Ghazalegate, placebo, censur

Ska svensk polis vara färgblind och baserad på meritokrati, eller ska det finnas en polis för varje minoritetsgrupp? Efter Nadim Ghazales Sommarprat och avslöjandet av hans hatiska tweetar, är detta vad frågan kokar ner till. Det finns en uppförandekod för poliser, men trots att Ghazale uppenbarligen brutit mot den får han såväl ministrars som kollegers stöd. I dag pratar Ingrid&Maria också om korrupta medier, vacciner som minskar antikropparna och spekulerar i den verkliga anledningen till att islamister inte utvisas från Sverige. Vi ses efter semestern – 9 augusti!

Redaktionen / 23 juli, 2021

Se videon HÄR.

Chris Forsne om Janne Josefssons ansvar för migrationen.

Se videon HÄR.

Chris Forsne, fd utrikeskorrespondent för SVT och skribent i Göteborgs-Posten och Aftonbladet, diskuterar mediernas ansvar för migrationsdebatten, särskilt SVT-journalisten Janne Josefssons reportage 2002.

Hon inleder med att kommentera långsamheten i den offentliga politiska debatten i att ta upp migrationen, som genomsyrar hela samhället. Konsekvenserna av massinvandringen har till sist blivit tydliga, även om Sverige knappt klarar av att tala om problemen. Expressens Anna Dahlberg är ett undantag.

Janne Josefssons rapportering från invandringskritiska diskussioner vid Moderata valstugor 2002 i SVTs Uppdrag granskning inledde det tabu som sedan dess präglat medierna och offentlighetens mörkläggning.

Hon berättar hur hon deltagit i redaktionella strategier i Göteborg för 20 år sedan där reportrar fick lära sig hur de skulle bygga upp en dramaturgi kring invandringskritiker och avslöja dem.
Liknande vinklade reportage gjordes om s.k. apatiska barn och om ett vårdhem söder om Göteborg som Forsne känner till.

Men Janne Josefsson har nu vänt kappan efter vinden och gör sig till en kritiker av migrationen, t.o.m i Dagens Nyheter. Forsne menar att hans vändning är tveksam.
Det låg, och ligger kvar eftersom många äldre chefer finns kvar, en politisk press på alla redaktioner att mörka migrationsproblem menar Chris Forsne, och hellre bedriva aktivism än neutral journalistik. Kritiker på redaktioner frystes ut och en intolerant grupplojalitet etableras. Socialdemokratiska politiker kunde förr ringa upp redaktioner innan sänding och instruera journalisterna berättar hon.

Idag finns liknande reportage om de kvinnor som valt att åka till IS, som SVT kallar ”de svenska kvinnorna” i en medveten kampanj för att få hem dem.
Forsne nämner journalisterna Merit Wager och Gunnar Sandelin som två modiga kritiker av invandringspolitiken och mediernas mörkläggning.
Det dagliga våldet, som beror av den oproportionerligt höga invandrarbrottsligheten, går inte att mörka längre utan går att läsa om men dessa händelser banaliseras och anses normala.
Forsne kommenterar en skola i Örebro där svenska elever blandats med invandrarelever med följd att fler misslyckades. En ärlig diskussion hade kunnat åtminstone pröva förklaringar.

Hon kommenterar också en skola i Kungsbacka där ett nytt område byggdes för invandrare på tvåårskontrakt ,vars barn då skulle flytta vilket skulle strida mot FNs barnkonvention enligt en lokal socialdemokratisk politiker.

Idag finns en missionerande inställning inrikes till skillnad från den utrikesmission Sverige haft genom bistånd utomlands och utrikespolitisk aktivism. De som flyttat hit ses som offer. Äldre svenskar kastas ut från äldreboende utan egentliga anledningar för att migranter ska flytta in, berättar Mikael Willgert utifrån inslag i Swebbtv.
Chris Forsne ser liknande företeelser i sin kommun Kungsbacka där migranter i princip ställer sig framför kommunhuset för att bli hjälpta.

Hon beskriver hur samhällsredaktioner vid SVT i Malmö och Göteborg planerar sina inslag för politiska syften, inte öppet men ändå i en vinkling mot att se migranter som offer och lägga locket på konfliktfyllda diskussioner. Så är inte migrationsdebatten i Danmark.

Forsne välkomnar en öppen debatt med Janne Josefsson men inte utifrån de vanliga redaktionella härskarteknikerna.
Hon kommenterar de franska generalernas upprop mot islamiseringen och att 2000 till höga militärer skrivit under uppropet. Möjligen kan ett lagförslag gå igenom att förbjuda burkini och slöja på omyndiga flickor, något som är redan förbjudet sedan 2004 i skolorna. De enorma antalet outbildade muslimer som kommit kan inte assimileras, något som diskuteras öppet idag i Frankrike.

Det enda sättet att lösa Sveriges problem är att införa personval menar hon, men det kommer ta tid replikerar Willgert. Socialdemokratins kärnväljare dör bort och ersätts av bidragstagande invandrare, ett väljarutbyte.

Hon tror på att vändning som måste bli betydligt tuffare än vad vi sett idag. Borgerligheten kan bli hårdare. Kanske bidrag kan kopplas till mottagarnas vilja att assimileras och personligt ansvarstagande. Återvandring kommer till liksom en folkräkning.
Annars kan inbördeskriget komma, både i Sverige och Frankrike varnar hon. Hon tror inte på integration utan på assimilering.

Vem påverkar opinionen mest?

När jag tar del av olika mediers förmedling av det som sker i vårt land, skiftar mina känslor. Ibland blir jag glad men oftast blir jag arg eller ledsen. Nyhetsförmedling borde ha en ångerknapp! Vissa saker vill jag inte läsa eller höra! Mitt humör blir lidande.

Det finns en mängd opinionsbildare varav massmedierna är de största:

Opinioner påverkas dels av det sociala klimatet, men även av massmedias beskrivning av detta. Den allmänna opinionen betecknar en hel befolknings inställning till en specifik fråga.

Massmedierna har alltså stor påverkan på vilka nyheter som ska kablas ut, hur nyheten ska vinklas, vilka analyser som ska göras och hur allmänheten ska uppfatta nyheten. Massmedierna har haft en stor opinionsbildande makt. En undersökning visar att 67 procent av befolkningen, 9-79 år. läser morgontidningen i genomsnitt 36 minuter. Men vad läser de? Ingen aning! Kanske sportresultat, nöjen, annonser eller något annat trivialt. Däremot vet jag, från opinionsundersökningar, att 66 procent inte är intresserade av politik.

Men så läser jag att  idag läser 53 procent bloggar i Sverige, vilket är en markant ökning sedan 2015, då endast 1% läste bloggar. Antalet bloggare i Sverige har också ökat rejält de senaste 5 åren, men tydligen finns det ingen tydlig statistik idag på hur många bloggar som finns i Sverige. 

Det fanns mer än 600 miljoner bloggar – alltså inte bara svenska – på internet 2020. Cirka 5 miljoner blogginlägg publiceras per dag och 77 procent av människor läser regelbundet bloggar online.

Bloggare har alltså stora möjligheter att opinionsbilda! Det är kanske inte så underligt att massmedierna känner sig åsidosatta. De tappar ju sin makt! Det har uppstått ett nytt medielandskap.

Till detta kan vi ju lägga Swebb-TV, Henrik Jönsson, Exakt 24, Riks och ett stort antal poddar. Konkurrensen har blivit stor. Msm kan inte vara ensamma om att beskriva verkligheten längre. När deras (och politikernas) verklighet inte stämmer med den verklighet som vi vanliga människor lever i så används de sociala medierna till att ifrågasätta msm. De som är vana att ha makten oh stå för opinionsbildningen blir granskade och ifrågasatta. De skulle nog själv önska att de hade en ångerknapp.

Sociala medier har blivit de nya opinionsbildarna!