Fjärde statsmakten nr 8 om partiledardebatten i SVT Agenda.

Annonser

Enkla jobb – en väg till integration?

Fem procent av de sysselsatta i Sverige har ett jobb utan krav på särskild yrkesutbildning — ett så kallat ”enkelt jobb” — och det är den lägsta siffran i EU Men vad är det för jobb som avses? Naturligtvis är det jobb där man endast behöver grundskoleutbildning för att klara av dem. I Sverige handlar det oftast om att vara försäljare i en klädbutik, sitta i kassan i en matvarubutik eller servera på en restaurang. Dessa jobb har löner och arbetsvillkor reglerade via avtal mellan fack och arbetsgivare.

Men det finns ju andra enkla jobb! Andelen jobb med låga utbildningskrav varierar betydligt mellan olika länder. Inom EU är det till exempel vanligare med enkla jobb i Sydeuropa, men även länder som Danmark och Frankrike ligger över genomsnittet.

Vanligast förekommande är enkla jobb på Cypern där de utgör drygt 14 procent av alla jobb. Genomsnittet för hela EU ligger på kring 9 procent.

I Spanien är 12,9 % av jobben enkla. Vad innebär det? Jo, helt annat än i Sverige! Jag ser dem varje dag. De åker runt och tömmer alla papperskorgar och plockar skräp på stranden och strandpromenaden. De sopar trottoarer och gator med sopborste och skyffel. Vaktmästaren i vårt hus börjar kl 08.00 med att flytta in soptunnorna från gatan till baksidan av huset. Där spolar han av dem. Sen städar han – golv, fönster, hissar, trappräcke, utanför huset och gör en del småreparationer – alltid med ett vänligt leende och en glad hälsning. Vid siestan åker han hem och återkommer vid 19.00-tiden. Fortsätter där han slutade före siestan. Kl 20.00 står soptunnorna ute vid gatan igen. Det är då som vi får kasta våra sopor. Alla soptunnor töms vid 02.00-tiden. Enkla jobb – men de är viktiga för allas trevnad! Andra jobbar med ogräsrensning, klippa palmer, samla upp palmbladen, spola av trottoarerna osv. Alla gör det som de ska!

Jag läste en artikel om hur det är att komma som svensk och jobba på en spansk arbetsplats.

”– I Sverige ska man skriva ett personligt brev om sig själv i trevlig ton. Här ska man vara mer korrekt och formell och skriva sina meriter i punktform – ju fler desto bättre. Det är också viktigt att vara välklädd på anställningsintervjun.
– Det viktigaste är att vara anpassningsbar om du kommer från Sverige, tycker Elisabeth. Du får förstå att allt inte är som det “ska vara”. För arbetsgivaren är det en konst att vara laglig på håret och att aldrig ge mer än nödvändigt.
– Föreställ dig att det i Sverige finns en bok om hur man följer reglerna, säger hon med ett leende. Här skulle det istället finnas en bok om hur man slipper undan dem! ”

Om jag förstår artikeln rätt så är det språket och kulturskillnader som är allra viktigast. Sen gäller det att inte vara rädd för att jobba. Lönerna är inte alltid de bästa men det går att arbeta sig upp. Arbetsvillkoren är inte alltid så bra. Men den som vill jobba kan också få ett jobb. De blir integrerade i samhället.

Jag hörde en debatt mellan Henrik Vinge (SD) och Leila Ali-Elmi (MP). Hon ansåg att man inte får ställa grupp mot grupp. Vi måste ge outbildade invandrare en gräddfil in på arbetsmarknaden!?!?

Naturligtvis borde det finnas enkla jobb även i Sverige. Varför är det lättare att få bidrag än att jobba? Är det bättre att gå arbetslös än att sopa trottoarer? Varför får inte arbetslösa invandrare kravet på sig att de MÅSTE lära sig svenska och den svenska kulturen? Varför krävs det inte att de ska vara anpassningsbara? Varför ställs det så höga krav på lägsta ingångslöner? Varför talas det sällan om att det enkla jobbet ofta kan vara ingången till ett mer kvalificerat jobb – med högre lön? Varför ställs inga krav om integration till det svenska samhällssystemet?

Går det att skilja på bra respektive dålig aktivism?

Det finns en mängd olika former av aktivism. En enkel förklaring till ordet aktivism är individers och gruppers praktiska och medvetna aktiviteter för att påverka eller göra motstånd mot förändring i samhället. Det handlar alltså med andra ord om politisk medvetenhet och påverkan för att förbättra samhället.

När jag skriver denna blogg är jag en aktivist! jag skriver ju för att jag vill påverka. Jag har nog alltid varit aktivist. Redan i skolan protesterade jag mot orättvisor. Under tonåren började jag att skriva insändare som jag skickade till våra dagstidningar. Jag aktiverade mig inom ett politiskt ungdomsförbund.

Som vuxen fortsatte jag att aktivera mig inom byalag, Hem och Skola, Arbetarteater osv. Men jag blev aldrig partipolitiskt aktiv – jag ville ju vara obunden. Men jag blev tillfrågad några gånger om jag inte ville ansluta mig till ett parti och sitta för dem i kommunfullmäktige. Nej tack! Jag kände mig smickrad men ville inte lyda någon partipiska. Att försöka påverka via politiska partier och kommunfullmäktige verkade att vara alltför tungrott. Det är mycket lättare att driva igenom idéer i den lilla föreningen eller genom att skriva.

För ca 15 år sedan tog bloggandet över. Här har jag makten att skriva vad jag vill och när jag vill. Men som aktivist har jag ett stort ansvar.

ALDRIG SKADA ELLER SÅRA NÅGON ENSKILD INDIVID . ALDRIG FÖRSTÖRA ENSKILDA INDIVIDERS ELLER GEMENSAM EGENDOM. ALDRIG UPPVIGLA ANDRA ATT GÖRA NÅGOT SÅDANT.

Fortfarande står jag alltid på de svagas sida. När jag skriver om händelser så nämner jag aldrig namn – om det inte handlar om offentliga personer som t ex politiker, skribenter, skådespelare, sångare eller liknande. Jag skjuter aldrig budbärarna om budskapet är viktigt och friar hellre än fäller.

Min grundlagsskyddade rätt till aktivism är yttrandefriheten. Men det finns odemokratiska krafter som vill förändra den! Men de kan ju aldrig ta ifrån mig mina åsikter.

Ofta är aktivism förknippat med starka eller kontroversiella åsikter och kan i en extrem form utgöras av olika typer av hot och väpnad kamp. (enligt Wikipedia) Mina åsikter är starka och många som känner sin makt hotad upplever dem som kontroversiella. Men hot, hat, våld eller väpnad kamp kan jag aldrig ta till eller försvara.

Den aktivism som jag upplever idag gör mig rädd. Aggressiviteten har ökat. På FB och Twitter används ett språk som hör hemma i gödselstacken. I medierna härskar lögner och förtal. Feministerna har under många år haft frikort i våra medier och fritt fått sprida hat mot svenska män. Klimatalarmisterna har också beviljats en egen gräddfil i medierna.

Politiker har öppet under många år talat i medierna om värdegrund, fascism, nazism, främlingsfientlighet osv när det gäller människor med andra åsikter. De har gjort det legitimt för vanliga människor att kalla motståndare för nasse eller rasse. Politikerna har höjt tonläget och vill ha ensamrätt på att tolka ordet demokrati. De vill förbjuda vissa organisationer och inskränka vår yttrandefrihet. Mer än en politiker har yttrat att vi inte borde ha allmän rösträtt – eftersom vi inte förstår vårt eget bästa. Alice Bah Kuhnke sa för några år sedan att hon ville demokratisera demokratin? Vad menade hon med det?

Aktivister som påstår sig stå för humana värden använder oftast andra uttrycksmedel än vad jag gör. Green Peace gör ju ofta intrång på annans egendom. Djurrättsaktivister hotar djurägare och släpper ut deras djur. Klimataktivister skolkar från skolan och blockerar TV-hus:

”På torsdagen blockerade ett 50-tal klimataktivister huvudingången till SVT-huset i Malmö. De krävde att få publicitet för sina ståndpunkter – men SVT vägrade.

P4 Malmöhus rapporterar att aktivisterna spärrade av infarten till SVT-huset med en stor banderoll, och en grupp satte sig framför huvudingången. Några limmade fast sin hand på fönstret till entrén.”

De anser tydligen att de har rätt att skada enskilda människor och egendom i sin kamp! Detta ligger långt ifrån mina värderingar. Men denna typ av aktivism tycks sprida sig hyllas i våra medier. Tyvärr händer detta inte enbart i Sverige. I helgen läste jag att 700 klimataktivister gripits i London efter att ha blockerat broar över Themsen, korsningar i innerstan, klättrat upp på tåg samt stört verksamheten vid flygplatsen Heathrow. Deras demonstrationer hade pågått i 6 dagar och de ville att brittiska regeringen ska utfärda ett nödläge då det gäller klimatet.

Vilken form av aktivism är bra eller kanske rentav nödvändig för att ett samhälle ska kunna fungera tillfredsställande? Finns det någon dålig form av aktivism? Var ska rågången finnas mellan dessa olika typer av aktivism?