Politiker solar sig gärna i glansen och medierna ger dem gratisreklam.

Finns det någon i Sveriges avlånga land som inte har blivit uppmärksammade på att när Micael Bindefeld fyller 60 år så chartrar han ett privatplan. I fem dagar firar festfixaren sin födelsedag i Israel och med sig har han bjudit 140 personer ur den svenska kändiseliten – artister, skådespelare, finanspampar och politiker. Medierna hugger på betet direkt!

De går bananas över att Ebba Busch Thor, Ulf Kristersson och Nyamko Sabuni finns med bland gästerna. Spekulerar om mutbrott. Men … vi har hört det förut.

För exakt 10 år sedan då Micael Bindefeld fyllde 50 som vi kunde läsa:

Tidningen uppger att Mona Sahlin bjudits in av festfixaren Micael Bindefeld – som fyller 50 år –  tillsammans med cirka 140 andra kändisar.
I natt rumsterade den svenska kändiseliten, däribland Socialdemokraternas partiledare, på hotell La Residencia i semesterbyn Deia på Mallorcas västkust, framgår det.
Att Mona Sahlin flyger till en exklusiv kändisfest mitt under slutspurten av kyrkovalet, som sker på söndag 20 september, upprör statsvetaren Ulf Bjereld.
”Det som är känsligt är tajmningen. Man kan säga att hon lämnar politisk walk-over till Fredrik Reinfeldt”, säger han till Expressen, som konstaterar att Mona Sahlin sagt i partiets kyrkovalsfolder att ”det är oerhört provocerande” att inte gå och rösta i kyrkovalet.

10 år tidigare hände samma sak. Mona Sahlin stack i väg på en födelsedagsfest för Micael Bindefeld.

Då skedde kalaset på en grekisk ö. Och då, som nu, blev det rabalder, skriver Expressen där Mona Sahlins presschef Anna Hellsén uppger att S-ledaren denna gång står för notan för resan själv.
Men Harry Rantakyrö, ordförande för LO-förbundet Gruvs avdelning 12 i Kiruna, är inte road av sin partiledares Mallorca-partaj.
”Det är helt förkastligt av henne”, säger han till Expressen, som berättar att resan skett under stort hemlighetsmakeri.
Bland gästerna finns, förutom Mona Sahlin, Marie Fredriksson, Efva Attling, Eva Dahlgren, Lena Philipsson, Måns och Felix Herngren och Ulrica Messing, för att nämna några namn på den långa listan över inbjudna kändisar.

Så man undrar vad medierna blir upprörda över. Varför får inte dagens politiker festa? Varför tycker Anders Lindberg att de ”har tappat markkontakten”? Är det för att de tillhör oppositionen?

Politikerna vill ju gärna synas. Så har det varit under mycket lång tid. Almedalen är ju ett stort minglande. Politikerna ställer gärna upp på att förnedras genom att öppna Belindas rosa barnresväska. De svarar glatt och villigt på personliga frågor.

2011 hade Annie Lööf och hennes departement hade en julfest för över 600 000 kronor. Temat för kvällen var glitter och glamour och notan skickades till skattebetalarna. Julfesten har bokförts som seminarium.

Politikerna har under många år deltagit i olika talkshower – Skavlan och Hellenius hörna för att ta några exempel.

Då och då dyker politiker upp i oväntade sammanhang. Med skiftande resultat och framgång:

Fredrik Reinfeldt pratade med ”heliumröst” hos Filip och Fredrik. Göran Persson dansade med kossan Doris. Carl Bildt sjöng ”Fyra bugg och en Coca-Cola”. Kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth skar upp en tårta som föreställde en svart kvinna. Lars Leijonborg svarade på frågor om sina intimaste kroppsdelar hos Gry Forssell och Ulrika Eriksson i programmet Silikon. Partiledare har viftat med Prideflaggor. Kvinnliga ministrar har fotograferat sig som ”värsta tjejgänget” och täckte sina huvuden med sjalar när de besökte Iran. Ministrar både manliga och kvinnliga har fotograferat sig i knytblus. Listan kan göras lång!

Det är sådant som vi kommer ihåg. Det är sådant som medierna gottar sig åt. De lär sig aldrig. De utropar usch och fy. Vi vanliga människor rycker på axlarna. Vi vet ju att det har hänt så många gånger förut oh kommer att hända igen!

Bindefeld bjuder på fest. Politikerna trånar, likt Askungen som ville vara med på balen på slottet, efter att få frottera sig med kändisar, bli fotograferade och omnämnda i medierna. So what?

Annonser

100 år av demokrati och 100 år av makt över medborgarna

Makthavarna vill ha obegränsad makt över oss medborgare. Men samtidigt vill de få oss att tro att vi lever i en demokrati. Till sin hjälp har makthavarna använt sig av medierna. Det gick bra så länge som makthavarna hade makt över medierna.

Om vi börjar med Sveriges Radio så hittar jag följande på Wikipedia:

SR bildades 21 mars 1924 under namnet AB Radiotjänst. Företaget, som ägdes av den svenska pressen, nyhetsbyrån TT och intressenter inom radioindustrin, fick då statens tillstånd att bedriva rundradioverksamhet i Sverige. Klockan 10.55 den 1 januari 1925 påannonserades Radiotjänsts första program av Sven Jerring. Det var en högmässa från Sankt Jacobs kyrka i Stockholm som kunde höras i cirka 40 000 mottagare. Man sände först bara i en kanal under några timmar varje kväll. 1926 utökades sändningarna med en halvtimmas sändning mitt på dagen för att 1933 uppgå till ungefär åtta timmar dagligen.

Ja, staten – våra makthavare – gav tillstånd och innehållet styrdes av dem. Fel innehåll och indraget tillstånd! Staten kunde nå ut med sin information och sin propaganda och kunde styra vilken information som skulle nå medborgarna.

Alla var dock inte nöjda med innehållet i den ”statliga radion”. Under 50-60-70-80-talet startade många piratradiokanaler dvs kanaler och kanalinnehåll som staten inte kunde styra. Dessa piratkanaler hade höga lyssnarsiffror -högre än vad SR hade. Varför? Jo, så simpelt att deras utbud vände sig till en ungdomlig lyssnarskara med modern internationell musik. Låtar som inte fick spelas i en statliga radion spelades ofta i piratradiokanaler. Staten hade ingen kontroll över medborgarna som kunde indoktrineras av denna internationella musik. Om de yngre lyssnarna valde piratkanalerna så kunde ju inte staten nå ut med sin propaganda!

Radiolagen ändrades många gånger för att staten skulle kunna bibehålla sitt monopol. Många piratradiosändare bötfälldes … men lyssnarna samlade ihop till böterna. Några hamnade i fängelse (Jag har tidigare skrivit några gånger om Britt Wadner som hamnade i fängelse för att hon sände Radio Syd från en båt ute i Öresund). Alla dessa piratradiosändningar ledde antagligen till starten av P3 – kanalen som spelade schlagers dagarna i ända.

1956 beslutade riksdagen formellt att television skulle införas i Sverige. Den 4 september 1956 inleddes reguljära TV-sändningar från Nackamasten av Radiotjänst och detta brukar ses som televisionens officiella startdatum. Det första programmet var ett valprogram, Tänker ni rösta?. Från den 1 oktober 1956 blev innehav av TV-apparat licenspliktigt.
1957 kom TV-verksamheten igång på allvar med sändningar nästan varje dag och Radiotjänst bytte namn till Sveriges Radio i samband med bolagsstämman i oktober. Samtidigt med namnändringen breddades ägandet. Folkrörelserna kom nu att äga 40 procent av företaget på bekostnad av pressen (som ägde 40 procent) och näringslivet (20 procent). 1967 ökade folkrörelserna sin andel till 60 procent medan pressens andel minskades till 20 procent.
” De alltmer välorganiserade större folkrörelserna kunde dock utmana andra samhällskrafter, som vinstinriktade företag, på många områden. De samarbetade för kollektiva lösningar inom till exempel handel och fritidsverksamhet som skulle vara ”icke-kommersiella” alternativ till vanliga företags produkter. Några av de organisationer som i detta sammanhang kallas folkrörelser var KF, Friluftsfrämjandet, Svenska Turistföreningen, Reso, ABF, HSB och LRF. För att försvara löntagarnas ekonomiska intressen intog fackförbunden en central roll redan från 1880-talet. ” Allt enligt Wikipedia.

Staten såg alltså till att få ett stort inflytande över TV. Folkrörelserna är beroende av staten via statsbidrag. Det är ju helt klart att folkrörelserna går statens ärende och programutbudet på TV regleras av staten .

Idag är Public service även ett samlande begreppet för de radio- och TV-kanaler som erbjuds av Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio.

I den åttonde paragrafen av sändningstillståndet återfinns essensen av det som kallas public service: Att programmen ska präglas av folkbildningsambitioner, att det ska finnas en mångfald av åsikter, olika intressen ska tillgodoses när det gäller religion, kultur och vetenskap samt att programmen ska ha hög kvalitet.

Ja, vi vet nog alla vad detta innebär. Mångfald av åsikter har nog inte förekommit någon gång. Den höga kvaliteten har mer präglats av propaganda och opinionsbildning än av fakta och sanning.

Allt hade ju varit frid och fröjd om Public Service, och mainstreammedier som har följt i deras ledband, hade kunnat fortsätta med att tolka begreppet demokrati och sin opinionsbildning. Allt hade varit frid och fröjd om staten = makthavarna hade kunnat fortsätta att indoktrinera våra hjärnor med sin propaganda. Allt hade varit frid och fröjd om …

… inte sociala medier hade funnits! Sociala medier  betecknar webbplatser och mobila appar med vars hjälp människor kan interagera i mänskliga sociala nätverk och, i motsats till traditionella medier, bidra med användargenererat innehåll. Sociala medier innefattar Internetforum, sociala nätverkstjänster, bloggar, vloggar, wikier, poddradio och artikelkommentarer.

Svenska folket sviker public service och mainstream medier till förmån för sociala medier. Vad händer då? Ja, vi som har följt utvecklingen vet! Vi har blivit kallade en mängd invektiv, blivit utsatta för #jagärhär och Näthatsgranskare. Vi har hört allt raseri mot filterbubblor, ryska påverkansoperationer, populistiska krafter, trollkonton och fake news. Vi har känt den berömda åsiktskorridorens smala passage. Vi har hört de höjda rösterna om att ändra i grundlagen om yttrandefriheten.

Jag kan garantera att jag visste mer om källgranskning, faktaresistens, nättroll, filterbubblor osv långt före beslutsfattarna hade upptäckt orden. Vi som använder sociala medier dagligen har större kunskaper baserade på fakta och vet mer än beslutsfattarna. Vi vet när de ljuger för oss!

Jag vet att makthavarna kommer att fortsätta att sprattla för att behålla makten och definitionen av demokrati. Människor blir avstängda från sociala medier, åtalas pga något som de har skrivit på dessa medier, förföljs för att de har fel åsikter osv. Politiker och makthavare måste ta sitt ansvar. Ni bestämmer inte över vad människor ska tycka! Ni kan inte indoktrinera våra hjärnor. Vi är inga sprattelgubbar som ni kan styra genom att dra i trådarna. Stänger ni några medier så hittar vi nya uttryckssätt!

Hanif Bali – ”affären” inget nytt

En artikel i repris lika aktuell nu som då.

Nu, efter Trumps installation, fortsätter politiker och medier att tala om hur illa allt kan bli med Trump. Ytterst få talar om de positiva effekterna. Han utmanar ju hela deras världsbild. Det värsta som kan hända dem är ju att de måste tänka om och förändra sina maktstrukturer! Som vanligt handlar ju allt om makt.

Igår såg och lyssnade jag på Anne-Marie Pålsson som  är författade den omdebatterade boken Knapptryckarkompaniet. I den kritiserade hon sitt eget parti men också det system som reducerat riksdagsledamöterna till lydiga knapptryckare. Hon har under många år haft möjlighet att studera makt i olika organisationer och är docent i nationalekonomi vid Lunds universitet samt initiativtagare till den så kallade ”pigdebatten” som ledde fram till RUT-avdraget. Anne-Marie har bland annat arbetat för Länsförsäkringar, PEAB och Stadshypotek och varit riksdagsledamot för Moderaterna mellan 2002-2010.

Jag har läst hennes bok och jag visste att det står illa till med demokratin och makten i vårt land. Men jag tror inte att jag har insett HUR illa det står till förrän igår.

Anne-Marie förklarade hur liten påverkansmöjlighet de enskilda riksdagsledamöterna har och att endast några få medlemmar ur varje parti bestämmer. Nu förstår jag Mona Sahlins uttalande bättre ”Jag är banne mig ingen fifflare!”. Nej, hon är uppväxt med den politiska kulturen. Hon tror att alla människor lever som hon gör – armbågar sig fram och utnyttjar systemet. Samma sak ser vi nu polishefen Eliasson sitter kvar trots att han inte levererar. Vänskapskorruption!  Om du är lojal mot partiet så är partiet lojalt mot dina felsteg. Det är detta som är den svenska modellen som har spritt sig över världen.

Nu utmanar Trump denna politiska modellen. Han vill ge tillbaka landet till USA:s befolkning. Landet ska inte vara en politisk lekstuga med en politisk elit som lever i en gräddfil. Politikerna ska betjäna befolkningen. Han vill riva hierarkierna och införa en plattare och mer demokratisk styrning av USA.

Det är ju helt klart att politiker som är vana vid att leva i en gräddfil och vara maktfullkomliga känner sin egna existens hotad. Ska befolkningen i vårt land kräva samma sak? Kommer de att kräva mer demokratisk styrning? Kommer jag som politiker att förlora min makt? Blir jag utmanövrerad?

Nu avslöjar de sig – de som påstår sig vara demokratiska visar sitt rätta jag. Nu måste Trump sättas på plats! Nu ska han tvingas in i politikerfållan innan allt blir försent. Till sin hjälp använder de MSM-medierna. Tala illa om Trump så kanske vi kan få behålla makten!

Politikerna är oroliga för att förlora sin egen makt till förmån för mer demokrati!