Kan en dator vara rasistisk?

Jag läste en ledarsida där skribenten undrade vad vi kan göra åt rasistiska datorer. Det allra enklaste svaret är nog att stänga av datorn! Det finns inget annat att göra.

Min dator är en laptop. Den består till större delen av plast. Plasten används till höljet, i kretskort, ledningsisolering, fläktar och andra komponenter. Datorn kan också innehålla metaller. Batteriet innehåller en del kemiska substanser. Men jag hittar ingen komponent som heter rasism! Var skulle den komponenten komma ifrån?

Rasism är inget grundämne eller någon komponent som man kan ta på. Rasism är ett påhittat begrepp som är baserat på tyckande och ideologier. Det ordet används för att splittra människor och dela upp oss i vi och dom!

Hur kan någon påstå att en dator är rasistisk?

Datorn har inget eget liv. Den styrs med en mängd program. Dessa program kan delas in i hårdvaror och mjukvaror. Hårdvaran är den som sätter igång datorn när vi trycker på startknappen. Mjukvaran är den som vi använder för att kommunicera med datorn och få den att utföra det som vi vill att den ska göra. Det är människor som styr datorerna – inte tvärtom!

Programvarorna eller algoritmerna – som skribenten Anders Lindberg kallar dem – görs av människor. De bygger i stort sätt på logiska operationer typ: Om den som använder datorn skriver XXX så ska datorn utföra YYY annars ska datorn göra ZZZ. Användaren väljer alltså vad datorn ska utföra. Datorn lever inget eget liv – den gör bara det som vi säger till den att göra!

Om jag skriver in rasist i sökfältet så får jag nästan 1,5 miljoner förslag. Om jag skriver antirasist i samma sökfält får jag ungefär 165 tusen förslag. Innebär det att datorn är rasistisk? Innebär det att programmeraren som har gjort algoritmen är rasistisk? Beror det på att jag som söker på dessa ord är rasistisk? Jag föredrar att tro att de flesta människorna inte har vare sig rasistiska eller antirasistiska tankar men …

Medierna skriver så mycket om rasism att datorns programvara hittar fler artiklar om detta. Då kan det ju inte vara datorn eller algoritmerna som är rasistiska! Istället borde det vara medierna som är rasistiska när de påtalar skillnaderna hela tiden. De kan inte skylla sitt eget beteende på programmerare eller algoritmer. Varje datoranvändare måste ta ett eget ansvar.

Skribenten som undrar vad vi ska göra åt rasistiska datorer måste börja med sig själv! Det är han som får fram det resultat som han själv vill ha ur datorn och tolkar det på det sätt som han vill! För honom hjälper det inte att trycka på avstängningsknappen. Det är hans egna tankar som är rasistiska!

 

 

Annonser

Finns inte tankar som aldrig hörs?

Ibland måste jag läsa en text många gånger för att kunna analysera den. Ofta är det en mening som jag fastnar i. Hur tänkte den som skrev? Vad ville skribenten ha sagt egentligen? Så var det för några dagar sedan när jag läste en krönika av Karin Pettersson ”Så kapade högerns nätkrigare internet” . Egentligen kändes hela krönikan som ”Usch, dumma nätkrigare!” Men vad är egentligen en nätkrigare? Jag fastnade dock för två meningar. Jag gapskrattade första gången när jag läste dem:

”Det är långt ut på högerkanten som nätets logik fungerar som bäst. Delvis för att det här finns åsikter som tidigare inte haft någon plats i det offentliga samtalet.”

Jag skrattar fortfarande men sätter ibland skrattet i halsen Vad menar hon? Jag försöker att analysera raderna. Kan det vara så att hon tycker att allting var bättre innan ”högern” hade en plattform att göra sin röst hörd på och där de kan diskutera? Menar hon på fullt allvar att världen var bättre när en stor del av befolkningen hade munkavel? Existerade inte de åsikter som aldrig nådde det offentliga rummet?

”Men också för att nätet gör att ett relativt litet antal personer får stort genomslag om de är passionerade och bra på att länka till varandra.” fortsatte krönikan.

Men om dessa ”relativt litet antal personer” inte gjorde sina röster hörda så skulle vi fortfarande haft en ”elit” som härskade över nyhetsflödet. Men det är kanske så hon vill ha det?

I en demokrati bör alla människor ha samma möjligheter att framföra sina tankar. Tankarna finns ju även om de inte hörs offentligt. Jag hör människors tankar när jag pratar med grannarna vid staketet eller vid möten på bussen eller ett samtal på väg till affären eller på en utflykt eller i sociala medier. Tankarna finns även om ”eliten” sopar de under mattan. Så länge som de fortsätter att sopa, så kommer de att fortsätta att bli förvånade över att vi inte uppför oss och röstar rätt i de allmänna valen!

”Men drivkrafterna bakom uppmärksamhetsekonomin skapar också ett slags självspelande vredesmaskin, som suger upp människors tid och får dom att stanna så länge som möjligt på Facebook.

Företaget vet att ilska, sentimentalitet och upprördhet är sådant som kopplar greppet på folk och gör det svårt för dem att vända bort blicken.”

Kan hon verkligen mena att om inte Facebook fanns så skulle inte människor känna ilska, bli sentimentala och upprörda? Förstår hon inte att det måste finnas något som utlöser ilskan? Jag kan ju knappast bli arg på en person eller en företeelse om det inte har hänt något som bryter mot mina värderingar. FB kan ju inte tala om för mig att idag ska du bli upprörd över det som t ex statsministern har sagt. FB kan inte tala om för mig att jag ska skriva en artikel om krönikan som jag läste. Inte ens mina FB-vänner kan få mig att kommentera, dela eller gilla om jag inte själv vill.

Jag väljer själv hela tiden om jag ska bli ilsken, sentimental, glad, ledsen eller likgiltig på det som jag läser. Oftast scrollar jag igenom mitt flöde. Om något verkar vara intressant så läser jag men annars lämnas det åt sitt öde. Sociala medier är bara ett sätt att sätta ord på sina tankar.

Mina och andras tankar finns även om de inte når offentligheten! Även om de sopas under mattan så kommer de att avgöra valresultatet!

 

 

Det nya Sverige

Det är spännande att läsa rubrikerna från nattens nyheter. Det är nya rubriker som handlar om ett Sverige som jag inte känner igen. De har tillkommit under 2000-talet.

Jag börjar med den snälla rubriken. ”Så slipper du lusplågan”. Jag som är 68 år har aldrig drabbats av lusplågan. Det har inte mina barn heller gjort. När jag växte upp bodde vi omodernt utan badrum och med enbart kallvatten. Men jag minns inte att huvudlusen var något problem – vare sig i skolan eller i hemmen. Mor satte en heder i att hålla rent och snyggt. Hygienen skötte vi i en en zinkbalja på köksgolvet. Mor värmde vatten på gasspisen. Där badade jag  och såg aldrig någon lus. Mor kammade mitt hår noggrannt varje dag. Jag trodde i min enfald att huvudlusen var utrotad på våra breddgrader. Varför har vårt land drabbats av detta igen? Varför behöver vi i vårt moderna samhälle råd om luskamning och behandling?

Så följer rubriken om storbråk. Ett 50-tal personer slåss med tillhyggen. Polisen talar om mordförsök och grov misshandel. Några förs med ambulans till sjukhuset. Antingen har jag levt i en skyddad verkstad eller så är det en ny ingrediens i vårt nya spännande Sverige. Jag skrev en artikel om storbråk för snart 1½ år sedan:

”Nya rubriker om storbråk! 30-40-50 i storbråk med tillhyggen! Vad är det egentligen som händer? Uppstår det fler storbråk nu än tidigare? Varför? Är vårt samhälle så mycket hetsigare nu än tidigare?

De flesta storbråken uppstår i flyktingförläggningar, bland EU-migranter eller bland invandrarungdomar, efter vad jag har hittat när jag googlade runt. Jag fann också en del försök till förklaringsmodeller. Det handlade om frustration pga trångboddhet, sysslolöshet och oviss framtid. Men …

Trångbodda var väl alla de som bodde i ”barnrikehusen”. Det var inte ovanligt att en familj med 2 vuxna och 2 barn bodde i 1 rum och kök. Vi ”bytte upp oss” till 2 rok 1959 när vi flyttade in i ett nybyggt hus med 72 lägenheter och grannhuset hade 96 lägenheter. Det kryllade av människor men … inga storbråk … bara några grannkärringar som trätte. Många av de som bodde i husen var sysslolösa/arbetslösa/sjukskrivna men … inga storbråk! För de som var arbetslösa var säkert framtiden oviss och likaså för oss unga som inte visste någonting om vår framtid. Men … inga storbråk … bara lite smågruff!

Under min ungdom åkte jag ofta på läger. Vi bodde trångt och primitivt i tält och sov i sovsäck på luftmadrass. Vi var många med långa matköer och toalettköer och inga duschar. Det kunde variera från 50 till 5-600 personer, som ibland kom från hela Europa med olika kulturer. Men … aldrig några storbråk!

Sysslolösa … men var finns den egna initiativförmågan? Den som har flytt genom hela Europa (Ett Europa utan några krigshärdar) hade väl initiativförmåga att göra som ibland kom från hela Europa något själv! Varför tappar man initiativförmågan enbart för att man kommer till Sverige? Varför inte syssla med samma saker som vi gör – helt vardagliga ting som städa, tvätta, laga mat, promenera, utforska omgivningen osv.

Oviss framtid har många ungdomar, vuxna och pensionärer. Jag tänker då på unga som inte får jobb, vuxna som är sjuka eller hamnar i FAS3, ensamstående mammor som inte får ekonomin att gå ihop och pensionärer som lever på fattig pension.Men … vi ställer inte till med storbråk för det!

Det närmaste jag kan komma på då det gäller storbråk är fotbollshuliganer och demonstrationer/ockupationer från vänstern/miljöorganisationer/djurrättsaktivister.

Så varför uppstår dessa storbråk? Jag kan bara hitta en orsak: KULTURSKILLNADER! Vi har växt upp i ett land där det absoluta flertalet av konflikter löses verbalt. Våra barn har fått lära sig att inte slåss! Vi har lärt oss att köa och vänta på vår tur. Vi har också lärt oss att lita på myndigheter. Men inom många kulturer får små barn lära sig att slåss och de uppfostras med aga. De lär sig att inte lita på myndigheter  och att ta lagen i egna händer. Den som har växt upp i en kontext där alla problem löses med våld fortsätter med det även här i Sverige.

Våra makthavare är dock naiva och tror att alla människor tänker som vi gör. De tror att det går att säga till vuxna människor från en annan kontext ”Ni får inte slåss!” och att de kommer att lyda. De skyller på krigstrauma när det snarare handlar om kulturskillnader. De ”tycker-synd-om” istället för att ställa krav. De ställer inga villkor ”Uppför dig annars får du inte vara här”. De tillåter våld, storbråk och dumheter istället för att ställa krav!”

Nästa rubrik som jag fastnar för är egentligen 2. ”En person skjuten i benet” och ”Flera skott avlossade mot bostad från moped” Ja, skjutningar är ett nytt inslag i den svenska vardagen! Men polisen säger:

”– Mopeden är ett känt brottsverktyg i de här sammanhangen. Det är vanligt att man åker två på moped och att den ena avlossar vapnen, det är inte helt okänt.”

Vad sa han egentligen? Det är alltså inte skjutvapnet som är brottsverktyget – utan mopeden! Samma fokusförskjutning som har skett under hela 2000-talet. Vi får aldrig prata om de verkliga orsakerna: våldsbenägna kriminella människor som saknar ansvar och vanligt hyfs!

Det var morgonens nyheter. Det nya spännande Sverige känns inte så spännande! Jag upplever det mer som ett förfall. Ett Sverige som faller sönder som ett korthus!