Den värsta tragedin i Sverige under 2000-talet

Vilken är värst av de tragedier, som drabbat Svea rike under tjugohundratalet?

Enligt undertecknad handlar det om en katastrof, som överskuggar, dominerar och styr allt.

Ett haveri, som otyglat och våldsamt växer, breder ut sig och på ett elakartat sätt expanderar på alla plan.

De gastkramande följderna av den sanslösa, för att inte säga sinnesslöa, eller snarare hjärndöda, migrationspolitiken överskuggar allt.

Ett elände, vars djävulska följdverkningar totalt, komplett, till fullo och för överskådlig framtid kommer att påverka och behärska allt.

Landets agenda handlar i dag inte om någonting annat än att försöka hantera den enorma flodvåg av importerade problem, som översköljer och närmast dränker nationen.

Bekymmer, konflikter och trassel, dag ut och dag in, som suger all energi ur riket och vars hantering kostar skjortan.

Framtidsutsikterna för det gamla konungadömet förefaller mer än förfärliga.

Det tycks som om ingenting får rubba den gällande doktrinen.

Att Svea rike skall frälsas och lyckliggöras med att översvämmas av vettlöst enorma horder från planetens värsta terror- och skräckvälden.

Det hade varit en välsignelse om invasionshorderna bara skulle drabba landet på det ekonomiska fältet.

Så är dock icke fallet.

Asylkatastrofen är en galen ockupation, som sorgligt nog plågar och bryter ner riket även etniskt och kulturellt och över vilken de styrande förlorat herraväldet.

Slutstadiet är folkutbytet.

Den ständigt pågående, oupphörliga och landsförstörande galenskap, som nu förvandlar och fullständigt föröder det gamla väna Sverige.

Vad än en nation drabbas av för katastrofer så är dessa överkomliga, men om dess folk byts ut och dess traditioner likvideras, så finns ingen återvändo.

Då är allt förlorat.

Det är för sorgligt, men det över tusenåriga riket är utsatt för en ständigt pågående förbrytelse av en dignitet, som saknar motstycke i modern tid.

Ett illdåd över vars verkningar de ansvariga tappat all kontroll.

Sverige är sannerligen ett fasaväckande skräckexempel till nation.

Det är en blodisande djävulsk mardröm, som bara blir värre.

Massinvasionen har för längesedan passerat alla hanterliga gränser, men det är ingenting mot de följder, som väntar i nästa stadium.

Det slutskede av processen, vars förebud bara kan beskrivas som förskräckande.

Det är för tragiskt, men de av inskränkthet och dumhet vållade skadorna är oöverskådliga och kommer att plåga nationen för evigt.

Moder Svea är djupt nedstämd, men hon hyser förtröstan i att Nemesis divina till slut skall nå de skändliga.

Att vedergällningens efterlängtade timma snart skall slå.

BIRGITTA SPARF: Folkutbyte eller inte?

Claudia de Jongueville

Den dysfunktionella staten

Statsministerns undfallande ton beträffande den ideologi, som plågar stora delar av mänskligheten är bedrövlig.

Hans uttalanden kan inte beskrivas som någonting annat än sällsynt korkade.

Kommentarerna kan bara tolkas som om yttrandefriheten i vissa fall inte skulle vara helt fri utan nödvändigtvis vara underkastad vissa outtalade moraliserande regler.

Vad beträffar min egen antipati mot den repressiva läran, så är den klar och entydig.

Min ovilja har en reell och saklig grund och styrkan av denna är inte övervärderad eller förstorad, utan den står i direkt proportion till den överhängande fara, som denna utgör.

Min vedervilja och olust uppstod när svenska regeringar helt utan ansvar och kontroll, och på endast något decennium lät horder av tillbedjare i miljontal välla in i ett land, bebott av en folkspillra inte ens uppgående till tio miljoner personer.

Den inträdde, när människomassor, hemmahörande i en förfelad och dysfunktionell kultur, som inte har skapat någonting annat än terror och skräckvälden med ständiga och evigt återkommande inbördeskrig, anarki och barbari, tilläts invadera mitt land.

Hur stor eftergivenheten än är, så förblir de invällande skarorna missnöjda med att planetens ”godaste” rike är så diskriminerande mot dem. Rasifieringstaktiken upphör aldrig och är alltid densamma. Svenskarna skall fås att känna skuld, och gör de inte det så skall känslan av synd, skam och omoral brännas in i hjärnbarken på dem.

I det plågade Svea rike ställer den förtryckande ideologin ständigt nya krav på undantag, särregler och förbehåll.

Det okristliga omhuldandet av planetens mest frånstötande konfession får till följd att det separatistiska samhället närmar sig med stormsteg.

Bokstavstrogen korantolkning försvarar yttrandefrihet mer än dagens imamer

Claudia de Longueville

POLAREN PER HOS DET SOCIALA

De som motsätter sig tuffare tag mot kriminalitet och oönskad vandel i våra utsatta områden talar sig istället ofta varma för SATSNINGAR på förebyggande insatser där Socialtjänsten är en nyckelspelare för att fånga upp unga problembarn på glid och se till att de kommer på rätt spår igen.

Och det låter ju bra. I teorin.

I praktiken försökte man sig i Örebro på just en sådan STORSATSNING 2016 när man utlokaliserade ett socialtjänstkontor till det särskilt utsatta området Vivalla. SVT rapporterade såklart och följde 2018 upp med ett reportage där STORSATSNINGEN beskrevs som ”lyckad”.

Idag har entusiasmen bedarrat betänkligt. 10 av 13 socialsekreterare har slutat på ett år vilket är en hög personalomsättning i vilken verksamhet som helst och ännu mer förödande i en verksamhet där ständigt vikten av att arbeta långsiktigt och bygga förtroendefulla relationer poängteras. Och nu har man tvingats börjat centralisera verksamheten, dvs bort från Vivalla.

Socialtjänsten ses med misstänksamhet, hot, glåpord, trakasserier och t.o.m mordbränder verkar tillhöra vardagen för personalen och det är ingen vågad gissning att detta starkt bidrar till den skyhöga personalomsättningen. Än värre har det blivit av ryktesspridningen om att Socialtjänsten driver en kampanj för att kidnappa barn i muslimska familjer. https://www.expressen.se/…/massflykten-fran-vivalla-ar…/

För ett tag sedan ville Socialdemokraterna lajva handlingskraft och föreslog brottsförebyggande åtgärder riktade mot femåringar. Igen pekades socialtjänsten tillsammans med lärare och fritidspedagoger ut i en nyckelroll.

– Åtgärderna ska också omfatta placeringar och andra tvingande insatser och möjligheter att involvera föräldrarna tidigt, sade Lena Hallengren och försökte se bestämd ut. https://www.svt.se/…/socialdemokraterna-foreslar…

Det låter ju bra men jag förutser faktiskt vissa problem för socialtjänstens personal när de ska ut och besöka klanområden och involvera föräldrarna till femåringar genom att diskutera placeringar och tvingande åtgärder med dem. T.o.m brandkår och brevbärare drar ju sig för att besöka de utsatta områdena pga stenkastning och andra trakasserier så man kan ju befara hur socialsekreterare som vill diskutera barnplaceringar och andra tvingande åtgärder kommer att bemötas. Men Lena Hallengren kanske har några användbara praktiska råd om hur de ska gå till väga för att bli välkomnade med kaffe och hembakade bullar samt kunna föra konstruktiva samtal?

Det verkar på mig som om politikerna i sina elfenbenstorn lever i ett helt annat universum än de stackars socialsekreterarna på fältet. För det talar att vi trots decennier av prat om tidiga förebyggande insatser inte har lyckats förebygga någonting utan undan för undan bara gjort allting värre och nu har särskilt utsatta områden i snart sagt varenda medelstor svensk stad.

Hans Thannerstig