I sandlådan lär vi oss samarbete och kommunikation, vad som fungerar när man är med andra. Den som vill leka med den röda bilen som någon annan har, får lära sig att vänta eller kanske byta till sig den mot din gröna traktor. Den som leker med den stora grävskopan kan inte svänga runt armen hur som helst, inte släppa sanden var som helst – särskilt inte just precis där några andra gör sina sandkakor.
Alla måste visa hänsyn och respekterar de andra för att de ska respektera tillbaka. Annars måste de vuxna ingripa och tala om vilka regler som gäller i sandlådan. Reglerna talar om att alla får leka i sandlådan oavsett om de har gula eller blåa spadar eller om de bygger sandslott eller serverar sandkakor. Annars blir det anarki i sandlådan. Gängledaren får kanske bestämma över vem som får vistas i sandlådan.
Idag har jag hört och läst många röster om vem som ska bestämma i riksdagen och vem som ska få någon som helst inflytande:
- Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra.
- De är sossehatare.
- Att övriga partier inte vill samarbeta med SD -det är att respektera folkviljan. För de allra flesta av oss som röstade på dessa andra partier vill inte att de gör det.
- Det Nazisympatisörerna i SD inte fattar, är konceptet om ”deal breaker”… att det spelar ingen roll om 99% av alla SDare inte skulle vara nazister egentligen, eller ifall 99% av allt de ville genomföra vore guld och gröna skogar, för den där sista kvarvarande procenten är en total och fullständig deal breaker. Det spelar ingen roll ifall SD’s fantasivärld främjar mig personligen jättemycket… så länge det sker på bekostnad av mina medmänniskor är jag NOLL intresserad.SDare är förutom allt annat skit de är, extrema självupptagna narcisitsiska egoister, och sådana skall man ALDRIG ge ens ett litet lillfinger.
- Den auktoritära populismen är ett värdesystem som ligger utanför den demokratiska gemenskapen.
- Vi är beredda att samtala och förhandla. Nu är det upptill de andra …
- Vi tror på jämlikhet och rättvisa. Därför kan vi aldrig samarbeta med SD.
- Vi kommer inte att ge SD inflytande – vi står för anständighet.
- Nu måste vi ta ansvar och aldrig ge ett oanständigt parti inflytande.
- Nu måste vi föra seriösa samtal men inte ge SD inflytande.
- SD har gjort ett flertal grova utfall och kommer från vit maktrörelsen, sa Stefan Löfven efter dagens statsministeromröstning. Det är odemokratiskt och ologiskt och absurt att ge dem inflytande.
Ja, detta var ett axplock av den vuxenmobbing som jag upplevde idag. Den som avviker från gruppen kan ganska snabbt bli utsatt för det som kallas för rovjaktsmobbning. Det låter hemskt och det är det också. För den som avviker spelar det ingen roll vad den gör – för den personen eller gruppen är ett hot mot den etablerade gruppen och ska mobbas ut. I den sandlådan finns ingen vuxen som talar om demokratiska regler och hänsyn.
Mobbning är när samma person utsätts för kränkningar om och om igen. Mobbning är en fråga om makt. Den som mobbar har mer makt och högre status än den som blir mobbad. Det kan vara därför som andra som ser mobbningen inte vågar säga ifrån. Man vill inte säga ifrån till den som är tuffast och som man tror att alla tycker om. Ofta kan det se ut som att mobbaren har många vänner och är väldigt omtyckt, men det är sällan sant. Det är vanligare att mobbare har människor omkring sig som ställer upp av rädsla snarare än av vänskap.
Precis så fungerar det i vår demokratiskt framvalda riksdagen. SD är inte som de andra. SD rätar inte in sig i leden. SD vill lösa problemen i Sverige på ett helt annat sätt än vad de etablerade partierna vill. SD vill riva revirmurarna och få inflytande i politiken. De etablerade rovfåglarna anfaller från alla håll.
Man skulle kunna tro att de som nu har valts in i Sveriges riksdag skulle ha vuxit ifrån sandlådenivån. Men med partiledare som har blivit fullfjädrade rovfåglar – mobbare – så vågar inte de andra höja rösten eller vågar samarbeta med SD. När mobbarna får fortsätta så urholkas demokratin mer och mer. Drygt 1 miljon väljare får inget inflytande!
När får vi ordning i riksdags – och regeringssandlådan?
Patrik Engellau 
Patrik Engellau 
Senaste kommentarer