Den vidaste bensträckning jag har sett – ännu en skreva-debatt!

Marie Göranzon är tillbaka i ”Malou efter tio” och kommenterade Jan Emanuels sätt att sitta!

– Det är den vidaste bensträckning jag har sett.

Göranzon menar att hon inte kunde uppfatta vad politikern pratade om. Anledningen? Johanssons sittande position i studion.

– Jag tittade på hur han satt.

Jag tänker att då har hon nog inte sett mycket. Naturligtvis kan jag hålla med om att det inte är trevligt att se människor breda ut sig på detta sätt. Men jag tror att män har ett annat bäcken än vad kvinnor har. Vi kvinnor har större skinkor att sitta på och sitter stadigare. Det handlar alltså om fysiska skillnader mellan män och kvinnor.

Inget nytt under solen, heter det. Jag kan bara instämma. Allt återkommer – även om det kommer i nya skepnader! Det har varit många skreva-debatter de senaste åren – eller som det så fint heter ”manspeading”. Allt handlar då om att män sitter med benen brett isär. De kvinnor som inte har något att säga kan alltid ägna sig åt att anmärka på mäns sätt att vara. Allt för att själv krypa in i en diskriminerad roll!

”Män som sitter med benen brett isär, så kallad ”manspreading” har länge vållat besvär bland annat på tunnelbanan och bussar runt om i världen. Nu tacklar Madrids kollektivtrafik problemet med förbudskyltar. Fenomenet ”manspreading” har under en lång tid debatterats flitigt i sociala medier och det har även rapporterats om problematiken med att män, genom att sitta bredbent, frekvent tar upp onödigt mycket plats i till exempel kollektivtrafikens gemensamma utrymmen.” kunde vi läsa under sommaren 2017.

I oktober 2015 kunde vi läsa i en blogg om män som skrevar i TV-sofforna:

”Det är lätt att sära på benen, men det är inte alla som behärskar en full manspread. En sån där som kortsluter alla tankar i rummet. Det är nämligen omöjligt att RÅKA göra en full manspread. Om du verkligen vill markera att du inte tillhör samtiden måste du kanalisera tusen år av patriarkal energi genom underkroppen. Och det kräver övning.”

Genast följde Public service upp detta i en mängd artiklar samt radio och TV-program.

Jag minns en debatt som jag var med i augusti 2015 – eller rättare sagt så blev det två debatter på samma tema. Den första debatten handlade om ”Hur kommer vi åt sextrakasserier?” – om sextrakasserier på tågen i tunnelbanan. Vad trakasserierna bestod av kom aldrig fram. Inte heller vem som stod bakom dessa trakasserier eller omfattningen på problemet. De flesta som debatterade tycktes uppfatta detta som att några få kvinnor kanske utsatts – men att det var ett litet obetydligt problem och att dessa kvinnor bara ville klanka på män i allmänhet.

Den andra debatten handlade om ”Vad får man stå ut med på bussen?” – hyfs i kollektivtrafiken och främst om skrevande män. Debatten kändes löjlig! Naturligtvis ska den skrevande inte breda ut sig över två säten men annars? Var det ytterligare ett påhopp på män i allmänhet? När jag ställde en konkret fråga till dialogredaktören så fick jag svaret att det rörde sig om män som onanerade framför unga flickor. (Fråga och svar modererades bort ganska snabbt!) Men i så fall var det väl inte mäns skrevande som skulle debatteras? Debatten borde gälla problemet och inte helt vanliga män som råkar skreva när de åker kollektivt!

Idag kommer jag att tänka på dessa debatter igen. Naturligtvis är dessa ”skreva-debatter” lanserade av kränkta feminister. Men om vi kan ha manspreading så borde vi i jämställdhetens namn kunna ha womenspreading. Vad gjorde riksdagsledamoten Dinamarca på Medborgarplatsen i augusti 2017? Vill vi se kvinnor skrevande på en offentlig plats? Är det inte lika osmakligt när en kvinna skrevar? Blir inte män sexuellt trakasserade av denna womenspreading? Public service var är ni? Jag ser framemot alla oändliga debatter som ni lanserar i jämställdhetens namn!

Manspreading eller womenspreding – vad är värst?

När kvinnorna avvecklade Sverige

Feministiskt missnöje

Mänskligheten består av två kön. Det behövs två kön för att kunna fortplanta oss. Kvinnorna föder barn och ammar barnen. Under tiden tar mannen hand om kvinnan och barnet. Sen hjälps man åt och delar på arbetsbördor och tar ett gemensamt ansvar för familjen och ser till att barnen får en bra start i livet. De äldre generationen hjälpte till efter sin förmåga. Alla ingick i ett samhällssystem där man hjälptes åt.

Så har det varit iallafall! I Sverige levde vi ett jämställt liv – ett liv som byggde på samarbete mellan könen. Men något hände: kvinnans frigörelse, barnen skulle in på förskolan så snabbt som möjligt, skilsmässor, plastpappor, urbanisering, olika generationer träffas sällan, feminism, genusutbildningar, normkritik, Södertörns högskola och Fi! Debattartiklar och kommentarsfälten började fyllas av missnöjda feminister – både gamla och unga. Ett hade de gemensamt – de var hatiska mot män och då speciellt vita cismän. Allt dåligt berodde plötsligt på de patriarkala strukturerna! Genetisk påverkan blev nästan ett skällsord. Sociala strukturer skulle brytas. Barn skulle uppfostras att bli könsneutralt och ordet hen infördes.

De flesta av oss var fortfarande sunda normala och jämställda människor som samarbetade med varandra. Vi ryckte på axlarna och tänkte: ”Låt dem hållas! De tröttnar snart!” Men jag blir mer och mer bekymrad när jag läser inlägg av den yngre generationen! De har en skev bild av livet. Många unga kvinnor är rädda för vita cismän! Läste följande författat av en ung kvinna:

”Förstår inte riktigt det där med att vissa föräldrar blir ledsna/arga/besvikna om deras dotter visar sig vara lesbisk. Om jag hade en dotter och hon berättade för mig att hon var flata skulle jag bli så otroligt lättad och glad och känna mig så mycket tryggare än om hon hade varit intresserad av cis-män. Precis som att om min syster enbart skulle dejta kvinnor skulle jag känna likadant, jag skulle anordna världens fest. Lättad och lugn. Därför att jag vet vad machokultur och patriarkat gör med snubbar idag. Och jag vet att man som kvinna idag aldrig kan leva helt jämställt med en man just eftersom vi lever i ett patriarkat.”

Hon menar alltså att det inte går att leva jämställt med en man! Vad tror hon egentligen att jämställdhet är? För mig är jämställdhet att hjälpas åt – var och en gör det som den är bäst på. Hemma hos oss delar vi på det mesta fast … jag vägrar att göra köttbullar för sambon är mycket bättre på det … och han får inte röra tvätten för det vill jag ha för mig själv. Vem har lärt henne att hon ska vara rädd för cismän? Det finns väl så mycket annat som hon skulle vara rädd för? Det finns så många nya inslag i vårt samhälle som jag är mer rädd för: vapenanvändning, grova våldsbrott, narkotikabrott, hänsynslöshet i trafiken, rån, … Ja listan kan göras lång, mycket lång. För mig är det tryggt att leva med en vit cisman!

Vem har gjort denna unga kvinna så bitter och rädd? Är det förskolan, genusutbildningar, skilsmässor, feminism, normkritik eller brist på vettiga vuxna förebilder i barnets närhet som förstör de unga? Vad händer med ett land där så vilsna själar växer upp? Vem har gjort feminister till krävande monster? Jag läste igår:

Momsen på mensskydd bör sänkas från dagens 25 procent till 6 procent. Det har Centerstämman beslutat.

Partistyrelsen ville bara instämma i intentionen bakom förslaget, men motionären Jenny Håkansson från Halland lyckades få med sig stämmans majoritet. Hon hänvisade till en undersökning enligt vilken mensskydd under en livstid kostar cirka 40 000 kronor.

Det fanns förslag om att mensskydden ska bli gratis, men så långt vill inte stämman sträcka sig.

Jag vill gärna upplysa C om att kvinnor i fertil ålder har under hela mänsklighetens historia haft mens. De har använt trasor som mensskydd eller virkat eller stickat tvättbara mensskydd. Idag kan vi köpa färdiga mensskydd i butiken. Men det är ingen livsnödvändighet eftersom vi kan göra som kvinnor gjorde förr och gör i andra kulturer – tillverka egna mensskydd. Män har ju skäggväxt under hela sitt liv! Ska vi i jämställdhetens namn sänka moms på raktvål, rakblad, rakhyvlar och liknande?

Så läste jag Annika Strandhälls klagosång. Hon är föreslagen som ny ordförande för S-kvinnorna.

Det är 100 år sedan kvinnor fick rösta för första gången i Sverige. Att vi då som parti ska skicka signalen, att på den kongressen sparkar vi ut kvinnorna ur det verkställande utskottet, där de har suttit sedan 1948, det vore märkligt.

Enbart SSU ska få delta när Socialdemokraternas högsta ledning har möten. De övriga sidoförbunden, däribland kvinnoförbundet, kommer i fortsättningen inte att få vara med, enligt ett förslag från en grupp som sett över partiets stadgar. ”Det är inte rimligt att så många sitter i VU som inte är valda av en kongress, som inte heller kan utkrävas ansvar av en kongress”, säger Lena Rådström Baastad, partisekreterare i Socialdemokraterna.

Enligt jämställdhetsindex i Europa så är de mest jämställda länderna Sverige, Danmark och Frankrike. Sverige har toppat alla enskilda undersökningsår sedan start 2005. Vilken funktion har då kvinnoförbund? Jag ser det mest som missnöje och makthunger! När ska Sverige bli normalt igen? När ska Sverige återgå till ett liv som bygger på samarbete mellan könen?