Alla som kan jobba ska jobba – eftersom regeringen har bestämt det.

Alla som kan jobba ska jobba – det är en rättvisefråga och en grundbult i ett jämställt land som Sverige. Därför behövs ett starkt samhälle som både ställer tydliga krav och erbjuder möjligheter till utbildning och arbete.

Dessa ord läser i en debattartikel från igår skriven av Anna Ekström, utbildningsminister (S) och Ardalan Shekarabi, socialförsäkringsminister (S). Jag har hört de orden så många gånger förr men … var finns mänskligheten bakom dessa ord?

”Alla som kan jobba ska jobba!”  låter ganska bra vid första fundering. Visst är det så att alla ska ta ansvar och hjälpas åt efter sin förmåga. Men … Varför är det så viktigt att småbarnsmammor ska jobba och det lilla barnet lämnas på förskolan? Jo, det höjer BNP när andra människor tar hand om våra barn. När vi själv gör det så kan inte staten stoltsera med höjd BNP! Samma sak när vi går ut och äter. Om vi lagar vår egen mat så snuvar vi staten på den höjda BNP:n och naturligtvis momspengar. När vi besöker sjukvården så höjs vårt BNP. Fler byråkrater höjer BNP. Fler enkla jobb höjer BNP.

Varför har det blivit viktigare att statens finanser är goda än hur vi människor mår? För det har ju blivit så att många människor har svårighet med att få livspusslet att passa ihop. De jäktar och stressar för att jobba hämta och lämna på förskola, vara aktiva, sköta sina kroppar, kolla mailen och FB, överglänsa grannen, köpa nya statusprylar, resa på semester ta banklån, psykisk ohälsa …

Den psykiska ohälsan har ökat, människor känner sig vilsna i tillvaron och många har svårt att klara av sina könsroller eller brist på sådana. Allt har skett i samma takt som staten lägger sig i mer och mer hur människor lever. Vad är det för fel på människor som hellre vill ta hand om och uppfostra sina egna barn än att lämna barnen i förskolan och själv stressa runt i ekorrhjulet? Är det verkligen bra för barnen att vid tidig ålder fostras av genuspedagoger? Är det kanske denna förskola som är grunden till den psykiska ohälsan? Barnen och föräldrarna mådde kanske bättre när de fick sköta barnets fostran själv?

Varför måste alla jobba när elektronik och teknologi tar över fler och fler jobb? Människor har ju rationaliserats bort pga teknologi och en stor del av tillverkningsindustrin flyttat utomlands. Men … det behövs personal inom vården – säger förståsigpåare. Med ökad läkarvetenskap och bättre mediciner så behöver vi ju inte så mycket vård – säger jag. Om vi hade minskat den psykiska ohälsan så hade vi behövt ännu mindre vård.

Jag upplever mer och mer att politiker anser att BNP är viktigare än hur människor i landet mår. Det är viktigt att öka den offentliga sektorn. Men egentligen borde den minskas för att återge självbestämmandet åt folket. Varför får inte den enskilda individen bestämma över sitt eget liv? Visst ska vi ha en gemensam välfärd – vård , skola, omsorg och infrastruktur. Men vi borde ha större valfrihet! Föräldrarollen borde stärkas istället för att minimeras. Alla barn är olika och ska inte stöpas i samma form. Alla människor är olika och har olika behov och ambitioner.

Varför är det viktigare med högt BNP än att medborgarna mår bra?

”Alla som kan jobba ska jobba – det är en rättvisefråga och en grundbult i ett jämställt land som Sverige.” Den meningen speglar ett människoförakt! Den borde ändras till:

Alla som kan försörja sig själv utan bidrag, ska göra det! Det är en rättvisefråga! Ingen ska behöva försörja någon som inte vill göra rätt för sig!

Islams utbredning förr och nu men nu driven av NWO

Varför har vi i Europa krökt våra ryggar för den muslimska anstormningen ?

Varför har vi inte förmågan att som våra förfäder sätta stopp för den?

Vi har den militära makten. Varför använder vi oss inte av dem. Kan det bero på att de som leder EU har en egen agenda som går ut på att förverkliga en slutligen global stat á lá NWO.

George Orwells framtidsvision är mycket nära att fullbordas eftersom politiker globalt har ett intresse att utöka sin makt.

Den stora boven i det hela som vill tillintetgöra hela projektet är den förhatlige Putin. Putin som kanske är den som är lika demokratisk som amerikanska oligarker. Att det finns mäktiga oligarker både i öst som i väst borde alla inse.

George Soros och andra rika amerikaner vill få till ett globalt herravälde.Nu kanske det är på tiden att uppvärdera Putin som en garant för att jämvikt ska råda.

TTIP och därmed  GMO är något som väst vill genomföra för att öka sin makt och därmed amerikanska oligarkers makt

För min del anser jag att traditionell handel och jordbruk fortsättningsvis bör vara den grund som vi kan lita till och inte grödor framställda på konstgjord väg-

De mer traditionella grödorna kommer Ryssland att kunna leverera i framtiden.

Makten som nu verkar bli alltmer kortsiktig globalt vill ha snabba vinster, frågan är om vi vill betala de negativa effekterna.

Framsteg följs allt som oftast av bakslag och konsekvenserna kommer inte de besuttna att betala utan  världens befolkning.

Varför ha så bråttom med nya innovationer istället för att i lugn och ro se över konsekvenserna av nya produktionsmedel ? Är det endast vinstintressen som gäller och inte en seriös produktion av livsmedel.

Att fokusera på klimatet när det finns mer jordnära problem som livsmedelsproduktion är endast att svälja kameler och sila mygg. Att allt bör utvecklas är en sak, däremot kan man bli något skeptisk när ett fåtal tillskansar sig allt för stor makt

För att knyta ihop det hela så är islam en ingrediens i den globala smeten för att  Oligarkerna i väst ska kunna behålla sin makt.´och också skjuta fram sina positioner.

Ett fåtal individer har förmågan att utöva makt globalt men under tiden tror fortfarande en naiv befolkning på demokratin.

Makten segrar tyvärr alltid över demokratin.

Våldet får aldrig bli normalt!

Min uppväxt på 50-talet var trygg. Min mamma kunde bli arg, skälla och kasta saker omkring sig. Hon kunde ge mig en dask i baken. Men det var allt våld som jag såg. På skolgården hamnade pojkarna någon gång i slagsmål – men det uppstod aldrig blodvite och inga vapen användes. På 60-talet tittade jag på Bröderna Cartwright och Ivanhoe. Det är i stort sätt det enda våld som jag kommer ihåg från den här tiden.

När mordet hände på president Kennedy hände kändes det som om en bomb hade briserat. Hur kunde världen vara så grym. Likadant kände jag vid mordet på Palme och på Anna Lindh samt Malexandermorden.

Mina barn som växte upp på 70- och 80-talet uppfostrades med ”peace and love” – alla konflikter löstes med ord och samtal. Jag skämdes när de fick en knallpulverpistol eller ett plastsvärd. De växte ju upp i en icke-vålds-generation.

När mitt sladdbarn kom hem (år 2005 tror jag att det var) från skolan och talade om elever som sparkade sönder väggar och dörrar blev jag varse att våldet kommit till Sverige. När han några år senare flyttade till Landskrona fortsatte han att rapportera om våld, patrullerande med ridande poliser och polishelikoptrar.  Så flyttade han till Göteborg. Nu började han rapportera om skjutningar, brända bilar, trakasserier mot polis och räddningstjänst i närområdet. Han fick ta emot våld och mordhot i sitt yrkesutövande på restaurang.

Samtidigt har dessa rapporter blivit vardagsmat i medierna. Till detta har kommit våld och trakasserier på sjukhus, badhus och bibliotek. Men medierna har ju hela tiden försökt att dölja och förringa. Alla som har försökt nämna vilka som står bakom våld och trakasserier har blivit kallade för rasister – och blir det i viss mån fortfarande. Politiker har hängt på tåget om förnekelser.

Mediernas åsiktskorridor har dock börjat breddas. De rapporterar mer och mer. Ofta tänker jag att detta har jag skrivit om i många år. Jag rycker på axlarna och accepterar. Idag läste jag rubriken på en skjutning. Jag orkade inte ens kolla var det hade hänt. Nu har det blivit vardagsmat med sprängningar, skjutningar, knivskärningar och bilränder. På något sätt har våldet normaliserats. Det känns som om politikerna och medierna har resignerat. De har accepterat ett visst mått av våld i vårt land! Hur stort är det måttet?

Vad är det som händer med mig? Hur kan jag höra om våld utan att reagera? Har jag utsatts för långsam tillvänjning och resignerat? Men … jag vill ju inte acceptera! Varför ska jag acceptera denna våldsamma förändring av vårt land? Vad tänker våra politiker göra åt detta? Jag vägrar att se detta problem som en utmaning!

Nu kräver jag handling! Sprängningar och skjutningar hör inte hemma i ett civiliserat land. Våldskulturen får aldrig normaliseras. Vi svenska medborgare har rätt att kräva trygghet och nu måste politikerna ta i med hårdhandskarna för att ge oss tryggheten tillbaka!