Våldet får aldrig bli normalt!

Min uppväxt på 50-talet var trygg. Min mamma kunde bli arg, skälla och kasta saker omkring sig. Hon kunde ge mig en dask i baken. Men det var allt våld som jag såg. På skolgården hamnade pojkarna någon gång i slagsmål – men det uppstod aldrig blodvite och inga vapen användes. På 60-talet tittade jag på Bröderna Cartwright och Ivanhoe. Det är i stort sätt det enda våld som jag kommer ihåg från den här tiden.

När mordet hände på president Kennedy hände kändes det som om en bomb hade briserat. Hur kunde världen vara så grym. Likadant kände jag vid mordet på Palme och på Anna Lindh samt Malexandermorden.

Mina barn som växte upp på 70- och 80-talet uppfostrades med ”peace and love” – alla konflikter löstes med ord och samtal. Jag skämdes när de fick en knallpulverpistol eller ett plastsvärd. De växte ju upp i en icke-vålds-generation.

När mitt sladdbarn kom hem (år 2005 tror jag att det var) från skolan och talade om elever som sparkade sönder väggar och dörrar blev jag varse att våldet kommit till Sverige. När han några år senare flyttade till Landskrona fortsatte han att rapportera om våld, patrullerande med ridande poliser och polishelikoptrar.  Så flyttade han till Göteborg. Nu började han rapportera om skjutningar, brända bilar, trakasserier mot polis och räddningstjänst i närområdet. Han fick ta emot våld och mordhot i sitt yrkesutövande på restaurang.

Samtidigt har dessa rapporter blivit vardagsmat i medierna. Till detta har kommit våld och trakasserier på sjukhus, badhus och bibliotek. Men medierna har ju hela tiden försökt att dölja och förringa. Alla som har försökt nämna vilka som står bakom våld och trakasserier har blivit kallade för rasister – och blir det i viss mån fortfarande. Politiker har hängt på tåget om förnekelser.

Mediernas åsiktskorridor har dock börjat breddas. De rapporterar mer och mer. Ofta tänker jag att detta har jag skrivit om i många år. Jag rycker på axlarna och accepterar. Idag läste jag rubriken på en skjutning. Jag orkade inte ens kolla var det hade hänt. Nu har det blivit vardagsmat med sprängningar, skjutningar, knivskärningar och bilränder. På något sätt har våldet normaliserats. Det känns som om politikerna och medierna har resignerat. De har accepterat ett visst mått av våld i vårt land! Hur stort är det måttet?

Vad är det som händer med mig? Hur kan jag höra om våld utan att reagera? Har jag utsatts för långsam tillvänjning och resignerat? Men … jag vill ju inte acceptera! Varför ska jag acceptera denna våldsamma förändring av vårt land? Vad tänker våra politiker göra åt detta? Jag vägrar att se detta problem som en utmaning!

Nu kräver jag handling! Sprängningar och skjutningar hör inte hemma i ett civiliserat land. Våldskulturen får aldrig normaliseras. Vi svenska medborgare har rätt att kräva trygghet och nu måste politikerna ta i med hårdhandskarna för att ge oss tryggheten tillbaka!

skjuta

Om rasismnarrativet och dess funktion

För ett flockdjur som människan är ett mått av xenofobi inte bara någonting naturligt, utan framför allt en djupt rotad instinkt vi inte kan värja oss från med mindre än att vi skriver om vår egen arvsmassa. Vi är produkten av oräkneliga generationer av genetiskt urval i en miljö där xenofobi varit en framgångsrik överlevnadsstrategi, vilket präglar vilka vi är, alldeles oavsett vad vi på ett intellektuellt plan råkar tycka om den saken. Detta ger rasismens nuvarande ställning som den moderna människans arvsynd en särskild pregnans, då denna uppfattning i någon mening också är sann i den mest bokstavliga av bemärkelser. Rasismen är någonting vi alla bär inom oss, och i en tid då samma rasism anses utgöra någonting alldeles särskilt förkastligt, gör detta oss också alla till syndare.

Läs hela artikeln HÄR.

Anständigheten gick vilse i pannkakan.

Vi som har några år på nacken växte upp med anständighet som rättesnöre. Vi lärde oss att uppföra oss väl och var anständighetens gränser går. Att vara anständig innebär helt enkelt: (moraliskt) passande, lämplig, korrekt och hederlig.

Vi minns Pippi Långstrump som egentligen inte var speciellt anständig. Men hennes motvikter fanns där. Tommy och Annika var anständiga intill tråkighetens gräns.

”Bredvid Villa Villekulla låg en annan trädgård och ett annat hus. I det huset bodde en pappa och en mamma med sina två små rara barn, en pojke och en flicka. Pojken hette Tommy och flickan Annika. Det var två mycket snälla och väluppfostrade och lydiga barn. Aldrig bet Tommy på naglarna, alltid gjorde han det hans mamma bad honom. Annika bråkade inte när hon inte fick sin vilja fram, och hon var alltid mycket prydlig i små välstrukna bomullsklänningar som hon aktade sig noga för att smutsa ner. Tommy och Annika lekte så snällt med varandra i sin trädgård, men de hade ofta önskat sig en lekkamrat, och på den tiden då Pippi fortfarande seglade omkring på havet med sin pappa brukade de ibland stå och hänga vid staketet och säga till varandra: ”Så fånigt att ingen kan flytta in i det där huset! Någon skulle bo där, någon som hade barn.”

Ja, de snälla och lydiga var anständiga medan Pippi var oanständig. Hon var så oanständig att fröken Prysselius, eller Prussiluskan som Pippi kallar henne försökte få in Pippi på ett barnhem där hon kunde bli ordentligt omhändertagen och lära sig anständighet.

Jag minns också Spara och Slösa. Spara den präktiga anständiga flickan som var hälsan själv och Slösa den slarviga missanpassade flickan som aldrig skulle lyckas här i världen. Det fanns en mängd andra sagor och seriefigurer som skrek ut budskapet om anständighet.

Lärarna i skolan förmedlade samma budskap. Du måste vara duktig och uppföra dig ordentligt. Du måste sköta dig och vara anständig.

Men något hände med 68-vänstern! Plötsligt skulle vi inte vara anständiga längre. Den svenska synden blev ett begrepp. Den fria uppfostran (som tidvis har tolkats som fri från uppfostran) gjorde intåg i samhället. Skolan skulle fostra alla till små socialistiska kopior. Ingen skulle vara bättre än någon annan. Lärarnas kvalitet sjönk och många av dem klarade inte av att förmedla kunskaper. Medierna blev mer och mer vänstervridna.

Samhället förändrades och därmed samhällsservicen. Anständigheten försvann och blev betraktad som moralkakor. De som aldrig själv hade uppfostrats försökte att uppfostra oss som var gamla nog att ha dragit deras föräldrars barnvagn. Vår anständighet blev mossig och förlegad.

Men … när samhället börjar bli kaosartat då börjar politikerna att tala om anständighet igen. Men deras anständighet har fått en ny tolkning. Du kan inte vara anständig om du vill ditt lands bästa eller ett tryggt samhälle. Om du gillar idyllen i staden där Pippi, Tommy och Annika bodde så är du inte anständig. Om du föredrar Spara framför Slösa så är du en oanständig kapitalist.

Förändringen av ordet anständighet och dess betydelse får mig att undra om politikerna inte har gått vilse i pannkakan. Ja, det var ju det vänstervridna och icke förståbara barnprogrammet i TV ”Vilse i pannkakan” med Staffan Westerberg på 1970-talet. Kanske har politikerna tittat för mycket på det och gått vilse i pannkakan?

Anständig är du bara om du röstar på det socialistiska blocket och sväljer all politisk propaganda som serveras via medierna. Då kan du göra vad du vill och säga vad du vill men ändå bli betraktad som anständig. Den som tänker självständigt och vill landets bästa är idag en oanständig populist. Jag tackar och niger och är stolt över att vara en oanständig populist.

Tidigare äldre inlägg

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

SÄGER DET HELLRE MED BILDER.

My name is Lena

Ingenting är omöjligt!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

fujifredrik

Vi fotograferar det mesta av det bästa. För att nämna några inriktningar så fotograferar vi Bröllop, Fitnesstävlingar, Träningsbilder, Djurbilder och Produktbilder åt företag.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

JUST-LOOK-AT-SWEDEN

SWEDEN - A SHITHOLE COUNTRY?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

SVERIGE - EUROPA - VÄRLDEN

GÅR DET VERKLIGEN BRA NU? VA??

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Tankeverket

Alla förändringar börjar med en tanke

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör Sverige lagom!

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

%d bloggare gillar detta: