Mitt Almedalstal – 2018 och 2022

Inför Almedalen och med tanke på det kommande riksdagsvalet 2018 skrev jag ett eget Almedalstal. Det var allmänt skrivet och texten är lika giltig idag, fyra år senare. den handlar om hur alla människor bör behandla varandra och att vårt land skulle kunna må mycket bättre om alla som bor i vårt land levde enligt dessa enkla regler.

Detta är alltså mitt Almedalstal även 2022:

---

Om jag fick hålla ett tal i Almedalen – vad skulle det handla om? Det skulle inte vara några löften som jag inte kunde hålla eller något valfläsk. Inte heller skulle det vara några utopiska visioner. Nej, jag skulle nog hålla mig till mer jordnära ting!

Jag skulle nog börja med ordet HÄNSYN. I dagens samhälle ser jag en stor brist på hänsyn – hänsyn till varandra, varandras åsikter, varandras saker och varandras behov. Att ta hänsyn innebär att FÖRSTÅ varför människor tycker si eller så, varför människor vill göra olika saker. Vi behöver förstå varandra mycket bättre – förstå vad som händer om vissa personer inte följer givna regler t ex trafikregler, högerregeln, rondellkörning, grannsämja, renhållning, … Att inte förstå och att inte ta hänsyn åsamkar andra bekymmer, lidande, skador eller bara otrygghet eller otrivsel.

Att ta HÄNSYN och FÖRSTÅELSE får följden att man tar ANSVAR. Personligt ansvar borde varje människa ta – både enskilda personer och makthavare. Tyvärr så är det lite si och så med detta. Alltför många EGOISTER finns i vårt samhälle. De vill ha alla rättigheter men inga skyldigheter. Vi ser de överallt – grannar som väsnas, människor som obekymrat slänger skräp på offentliga platser, andra som gör idiotiska omkörningar och de som brer ut sig på andras bekostnad.

Vi ser de bland makthavare – då främst bland politikerna. De KAN och VET allt bäst utan att ha tagit reda på vad folket VILL. Politiker kan omöjligt veta vad som är bäst för mig eller för andra människor som bor i Sverige. De borde ju FRÅGA oss väljare om vad vi egentligen vill innan de genomför sina lagar och reformer. De borde ta hänsyn till sin befolkning och ha förståelse. Annars kan de ju inte ta ansvar!

För att få ORDNING och UPPFÖRANDE i vårt land krävs just ansvarstagande. Under många år har landet saknat ansvarskännande personer. Det är därför som den ena samhällsfunktionen efter den andra krackelerar. Vi ser resultatet av vanstyret. Så blir det i ett land där ansvarslösa hänsynslösa egoister får styra!

Mitt tal i Almedalen skulle alltså handla om de gamla, men väl prövade, moral- och etikbegreppen HÄNSYN, FÖRSTÅELSE, ANSVAR samt ORDNING och UPPFÖRANDE! Vårt land lider stor brist på detta!

Behövs mitt engagemang?

Repris från 2018 men lika aktuellt fortfarande!

---

Måste jag bry mig om vad som händer? Jag har kanske 30 år kvar att leva. Kan jag inte bara njuta av de 30 åren? Kan jag inte bara roa mig de åren? Jag vaknade av att solen sken in genom fönstret. En underbar dag att njuta av. Men ändå undrade jag: Har det hänt något under natten? Varför?

Jag skulle kunna leva pensionärsliv – gå på studiecirklar, åka på utfärder, spela boule eller något annat. Men … jag tänker! Hur kommer mitt liv att bli de sista åren? Det beror väl på vad jag gör nu för att förbättra det?

De barn som föds och växer upp idag ska ta hand om mig och andra åldringar och ge oss ett värdigt liv de sista dagarna eller åren om ca 25-30 år. Men kommer de att vilja göra det? Det beror väl till stor del på vad de själv har fått?

Det lilla barnet föds kanske i en bil på väg till BB för att närmaste BB är nerlagt. Eller i en sjukhuskorridor med sen stressad barnmorska som assistans vid ett av livets mest betydelsefulla ögonblick – födseln. Barnets ursprung är kanske dunkelt – en okänd pappa på en fyllefest eller en våldtäktsman som pappa eller en provrörsbefruktning. Mamma (och pappa) är mer intresserade av mobiltelefonen än av barnet.

Alltför tidigt (innan barnet kan prata, äta själv, gå på toaletten, tvätta sig, klä på sig, knäppa knappar osv) lämnas barnet till en förskola. I denna otrygga miljö finns en mängd andra barn som också pockar på den certifierade genus- och HBTQ-pedagogen som är mer intresserad av normkritik än av det lilla barnet.

Barnet växer upp i en otrygg förort med våld och kriminalitet som vardag. Polisen som saknar resurser. Tingsrätter som inte bryr sig om lagen. En skola där hälften av personalen saknar utbildning. En skolmiljö med så hög ljudnivå att eleverna behöver hörselskydd. En skolmiljö med stora ordningsproblem och där trakasserier och mobbing mer tillhör regel än undantag. En skola som mer har blivit en förvaringsplats än en institution att hämta kunskaper på. Familjen saknar betydelse. Barnet saknar betydelse.

Barnet lär sig tidigt att välfärd är något som kanske fanns men som nu är på väg att försvinna. De lär sig att politiker ägnar sig mer åt att lösa globala problem än åt landets problem. De lär sig att det heliga klimatet är viktigare än allt annat. Vulkanutbrott och solens påverkan ska vi glömma – det är ju vi människor som ska skämmas och späka oss. De lär sig att inte tala om problem – bara utmaningar. De lär sig att tala om det som fungerar men att sopa allt annat under mattan. De lär sig att politiker ägnar mer tid åt pajkastning, mobbing och trakasserier än åt samarbete.

Barnet lär sig tidigt att det som person inte har någon som helst betydelse. Barnet är bara en i mängden utan värde, som inte ska påverka och är utbytbar. Barn lär sig att inte bry sig om tidigare generationer. Varför ska de då ta hand om oss om 25-30 år? Det finns ju robotar som kan göra det!

Det är just därför som jag måste bry mig! Jag måste se till att de barn och ungdomar som växer upp idag får en vettig barndom. De måste få lära sig allt som vi fick lära oss när vi växte upp. De måste få känna trygghet i tillvaron. Annars kommer de inte att vilja bry sig om mig mina sista dagar, veckor eller år i livet. Då får jag finna oss i att en robot hjälper mig!

Rent egoistiskt måste jag, ge de politiker som inte bryr sig, en spark i baken. Jag måste protestera mot deras ovilja att lösa problem. Jag måste protestera mot globalismen. Jag måste se till att barnen – vår framtid – får tillbaka ett värde. Barnets uppväxt är den viktigaste valfrågan i höst!

Din digitala butler

Hur många av oss har en digital butler? Jag är helt övertygad om att Facebook har gett mig en sådan. Facebooks algoritmer har länge diskuterats. Varför finns det FB-vänner som jag aldrig ser i mitt flöde och varför dyker det upp mängder av vänförfrågningar från en mängd intressanta eller ointressanta människor? Varför får jag aviseringar om kommentarer på debattsidor som jag inte brukar läsa eller kommentera?

Så läser jag om ett experiment i England med en slags digital butler på tidningarna The Times och The Sunday Times sajter, gör succé. Det är den digitala butlern James som med hjälp av algoritmer kan lära sig vilken typ av artiklar den specifika användaren gärna klickar på – för att sen servera innehåll anpassat efter detta. Men snälla James! Tänk inte åt mig! Jag klarar själv av att välja vad jag vill läsa!

Ett nytt ord dök upp i vår vardag hösten 2017: filterbubblor. Det ordet spred sig som en löpeld i våra medier inför valet. Politiker och journalister var oroliga för vad som utspann sig i dessa filterbubblor och hur dessa kunde påverka valutgången hösten 2018. De lade ner mängder av resurser på detta. Jag skrev några artiklar om detta bl a denna från januari 2018:

Under de senaste åren har vi fått ett nytt ord – filterbubbla. Men vad är det egentligen?

”Filterbubblor har funnits i alla tider, även långt innan modern teknik. Förr kunde bubblan bestå av att man befann sig på en viss plats och inte visste så mycket om resten av världen eller att man befann sig i ett sammanhang där en enda syn på resten av världen dominerade. Så kan det förstås fortfarande vara, men den stora skillnaden nu är att vi får personligare bubblor i sociala media som formar vår världsbild. Det sker dessutom snabbare och mer automatiskt än tidigare.

Vi befinner oss dessutom i lite olika bubblor samtidigt. En bubbla kan bestå av alla som känner sig som Malmöiter där det dessutom finns de som också befinner sig i en vegan-bubbla och i en MFF-bubbla. Det går därmed inte att bli av med bubblorna, men vi kan aktivt motverka att filtret för vad som tränger in i bubblan blir för tätt genom att utsätta oss för åsikter som går emot de ”sanningar” som finns inuti varje bubbla.”

Ja, det är ju så som jag tänker – att det är ett nytt ord på något som har funnits alltid. Jag skulle vilja påstå att ordet innebär gruppgemenskap.  Inom gruppen håller vi ihop och har gemensamma normer. Vi ser ju detta överallt i samhället.

Medierna lever i sin filterbubbla. De har ett gemensamt att allt som Trump gör och säger är fel och helt galet. Idag hörde jag på Nyhetsmorgon en s k digital spaning. Då nämndes bloggare och som populära bloggar nämndes mode-, kändis- och sminkbloggar. Ja, det märks att dessa feministjournalister lever i sin filterbubbla. Män glömdes bort i sammanhanget och politiska bloggar verkar inte att finnas med på kartan.

Men när frågan om Facebook, Twitter och Instagram kom så blev det plötsligt viktigt att politikerna hänger med inför valet 2018! De politiska debatterna pågår dagligen och stundligen på sociala medier. Det är vanliga människor som debatterar och kommenterar. De flesta politiker verkar vara helt ointresserade av vanliga människors åsikter. De skriver ett inlägg men läser inte kommentarer eller kommenterar själv. De lever i sin filterbubbla!

Många som vill påverka inom politiken har en FB-sida där det inte går att kommentera. Bara vännerna inom filterbubblan kan kommentera. ”Vad bra du skriver!” eller ”Håller med till 100 %”. På de sidorna ägnar man mycket tid åt personpåhopp. Man spyr ett hat över människor som inte kan försvara sig och över deras åsikter. Så kan man fortsätta att odla sina myter om rasister, fascister, nazister, odemokratiska och hatiska idioter. Ja, ordet idiot förekommer mycket oftare på deras sidor än på öppna kommenterbara sidor! Det är de som bemöter det som de kallar för fake news med ännu mer fake news – för sanningen är alldeles för svår att erkänna.

Men ändå vill de ofta tysta andra filterbubblor – de som har ”fel” åsikter. #jagärhär påstår att de vill ha en bättre ton på nätet och öppnare mer inbjudande sociala medier. Men de har en sluten FB-sida där de gemensamt inom gruppen gör upp strategi på vem, vad och hur de ska angripa i grupp. De klampar in i diskussioner som de inte är inbjudna till och vill bestämma över hur diskussionen ska föras. De vill gärna stoppa in medmänniskor i filterbubblor så att de ska kunna förklara åsikterna, och människor som har dem, med att vara XXX:s svans. Ja, de lever själv i en filterbubbla och är själv en svans till grundaren av gruppen. Men det inser de inte.

Nej, jag lever inte i EN filterbubbla. Jag lever i många sådana – och har gjort det i hela mitt liv. Alla de som tror att dessa filterbubblor har betydelse – och vill tysta vissa bubblor – är rädda. De har svårt att förstå andra människors åsikter! Det handlar om stora egoister som vill ha makt över sina medmänniskor och deras tankar.

Nu försöker alltså medierna att SKAPA filterbubblor som de har specialanpassat till mig – de vill ge mig en digital butler. De vill tala om för mig att jag ska läsa artiklar om Stefan Löfven eftersom jag har klickat på sådana X antal gånger eller om klimat-Greta eller om abortfrågan eller om Trump. Men jag ska inte få några aviseringar om vad min kusin skriver – eftersom han skriver så sällan. Däremot kan jag få aviseringar från helt okända människor som skriver om saker som jag kanske har klickat på.

Tack för er omtanke! Men jag vill inte ha er digitala butler. Ännu så länge är jag kapabel att tänka själv och söka den information som jag vill ha! Era algoritmer är mer irriterande än hjälp och jag vill inte bli pådyvlad er propaganda!