Går feminismen på tomgång?

Världens första feministiska regering! Märker vi någon skillnad? Knappast – om vi inte räknar in det höga tonläget. De flesta män och kvinnor fortsätter att leva det liv som de har gjort tidigare.

Av Sveriges cirka 490 000 företagare är omkring var fjärde kvinna. År 2020 var drygt 26 procent av företagarna i Sverige kvinnor. Det kan jämföras med EU-snittet som samma år uppgick till cirka 33 procent. Sverige återfinns därmed tydligt i den nedre halvan av länder. Högst andel kvinnliga företagare återfinns i Lettland där omkring 44 procent av företagarna var kvinnor 2020. Längst ned på listan hamnar Turkiet med endast 16 procent och bland medlemsländerna Malta med cirka 25 procent.

Varför vill inte svenska kvinnor vara företagare? Utbildningsnivån har blivit allt högre inom OECD. Över en tredjedel av befolkningen, 25-64 år, har en högskoleutbildning. I Sverige är skillnaden mellan kvinnors och mäns utbildningsnivå betydligt större än genomsnittet. 45 procent av kvinnorna har minst tvåårig eftergymnasial utbildning, men bara 33 procent av männen.

Kvinnor har alltså högre utbildningsnivå än män. Trenden har synts under de senaste 25 åren. Den är långsam, men ligger fast, och att gapet ökar beror främst på att flickor får allt högre betyg. En annan viktig parameter är att pojkar har dålig läsförståelse. I den allra senaste statistiken från Skolverket har dock avståndet mellan pojkar och flickor krympt med 2,4 poäng. Mätningen visar de första eleverna som lämnar grundskolan helt stöpta i det nya betygsstystemet. Därför bör ju också kvinnor ha större förutsättningar för att driva företag än vad män har.

Svensk feminism gynnar alltså inte pojkarna i skolan. Pojkars läsförmåga tas inte på allvar. Skolans lärande är utformat för att gynna flickor. Det är skrämmande att undervisningen inte är jämställd och inte tar vara på pojkarnas förmågor! Men trots att flickorna får ett försprång och fortsätter med högre studier oftare än pojkarna så är det fler män som startar egna företag! Varför?

Gynnar inte den feministiska regeringen eget företagande? Är det kanske så att flickor/kvinnor inte klarar av eget ansvar och eget beslutsfattande. De lär sig tidigt att bara göra sådant som lärarna säger åt dem att göra och sådant som står i läroböckerna. När de kommer ut i arbetslivet fortsätter de på samma sätt. Det är tryggare att ha en arbetsgivare som delar ut arbetsuppgifter och att slippa ta egna initiativ. Företagaren däremot vet ju att det mesta beror på de beslut som denne tar och måste ta både negativa och positiva konsekvenser av sina beslut.

Vill inte kvinnor ta ansvar? Som företagare kan de ju inte klaga på dålig lön eller dåliga arbetsförhållande. De kan inte stanna hemma för mensvärk eller vabba hur lättvindigt som helst. De har ingen chef att fråga när något strular och ingen handledare. De har ingen reglerad arbetstid. Osv.

En feministisk regering har inte kunnat förändra kvinnors attityder. Det verkar vara så att många kvinnor som skriker ut ordet jämställdhet inte vill genomföra denna jämställdhet fullt ut. De vill bara ha fördelarna men aldrig nackdelarna. Män tar för sig och tar ansvar medan kvinnor gnäller över mäns beteende.

Kan vi ändra på dessa ingrodda attityder?

Mensdagen – en dag som kanske kan förbättra villkoren för några unga kvinnor.

Nästan överallt på jorden anses kvinnor som har mens vara orena och smutsiga. I delar av Nepal får flickor och kvinnor som har mens inte sova i sitt eget hus utan måste övernatta i hyddor i skogen. I delar av Indien får kvinnor när de har mens inte röra mat eller tvätta håret. Och på många platser får kvinnor vid mens inte röra sig fritt i samhället eller besöka heliga platser.

En somalisk kvinna – boende i Sverige – berättade att hon har haft stora problem med långvariga och smärtsamma toalettbesök, mens, sex och barnafödande. Allt pga ärrbildning efter att hon könsstympats som flicka.

På vissa platser i världen är mens så tabu att prata om att många flickor inte förstår vad som händer när de får sin första mens. Studier visar att i delar av Indien hade 70 % av flickorna ingen aning vad som hände med dem när de fick sin första mens och i Iran trodde 50 % att de var allvarligt sjuka.

Brist på vatten och framförallt rent vatten gör att många kvinnor har stora svårigheter i att sköta sin hygien.

Mensdagen den 28 maj kan tyckas vara larvig men … genom uppmärksamhet kan kanske några flickor och kvinnor få ett drägligare liv. Vad gör feministerna i denna fråga? En svensk feminist skrev 2016 såhär:

”Killar som påverkat oss till att inte våga prata mens. Som gör att vi hellre stannar hemma från jobb och skola för ”migrän” istället för att säga att vi har mensvärk. Som att vi försöker göra vad vi kan för att inte låta männen nyttja vår mens till deras makthavande fördel.”

Kära svenska feminissor: Kan ni inte lägga av med ert manshat en eller några dagar på året? Kan ni inte tänka lite längre – till könsstympade kvinnor i förorten eller till kvinnor världen över som har verkliga problem?

Idag skriver RFSU:

Att kunna sköta sin mens utan oro och osäkerhet borde vara en självklarhet i ett land som Sverige. Ändå uppger allt för många unga att deras liv begränsas på grund av brist på mensskydd, kunskap och stöttande normer kring denna naturliga kroppsfunktion.

Idag vill de alltså införa menskunskap på skolschemat samt gratis mensskydd i skolan!

Kvinnor har alltid menstruerat under sin könsmogna ålder. Vi har fått kunskaper om mens av våra föräldrar, kamrater, syskon och skolan. Inget konstigt med det. Vi fick lära oss att mens är naturligt och ett tecken på att vi börjar bli vuxna. Mensskydd har först våra mammor och sen vi själv köpt. Det är inget konstigt med det heller. Men nu på 2000-talet har allt blivit så besvärligt!

Sverige har en feministisk regering. Det borde ju tyda på att i Sverige är kvinnor och män moderna och upplysta om det mesta. Men det gäller kanske inte hela befolkningen? När RFSU talar om allt för många unga så menar de kanske unga i utanförskapsområden? Generellt tror jag att unga i dagens Sverige har tillräckliga kunskaper om mens och kan skaffa sitt mensskydd själv. Problemen finns inom invandrargrupper som kommer från kulturer där mens betraktas som orent och där man inte har kunskaper om varför kvinnor menstruerar.

RFSU generaliserar hellre än att inrikta sig på integrationsproblem. Detta är ett av alla de kulturproblem som uppstår de samhället blundar för kulturskillnader! Varför inriktar de inte sig på de unga kvinnor som kommer från främmande ålderdomliga kulturer?

Hur påverkas samhället av feminiserade män?