Vilken är värst av de tragedier, som drabbat Svea rike under tjugohundratalet?
Enligt undertecknad handlar det om en katastrof, som överskuggar, dominerar och styr allt.
Ett haveri, som otyglat och våldsamt växer, breder ut sig och på ett elakartat sätt expanderar på alla plan.
De gastkramande följderna av den sanslösa, för att inte säga sinnesslöa, eller snarare hjärndöda, migrationspolitiken överskuggar allt.
Ett elände, vars djävulska följdverkningar totalt, komplett, till fullo och för överskådlig framtid kommer att påverka och behärska allt.
Landets agenda handlar i dag inte om någonting annat än att försöka hantera den enorma flodvåg av importerade problem, som översköljer och närmast dränker nationen.
Bekymmer, konflikter och trassel, dag ut och dag in, som suger all energi ur riket och vars hantering kostar skjortan.
Framtidsutsikterna för det gamla konungadömet förefaller mer än förfärliga.
Det tycks som om ingenting får rubba den gällande doktrinen.
Att Svea rike skall frälsas och lyckliggöras med att översvämmas av vettlöst enorma horder från planetens värsta terror- och skräckvälden.
Det hade varit en välsignelse om invasionshorderna bara skulle drabba landet på det ekonomiska fältet.
Så är dock icke fallet.
Asylkatastrofen är en galen ockupation, som sorgligt nog plågar och bryter ner riket även etniskt och kulturellt och över vilken de styrande förlorat herraväldet.
Slutstadiet är folkutbytet.
Den ständigt pågående, oupphörliga och landsförstörande galenskap, som nu förvandlar och fullständigt föröder det gamla väna Sverige.
Vad än en nation drabbas av för katastrofer så är dessa överkomliga, men om dess folk byts ut och dess traditioner likvideras, så finns ingen återvändo.
Då är allt förlorat.
Det är för sorgligt, men det över tusenåriga riket är utsatt för en ständigt pågående förbrytelse av en dignitet, som saknar motstycke i modern tid.
Ett illdåd över vars verkningar de ansvariga tappat all kontroll.
Sverige är sannerligen ett fasaväckande skräckexempel till nation.
Det är en blodisande djävulsk mardröm, som bara blir värre.
Massinvasionen har för längesedan passerat alla hanterliga gränser, men det är ingenting mot de följder, som väntar i nästa stadium.
Det slutskede av processen, vars förebud bara kan beskrivas som förskräckande.
Det är för tragiskt, men de av inskränkthet och dumhet vållade skadorna är oöverskådliga och kommer att plåga nationen för evigt.
Moder Svea är djupt nedstämd, men hon hyser förtröstan i att Nemesis divina till slut skall nå de skändliga.
Att vedergällningens efterlängtade timma snart skall slå.
Claudia de Jongueville
Senaste kommentarer