Trovärdiga journalister?

Ännu en gång känner jag mig som en tjatig mamma som upprepar sig. Ännu en gång letar jag bland mina texter och hittar en från februari 2016. Varför letar jag? Jo, jag såg en bra text idag men tänkte ”Vad har denna person sysslat med de senaste åren? Vi som harskrivit på sociala medier har fått skitstormar på oss. Men nu, när vi har krattat manegen så kommer de en efter en. De har kanske kallats bruna men har knappast visat framfötterna. Naturligtvis vill de tjäna ihop till familjens levnadsomkostnader. Men ändå! Varför har de tassat på tå så länge? Jag som aldrig har tjänat ett öre på mitt skriveri har mottagit en mängd invektiv, lögner och förtal. Men jag har varit rakryggad och har aldrig vänt kappan efter vinden!”

Nu till min text från februari 2016:

---

---

Det fanns en tid då medievärlden fick stå oemotsagd. Få hade möjlighet att kontrollera fakta och relevans. Idag har de flesta tillgång till dator, internet, sociala medier samt internationella kanaler på radio och TV. De flesta kan kontrollera uppgifter som journalister och forskare kläcker ur sig. Ett resultat av detta är ju tidningsdöden. Vem vill läsa en tidning som inte håller sig till sanningen och/eller undanhåller fakta och/eller hittar på nyheter?

Vi ”vanliga” medborgare kräver lite mer av mediefolket idag än vad man gjorde för 10-20 år sedan. Journalister bör alltså omvärdera sin roll och bli mer seriösa och trovärdiga om de inte vill ”gräva sin egen grav”.

Det finns säkert många bra seriösa journalister men de försvinner i informationsflödet. De oseriösa skriker högst! Deras agenda är oftast att tala om för övriga medborgare vad vi får och ska tycka. Många av de använder principen ”hissa, dissa eller mörka”.

Det finns några saker som JAG anser hjälper till att göra en journalist trovärdig:

1. Att de använder ett korrekt språk – grammatiskt, ordval, inga invektiv eller svordomar.
2. Att de undviker värdeladdade ord – hemskt, fruktansvärt, sorgligt, fattiga, rika, främlingsfientliga, …
3. Har kunskap om ämnet – annars tillför de inget.
4. Granskar makten och beslutsfattande.
5. Granskar vem som ligger bakom en viss ”nyhet” – propaganda, lobbyism eller är det en verklig nyhet.
6. Undviker ”hålla-handen-journalistik” dvs att de slutar upp med att intervjua varandra eller kändisar.
7. Undviker ”veckotidnings-journalistik” dvs mat – mys – gympa – hund/katt – pyssel – skvaller – mode.

De flesta av oss har ju en bra utbildning idag. Ibland så kan vi faktiskt mycket mer än journalisten som försöker tala om för oss hur det är och vad vi ska tycka.  Jag – och många med mig – vill ha en relevant uppföljning av journalisterna – en fördjupning på sådant som jag själv inte kan. Jag och vi är nyfiken och kunskapstörstande. De journalister som satsar på kvalitet framför kvantitet gör ett bra jobb!

Journalister är också människor och har naturligtvis egna åsikter och värderingar. Men i yrkesrollen så ska de nog akta sig för att lägga in dessa. Hörde för något år sedan en journalist säga: ”Jag ser min yrkesroll som opinionsbildare.” Men då tycker jag inte att denna person ska jobba på en nyhetsredaktion! Hör så gott som dagligen journalister som använder värdeladdade ord på TV:n. De säger att något är fruktansvärt, alla är chockade, alla är förtvivlade osv. Vadå alla? Förstärkningsorden är ju enbart journalistens egen tolkning! Kan inte vi tittare själv få tolka och bilda oss en egen uppfattning?

Om jag tittar på en nyhetssändning (det är oftast det som jag tittar på) så vill jag bara ha reda på vad som har hänt – utan värderingar. Jag kan bedöma själv! Jag vill ha fakta och ingenting annat. Jag vill inte att de ska ”hissa, dissa eller mörka”! Samma sak gäller naturligtvis de digitala tidningarna. Jag får en ”allergichock” när jag ser orden främlingsfientliga, nazistiska, våldsbejakande, fascistiska, bruna, …

Nyhetstorka orsakar extremväder?

Den senaste tiden har medierna fastnat i sina rapporter om extremväder. Det verkar inte finnas så mycket mer att rapportera om. Kanske har den ordinarie personalen tagit semester och släppt in vikarier på redaktionerna? En annan orsak kan vara klimatalarmisterna som eldar på med extremväder och bränder bara för att påvisa ett klimatnödläge och fiska röster inför valet.

Det går kanske att lura en del människor med denna alarmism. Men vi är några stycken som kommer ihåg från tidigare somrar med värmeböljor. Inför förra valet, sommaren 2018, inträffade många stora skogsbränder i Sverige. Politikerna försökte genast dra nytta av detta och de besökte brandplatser och gav intervjuer, som här Isabella Lövin (Mp):

”–Det här är det som forskarna har förutspått kommer att hända vid ett varmare klimat”, säger Lövin.

”Vi som politiker kan inte spela roulette med framtiden och hoppas på det bästa.”

”Samtidigt som situationen är extrem i Sverige får vi inte glömma bort att det samtidigt pågår extrema väderhändelser på hela norra halvklotet med rekordtemperaturer på många håll,” säger klimatministern och varnar för att mat- och vattenförsörjningen hotas i stora delar av världen om vi tillåter klimatförändringarna att fortsätta.”

Eller Annie Lööf som skrev på FB:

”Det kommer komma dagar då politiska förslag ska debatteras, då ansvar ska utvärderas, vägen framåt ska förbättras. Då vi ska diskutera de ödesdigra klimatförändringarnas konsekvenser och behovet av förstärkt civilförsvar.”

Det var för fyra år sedan men för några dagar sedan ville Märta Stenevi (Mp) sammankalla riksdagen – trots sommarlov – för att utlysa klimatnödläge!

Idag läser jag på SVT:

Riskerna med extremhettan har den senaste tiden visats med tydlighet i Sydeuropa. Totalt närmare 600 värmerelaterade dödsfall har rapporterats i Spanien och Portugal, enligt AP.

Klimatexperter varnar för att den globala uppvärmningen kommer att fortsätta till ett ökat antal extrema väderhändelser av olika slag.

600 låter mycket men … jag har skrivit om värmerelaterade dödsfall i Spanien några gånger tidigare. Jag letar reda på artikeln från den 29 juli 2021:

Men …det finns en slående paradox i Spanien: temperaturerna stiger och det finns färre dödsfall kopplade till de extrema värmen. Som epidemiologen Julio Díaz, 61, påpekar är det inte kulan som dödar oss, utan hastigheten med vilken den färdas. Medan temperaturen stiger, med den maximala dagliga temperaturen på sommaren ökar med cirka 0,4ºC varje decennium, så är tröskeln vid vilken värme dödar – för närvarande med 0,6º C per decennium.

– Det tar mer och mer värme för människor att dö, säger han.

– 2003 var det en brutal värmebölja, säger Díaz och pekar på vändpunkten. ”I Spanien dog 6 600 människor på 15 dagar.” Det var den sommaren som värmeböljan drabbade bl a Paris och Rom och omkring 70 000 européer dog. För att undvika att detta händer igen lanserade det spanska hälsoministeriet 2004 en nationell plan som införde förebyggande åtgärder och dessa åtgärder har aktiverats varje sommar sedan dess. Några av rekommendationerna kan tyckas uppenbara, som att dricka mycket vatten och undvika fysisk aktivitet i solen, men de fungerar. Nu dödar värmeböljor cirka 1 300 människor om året, en siffra som liknar den för dödsfall till följd av köldknäppar, som dödar cirka 1 050 människor om året.

Díaz betonar att värmen vanligtvis inte dödar direkt. År 2003 berodde endast 140 av de 6 600 dödsfallen på värmeslag.

De flesta dödsfallen gällde äldre personer med underliggande sjukdomar som förvärrades av de ovanligt höga temperaturerna. Linares påpekar att vissa typer av medicinering, som de som administrerautss för Parkinsonssjukdom eller Alzheimers, kan förvärra uttorkning och värmeslag.

Men även fattigdom kan göra att människor inte följer riktlinjerna för anpassning – t ex att elen är dyr och fattiga använder inte klimatanläggningen.

SVT:s 600 döda är alltså inte onormalt! Det är snarare klimataktivism som driver fram texten. Nyhetstorkan gör väl också en del för att journalisterna mer än gärna hänger fast vid ordet extremvärme och skrämseltaktik! Våra vänner i Spanien utnyttjar sig av siestan, dvs håller sig inomhus mitt på dagen när det är varmt och går ut på kvällen när det blir svalare.

Är nutidsmänniskan lycklig?

En helt vanlig förmiddag blir jag filosofisk. Jag funderar över varför människor är aggressiva och elaka mot varandra. Varför blir så många människor frustrerade över att de kanske inte har rätt i sina tankegångar? Varför anser att det bara deras egna åsikter som är riktiga och som överhuvudtaget ska få yttras? Vi lever ju i ett informationssamhälle och alla har ju tillgång till mängder av information – både den som stärker de egna åsikterna och de som talar om motsatsen.

Omvärlden ser ju precis likadan ut för oss alla. Jag läste att det  cirklar ca 400 miljarder informationsbitar per sekund runt om oss. Men vi kan ju bara registrera ca 2000 av dem! Det är antagligen olika bitar som vi registrerar beroende av hur vi är som människor, vår bakgrund, vår utbildning, våra referensramar osv. Jag suger kanske åt mig just de informationsbitar som uppfyller mitt syfte? De andra, som jag kanske borde suga åt mig märker jag inte. Andra människor uppmärksammar inte de viktiga informationsbitar som de skulle behöva för att göra livet bättre och fortsätter sen  att klaga på alla missade chanser … Det är inte lätt att hitta rätt bland alla informationsbitar. Vårt informationsflöde har blivit ett stort problem!

Jag läste på Wikipedia:

”Det som möjliggör detta är att livsmedels- och varuproduktionen i allt högre grad blivit automatiserad och därför kräver allt färre människor som är sysselsatta inom dessa områden. Följaktligen söker sig alltfler människor till yrken som har att göra med information och kommunikation, och nya utbildningar inom dessa områden – både när det gäller tekniken (informatik) och arbeten som handlar om relationer till grupper av människor – har utvecklats vid våra universitet och högskolor.”

”Det som produceras är utbildning, underhållning, nyheter, spel och andra tjänster, och det är fortfarande ägarna till de företag som producerar detta som har den ekonomiska makten i samhället.”

Min spontana reaktion på detta är: Går det att äta utbildning, underhållning, nyheter, spel och andra tjänster? Kan vi leva av detta? Är det detta som är meningen med livet? Det påminner om ”Bröd och skådespel åt folket” – ett uttryck från romartiden då romerska imperiet erbjöd romarna gladiatorspel och annan underhållning i kombination med något att äta för att romarna skulle hålla sig lugna och nöjda och inte protestera.

Kan vi med gott samvete ägna oss åt ”Let´s dance”,  ”Idol”, ”ESC”, klimatalarmismen, Folkhälsomyndighetens presskonferenser, vaccinationer, matlagningsprogram på TV, influencers, mediernas ensidiga information om kriget i Ukraina, hata-Putin-propagandan och samtidigt glömma hur vår mat produceras, hur våra kläder tillverkas, hur vår el produceras och vilket försvar vi har för diverse världskatastrofer? Kan vi överlämna dessa viktiga frågor till politikerna? Har de kunskaper så att de klarar av detta? Tyvärr har de visat gång på gång att de inte klarar av att göra svåra och viktiga konsekvensanalyser inför de beslut som de sen tar. De klarar inte heller av att ta ansvar för de beslut som de har tagit.

Är det därför som människor blir frustrerade? Har de upptäckt att trots all information och trots att man har lyssnat på ”experterna” så stiger elkostnader, drivmedelskostnader, boendekostnader och livsmedelskostnader. MSB talar om att alla måste ha en egen beredskap och måste förbereda sig för kriser och livsmedelsbrist! Dessutom varnas det för att Sverige kan utsättas för angrepp från främmande makter. När människor har följt mediernas och politikernas påbud så straffas de ändå med höjda priser och måste vaccinera sig på nytt – gång-på-gång. Det är inte konstigt att människor blir frustrerade!

Människor är inte lyckliga trots allt ”bröd och skådespel åt folket”. En fundering från mig är att vi kanske borde återvända till Upplysningstiden:

”Upplysningens viktigaste idé var tron på människans förnuft. ”Alla människor är kapabla att tänka själva”, menade man. Därför ska man inte okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar.”

I dagens Sverige har de flesta medborgarna lika stora eller större kunskaper än politikerna. Civilsamhället fungerar utan eller trots politikers inblandning. Vi är många som envisas att bo på andra orter än storstäder. Vi är många som lagar vår egen mat, vägrar att konsumera, vägrar att ta till oss ”Bröd och skådespel åt folket”. Vi är många som inte godkänner den indoktrinering, lobbyism och desinformation som dagligen serveras i medierna och i skolorna. Vi är vana att använda vårt sunda förnuft!

Vi är många som har kunskaper och vill bestämma över våra egna liv! Men alltför många har vuxit upp i informationssamhället utan att lära sig att producera och tillaga den egna maten eller att tillverka de egna kläderna. De känner frustration över att de ser svårigheter i att klara av sin egen framtid. De vet inte hur de ska få den egna ekonomin att gå ihop. De funderar över om det var så bra att ta allt vaccin mot Covid-19. De funderar på om de är grundlurade av svenska politiker, EU och globalisterna.

Då blir de aggressiva och elaka mot varandra. Vi märker att tonläget har blivit hårdare på sociala medier. Olyckliga människor reagerar på detta sätt!