Som barn lärde jag mig att lita på mina föräldrar. Sen blev det lärarna som visste bättre än föräldrarna. Men fortfarande visste kyrkan bäst. Medierna och skolböckerna stod för en stor del av kunskapsinhämtningen. Vännerna lärde mig allt som de andra auktoriteterna inte bistod med. När föräldrarna, lärare och kyrkan tappade auktoritet så tog politikerna över. Men så småningom försvann även deras auktoritet. Mainstreammedierna hade ganska länge en stor roll i min kunskapsinhämtning. Men … sen ganska lång tid tillbaka har jag tappat tron! Vem ska jag nu lita på?
Människans basala behov är mat, dryck, luft och sex. Sen kommer trygghet, säkerhet, gemenskap och självkänsla. Naturligtvis har varje individ ett eget ansvar för att tillfredsställa dessa behov. Men för mig är det också självklart att makthavarna som ansvarar över våra gemensamma tillgångar – våra inbetalda skatter – har ett stort ansvar.
Om vi börjar med mat. Förr hade vi en hög självförsörjandegrad. Vi hade stora odlingar och betydande djurhållning. Mjölkproduktionen var viktig. Beredskapslagar med konserver fanns. Men … så hände något. EU betalade pengar för att åkrarna skulle läggas i träda. Beredskapslagren såldes ut. Vi skulle inte vara självförsörjande utan förlita oss på transporter från EU. Sen påstod de att vi inte skulle dricka mjölk eller äta så mycket kött. En köttfri måndag infördes på många skolor och i andra offentliga sammanhang. Forskare har påstått att vi måste äta larver i framtiden. Men nu klagar bönderna. Korna får inte tillräckligt med foder pga torka och måste nödslaktas. Slakterierna tar inte emot fler djur än att de kan få köttet sålt. Nu uppmanar politikerna oss att köpa svenskt kött. Var försvann den köttfria måndagen? Eller den minskade självförsörjandegraden eller mattransporter från EU.
Till följd av en större population som har bosatt sig i städer och framförallt i storstäderna så uppstår då och då vattenbrist. Grundvattennivån sänks vid torka och hög användandegrad. Myndigheterna har tagit ansvar för vattenförsörjningen. Vi måste förlita oss på kommunalt vatten. Men kommunerna har inte tillsätt vårt vattenbehov genom att dra pipelines från sjöar och vattendrag. Vi kan leva med bevattningsförbud och spara på duschvatten. Men var finns framförhållningen och planeringen. Väderförändringar är ju naturligt och nog borde politiker planera utifrån vädret och våra behov?
Just nu rasar skogs- och gräsbränder runt om i Sverige. Jag är säker på att för många människor innebär detta en katastrof. Deras inkomstkälla (skogen) försvinner. De får lämna sitt hem – för oviss framtid. De andas in rök. De känner otrygghet och måste kanske ställa in sin semester. Detta innebär en stor kris i många människors liv men också för hela Sverige! För någon tid sedan fick vi en broschyr i brevlådan från MSB ”Om krisen eller kriget kommer”. Jag letar i broschyren efter några ord om hur människor ska tackla denna kris. En mening hittar jag: ” Ett förändrat klimat kan göra att översvämningar och skogsbränder blir vanligare”. Jaha! Vad gör man då? Enligt broschyren ska man se upp med falsk information och ha hemberedskap i form av mat, dryck, kläder, värmeljus, radio, mobiltelefon och mensskydd. Vad hjälper det när man måste lämna sitt hem eller när den största inkomstkällan försvinner?
Medierna frossar just nu om de helikoptrar – som kunde vattenbomba – som såldes för 6 år sedan eller att ryssen faktiskt erbjöd sig att hjälpa till med vattenbombning för 8 år sedan eller att vi har helikoptrar som står stilla – de är för dyra att flyga med och personalen har semester och de kan inte vattenbomba. för att de saknar dragkrok. Kanske borde de istället ägna sig åt att kritisera politikerna för den dåliga beredskapen. Det är trots allt bara 4 år sedan den förra stora skogsbranden och dessförinnan var det 2008 och 2006. Nej, skogsbränder är inget nytt? Myndigheterna oh politikerna borde vara förberedda! Men var finns beredskapen?
Det VAR bättre förr – när jag trodde på politikernas myndigheternas förmåga att lösa kriser! Nu känner jag mest som de bevingade orden:” Vad f*n får jag för pengarna?” Politikerna tycks ju vara mer benägna att hjälpa vid kriser långt bort i andra länder!
Senaste kommentarer