Bevisbörda

I dagens polariserade samhälle så är det lätt alltför lätt att bli inklistrad i ett fack där man inte hör hemma. Den som försvarar någon anses vara likadan själv. Jag försvarar demokratin och yttrandefriheten. Jag anser att yttrandefriheten ska gälla för alla utan undantag. Men så får man inte tycka! Vi kan ju inte tillåta rasister, fascister och nazister att yttra sig! Jo, jag anser att de ska ha exakt samma rättigheter att yttra sig men … jag behöver inte lyssna till deras budskap eller ta det till mig. Jag kan gå förbi och lyssna på något annat. Om jag vill lyssna ska jag få göra det och kunna göra min egen analys av vad de säger.

Ungefär så tänker jag. Jag kan inte förstå varför denna grupp människor ska särbehandlas. Alla andra har ju rätt att uttrycka sina åsikter. Men när jag försvarar vår demokratiska rätt att yttra oss på detta sätt så blir jag kallad för högerextrem! Jo, jag tackar! Jag tycker lika illa om nazismen som de flesta andra men jag anser att allt ska gå att diskutera och inget ska tigas ihjäl.

När jag sedan får reda på att jag måste bevisa att jag inte är högerextrem, genom att fördöma och ta ifrån vissa grupper deras yttrandefrihet, så tycker jag att de går för långt. Varför måste jag bevisa min oskuld? Är det inte de som beskyller mig som först måste ta fram någon form av bevis?

 

För mig är det ganska enkelt. Jag sympatiserar vare sig med högerextrema eller vänsterextrema. Men jag anser att de ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Alla ska följa vår lagstiftning och dömas om de bryter mot den. Ingen ska ha större rättigheter än någon annan. Mitt enda bevis för vem jag är den blogg som jag skrev 21 december 2015: När blev jag rasist.

”Funderar ofta varför jag har fått en rasiststämpel i pannan. Jag har ju inte blivit annorlunda! Jag har försökt att summera mitt liv för att få klarhet.

När jag var liten så hade jag en tysk dagmamma och en lekkamrat från Ungern. I skolan hade jag danska, tyska och jugoslaviska klasskamrater. När jag började gå ut och roa mig så träffade jag greker, italienare, libaneser o kanadensare. Var med och samlade in pengar till de fattiga barnen i Tanganyika (numera Tanzania). I mitt arbetsliv har jag stött på engelsmän, finnar, norrmän, iranier, irakier, vitryssar, vietnameser, burundier, kongoleser o albaner. Jag har gjort affärer med indier, bengaler, nepaleser o tjecker. Under semestrarna har jag bl a besökt Egypten o Marocko. In i vår butik kommer alla olika nationaliteter. Det har aldrig varit några bekymmer och jag har aldrig känt mig rasistisk!

Har alltid behandlat människor utifrån deras beteende. Har också tyckt illa om när någon kallts för ”blatte” eller ”husneger”. De orden finns inte i mitt eget vokabulär! Bland alla de människor som jag har träffat anser jag att den blåsvarta mannen Salvator från Burundi är intelligentast, Phillipe en chokladbrun man från Kongo tillhör nog en av de snällaste, Kosovoalbanen var nog den minst pålitliga och några svenskar har varit de största skitstövlarna.

Men hur började då detta med rasism? Har försökt gräva tillbaka.  År 2006 fick SD 2,93 % i riksdagsvalet. Då fick S stora skälvan. De bestämde sig för att göra ALLT för att SD inte skulle komma in i riksdagen. De kontaktade EXPO och tillsammans med ABF producerades studiematerialet ”Sverigedemokraterna – ett parti som andra?” 2007. Sedan satte de igång en kampanj som gick ut på att eliminera ”det främlingsfientliga SD”. Propagandan var hård inför EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. Men det lyckades ju inte! SD kom in i riksdagen med 5,7 %. Det var då som väljarna skulle straffas för att inte göra om ”dumheten” att rösta på SD. Det var då som alla som inte höll med per automatik var SD:are, främlingsfientliga, rasister, …  Allt detta var skapat av S – enbart för att de inte ville dela med sig av makten!

Det var just det som hände när jag blev rasist! Jag röstade inte på SD, var inte främlingsfientlig eller rasist men tog avstånd från den mer och mer militanta feminismen. Det var då som jag fick min stämpel! Jag var farlig eftersom jag vägrade att räta in mig i leden! Jag skulle demoniseras på samma sätt som SD:arna hade blivit. Alltså fick jag alla skällsorden klistrade i pannan och alla lögnerna om mig serverade på sociala medier. Men … de lyckades inte! Inget sådant biter på mig! Jag har ju självkännedom och vet vilka åsikter som jag har. Det räcker för mig!”

Så skrev jag då Nu skriver jag ungefär samma sak. Jag har hög moral och anser att man alltid – utan undantag – ska behandla andra människor så som man själv vill bli behandlad! Jag håller hårt på jämställdhet. Ingen ska få några fördelar på andras bekostnad. Ingen ska utnyttja någon annan. Ingen ska göra någon annan illa – vare sig fysiskt eller psykiskt. Ingen ska behöva ta emot andra människors glåpord eller dumhet.

Nej jag behöver inte bevisa att jag inte är högerextrem. Jag har rättighet att skriva om Orwell – trots att han var kommunist. Jag har rättighet att använda frasen ”Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem!” – både då det gäller högerextrema och vänsterextrema. Jag har rätt att använda Dan Eliassons ord: ” Vad har den personen varit med om för något, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauma som han bär med sig?” även då det gäller en högerextrem eller vänsterextrem.

Enbart väldigt inskränkta och osäkra människor försöker tränga in mig i ett hörn där jag inte hör hemma. De kommer aldrig att lyckas och kommer aldrig att tysta mig!

 

Vilken betydelse har Första Maj?

Hur många av oss kommer att demonstrera idag? Hur många kommer att titta på något demonstrationståg live eller delta i festligheterna efter? Vi kommer knappast att undgå nyhetsrapporteringen kring demonstrationerna. Men vilken betydelse har egentligen alla dessa tal och demonstrationer i vårt moderna samhälle?

För länge sedan – innan massmediernas intåg – så hade dagen naturligtvis en betydelse. Det var ju ett sätt att samlas och nå ut med sitt budskap. Men vad var då budskapet?

”Första maj sågs i bondesamhället som den första sommardagen, en dag när djuren släpptes på bete. Under den katolska medeltiden var dagen förknippad med lek och upptåg, något som gått igen särskilt i Skåne. Sedan 1890 har den internationella arbetarrörelsen använt dagen som en demonstrationsdag. 1938 blev 1 maj en nationell helgdag i Sverige.” enligt Nordiska museet.

Allt började alltså med kosläpp, lek och upptåg för att fira att nu var vintern borta. Nu kunde människor börja så och så småningom skörda. Nu var den hårda kalla vintern med svält och sjukdomar över. Nu såg man fram emot nya bättre tider och hyllade dessa. Dagens ursprung kommer alltså från bondesamhället.

”1 maj är numera starkast förknippad med arbetarrörelsens politiska demonstrationer. Med demonstrationen 1 maj 1890 visade arbetarrörelsen att man kunde uppträda samlat och med disciplin i offentligheten. Samtidigt lånade demonstrationerna från bondesamhällets bild- och föreställningsvärld. Särskilt gällde detta fruktbarhetstemat. I många bilder och texter görs referenser till bondesamhällets förhoppningar om ett gott skördeår, och man skapade en allegorisk värld där arbetarrörelsen gav löfte om god skörd i det framtida moderniserade Sverige.”

”Med demonstrationen 1 maj 1890 visade arbetarrörelsen att man kunde uppträda samlat och med disciplin i offentligheten.” Kanske dagens arbetarrörelse har något att lära av detta? Då kastade man alltså inte glåpord efter politiska motståndare! Då hindrade man inte någon från att delta. Det var en vänlig demonstration . En demonstration där arbetarna framförde sina krav t ex om 8-timmars arbetsdag (amerikanska fackorganisationen AFL:s krav om åtta timmars arbetsdag från och med första maj 1886).

I förrgår rasade statsministern över att Socialdemokraterna tvingades flytta fram sin samling i Falun när Nordiska Motståndsrörelsen fick demonstrationstillstånd. Det störde statsministern ”väldigt mycket”. Han är ju så van att (S) bestämmer oavsett vad det gäller. SD och alla högerextrema organisationer ska ha en kollektiv skuld för det som Hitler åstadkom på 1930/40-talet. Kollektiv skuld är bra för att hålla en befolkning i strama tyglar! Han och (S) vill alltså ha någon form av äganderätt till första maj! Men …

”Under Sveriges katolska medeltid var 1 maj en kyrklig helgdag tillägnad apostlarna Filippos och Jakob. Dagen hade festliga förtecken och föregicks av fasta och vaka. Under 1400-talet fick 1 maj i många stift en lägre festgrad som en helgondag tillägnad Sankta Valborg. Den 1 maj blev också den sista dagen före fastan inför 3 maj, som är korsmässodagen. 1 maj betraktades då som en fastlag, en förberedelse inför fastan. Traditionellt innebär fastlagen ätande, gyckel och upptåg. Hantverkslag och köpmannagillen flyttade årets stora sammankomst från fastlagen före påsk till valborgsdagen. Under 1500-talet gick djäknarna (studenterna) sockengång och uppförde sång och gyckelspel på första maj.”

Dagen tillhör alltså inte (S) – även om de har lagt beslag på den! Behöver vi denna dag? Behöver (S) demonstrera när de redan har makten över landet? Demonstrerar de mot sig själv? Medierna sprider ju budskapen med blixtens hastighet så vem orkar med dessa demonstrationståg?

 

 

 

Den odemokratiska kultureliten

Nu är det dags igen! Den kulturella eliten känner sig trampade på tårna – eller iallafall delar av den. I veckan kunde vi läsa rubrikerna:

  • Bokmässan 2017: Viktigt inte låta sig utpressas av Nya Tider
  • 127 författare i upprop mot Bokmässan
  • Bonnierförlagen: Vi vill inte ha Nya Tider på Bokmässan

Det som händer är ju bara en maktkamp! Vem ska få ställa ut på bokmässan? Varför vill kultureliten bojkotta en av sina marknadsföringsmöjligheter enbart för att bevaka sitt revir? Är de verkligen så intressanta och har de verkligen så mycket makt som de själv tror? Vi vanliga människor kan ju bojkotta dessa virrhjärnors alster. De borde kanske förstå att deras revir är inte mycket värt om vi inte köper deras böcker eller lyssnar på dem!

Förra året hände samma sak. Några virrhjärnor som överskattar den egna förmågan rasade på samma sätt. Den enda skillnaden är väl att Bonniersförlagen har lagt sig i striden och har gjort det i god tid. I september 2016 skrev jag följande:

”Nu snurrar det i mitt huvud. Idag håller jag plötsligt med en person som jag aldrig tidigare har förstått. Men å andra sidan så finns det en mängd människor och företeelser som jag förstår mindre och mindre av. Mitt trygga Sverige blir mer och mer förvirrande för varje dag som går. Jag känner inte igen mig. Vad är det som händer?

I vårt förvirrade samhälle där krafter arbetar för att alla normer ska brytas, minoriteter ska bestämma över majoriteter, vissa ord ska förbjudas medan andra nyord ska accepteras, de politiska slagorden blir pissränna – bruna råttor – nassar, etablerade sanningar sopas under mattan, lögner och förtal värderas högt samt att den politiska arenan påminner mest om sandlådenivå. Detta har skett gradvis i vårt land under mycket lång tid.

Bildning och utbildning har tidigare varit högt värderat. Fortfarande talar vår regering om vikten av utbildning – men glömmer bort vikten av resultat!

Böcker har tillhört kultureliten. Vanliga människor höll sig till kiosklitteraturen. Kultureliten har försökt bilda oss vanliga människor,  tala om för oss andra vad vi ska läsa, vilka författare de godkänner,  vem som är bildad och att vi ska stanna på mattan och inse att de är finare och bättre än vi vanliga människor.

Nu har den fina kultureliten gått bärsärkagång i samband med bokmässan. Jag har missat en stor del av debatten som tydligen började samtidigt som vi åkte till Spanien. Medierna har diskuterat Nya Tiders medverkan på Bokmässan – som hade temat YTTRANDEFRIHET. Några ville inte släppa in dem i elitens finrum! För Bokmässan ska bara vara en plats där eliten ska kunna mingla runt med varandra. Men nu är det inte så. Bokmässan är också öppen för allmänheten.

”Bokmässan är Nordens största mötesplats för bok- och biblioteksbranschen. Mässan startade 1985 och hade då 5 000 besökare. Sedan dess har den vuxit betydligt och mottar nu årligen runt 100 000 besök under fyra dagar i september. Mässan är ett spännande evenemang för såväl en branschpublik som för allmänheten. 35% av besökarna är branschbesökare och de två största grupperna bland dessa är lärare och bibliotekarier.”

65 % av besökarna är alltså allmänheten. Kultureliten vill alltså styra innehållet i bokmässan för att rädda allmänheten från att förföras av onda krafter. De tror fortfarande att de är finare och bättre än oss andra. Några av de bojkottade Bokmässan. So what? De gick miste om ett marknadsföringstillfälle för sina böcker. Nu efteråt har de skrivit på protestlistor och vill förbjuda att vissa böcker och tidskrifter inte ska få ställas ut på mässan. Då menar de naturligtvis ”högerextrema” alster men om de ska vara trovärdiga så måste de också sanera på vänsterkanten!

 

kasta-bocker

Men i ärlighetens namn måste jag också skriva att det finns en mängd kulturella människor som inte håller med den självpåtagna rabiata delen av kultureliten.

När det efter tre turer stod klart att Aftonbladet – som hade åtminstone fem medarbetare på plats som lever med någon form av hotbild – i fyra dagar skulle dela arbetsplats med Nya Tider, bestämde jag mig för att gå fram och hälsa på dem.

Efter detta anklagas jag för att ha normaliserat ”bödlarna”. Mitt namn sattes upp på en lista över dem som bär ansvar för att fascismen hösten 2016 stärkt sitt grepp om Sverige.

Min hållning är att alltid hälsa på mina motståndare. Den här gången hade jag särskilda skäl att förmänskliga aftonhoran från Allahbladet: Här är jag.”

Dessa ord skrev Åsa Linderborg idag om Bokmässan. Har hon – en av de mest rabiata i kultureliten – vaknat och börjat förstå? Jag blir nästan tårögd!

Finns det ett hopp om att kultureliten har börjat tappa sitt fäste? Finns det ett hopp för att det svenska samhället ska återgå till normalitet? Finns det en chans att vanliga människors åsikter ska börja tas på allvar?”

Ja, så skrev jag då! Kultureliten kämpar på ett odemokratiskt sätt för att få behålla sitt revir och sitt översitteri. De vill godkänna vad som är godtagbar litteratur. De vill bestämma över vilken litteratur som får nås av allmänheten. De vill helt enkelt leka förmyndare över allmänheten!

De författare som är demokratiska och ställer upp för det fria ordet finns naturligtvis på Bokmässan även i år. De andra får väl avstå – de förlorar själv mest på det!

Men … Eliten vill behålla finrummet för sig själv!

 

friaordet

 

Tidigare äldre inlägg

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

anthropocene

Ett partipolitiskt oberoende libertarianskt forum för debatt och opinionsbildning

DET GODA SAMHÄLLET

HÄR SKAPAS SAMTIDENS SJÄLVFÖRSTÅELSE

%d bloggare gillar detta: