Postsanningens tid

Hur kommer början av 2000-talet att beskrivas i framtida historieböcker? Det beror sig nog helt på vem som författar den. Just nu lever vi ju i en tid med postsanningar.

”Prefixet post- har blivit allt mer prominent under de senaste åren. Till en början har det syftat främst till tiden efter specifika händelser. Till exempel post-war (efterkrigstida) syftar på tiden efter andra världskriget.

Postsanning beskriver däremot en tid där själva konceptet sanning har blivit oviktigt eller irrelevant. ” enl en förklaring som jag hittade.

Jag läser om detta dagligen. Själva sanningen tycks inte vara viktig. Syftet är mycket viktigare. Vem som säger sanningen är ännu viktigare. Allt verkar idag vara känslostyrt och man skjuter hellre budbäraren än att fundera över budskapet. Jag läste om ett seminarium i Almedalen medverkade gjorde bl a Mina Dennert och Antje Jackelén:

Hoten mot demokratin! Smaka på meningen och tänk efter: Vad hotar demokratin? För mig är det självklart! När det fria ordet stryps så stryps också demokratin!

Polarisering – vem står för den? Jag anser att alla de som inte ser vart vårt samhälle är på väg, som inte står för det personliga ansvaret och som vill strypa yttrandefriheten är orsak till polariseringen. När vissa människor inte har några skyldigheter men ändå har alla rättigheter och ibland fler rättigheter än de som fullgör sina skyldigheter så blir samhället polariserat.

Populism – vad är det? Det kan definieras av  motsättningar mellan en politisk elit och folket. Folkets företrädare kallas då för populister. Eliten anser sig ha en helhetssyn medan folkets företrädare presenterar förenklade lösningar. Men om den politiska eliten hade varit företrädare för sitt folk och satt deras väl och ve först, så hade ju populisterna aldrig fått en grogrund! Hur kan då populismen vara ett hot mot demokratin? Tvärtom! Folkets röst är väl viktig för demokratin?

Protektionism – går ut på att på olika sätt skydda varor och tjänster som produceras i det egna landet från konkurrens från andra länder. För att skydda sig kan landet använda en hel rad åtgärder, så kallade handelshinder, som importavgifter, tullar, registreringsavgifter, importkvoter med mera. Den går alltså ut på att bevara arbetstillfällen och att se till att befolkningen har en bra levnadsstandard. Kan detta vara ett hot mot demokratin?

Postsanningen – ja den om något är ett stort hot! När den verkliga sanningen inte är viktig och vissa vetenskapliga rön kan användas för att styrka politiska beslut medan andra rön förkastas eftersom de inte passar in i den politiska kontexten – då är den ett stort hot mot demokratin.

Patriarkatet – hälften av människorna är av manligt kön. Det är nog bara feminister och genustokar som kan anse att patriarkatet är ett hot mot demokratin.

Kompetensen på Almedalspanelen kan man ifrågasätta och jag anser nog att dessa personer är ett gigantiskt hot mot demokratin!

Sanningen är oviktig och irrelevant! Budbäraren är viktigare än budskapet! Vad som sägs är oviktigt eftersom den som har tolkningsföreträde avgör innebörden! Lögner serveras utan en blinkning för att uppnå egoistiska mål. Barn har större trovärdighet än människor mitt i vardagspusslet!

2000-talet har blivit en förvirrad tid då politik, elit, sanning och lögn delar luft med makten. Vad ska jag lita på? Knappast de som påstår att det fria ordet är ett hot mot demokratin!

 

Annonser

”Ju likgiltigare ett folk förhåller sig inför sina egna angelägenheter, desto lättare blir det ett offer för diktaturen.”

jul 11, 2012 | Allmänt, Samhälle

Det har varit intressant – och skrämmande – att läsa Vilhelm Mobergs bok I egen sak – Obekväma inlägg i det offentliga samtalet (utgiven på Ordfronts förlag) – i vilken det för övrigt också berättas en hel del om Finland – från 1937 fram till 1971. Och obehagligt. För det är så mycket som är minst lika sant och obekvämt och obehagligt idag som då. I förordet, skrivet av Otto von Friesen, står att läsa:

Vilhelm Moberg var obekväm. Inte för att han kunde vara hetsig och upprörd och inte bara för att han hade en vass penna. Vilhelm Moberg var principiell och han satte fingret på de ömma punkterna.

Han gisslade svensken för undersåtlighet, den svenska pressen för kryperi och överheten för korruption och vanstyre.

 

Läs hela artikeln   HÄR.

Cyniskt utnyttjande av barn

Ännu en gång händer det! Ännu en gång utnyttjas ett barn i politiska syfte! Varje gång känner jag ett äckel över att människor kan vara så vidriga!

”Att lägga upp bilder likt denna gör att folk reagerar och kanske kan det leda till att kraven på att detta inte ska få hända andra medmänniskor ökar.
Det i sin tur kan i bästa fall leda till förändring.

Detta är ett sätt att faktiskt humanisera en grupp som många försökt avhumanisera. Det är svårt att se denna bild och förhålla sig kall, eller hur?”

Så löd en av kommentarerna igår när jag diskuterade bilden av det döda barnet. Ett annat svar till mig löd:

Det är tydligen så det fungerar – att det är humant och empatiskt att publicera bilder av döda barn. Den som inte gillar det är nazist! Vad hade jag skrivit innan som gjorde mig brunsmetad?

”Kallar du det för empati att lägga ut bilder av döda människor på nätet? Ska vi publicera andra drunkningsoffer också eller offer för trafikolyckor eller skjutningar eller mordoffer eller …? Jag känner enbart äckel för sådana bilder och cyniska människor som utnyttjar dem!”

Det var den kommentaren som gjorde mig till nazist!

Men själva diskussionen är inte ny – den om cyniskt utnyttjande av barn. Den upprepas gång på gång.Jag minns debatten inför luciafirandet 2016:

”Under några dagar har ett litet barn utnyttjats å det grövsta från alla håll och kanter. Åhléns har utnyttjat honom i reklamsyfte, föräldrarna som har sålt sin son till denna kampanj, #jagärhär för att visa sin godhet, alla de som vill ge sig på Åhléns och #jagärhär – i den senaste kategorin ingår jag själv – samt alla de som nu skriker ”Jag vill också synas”. Mitt i detta finns en liten oskyldig och utnyttjad pojke!”

Jag minns också Aylan Kurdi, IS-barnen, 8-åriga Yara, barnäktenskap, könsstympningar, Biafrabarnen och Greta. Detta är bara några exempel.

Vuxna vill visa sin godhet men de offrar barnen i denna godhetsiver. Varje barn som utnyttjas i en politisk kamp eller som politisk propaganda drabbas inte enbart av det övergrepp som ursprungligen beskrivs. Hela tiden, varje gång en publicering sker, utsätts det för nya övergrepp. Det drabbar barnet men också närstående. Men godhetsivrarna offrar dem på sitt altare för att uppnå vissa syften

Jag läser de pressetiska reglerna:

”Respektera den personliga integriteten

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

8. Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd.

9. Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”

”Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.” Vilken hänsyn tas då en bild av ett dött barn visas? Varför visas just detta barn när det säkert finns mängder av drunknade migranter? Är det för att det oskyldiga barnet ger större publicitet?

De goda är inte goda när de cyniskt utnyttjar ett barn! Tag hänsyn – även då det gäller döda!