Att vilja stå i centrum

Den senaste tiden har många människor velat stå i centrum. De har velat få uppmärksamhet och få strålkastarljuset på sig. Statsministern sken i kapp med solen när han fick vara värld för toppmötet igår. Nu kunde han kanske bocka av ytterligare en punkt på sin lista över saker som han måste göra innan han lämnar in?

Idag tänker jag på lilla Stina på Saltkråkan – Stina ville också stå i centrum:

”Stina: Jag ska säga dej, att hemma på vår gata i stan: Där bor det en fru och hon har…48 barn!

Pelle: Nu ljuger du igen Stina!

Tjorven: Erkänn det!

Stina: Ja, jag ljuger. Ingen människa kan ha 48 barn, det är ju fånigt och komma och säga.

Pelle: Där ser du!

Stina: Nää! För egentligen har hon bara 45.”

Vi har nog all träffat en liten Stina som vill hävda sig och stå i centrum. En del lyckas manipulera andra människor och dra dem med sig. Vi har sett många exempel på detta t ex #jagärhär, #Metoo, skådespelare, sångare, kändisar, riksdagsmän, jurister, flygvärdinnor, …

Fler kommer – för alla vill de få lite av strålglansen. Alla är de kvinnor och känner kanske att de behöver mer uppmärksamhet. En del av dem har blivit förbigångna i karriären. De dras med i masspsykosen ”systerskapet”. De skriker egentligen: ”Se mig! Hör mig! Jag finns!” Det är lätt att hänga med i sådana kampanjer. Det är lätt att falla för grupptrycket: ”Det är väl klart att du också ska skriva på! Nu måste du ställa upp för den goda sakens skull!” Cyniska människor utnyttjar svaga individer för egen vinning skull. Drevet går pådrivet av vissa medier!

Naturligtvis finns det människor som någon gång har utsatts för övergrepp. De får vi inte glömma bort! Men jag vägrar att tro, att alla de som nu vittnar om övergrepp och trakasserier verkligen har blivit utsatta. Varför är det bara kvinnor som har drabbats? Jag är helt övertygad om att även män kan drabbas.

En manlig släkting som var busschaufför berättade om en händelse som han utsattes för i början av 1990-talet. Händelsen är väl preskriberad nu och kan återberättas:

Han skulle köra en grupp kvinnor anställda vid Försäkringskassan till en kursgård. Kvinnorna var glada och en del fräcka i munnen innan de gick på bussen. Det blev värre på bussen. Snart började de att klä av sig – att strippa. Sen började de kasta sina BH:ar omkring i bussen. Chauffören, som var den enda manliga personen i bussen, fick en del sexuella inviter. Han upplevde situationen otrevlig. När de kom fram till kursgården så blev han inbjuden att delta i deras ”samkväm” på kvällen. Men han låste in sig i sitt rum tills det var dags att åka hem. Då var kvinnorna mycket trötta och tysta – ingen BH kastades.

Denna historia är naturligtvis inte heller generell – vare sig för anställda på Försäkringskassan eller för kvinnor. Men kvinnor kan och är inte helt oskyldiga små offerkoftor! Jag jobbar själv stenhårt på att få min sambo att starta en grupp #MenToo. Jag nyper honom i häcken då och då. Men han vägrar att bli kränkt!

Så läser jag en artikel som gör mig glad och tänker att det kanske finns hopp om mänskligheten:

”Det tog några få veckor för de konservativa krafterna i Brasilien att samla 350 000 namnteckningar för att försöka hindra litteraturprofessorn och feministikonen Judith Butler att komma till Brasilien och föreläsa om demokratin i samband med en kongress i Sao Paulo. Under föreläsningen igår brände demonstranter upp dockor med Judith Butlers påklistrade ansikte och höll banderoller med texter som ”Död åt genusideologin”.

Butlers böcker om genusteori, men också om våld och Palestina, har gjort henne obekväm i många konservativa sammanhang. Och Brasilien som håller på att bli en teokrati där politiker som backas av konservativa religiösa grupper får miljoner av röster ville hindra hennes besök.”

Det finns alltså krafter som vill motarbeta feminismen och genustokerierna. Jag önskar bara att de krafterna vaknar även här i Sverige. Hur ska vi annars kunna rädda vårt land?

Annonser

#MeToo för män?

Man kommer osökt att tänka på fake nevs, speciellt i en del av fallen.

Petterssons gör skillnad!

Ska man döma av medias rapporteringar har alla kvinnor i Sverige varit utsatta för sexuella trakasserier, många utan att de tydligen förstått det.

Jag tänker inte på några vis förminska det faktum att många kvinnor verkligen utsatts för något som ska fördömas varje dag i veckan, men…

View original post 453 fler ord

Vuxna förebilder

När jag växte upp var de vuxna min förebild. Det var de som jag lärde mig av. Det var de som uppfostrade mig. Det är så som det fungerar i djurvärlden. Det är så som det har fungerat i människovärlden i alla tider. Jag var stolt när jag blev vuxen och kunde visa att jag hade sugit åt mig de kunskaper som tidigare generationer har förmedlat.

Det var nödvändigt att de vuxna förmedlade kunskaper om hur vi tillfredsställer våra grundläggande behov – mat, värme och vila. Mat – vad kan vi äta, hur odlar vi, hur föder vi upp djur, hur tar vi vara på maten, hur tillagar vi den osv. Värme – tak över huvudet,  kläder på kroppen och energikällor. Vila – se till att vi utnyttjar mörkret för att vila så att vi kan utföra och orka med vårt arbete på de ljusa timmarna. Större tiden av dygnet användes till dessa basala aktiviteter. Sexualitet är också ett grundläggande behov – för att mänskligheten ska kunna leva vidare.  Könsrollerna blev viktiga när alla gjorde det som de var bäst på. Män utförde muskelarbete och kvinnor skötte hemmet och barnen. Barnen lärde sig tidigt att hjälpa till med de sysslor som de klarade av. Alla samarbetade utifrån sina förutsättningar! De vuxna var viktiga förebilder för mänsklighetens överlevnad.

Men vart har de vuxna försvunnit och var kommer alla de barnsliga ifrån? Idag verkar det som om få människor är vuxna. Resten verkar ta livet som en lek. Beror det på att vi har fått det för bra? Vi behöver ju inte längre anstränga oss för att tillfredsställa de grundläggande behoven. Jag upplever det som att föräldrar har abdikerat som föräldrar och vuxna har abdikerat som vuxna. Alla leker sig fram genom livet. Barnen får inga vuxna förebilder och utvecklas till individer som vill ta makt över de vuxna. Hur blev det så?

Överklassen har alltid försökt styra de sämre lottade. Feminismen har sitt ursprung i överklassen. Det var överklassen som hade tid över att fundera, vara missnöjda och vilja förändra. De vanliga människorna hade inte tid med sådant. De var upptagna med att tillfredsställa de grundläggande behoven.cc

Men industrialismen kom och människor flyttade in till städerna. Under efterkrigstiden skrek industrin efter arbetskraft och unga kvinnor tog plats i industrin för att klara sin försörjning och för att kanske få det lite bättre än tidigare generationer. Men parallellt med det fanns kvinnor ur överklassen som inte trivdes med sina liv.

””Hösten och vintern 1927 umgås den 25-åriga nyblivna mamman Alva Myrdal ofta med självmordstankar. Hon står vid fönstret i familjens lilla lägenhet på Kungsholmen i Stockholm, ser ner på den tillfrusna Karlbergskanalen och S:t Eriksbron, funderar på att öppna fönstret och dra på sig en lunginflammation, som regel dödlig vid denna tid före antibiotikan. Hon anförtror sin dagbok:
”Skall jag – eller skall jag inte? När jag nu försöker föreställa mig allting så är det så innerligt likgiltigt vilket som sker. Jan är en liten hård krabat, han reder sig utan mig. Och Gunnar önskar det så ofta – snart skulle det i alla fall komma till något slags uppbrott från det som varit vårt gemensamma liv.” Hur hade den unga Alva kommit dithän?
Alva Reimer föddes 1902 och växte upp på en bondgård utanför Eskilstuna. Fadern Alfred Reimer var lantbrukare och byggmästare. Modern Lova var, som tidens konvenans krävde, hemmafru och skulle förestå gårdshushållet. Men hon var illa lämpad för den rollen, vantrivdes och gick snart in i ett sjukdomsliknande tillstånd.” enl Pedagogiskt Magasin

Så skrev jag om Alva Myrdal här i bloggen (Myrdalska arvet  – 7/2-2016). Hennes missnöje har präglat Socialdemokratin och våra liv. Makarna Myrdal betonade i boken ”Kris i befolkningsfrågan” år 1934 vikten av att ansvaret för barns fostran delas mellan föräldrar och samhället genom utbildade barnpedagoger. De uttryckte en  oro för att den svenska befolkningen var på väg att dö ut. Skälet är 1930-talets påtagligt minskade nativitet. Genom en genomtänkt familjepolitik skulle trenden kunna vändas. Makarna Myrdal skulle styra familjerna och landet på rätt köl.

Alva – kvinnan som inte kände sig behövd – trodde att utbildade pedagoger var bättre på att fostra barnen än vad deras egna föräldrar var. Dagens förskola bygger på Alva Myrdals vision om ett effektivt vardags- och familjeliv. Idén gick i stora drag ut på att kvinnorna skulle ut på arbetsmarknaden och förverkliga sig själv medan barnen togs omhand av pedagoger som kunde fostra dem till goda socialistiska medborgare. Alla skulle bo i moderna hyreslägenheter och följa statliga rekommendationer.

Ja, hon lyckades! Men vad hände med svenska folket? Jag tror att när föräldrar tas ifrån rätten att fostra sina egna barn så blir de inte vuxna. När barn växer upp i normkritiska och genuscertifierade förskolor så försöker de att ta över rollen som vuxna. Men de barnen har inga vuxna förebilder. Då letar de efter andra förebilder – bland idolerna.

Nu ser vi resultatet! Dagisgenerationerna leker sig fram genom livet. De är odrägliga Omegor som vill bestämma allt. Jag har skrivit om Omegorna i tidigare bloggar men tar en kortversion här:

”1992 skrev deckarförfattaren P.D. James sin framtidsroman ”Människors barn”. Boken  handlar om Oxford år 2021 men kunde likaväl handla om Sverige just nu. Handlingen bygger på att inga barn fötts på ett kvartssekel eftersom alla män är ohjälpligt sterila. Men … det är ju inte så! Alla män är inte sterila! Nej, men kvinnor i Sverige vill inte ha barn. 36-37 000 aborter per år talar sitt tydliga språk. likaså att alltfler unga kvinnor väljer bort män. Befolkningsökningen beror uteslutande på invandringen. Drygt 21 % av befolkningen har utländska rötter. Fortsätter det i denna takten så kommer vi svenskar att bli en minoritet.”

”Den sist födda generationen i romanen, Omegorna, är vackra och bortskämda men också kända för sin grymhet. Jag vill jämföra dessa Omegor med dagens unga politiker som är uppvuxna i förskolemiljö. Många av de saknar uppfostran och är  bortskämda. De är vana vid att få bestämma allt och inget. De har aldrig lärt sig att lyssna på äldre och klokare generationer. De vet bäst helt enkelt!”

Nu vädjar jag till alla vuxna: Ta ert ansvar som vuxna! Bli bra förebilder och återta makten! Sverige behöver de vuxnas klokskap!

Tidigare äldre inlägg

beppe852

Hellre död än röd

Micke K - En Röst i Sverige

Sunt förnuft, svenska värderingar i ett sekulärt samhälle

Helt apropå

En blogg om tro, hopp och kärlek. Om livet och om lite till.

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

%d bloggare gillar detta: