Kravlöshet leder till fördumning

Det är viktigt att utbilda sig för att kunna få ett jobb och för att kunna försörja sig. Det fick jag lära mig som barn. Det gällde att ta vara på skoltiden, göra det bästa av den och se till att få bra betyg utifrån de egna förutsättningarna. Med bra betyg och de rätta förkunskaperna kunde man sen vidareutbilda sig och så småningom få yrkeskompetens.

Men jag skakar på huvudet när jag läser att ingenting av detta tycks vara viktigt idag. Visserligen fokuserade statsministern på utbildning i sitt sommartal i Järva:

”Bara timmar innan Stefan Löfven äntrade scenen i Järva annonserade regeringen en miljardsatsning på för att öka jämställdheten inom skolan. Och en stor del av statsministerns tal ägnades just åt utbildning. Stefan Löfven riktade sig bland annat direkt till Järvainvånare – ”ta buss 540 till universitetet!” – och lovade fler platser på vuxenutbildningar och högskolor.
Han talade också om ett utbildningskrav för de som har invandrat till Sverige.
– Vi inför ett krav på att de som bedöms inte ha tillräcklig utbildning för att få ett jobb, de ska skaffa sig en sån utbildning. Annars dras ersättningen in. Vi gör det här för att vi bryr oss. Vi gör det här för att vi vet att utbildning ger människan frihet.”

Men en sak är att tala och en helt annan sak är att verkställa! Klyftorna ökar i samhället. Många med riktigt låg utbildning prioriterar inte studier. Idag läser jag att:

”Trots myndigheternas ansträngningar är det nästan inga nyanlända med kort utbildning som sitter i skolbänken efter två år i Sverige.

Nya siffror från Arbetsförmedlingen som gäller början av 2017 visar att bara mellan 3 och 4 procent av de nyanlända med kort utbildning går på vuxenutbildning efter två år med uppehållstillstånd. Det visar nya siffror från arbetsförmedlingen.”

Det känns skrämmande att 96-97 % av de lågutbildade nyanlända inte vill eller kan utbilda sig och tror att det går att ta sig fram i vårt högteknologiska samhälle ändå. De inser inte vikten av kunskaper, formell utbildning och bra betyg. De förstår inte varför man måste plugga och förkovra sig. Kan det bero på vårt generösa bidragssystem och/eller vår förmåga att låta nyanlända få förtur och att inte kräva lika mycket av dem?

Grundskolan och gymnasiet har under många år tappat i kvalitet. Vi har kunnat läsa om detta i PISA- undersökningar under en lång följd av år. Vi har kunnat läsa om att många studenter inte har godkända betyg i basämnena. Vi har läst att högskolelärarna klagar över att studenterna inte klarar självständiga studier och inte har de förkunskaper som krävs. Fusket har också blivit utbrett på högskolorna.

Vad gör då vår regering för att lösa detta? Idag läser jag en välformulerad ledare om detta:

”Regeringens omformulering av högskolelagen leder till sänkta krav.”

”Det räcker inte med breddad rekrytering till den högre utbildningen; studenter måste också få hjälp att delta i och slutföra sina studier. Sådan är tanken bakom regeringens promemoria Brett deltagande i högskoleutbildning som nu går ut på remiss.”

”Förslaget ”bedöms inte leda till ökade kostnader och medför inga andra ekonomiska konsekvenser”, skriver regeringen. Under förutsättning att högskolorna ska tänkas visa hur de uppfyller lagens nya bokstav, ska alltså lärare utan mer tid eller medel än i dag hjälpa studenter genom hela deras utbildningar – och detta samtidigt som förkunskaperna sjunker.”

Alltfler ska alltså få tillgång till högskolorna trots att de inte har de förkunskaper som krävs. Högskolorna ska inte få mer resurser för att klara av detta! Ska de trolla med knäna? Ska de sänka betygskraven? Att bedriva studier på högskolenivå var ingen dans på rosor på min tid. Det var plugga, plugga, plugga, föreläsningar, seminarier, samtal med lärare och handledare, självständigt arbete, tenta och omtenta. Det var viktigt att få sina högskolepoäng.

”Det mest näraliggande sättet att lösa denna uppgift är att sänka kraven och ge godkänt även där det inte är motiverat.

Problematiskt är också att regeringen utgår från en så diffus problembeskrivning som över huvud taget är möjligt. Det framgår till exempel inte om studenter från landsbygden i dag har större sannolikhet att hoppa av studierna än studenter från staden, eller om muslimer hoppar av oftare än kristna. Det enda konkreta problemet är att män hoppar av kvinnodominerade utbildningar oftare än vad kvinnor gör. Hur manliga studenter ska lockas fortsätta på exempelvis sjuksköterskeutbildningen ger regeringen inget svar på.”

Vad vill egentligen regeringen? Vill de fördumma större delen av befolkningen? Det går ju inte att sänka kraven på utbildning enbart för att sysselsätta människor – att sänka arbetslösheten! Ska det inte finnas några kvalitetskrav? Hur ska vårt samhälle kunna utvecklas med en utbredd fördumning – med denna medvetna reducering av kunskaper?

 

Att simma i grumligt vatten

Nu är jag där igen! Nu funderar jag ännu en gång om en ledarartikel och dess skribent. Sedan många år vet jag att denna skribent inte kan betraktas som en tänkande individ. Men den som skriver en ledare bör nog handskas varsamt med fakta.

”Sommarlovet har precis börjat och nu är tiden för långa ljusa dagar med bad och lek. Men snart börjar också det som kallas för drunkningsmånaden. I juli brukar mellan 20 och 30 personer dö i vattnet i Sverige. På senare år har drunkningsolyckor ökat och i snitt dör tio barn under 17 år per år i vattnet. Det skulle kunna förebyggas genom bättre simundervisning i skolan.”

Jag kollade Svenska Livräddningssällskapets statistik. ”På senare år har drunkningsolyckor ökat” – var har ledarskribenten hittat denna ökning?

Om vi fortsätter med nästa argument ”i snitt dör tio barn under 17 år per år i vattnet. Det skulle kunna förebyggas genom bättre simundervisning i skolan.” så borde nog skribenten kollat lite mer .

4 döda som var under 4 år hade knappast kunnat räddas genom simundervisning i skolan. De hade kanske kunnat räddas om vuxna hade haft bättre tillsyn över dem? Detsamma gäller nog de 4 som var 5-9 år! Återstår 2 barn som ev hade kunnat räddas. Men varför har de inte gått i simskola? Men varför har de inte gått i simskola? Det gjorde jag när jag var barn och det gjorde mina barn när de var små. Eller … de kanske har gått i simskola men gjorde något dumdristigt? Vi vet inte mycket om dessa drunkningsolyckor. Varje fall är naturligtvis tragiskt. Men … varför belasta skolan för detta?

En sak kan man klart och tydligt läsa vid botanisering i Livräddningssällskapets statistik. De flesta drunknade var män +70 som var ute i en fritidsbåt eller på svag is utan flytväst men med alkohol i kroppen! Kanske kunde de simma – men alkoholen i kombination med dumdristighet var nog avgörande.

Efter min snabbtitt utan djupare analys undrar jag om inte skolan har mycket större saker att ta itu med än simundervisning. Badar, simmar, åker skridskor och åker båt gör man på sin fritid. Skolans uppgift är väl att förmedla kunskaper inför arbetslivet. Den allra största uppgiften måste vara att lära barnen att läsa och skriva och räkna. Vi ser ju år efter år att det finns en alltför stor grupp som inte får godkända betyg i de basala ämnena svenska och matematik. För mig är det självklart att satsa i första hand på dessa ämnen. Men det tycker inte Jonna Sima. Hon vill lägga större delar av skolans redan begränsade resurser på simundervisning med argumentet:

”Sarah Sjöström är en av Sveriges genom tiderna bästa simmare och har i flera intervjuer sagt att en stor anledning till hennes framgångar är att simhallen låg på promenadavstånd från hemmet och skolan i hemkommunen Haninge.”

Där simmar hon i grumligt vatten! Alla kan inte bli en ny Sarah Sjöström! Alla behöver inte bli någon Sarah Sjöström. Men alla behöver grundkunskaperna i svenska språket och matematik för att klara sig i samhället. Det är just de ämnena som skolan måste prioritera.

 

Hur många mönsterelever finns det i Sverige?

Det finns artiklar som jag har svårt att ta till mig. Det är svårt att hitta en ingångsvärde. Den ena tokigheten efter den andra snurrar runt. Jag läser gång på gång, letat efter fakta som jag inte hittar, försöker förstå, tänker så att hjärnan går på högvarv och till slut förstår jag ännu mindre. Så var det när jag läste ett snyftreportage på SVT.

”I går fick Mohammed Noori ta emot diplom som mönsterelev på sin skola. I dag fick han ett definitivt utvisningsbeslut till Afghanistan. Nu höjs flera tunga socialdemokratiska röster för att stoppa utvisningarna till det krigsdrabbade landet.”

Enligt riksdagsbeslut får de afghanska ”ensamkommande barnen” stanna i Sverige tills de har gått färdigt gymnasieskolan. Migrationsverket har beslutat att denna unga man inte har asylskäl och han får inte stanna i Sverige. Nu har han alltså avslutat sina gymnasiestudier som ”mönsterelev” och fått papper på att han ska lämna Sverige senast den 26 juli.

Egentligen borde inte denna man vara i Sverige eftersom han inte har asylskäl. Den svenska mesigheten har gjort att han har fått mat, husrum, fickpengar och skolgång några år. Han är inget barn längre. I FN:s barnkonvention används ordet barn i betydelsen en människa som inte fyllt arton år. Jag kallar honom alltså för en ung man!

”– Jag vill inte lämna Sverige och flytta tillbaka, säger Mohammed Noori.”

Jag förstår honom! Ett liv i Afghanistan är nog tuffare och han måste nog försörja sig själv där. Där finns det nog inga ”fostermammor” som skämmer bort honom. Där finns inga ”tycka-synd-om-människor” som håller med och är beredda att ”driva det här till EU-domstolen”.

Varför är de afghanska ”ensamkommande barnen” så viktiga? Varför är inte de svenska ungdomarna lika viktiga? Hur många svenska ungdomar får diplom för att de är mönsterelever? Uppmärksammas de av medierna?

Vad är förresten en mönsterelev? För mig innebär det en elev som har bra betyg i de flesta ämnena, är en bra kamrat, sköter sitt skolarbete, är artig och trevlig mot all skolpersonal, …  Kan en person som bara har befunnit sig i landet ett fåtal år ha fått alla de kunskaperna? En stor del av tiden måste ju ha använts till att lära sig svenska språket och de svenska normerna. Om man på några år har lärt sig allt detta plus allt som svenska elever lär sig under sina 9 år i grundskolan plus hunnit läsa in en gymnasieutbildning – då är man nog särbegåvad! I annat fall kan vi konstatera att den 9-åriga grundskolan är bortkastad tid!

Jag är enfaldig nog att tro att den som gått i förskola, 9-årig grundskola och  gymnasiet har större förutsättningar och mer kunskaper än en person som har befunnit sig i landet under bara några år!

 

 

Tidigare äldre inlägg

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

ulsansblogg

mina guldkorn i vardagen

Motvalls blogg

Förflugna tankar och bevingade ord.

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

pspringare

The greatest WordPress.com site in all the land!

Varjager's Weblog

I vår del av världen. En titt på fosterlandet och dess styrande elit med kritiska ögon.

Petterssons gör skillnad!

Oberoende nyheter, satir och allvar om politik, journalistik, invandring, mångkultur, islam, brottslighet, rasism, natur, livet och musik.

Tanja Bergkvists Blog

Kamp mot fördumningsindustrin

Ett vettigt alternativ

Om man tänker steget längre

Erling Hellenäs svenska blog

Den stora bilden och dess delar

Hexanmexan "shake my hand?"

Elefanten dog en plågsam död

Rune Lanestrands blogg

Politik, jordbruk, Vänersborg, Sverige, EU och världen kommenteras av småbrukaren Rune Lanestrand

corneliadahlberg

Gräsrotsrevolution

WTF?

100 möjligheter istället för hen!

Anna Ernius

politik, litteratur och möten med världen

Ryggraden!

Qui tacet, consen'tit.

Nya Il Convito

Mohamed Omars blogg om fezens filosofi, gotisk steampunk och upsaliensisk pulp fiction

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Otillständig

- kroniskt oppositionell

Helena Palena

ENVAR SIN EGEN REDAKTÖR! Copyright!

Asylkaos

Politiker och media förstör vårt land. Nu försvarar vi oss. (Alla texter och bilder är fria att sprida vidare.)

anthropocene

Ett partipolitiskt oberoende libertarianskt forum för debatt och opinionsbildning

%d bloggare gillar detta: