Har journalister rätt att kräva svar på dumma frågor?

Idag, första dagen på det nya året förundras jag ännu en gång över att journalister anser sig ha rätt att kräva intervjuer och svar.

”Inför ett fullsatt Skansen läste Mikael Persbrandt den klassiska dikten ”Nyårsklockan”.

Till skillnad från sina föregångare valde skådespelaren att smita iväg och inte göra några intervjuer om sitt framträdande när uppdraget var över.

– Jag är på väg hem till mina pojkar, sa Mikael Persbrandt innan han lämnade platsen.”

Ja, varför skulle han ställa upp på några intervjuer? Drevet har ju redan gått! Han blev ju utdömd i medierna långt innan han läste ”Nyårsklockan”.

”Carolin Runnquist, initiativtagare till ”Ring Samtid Ring” tillsammans med Ida Westin, berättar att de gärna hade velat se en annan diktuppläsare.

– Det handlar inte om Mikael Persbrandt. Det handlar om strukturer och normer och vi hade gärna sett ett val som är mer framåt. Om man tittar på hur det har sett ut under året finns det så många andra namn som hade kunnat spegla den mångfald som finns i Sverige.”

I det feministiska Sverige så valde journalisterna sida redan när han fick sitt uppdrag. Naturligtvis visste han vilka frågor han skulle få och att det inte spelade någon roll vad han svarade. Journalisterna hade bestämt sig att skriva ner honom. De blev besvikna över att de inte fick ställa sina feministiska frågor.

Journalister världen över lever i en föreställning om att de har obegränsade rättigheter. De får lov att kränka människor enbart för att kunna skriva sin sanning och få smaskiga rubriker.

” CNN:s korrespondentchef Christiane Amanpour skriver i en nyårskrönika om den nya verkligheten för journalister och journalistiken över världen. Det finns en kris i det globala ledarskapet vilket gör journalister mer utsatta, skriver hon.

”Inte bara är vi inte längre skyddade av vår traditionella försvarare, USA, utan vi är också mer och mer utpekade som fiender och utsatta för risk från landets administration”, skriver hon.

Som exempel på effekter av de verbala attackerna mot media från presidentskapet i USA nämner hon den rörbomb som skickades till CNN:s kontor tidigare i år.

Men även i Europa, där pressfriheten attackeras på delar av kontinenten, så klarar inte EU av att stå upp för medierna till följd av politiska kriser, skriver hon vidare.”

Vi har alltså hört detta till leda – allt sedan Donald Trump blev president. Han vägrar att ställa upp på journalisternas villkor, pratar om för dem att de ljuger och twittrar. Därför skyller hon helt inkonsekvent Trump för den rörbomb som skickades till CNN:s kontor. Det är hans verbala attacker på pressen som är orsaken – inte deras egen förvanskning av sanningen!

Inför det svenska riksdagsvalet 2010 kunde vi läsa  följande i medierna:

”Det var under eftermiddagen i dag som SD plötsligt drog in Expressens ackreditering till partiets valvaka. Expressen har tillsammans med Researchgruppen avslöjat att 15 SD-politiker gjort rasistiska inlägg på olika hatsajter tidigare under veckan.

– Jag tycker det är häpnadsväckande att ett riksdagsparti försöker förhindra nyhetsförmedling genom att förbjuda ett riksmedium från att bevaka en valvaka. Det här är en direkt bestraffning för våra avslöjanden senaste veckan. Det här är också ett angrepp på pressfriheten.

Researchgruppen (en grupp människor med kriminellt förflutet) hade hackat sig in i nätverket Disqus. De hade på så sätt fått reda på identiteten på personer som skrev under nick. De hade sålt dessa identiteter till Expressen. Expressen hade sedan förföljt några av skribenterna och beskrivit dessa personer som rasister. Dessutom Lämnades ca 6000 identiteter vidare till Bisnode – för kreditupplysning av dessa var det ca 420 personer som under mycket lång tid framöver blev förföljda och några drogs inför rätta.

Med tanke på detta undrar jag hur långt pressfriheten får lov att sträcka sig? Vilket uppdrag har journalisterna – att granska enskilda privatpersoners tyckande eller att granska makten? Expressen valde i detta skede att granska enskilda personer!

2010 klagade Expo:

”Hatet mot media följde med in i Sverigedemokraterna. Partiet har vid flera tillfällen till och med upprättat listor över vem partiet ska uttala sig till. Expo har givetvis drabbats. Vi har nekats att på plats bevaka partiets årsmöten och i vissa fall nekats att få kommentarer. Men vi är långt ifrån ensamma. Flera tidningar har genom året hamnat på partiets svarta lista. 2006 fick Sverigedemokraternas medlemmar i Västra Götaland instruktioner att inte ge några som helst kommentarer till Expo, Expressen eller Borås tidning. Partiets avdelning i Västra Götaland skrev bland annat:
”Tänk på att det är Du som bestämmer då pressen får möta dig för en intervju i positiv och restriktiv anda. Inga hemma hos reportage””

Varför hatar man vissa medier? Kan det bero på att dessa medier inte håller sig till sanningen, ljuger och vinklar för att enbart ägna sig åt åsiktsjournalistik? Det blir tröttsamt när de sen klagar över att de inte får intervjuer. Om de själv hade varit seriösa och respekterat intervjuoffren så hade de kanske själv mötts av respekt!

Annonser

Konspirationsteorier eller vandringssägner?

Kärt barn har många namn! Vi har hört detta så många gånger. Under de senaste åren har det ju handlat om fakenews och nättroll. Medier och politiker har spridit dessa myter.

Minns ni när SVT i oktober 2016 – tätt följt av övriga MSM – spred lögnen om clownattack? Senare visade det sig att egentligen var det reklam för en film. Men under tiden hade ju en mängd människor skrämt upp sig själv och påstod att de hade blivit jagade av elaka beväpnade clowner.

När det gäller fakenews är nog våra medier och politiker bäst på detta. De har ju påstått att Ryssland riggade valet av Trump till president och att Ryssland försökte rigga det svenska riksdagsvalet. Våra medier och politikers propaganda gick ut på att det bara var de själv som stod för sanningen. Allt annat var fakenews.

Regeringen med bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson (MP) i spetsen kallade till sig Facebook, Twitter och Google om hur man ska begränsa spridningen av så kallade ”fejkade nyheter” på nätet. Inför valet 2018 var regeringen väldigt orolig för att information skulle spridas som anses vara fejkade. Eriksson menar att allmänheten måste informeras om att mycket av det som skrivs på nätet är propaganda och desinformation. Detta kan vara en risk för samhället!

”– Det blir ett hot mot demokratin om vi exempelvis vägrar rösta för att vi tror att det är en elit som styr, säger Helena Dal, verksamhetschef för information och vägledning vid Statens medieråd, som tagit fram utbildningsmaterial som kan användas av både lärare och föräldrar.”

”Journalisten Erik Sidenbladh i har i samarbete med stiftelsen Expo och Lärarnas Riksförbund skrivit boken ”Med myter som vapen” som kan användas som en handledning för lärare.” läser jag idag.

Statens medieråd är en myndighet som lyder under Kulturdepartementet. Verksamheten styrs genom lag och regeringens förordningar och syftar till att nå målen för kulturpolitiken samt de mediepolitiska målen. Med andra ord är det Kulturdepartementet som har initierat att ett läromedel har tagits fram som ska användas för att indoktrinera eleverna i skolan. Något annat kan jag inte kalla det när Expo har varit med och författat materialet.

Men vad är egentligen en konspirationsteori? Enligt Wikipedia:

”En sammansvärjning är definitionsmässigt någonting som deltagarna håller hemligt, vilket gör att sanningshalten i en konspirationsteori oftast är svårbedömd. I allmänhet tenderar dock konspirationsteorier att vara felaktiga eller endast ha ett korn av sanning i sig. Ibland sprids teorierna för att främja ett underliggande syfte, till exempel att solka ryktet hos ens politiska motståndare, medan det i andra fall endast är en fråga om människors fantasi och vilja att förstå det annars obegripliga.”

Jag kan hålla med om denna definition. Ofta påstås det rena lögner om politiska motståndare enbart för att solka ner dessa. Dessa osanningar sprids med sådan intensitet att alltför många tror att de är sanna. De som är ivrigast med att tala om konspirationer är de som själv skapar sådana.

Varje människa som är kritisk mot regeringen, makten, globalismen och klimathotet riskerar att bli beskylld för att sprida konspirationsteorier. Hur ska lärarna kunna tackla detta? Ska de elever som har egna åsikter tystas eller övertalas? Ska deras föräldrar få en reprimand för att deras barn har fel åsikter? Allt detta handlar ju om åsikter och har ingenting med fakta att göra!

Men som vanligt: När argument saknas kommer dumheterna fram!

 

 

Folklig ilska i Sverige och i övriga världen

I landet lagom visar man inte sin ilska. Man engagerar sig i en ideell organisation oh försöker påverka genom demokratiska metoder. Så har det varit under mycket lång tid. I övriga världen går man ut och protesterar med traktorer, högafflar, stenar eller med gula västar. Medierna rapporterar med dåligt dold beundran. Vi har inte den vanan i vårt land. Om och när vi gör det kallas vi för högerextremister eller populister av medierna.

I landet lagom har vi aktivister i regeringsställning – feminister och miljöpartister. De har under mycket lång tid tvingat på övriga befolkningen sina påbud.

” I Frankrike har de gula reflexvästarna äntrat scenen. Det är vanligt folk över hela Frankrike som – i alla fall inledningsvis – demonstrerat mot regeringens planer på att höja bensin- och dieselpriserna. Efterhand tycks

”När man i fransk press läser vad demonstranterna säger märks det att det inte bara handlar om allmänt högergnäll. Unga kvinnor retar sig på att det saknas kollektivtrafik och att den borde byggas ut innan bensinpriserna höjs. Hur ska man annars kunna åka och handla när butikerna hamnat i externa köpcentra? Hur ta sig till jobbet? Frankrike är dessutom en extremt centraliserat nation. Paris härskar. Men samma problematik finns över hela västvärlden: de bortglömdas revolt har forskare ibland kallat det.”

De bortglömdas revolt – för en gångs skull håller jag med Göran Greider! Ledaren som han skrev handlade just om att vi måste lösa problemen som de gula västarna protesterar emot innan vi ger oss på klimatalarmisternas krav.

”Samtidigt pågår regeringsförhandlingar i Sverige. Miljöpartiet har gått in i dessa förhandlingar med vetskapen och övertygelsen om att vi behöver en klimatregering som fortsätter att gå före i det internationella klimatarbetet. Som med kraftfull politik fortsätter att ta Sverige ur fossilberoendet och gör det lätt för oss att leva klimatsmart.”

Så skrev Isabella Lövin och Gustav Fridolin i sin debattartikel. Partiet, som har så dåligt stöd av svenska folket att de riskerade att hamna utanför riksdagen, vill fortsätta att driva partiets aktivism via regeringen! Men … vad vill svenska folket?

Även i Sverige finns det samma våg av folklig ilska som det finns i Frankrike. Den svenska landsbygds- och landsortsbefolkningen känner samma ilska mot storstädernas eliter. Den svenska befolkningen utanför storstäderna företrädesvis på landsbygden, i små städer och i förorter är beroende av bilen för att kunna åka och handla, för att kunna lämna barn till skolan eller för att komma till jobbet, fruktar att livet blir svårare när bensinpriserna höjs. De är inte betjänta av elcykelpremier eller regeringens propåer om fossilfritt bränsle. Men …

”När vi tankar betalar vi tre olika skatter: koldioxidskatt, energiskatt och moms. Idag utgör dessa skatter, som ofta kallas bensinskatt i dagligt tal, omkring 60 procent av priset vid pumpen. Momsen på bensin, som infördes i mars 1990, betalas på hela priset inklusive koldioxid- och energiskatt. Det betyder att man i praktiken betalar skatt på skatten.

Skatten på bensin har höjts i många steg genom åren och motiven har varierat. Numera handlar det om klimathotet, men historiskt sett har man också pekat på helt andra saker, till exempel behov av ökade resurser till arbetsmarknadspolitiska åtgärder, satsningar på ubåtsjakt och omstruktureringar av SJ och Banverket.” enligt Ekonomifakta.

Det finns så många andra saker som det svenska folket känner sig överkörda i. Ett exempel är migrationen och nu FN:s migrationsramavtal som politikerna tänker skriva under utan att lyssna på befolkningen eller ens diskutera det i riksdagen. Vi har under alltför lång tid blivit negligerade och ilskan pyr hos en stor del av befolkningen. Svenskarnas vardagsbekymmer har växt till enorma berg beroende på inkompetens inom regeringen under mycket lång tid.

Nu höjs röster om de gula västarnas kamp i Sverige! Många har redan köpt gula västar för kommande demonstrationer. Men … vad gör medierna? Största möjliga tystnad! Svenska folket kan väl inte göra samma sak som de gör i andra länder …? Det är väl bara högerextremister? Medierna har bestämt sig för att svenska folket är väluppfostrat och stannar hemma vid köksbordet med sin ilska. Men … jag tror att folkrörelsen ”gula västar” kommer att överraska både medier och regering när protesterna växer!