Frivillig karantän i Spanien, eller livslång politisk karantän i Sverige.

Ett sekulärt bygge men med ”kanske” religiösa undertoner ?

Europa är en kontinent med ANOR. Vi i Europa har åstadkommit mycket i ett flertal sekler.

Demokratin har utvecklats olika i de Europeiska länderna. Vissa har mer en nationell prägel än andra. En del länder frångår sitt arv att vara homogena och får därmed kanske betydande problem.

Vem vill leva i ett kaos som är präglat av en globalistisk agenda. Kanske är den trygga staten med sina mer konsekventa beslut mer att föreda.

I ett Sverige där olika allianser tävlar om makten utan grundläggande fakta, det gör ingen individ trygg, speciellt som de styrande inte har den rätta kunskapen.

Vi, min sambo och jag känner oss mer trygga i Spanien där en resolut socialdemokratisk regering råder, då med mer handfasta beslut än den svenska regeringen under ”herr” Löfvén.

I Sverige är kanske kunskap inte längre en merit.

SKILLNADEN PÅ EXPERTIS OCH LEDARSKAP

I pandemins spår är det många som uppmanar folk att diffust ”lita på experter”. Jag vill nu, i egenskap av livslång entreprenör och företagsledare, klargöra ett par saker rörande verksamhetsorganisation, rollfördelning och beslutsfattande.LEDARE och EXPERTER är två helt olika roller. Experternas roll är att vara djupt kunniga inom ett specifikt område. Ledarens roll är tvåfaldig: dels att ha en helikopterbild över hela den organisation man styr, dess omgivning och framtid – och dels att ha det ekonomiska och sociala kapitalet för att genomdriva beslut som styr organisationen genom denna terräng.Ledarens roll är att lyssna många olika experter och göra en sammantagen, strategisk viktning av ofta motstridiga expertråd som medger en önskvärd utveckling för den organisation han eller hon ansvarar för.Ledaren måste också kunna förmedla sin vision på ett sätt som gör att organisationens medarbetare och det omgivande samhället inte bara accepterar, utan även genom förtroende aktivt stöttar de beslut som fattas. Det är vanligt att olika mellanchefer och experter är oense med både varandra och med sina överordnade, på grund av att deras kunskap är fokuserad på specifika områden och detaljer. Denna kunskap kan vara korrekt i sig, men är inte nödvändigtvis rätt prioritet för organisationens övergripande situation – där både externa hot, budgetprognoser och förhandlingar med tredjepart måste viktas in. Expertstyre är ledarskapets motsvarighet till närsynthet: detaljerna går bra, men helhetsbilden saknas – och konsekvenserna blir ofta katastrofala.Att begära folkets förtroende för experter är som att låta maester Pycell styra King’s Landing. Det blir perverst, myopiskt och förtroendekris för hela Lilla Rådet.Experter är nödvändiga för att kunna fatta beslut, men bara en ledare kan styra en organisation och inspirera förtroende för att genomföra de beslut som fattas.Oavsett om det är ett företag eller ett land.

Ska vi dra lärdom av historiska skeende?

I samma mening som människor talar om att öppna sina hjärtan, om att vi har plats och att vi är så rika talar de om att vi inte vill ha tillbaka 30-talet. Har de glömt bort att det fanns en tid före 1930-talet eller har skolan slarvat bort förmedlingen av dessa kunskaper?

När man, som jag, lever i ett land som har rik kulturhistoria så är det lätt att smittas i tankarna. Jag ser vackra historiska byggnader och besöker historiska platser med vackra akvedukter och sinnrika bevattningssystem. Vad har vi att lära av detta? Mycket – både positivt och negativt.

Jag läser om de historiska skeendena. Varför blev det som det blev och vilka blev följderna?

Jag läser att det medeltida Europa led i stor utsträckning av analfabetism, vidskepelse, barbari och ohygien. Okunniga människor är det kanske lätt att ta makten över. Kyrkan hade ett grepp över folket.

Under samma tid vandrade muslimerna in i Europa från söder. Spanien blev gradvis erövrat av muslimska arméer, som utgjordes av berber, en nordafrikansk folkstam, och araber, vilka senare blev den härskande klassen. De som tillhörde denna invaderande folkgrupp kallas i allmänhet ”morer” oavsett ursprungsland. Abd al-Rahman I, en överlevare från en familj av kalifer i det muslimska imperiet, nådde Spanien under mitten av 700-talet och blev den första kalifen av Andalusien, den muslimska delen av Spanien. Han och hans armé ockuperade stora delar av den iberiska halvön. Han upprättade också Umayyad-dynastin som styrde Andalusien i över 300 år. Al-Andalus betyder ”vandalernas land” från vilket det nutida namnet Andalusien härstammar.

Till en början påminde landet om resten av Europa i all dess elände. Men inom 200 år hade muslimerna vänt Andalusien till en bastion av kultur, handel och skönhet.

Bevattningssystem som importerats från Syrien ledde till att de torra slätterna blev till en god plats för jordbruk. Oliver och vete hade alltid frodats där men muslimerna tillförde granatäpplen, apelsiner, citroner, auberginer, kronärtskockor, kummin, koriander, bananer, mandlar, henna, galnare, saffran, sockerrör, bomull, ris, fikon, vindruvor, persikor, aprikoser och ris.

Men ett land kan inte leva enbart av materiellt välstånd. Det fanns motsättningar mellan kristna och muslimer. Det fanns sharialagar. Den mäktiga katolska kyrkan hade övertygat de kristna européerna om att muslimerna var djävulens folk. Nu kom muslimerna och försökte lära folket att leva enligt deras sharialagar. Dessutom gynnades antagligen inte den vanliga befolkningen av detta välstånd. Någon byggde bevattningssystemen, andra odlade, medan ytterligare andra byggde de fantastiska vackra byggnaderna som vi fortfarande kan beskåda medan de rika mådde gott. Det vanliga folket fick aldrig ta del av utbildningen eller universiteten eller vetenskapen som frodades i området.

Denna tid av intellektuellt och ekonomiskt välstånd skulle dock inte vara för evigt. Sprickor uppstod i maktstrukturen och strider förekom. När de kristna återerövrade Spanien följde död och förödelse i deras väg. Böckerna skonades men den moriska kulturen förstördes och deras civilisation upplöstes. Ironiskt nog var det inte bara de kristna styrkorna som besegrade muslimerna utan underlaget berodde även på osämja i muslimernas egna led. Liksom Grekland och Rom, som föregått dem, led muslimerna i Andalusien av moralisk dekadens och avvek från det intellektuella tankesätt som gett dem framgång. Det tog Spanien drygt 700 år att driva ut morerna ur landet.

Vad har vi då att lära av denna historia? Jag kan bara göra min egen tolkning. Välstånd föder lättja, moralisk dekadens och osämja. Okunskap, vidskepelse och dekadens föder splittring. Ett splittrat land är lätt att invadera men det är svårare att få tillbaka. Mänskligt lidande följer alla krig och invasioner.

Sverige är idag ett splittrat land. Vi har ingen religion som håller oss samman och inga starka politiska ledare. Vi lever i ett överflödssamhälle och alltför många lever ett mer eller mindre dekadent liv. De flesta saknar känslan för vår nation och för våra nationella och kulturella värden. Många följer populistiska och globalistiska vindar. Många söker något att tro på – som klimat-Greta eller väder-Pär. Ingen lyssnar på den äldre och erfarna befolkningen. Ingen bryr sig om historiska skeende. I detta skeende har vi släppt in en mängd människor med olika etnicitet och med olika intentioner i vårt land.

Sverige är sårbart och med hjälp av den s k demokratin är landet lätt att erövra för krafter som har helt andra värden än vad de flesta av svenskarna har. Det är just därför som vi aldrig ska acceptera sharialagar, hedersvåld eller någon annan tvingande kultur. Vi som är vana vid frihet ska bevara den!