Vem skapar kaos?

Det är alltid populister och högerextrema som ställer till kaos. Det är iallafall så medierna rapporterar. När jag ser rapporterna från kravallerna från Frankrike poängteras gång på gång att det är de gula västarna som skapar kaos. Men … de gula västarna är ju en stor skara människor från olika samhällsskikt!

Som hastigast nämns höga bensinpriser som orsak till kravallerna. Men … Jag trot inte att befolkningen enbart protesterar mot bensinpriser. Det handlar snarare om vanskötsel av landet, om politiker som inte lyssnar och att människor mår dåligt. För mig spelar det ingen roll vilka grupperingar som har anslutit till demonstrationen. Det är orsaken som skapar kaos och inget annat.

Vi ser samma fenomen här i Sverige. Idag skriver Expo:

”Vit makt-grupp bakom protest mot FN-överenskommelse”

”Förra veckan samlades omkring femhundra personer på Mynttorget i centrala Stockholm för att protestera mot FN:s globala migrationsramverk som regeringen väntas skriva under. Manifestationen anordnades av det lilla partiet Populisterna och Facebooknätverket ”Stockholmare för ett suveränt Sverige”. Dragplåstret för evenemanget var författaren Katerina Janouch som höll tal.

På plats var banderoller uppsatta med budskap som ”Folkförrädare!”. Bland deltagarna fanns vit makt-aktivister från Nordisk ungdom som stod uppställda med en banderoll med deras logga och texten: ”Hellre folkomröstning än folkutbyte”. På manifestationen var även Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand.”

Men … vem var de övriga demonstranterna? Även om Nordisk Ungdom och AfS:s Gustav Kasselstrand fanns på plats så fanns det väl andra människor fanns på plats. Även om högerextrema är arrangörer så är väl orsaken till protesterna viktigare än arrangörerna. Men Epo gör om samma sak som de gjorde för några år sedan. När Folkets Demonstration höll sina offentliga möten så poängterade Expo att det fanns representanter från NMR i publiken och därför var alla som deltog högerextrema. Men … det fanns ju människor från V, AFA och Expo i publiken. Då borde ju publiken kallas för vänsterextrema också … eller …?

Varför gör de så? Varför vill de inte diskutera orsakerna till folkets missnöje? Dagens svenska demonstration gäller ju FN:s globala migrationsramverk som regeringen väntas skriva under utan att ha behandlat frågan i riksdagen och utan att ha lyssnat på vad befolkningen tycker. Varför vill de inte påtala att politiska beslut över huvudet på folket leder till människors ilska, demonstrationer och eventuellt kaos. Det är de som tar politiska beslut utan hänsyn till befolkningen som är extremister och skapar kaos.

Annonser

Oberoende nyhetsrapportering?

En majoritet av människor är för en oberoende nyhetsrapportering, men kan vi verkligen lita på att den är oberoende? Knappast! Under mycket lång tid har en stor mängd människor påstått motsatsen. Nu har vi fått svart på vitt i Mediestudiers årsbok som utkom för några dagar sedan.

Mediestudiers årsbok ger varje år en bild av tillståndet för den svenska journalistiken. Genom några årligen återkommande studier och några särskilda för respektive år försöker vi svara på hur bra journalistiken lever upp till sin grundläggande samhällsuppgift. I årsboken är fokus på lokaljournalistik och kommunbevakning.

I boken konstateras att journalisterna är underrepresenterade i valdistrikt där S och SD är starka. Men däremot överrepresenterade i valdistrikt där V, Mp, L och M är starka.

Journalisternas typiska hemvist är ”en välbeställd gata i innerstaden, eller i allt högre grad kanske i en närförort, där färre än i andra områden tycks rösta på S och SD, och där de flesta grannar har fått det ekonomiskt bättre de senaste årtiondena”, enligt årsboken.

Hälften av landets journalister bor i Stockholms län och andelen har ökat från cirka 46 procent till 49 procent sedan våren 2015, räknat efter journalister anslutna till fackförbundet SJF.

Stockholm har 4,3 Journalister per 1 000 invånare. Allra högst är journalisttätheten på Södermalm med Södermalm drygt 9 journalister per 1 000 innevånare. Det kan jämföras med Rinkeby-Kista som har runt 0,8 journalister.

22,7 procent av Sveriges befolkning bor i Stockholms län men 49 procent av journalisterna är samlade där. Det blir inte mycket journalistik över till resten av landets invånare. Om journalisterna dessutom samlas i områden där större delen av invånarna har en viss politisk åsikt så kan det knappast bli någon oberoende nyhetsbevakning! Jag förstår mer än väl varför jag inte känner igen mig i nyhetsbevakningen – ser sällan på TV, lyssnar aldrig på radio och läser inga papperstidningar.

Dessutom har antalet kommuner utan redaktionell närvaro ökat under senaste året till 35 stycken. De har alltså blivit vita fläckar på nyhetskartan. Människor som bor i dessa kommuner kan knappast känna igen sig i MSM:s nyhetsrapportering. De upplever säkert sin vardag helt annorlunda.

Det är stor skillnad på hur ofta medier bevakar kommuner – dagspress gör det ofta, public service mer sällan. I storstadsområden bevakar gratistidningarna oftast. Kvar finns 758 nyhetsredaktioner i Sveriges kommuner. Kommunerna anser att dagspressens lokala bevakning har försämrats under året.

Raset för annonsintäkter fortsätter – fyra av tio reklamkronor har försvunnit från journalistiken sedan 2008. En halv miljard på bara ett år. Detta gör ju att journalisterna får krav på sig från mediernas ägare. Det gäller ju att vinna eller försvinna!

Den oberoende nyhetsrapporteringen har inte funnits under mycket lång tid. Den är kanske utdöende om inget radikalt händer. Därför är det viktigt att vi har alternativmedier och inte litar för mycket på den svenska journalistiken. För att kunna bilda sig en egen uppfattning krävs att vi aktivt tar del av olika medier – svenska, utländska, MSM och sociala fria medier.

Vi kan nog konstatera att alla de som helt förlitar sig MSM kommer att upptäcka i slutänden att de har blivit lurade eller iallafall inte fått hela sanningen förmedlade. Kanske något att tänka på i samband med Migrationsramverket som ska skrivas på, Klimatkonferensen eller regeringsbildningen för att ta några exempel. Vem rapporterar vad och vilken egen åsikt har den som rapporterar?

En ny DÖ om fyra veckor … eller vad?

Det politiska läget stampar på samma fläck som det gjorde för fyra år sedan. Politikerna har fortsatt med sitt stampande nu under fyra år. Ska de fortsätta att stampa ytterligare fyra år? Vad är det som de stampar på? Deras enda målsättning är nu som då att utestänga SD från inflytande!

Vad hände egentligen för fyra år sedan? Jag har letat i Wikipedia:

• Alliansen hade sedan länge velat ha ett löfte från Socialdemokraterna att alltid släppa fram det största blocket så att Sverige skulle kunna regeras och så att Sverigedemokraterna skulle kunna isoleras.
• Socialdemokraterna och Stefan Löfven motsatte sig principen då de menade att det skulle cementera blockpolitiken, hålla samman Alliansen och försvåra samarbete över blockgränsen.
• Traditionellt röstar varje parti eller koalition i Riksdagen endast på sitt eget budgetförslag och lägger därefter ned sina röster, vilket gör att det största alternativets budget vinner.
• För att följa denna praxis ville Sverigedemokraterna ha samtal med Socialdemokraterna och föreslog bland annat att asyl- och anhöriginvandringen skulle minska med 50%, samtal som Socialdemokraterna avböjde. Sverigedemokraterna meddelade då inför omröstningen att man avsåg att ”försöka fälla varje regering och budgetproposition som ger stöd för ökad invandring”.
• Den 3 december 2014 röstade SD på Alliansensbudget efter att deras egen budget hade röstats ned i en tidigare omgång vilket utlöste regeringskrisen i Sverige 2014. Det medförde att Alliansens budget fick majoritet över regeringen Löfvens första budget och Sverige kom därmed våren 2015 att styras av en röd-grön regering (S, Mp) med en Alliansbudget (M, C, Fp och Kd).
• Varje sittande regering skulle få svårt att styra landet om man inte kunde komma överens om budgeten över blockgränserna eller med Sverigedemokraterna. Statsminister Stefan Löfven hade redan före omröstningen gjort budgeten till en kabinettsfråga,^[och meddelade omedelbart efter omröstningen att han den 29 december samma år avsåg^[ utlysa extra val, ett val som skulle ha hållits den 22 mars 2015.
• På en presskonferens den 27 december 2014 meddelade ledarna för regeringspartierna (Socialdemokraterna och Miljöpartiet) och oppositionspartierna i Alliansen (Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet (senare omdöpta till Liberalerna) och Kristdemokraterna) att en överenskommelse hade träffats, som partierna kallade decemberöverenskommelsen – DÖ. Målet med överenskommelsen var att möjliggöra för minoritetsregeringar att styra landet enligt sitt eget budgetförslag, men att de fortfarande måste göra uppgörelser med andra partier om andra frågor. Utanför överenskommelsen stod de båda riksdagspartierna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
• Aldrig tidigare hade en så omfattande uppgörelse fattats med sådan skyndsamhet. Några få förhandlare från partiledningarna hade i största hemlighet dagarna före jul kommit överens om hur Sverige skulle styras under de kommande åtta åren.

Vi vet hur det gick! Decemberöverenskommelsen träffades den 27 december 2014 och var tänkt att gälla till valdagen 2022 (nästan 8 år), men upplöstes formellt redan den 9 oktober 2015, drygt nio månader efter att den träffats, efter att Kristdemokraternas riksting röstade för att lämna den.

Men i praktiken har vi levt med DÖ sedan den 27 december 2014. Alliansen har vikt sig i varje omfattande fråga. V har haft ett betydande inflytande över regeringspolitiken. Men målet har varit uppfyllt – utesluta SD från inflytande. Vi har sett en mängd skandaler och regeringsombildningar under dessa fyra år. Politiken har präglats av ”Vi har varit naiva” och ”Allt beror på att de andra inte tar ansvar” och ”Men ni då ….?” Ibland har den kompletterats med att ”Ni får inte svartmåla Sverige” eller ”Ni får inte släppa in högerpopulistiska krafter”.

I höst hade vi ett nytt riksdagsval med samma dödläge som resultat som vi hade 2014. Vi har fortfarande ingen regering. Läget är egentligen allvarligare än vad det var i december 2014. Nu har det tillkommit en målsättning – alla partier vill sitta i regeringsställning men ingen vill egentligen samarbeta! Alla har fortfarande inskrivet i sin målsättning att utesluta SD från inflytande.

Ska DÖ 2.0 rädda landet från detta dödläge då det gäller regeringsfrågan? Ska vi leva med en fullständigt vettlös feministisk regering ytterligare fyra år? Eller … behövs det många, många uppgraderingar av DÖ (2.1, 2.2, 2.3 … 2.99). Hur långt är de beredda att gå? Kommer Löfven att hota med nyval för att några dagar senare göra en DÖ – precis som 2014?

Kommer svenska folket att få DÖ 2.0 i julklapp?