TELEPHONE LINE

Min bosniske vän ringer mig.

– Kollar du på Aktuellt, närmast skriker han.

– Öh nej, jag kollar på fotboll….

– Jag ska tydligen tas ut i strejk för att protestera mot dem jag röstade på, närmast vrålar han.

Min bosniske vän är övertygad SD-röstare och LO-medlem.

Jag besparar er och Facebook-censuren hans omdömen om Helle Klein.

Men hans favorituttryck ”Idjo pakao” förekom rätt flitigt i hans svavelosande svada som t.o.m är överlägsen min (det är bl.a därför vi har blivit så goda vänner). Jag har lärt mig att det betyder ungefär ”Dra åt helvete” på bosniska när jag kritiserat hans favoritlag Manchester City.

Med vilken rätt för Helle Klein hans talan?

HansThannerstig

THE HARDER THEY COME, THE HARDER THEY FALL

En positiv spin-off effekt med valresultatet är att landets LO-pampar har fått en välbehövlig intensivkurs i ödmjukhet, hyfs och demokrati.

För ett år sedan och så länge sossarna hade makten kunde SD ”fetglömma” att ens komma med inviter till angelägna diskussioner om t.ex pensioner. Detta trots att frågan är av stor vikt för LOs medlemmar och att en stor andel av LO-kollektivet röstade på SD redan 2018.

Efter det socialdemokratiska nederlaget i valet är LO-pamparna plötsligt inte alls lika kaxiga längre.

Nu kommer de med mössan i hand och tigger om att SD ska lyssna på dem.

Gissar att Jimmie Åkesson spinner som en gräddstinn katt just nu när de som nyss mobbade honom nu kommer krypande på sina bara knän och ber om hans uppmärksamhet.

AMERICAN STORM

Socialdemokraterna hävdar att anonyma källor i Vita Huset är oroade över att Sverigedemokraterna får inflytande över svensk politik. https://www.aftonbladet.se/…/vita-huset-oroliga-over-sd…

Nåja, än har i alla fall inte USA djupfryst de diplomatiska relationerna med Sverige som de gjorde efter Olof Palmes jultal 1972 när han jämförde USA med Nazi-Tyskland.

Efter talet blev den svenske ambassadören i USA, Hubert de Besche, snabbt uppkallad till den amerikanske biträdande utrikesministern, Alexis Johnson, som framförde protester mot talet, direkt från president Nixon. USA drog officiellt slutsatsen att Sverige inte tillmätte relationen med USA någon större vikt. Som en konsekvens lät USA inte sin chargé d’affaires, John Guthrie, återvända till Stockholm. Inte heller ansågs den svenske ambassadören i USA, varken de Besche eller dennes redan utsedde efterträdare Yngve Möller, välkommen i USA.

USA konstaterade vidare att Sverige aldrig uttryckte sig lika kraftfullt mot någonting Nazi-Tyskland företog sig under WW2, ett fint sätt att insinuera socialdemokratisk feghet och opportunism. (Enligt Ulf Nilsons bok ”Sverige – Sluten Anstalt)

Och när Watergate-banden offentliggjordes några år senare var Richard Nixons omdömen om Olof Palme censurerade eftersom de ansågs för grova. (Enligt Lena Sundströms bok ”Saker jag inte förstår”).

Relationerna var så usla att de inte normaliserades förrän Ingvar Carlsson bjöds in till Vita Huset 1987. Man kan bara spekulera i vilken skada Socialdemokraterna vållade Sverige genom femton års dåliga relationer med USA pga Palmes teatraliska påhopp. https://sverigesradio.se/artikel/406401

Inte heller lär George W Bush ha uppskattat att den svenske s-ministern Jan O Karlsson 2011 kallade honom ”den där djävla Texasgubben”. https://www.aftonbladet.se/nyh…/a/p6QWL1/javla-texas-gubbe

Socialdemokraterna har verkligen inte gjort mycket gott för Sveriges anseende i USA.

Tvärtom satte de, särskilt på Sankt Olof Palmes tid, länge en ära i att hacka på USA under det kalla kriget så att de nu säger sig vara garant för goda förbindelser med USA är direkt löjeväckande om man är det minsta bevandrad i svensk nutidshistoria. Men det verkar inte Ann Linde & Co vara. Inte det heller..

Hans Thannerstig