Kvinnor som hatar män

Det finns kvinnor som hatar män och som klankar ner på allt som män gör eller inte gör. Nu var det Cissi Wallin som ännu gång försöker förlöjliga män och kalla dem för sexister. En löjlig krönika som knappast är värd att läsa. Men jag minns …

Inget nytt undersolen, heter det. Jag kan bara instämma. Allt återkommer – även om det kommer i nya skepnader! Det har varit många skreva-debatter de senaste åren – eller som det så fint heter ”manspeading”. Allt handlar då om att män sitter med benen brett isär. Nu handlar det om samma sak då Cissi besökte badhuset.

Män som sitter med benen brett isär, så kallad ”manspreading” har länge vållat besvär bland annat på tunnelbanan och bussar runt om i världen. I Madrids kollektivtrafik tacklas problemet med förbudsskyltar. Fenomenet ”manspreading” har under en lång tid debatterats flitigt i sociala medier och det har även rapporterats om problematiken med att män, genom att sitta bredbent, frekvent tar upp onödigt mycket plats i till exempel kollektivtrafikens gemensamma utrymmen.” kunde vi läsa under sommaren 2017.

I oktober 2015 kunde vi läsa i en blogg om män som skrevar i TV-sofforna:

”Det är lätt att sära på benen, men det är inte alla som behärskar en full manspread. En sån där som kortsluter alla tankar i rummet. Det är nämligen omöjligt att RÅKA göra en full manspread. Om du verkligen vill markera att du inte tillhör samtiden måste du kanalisera tusen år av patriarkal energi genom underkroppen. Och det kräver övning.”

Genast följde Public service upp detta i en mängd artiklar samt radio och TV-program.

Jag minns en debatt som jag var med i i augusti 2015 – eller rättare sagt så blev det två debatter på samma tema. Den första debatten handlade om ”Hur kommer vi åt sextrakasserier?” – om sextrakasserier på tågen i tunnelbanan. Vad trakasserierna bestod av kom aldrig fram. Inte heller vem som stod bakom dessa trakasserier eller omfattningen på problemet. De flesta som debatterade tycktes uppfatta detta som att några få kvinnor kanske utsatts – men att det var ett litet obetydligt problem och att dessa kvinnor bara ville klanka på män i allmänhet.

Den andra debatten handlade om ”Vad får man stå ut med på bussen?” – hyfs i kollektivtrafiken och främst om skrevande män. Debatten kändes löjlig! Naturligtvis ska den skrevande inte breda ut sig över två säten men annars? Var det ytterligare ett påhopp på män i allmänhet? När jag ställde en konkret fråga till dialogredaktören så fick jag svaret att det rörde sig om män som onanerade framför unga flickor. (Fråga och svar modererades bort ganska snabbt!) Men i så fall var det väl inte mäns skrevande som skulle debatteras? Debatten borde gälla problemet och inte helt vanliga män som råkar skreva när de åker kollektivt!

Idag kommer jag att tänka på dessa debatter igen. Naturligtvis är dessa ”skreva-debatter” lanserade av kränkta feminister som hatar män – med Cissi Wallin i spetsen.

Om vi manspreading är ett problem så borde vi i jämställdhetens namn även womenspreading vara detsamma. Vad gjorde Dinamarca på Medborgarplatsen 2017? Vill vi se kvinnor skrevande på en offentlig plats? Är det inte lika osmakligt när en kvinna skrevar? Blir inte män sexuellt trakasserade av denna womenspreading?

Public service och mainstreammedier var är ni? Jag ser framemot alla oändliga debatter som ni lanserar i jämställdhetens namn!

Manspreading eller womenspreding – vad är värst?

Vad är jag mest rädd för?

Ett samhälle i upplösning bjuder på många detaljer som jag kan bli rädd för. Jag kan bli rädd för att skadas fysiskt eller psykiskt, något ska drabba mina närstående, att grannarna ska drabbas av något, att min bostad blir förstörd, att kära minnessaker ska försvinna, … Men jag kan sträcka mig längre! Min rädsla kan grunda sig i omtanke om kvarteret jag bor i, staden, länet, landet, Europa, världen och medmänniskor.

Rubrikerna fladdrar i min hjärna om rånoffer, mord, sprängningar, skjutningar, knivhot, våldtäkter, hat och hot. Jag vill inte själv drabbas av något sådant alltså vill jag inte att någon annan heller drabbas. Så tänker jag på lögner och manipulation dvs BRÅ, SCB, politiker, medier, Näthatsgranskare, poliser, professorer, ”experter” och ”elit”. De kan jag ju inte lita på!

Jag kan ju inte låta bli att fundera över om alla dessa ”lögnhalsar” vill att jag ska fokusera på deras lögner för at de ska kunna dölja ännu värre saker för mig. Vill de att jag ska fokusera på Lamotte-gate för att de smärtfritt ska kunna driva igenom vissa beslut? Vill de att jag ska vara upptagen av att någon inte har fått ut sitt betyg från en skola som gick i konkurs för att de ska kunna driva igenom beslut om höghastighetsbanan? Vill de att jag ska fokusera på att någon har tafsat på rumpan på en servitris istället för att handgranater kastas in i restauranger? Vi ska vara rädda för SD, NMR, nazister och de brunblåa som enligt motparten vill återuppliva 30-talet framför att tänka på odemokratiska krafter som vill ta ifrån oss yttrandefrihet och beskära vårt självbestämmande!

Vad är det egentligen som jag borde vara rädd för och fokusera på? Några vill ju att jag ska fokusera på klimatkrisen! Men … vad gör det om klimatet skulle försämras, om vädret skulle bli mer opålitligt, om skördarna skulle bli mindre eller liknande? Om mänskligheten kämpar med att göra varandra illa och förstöra för varandra så blir det kanske inte så många människor kvar på jordklotet?

Jag kan helt enkelt inte bry mig om klimathotet när mänskligheten är ett ännu större hot! Det finns ingenting som är så farligt för människor som andra människors illvilja!

Pensionerade professorn Jerzy Sarnecki: både han och drottningen har utländskt ursprung – därför finns det ingen anledning att rapportera om etnicitet.

Idag måste jag göra en repris på en text som jag skrev i januari 2017. Den handlar om den inflammerade debatt som har härskat då det gäller brottsstatistik framtagen av BRÅ och bristen på koppling till etnicitet. Frågan har diskuterats i de flesta debattforum under den senaste 10-års perioden. Var och en som har påstått, att verkligheten skulle belysas på ett bättre sätt om etnicitet-parametern finns med i statistiken, har fått finna sig i att få rasist- och nazist- stämpel i pannan.

NU diskuteras ännu en gång BRÅ och anpassande av statistik för att vara politiskt korrekt. Medier och framförallt den pensionerade professorn Jerzy Sarnecki har haft en framträdande roll i debatten och de har medvetet förvanskat fakta.

Här följer min text från januari 2017 ännu en gång.

---

All ängslighet ger mig enbart en bitter eftersmak. Medierna förvandlas idag intill mesighet. Allt för att vissa åsikter och eller vissa fakta inte ska få komma fram i debatten.

Vi såg ett praktexempel på detta igår kväll. Agenda annonserade om en diskussion det behövs en ny BRÅ-rapport nu efter 11 år. Genast, innan programmet hade sänts,  sparkade journalistkollegorna bakut på twitter:

• ”SVT Agenda är numera definitionen av nyttiga idioter”
• ”Kan nån förklara? Vad skulle sådan statistik användas till?”
• ”Varför får en politiker debattera mot en kriminolog?”
• ”Apropå kvällens uppmärksammade diskussionsämne på SVT Agenda: Hur stort publicistiskt haveri tål Sverige egentligen?”
• Besviken nu. Det enda partiet som ska diskutera brottsstatistik, om utlandsfödda, är ett rasistiskt parti”
• Gulligt att SD får stå i Agenda och låtsas stå för jämställdhet”

En timma före sändningen kände Agenda sig tvingade till att förklara på sin websida (för sina kollegor) varför de väljer att sända detta program:

”Bland andra Sverigedemokraterna har länge krävt en ny undersökning mot bakgrund av de senaste årens stora flyktinginvandring och uppmärksammade övergrepp där människor från andra länder pekas ut som ansvariga.
Vi vill med vårt inslag visa vad som talar för, och vad som talar mot, en uppdatering av den här typen av brottstatistik.

Är ursprungsland en relevant faktor eller finns det andra som är viktigare, när det gäller orsak till kriminalitet? Såsom socioekonomisk utsatthet, fattigdom och bostadsort, till exempel, som annan forskning visar.
Och med en eventuell ny rapport från BRÅ – vad är tanken att resultatet ska leda till för politiska åtgärder?”

Sen när började SVT förklara sina programidéer? Vem ska de förklara för – kollegorna eller oss tittare? Journalister som uppför sig som klösande kattor mot varandra är inte trevligt att beskåda! De är så ängsliga över att ”fel” åsikter ska få komma fram att de offrar varandra!

Ängsligheten visade också den pensionerade professorn Jerzy Sarnecki i programmet! Han sa att både han och drottningen har utländskt ursprung – därför finns det ingen anledning att rapportera om etnicitet! Den 11 år gamla rapporten räcker för ändamålet. Vilket är ändamålet? För mig skulle en ny rapport kunna vara ett betyg på regeringarna som vi har haft. Hur har de lyckats med integrationen? Den skulle också vara ett bra underlag för fortsatt planering. Som det känns nu känns det som om våra beslutsfattare sticker upp fingret i luften för att känna vilket håll det blåser ifrån.

Ängsligheten lamslår hela samhället. Vi får inte nämna var problemen finns och vem som orsakar dem! Om vi gör det så måste vi kanske erkänna att vissa människor har haft rätt! Jerzy Sarnecki vill att rapporten ska vara vetenskaplig men tycker samtidigt att den ska vara politiskt korrekt. Han poängterar att han är professor men kryper tillbaka med att han numera är pensionerad privatperson! Han vill framstå som expert men vill inte ta ansvar för det som han säger!

Varför är makthavare, journalister och experter så ängsliga för att se verkligheten? Varför vågar de inte kasta skygglapparna? De är de stora bromsklossarna för utveckling!