Vem tänker på utsatta kvinnors situation i valet?

I kvällens uppdrag Granskning har man kartlagt alla som dömts för våldtäkt och försök till våldtäkt de senaste fem åren. Gärningsmännen har ofta varit påverkade av alkohol eller narkotika. Utbildningsnivån är låg, åtminstone en tredjedel har också dömts för andra brott. Och 58 procent är födda utomlands.

Jag suckar och tänker ”Vad var det jag sa?” Så många debatter som jag har fört om detta! ”Du får inte peka ut utländska män för svenska män är slemmiga svin!” ”Du får inte ställa grupp mot grupp!” ”Du måste tänka på de socioekonomiska faktorerna!” ”Du är rasist!” #jagärhär har jagat mig när jag har undrat varför Jerzy Sarnecki inte har velat ta fram statistik som innehåller etniska faktorer. Nu undrar SvT:s Morgonstudion om UG:s kartläggning kan påverka valet. Varför presenteras obehagliga fakta nu 2½ vecka före valet? Min motfråga blir automatiskt: ”Varför har man inte velat presentera dessa uppenbara fakta tidigare?”

Jag kommer att tänka på en blogg som jag skrev i juni 2016 om hur politiker sviker utsatta kvinnor:

”En försommardag med solsken, fågelsång och blomdoft vill jag helst göra som Rönnerdahl. Jag vill skutta  med ett skratt ur sängen och dansa runt på ängen! Men jag kommer av mig och känner en sur smak i munnen. Vad gör den feministiska regeringen för kvinnor i Sverige? Hur lever den upp till att vara den humanitära stormakten? Har de gjort några positiva avtryck i den förda politiken?

• Vi har fått ytterligare en obligatorisk pappamånad. Men gynnar de kvinnorna? Knappast! Familjen får inte själv välja. De kvinnor som hellre vill vara hemma och ta hand om sitt barn tvingas ut på arbetsmarknaden.
• Kvinnors roll att jobba inom vården har konserverats genom att tala om de missgynnade lågavlönade kvinnorna. Kvinnor motiveras inte att söka sig till andra yrken – bara att ta på offerkoftan och klaga.
• RUT-avdragen minskar. Det är mest kvinnor som jobbar inom denna sektor och som äger dessa företag. Det är alltså kvinnor som förlorar sina jobb och sina möjligheter till försörjning.
• Kvinnor och flickor som utsätts för våldtäkter och sexuella trakasserier möts av ”Så har det alltid varit!” och ”Män är svin!”. Feministerna förnekar att detta våld har ökat och att det till största delen utförs av en nyinflyttad grupp människor. De utsatta kvinnorna och flickorna offras enbart för att inte kränka de nykomna som kan vara potentiella väljare.
• Förtryck och sharialagar tillåts i förorten. Den feministiska regeringen har inte gjort någonting för att hjälpa dessa kvinnor. Tvärtom! De har tagit på sig skygglappar! De tillåter att unga könsstympas, blir bortgifta och tvingas klå sig på ett visst sätt. De blundar för att många av dessa kvinnor inte får gå utanför hemmets dörrar utan manlig ledsagare. De blundar för att män agar och misshandlar dessa kvinnor. De blundar för att kvinnor i dessa områden utsätts för sexuellt våld. De blundar för att det är just i dessa områden som bristen på jämlikhet är störst! Varför blundar regeringen? Offrar de dessa kvinnor för att slippa konflikter med deras män?
• De som placerats på asylboende är en bortglömd kategori. På dessa boende existerar ingen humanitet eller jämställdhet. Kvinnor tvingas att klå sig på ett visst sätt och tvingas att låsa in sig på sitt rum. Kvinnor antastas när de går till tvättstugan eller går ut på gården för en gnutta frisk luft! Kvinnor och barn våldtas! Men Migrationsverket, som lyder under riksdagen och regeringen, förnekar: ”Det är inte värre här än i resten av samhället!”,  ”Det är tryggt att bo i våra anläggningar!” och ”De utsatta hittar på!”. Jag kan bara kalla det för ännu ett stort svek mot kvinnor. Är det ännu en gång som kvinnor ska offras för att slippa konflikter med männen?

Statsministern, som påstår att han är feminist, har gång på gång talat om samhällsbygge. Men han och den feministiska regeringen bygger ett samhälle som sviker kvinnor och flickor. Jag har ännu inte sett någon tendens på en feministisk politik. Jag har inte upptäckt någonting som gynnar utsatta kvinnor. I det socialistiska samhällsbygget får inte de utsatta kvinnorna plats. De ska glömmas bort! Regeringen bygger sitt egna samhällstorn för att få makt och egen berömmelse.

De sviker utsatta kvinnor!”

Så skrev jag alltså för 2 år sedan. Varför pratas det så lite om dessa frågor i valrörelsen? Varför ska vi fortsätta att sopa problem och orsaken till problem under mattan? Det hjälper knappast att satsa mer pengar om de satsas på fel saker!

Valet för mig handlar bl a om de utsatta kvinnorna – de som de flesta partier vill glömma bort!

Annonser

Är ett normalt samhälle en utopi?

Kan vi inte återgå till ett normalt samhälle? Den meningen använder jag då och då. Genast får jag en följdfråga: Vad är normalt? Den frågan är naturligtvis svårt att ge ett entydigt svar på. Varje människa är ju unik och det som är normalt för mig är kanske onormalt för någon annan.

Men det finns ju sk normalfördelningskurvan. Enligt den 68 % av människorna normala. Räknar vi in dem som avviker något men ändå är ganska normala så är det drygt 95 %. Det är alltså nästan 5 % som är onormala eller har onormala beteende.

När jag vill återgå till ett normalt samhälle så syftar jag på ett samhälle där 95% av människorna mår bra och känner sig trygga. Idag upplever jag det som att de extrema (5 %) härskar och bestämmer. Det har blivit viktigare att ta hänsyn till och ge dessa extrema rättigheter än att vi normala ska må bra. Naturligtvis vill jag att alla ska må bra. Men hur ska vi kunna göra det om minoriteter ska styra oss?

Vad är det då som jag inte kan acceptera i ett normalt samhälle? Det är en mängd små och stora saker. Här tar jag bara upp ett axplock av dem:

Angiveri – hör inte hemma i vårt samhälle. Att anmäla varandra för fel åsikter till arbetsgivare, FB eller till polisen är fegt, elakt och oacceptabelt. De senaste dagarna har jag ännu en gång uppmärksammats på en vän som mist sitt jobb pga påstådda åsikter som jag vet att denne inte har. Alltså elakt förtal! En annan FB-väns konto har stängts ner av FB – pga av ”åsiktsmaffian ” har anmält denna person ett stort antal gånger. Jag skäms över dessa odemokratiska anmälare!

Aktivism – det finns grupper som vill tysta ”fel” åsikter. Vi hittar dessa människor inom olika grupper som #jagärhär, #röstamermänskligt, IRM men också inom vissa politiska partier. De påstår att de är demokratiska men har en alldeles egen tolkning av ordet demokrati.

Politisk lekstuga – de nuvarande partiledarna för sjuklövern visade upp sig i samband med årets Pride. Det är inte normalt att vuxna människor uppför sig som förskolebarn och viftar med flaggor. Det är inte heller normalt att de låter sig ledas som en flock kycklingar av hönsmamman. Det blev bara pinsamt att se dessa personer, som vill vara vuxna och vill leda vårt land, uppföra sig på detta barnsliga sätt! Jag tappade den sista uns av förtroende som jag har haft för dem.

Krav – en hel del människor bara kräver utan att prestera något tillbaka. Ensamkommande sittstrejkar för att de ska få stanna i Sverige. Aktivister som försöker stoppa avvisningar från Sverige. Men de vill inte tala om vilka kostnader deras agerande innebär för oss vanliga människor. De är känslostyrda och har inte några som helst ambitioner att göra konsekvensanalyser.

Invektiv – skällsord, lögner och baktaleri är ofta de enda argument som en del personer använder. De är inte trovärdiga men får stort utrymme i mainstreammedier. Det skulle vara skönt att slippa allt detta kärringskvaller och kunna föra en sansad debatt!

I mitt normala samhälle borde det finnas en fungerande välfärd,trygghet och ett fungerande rättsväsende. Det fanns på den tiden som det normala fick råda. Det är nog en utopi att denna tid kommer tillbaka eftersom extrema grupper tycks leda vårt land! Blir det någon ändring efter valet? Knappast!

#Röstamermänsklig# skall se till att du röstar rätt!

http://foliehatteniteckomatorp.blogspot.com/2018/07/rostamermansklig-skall-se-till-att-du.html