De flesta av oss blir upplysta om olika händelser via medierna. Men kan vi lita på att medierna förmedlar fakta? Kanske förmedlar de bara halva sanningar? Är det desinformation som de förmedlar till oss eller kan ske politisk propaganda? Ingen som vet! Men även om de tror att de förmedlar korrekt information så har de fått den informationen av någon annan som kanske har fått den från någon annan som kanske har en egen agenda
Få av oss är så kompletta att vi kan förstå allting. Vi har inte tillräckliga kunskaper för att ta 100 %-igt riktiga beslut. Det gäller ju även alla de som jobbar i mediebranschen. Deras analyser är inte alltid de rätta och det händer säkert ofta att de förmedlar både halvsanningar och lögner.
Mina tankar halkar in på Parkinsons lag skriven av C. Northcote Parkinson 1957. Han beskriver hur ett utskott ur den högre finansen arbetar och hur känslor tenderar att ta över när kunskaper saknas:
På den tiden var det få personer som visste vad en atomreaktor var och den kostade ca 50 miljoner kr.1:a punkt på dagordningen var en satsning på en atomreaktor. Allt var förberett och det blev inga diskussioner och ett jakande beslut togs efter ca 2½ min.
Nästa punkt handlade om att bygga ett cykelskjul åt kontorspersonalen till en kostnad av 4 700 kr. Alla vet hur ett cykelskjul kan se ut och det utbröt diskussioner om vilket material taket skulle vara av. Om man använde galvaniserad plåt så kunde man komma undan med en kostnad på 4 000 kr. Diskussionen varade i 45 min.
Så kom sista punkten som handlade om kaffe på företagsnämndens sammanträde till en kostnad av 9:50 kr per månad. Nu utbröt en livlig diskussion. Alla vet hur kaffe ska smaka och tillagas samt var man kan köpa billigt kaffe. Några tycker att det inte behövs kaffe på deras sammanträde. Denna diskussion slutar efter 1 timme och 45 minuter med att sekreteraren får som uppgift att ta fram det billigaste alternativet till nästa möte.
Inför valet 2018 är regeringen väldigt orolig för att information ska spridas som anses vara fejkade. Regeringen menade att allmänheten måste informeras om att mycket av det som skrivs på nätet är propaganda och desinformation. Detta kan vara en risk för samhället! Vi kommer säkert att möta samma argument inför det kommande valet!
Men vad är propaganda? Enligt Wikipedia:
”Propaganda (av det latinskapropagare, ‘fortplanta’, ‘utbreda’), är ett meddelande eller en framställning som är avsedd att föra fram en agenda, ett visst budskap eller väcka positiva eller negativa känslor för något (politik, policy, religion, uppfattning, förändring, vara, tjänst, etc.) eller någon (politisk, religiös eller annan kandidat till eller innehavare av ämbete, befattning, position eller tjänst). Den som sänder budskapet är som regel part i målet. Syftet är således inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, är avsiktligt ofullständigt, vinklat eller rentav falskt.”
Propaganda är alltså ett ensidigt budskap som är avsett för att föra fram en viss agenda. Skillnaden mellan reklam och propaganda är att reklamen är kommersiell.
Men då borde varje partipolitiskt budskap vara propaganda eftersom dessa budskap aldrig är allsidiga och alltid utformade för att bilda en viss opinion eller sätta en viss agenda. Varje parti vill ju vinna valet eller i alla fall få makt. Varje parti talar om det egna partiets förträfflighet och svartmålar övriga partier. Alltså är partipolitik propagandistisk.
Medierna är snabba med att haka på de politiska budskapen. Med andra ord är en stor del av deras budskap propaganda och ingenting annat! Men hur är det då med information och desinformation?
Information är en mängd fakta, vanligen av mer eller mindre exakt slag, enligt en definition som jag läste. Information behöver alltså inte vara med sanningen överensstämmande. Desinformation är däremot avsiktligt falsk eller vilseledande information som sprids på ett planerat sätt i syfte att nå en viss målgrupp. Desinformation skiljer sig alltså från felaktig information som är oavsiktligt fel, till exempel kan bristande källkritik leda till att vilseledande information sprids men avsändaren är i ett sådant fall omedveten om informationens felaktighet.
Så vad är det då som våra medier förmedlar? Propaganda, information eller desinformation – kanske allt i en salig blandning? Kan vi lita på medierna? Vems ärende går de och vem har försett dem med den information som de förmedlar åt oss?
Människor har i alla tider talat med varandra och utbytt information. Förr skedde detta informationsutbyte på kyrkbacken eller när gårdfarihandlaren kom eller på väckelsemötena. Ibland var det sann information och ibland falsk. Ofta bestod den av skvaller. En del människor var benägna att spridda skvaller – desinformera. De flesta har dock haft en mer sansad syn på saker och sovrat i informationsutbytet. De har tagit till sig de delar som har betytt något för dem. Kafferepen har också varit en stor källa till skvaller och desinformation.
Idag samtalas människor på nätet. Informationsutbytet är ungefär detsamma. Mängder av information sprids varje dag. Ingen hinner läsa allt men nätet är ett bra komplement till de medier som vi inte kan lita på. Vissa människor diskuterar det som händer i samhället – vad som är rätt och vad som är fel. Andra talar om vad de gör under dagen. Några ägnar sig åt skvaller.
Människor har högre utbildning idag och borde vara mer kunniga i att sovra i detta informationsflöde. Vad är det som säger att politiker och de etablerade medierna är bättre i denna konst och måste tala om för oss vanliga människor vad som är desinformation?
Senaste kommentarer