Ett kränkt folk kan inte känna stolthet på befallning!

Den svenska Nationaldagen fick vi 1983 och att den blev helgdag 2005. Varför har inte svenska folket anammat denna dag? Varför känner vi inte stolthet över vårt fosterland? tittar på grannskapets flaggstänger, men ser inga svenska flaggor vaja för vinden denna 6 juni – inga andra flaggor heller för den delen. Flaggstängerna är tomma – har vi svenskar slutat att flagga? Jag ser på en lokaltidningens websida att vi har ett offentligt firande i stadsparken. Varför går vi inte man ur huse? Varför väljer vi att inte fira? Jag har aldrig själv firat dagen!

Jag minns dock Svenska Flaggans dag vid början av 1960-talet. Jag gick på en liten skola. Alla elever och lärare samlades på skolgården runt flaggstången. Vi sjöng och vaktmästaren hissade flaggan. Sedan gick vi in i rektorns trädgård (han bodde intill skolan). Det var enda gången på året som vi fick gå in i hans trädgård. Men denna dag bjöds det på saft och bullar i hans trädgård. Vi kände att det var en alldeles speciell dag – en dag att fira och att komma ihåg. Men … efteråt har jag aldrig firat denna dag – och kommer nog aldrig att göra det heller! Varför? Det känns inte som något angeläget.

Men jag blir så avundsjuk på Norges ”syttende mai firande”. Jag har deltagit i Spaniens nationaldags firande idag till minne av att Christoffer Columbus landsteg i Amerika den 12 oktober 1492. Dagen kallas också för ”Día de la Hispanidad”, Hispanidad är en sammanslutning av länder med ursprung från den iberiska halvön och Spanien. Den spanska flaggan hissades och alla ropade ”viva España”. Feststämning!

Både det norska folket och det spanska folket är stolta över sin dag sitt land och sin flagga! Jag önskar att jag kunde göra detsamma. Varför kan jag inte känna denna glädje på vår svenska nationaldag?

Jag antar att det beror på massinvandringen, politiker som har brytt sig mer om invandrarna än om det svenska folket, svenska traditioner har beskrivits som töntiga medan invandrarnas har beskrivits som berikande, att svensken har baktalats i medierna och att vi har kallats för rasister – fascister – nazister – homofoba mm och att vi inte vill ha något gemensamt med detta. Det svenska folket vill ha tillbaka sin svenska identitet och sitt svenska fosterland! Jag kan inte fira allt det som har tagits ifrån det svenska folket och vårt svenska arv! Det finns inom mig och jag är stolt över det. Denna nationalism kan ingen ta ifrån mig!

En liten spansk flicka firar Día de la Hispanidad med samma uniform musikkåren har och samma plåtburk på huvudet! Stolthet!

Ärlighet och hjälpsamhet varar längst

De flesta i min generation har lärt sig att vara ärliga och hjälpsamma. Vi har lärt oss att ta ansvar. Det känns skönt att vi har lärt ut detta även till de flesta yngre. De senaste två dagarna har jag sett att godheten finns kvar. Först var det när jag stelbent gick ner för flygplanstrappan kånkande på handbagaget. Då säger en vänlig man: ”Jag kan hjälpa dig att bära ner för trappan!” Jag blev naturligtvis jätteglad och tog emot hjälpen. Dagen därpå var det sambon som glömde sin mobiltelefon på en bänk. En halvtimme senare var den borta. Jag ringde upp hans telefon och en vänlig dam svarade att den var inlämnad i en kiosk. Så vi fick ta en liten promenad och hämta den. Vi blev naturligtvis glada över att det finns ärliga människor i Sverige.

I det svenska civilsamhället upplever jag att ärlighet, hjälpsamhet och ansvar finns kvar. Men vad är det då som Magdalena Andersson pratar om:

Vi behöver bygga en ny samhällsgemenskap i Sverige! Vi behöver ha mötesplatser och träffas. Se till så att alla barn tar sig igenom skolan, att vuxna kan gå från bidrag till arbete. Att vi bygger en samhällsgemenskap som grundar sig på rättvisa, respekt men också att vi alla i Sverige tar ett gemensamt ansvar för utvecklingen. För det finns en otrolig potential i vårt land, och det är den som vi ska ta till vara!

Samhällsgemenskap är just det som jag har mött de senaste två dagarna. Vi möts i vardagslivet och jag behöver inga andra mötesplatser att träffa människor på! Barnen har väl föräldrar och lärare som ska ta ansvar för deras utbildning? Rättvisa och respekt ska vara ömsesidig. Bara den som själv är rättvis och visar respekt kan räkna med att få sådan tillbaka!

Då det gäller utvecklingen så har ju politikerna tagit ifrån oss möjligheten att påverka den. De påminner oss då och då om att vi har demokrati, men har vi verkligen det? Politikerna bryr sig ju inte om vad folket tycker ändå!

Magdalena Andersson är ju inte ärlig! Hon ljuger och vänder på fakta. Hon anser sig ha tolkningsföreträde och annars blir hon arg! När jag hör hur hon hela tiden taktiskt slirar på sanningen så känner jag iskalla kårar längs ryggraden!

Bodil Jönsson har skrivit en krönika ”Upp till kamp – för sanningen!”:

Så låt oss då på allvar dra igång kampen mot sanningens dödgrävare, inklusive samtidens storljugare. Det är ingen lätt uppgift, för sanningsvrängarna har ett övertag: de kan förlita sig på fartvinden! De står sällan kvar där de nyss spridit sina spektakulära och fräcka hugskott. I stället far de iväg med vindens hastighet till ett annat sammanhang där de fortsätter sitt skramlande med tomma tunnor. Varje individuell skärpningskampanj typ ”men nu får du väl ändå sluta upp med att ljuga hela tiden!” är på förhand dömd att misslyckas. Sanningens dödgrävare har just genom sin fräckhet redan nått ohemult många beundrare. Skenbart folkliga är de i sin populism, och deras blå dunster är ytterligt förföriska. Försöker du bemöta dem med rationella argument blir du undanfnyst och på förhand underkänd bara för att du påstås höra till ”etablissemanget”.

Läs hela hennes krönika här.

Vi måste stå upp för kampen om ärlighet, hjälpsamhet och ansvarstagande men också om rättvisa och respekt. Magdalena Andersson visar total respektlöshet och har verkligen gett lögnen och elakheten ett ansikte!

Sommarens absoluta måsten

Jag fick ett annonserbjudande från Fyndiq på min mail om sommarens absoluta måsten. Det innehöll de vanliga klyschorna: solglasögon, parasoller, grillar, gräsklippare, resväskor, kepsar och paraplyer. Men när jag scrollade ner ökade adrenalinhalten ordentligt! Pride! Ja, just Pride: flaggor, slipsar, smycken, hängslen, skosnören osv! På vilket sätt är dessa prylar sommarens måste?

Jag kommer aldrig någonsin att köpa eller använda några av dessa prylar! Det är ren politisk propaganda! Nej, jag är ingen homofob men blir upprörd över att Pride har blivit en politisk manifestation och ingenting annat. Allt har blivit så sexualiserat och det naturliga klankas det ned på!

Jag läste Stefan Torsells text på FB idag och ser att han tänker ungefär som jag gör:

---

Världen är så stollig att jag inte längre begriper vad de håller på med och vad som är syftet. I USA har vansinnet avancerat längst. Det finns en organisation som heter Glsen. Glsen vänder sig till skolor för att stödja elever inom HBTQi+. Glsen tillhandahåller även rådgivning till skolledningar hur man ska hantera könskorrigeringar av barn utan föräldrarnas vetskap.

Det finns en klädkedja som heter Target med mängder av butiker. Ledningen för Target har givit sitt stöd till Glsen under en lång tid. I butiker har man tidigare undanskymt haft böcker för barn i genderfrågor och transgender. För någon vecka sedan gick Target steget fullt ut. Butiker var fyllda med Prideflaggor och barnkläder med tydlig inspiration av HBTQi+. Föräldrar reagerade omedelbart och lämnade Target. Informationen om tomma butiker nådde utökade medier i USA som återberättade vad som hade inträffat.

Bojkotten kom alltså i en annan ordning än för Bud Light. Kid Rock hade upptäckt genderreklamen för Bud Light och sköt prick på ett par av Bud Lights ölburkar. Videon delades och nådde allmänheten som därefter bojkottade Bud Light.

Kampanjen mot Bud Light startade av utökade medier, men mot Target reagerade mammorna. Target faller på den amerikanska börsen. Men Anheuser Busch som marknadsför Bud Light rasar på börsen. Hur kan det komma sig att företagsledare inte förstår vilka kunder de har?

Likaså Spendrups i Sverige som har en stor egen öltillverkning och även marknadsför andra ölmärken. Spendrups har sedan länge haft ett samarbete med Stockholm pride. Men HBTQ-världen är inte Spendrups målgrupp. Målgruppen är heterosexuella vanliga män, arbetare, småföretagare med en rätt så tydlig självuppfattning av att vara man, och som aldrig i sitt liv skulle kunna tänka sig att delta i Stockholms pride och bära trikåer. Spendrups blir nu huvudsponsor för Stockholm pride genom Heineken som är ett av Spendrups ölmärken. Det meddelade Spendrups den 3 maj i år. ”Ambitionen är att bidra till utvecklingen av Stockholm pride”, säger Spendrups. Så den som tar en bira från Spendrups bidrar till att utveckla denna nya trend med genderpolitik. Alltså inte bara behålla utan även utveckla.

När svenska folket har förstått detta så är det slut med Norrlands Guld.

Stefan Torsell

---

När ska det svenska folket reagera och bojkotta alla de företag som rider på Pride-vågen? Själv mår jag illa av all denna Pride-propaganda! Kan vi inte slippa den?