Feminism är en ideologi. Det är sedan 25 år Sveriges starkaste politiska rörelse. Den styr i stort sett hela Sveriges förvaltning och ledning, genom alla partier.
Efter 15 års kamp lyckades feministerna att sänka pojkarnas betyg i alla ämnen i skolan, jämför med flickornas. Man “gjorde om ämnena”. Så att flickor i svenska skolor skulle ha högre betyg än pojkar (och därmed kunna ta sig vidare).
Denna vecka var dock legendarisk.
Vem som helst som går in på Socialhögskolan, Journalisthögskolan, Konstfack eller Stockholms Universitet (eller alla andra högskolor som sysslar med humaniora) ser att det finns väldigt få män (särskilt få svenska män). De fick helt enkelt för låga betyg.
Genom betygen på skolorna har feministerna fått bort de begåvade pojkarna – och ersatt dem med flickor.
Därmed vill man “störta det vita patriarkatet”. Tro mig, det är på allvar.
Men varför var denna vecka legendarisk?
Jo, därför att det tidigare fanns ETT enda ämne där pojkar presterade bättre än flickor, nämligen IDROTT.
Nu har man “äntligen” fått bort även detta – vilket annonserades med glädje.
Nu får flickor högre betyg i ALLA ämnen, även idrott.
Så att det blir rätt.
—————————
Jag vet redan vad jag tycker. Fresta mig inte att använda ord.
De här individerna hyllar det feministiska samhället. Frågan är vad de har åstadkommit och hur ser deras ”strävanden” ut när vi summerar resultatet av deras ”ansträngningar”. (Ulsans kommentar)
En överraskande sen och skäligen banal insikt från en person som offentligt stoltserat med sin skarpa hjärna, kan man kanske tycka.
För övrigt verkar det vara på modet bland kvinnor som nått en framskjuten position i offentligheten att berömma sin egen hjärnkapacitet.
Kanske jag som är svårflörtad, men mig övertygar man bäst om sin hjärnas kapacitet i praktisk handling genom att föra stringenta och elokventa resonemang, göra korrekta analyser och uppnå resultat. Inte genom att hovera sig och självbelåtet gnägga om sin egen förträfflighet.
Om statsfeminismen som förgiftar Sverige med Anita Bååth och Christian Sörli Ekström. Programmet publicerades första gången 17 jan 2021
I dag tittar vi på feminismen i Sverige och historien. Feminismen i Sverige var i grunden en fråga som de flesta ställer sig bakom. Den handlade om lika lön, samma rättigheter, likhet inför lagen. Historiskt har den haft stort värde på grund av detta. När feminismen omstöptes i Sverige så införlivades mycket mer i den. Man kom att mena helt andra saker än jämställdhet.
Samhällsarkitekten Alva Myrdal hade en nedlåtande syn på kvinnorna hon mötte på sina resor i landet. Hon ansåg att de inte var kompetenta nog att ta hand om sina barn, och ville att omvårdnaden skulle ske av utbildad personal.
Det var en samhällssyn där man ville få ut kvinnorna till förvärvslivet. Kvinnorna ville inte detta och genusteoretikerna sade då och säger det fortfarande, att kvinnorna inte visste sitt eget bästa. Det är en väldigt elitistisk syn som styr deras syn på människorna.
Folket styrdes med propaganda på fyrtiotalet, man sade att det var fult att vara hemma, att inte arbeta. På femtiotalet byggdes barnomsorgen ut mer och mer och idag går hundra procent av alla tvååringar på dagis. Så man kan säga att de lyckades.
Feminismen idag är en likhetsfeminism som bygger på att det finns ett patriarkat och en könsmaktsordning, att det finns ett medvetet system för att förtrycka kvinnan. Det är det vi ställer oss bakom idag om vi står bakom feminismen.
Definitionerna på feminismen har delegerats till en underorganisation. I Sverige kallas det vetenskap, i andra länder kallar man det teorier. Svenska genussekretariatet anser sig bedriva forskning på området, men det finns inte ett uns av forskning, säger Christian. Men deras teorier tas emot som forskning och föds rakt in i lagstiftande organen i Sverige.
Det är problematiskt att man ger sig in på styrning av våra utbildningssystem, som universiteten till exempel. Det svenska utbildningssystemet genomsyras av genusmänniskorna, som får gå loss helt med sina idéer. Deras teorier går ut på att det finns problem överallt per definition. Och att universiteten måste agera efter det. Detta gör att genusidéerna får alldeles för stor plats och blir överordnat allt annat. Feminismens bransch är pengar och makt. De hanterar inte den mänskliga aspekten av idéerna som genomförs. Extremfeministerna har kommit in i den lagstiftande makten, in i verk och departement och regeringskansli. Där blir de matade av genusteoretikerna som styr vad de ska tycka och känna. Sverige styrs idag av att kvinnor och män är likadana. Den svenska lagstiftningen styrs av detta.
Det finns förslag på en lag om obligatorisk förskola. Sådana förslag dör aldrig, de sitter folk och bara väntar på rätt tillfälle. Statsfeminismen pågår oavsett politisk färg. Varför reagerar ingen på detta? Svenskarna tror på institutionerna och på vad de säger, det kan vara förklaringen.
Männen är i könsmaktsordningen av ondo, och den vita medelålders mannen ur medelklassen är den värsta. Han är dessutom väldigt tacksam att skjuta på, han sitter ju still och ber om mer. Det är ingen som ställer sig upp och säger stopp.
Till och med de biologiska skillnaderna mellan könen förnekas. Vad skapar detta för samhälle? Logiken går inte ihop. Är det skillnaden mellan individerna som gör att bara den ena av två personer om vi tar en man och en kvinna, kan föda barn? Det är så det framförs.
Jag vill kapa det politiska hopkoket av genusgrejer, det är inget vetenskap, säger Christian. Extremfeminismen skapar lagar och styr landet, det är livsfarligt. Om vi inte gör något kommer barnen att må allt sämre, och i förlängningen även de vuxna.
Det är en sådan cynisk och omänsklig syn på människor, att man tar barnen från familjen, när anknytningen är som starkast. Människor måste lyfta den här frågan och prata om det.
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.
ulsansblogg 
Senaste kommentarer