Synvillor

Hur många är det som ser kvinnan i bilden ovan och hur många ser mannen?

Vårt öga väljer att fokusera på det svarta eller det vita. Det är lika rätt och lika  fel båda delar. Bilden är svart och vit och meningen är att vi ska bli fundersamma över det som vi ser.

Detta går att applicera på det verkliga livet. Vi kan se världen på olika sätt och fokusera på olika detaljer. Jag upplever just nu denna diametrala skillnad på hur vi uppfattar vårt land. Igår halkade jag in i en diskussion angående om det går bra för Sverige eller ej. Genast kom vi i den konstiga pajkastningssituationen … eller rättare sagt … jag blev utsatt för pajkastning! Jag utmanade deras självklara bild av Sverige!

Så diskussionen handlade aldrig om sakfrågan. Den handlade om att de har rätt och jag har fel, att jag är faktaresistent och måste tvätta öronen och skaffa nya glasögon. Sen kan vi lägga till alla invektiven och den person som undrade om yttrandefriheten ska gälla för alla.

För att vara rättvis så försökte några tala om vems fel det var att Sverige har problem. De försökte också övertyga mig om alla bra saker som händer med Sverigebygget. Men när jag nämner problemen så smutskastar jag vår regering och uppmanas att framföra min kritik till Alliansen eller SD – men absolut inte till den röd-gröna-röran.

Hur ska vi någonsin kunna bli ett enat land när vi inte kan tillåta varandra att uppfatta vårt eget land på olika sätt? Jag kan skratta åt det! Jag ser ju att dessa människor känner sig trängda när deras bild ifrågasätts. De vill inte erkänna att de kan ha fel i vissa delar och att jag kan ha rätt i vissa delar.

Vi ser fragment av den verklighet som vi vill se. Ibland stirrar vi oss blinda på den och kan inte se något annans verklighet. Synd! Om vi öppnar våra sinnen så kanske vi kan upptäcka något annat! Vi kanske kan hitta nya lösningar på problemen?

Annonser

Vägval eller självskadebeteende

Svensk politik är upptagen av att hitta korta slagkraftiga formuleringar a la twitter. Alltför sällan får vi reda på vad politikerna menar. Deras retorik bygger på att vara vältaliga utan att säga något. Jag hittade följande definition på ordet retorik:

”Retorik betyder talarkonst, vältalighet och vältalighetslära. Aristoteles kallade retoriken läran om konsten att övertyga. Det är också den tolkningen vi gör på denna sida. För oss är retorik läran om hur man på bästa sätt övertygar människor. Det viktiga är då inte att vara sann utan att vara sannolik – nog att bli trodd. Detta synsätt, som ytligt sett ser ut att ta lätt på sanningen, är förmodligen också orsaken till att retoriken under lång tid varit i vanrykte. Retorik är en teknik. En kraftfull teknik. Och det är också därför man måste väga in moraliska synpunkter innan man använder den.”

Konsten att övertyga! Det räcker att bli trodd! En kraftfull teknik där man måste väga in moraliska synpunkter!

Det är retoriken som har blivit allra viktigast inom svensk politik – inte budskapet. Jag läser på statsministerns FB-sida:

”Här står vägvalet i svensk politik. Ska vi investera i vårt gemensamma samhällsbygge och se till att välfärden går att lita på i hela landet, eller återvända till en politik baserad på skattessänkningar och nedskärningar.”

Han använder orden vägval gemensamma samhällsbyggen. Med detta menar han att alla som inte röstar på oss väljer fel väg. Han berättar ingenting om vilka vägval Sverige har och vad det gemensamma samhällsbygget innebär. Vad är det som ska byggas? Borde vi inte i första hand satsa på att underhålla alla de funktioner i vårt land som håller på att krackelera? Jag förstår inte hans ordval. Men det låter fint och meningen är nog att jag ska bli imponerad. Istället tänker jag: ”Var ärlig! Tala om sanningen för mig!

Han försöker att påskina att det enda alternativet är skattesänkningar och nedskärningar. Men vad är det som ska drabbas av nedskärningar? Inga svar från statsministern. Skattesänkningar är det så illa? Om varje individ får mer pengar i sin plånbok så kan vi konsumera mer. Ökad konsumtion innebär mer tillverkning, fler arbetstillfällen, mindre bidragsberoende, mer avgifter och skatter till staten – alltså borde skattesänkningar var positivt! Men om detta vill inte vår statsminister diskutera.

Idag meddelade Moderaternas ledare att hon avgår. Hon berättade vältaligt om allt som M har gjort under hennes tid som partiledare. Samtidigt sa hon att delar av partiet lider av självskadebeteende. Den krystade förklaringen till detta var att partiet ägnar mer tid till att diskutera problem än att diskutera hur problemen ska lösas.Vilka problem menade hon? Det har väl varit ett stort problem att hon själv gång på gång velat bli svensk statsminister men aldrig har tagit chansen när hon har haft den. Mycket prat och lite verkstad!

Samma sak lider alla de svenska partierna av. Min slutsats blir att svensk politik lider av självskadebeteende. Politiker ägnar mer av sin tid till retoriska finesser än till att ta tag i problem och försöka hitta lösningar. Det största problemet är att inga politiker vill regera – lösa problem och administrera. De vill bara prata och argumentera!

 

Är det sopor som bestämmer?

Ännu en kris i Sverige. Denna gång handlar det om sophanteringen. Medierna väljer att skriva om symptomen istället för orsakerna och följderna. Kommunerna har ett ansvar men skyller ifrån sig på entreprenörerna. Regeringen som har huvudansvar har drabbats av tunghäfta eller är det kanske långsemester?

Senaste året har vi kunnat läsa om att främst storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö har invaderats av brunråttor. Varför? Jo, de lever på hushållsavfall.

”Råttforskaren Tanja Strand säger:

–  Brunråttorna är otroligt intelligenta, de är väldigt svåra att fånga i råttfällor. De är väldigt anpassningsbara, och kommer nog att överleva oss som art.

Brunråttan — som trivs bäst i storstädernas underjord och helst äter scrambled eggs, makaroner och ost — är helt enkelt det mest framgångsrika däggdjuret på planeten, efter människan.”

När matrester ligger ute på gator och torg så frodas råttorna. Det finns en orsak till att vi har organiserat avfallshantering och avlopp. Ett land där MP har stor påverkan på politiken borde inte ha problem. För vi har problem och de växer varje dag!

”Det fanns egentligen ingen ordnad renhållning. Gatan var för de flesta stadsinvånarna den naturliga avstjälpningsplatsen och ingen skillnad gjordes på latrin eller hushållsavfall. Genom regnet hamnade det mesta i vattendragen. Ibland tömdes avfallet direkt i vattnet.

Ett annat vanligt sätt att bli kvitt avfallet var att gräva en grop på gården och i vissa städer ställdes ett flyttbart avträde ovanför gropen. När den var full täcktes den över och avträdet flyttades. Ofta spreds sedan innehållet i groparna med regnvattnet och bildade pölar. Städerna kunde till följd av detta omfattande gödslande vara platser för en rik och varierad flora.

I vissa städer tömdes avfallsgropen. Bönder tingades att samla upp innehållet i groparna tillsammans med avfall från gatorna. Det var ett sätt för myndigheterna att komma till rätta med de estetiska problem som avfallet gav upphov till. Framförallt skedde sådan renhållning i samband med festligheter. Det hopsamlade fördes ut till åkrarna för användning som gödsel. Bondens syn på avfallet var pragmatisk: ”Dynga är bondens rikedom”, löd ett talesätt.

Renhållningens organisering

Kolerans ankomst till Sverige 1834 förändrade dramatiskt synen på avfall och latrin. Från Göteborg, dit smittan kommit med handelsfartyg, spreds den ut över landet. I Sverige drabbades mer än 25 000 människor. Ungefär hälften av dessa dog.

Först misstänktes att det var avskrädeshögarnas dålig lukt som spred ”dödsängeln”. Så småningom riktades misstankarna mot latrinen. Renhållningen var därmed inte längre enbart en estetisk fråga – det handlade om liv eller död.

Med tanke på den ringa uppmärksamhet som man tidigare ägnat renhållningen, ansåg många att de svenska städerna stod inför en sanitär katastrof. Avfall, i synnerhet latrin, kom att förknippas med sjukdomar. Hygien var inte längre en privatsak. En person som slarvade med hygienen var en potentiell bärare av dödsängeln.

Koleran skapade således under 1800-talet argument för sanitära reformer. År 1868 utfärdades en ordningsstadga för rikets städer.

Bland annat fick svinmat, döda djur och sopor inte längre kastas i vattendrag eller på gator och torg. Ännu viktigare var att Stockholm startade kommunal renhållning 1859. I Göteborg startade renhållningsstyrelsen sin verksamhet 1885. I Malmö skedde detta 1898, fem år efter Lund, och i Linköping 1909. I de flesta av Sveriges städer organiserades renhållningen i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Symptomatiskt är att den sista koleraepidemin i Sverige inträffade 1873.” läser jag i Populär Historia.

Nu 2017 har vi stora problem! Kommunerna ansvarar för att vårt hushållsavfall transporteras till en behandlingsanläggning där de återvinns eller deponeras (lämnas på en soptipp). Utöver hushållsavfall tar de även hand om liknande avfall från bland annat restauranger och butiker. Avfallet ska tas om hand på ett miljömässigt sätt. Vi betalar en avgift för denna hantering. Men många kommunerna tar inte sitt ansvar fullt ut. De lägger hanteringen på entreprenad och entreprenörerna följer inte sina åtagande!

”Det är sopkris i flera småländska kommuner. Vissa har inte fått sina sopor tömda sen i april i år. ”Det är förskräckligt”, säger Malin Össmar i Virserum.”

”– Vi har byggt ett sopberg på baksidan av huset. Vi har försökt elda upp lite men funderar på vad vi ska göra av all skit. Det stinker också, speciellt nu på sommaren.

”Inne i Hultsfred har Daniel Hagman inte fått sina sopor tömda på knappt en månad.

– Man blir förbannad. Vi tvingas ju ge våra sopor till vänner och släkt. Det är jättetråkigt, säger han.” enl SVT Småland.

”Sopstrejken i Stockholm är inne på sin tionde dag. Nu har de flesta strejkarna ersatts med ny personal och majoriteten av sopbilarna kommer under fredagen att återigen köra på Stockholms gator. ” enl SVT Stockholm.

Kommunerna har slutit avtal med Reno Norden som tycks vara konkursmässigt och lever på långivarnas goda vilja. Långivarna har tröttnat och vill inte ge fler lån till bolaget.

Men vari ligger kommunernas ansvar? Kan kommunerna bara avhända sig sitt ansvar? Nej! Sophanteringen är påtvingad oss medborgare enligt lag. Vi tvingas att betala för den.

Nu går utvecklingen tillbaka 100 år i tiden. Varför klarar inte kommunerna av sina åtagande och vad används våra avgifter till? Vad säger Folkhälsomyndigheten och Miljökontoren runt om i landet?

I Neapel löser man sopsituationen genom att skicka en del av sina sopor till svenska fjärrvärmeanläggningar! Varför kan då de svenska fjärrvärmeanläggningarna först ta hand om våra svenska sopor?

Regeringen är mer intresserade av att införa en sockerskatt och en flygskatt än av att ta tag i renhållningsproblemen. Är det så som man satsar på samhällsbygge?