Vad önskar vi oss av det nya året?

Under årets sista dagar framförs många önskemål om det nya året och om det kommande decenniet. Alla har väl förhoppningar om att något ska bli bättre. Det kan gälla personliga saker och mer allmänna saker.

Saker som berör oss alla är oftast beroende av politiska beslut eller brist på sådana. Mina önskningar i det fallet är helt klart: Nya politiker som lyssnar på vanliga människors önskningar och behov!

Det finns många saker i vårt samhälle som skulle kunna förbättras. Något måste ju göras för att få bukt med gängkriminaliteten, få ordning på skolan, förbättra åldringsvården och korta ner vårdköerna är några av de exempel som jag kommer på just nu. Men det finns så mycket mer – allt det som har diskuterats i alla debattforum under de senaste åren. Vi har diskuterat trygghet och yttrandefrihet och hat och hot.

Just nu är det nog många som önskar sig en mer sansad klimatdebatt. En debatt där vi förbereder oss inför de klimatförändringar som naturen kommer att bjuda på. Inte en massa beskyllningar om att vi människor – framförallt vi svenskar – ska skämmas och ta på oss skulden för förändringarna. Inte en debatt om vad vi ska äta, vart vi ska resa och med vad, vilka kläder vi ska ha, vilka prylar och hur vi ska leva i stort. Inte fler skattepålagor pga moder jords egen nyckfullhet.

Vi har genom åren varit utsatta för en mängd politiska beslut som alla har grundats sig på människors vilja att styra andra människor. Vi har hela FN:apparaten som vill diktera våra villkor om mänskliga rättigheter, jämställdhet och fred. Men har den lyckats? Nu höjer FN sin röst igen om klimatet! Kommer de att lyckas denna gång?

Jag minns ett inslag från ett TV-program Nöjesmassakern 1985. Det handlade om vad alla önskar sig mest av allt. Men hittills har ju inte denna önskan uppfyllts och jag tror inte att den någonsin kommer att göra det.

Människor är egoistiska varelser som trots sina önskningar enbart tänker på sig själv. Det finns människor som vinner på att det finns krig. Det finns också människor som vinner på att inpränta i oss klimatångest!

Gott Nytt År 2020

Våldet får aldrig bli normalt!

Min uppväxt på 50-talet var trygg. Min mamma kunde bli arg, skälla och kasta saker omkring sig. Hon kunde ge mig en dask i baken. Men det var allt våld som jag såg. På skolgården hamnade pojkarna någon gång i slagsmål – men det uppstod aldrig blodvite och inga vapen användes. På 60-talet tittade jag på Bröderna Cartwright och Ivanhoe. Det är i stort sätt det enda våld som jag kommer ihåg från den här tiden.

När mordet hände på president Kennedy hände kändes det som om en bomb hade briserat. Hur kunde världen vara så grym. Likadant kände jag vid mordet på Palme och på Anna Lindh samt Malexandermorden.

Mina barn som växte upp på 70- och 80-talet uppfostrades med ”peace and love” – alla konflikter löstes med ord och samtal. Jag skämdes när de fick en knallpulverpistol eller ett plastsvärd. De växte ju upp i en icke-vålds-generation.

När mitt sladdbarn kom hem (år 2005 tror jag att det var) från skolan och talade om elever som sparkade sönder väggar och dörrar blev jag varse att våldet kommit till Sverige. När han några år senare flyttade till Landskrona fortsatte han att rapportera om våld, patrullerande med ridande poliser och polishelikoptrar.  Så flyttade han till Göteborg. Nu började han rapportera om skjutningar, brända bilar, trakasserier mot polis och räddningstjänst i närområdet. Han fick ta emot våld och mordhot i sitt yrkesutövande på restaurang.

Samtidigt har dessa rapporter blivit vardagsmat i medierna. Till detta har kommit våld och trakasserier på sjukhus, badhus och bibliotek. Men medierna har ju hela tiden försökt att dölja och förringa. Alla som har försökt nämna vilka som står bakom våld och trakasserier har blivit kallade för rasister – och blir det i viss mån fortfarande. Politiker har hängt på tåget om förnekelser.

Mediernas åsiktskorridor har dock börjat breddas. De rapporterar mer och mer. Ofta tänker jag att detta har jag skrivit om i många år. Jag rycker på axlarna och accepterar. Idag läste jag rubriken på en skjutning. Jag orkade inte ens kolla var det hade hänt. Nu har det blivit vardagsmat med sprängningar, skjutningar, knivskärningar och bilränder. På något sätt har våldet normaliserats. Det känns som om politikerna och medierna har resignerat. De har accepterat ett visst mått av våld i vårt land! Hur stort är det måttet?

Vad är det som händer med mig? Hur kan jag höra om våld utan att reagera? Har jag utsatts för långsam tillvänjning och resignerat? Men … jag vill ju inte acceptera! Varför ska jag acceptera denna våldsamma förändring av vårt land? Vad tänker våra politiker göra åt detta? Jag vägrar att se detta problem som en utmaning!

Nu kräver jag handling! Sprängningar och skjutningar hör inte hemma i ett civiliserat land. Våldskulturen får aldrig normaliseras. Vi svenska medborgare har rätt att kräva trygghet och nu måste politikerna ta i med hårdhandskarna för att ge oss tryggheten tillbaka!

skjuta

Om rasismnarrativet och dess funktion

För ett flockdjur som människan är ett mått av xenofobi inte bara någonting naturligt, utan framför allt en djupt rotad instinkt vi inte kan värja oss från med mindre än att vi skriver om vår egen arvsmassa. Vi är produkten av oräkneliga generationer av genetiskt urval i en miljö där xenofobi varit en framgångsrik överlevnadsstrategi, vilket präglar vilka vi är, alldeles oavsett vad vi på ett intellektuellt plan råkar tycka om den saken. Detta ger rasismens nuvarande ställning som den moderna människans arvsynd en särskild pregnans, då denna uppfattning i någon mening också är sann i den mest bokstavliga av bemärkelser. Rasismen är någonting vi alla bär inom oss, och i en tid då samma rasism anses utgöra någonting alldeles särskilt förkastligt, gör detta oss också alla till syndare.

Läs hela artikeln HÄR.

Tidigare äldre inlägg

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

Säger det hellre med en bild eller två...

My name is Lena

Ingenting är omöjligt!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

JUST-LOOK-AT-SWEDEN

SWEDEN - A SHITHOLE COUNTRY?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor. Om Instagram och annan fotografi. Om natur. Om Karlshamn, Kristianstad, vatten och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Tankeverket

Alla förändringar börjar med en tanke

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör Sverige lagom!

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

%d bloggare gillar detta: