Tysk vindkraft dreper 1200 tonn insekter årlig

 

 

De døde insektene som klistrer seg til vindturbinene fører til store energitap. Dette ble utgangspunktet for en omfattende tysk studie.

 

Det spanske firmaet BladeCleaning har spesialisert seg på å rengjøre rotorbladene på vindturbiner. FOTO: BLADECLEANING

 

 

Allerde tilbake i 2001 fant forskere ut at aerodynamikken på en vindturbin kan hemmes så sterkt av døde insekter på rotorbladene at energiproduksjonen reduserers med inntil 50 prosent.

Så mange moste insekter er det på turbinene at det har vokst frem en hel rengjøringsindustri som vasker turbiner ved hjelp av helikoptre og kraner.

Oppdagelsen av energitapet på grunn av insekter gjorde spørsmålet uunngåelig: Hvor mange insekter dør egentlig i møte med vindturbiner?

– Dette er grunnen til at vi gjennomførte en tverrfaglig undersøkelse som drar veksler på insektforskning, atmosfærisk fysikk, vindkraft, aerodynamikk og kartlegging av DNA

 

Läs hela artikeln HÄR :

 

 

Annonser

Miljöpiskan eller svensk flathet

Efter ett halvår i Spanien funderar jag kring skillnader i sophanteringen mellan Sverige och Spanien. Den väluppfostrade svensken i mig gör uppror och jag undrar om vi svenskar är grundlurade då det gäller sophantering.

I Spanien ställs hushållssoporna ut på gatan efter kl 20,00. Vid hyreshusen finns soptunnor för detta. Vid 1-2-tiden på natten kommer sopbilen och hämtar.

Vi hade 3 containrar utplacerade på gatorna – ca vart 3:dje kvarter. Den ena var till för glas – färgat och vitt blandades -, en för vattenflaskorna av plast och petflaskor,  plåtburkar och öl- och läskburkar – Spanien finns inget pantsystem för detta –  och förpackningar samt den sista för vanliga tidningspapper. Pappkartonger eller andra skrymmande föremål ställdes bredvid. Det var rent och snyggt trots behållarnas placering på vanliga gator. Papperskorgar fanns uppsatta med jämna mellanrum och tömdes varje dag. Trasiga möbler och hushållsapparater ställdes ut på gatan varje torsdag. Batterier och glödlampor lämnades i elektronikaffären.

I Sverige får vi leta efter papperskorgar. Vi har restriktiva regler om sopsortering och långt till återvinningsgårdarna och grovsoporna lämnas på speciella återvinningsgårdar med begränsade öppettider. Vår soptunna töms varannan vecka – om vi själv har ställt ut den på gatan och vänt den rätt. Vi har ett återvinningssystem för öl- och läskburkar samt för petflaskor. Vi har alltså en komplicerad sophantering och ser skräp överallt på våra gator.

I Spanien är inte grönsaker, frukt eller konditorivaror inplastade. Kunden tar på sig en engångsplasthandske, plockar själv ner i plast- eller papperspåse och väger och prismärker. Det går åt mängder av plasthandskar men är hygieniskt. På detta sätt får kunden valfrihet. Den som vill ha 2 eller 3 småkakor behöver inte köpa en hel förpackning. Ingen behöver hitta en rutten persika i förpackningen. Bra system tycker jag!

Miljötalibanerna har sedan 1970-talet piskat svenska folket med olika pålagor. Vi har tvingats in i vårt komplicerade sopsorteringssystem och har själv fått betala det med olika miljöavgifter. Trots det fortsätter de att kräva mer och mer av oss. Vi sorterar mer och mer, blir beskyllda för att kasta för mycket mat, energisparar, använder fairtrade, köper ekologiskt, äter mindre mängder kött och dricker mindre mängder mjölk. Dessutom tar vi ansvar för och betala för hela världens sophantering.

Vi ska beskyllas för plast och sopor i våra hav – men vi såg inte mycket av detta i Medelhavet eller vid stranden. Däremot låg en del sopor ute i naturen uppe bergen. En del sopor följde sedan med regnvattnet ut i havet.

Nu ska vi även ta ansvar för klimatförändringarna! Vi ska känna klimatångest och skam över att vi använder bensin, flyger och sätter barn till världen. Dessutom ska vi skämmas för att vissa personer i vuxenvärlden utnyttjar barn för att sprida denna klimatångest. NEJ! Jag vägrar! Jag vill inte betala fler klimatskatter och jag vill inte skämmas!

Men i Sverige utnyttjas vi till max av dessa miljötalibaner. Vi utför jobbet, sorterar och betalar … men vad får vi tillbaka? Jag vill inte vara med längre! Med 40 år av miljömedvetenhet slår jag bakut för att jag vet att jag har kunskap! Nu bryr jag mig inte längre – påverkas inte längre av osund propagandan och gör det som känns rätt! Jag har ingen lust att släpa sopor över halva stan till återvinningsgården för att vissa företag ska tjäna pengar på det.Jag får ju ändå betala och det är andra som tjänar pengar på min miljömedvetenhet. Jag vill ha något tillbaka, t ex slippa alla klimatavgifter.

 

 

Jag vägrar att skämmas!

Varför vill de att vi ska skämmas? Vissa dagar känns det som om de vill att jag ska skämmas för att jag lever. Andra dagar ska jag skämmas för allt som jag säger, skriver, äter, dricker eller om jag flyger eller åker bil. Jag ska också skämmas över att jag hushållar med mina pengar så att jag får en slant över att använda till mitt välbefinnande.

Nu läste jag en krönika om att varje svensk köper 50 klädesplagg per år. Vem köper så mycket kläder? Inte jag iallafall. Vad räknas som kläder? Underkläder, strumpor eller ytterplagg? Om jag räknar med mina underkläder och strumpor så har jag köpt 6 plagg det senaste året  och 7 plagg förra året. Det måste vara någon annan som köper alla de andra kläderna. Så jag kommer inte att skämmas når jag köper ett nytt klädesplagg.

Krönikören hade köpt en ny blus. När hon kom hem så upptäckte hon att den var gjord av polyester. Vadå? Kollar hon inte innan hon köper? Polyester – syntetmaterial gjort av olja! Usch och fy! Släpper ut microplaster i vattendragen när man tvättar. Jag vill bara uppmana krönikören att tvätta i tvättpåse eller fylla tvättmaskinen samt tvätta vid lägre temperatur för att minimera utsläpp.

”Jag skulle ha köpt en bomullsblus i stället, men frågan är förstås om den hade varit bättre för miljön. Bomullen besprutas med bekämpningsmedel och framställningen kräver enorma mängder vatten. För att producera ett kilo bomull kan det krävas mellan 10 000 – 20 000 liter vatten.” skrev hon.

Bekämpningsmedel och konstgödsel används inom nästan all odling idag – iallafall då det gäller stordrift. Då det gäller vattenmängden blir jag full i skratt. Har hon aldrig hört talas om vattnets kretslopp? Jag lärde mig om det i grundskolan.

”Vattnet på jorden används om och om igen i ett evigt kretslopp. Allt börjar i havet där vattnet avdunstar från havsytan och stiger upp i atmosfären som vattenånga. Vattenångan kondenserar och bildar moln. Vinden för in molnen över land där de stiger uppåt och förtätas ännu mer. När vattenångan kyls ner bildas små vattendroppar. Desto kallare luften blir, desto tätare och tyngre blir molnen.

Till sist är vattendropparna så stora och tunga att de faller ner. Nederbörden som kommer samlas upp i sjöar, varifrån vattnet åter kan avdunsta och bilda moln eller sippra ner till grundvattnet. Till sist når vattendragen havet.”

Vattnet förbrukas inte vid bomullsodlingen utan sugs upp av växten och går så småningom ut i luften och faller ner som nederbörd. Ja, det behövs kanske bevattning vid odlingen men det beror på utdikningar och att nederbörden kanske inte faller på samma plats. Men vattnet finns kvar på vår planet.

Den räddhågsna krönikören skulle kanske ha valt ett plagg av viskos eller Lyocell, tyger som framställts ur träråvara. De är starka och tvättåliga och har god förmåga att transportera fukt. De blandas ibland med bomull, lin och polyester. Men baksidan är ju förstås att man använder kemikalier vid framställningen av dessa tyger.

Mitt råd till krönikören blir att hon inte behöver köpa 50 nya klädesplagg om året och att hon inte behöver försöka ge oss andra dåligt samvete om vi vill köpa nya bomullstrosor. Jag avgör själv vilka klädbehov jag har.