Ett inlägg från 2019 som jag repostar för att hedra Assar Lindbecks minne.
Jag lade först märke till Lindbeck när han gjorde slarvsylta av Carl Lidbom i en debatt om löntagarfonder i slutet av sjuttiotalet. Bägge var sossar men Lidbom var för löntagarfonder medan Lindbeck var benhårt emot och Lindbeck argumenterade med sådan okuvlig skicklighet att Lidbom bara såg ut att vilja sjunka genom jorden.
Så småningom övergav Lindbeck partiet men det var snarare så att partiet gled ifrån honom än tvärtom.
Innerst inne förblev nog Lindbeck trogen sina ursprungliga socialdemokratiska ideal men eftersom han hade integritet (svårstavat ord idag) tvekade han aldrig att säga sin ärliga mening när han ansåg att partiet spårade ur. Löntagarfonderna, skattepolitiken, invandringspolitiken, SD-skräcken osv.
Och i denna intervju som gjordes när han var åttionio år hade han inte förlorat något av sin intellektuella skärpa:
• SD-skräcken driver landet mot urspårning
• Fredrik Reinfeldt var mycket naiv
• Ett samhälle utan normer är ruskigt
• SD har haft rätt i att hjälp på plats i kriszonerna är effektivare och bättre
• Lärlingssystem är nyckeln i kampen mot arbetslöshet
• Vi behöver mer ekonomiska incitament och en genomgripande skattereform i landet
Check, check, check, check, check och check igen, om ni frågar mig. Men förmodligen var Lindbeck då bara en av de äldre och vita män som Muharrem Demirok var så trött på och inte gitte lyssna på.
Rekommenderar varmt Lindbecks memoarer till alla som, till skillnad från den nye C-ledaren, är intresserade av svensk nutidshistoria och ekonomi. Den är författad av en man med skyhögt internationellt anseende och inte bara av någon som bara är ”världsberömd på hela Södermalm”.
Hans Thannerstig
ulsansblogg 
Senaste kommentarer