Vi som under den här krisen bott i Spanien har nog mer förtroende för spanska myndigheter än de svenska .Flockimmuniteten verkar nu inte vara det bästa alternativet. Men vänta och se, brasklappen är vi generösa att bistå motparten med som ett sista hopp. ”En blind höna finner kanske till slut ett guldkorn”.Det går liksom inte att leva på hoppet hur länge som helst. den mycket yviga svenska ”humanitära stormakten” har de senaste decennierna misslyckats med det mesta. (Avsaknad av integration och lögnerna om CO2) Så här upplever vi situationen i Spanien med en rakryggad regering. Den liksom i Sverige socialistisk men mer beslutsam.. Det är väl fantastiskt som nu boende i Spanien som då har raka politiker och myndigheter som värnar om vår säkerhet. De sätter ner foten och är restriktiva för att undvika ytterliga följder av den farsot som drabbat oss. Personliga umbäranden under en viss tid går att negligera, nu då ”endast” 9 veckor och en avtrappning ytterligare i ett flertal veckor. Försiktighetsprincipen är i det här fallet lika viktig som att alla måste ha bilbälte på när man färdas i bil. (att låta en del av befolkning åka utan bilbälte är kanske inte så ansvarsfullt). Vi Ulla och jag tar gärna den obekväma situationen som uppstått med gott mod och vi ser framtiden an med tillförsikt i det vackra landskap som Andalusien är.. Hjärtliga hälsningar till alla de som stått ut med den här prövotiden. Att ha förmånen som ”utlänning” och att känna sig integrerad i det spanska samhället under vissa prövningar får man se som en förmån. Alla vi är glada i vårt lokala samhälle och hälsar varann med ett glatt hola. Vi européer har förmåga att samarbeta utan en överrock av politiker och byråkrater i Bryssel.. Vi är efter generationer starka men den svagaste länken är våra politiska ombud.
Politiker vill gärna vara störst, bäst och vackrast. De vill att vi ska se upp till dem, lita på dem och blint följa alla deras påhitt. Men i coronatider har de fått visa vad de går för – om de är handlingskraftiga eller ej.
Vår statsminister vill gärna vara landsfader men påminner mest om en robot som upprepar samma mantra hela tiden. Han verkar vara styrd av andra intressenter. Varje gång som han framträder så tänker jag på en docka som dras upp med en nyckel. Jag undrar vem som vrider på hans nyckel. Vem vinner på att han yttrar sig som han gör?
Morgan Johansson har inte visat sig på länge men idag var det presskonferens. Han framkallade ett skrattanfall hos mig när han citerade Gustav Möller ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Han företräder ju själv ett parti som delar ut våra skattemedel till en mängd onödiga ändamål – både inom och utom landet. Men nu ska en utredare kolla upp så att inte pengarna ”läcker ut” till andra ändamål än de som regeringen tycker är viktiga.
Coronakrisen drabbade hela världens politiska företrädare. Varje land hade och har sina förutsättningar och tog beslut därefter. Coronakrisen drabbade EU-länderna hårt. De flesta politikerna blev oroliga, för den egna eller familjens hälsa och framförallt för om sjukvården ska mäkta med. De oroade sig för de ekonomiska konsekvenserna, om jobben och hur företagen ska klara sig. Naturligtvis skulle de med första prioritet tänka på sitt land och landets medborgares hälsa i första hand. Det är helt klart att politikerna i de olika EU-länderna tog olika beslut.
Länder stängde gränserna utan att ens informera varandra. Andra förbjöd export av medicinsk utrustning, något som lett till att bland annat Sverige inte fått livsviktiga produkter i tid. De slagkraftiga orden om solidaritet har ekat tomt. Det tydligaste exemplet är Frankrike som ropat högt att EU-länder måste tillgängliggöra nya finansieringskällor för de drabbade länderna, trots att de i nästa andetag konfiskerade skyddsmaterial som skulle till Italien. I samma läge har regeringar i länder som Polen och Ungern utnyttjat krisen till att på olika sätt stärka sin egen makt och trots detta är det dessa länder som fått mest i krisstöd.
Nej, EU-samarbetet har inte visat sig från sin vackraste sida under de senaste månaderna. Ska unionen kunna möta framtida kriser, som kommer bli desto fler, så behöver vi lära av våra misstag.
Ja, EU-parlamentarikerna ser att deras kära EU-samarbete knappast är ett samarbete. Deras syn på demokrati skiljer sig markant. Några vill stärka det egna landet medan andra vill ge mer makt åt EU. Ja, de behöver verkligen lära sig av sina misstag. Skribenterna räknar upp några punkter för hur EU ska kunna möta kommande kriser.
1. Inför sanktioner mot länder som bryter mot den inre marknadens regler i kristid Skribenterna vill alltså att inget land ska få göra någonting som de andra länderna motsätter sig. Om jag skadar mig och börjar blöda så anser jag att jag inte behöver inhämta någons tillstånd för att sätta på ett godkänt EU-plåster för att hejda blodflödet. Om något land ser stora problem i landet så måste de väl få åtgärda problemen utan att inhämta tillstånd från EU först.
2. Inför demokratilås på krisstöd Ska de medlemsavgifter, som har betalats in till EU, villkoras utifrån landets politik istället för utifrån behov i samband med utbetalning av krisstöd?
3. Låt EU starta egna krisberedskapslager Eftersom Sverige har nedmonterat nästan all form av beredskap, så tycker skribenterna att EU ska skapa krisberedskapslager och bestämma över vilka länder ska få del av dem, hur stor del de ska få och när de ska få något från lagren. Men hur stora skulle dessa lagren vara för att kunna räka till alla länder? Hur stor skulle en byråkrati bli för ett sådant gigantiskt lager? Vem skulle bestämma över vad som skall ingå i lagret? De nordliga länderna skulle kanske prioritera värmefiltar pga klimatet. Medan de sydliga kanske skulle vilja ha solskydd.
4. Säkra nödvändiga transportvägar Hur skulle detta gå till? När gränserna stängs så måste naturligtvis kontroller ske även för mattransporter, medicintransporter och alla andra nödvändiga transporter.
5. Skapa hemsida för europeisk krisinformation på alla EU-språk Vilken information skulle finnas på den sidan? Vem skulle godkänna informationen. När länderna inte ens kan vara överens om vad som är demokrati eller vilken värdegrund som ska gälla så lär denna information knappast vara neutral eller godkänd av alla.
Politikerna har insett att de inte har kontrollen längre och håller på att tappa makten. Då vill de bygga upp ännu större maktkoncentration. Men först måste de nog dra upp byxorna! Först måste de åtgärda de problemen som finns i de befintliga systemen innan de skapar nya!
Just nu är det säkert många som undrar över hur länge vi behöver leva efter de regler som sätts upp av de som tror att de vet hur viruset ska behärskas. Men vad vet de egentligen? Varje land har sina förutsättningar och lösningar. Några lyckas bra och andra tror att de kommer att lyckas. Alla har vi påverkats i någon riktning av detta virus.
Hittills i år har nyheterna mest handlat om smittade och döda, brist på skydds- respektive medicinsk utrustning, karantän, flyg som blir inställt, permitteringar, ekonomi, 70+are som ska stanna hemma samt åka på skidsemester eller ej. Sverige har i det längsta hävdat att vi inte behöver några restriktioner eller några munskydd.
Hur berör det mig personligen? Det vet jag egentligen inte. Jag vet att min karantän varar minst 2 veckor till och med all säkerhet ännu längre. Men sen …! Kommer det att finnas några flyg hem till Sverige? Får jag uppleva den svenska sommaren? Är jag välkommen till Spanien senare i höst?
Hur skall Spanien ställa sig till den inkomstbringande turismen kommande månader? Spanjorerna uppnår mycket med sin karantän och befolkningen pressas idag hårt, både ekonomiskt och psykiskt, för att få kontroll på smittan. Ett enda flygplan eller ett enda kryssningsfartyg med några smittade turister ombord, kan sedan lätt förstöra allt man åstadkommit med karantänen. Vi har ju också läst rapporter om att det numera är säkerställt att en person kan smitta utan att uppvisa symptom. Så även om man skulle införa tester i samband med ombordstigning eller avstigning, blir det oerhört svårt att eliminera risken för att smittade personer ändå kommer in i Spanien. Blir det så att Spanien bara kommer släppa in personer som på ett eller annat sätt kan visa intyg om att man haft viruset och därmed anses immun (om man blir immun)?
Det kommer möjligtvis utfärdas någon typ av standard intyg inom EU. Det finns dessutom många länder där man inte har lika bra koll på smittläget som inom EU. Hur kommer man förhålla sig till turister från exempelvis länder som Ryssland, Marocko (och andra länder i Afrika, Asien och Arabvärlden) när de vill komma hit? Jag tror det är stor sannolikhet att Spanien faktiskt säger ”Njet” under 2020, framför allt sett utifrån hur politikerna har agerat hittills med karantän och omtanke om vårdanställda och äldre. Det lär bli tuffa debatter för Sánchez och tuffa månader för turistindustrin.
Det känns som om det blir svårt att besöka Spanien i höst. Kan jag ha ett intyg om att jag är smittfri? Hur får jag ett sådant i Sverige? Har jag öht en möjlighet att bli testad? Kanske utbrottet av Covid-19 är större i Sverige till hösten?
Då det gäller Spanien är frågan stor: Vill turisterna åka till ett land som har haft ett så stort utbrott av denna virussjukdom? Är turisterna säkra på att inte viruset finns kvar här i Spanien?
EU har drabbats av en stor spricka – nationalismen har varit större än viljan att vara solidariska. Varje land har hållit hårt i sin sjukvårdsutrustning och varje land har sökt egna lösningar på smittspridningen. Det visar klart och tydligt att EU inte fungerar i ett kristillstånd.
Donald Trumps beslut att, mitt under pågående pandemi, frysa USA:s stöd till Världshälsoorganisationen WHO har möts av massiv kritik. WHO är ett ”absolut nödvändigt” verktyg för att vinna den globala kampen mot coronaviruset, menar FN:s generalsekreterare António Guterre. När ”kriget” är över är det läge att utvärdera insatserna. Men Trump visade kanske bara att WHO inte har något berättigande i kristider. Det är ju bara en organisation som vill upprätthålla skillnader mellan i-länder och u-länder. ”Vi de rika ska berätta för er de fattiga hur ni ska leva.”
Den omfattande nedstängningen av världens länder under coronapandemin riskerar att få de värsta ekonomiska konsekvenserna sedan den stora depressionen på 1930-talet och ”mycket värre” än finanskrisen för ett årtionde sedan, spår Internationella valutafonden. Sveriges ekonomi spås krympa med närmare sju procent, spår IMF.
Ingenting blir längre som förut? Är 2020 året som förändra världen? Kommer det globalistiska tänkandet att stanna eller blir varje land mer slutet? Om varje land kommer att först och främst se till att det egna landet fungerar så kommer gränserna att stängas och den stora folkomflyttningen att stoppas upp. Jag hoppas på att beredskapslagren byggs upp igen och att självförsörjandegraden ökar. Kanske den ursprungliga tanken om fri handel med varor och tjänster inom EU kan bli kvar när EU samarbetet spricker? Kan vi glömma klimatkrisen, genustrams och feminismen när vi återhämtar oss från pandemin?
Frågorna är många. Om och vilka förändringar vi får beror egentligen helt och hållet av politikernas välvilja. Är de beredda att tänka om och att kanske överlämna makt åt de som vågar tänka i nya banor? Jag är inte helt övertygad om det! De kommer med all säkerhet att hävda att allt som de har gjort var det rätta och de kommer att fortsätta i samma hjulspår utan eftertanke!
Finns det några munskydd som skyddar oss från maktgalna politiker?
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Senaste kommentarer