Ett globalt miljö- och hälsoproblem i våra vatten

Då och då läser jag rapporter om olika kemiska ämnen som finns i avloppsvattnet. En del fångas upp i reningsverken men annat rinner rakt ut i våra sjöar och hav.

Ett exempel hittar vi i havet utanför Nerja öster om Málaga i Södra Spanien. Ett mångårigt projekt om ett nytt reningsverk som aldrig tycks bli klart. Där finns uppskattningsvis nio ton toalettavfall som ligger på havsbotten efter att orenat avloppsvatten släpps ut direkt i havet.  Orenat avloppsvatten släpps ut på tre ställen i havet strax utanför Nerja. Dels vid Maro där ett avloppsrör ligger endast två meter under havsytan. Vid Burriana och Torrecilla går ytterligare två avloppsledningar ut i havet, cirka en kilometer långa. Utsläppet sker på mellan 40 till 50 meters djup. Flera av avloppsrören har varit tvungna att lagas upprepade gånger de senaste åren på grund av läckage närmare kusten.  Myndigheterna säger att det finns en uppenbar risk för att drabbas av gastroenterit, eller mag- och tarmkatarr eller mag- och tarm-inflammation i samband med bad i havet vid Nerja, skriver Svenska Magasinet.

Vid tre tillfällen under 2018 har man under 72 timmar, en helg, mätt halterna av amfetamin, kokain och cannabis i avloppsvattnet i reningsverken.
Det har skett en ökning sedan mätningarna året innan. Och enligt en rapport från Länsstyrelsen i Östergötland har man uppmätt så mycket narkotikarester att det tyder på att det finns grupper med narkotikanvändare ”som sannolikt är okända för myndigheterna”.
Kokainrester i dricksvattnet
Reningsverket fångar upp allt cannabis och nästan allt amfetamin. Men en stor del av kokainresterna följer med vattnet vidare – till vattenkranen i ditt kök, rapporterade SVT Öst.

Runt om i världen finns ett ökat intresse för avloppsanalyser, inte bara för att upptäcka illegala droger, utan också för att övervaka folkhälsan.
Forskare har till exempel studerat halter av nikotin, koffein och alkohol i avloppsvattnet som kommer in till reningsverk runt om i Europa. Och brittiska University of Bath samarbetar med forskare i Sydafrika för att kartlägga 200 olika ämnen i avloppsvattnet. Målet är att upptäcka utbrott av smittsamma sjukdomar på ett tidigt stadium och minska spridningen av resistenta bakterier.
Johan Lindberg förklarar att metoden även kan användas för att spåra olika kemikalier i vår miljö. Det går till exempel att mäta i vilken utsträckning vi exponeras för mjukgörare och flamskyddsmedel, genom att analysera halterna av de ämnen som bildas när de bryts ner i kroppen.
Ett omdiskuterat problem är alla de läkemedelsrester som släpps ut från reningsverken. Även här är avloppsanalyser ett användbart verktyg, skriver Forskning & Framsteg.

Idag läser jag att i Indien släpps enorma mängder antibiotika ut i floderna. Det är ett globalt miljö- och hälsoproblem. Än så länge verkar ingen ta ansvar.

Läkemedelsföretagen – Astra Zeneca, Merck, Hoffman La Roche med flera – som säger sig ta ansvar för miljön skulle lätt kunna se till att avloppen renas, även om det formellt är deras indiska underleverantörer som har förstahandsansvaret. Men ingenting resultatinriktat verkar hända. Bara en mängd policypapper produceras.
EU satsar 1800 miljarder kronor på klimatsatsningar 2014-2020. Det motsvarar omkring en femtedel av hela långtidsbudgeten. Satsningen på att minska utsläpp av miljögifter och resistenta bakterier är försumbar jämfört med klimatsatsningen. Risken finns att det ensidiga engagemanget för klimatfrågan gör att billig men miljöfarlig tillverkning i utvecklingsländer, resistenta bakterier och andra miljöproblem glöms bort.

Vi har alltså gigantiska miljö- och hälsoproblem som politikerna inte bryr sig om. Istället väljer de att förbjuda sugrör och tala om microplasterna i våra hav. Men de vågar inte att ta tag i de verkligt stora problem! Miljögifter och resistenta bakterier i havet! Behöver vi lägga energi på den globala uppvärmningen när våra hav? Vi behöver ju vatten för att överleva!

Annonser

Domedagen – ska inte styras av falska profeter!

Vi har hört dem förut – alla dessa profetior om vad som kommer att hända. Medierna sprider dessa profetior med blixtens hastighet och gör dem till ”sanningar”. De är så övertygade att de vägrar inse att de hade fel även om verkligheten visar något helt annat. Tankens kraft är stor Jag skrev några rader om detta i maj 2009:

”Tanken styr mitt beteende och omvärlden påverkas av mitt beteende.
Om jag är positiv och glad så smittar det av sig till omvärlden.
Jag kan åstadkomma mer än jag tror genom ett positivt beteende.”

Jag kan alltså genom mina tankar styra positiva skeende. Men … jag kan ju lika gärna styra negativa skeende. Om medierna hela tiden talar och skriver om hur dåligt någonting är så påverkar de människor att tro på detta. Vi ser ju detta gång-på-gång.

”Sara föddes in i Jehovas vittnen men har själv valt att bryta med församlingen. Nu reagerar hon starkt mot de filmer som används för att sprida det religiösa budskapet till barn – och vill att de ska stoppas.
– Man skräms att domedagen kommer och att jorden kommer förintas och alla onda människor med den, säger Sara.” läste jag för några dagar sedan.

”– Det är ett väldigt tydligt budskap: Du får inte bli som de onda. Utan du är god, för de onda kommer förintas i domedagen. Att få höra det när man är ett litet barn, att ens kompisar i skolan kommer dö, att Jehova kommer döda dem, det gör ganska mycket med ett barn tror jag, säger hon.”

Idag kablar de ut ovanstående bild över världen – klimatfanatikerna! De sprider exakt samma budskap som Jehovas vittne gör. Världen kommer att gå under om vi inte sköter oss. De goda vet hur planeten ska räddas. Vi ska följa deras utstakade väg.

Det har alltid funnits domedagsprofeter. Den första berättelsen om domedagen handlar väl om Noas ark.

”Noas ark  är det stora flytetyg som, enligt första Moseboken i Bibeln, byggdes av Noa enligt Guds anvisningar. Noa fick i uppgift att rädda sig själv, sin familj och jordens alla djur från en världsomfattande översvämning, syndafloden.

I första Mosebok, kapitlen 6-9, berättas hur Gud skickar en stor flodvåg på grund av människans ondska och den fördärvade jorden. Gud ger Noa, den enda rättfärdiga mannen i sin generation, detaljerade instruktioner för att bygga arken. När den är färdigbyggd skickar han djuren till Noa, och sedan sänder han ut flodvågen tillsammans med ett intensivt regn. Översvämningen täcker alla berg och det mesta av allt levande, utom fisken, dör. Då minns Gud Noa och han låter vattnet sjunka undan och land framträder. Arken strandar på berget Ararat och Noa, hans familj och alla djuren lämnar arken och Gud lovar att inte skicka en flod som dränker jorden en gång till.” enligt Wikipedia.

Sedan dess har vi upplevt en mängd domedagsprofetior. Det är många som har ägnat sin tid åt att räkna ut när jorden ska gå under och när mänskligheten ska förintas.

Sir Isaac Newton, en vetenskapsman på 1600-talet har bidragit till ett antal matematiska analyser kom fram till att den definitiva Armageddon (domedagen) ska ske år 2060. Han studerade bibeln i cirka 50 år och skrev 4500 sidor om det, för att kunna förutsäga när det skulle ta slut för mänskligheten. Men han reserverade sig. Den dagen kan också inträffa år 2239.

Jehovas vittne har förutspått domedagen många gånger år 1874 eller 1975 eller 2012 eller 2017 eller …

Klimatalarmisterna har under många år sagt NU men de flyttar fram sitt NU hela tiden. Isabella Lövin vår miljöminister och vice statsminister säger:

– Vi måste jobba både med piska och morot. Klimatkrisen kommer att drabba alla, fattig som rik. Torkan och bränderna i somras drabbade inte minst landsbygden och bönderna. Vi måste klara av omställningen på ett socialt hållbart sätt.

NU skickar de fram en tonåring som ska skrämmas. Hon fortsätter att skolstrejka för klimatets skull och uppmanar världens vuxna att göra samma sak. Hon påstod att hon inte skulle köpa nya kläder men ställer gärna upp i reklamen för ett modemagasin Vogue. Men hur står det till med hennes klimatengagemang och kunskaperna kring detta? Hur utnyttjad är hon av krafter som bara ser henne som en reklampelare?

Hon ska alltså segla med en lyxbåt! Jag läste att Malizia II blev färdig i augusti 2015 efter ett år långt byggande vid Multiplast-gården. De byggde den av kompositmaterial. Vad är då kompositmaterial?

”När man hör ordet komposit tänker man ofta på något lätt eller starkt.

Det stämmer.

Komposit i detta fall är vanligen material bestående av starka och styva fibrer som stadgas och sammanhålles av ett så kallat matrismaterial, oftast plast. Genom lämpliga kombinationer av fibrer och matrismaterial kan kompositmaterial framställas med egenskaper som de enskilda materialen inte kan uppfylla. Fibrerna är oftast utav glas, kol eller olika plastmaterial. På senare år har fibrer av cellulosa i olika former börjat användas, t ex hampa, jute, bomull mm. Fibrerna är ofta starka och har en hög styvhet. Kol och glasfiber är ofta mycket starkare än stål och har en densitet som ligger på en fjärdedel av stålets densitet. Matrismaterialet eller plastmaterialet kan vara av härdplaster eller termoplaster. Vanliga plaster är polyester, epoxi eller polyamider.

Kompositmaterial kan spara vikt i jämförelse med de flesta konventionella materialen.”

Ajajaj! Ett års byggande av denna lyxbåt byggd av konstgjorda materiel baserade på plast – dvs olja – och kol. Hur pass miljövänligt blev bygget av denna lyxbåt? Hur stort avtryck gjorde det på klimatet? Kan Greta verkligen åka med denna båt utan dåligt samvete? Naturligtvis vill båtägarna ha gratisreklam! Världspressen kommer ju att haka på Gretas resa (för klimatet?).

Nej, nu är det dags att Greta Thunberg – och de som styr henne – slutar upp med sina domedagsprofetior! En förledd tonåring kan inte läxa upp resten av jordens befolkning så länge som hon inte själv lever efter samma riktlinjer! De är inte trovärdiga längre – om de någonsin har varit det!

 

Plastskatt – kommer den att rädda våra världshav?

Nu tar regeringen det ett varv till! Jag har skrivit om detta en mängd gånger. Nu gör jag ett hopkok av tidigare skriverier och nya funderingar.

Eftersom jag nu har bott utmed Medelhavet några gånger under kortare och längre perioder – senast bodde jag 7 månader precis vid strandkanten – så har jag funderat var all plasten som förorenar Medelhavet finns! Jag har inte sett mycket av den. Stämmer det inte det som jag skrev för ungefär ett år sedan? Då skrev jag:

”Medelhavet är både älskat och utsatt. En ny rapport från WWF som lanseras på Världshavsdagen visar att koncentrationen av plastskräp är högst i världen i Medelhavet – fyra gånger större än den gigantiska plastsoppan i nordöstra Stilla havet.

Att Medelhavet har mycket industrier, intensiv fartygstrafik och 200 miljoner turister varje år vilket gör läget extra sårbart. 95 procent av skräpet på stränderna och i vattnet består av plast. Värst är nedskräpningen i Turkiet och Spanien, följt av Italien, Egypten och Frankrike, enl WWF. Men naturligtvis står en stor del av de afrikanska länderna också för nedskräpningen.”

Men stämmer inte rapporterna? Nej! Inte om jag ska tro på en blogg som jag läste:

”För de allra flesta områden i havet är koncentrationen försumbar, men på vissa platser kan strömmar koncentrera plastpartiklarna, vilka miljöorganisationer och medier älskar att kalla söppelflekke, sophög. I dessa områden kan man finna koncentrationer plast och mikroplast upp mot 1000 små fragment per 10 kvadratkilometer, med andra ord även här är koncentrationen mycket låg och stora plastflaskor och påsar mycket sällsynta. Koncentrationen är till och med så låg att vi med nuvarande metoder inte kan samla in makroplasten. Dessutom kan man inte se någon exponentiell ökning!”

Stämmer dessa uppgifter och plasten inte är något större bekymmer i Medelhavet så blir min nästa fundering: Varför ska de svenska plastkassarna beläggas med miljöskatt?Jag skrev om problemet redan 12 juli 2016 och konstaterade att problemet kanske inte är de svenska plastkassarna.

”Regeringen gav den 19 november 2015 Naturvårdsverket i uppdrag att utreda och utveckla ett förslag till genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv när det gäller att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar. Nu ser vi förslaget att konsumenten ska betala 5:- per plastkasse. Men är det lösningen på världens miljöproblem? Eller är det bara ännu ett sätt för regeringen och EU att visa sin maktfullkomlighet?

Sten Gustaf Thulin, försäljningschef vid Celloplast under 1960- och 70-talet står som uppfinnare av plastkassen. Hans patent godkändes i USA 1965 och strax efteråt i Sverige. Patentet handlar om är en stark plastpåse med handtag, hållbar nog att bära hem varor i. Tidigare var det papperspåsen och tygkassen som dominerade, även om det redan på 1950-talet fanns vekare varianter av plast. I min barndom använde vi en pilkorg som shoppingkasse.

Plastpåsen har blivit en symbol för konsumtion och miljöförstöring. Varje år använder svenskarna närmare en miljard påsar – varav plastkassarna står för 80 per person och år. Så det känns konstigt att en halvering av användning av plastkassar skulle ge någon större miljövinst.

De plastpåsar som blir till skräp i naturen och så småningom hamna i världshaven kommer till den allra största delen från fattiga länder i Asien, Afrika och Latinamerika, där det inte finns en fungerande avfallshantering och där avfallet om det samlas in bara läggs på tipp. I många länder bromsas nu användningen, med både regleringar och höga böter. En god vän som bor i Nepal skrev  för ca ett år sedan i sin blogg:

”För några månader sedan  förbjöd regeringen plastpåsar. En bra idé för miljön eftersom det inte finns något återvinningssystemet här, men det är en idiotisk lag. Det försvårar vardagen.  Det blir mycket svårare utan plastpåsar t ex

1. Ta hem en kyckling skuren i bitar från slaktaren. Ska vi lägga slemmiga bitar i fickorna?
2. Försök att ta hem ett kilo ris, som vi köper i lös vikt i den lokala livsmedelsbutik, i din handväskan och du får se vad jag menar.

Det här är galet! I denna värld av konsumtionen vi har skapat, plastpåsar är en nödvändighet, om vi vill eller ej. Nu köper vi plastpåsar för vårt hushållsavfall på svarta marknaden. Jag hittade faktiskt en kille som säljer paket med plastpåsar som han gömmer under disken.”

I Sverige har vi råvaror till pappkassar och kan använda sådana istället för plast – även om de kräver större resurser i tillverkningsled och transporter än plastkassen. Men … i de fattiga länderna … Naturligtvis hittar människor lösningar på sina vardagsproblem. Politiska förbud leder till en svart marknad istället. Hur stor blir miljövinsten? I dessa länder försöker människor dock att ta vara på det mesta – gör korgar av gamla chipspåsar, återanvänder tyget i nötta kläder, tillverkar garn av textilspill, gör väskor av gummidäck, … De gör alltså sitt bästa!

I Sverige har vi kommit långt då det gäller återvinning. De flesta av oss sopsorterar och lämnar lydigt in plast i en container för detta på återvinningsgårdar. Så var finns problemet?

När jag ser mig omkring så ser jag massor av saker som är tillverkade av plast – skalet på datorn och mobiltelefonen, hushållsredskap, tvättklämmor, leksaker, plastmöbler, dekaler, plastpåsar till hushållssopor och förvaring, fryspåsar och plastlådor, blomkrukor och blomlådor, naturligtvis mängder av plastförpackningar, …

Är det verkligen den svenska konsumtionen av plastkassar som är den verkliga miljöboven? Har EU ännu en gång dikterat villkoren för svenska politiker? Har miljötalibanerna fått alldeles för stor makt? Jag anser att problemen bör lösas på plats. Bristande avfallshantering i fattiga länder bör åtgärdas och det behövs fungerande återvinningssystem i dessa delar av världen. En plastkasse i Sverige löser inte deras problem!

Men EU och svenska politiker är vana vid att vi svenskar är lydig! Vi blir arga och knyter näven i byxfickan … men gör som de säger!

”Allt som behövs för att ondskan skall triumfera är att goda människor inte gör någonting”  sa Edmunde Burke.

Är det inte dags att vi tar upp näven ur byxfickan och säger ifrån?”

Själv använder jag tygkassar sydda av gamla sidensaris dvs ett sju meter långt sidentyg som normalt används som klädedräkt – när tyget blev nött i kanterna sydde flitiga sömmerskor i Nepal kassar av dem. Dessa kassar har jag använt i många år. Dessutom har den gamla dramaten kommit till heders igen. I Spanien använde vi oss också av 2 st dramaten eller någon av våra tygkassar.

Vi kastar aldrig något ute i naturen eftersom vi är miljömedvetna. Egentligen behöver jag inte bry mig om en skatt på plastkassar. Den drabbar inte mig! Men jag blir arg på politikerna som använder plastkassen för att få in mer pengar till statskassan. Ingen av de pengarna kommer att användas till att förbättra någon miljö. De är inte öronmärkta. Istället hamnar de i statens stora slukhål! Därför måste vi protestera mot denna idioti!