Verkliga livet eller statistik

Vad är viktigast – verkliga livet eller statistik? Den frågan blev uppenbar för mig när jag läste en text där författaren beklagade sig. Författaren kunde inte förstå varför BRÅ hänvisar till Trygghetsundersökningen. Den senare avspeglar ju bara människors känslor av trygghet och har ingenting med den verkliga tryggheten att göra!

Så är det kanske. Men ska vi inte bry oss om att människor känner sig otrygga? Ska vi inte bry oss om varför människor känner sig otrygga? Vilken verklighet lever vi i  – den där människor känner sig otrygga utan orsak eller … den där människor känner sig trygga trots att det finns mycket att vara orolig över eller … den som är mittemellan?

Hjälper det att påpeka för människor som känner sig otrygga att enligt statistiken finns det inga orsaker till att känna sig otrygga? Knappast! Människors oro beror ju på egna eller andras upplevelser. Om grannen har blivit rånad så upplever väl människor runt omkring ett visst mått av otrygghet? Om en väninna blir våldtagen så känner nog kvinnor i hennes omgivning oro för att vistas på vissa platser? Inget konstigt i det – tvärtom!

Statistik gör inte människor tryggare – även om den visar att bara en liten del av befolkningen blir utsatta för brott. Statistik och verklighet är två helt olika saker. Statistik är siffror som man kan trixa med och som bara berättar en liten del av verkligheten. Men den verkliga verkligheten är den som vi lever i dagligen och stundligen. Så varför ska inte BRÅ hänvisa till verkliga människors upplevelse av sin vardag? Hur ska man annars kunna öka människors upplevelse av trygghet om man inte ska bry sig om deras otrygghet?

Tyvärr finns det alltför många människor som vägrar att erkänna att människor upplever omvärlden på olika sätt!

Annonser

Rotlösheten i det urbaniserade samhället.

Under de senaste hundra åren har det hänt otroligt mycket i det svenska samhället. Vad händer med människor när de slits loss från sin grund i bondesamhället med ett hårt arbetskrävande liv? Vad händer när de tvingas in i höghusmiljöer, stress, arbetslöshet och kontaktlöshet?

När Alf Nilsson lämnade oss idag för några dagar sedan i en ålder av 88 år aktualiserades från igen för mig. Han var en av de som spelade med i Bengt Bratts TV-serie Hem till byn. De första avsnitten sändes 1971 och de sista 2006. Den handlade om urbaniseringen och följderna av den.

Julen står för dörren. De flesta av oss har traditioner – traditioner som kommer från bondesamhället. I bondesamhället slaktade man grisen vid jul eftersom djurfodret kanske inte räckte längre. Man gjorde korv, köttbullar och saltade in resten av kött och fläsk. Man blötte upp den lutade fisken och kokte. Man gjorde bröd innan spannmålen han mögla. Så passade man på att festa innan de kölden och den kalla vintern hann få ett fäste i stugorna – innan den hårda vardagen kom. Tids nog kom ju slitet på åkrarna och matbrist tillbaka. Kyrkan tog till sig detta firande och lade religiösa värderingar i det.

De flesta av oss har nog bortsett från både orsakerna till att vi äter skinka och religiösa aspekter på julen. Vi firar julen för att vi behöver traditioner och sammanhållning med släkt och vänner. Men vi behöver också känna gemenskap med tidigare generationer. Vi behöver känna våra rötter. Vi behöver våra traditioner. De ger oss trygghet i en annars så orolig värld.

Under tidens gång har vi lagt till nya traditioner som julgran, julklappar, jultomte, elektriska julbelysningar mm. Alla dessa tillägg har också skapat en stressig tillvaro. Människor jäktar runt för att söka den perfekta julen och de perfekta julklapparna. När julen kommer är de slut både i kropp och själ. Jakten på det perfekta tär på den urbana människan som aldrig unnar sig lugn och ro.

Det har skett en naturlig förändring av våra traditioner. Dessa förändringar sker hela tiden och de är olika stora beroende på var man bor, med vem man bor, barn, barnbarn, släkt och vänner. Vissa av oss är ändringsbenägna och andra vill behålla det gamla.

Men en del unga tycks sakna känslan för tradition. De vill ta bort de röda  dagarna ur almanackan. De talar om för oss att

”Maten på julbordet, risgrynen och kryddorna i sill och glögg, har ofta kommit med långväga handel. Köttbullarna finns i sina varianter världen runt. Flera av våra mest kära och spelade julsånger är översättningar eller svenska varianter av verk från andra länder. Och vår kära julgran är som många säkert vet en importerad tysk tradition.”

Än sen då? Om dessa attribut ingår i mina traditioner så ska ingen ta de ifrån mig. De är en bit av mina rötter och ingen ska ta dem ifrån mig! Men även jag har ändrat mina traditioner. Just nu sitter jag vid Medelhavets strand. Nej, vi har ingen julgran, stressar inte runt som galningar efter julpynt och julklappar. Vi njuter av solen och havet men har fixat lite jultillbehör inför julafton. Vi skulle klara oss utan dem men … traditioner är trevliga! Att känna sina rötter är viktigt!

God Jul

Vad har hänt med min barndomsstad?

Malmö -staden där jag tillbringade mina dagar från 9 års-ålder till min 23-årsdag. Dit har jag sedan återvänt – glesare och glesare mellan gångerna. Senaste gången var för snart ett år sedan. Jag känner inte igen mig längre.

Jag kände mig aldrig rädd när jag bodde där. Visst hände det saker – men inga som jag upplevde som allvarliga. Det var ju knarklangarna som försökte sälja till oss tonåringar. Men sådant aktade vi oss noga för! Det var väskryckaren som försökte rycka min väska – men jag ryckte tillbaka. Det var han som hade snedtänt och gick mitt i gatan med en kniv och skrek: ”Jag ska döda alla djä..ar!” Men han var så inne i sitt rus så han såg oss inte när han gick förbi.

Det hände saker då med. Jag försöker inte blunda och glömma. Men det hände ju inte så mycket och inte så ofta och inte så allvarliga saker. Idag läste jag Ann Heberleins text på FB. Jag hade inte långt från tårarna:

”ETT DYGN I MALMÖ
Igår blev en sextonåring skjuten på en pizzeria vid Värnhemstorget. Igår detonerade en sprängladdning i en trappuppgång på Gullviksborg. Skottlossning utbröt vid Akutmottagningen. Igår larmades polis till en misstänkt skottlossning vid Kroksbäck. Bilar brann i natt på Ellstorp. Igår förstörde en explosion en butik vid Nobeltorget.”

Ja, detta är alltså vad som hände i Malmö under ett dygn. Jag tänker på min dotters familj med mina två barnbarn. De bor inte så långt ifrån två av händelserna. ”Men här där vi bor händer det inte så mycket! Det är några kvarter längre bort!” sa hon när jag frågade för ett år sedan.

Nej, vi hade inga skottlossningar, explosioner eller bilbränder på den tiden som jag bodde i Malmö. Det är 45 år sedan. Mycket har hänt under dessa 45 år – en del saker till det bättre men alltför mycket till det sämre.

Jag är glad över att jag inte bor kvar i Malmö men ledsen över allt som händer där varje dag. Jag undrar en hel del över hur mina barnbarn påverkas av detta. Varför har det blivit såhär? Varför har inte politikerna gjort något för att stoppa problemen? Tror de att människor som bor i Malmö kan känna sig trygga?

Tidigare äldre inlägg

Sayerbýr

En stuga utan bekvämligheter mitt i skogen

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

livsmönster

En blogg om mitt liv, och där jag ger en och annan högst personlig synpunkt på samtiden,sett utifrån mitt perspektiv.

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

AfS vill dränera det politiska träsket. AfS kallar en spade för en spade. AfS är en tydlig röst för #swexit. AfS adresserar problemet med det demografiska hotet mot det svenska folket. AfS står upp för yttrandefriheten. AfS vill avskaffa HMF och förbjuda åsiktscensur på nätet. Sverige behöver AfS!

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

fujifredrik

Vi fotograferar det mesta av det bästa. För att nämna några inriktningar så fotograferar vi Bröllop, Fitnesstävlingar, Träningsbilder, Djurbilder och Produkter åt företag.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

JUST-LOOK-AT-SWEDEN

SWEDEN - A SHITHOLE COUNTRY?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Assistans på dina villkor

Alla människor är lika värda

Björn Alvebrand

STYRBORD ELLER BABORD? VALET ÄR DITT.

Busiga mor

My Home My Place My Life

SVERIGE - EUROPA - VÄRLDEN

GÅR DET VERKLIGEN SÅ BRA NU?

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Tankeverket

Alla förändringar börjar med en tanke

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

Micke K - En röst i Sverige

Sunt förnuft, svenska värderingar i ett sekulärt samhälle

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör Sverige lagom!

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

%d bloggare gillar detta: