Sida – Sveriges goda samvete eller bara ett meningslöst projekt

I veckan avslöjades det att biståndsmyndigheten Sida har pumpat in över 200 miljoner av skattebetalarnas pengar i tankesmedjan International Center for Trade and Sustainable Development, som fått skarp kritik i en granskning av det brittiska biståndsdepartementet för att ha missbrukat givarländernas pengar och vars ledning levt lyxliv på skattebetalarnas bekostnad under 20 års tid.

”Det finns biståndsprojekt och biståndsprojekt och så finns det Bai Bang. Det är svensk bistånds största projekt någonsin där Sverige hjälpte till att bygga upp en pappersfabrik i det som då var en isolerad by tio mil norr om Hanoi. Det svenska bidraget till Bai Bang sträckte sig över en period på 25 år, mellan 1970 och 1995 och kom att kosta svenska skattebetalare 2,8 miljarder kronor. Mycket mer än den ursprungliga budgeten på 770 miljoner kronor.” SR

Ja, vi är många som minns detta och det är inte det enda Sida-projekt som kostar pengar. Tvärtom! För drygt ett år sedan skrev jag en artikel:

”För att ytterligare fördjupa sig i den verksamhet som SIDA bedriver vill jag rekommendera två böcker av Helena Thorfinn, ”Innan floden tar oss” och ”Den som går på tigerstigar”. Hon har varit anställd på SIDA och arbetat inom deras utlandsverksamhet i Bangladesh Böckerna lär inte ha tagits emot så väl av viss personal inom SIDA eftersom de riktar en hel del kritik mot verksamheten.

Efter det att vi tidigare har refererat till böckerna i ett kommentarsfält tog en av SIDAs anställda kontakt . Han var mycket kritisk till innehållet i böckerna och ansåg att de saknade värde eftersom de var skrivna som romaner och inte som en rapport. Den som är intresserad kan läsa dem och bilda sig en egen uppfattning. De är välskrivna och förmedlar dessutom en hel del annat matnyttigt vad det gäller livet i ett av de mer utsatta delarna av världen.”

Vi ska naturligtvis stödja utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i fattiga länder. Men då måste vi också kontrollera hur pengarna används.

Sverige har fortfarande har ett mål om att en procent av bruttonationalinkomsten ska gå till bistånd. Men det är inte rimligt att betala ut en procent av skattebetalarnas pengar varje år utan att ställa villkor, ha en plan för hur pengarna ska användas eller att följa upp om de verkligen har använts som de skulle..

I andra länder har man därför skrotat enprocentsmålet och i genomsnitt ger världens rika länder 0,3 procent av BNI i bistånd. Varför måste Sverige leka Bror Duktig?

Det är naivt att tro att alla människor drivs av ädla motiv. Det finns alltför många som tjusas av makt och pengar – även bland Sida-anställda eller anställda bland andra välgörenhetsorganisationer. Det var ju detta som Helena Thorfinn skrev om i sina böcker! Det är inte så konstigt att en Sida-anställd blev upprörd över att jag rekommenderade dessa böcker. Rapporterna som de själv skriver tar ju aldrig upp problemen eller den makt korruption som råder.

När vi skänker pengar till något ändamål så måste vi ha full insyn i hur pengarna används. Det finns alltid de som försöker få egen vinning. En god vän som bor i Nepal skrev för 2 år sedan på sin blog:

””Något stort har hänt här i Kathmandu! Sedan två månader tillbaka har vi full eleffekt.
Vi har inte riktigt trott att det skulle bli långvarigt – och ärligt vi tror fortfarande inte på det.”

”Sedan vi flyttade hit för 5 år sedan har vi levt våra liv kring planerade strömavbrott.
Under somrarna hade vi bara fyra timmar schemalagda strömavbrott, två timmar på morgonen och två på kvällen, men under den kalla, mörka vintern vi hade upp till 16 timmar och det var riktigt, riktigt hemskt.
Det var så hemskt för oss, bortskämda svenskar, att vi investerat i ett bilbatteri och en omvandlare  – så vi åtminstone kunde ladda telefoner och datorer och få lite ljus.”

”Orsaker till strömavbrotten:

1. nepalesiska regeringen sålde det mesta av kraften till Indien, som har enorma problem med strömmen i vissa distrikt, och vi fick nöja oss med resten. Det borde inte vara så för vi har gott om vattenkraft som hela tiden fylls på från Himalaya.
2. Under inbördeskriget mellan regeringen och maoisterna, 1996-2006, maoisterna bombade vattenkraftverken, så det var helt enkelt inte tillräckligt för att täcka behovet av el. Vi hörde om olika projekt som genomförs av utländska länder, till exempel Norge, som ville bygga nya vattenkraftverk, men allt var avstannade på grund av politiska beslut. Många länder vill hjälpa Nepal, eftersom Nepal anses vara ett av de fattigaste länderna i världen.
3. Korrupta politiker fick mutor från batteriföretagen.”

”Men nu har den nya energiministern förklarat, att från och med nu ska vi ha el dag och natt, åtminstone i Katmandu. Det fanns tillräckligt med ström trots allt! De hade även en fullt fungerande nödkraftverk .”

”Vi hörde om olika projekt som genomförs av utländska länder, till exempel Norge, som ville bygga nya vattenkraftverk, men allt var avstannade på grund av politiska beslut. Många länder vill hjälpa Nepal, eftersom Nepal anses vara ett av de fattigaste länderna i världen.” skrev hon.

Hjälpen nådde alltså aldrig ut till befolkningen! Så är det nog i de flesta biståndsprojekten. Hjälpen hamnar i andra fickor än den är avsedd för. Når ska naiva politiker inse detta? Hur länge ska de fortsätta att leka goda och slösa med våra skattemedel?

Annonser

Varför denna ständiga pajkastning?

Det känns jobbigt när politiska opinionsbildare ägnar mer tid åt pajkastning än åt sakpolitik. Det gagnar ingen att skylla allting på de som har en annan politisk uppfattning eller ljuga om dem eller att föra fram falska fakta. Det blir bara dumt! Det spelar ingen roll om man är ledarskribent eller ej, om man har hög lön för sina åsikter eller ej! Dumt blir det!

Idag skrev Anders Lindberg en ledare som var så dum att den kan få klockorna att stanna. Han vände på alla begrepp så att de borgerliga framstår som partier som vill inskränka de mänskliga fri- och rättigheterna.

”Varför vill högern bestämma hur andra människor ska klä sig, äta och utöva sin religion?”

”Antagligen visste Försvarsmakten mycket väl vad de gjorde på Instagram i förrgår. ”I helgen hade Fjärde sjöstridsflottiljen och Amfibieregementet Amf1 en prova-på-helg för kvinnor. Vill du också prova på hur det är att vara en del av Försvarsmakten?” skrev de och bifogade en serie bilder på kvinnor som åkte stridsbåt, klättrade i hinderbana och släpade runt på militär utrustning. En av dem bar slöja.

Debatten som följde var ganska underhållande där Försvarsmakten med en ängels tålamod förklarade för arga nättroll att det enda krav som finns på religiösa symboler är att de ska vara brandsäkra. Slöja är helt okej, så länge du kan lösa dina militära uppgifter.”

A.L. väljer att fokusera på nättroll framför att diskutera slöja eller ej. Varför undrar han inte  över varför denna kvinna behövde ha slöja på sig? Slöjan är ju ingen religiös symbol – däremot en kulturell sådan. Kulturella yttringar hör knappast hemma i försvarssammanhang.

”Svaret är att Islam har blivit politiskt sprängstoff överallt i det offentliga samtalet. I Växjö ville Moderaterna hindra ett tre minuter långt muslimskt böneutrop varje fredag och den Moderate debattören Ann Heberlein skrev nyligen i Svenska dagbladet att slöjan ”sexualiserar” barn. Hon argumenterar för ett förbud i grundskolan. Kristdemokraterna har krävt ett nationellt förbud mot böneutrop.

– Kyrkklockan har en naturlig särställning i Sverige av tradition och är en del av vårt kulturarv, något som markerar högtider. Böneutropet har som syfte att proklamera en religions andliga makt över ett bostadsområde. Det är två vitt skilda saker, sa Ebba Busch Thor (KD) till Ekot i våras.

Och högern vill inte bara påverka kläder och gudstjänster. I Sölvesborg, där SD, M och KD styr var en av de första åtgärderna att förbjuda vad de kallar ”ritualslaktat” kött i skolan, alltså kött som slaktats enligt judisk eller muslimsk sed.”

Jag kan bara hålla med E.B.T. så det gäller kyrkklockor och tradition. Kyrkklockan framför vare sig ett religiöst eller politiskt budskap – bara en musikalisk klang.

Angående ritualslaktat kött kan jag bara säga att de svenska djurskyddsbestämmelserna och bestämmelser om hur slakt ska utföras har gett oss bra kött som är kontrollerat fritt från smittor av olika slag. Därför har vi också sluppit ifrån många epidemier och magsjukdomar. I svenska skolor ska mat serveras enligt svensk livsmedelsstandard och ingenting annat.

”Varför vill högern bestämma hur andra människor ska klä sig, äta och hur de ska utöva sin religion? Var det inte sådan likriktning 80- och 90-talets borgerlighet kallade DDR-Sverige och gjorde allt för att bryta upp från?”

Men snälla A.L. – det är ju precis tvärtom! Ingen människa i Sverige ska tvingas klä sig på ett visst sätt pga unkna traditioner som härstammar från ett medeltida förtryck!

Det är väl inte högern som lägger sig i vad vi ska äta? Det är snarare de socialistiska partierna som vill förbjuda socker, fett, kött, mjölk osv. Det är de som vill bestämma över våra liv och inga andra! De vill förbjuda och beskatta det mesta. De vill detaljstyra våra liv.

När svenska kyrkan skildes från staten var det pga att ingen skulle påtvingas någon religion. Det var en markering för att vårt samhälle skulle vara fritt från sådana yttringar. Av den orsaken undanber jag mig muslimska klädesplagg, böneutrop och religiösa slaktmetoder.

A.L. motverkar all form av integration gång på gång. Han ser inte de problem som det finns i det svenska samhället. Istället ägnar han sig som vanligt åt brunsmetning. Det blir tröttsamt och upprätthåller polariseringen!

 

Världen förändras – men svenska politiker fortsätter i samma hjulspår.

Jag läser några ord som Ivar Arpi skrev igår: ”För 4 år sedan föreslog jag att man borde kriminalisera samröre med terrororganisationer. Först nu lägger regeringen ett liknande förslag. Tänk om de hade agerat lite tidigare? Då hade vi kunnat straffa IS-återvändarna som nu går runt på våra gator.”

So what, tänker jag! Ivar Arpi är inte den enda som har skrivit detta – och inte den första. Vi är många som har påpekat samma sak – gång på gång. Det har skrivits spaltkilometer i artiklar, böcker och bloggar. Många har skrikit halsarna hesa i demonstrationer och poddar. Det har mullrat som det värsta åskovädret.

Men våra makthavare har inte lyssnat! De har istället valt att brunfärga och kalla människor för rasist, nazist och fascist. De har valt att blunda för den verkliga terrorn medan de vanliga medborgarna som vill ha tillbaka sin trygghet har brunstämplats. Varför?

Jag kan bara se en enda orsak till deras beteende: MAKT! De vill inte erkänna att de har fel. De vill inte ge befolkningen rätt. De vill göra sig behövda. Därför har de valt att blunda och vägra lyssna. De hoppas att allt ska lösa sig på bästa sätt utan deras inblandning. De har uppfört sig som de tre aporna enbart för att rädda sitt eget skinn!

Deras agerande har fått följden att pursvenska människor kontrolleras från vaggan till graven, Men invandrare kan ha en mängd olika identiteter. Landet har ingen koll på vem de verkligen är och vilka syften de har att vara i landet. Har personerna utfört brottsliga handlingar i sitt hemland eller någon annanstans innan de kom till Sverige?

Naiva urusla makthavare tvingas nu att agera! De skulle ha gjort det mycket tidigare – nu är det kanske försent?