. Vi lärde oss skillnaden mellan talspråk och skriftspråk. Talet försvinner ju – om det inte spelas in. Men det skrivna ordet finns kvar. Alltså bör man uttrycka sig på ett sätt som inte kan misstolkas då man skriver – även om meningen kanske huggs ur sitt sammanhang. Det skrivna ordet når ut till många fler människor och bör anpassas efter detta. Men Postens slogan på 70-talet ”Skriv som du talar!” har påverkat vårt språk i negativ riktning.

Det är inte bara språket som har förändrats. PK-ismen har omöjliggjort en sund debatt där alla röster får höras. PK-ism dvs politisk korrekthet kan definieras som ”ett instämmande i åsikterna hos det för tillfället ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle.” PK-ister har sunder hela 2000-talet dikterat vad som får sägas i offentligheten. Medierna har hakat på och gjort åsiktskorridoren ytterst smal. Den som har haft ”fel” åsikt har fått invektiven stämplade i sin panna.

När argumenten har trutit så har ännu fler invektiv haglat. Jag vet inte hur den svenska skolan har fungerat i att lära ut debatteknik och argumentation. Men jag misstänker att väldigt lite tid har ägnats åt detta. Man måste ju respektera motparten och dennes åsikter även om man inte håller med. Ordet ”idiot” är inget argument. Det sprider bara förakt. I det demokratiska samtalet måste man acceptera att det finns människor med andra åsikter. Att utbyta åsikter på ett konstruktivt sätt leder till utveckling! Allt annat leder enbart till tystnad eller pajkastning. Men inga åsikter har ändrats i en sådan debatt!

Jag vill hävda att de människor som inte kan uttrycka sig utan invektiv och förklenande tillmälen bör omvärdera sitt deltagande i debatten. Pajkastning ingår inte i yttrandefriheten! är en stor del av svenska folket så marinerade i PK-ismen så att de måste uttrycka sig som Annie Lööf gjorde i slutdebatten inför valet 2018:

– Men hur uttrycker du dig, Jimmie? utbrast Annie Lööf.

– Du är alltid så arg Annie Lööf, sluta skrika och gapa i varje debatt, sa Jimmie Åkesson.

– Det gör jag väl inte?, svarade Annie Lööf (C).

Jo, det var just det som hon gjorde! Hon ville diktera villkoren och vad som fick sägas och inte sägas. Hon hade anammat PK-ismen och åsiktskorridoren. Hon märkte det inte ens själv för det hade blivit en självklar vana. Hon ville ju bestämma!

Det finns människor som borde hålla sig ifrån demokratiska samtal och debatter eftersom de aldrig har lärt sig att uppföra sig väl och acceptera andra deltagare och deras åsikter. Vi andra ska inte behöva ducka för deras pajkastning!

Tidigare äldre inlägg

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med bilder

My name is Lena

Ingenting är omöjligt!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

%d bloggare gillar detta: