Finns inte tankar som aldrig hörs?

Ibland måste jag läsa en text många gånger för att kunna analysera den. Ofta är det en mening som jag fastnar i. Hur tänkte den som skrev? Vad ville skribenten ha sagt egentligen? Så var det för några dagar sedan när jag läste en krönika av Karin Pettersson ”Så kapade högerns nätkrigare internet” . Egentligen kändes hela krönikan som ”Usch, dumma nätkrigare!” Men vad är egentligen en nätkrigare? Jag fastnade dock för två meningar. Jag gapskrattade första gången när jag läste dem:

”Det är långt ut på högerkanten som nätets logik fungerar som bäst. Delvis för att det här finns åsikter som tidigare inte haft någon plats i det offentliga samtalet.”

Jag skrattar fortfarande men sätter ibland skrattet i halsen Vad menar hon? Jag försöker att analysera raderna. Kan det vara så att hon tycker att allting var bättre innan ”högern” hade en plattform att göra sin röst hörd på och där de kan diskutera? Menar hon på fullt allvar att världen var bättre när en stor del av befolkningen hade munkavel? Existerade inte de åsikter som aldrig nådde det offentliga rummet?

”Men också för att nätet gör att ett relativt litet antal personer får stort genomslag om de är passionerade och bra på att länka till varandra.” fortsatte krönikan.

Men om dessa ”relativt litet antal personer” inte gjorde sina röster hörda så skulle vi fortfarande haft en ”elit” som härskade över nyhetsflödet. Men det är kanske så hon vill ha det?

I en demokrati bör alla människor ha samma möjligheter att framföra sina tankar. Tankarna finns ju även om de inte hörs offentligt. Jag hör människors tankar när jag pratar med grannarna vid staketet eller vid möten på bussen eller ett samtal på väg till affären eller på en utflykt eller i sociala medier. Tankarna finns även om ”eliten” sopar de under mattan. Så länge som de fortsätter att sopa, så kommer de att fortsätta att bli förvånade över att vi inte uppför oss och röstar rätt i de allmänna valen!

”Men drivkrafterna bakom uppmärksamhetsekonomin skapar också ett slags självspelande vredesmaskin, som suger upp människors tid och får dom att stanna så länge som möjligt på Facebook.

Företaget vet att ilska, sentimentalitet och upprördhet är sådant som kopplar greppet på folk och gör det svårt för dem att vända bort blicken.”

Kan hon verkligen mena att om inte Facebook fanns så skulle inte människor känna ilska, bli sentimentala och upprörda? Förstår hon inte att det måste finnas något som utlöser ilskan? Jag kan ju knappast bli arg på en person eller en företeelse om det inte har hänt något som bryter mot mina värderingar. FB kan ju inte tala om för mig att idag ska du bli upprörd över det som t ex statsministern har sagt. FB kan inte tala om för mig att jag ska skriva en artikel om krönikan som jag läste. Inte ens mina FB-vänner kan få mig att kommentera, dela eller gilla om jag inte själv vill.

Jag väljer själv hela tiden om jag ska bli ilsken, sentimental, glad, ledsen eller likgiltig på det som jag läser. Oftast scrollar jag igenom mitt flöde. Om något verkar vara intressant så läser jag men annars lämnas det åt sitt öde. Sociala medier är bara ett sätt att sätta ord på sina tankar.

Mina och andras tankar finns även om de inte når offentligheten! Även om de sopas under mattan så kommer de att avgöra valresultatet!

 

 

Annonser

Vilka tillmälen och beteende är värst?

Nu måste jag erkänna att jag ännu en gång har ägnat mig att ”tjuvläsa” andra människors FB-sidor. Jag gör det för att få reda på hur andra människor tänker och absolut inte för att hänga ut någon. Jag kommer aldrig att uppge deras identitet bara fragment av deras funderingar. Dåligt samvete för det? Nej absolut inte! Det är personer som har kallat mig för alla de där orden som jag vet att jag inte är. Det är människor som inte drar sig för att ljuga och svärta ner andra människor. Dessa personer är som såpade grisar – lika hala och omöjliga att få en seriös diskussion med!

Nu till min senaste tjuvläsning som har gjort att jag funderar över vilka tillmälen och beteende som är godkända. Jag erkänner att hela denna artikeln starkt kommer att påminna om något hämtat ur skvallerpressen. Det började egentligen med att en person skrev om att någon tänkte kasta surströmming över de afghanska ungdomarna på Medborgarplatsen. Om det hade varit sant så hade jag tyckt illa om beteendet men … Jag lyckades spåra det till att någon hade skrivit på flashback att effektivaste sättet att få slut på demonstrationen hade kanske varit att slänga en burk surströmming på trappan! Alltså – en fundering, ingen uppmaning och  inget beslut om verkställande!

Men …nu rustade sig min gamla antagonist efter att ha läst på ”hatsajterna” om tilltaget! Tog på sig gamla kläder som kunde slängas om vederbörande fick surströmming på sig . Gav sig av till Medborgarplatsen. Ingenting hände så vederbörande återvände dagen efter rustad med termoskanna och inriktad på det värsta. Det värsta som hände var att: ”Åsa Westerberg var där. Hon är en av de högerextremas mobiliserare och driver en blogg!” Åsa intervjuade killarna på trappan.

Ja, jag vill inte försvara inlägget i Åsas blogg. Det innehåller alltför många invektiv och tillmälen som batikhäxor, kvinnohatarkulturer, primitiva skäggbarn och sinnesslöa islamofila PK-slödder. Nej, det är ord som aldrig förekommer i mitt vokabulär. Jag mår illa av så låg diskussionsnivå!

Min antagonist utsåg emellertid Åsa som en representant för alla som inte delar hennes egen åsikt. Besviken på att det aldrig kom fram några surströmmingsburkar,  diskuterades det istället friskt om ordet batikhäxa på FB-sidan. ”Man skriker inte ”batikhäxa” åt kvinnor med färgat hår och socialt engagemang.”

Dessutom kommenterades det att ”Ann Heberlein var där, blev intervjuad framför killarna på trappan. Bredvid stod hennes make Erik van der Heeg och såg påtagligt lantjunkar-aktig ut. I höga ridstövlar av gummi och i beige-gröna jägar-kläder.”

Ja, så var det med surströmmingskastandet vid Medborgarplatsen i helgen. Ordet batikhäxa var upprörande och Ann Heberlein med makes närvaro var fruktansvärd. Likaså att Åsa Westerberg gick runt och intervjuade. Enligt vad andra har kommenterat på andra sidor så blev Åsa kallad för rasist, nazist och hora. Hon har blivit utsatt för mordhot efter sitt besök på trappan!

Vilka tillmälen och beteende är egentligen värst? Jag graderar inte dem för det kan ju varje sunt tänkande människa göra själv! Men … Min antagonist anser tydligen att ordet batikhäxa är värre än alla de ord som hon själv klistrar på sina medmänniskor. Hon anser att hon har rätt att skriva om hatsajter, högerextremas mobiliserare och att se påtagligt lantjunkar-aktig ut. Hon har rätt att sitta och vänta på ”surströmmingsparty” och rätt att ondgöra sig över andras beteende. Hon har ingen som helst förståelse för de människor som inte vill få en mängd okvädningsord på sig för de får ju skylla sig själv.

Så enkelt allt hade varit om alla hade funderat över hur de ska uppföra sig mot varandra – oberoende av sina åsiktsskillnader. Då hade vi sluppit en mängd  missuppfattningar och tråkiga attityder. Då hade kanske förståelsen för varandra ökat och polariseringen minskat.

Men jag ser två världar som aldrig lär mötas! Jag kommer nog alltid att vara den brunfärgade onda individen. Hon kommer alltid att uppföra sig som den goda såpade grisen!

 

Bevisbörda

I dagens polariserade samhälle så är det lätt alltför lätt att bli inklistrad i ett fack där man inte hör hemma. Den som försvarar någon anses vara likadan själv. Jag försvarar demokratin och yttrandefriheten. Jag anser att yttrandefriheten ska gälla för alla utan undantag. Men så får man inte tycka! Vi kan ju inte tillåta rasister, fascister och nazister att yttra sig! Jo, jag anser att de ska ha exakt samma rättigheter att yttra sig men … jag behöver inte lyssna till deras budskap eller ta det till mig. Jag kan gå förbi och lyssna på något annat. Om jag vill lyssna ska jag få göra det och kunna göra min egen analys av vad de säger.

Ungefär så tänker jag. Jag kan inte förstå varför denna grupp människor ska särbehandlas. Alla andra har ju rätt att uttrycka sina åsikter. Men när jag försvarar vår demokratiska rätt att yttra oss på detta sätt så blir jag kallad för högerextrem! Jo, jag tackar! Jag tycker lika illa om nazismen som de flesta andra men jag anser att allt ska gå att diskutera och inget ska tigas ihjäl.

När jag sedan får reda på att jag måste bevisa att jag inte är högerextrem, genom att fördöma och ta ifrån vissa grupper deras yttrandefrihet, så tycker jag att de går för långt. Varför måste jag bevisa min oskuld? Är det inte de som beskyller mig som först måste ta fram någon form av bevis?

 

För mig är det ganska enkelt. Jag sympatiserar vare sig med högerextrema eller vänsterextrema. Men jag anser att de ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Alla ska följa vår lagstiftning och dömas om de bryter mot den. Ingen ska ha större rättigheter än någon annan. Mitt enda bevis för vem jag är den blogg som jag skrev 21 december 2015: När blev jag rasist.

”Funderar ofta varför jag har fått en rasiststämpel i pannan. Jag har ju inte blivit annorlunda! Jag har försökt att summera mitt liv för att få klarhet.

När jag var liten så hade jag en tysk dagmamma och en lekkamrat från Ungern. I skolan hade jag danska, tyska och jugoslaviska klasskamrater. När jag började gå ut och roa mig så träffade jag greker, italienare, libaneser o kanadensare. Var med och samlade in pengar till de fattiga barnen i Tanganyika (numera Tanzania). I mitt arbetsliv har jag stött på engelsmän, finnar, norrmän, iranier, irakier, vitryssar, vietnameser, burundier, kongoleser o albaner. Jag har gjort affärer med indier, bengaler, nepaleser o tjecker. Under semestrarna har jag bl a besökt Egypten o Marocko. In i vår butik kommer alla olika nationaliteter. Det har aldrig varit några bekymmer och jag har aldrig känt mig rasistisk!

Har alltid behandlat människor utifrån deras beteende. Har också tyckt illa om när någon kallts för ”blatte” eller ”husneger”. De orden finns inte i mitt eget vokabulär! Bland alla de människor som jag har träffat anser jag att den blåsvarta mannen Salvator från Burundi är intelligentast, Phillipe en chokladbrun man från Kongo tillhör nog en av de snällaste, Kosovoalbanen var nog den minst pålitliga och några svenskar har varit de största skitstövlarna.

Men hur började då detta med rasism? Har försökt gräva tillbaka.  År 2006 fick SD 2,93 % i riksdagsvalet. Då fick S stora skälvan. De bestämde sig för att göra ALLT för att SD inte skulle komma in i riksdagen. De kontaktade EXPO och tillsammans med ABF producerades studiematerialet ”Sverigedemokraterna – ett parti som andra?” 2007. Sedan satte de igång en kampanj som gick ut på att eliminera ”det främlingsfientliga SD”. Propagandan var hård inför EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. Men det lyckades ju inte! SD kom in i riksdagen med 5,7 %. Det var då som väljarna skulle straffas för att inte göra om ”dumheten” att rösta på SD. Det var då som alla som inte höll med per automatik var SD:are, främlingsfientliga, rasister, …  Allt detta var skapat av S – enbart för att de inte ville dela med sig av makten!

Det var just det som hände när jag blev rasist! Jag röstade inte på SD, var inte främlingsfientlig eller rasist men tog avstånd från den mer och mer militanta feminismen. Det var då som jag fick min stämpel! Jag var farlig eftersom jag vägrade att räta in mig i leden! Jag skulle demoniseras på samma sätt som SD:arna hade blivit. Alltså fick jag alla skällsorden klistrade i pannan och alla lögnerna om mig serverade på sociala medier. Men … de lyckades inte! Inget sådant biter på mig! Jag har ju självkännedom och vet vilka åsikter som jag har. Det räcker för mig!”

Så skrev jag då Nu skriver jag ungefär samma sak. Jag har hög moral och anser att man alltid – utan undantag – ska behandla andra människor så som man själv vill bli behandlad! Jag håller hårt på jämställdhet. Ingen ska få några fördelar på andras bekostnad. Ingen ska utnyttja någon annan. Ingen ska göra någon annan illa – vare sig fysiskt eller psykiskt. Ingen ska behöva ta emot andra människors glåpord eller dumhet.

Nej jag behöver inte bevisa att jag inte är högerextrem. Jag har rättighet att skriva om Orwell – trots att han var kommunist. Jag har rättighet att använda frasen ”Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem!” – både då det gäller högerextrema och vänsterextrema. Jag har rätt att använda Dan Eliassons ord: ” Vad har den personen varit med om för något, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauma som han bär med sig?” även då det gäller en högerextrem eller vänsterextrem.

Enbart väldigt inskränkta och osäkra människor försöker tränga in mig i ett hörn där jag inte hör hemma. De kommer aldrig att lyckas och kommer aldrig att tysta mig!

 

Tidigare äldre inlägg

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

ulsansblogg

mina guldkorn i vardagen

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

%d bloggare gillar detta: