Det har under de senaste decennierna blivit fler och fler tillfällen som jag nickar förstrött och tänker ”Jag hade rätt!” Jag känner ingen glädje över det – snarare tvärtom. Jag blir ledsen över att vår svenska kultur som alltid ska vara så tillåtande och snäll. Svenska folket har blivit naiva och stupida för att undvika att bli kallade främlingsfientliga och rasister. De blundar hellre för fakta än tar itu med problemen.
Det spelar nästan ingen roll vilken samhällsfråga som diskuteras. Förnekelsen kommer alltid och blir det största argumentet och kommer att motverka alla åtgärder för att lösa problemen.
Skolan är ett exempel. Det är absolut inga problem i den svenska skolan! Den som påstår det ljuger! Men det finns ju så klart många bekymmer inom skolans värld, alltifrån lärarbrist, ordningsproblem och till hur skolan är organiserad. Det fungerade ganska bra ändå under den tid då vi hade en ganska homogen befolkning. Problemen uppstod när en stor del elever med utländsk bakgrund presterar så mycket sämre än elever med svensk bakgrund. Skillnad har ökat över tid och är bland de största gapen i västvärlden. Jag har diskuterat detta åtskilliga gånger under den senaste 10-års perioden. Varje gång har jag varit problemet eftersom jag har sett problem som man inte har velat erkänna. Nu skriver Riksrevisionen i sin rapport om fusk med senaste PISA-undersökningen. Ja, det är ju precis det som jag har sagt! Skoleleverna och deras kunskaper har offrats för att slippa ta tag i de gigantiska problemen med den svenska skolan!
Så är det på områden efter områden. Verkligheten hinner ikapp och avslöjar att tystnadskulturen har förvärrat problemen. Vi har inte fått diskutera problemen i samhället – problem som har förvärrats pga att vi har fått in människor i vårt land som har med sig en annorlunda kultur. Det har uppstått kulturkrockar som alltid har resulterat i att de som påpekar problemen har kallats för rasister eller nazister eller något liknande. Jag har blivit kallad både det ena och det andra.
Fadime mördades 2002 – ett hedersmord! Fadern mördade henne eftersom hon inte bara brutit mot familjens hederskoder utan även uttalat sig offentligt om hederskulturen. Det var strax efter mordet på henne som jag började debattera hedersproblematik. Ett svårt ämne och jag har mött motstånd och blivit beskylld för att ljuga – av främst feminister. Politiker som nu ännu en gång har lyft frågan om ”kvinnor som utsätts för våld i nära relationer” vägrar samtidigt att diskutera hedersproblematik! De föredrar att tiga ihjäl problemet!
Jag, som inte har tittat på TV under ett par år, kollade in på SVTplay igår. Jag hittade en film i två delar ”Hedersmordet” – baserat på den tragiska men sanna berättelsen om hedersmordet på Banaz Mahmod som skakade Storbritannien år 2006. Jag såg första avsnittet igår med tårar i ögonen. Ska se resten ikväll. Filmen beskriver hedersproblematiken men också att Banaz hade svikits av samhället fem gånger när hon hade sökt hjälp. Hon hade själv dokumenterat att hon var utsatt för dödshot och av vem!
De senaste dagarna har medierna och politikerna gjort allt för att skylla svenska män för kvinnovåldet. Vi har alltid haft hedersproblematik i Sverige påstår de. Andra skriver att forskningen visar att utrikes födda inte är överrepresenterade när det gäller män som dödar kvinnor i nära relation. Naturligtvis vill de tysta debatten kring en svår problematik. Hedersproblematik är svårt. Kulturskillnaderna är stora. Hederskulturen är helt skild från den svenska kulturen!
Jag blir arg och upprörd! Men måste inse att de förstår inte bättre. Jag vill ge dem rådet att se filmen. Men så inser jag att de kommer att avfärda den som lögn. De vill inte förändra sin verklighetsbild. De vill inte inse att de har haft fel och har blivit lurade.
Hur får man människor att upptäcka den bistra och hemska verkligheten? Hur får man dem att vilja förändra? det är deprimerande att hela tiden själv bli motarbetad då man yppar sanningen!
Senaste kommentarer