Cynism – en överlevnadsinstinkt?

Vad är det som händer med mig och omvärlden? Har jag gått omkring med skygglappar hela mitt liv eller har omvärlden blivit råare? Det är många funderingar som snurrar i mitt huvud just nu!

Jag läser om ett vårdhem som inte fungerar. Men kommunens representant säger:

”– Jag känner stor förtvivlan. Det är alldeles förskräckligt vad en del har fått uppleva och jag skulle så gärna säga att det här löser vi imorgon, säger hon.

Marie Nykvist är en av dem som har mest kontakt med anhöriga.

– Även om vi blir jättearga på Frösunda eller säger upp avtalet, så kommer situationen för deras närstående inte att ändras dagen efter.

– Hade det varit enkelt att lösa hade vi gjort det på en gång. Vi vill inte att någon kommuninvånare ska få uppleva det som några har fått uppleva, säger Marie Nykvist.”

”Frösundas operativa chef för hela Sverige, Katarina Hamnström, säger att hon inte är nöjd med företagets verksamhet i Lomma.

– Nej det är jag inte. Jag tycker att vi skulle ha kommit mycket längre i vårt förändringsarbete.”

Men snälla! Räcker det verkligen att beklaga eller säga att” vi borde ha kommit längre”? Det handlar ju om människor som behandlas illa – kanske värre än djur! Jag kallar det för cynism utan dess like – att tjäna pengar på att människor behandlas illa!

Samtidigt läser jag att ytterligare en människa har mist livet i en militärövning:

”En dansk sjöman har omkommit efter en olycka under militärövningen Northern Coasts. Det är det andra dödsfallet under årets övning.”

”– Det är väldigt tråkigt. Det hände ombord på fartyget, och danska försvaret och myndigheter tar hand om ärendet nu. Men övningen kommer att slutföras som tänkt”

Men räcker det? Räcker det att tycka att det är tråkigt? Jag blir ledsen och förtvivlad. En ung människa har mist livet pga politiska beslut om en militärövning!

På Stefan Löfvens FB-sida läser jag:

”Sverige har nu ett och ett halvt år kvar i säkerhetsrådet. Vi kommer att fortsätta arbeta hårt för fredliga lösningar, demokrati och ökad takt i klimatarbetet.”

Det går ju bra att slå sig för bröstet och tala om ” fredliga lösningar, demokrati och ökad takt i klimatarbetet” Samtidigt läser jag i boken om bistånd i Bangladesh ”Den som går tigerstigar” Helena Thorfinn om tortyr som pågår i FN:s och CIA:s namn. Känner inte vår statsminister till den råa värld som vi lever i. Eller … väljer han cyniskt att blunda?

Jag känner i alla fall stor sorg över att människoliv inte tycks ha något värde. Det talas ju så mycket om ”mänskliga rättigheter” och ”alla människors lika värde”. Men gäller det enbart om man kan tjäna pengar och makt på det?

Var finns de goda människorna – de som inte har baktankar? Jag tror faktiskt inte att de finns! Var finns humaniteten? Jag har tappat min illusion. Men jag vill inte vara cynisk och använda andra människor, som brickor i ett spel, för att uppnå mina egna syften! Kommer jag att överleva i en rå värld utan att vara cynisk?

Annonser

Är det snällt att hjälpa?

Mänskliga rättigheter? Den frågan ställer jag mig när jag läser en ledare idag. Den handlade om tillfälliga uppehållstillstånd, permanenta uppehållstillstånd, rättsosäkerhet och trygghet. Mest gick ledaren ut på att det är synd om människor som egentligen inte har tillstånd att befinna sig i vårt land. Ändå vill skribenten att vi ska skärpa upp lagarna för att stärka upp rättigheterna för människor som befinner sig illegalt i vårt land!

Jag tänker också på de manifesterande ensamma barnen som får stöd av en hop ”snällister”. Många av de som manifesterar har inte heller rätt att befinna sig i vårt land. Men en del människor tycker ändå att det ska ha exakt samma rättigheter som oss som är födda här eller är svenska medborgare och har betalat in mängder av skatt till staten under vårt liv. Den skatten ska ju egentligen användas till vårt allmänna välbefinnande. Men nu anser en grupp människor att vi måste dela med oss och tänka på de mänskliga rättigheterna.

Mina tankar fortsätter till boken som jag läser just nu. Jag orkar inte läsa så många sidor åt gången. Det blir för jobbigt! Boken handlar om biståndsarbete i Bangladesh. Helena Thorfinns bok ”Den som går på tigerstigar”. Ju mer biståndsarbetarna försöker implementera kunskap om mänskliga rättigheter ju större blir korruption och terror. Alla gör allt för att få del av biståndspengarna men landet kommer längre och längre ifrån demokrati och mänskliga rättigheter. Samtidigt lever biståndsarbetarna ett lyxigt liv – i förhållande till invånarna – med fester, klubbar, tjänstefolk och välstånd. Mänskliga rättigheter och jämställdhet är honnörsord som ingen egentligen tror på.

Så idag tänker jag som så många gånger förr: Varför måste vi vara så präktiga och tro att vi kan bestämma över hela världens befolkning hur de ska leva? Varför får de inte själv ta tag i sina liv och göra det bästa av dem utan vår inblandning – vare sig monetärt, materiellt eller med en överförmyndarmentalitet. Stjälper vi mer än vad vi hjälper?

Det är kanske inte snällt att hjälpa även om syftet är gott!

 

Symbolpolitik

När statsminister Stefan Löfven läste upp sin tredje regeringsförklaring i riksdagen går så hade han tagit bort det röda S-märket från den mörka kostymen och ersatt det med en svensk flaggpin. Vad vill han säga med detta?

De senaste dygnen har han skrivit om att göra Sverige tryggare, att göra vårt Sverige lite starkare och lite bättre, landets ekonomi går bra och att alla delar av landet behövs och ingen del får glömmas bort om Sverige ska vara starkt och tryggt Han talar ofta om Sverigebygget. Men vad menar han?

Politisk symbolism används för att representera en politisk ståndpunkt.Vilken ståndpunkt har statsministern och regeringen? Vill de ännu en gång slå sig på bröstet och tala om ”Hurra, vad bra vi är”? Vill de skapa en gemenskap i Sverige som inte finns? Vill de verkligen laga vårt sargade land?

Jag minns … en debattartikel från 2014:

”Vi har släppt in Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag, kanske alldeles för långt, rent politiskt.

Men vad värre är, de är på väg att ta över den svenska flaggan. Det enda parti som hade flaggor och blågula ballonger på valvakan var just trettonprocentpartiet.”

Är det detta som statsministern oroar sig för? Vill han ta ifrån SD en del av partiets identitet – det nationalistiska?

Jag minns också … sommaren 2016 i Almedalen då alla partiledarna säger med stolthet i rösten att det är deras parti som ser till att det går bra för Sverige. Alliansen var kanske mest nationalistiska? Vill statsministern ta ifrån Alliansen viljan att göra något bra för Sverige? Han upprepade orden ”Jag tror på Sverige” ett stort antal gånger i det talet i Almedalen. Det borde vara självklart att statsministern tror på sitt land! Annars borde han avgå!

Men varför upprepar han detta hela tiden? Vad är det som han försöker åstadkomma?

För mig känns det självklart Det handlar om att S vill framstå som det enda alternativet i kommande val. Det är S som står för allting som är bra och partiet tänker hela tiden på Sveriges och dess befolknings bästa. När vi går till valurnorna nästa år så ska vi associera svenska flaggan och Sverige med S – helst av allt ska vi sätta ett likhetstecken däremellan. S känner sig trängda och vill ta ifrån alla andra partier deras kärnpolitik. De vill ena Sverige genom att splittra.

”Söndra och härska (latindivide et impera) är en angreppsmetod, problemlösningsmetod respektive krigföringsmetod som går ut på att dela upp ett större sammanhang i mindre delar. Förhoppningsvis kan därefter dessa mindre delar behandlas enklare än det större mer komplexa sammanhanget.” enl Wikipedia.

S använder denna strategi för att bli ensamhärskare på den politiska spelplanen. De försöker pulverisera de andra partierna genom att ta ifrån dem deras hjärtfrågor. Därför är det självklart att S vill vara Sverige. Nu är det pins med den svenska flaggan som gäller!