Varför har vi politiker som ljuger ?

Blev det bättre med feministisk stadsplanering?

För ungefär fyra år sedan läste jag en artikel om hur Stockholm skulle bli bättre med en feministisk stadsplanering. Jag skrev en blogg om detta:

---

 

Samtliga Stockholms stads allmännyttiga bostadsbolag ska börja jobba med feministisk stadsplanering nästa år – uppdraget skrivs in i stadens ägardirektiv för bolagen.

Jag läste detta i en artikel och genast började tankarna mala. Jag tänkte på genuscertifierade förskolor, fritidshem och lekplatser. Sen började jag fundera kring hur man gör en feministisk stadsplanering.

”– Det är många offentliga platser, torgen i en del förorter, men också andra platser, som faktiskt domineras av män där kvinnor inte känner sig trygga.

Tanken är att bostadsbolagen ska bidra utifrån sin verksamhet till förändringar som ger alla medborgare samma självklara tillgång till den offentliga miljön.”

Offentliga platser? Det bör vara gator, trottoarer, torg, parker, bibliotek, muséer, badhus och liknande. Naturligtvis ska dessa platser vara tillgängliga för alla. Men … hur kan ändra på attityder via stadsplanering? För nog är det attityder som gör att vissa platser domineras av män och kvinnor känner sig otrygga där? Vi är ju redan ett av världens mest jämställda länder! Varför har offentliga miljöer blivit otrygga för kvinnor? Det har ju fungerat bra tidigare.

Otryggheten är importerad.Vi har tagit emot människor som saknar våra jämställda värderingar. När människor – som kommer från länder där mannen intar det offentliga rummet och kvinnor håller sig hemma – tar med sig sina attityder hit så uppstår det kulturkrockar. Det kan man inte bygga bort i stadsplaneringen!

Jag förstår att problemet finns i förorterna. Där finns människor med attityder, traditioner och kulturer som inte hör hemma i vårt moderna samhälle. Men varför behöver samtliga Stockholms stads allmännyttiga bostadsbolag ska börja jobba med feministisk stadsplanering? Räcker det inte att satsa på de områden där det finns problem? Beror det på rädslan att någon ska känna sig exkluderad eller utpekad? Den rädslan gör vårt samhälle handlingsförlamat. Allt ska utredas och allt ska göras kollektivt

Undrar vad de kommer att satsa på – attitydförändringar/integration eller separata mötesplatser för kvinnor dvs könsapartheid? Jag har ju aldrig själv känt mig bekväm i kvinnoklubbar eller syföreningar. Jag väljer hellre manligt sällskap än kvinnligt. Jag är emot kvotering till styrelserum  och chefsbefattningar. Jag har många gånger blivit utsatt för kvinnlig avundsjuka och förtal. Jag tror inte att jag skulle trivas i ett samhälle där feminismen dominerade!

Om vi, rent hypotetiskt, säger att svenska samhällsstrukturer förtrycker kvinnor så undrar jag:

Hur har feminister fått så mycket makt över den svenska politiken?

---

Nu fyra år senare undrar jag: Hur blev det? Ja, jag minns ju att den feministiska snöröjningen inte fungerade så bra. Men för övrigt? Har offentliga platser blivit mindre dominerade av män och mer trygga för kvinnor?

Har stadsmiljön blivit mer jämställd eller handlar det enbart om projektpengar som hamnar i någons fickor? Vad är egentligen en jämställd stadsmiljö? Jag hittade några punkter i en annan artikel.

• Rörelsefrihet och goda transportmöjligheter genom en utbyggnad av gång- och cykelvägar samt förbättrad kollektivtrafik innebär att unga kvinnor kan röra sig fritt. Det skapar även större möjligheter för framkomst med barnvagn och rullstol samt ser till att förflyttning till fots kan ske riskfritt. – Men är det bara kvinnor som använder kollektivtrafik, cyklar, kör barnvagn eller sitter i rullstol?
• Platser där kvinnor, barn och äldre kan vistas på ska vara multifunktionella och användbara året om, det kan vara bänkar som står mitt emot varandra vilket möjliggör kommunikation och umgänge, samt väl upplysta sittplatser i skydd för väder. – Varför enbart platser för kvinnor, barn och äldre? Varför exkluderas män?
• Synlighet och närvaro av allmänhet och myndigheter som polis och vakter. Känslan av att det finns någon som ser vad som sker på en offentlig plats bidrar till säkerhet. – Har det tillkommit fler vakter och poliser?
• Fritt tillträde till offentliga utrymmen. När semi offentliga eller semi-privata utrymmen som parker, museer eller restaurangterrasser kräver inträde, utesluts systematiskt resurssvagare delar av befolkningen. – Varför fria entréer? Ska skattemedel användas till detta?
• Välanpassad design i den urbana sfären skapar attraktiva mötesplatser. – Hur ser en attraktiv mötesplats ut?
• Flexibilitet, det vill säga arkitektoniska element som kan uppfylla flera syften och funktioner för att locka till sig olika målgrupper. En trappa är ett bra exempel, den kan vara en plats att gå i, att sitta på, att stämma möte vid, en träningsplats, en lekplats eller en scen för framträdanden. -Men de som bara vill gå i trappan? Får de plats? Behöver de snubbla sig fram emellan sittande, lekande, tränande, fikande eller framträdande människor? Hur säker är en sådan trappa att gå i?
• Väl fungerande vatten- och sanitetslösningar. Kvinnor blir mer sårbara än män när det inte finns tillräckligt med, eller brist på toaletter och sanitetsanläggningar. – Behöver inte män besöka toaletter?

Behövs feministisk stadsplanering? Varför inte en mänsklig planering?

Cirkulär politik

När jag letade efter svenska nyheter idag slog det mig att varje nyhet i mainstreammedia kunde vara skriven närsomhelst under 2000-talet. Jag fick nästan för mig att journalisterna har försvunnit och en dator återanvänder gamla artiklar! Men så illa kan det väl inte vara?

Fungerar politiken i Sverige på samma sätt. Tillämpar de återanvändning även där? Hoppas de på att vi medborgare har glömt och inte märker att de bara dammar av det gamla. Men … fördelen med min blogg att jag kan gå tillbaka och titta på vad jag skrev för ett eller två eller flera år sedan. Jag kan se om det har hänt något sedan dess. För ganska exakt ett år sedan inträffade ett mord i Malmö på öppen gata. En ung kvinna med en baby i famnen sköts till döds. Efter det skrev jag en artikel om Politisk oansvarighet har byggt upp en våldsspiral:

---

Nu måste vi kräva att samtliga politiker tar ansvar för det som händer i vårt land. Nu måste det vara slut med gullandet och det krävs hårdare tag. Det räcker inte att politikerna bara pratar. Nu krävs det handling.

Idag, en måndag förmiddag, blev en nybliven mamma mördad på öppen gata i Malmö. Det hände inte i något utanförskapsområde. Nej, det hände i ett av de bättre områdena. Egentligen spelar det ingen roll att en ung nybliven mamma drabbades eller var det skedde eller att det skedde en helt vanlig måndag förmiddag. Varje mord är ett mord för mycket!

Politikerna bär ansvar för allt detta öppna våld som sker i vårt land. Deras tolerans av kriminalitet har gjort att den har eskalerat. Deras gullande med vissa grupper och deras förklaringar om socioekonomiska orsaker håller inte längre. Det är inte ungdomsgårdar som behövs istället för uppfostran. Det hjälper inte att tycka-synd-om istället för krav. Morgan Johanssons twitter efter dagens mord hjälper inte!

Den straffskärpning som han pratar om gör inte kvinnan levande igen eller ger tillbaka en mamma till det nyfödda barnet. Detta dåd skulle aldrig ha skett om inte politikerna hade släppt in gängkriminaliteten i vårt och låtit den frodas. Om Morgan, Anders Ygeman och vår förre polischef Dan Eliasson hade lagt lika stora resurser på att lösa gängkriminaliteten och övrig kriminalitet, som de har lagt på att kräkas över SD, så hade kanske dagens gärning inte hänt!

Nu måste vi kräva av varje politiker – oavsett partitillhörighet – att de lägger allt annat åt sidan. Nu gäller enbart samarbete för att lösa brottsligheten. Lägg alla tycka-synd-om-begrepp då det gäller brottslingar åt sidan. Inrikta er istället för att skydda alla oskyldiga från dessa barbarer. Gör en 0-vision! Ingen ska drabbas av det eskalerade våldet. Det är offren och den stora allmänheten som ska skyddas – inte brottslingar.

Politiker! Ta ert ansvar! Gör om! Gör rätt! Ge polisen alla resurser som krävs för att lösa och förebygga den grova brottsligheten. Detta har högsta prioritet och det är brådskande. Det behövs inga utredningar eller twittrande från justitieministern. Agera nu!

---

Så skrev jag för ett år sedan, den 26 augusti 2019! Har det hänt något sedan dess? Ja, ännu mer våld! Senast var det den grova tortyren som två tonåringar utsattes för på en kyrkogård. Så var det upploppet i Malmö i helgen.

Men vad har det egentligen hänt med justitieministerns ord som han yttrade för ett år sedan? Det är faktiskt inte många dagar sedan som jag hörde inrikesministern Mikael Damberg upprepa dem! Det har alltså gått ett år sedan Morgan Johansson använde dem. Men det var ju bara ord! De har legat någonstans och väntat och nu återanvände Mikael Damberg dem. Ska han lägga undan dem för att någon annan ska kunna plocka fram dem om något år? Är det detta som kallas för politik?Blir deras politik hållbar genom återanvändningen?

Det kallar jag för cirkulär politik. Politikerna kan återanvända samma gamla fraser år efter år. De kan lova åtgärder men behöver inte visa upp något resultat! Har de ett register där de kan leta reda på ord som sagts vid ett givet tillfälle? När får vi se några resultat av deras cirkulära politik?