Sunkiga patriarkala strukturer eller politiska strukturer?

TV:n var påslagen. Jag sysslade med annat. Gomorron-soffan var lika ointressant som vanligt. Då hörde jag orden ”sunkiga patriarkala strukturer”. Nu har jag funderat några dagar. Vad menade hon?

Sunkig betyder ju dålig, ovårdad, nedgången, sjaskig eller läskig. Så jag kan tänka mig att hon menade gamla dåliga patriarkala strukturer. Men har hon några andra strukturer att jämföra med? Men patriarkala strukturer? Finns de i det svenska samhället? Eller är det kanske enbart en myt som ger feminister livsrum?

”Jag har aldrig blivit sämre behandlad på grund av att jag är kvinna. I feministtider känns det nästan galet. Man talar om patriarkalt förtryck men jag kan inte se det. Är jag blind? Kanske befinner jag mig mitt i helvetet. I orkanens öga, vad vet jag. Men tänk om det är så enkelt att patriarkatet inte finns? Att orättvisorna mellan könen som vi tycks se, egentligen är frukterna av ett matriarkat?

Säkert har jag alldeles fel. Alla karlar är ju svin. Gubbslem. Potentiella våldtäktsmän. De nedvärderar kvinnor, förtrycker och utnyttjar. Sägs det. Men vem har uppfostrat dem? Hurdana mammor har de haft? För det är ju inte papporna som varit hemma med dem.

Kanske älskar mammorna sönder sina söner. Handikappar dem genom att blåsa upp deras självbild till verklighetsfrämmande proportioner. Och samtidigt lurar i sina döttrar anorektiska ideal. För om det inte är mammorna, vem är det då? Barnomsorg och skola är fyllda av damer som formar morgondagens män och kvinnor.” läste jag i en krönika för 12 år sedan.

Precis mina tankar! Feminister utmålar män som svin för att själv kunna få makt. Om män inte är den stora boven så måste ju feminister erkänna att felet finns hos dem själv. Det är kanske så att feminister har svårt att hitta sin egen roll i samhället?

För att känna trygghet behövs ordning och reda. Det lilla barnet behöver någon att lita på, mat när det är hungrigt, sömn och vila när det känner trötthet, tröst när det är oroligt, stimulans när det vill upptäcka världen osv. När någon tillfredsställer dessa behov känner barnet trygghet. Det större barnet behöver kunskap om den allra närmaste omvärlden för att känna trygghet. Vi vuxna behöver kunskaper om vår bostadsort, arbetslivet, politiken, ekonomi, världen osv. Alla behöver vi en värld med strukturer som vi känner igen oss i för att känna trygghet.

Men vårt land har förändrats. För 200 år sedan bodde 90% av befolkningen på landsbygden och idag bor 85% i stan. Människor bodde i småhus och nu bor många i flerfamiljs- eller höghus. För 200 år sedan så bodde man ofta ihop med flera generationer men i takt med urbaniseringen utkristalliserade sig kärnfamiljen – mamma, pappa och barn. Idag förekommer en mängd olika konstellationer – styvfamiljer, stjärnfamiljer, ensamstående föräldrar m barn, 2 mammor eller 2 pappor med barn. Bara 3 av 4 barn bor tillsammans med sin biologiska mamma och pappa.

Arbetslivet har förändrats från bondesamhället till industrisamhället – som sysselsatte halva befolkningen – till arbetslöshet och utslagning samt  till ett informations- och servicesamhälle. Den svenska modellen byggdes upp med trygghet på arbetsmarknaden och raserades lika snabbt. Nu vill regeringen implementera den misslyckade svenska modellen globalt istället. Nu säger statsministern att ”alla som kan jobba ska jobba”. Då glömmer han bort barnen. Barnen måste växa upp i förskolan – i en barnfabrik! Kvinnor tappar en bit av sin biologiska funktion – att ta hand om sin avkomma. Kvinnor och barn är de stora förlorarna när politikerna tror att de kan skapa en ny global värld och när de försöker göra om människor till lydiga marionetter.

Fram till 1975 var Sverige ett homogent land. Tage Erlander sa i riksdagen 1965 ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. ” Herbert Tingsten skrev: ”Skälet till vår stabila demokrati är att det inte finns några språkliga, religiösa eller etniska skiljelinjer i Sverige.”

Men 1975 tog riksdagen beslut om avstånd från tanken att invandrare skulle assimilera sig i det svenska samhället. Invandrarna, deras barn och barnbarn skulle behålla sin ursprungliga identitet, dessutom var ökad internationalisering ett övergripande mål i samhällsplaneringen. Alla partier var eniga och riksdagen bestod av V, S, C, FP och M. Därmed blev vi en splittrad och mångkulturell befolkning.

När ett samhälle förändras så mycket då förändras också strukturerna. Om strukturer förändras för snabbt och för mycket försvinner tryggheten Vad gör vi då? Naturligtvis söker vi trygghet – trygghet i normer och kultur. Vi försöker att hitta tillbaka till det gamla invanda. Detta gör vi oavsett etnicitet! Vi som är födda i Sverige vill ha tillbaka det gamla trygga Sverige. De som är födda i andra länder finner tryggheten i strukturerna i sina hemländer. Därmed späds otryggheten på för alla. Ingen känner igen sig i tillvaron och alla känner sig otrygga!

Politiker har medvetet skapat ett strukturlöst och därmed ett otryggt samhälle. Ja! Feministerna har rätt och invandrarna har rätt – det finns strukturella skillnader i samhället. När var och en själv formulerar samhällsstrukturerna utifrån sin kontext så skapas olika samhällsstrukturer. Då är vi ingen homogen befolkning som samarbetar och hjälper varandra. Istället har politikerna skapat en splittrad befolkning som skapar konflikter och motarbetar varandra i jakten på det grundläggande behovet av trygghet.

De obildade politikerna förstår inte detta sammanhang utan fortsätter att spä på med ytterligare konflikter istället för att skapa fasta trygga strukturer för alla. Tyvärr saknar vi den politiska viljan att ta tag i problemen som finns inbyggda i samhällsstrukturerna. Det gäller alla våra riksdagspartier. De tycks inte förstå att lösningen på de flesta problem är trygghetsskapande strukturer! Det hjälper inte att skylla på patriarkatet.

En feministisk regering gynnar inte ett tryggt samhälle. Strukturer behövs. Men de förmår ju bara  att skapa nya sunkiga politiska strukturer!

struktur

Varför behöver kvinnor särbehandlas?

Det blir alltid infekterat att diskutera feminism och kvinnofrågor. Jag har aldrig känt mig diskriminerad som kvinna. Tvärtom! Ibland har jag dragit fördelar av min kvinnlighet. Men jag har alltid i första hand räknat mig som människa. Jag anser att jag har samma rättigheter och skyldigheter i dagens Sverige.

Jag växte upp i ett samhälle där kvinnor hade sämre lön och sämre förutsättningar. Men … jag fick samma möjligheter till utbildning. Jag har deltagit i föreningslivet och ofta fått förtroendeuppdrag. Jag har blivit ordförande, sekreterare och kassör men ingen har bett mig att koka kaffe eller fixa fester. Nej, de har sett min kompetens i första hand. Jag har aldrig känt att jag har blivit vald pga mitt kön eller trots mitt kön. Min duglighet har avgjort. På samma sätt har det varit i arbetslivet – min duglighet har varit avgörande.

Andra kvinnor har haft svårt att klara mina framgångar. Det har uppstått avundsjuka och ”skitsnack”. Jantelagen har varit stark! Därför har jag faktiskt haft lättare för att umgås med män. Mina bästa vänner har varit män. Vi har haft en rakare kommunikation utan tjafs.

Som mamma till 4 barn har jag levt ett jämställt liv med deras pappor. Papporna har tagit lika stor del av hemmet som jag har gjort. Den som har varit bäst på en sak har gjort det – resten har vi hjälpts åt med. Min nuvarande sambo och jag lever så jämställt som man kan göra. Det blir aldrig några bråk om det!

Jag trodde – eller hoppades – faktiskt att de flesta i dagens Sverige 2017  lever ganska jämställt och att kön är en underordnad betydelse i offentliga sammanhang. Men vi vet ju att vi har en s k  feministisk regering. Vi har ett feministiskt parti. Varje parti har ett kvinnoförbund. Varför behövs detta i dagens samhälle? Varför ?

Idag hamnade jag i en diskussion om kvinnoförbund behövs. Naturligtvis anser jag att kvinnor inte ska särbehandlas. Men i kommentarsfälten framhölls att det behövs kvinnoförbund för att lyfta familjepolitiken. Ojojoj! Lever inte män i familjer? Är inte män intresserade av att vardagspusslet fungerar för familjen?  Varför vill kvinnor ha ensamrätt på familjepolitik och utesluta män från detta?

Ett annat argument var att kvinnor måste lära sig tala i talarstolen. Men … fler kvinnor har läst på högskolan än män. Fick de inte lära sig att hålla tal i grundskolan eller gymnasiet så borde de väl iallafall ha lärt sig att presentera sina ståndpunkter på högskolan. Varför behöver kvinnor lära sig konsten att tala? Kvinnor är ju mer verbala än män. Jag förstår ingenting av detta! Män har alltid lyssnat när jag har talat.

Det framkom också att kvinnor måste lära sig att kommunicera och visa att vi är helt vanliga människor och inte arga vita män. Ännu ett ojojoj! Offerkofta i all sin prydnad! När det sen fortsätter med floskeln ”kvinnan som sliter för att få ihop livspusslet och arbetskamraten som blir mobbad för sin politiska åsikt” då tappar jag lusten att diskutera!

 

Har kvinnor generellt så dåligt självförtroende att de måste särbehandlas? Varför kommer alltid argumentet ”arga vita män”? Det finns kanske en orsak till att vita män blir arga? Det kan inte vara någon rolig situation att ständigt utsättas av drev från kvinnor. En del kvinnor behandlar män sämre än vad de agerar mot djur. Ibland får jag en känsla av at de vill ha män som slavar! Varför vill kvinnor äga debatten och tala om för män hur de ska leva? Vi är människor i första hand!

Jämställdhet kräver samarbete och inte särbehandling!

Vi har hört det förut …

Ibland känns det som rundgång i debatten. Allt har debatterats tidigare men varje gång vill någon ta äran åt sig och figurera som någon form av nytänkare och hjälte. Nu är det feministen, som läser genusvetenskap på Södertörns högskola, som känner sig kränkt över att hon inte fick jobba på SAS med slöja på.  Jag vidhåller att arbetsgivaren bestämmer klädkoden. Denna feminist får helt enkelt välja. Vad uppskattar hon mest – slöjan eller jobbet? Jag tror inte att hennes sjal bärs av religiösa själ. Om religionen hade betytt något för henne så hade hon inte sökt ett jobb på ett storföretag som SAS. Jag tror att hon ville driva frågan om slöja eller inte slöja!

Nu har vi ju kunnat läsa att det hela egentligen var en kampanj stöttad av ”Rätten till våra kroppar” – en organisation som är ett dekolonialt nätverk som arbetar med frågor som rör muslimska kvinnors rätt till ett värdigt liv fritt från rasistiskt förtryck och diskriminering. Nätverket är en samling av aktivister, akademiker, organisationer och aktörer som jobbar med rättighetsfrågor. (enligt deras FB-sida) Det är alltså en samling aktivister som ställer krav. De ser en affärsidé att dra ärende till DO.  De vill vara kränkta för att tjäna pengar på det.

Rätt till sin egen kropp ska naturligtvis varje människa ha! Men slöjan är inte fastvuxen vid kroppen. Vi föds inte med slöja. Den är helt och hållet ett mänskligt påfund! Debatten om slöjan och andra muslimska krav upprepar sig.

Jag har många gånger upplevt inkonsekvensen hos människor som kallar sig för feminister. I sin iver att vara goda och omfamna hela världen så snubblar de på sina ideal. Det har varit många debatter genom åren:

En av dem, 2012, handlade om en kvinnlig gymnasieelev som inte fick praktisera hos en damfrisör i Malmö för att hon bar slöja. Vare sig polisen eller DO ville ta upp fallet  så hon anlitade en advokat för hon ville ha skadestånd. Genom en förlikning, enligt vilken eleven gottgörs med 27 500 kronor och en ursäkt av frisersalongens ägare, fick hon upprättelse. Feministerna ansåg att hon naturligtvis skulle få ha sin slöja på sig under praktiken (trots att hon inte hade använt slöja när hon sökte praktikplatsen – efter vad jag kommer ihåg). Jag menade att frisören själv avgör vem som ska få praktisera hos henne och att det skulle upplevas lustigt med en frisör iklädd slöja. Jag fick naturligtvis feministerna på mig och det var då jag blev kallad för islamofob!

En annan sådan diskussion, 2013, handlade om en praktikant hos Trollhättans kommun som vägrade skaka hand med sin arbetsledare. Det blev en dyr historia – för den kvinnliga chefen. Istället för att få en praktikplats fick han, som vägrade ta i hand, ta emot 30 000 kronor i skadestånd. Den gången tyckte jag att som praktikant är det viktigt att försöka passa in i kontexten. Den som inte klara av att ta sin chef i handen enbart för att hon är kvinna inte passar in i den arbetsplatsens kontext. Även denna gång möttes jag av en störtskur av argument från feministerna och kallades ännu en gång för islamofob.

Feminister, som borde stå upp för kvinnor och jämställdhet, motarbetar normerna i det svenska samhället På så sätt motarbetar de också integrationen.

Jag skrev en blogg om ”Sommar i stan” för snart ett år sedan:

”Att bo i stan men ändå inte i stan har sina fördelar. Vi bor i ett lugnt område bara en liten bit från centrum men med fågelsång och blomdoft omkring oss. Här finns ingen stress och jäkt.

Då och då har vi ärende in till centrum. En normal sommardag, som idag, brukar vi se solbrända människor med tunna sommarkläder, shorts, sandaler, t-shirts och fladdrande hår.

sommarben

Men vårt centrum har dock förändrats. Vid dagens besök kändes det som att ha kommit till Mellanöstern. Det kändes inte som svensk sommar! När vi stod vid busstorget tjattrades det på arabiska. Några av männen hade förvisso kortärmade skjortor och en hade dristat sig till att ha shorts. Men kvinnorna … för mig var det deprimerande att se dem. Långa, fotsida svarta kappor och sjal om huvudet – bara ansiktet syntes. 25 grader varmt och tvingas att gå i denna klädsel!

slöja

Är det konstigt att dessa kvinnor får svårt att integrera sig i det svenska samhället? Är det konstigt att de känner ett utanförskap? Dessa kvinnor har flytt från någonting och har kommit till ett nytt förtryck. Var det detta som de ville ha när de flydde? Jag kan bara tycka synd om dem. Stackars människor som inte har en chans att göra sig av med det gamla och att börja ett nytt fritt liv! Kommer dessa kvinnor att kunna njuta av den svenska sommaren?”

Den som vägrar att anpassa sig till den svenska kontexten, vår kultur och våra normer vägrar också att integrera sig. Den personen som driver frågan om slöja på arbetsplatser är också ansvarig för utanförskapet som alltför många kvinnor tvingas att genomlida! Det är en egoistisk aktion som förstör mer än vad den gör nytta. Ofta drivs dessa aktioner av feminister. Feminismen skadar vårt land!

 

Tidigare äldre inlägg

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

anthropocene

Ett partipolitiskt oberoende libertarianskt forum för debatt och opinionsbildning

DET GODA SAMHÄLLET

HÄR SKAPAS SAMTIDENS SJÄLVFÖRSTÅELSE

%d bloggare gillar detta: