Behöver skolor servera specialmat?

Är det verkligen så att barn är mycket känsligare mot födoämnen idag mot tidigare. Jag blir konfunderad när jag läser om en undersökning gjord 2015. I den säger 25,9 % av skolbarnen säger att de är överkänsliga mot något födoämne. men då ett blindtest gjordes visade det sig att endast 0,6 % fick någon allergisk rektion. Berodde den fjärdedelen som påstod sig vara allergiska på felaktiga diagnoser, hemmagjorda diagnoser eller helt enkelt på att barnen inte gillade maten?

Varför väljer så många elever att vara allergiska trots att de egentligen inte är det? Är det föräldrarna som har intalat dem att de nog är allergiska eftersom mamma, pappa eller syskon är allergiska? Eller kan det vara så att dessa elever söker uppmärksamhet och specialbehandling dvs mer omtanke?

Men vad händer då när dessa barn serveras specialkost som de bevisligen inte behöver? Kanske barnet känner sig utanför och kan inte delta i vardagslivet som de andra eleverna. De blir hämmade och segregerade. Risken är stor att de inte får i sig de näringsämnena som ett växande barn behöver.

Barnet kan alltså drabbas av både fysiska och psykiska besvär pga specialkosten som i många fall är helt onödig! Ska den svenska skolmaten ställa upp på detta?

Äger föräldrarna sina barn?

Vilken rätt har föräldrarna att bestämma vad barnen ska lära sig i skolan eller förskolan? Har föräldrarna någon rätt att säga stopp då det gäller uppfostran av barnen? Kan föräldrarna bestämma att deras barn ska bära hijab i skolan?

Frågorna är många och komplexa! Jag läste en bloggartikel om att dessa frågor har väckts i vissa delar av Spanien. Spontant vill jag svara: JA! Föräldrarna ska bestämma. Men sen blir jag tveksam.

Den vågmästarroll som Vox beviljats i autonoma regioner som Andalusien, Murcia och Madrid leder ofrånkomligen till att partiet lyckas få igenom diverse mer eller mindre radikala reformer. Den senaste har undertecknats i Murcia och gäller föräldrars rätt att förbjuda sina barn att deltaga i aktiviteter i skolan som de ej sympatiserar med.

Medan liberala Ciudadanos hamnat i en högst obekväm sits verkar Partido Popular inte ha några problem med att inte bara acceptera, utan även anamma Vox argumentering i frågan. De talar om en ”indoktrinering” i skolorna. Det syftar främst på undervisning i jämställdhet och sexualitet, som Vox menar ofta inte går i linje med de värderingar som föräldrar vill inpränta hos sina barn.

Vetorätten har döpts av Vox till ”pin parental”, vilket åsyftar på en form av föräldrakontroll som erbjuds av exempelvis kabel-tv bolag, så att föräldrar kan reglera vad deras barn ser och framför allt ej får se. Vox värderingar går i det här fallet i linje med de mest ultrakonservativa och katolska rörelser. De opponerar sig högljutt mot att deras barn ”indoktrineras” om exempelvis sexuell frihet.

Vi står inför en kontrovers med många gråzoner. En oundviklig fråga hänger över alltsamman: I vilken utsträckning ”äger” föräldrar sina barn och har de rätt att kontrollera allt de får lära sig?

Redan idag är det uppenbart att föräldrarnas rätt att styra över sina barn inte är total. De får exempelvis inte förbjuda barnen att gå i skolan. Men i vilken utsträckning kan de kräva en skräddarsydd undervisning i linje med sina personliga övertygelser och religiösa åskådning? Föräldrar kan välja om barnen ska läsa kristendom i skolan, men kan de kräva att de ej får ta del av Darwins evolutionsteori? Är det radikal feministisk indoktrinering att undervisa om jämställdhet?

Vi har ju haft dessa diskussioner i Sverige under många år. Vid jul, påsk och skolavslutningar Har diskussionerna poppat upp. Ska eleverna påtvingas normer, traditioner och värderingar som föräldrarna inte gillar? I Sverige löser vi ju alla sådana problem med att hela kollektivet ska omfattas – ingen ska exkluderas. Därmed har det oftast blivit minoriteterna som har fått bestämma. Inget religiöst på skolavslutningar, inga pepparkaksgubbar i luciatåget, huvudbonad ska vara tillåten inne i klassrummet osv.

Jag läser följande i läroplanen för den svenska förskolan:

Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktning för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och pojkar, samt solidaritet mellan människor. Inget barn ska i förskolan bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, hos barnet eller någon som barnet har anknytning till, eller för annan kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas.

När jag läser detta känns det som att alla normer är förbjudna i förskolan. Den tycks vara helt befriad från uppfostran och utformad som en experimentverkstad – trots att barnen lever i förskolan större delen av dagen. Det känns som om det är viktigare att lära sig jämställdhet och undvika konflikter än att lära sig knäppa knappar, knyta skor, bygga torn, gå balansgång, rita en huvudfoting eller något annat som är viktigt för barnets utveckling.

Jag ser genast konflikter som kan uppstå. Jämställdhet – vad är det? Är det att alla människor behandlas lika eller att man låter var och en utvecklas efter sin förmåga? Kan föräldrarna ha något inflytande då det gäller barnens uppfostran? Kan föräldrarna förbjuda att barnen utsätts för påverkan?

Jag funderar lite kring de föräldrar som vill att barnen ska få en undervisning som bygger på svenska värderingar. Kan dessa föräldrar samtidigt vilja förbjuda hijab i skolan? De vill å ena sidan bestämma över vilka värderingar som deras eget barn präglas av men å andra sidan förbjuda värderingar som andra barn har med sig hemifrån!

Det blir problematiskt när ett land präglas av kollektivism. Olikheter ska tillåtas men vi får inte erkänna att vi är olika. Alla ska tryckas in i samma box. Ingen får lyckas bättre än någon annan. Den som har bättre förutsättningar ska skämmas. Alla ska indoktrineras till att bli små socialistiska varelser!

Jag är glad över att jag inte har några småbarn idag. Jag är glad över att jag slipper bekymra mig över hur deras skoldag egentligen är. Jag är glad över att jag slipper skolans värdegrundsdiskussioner.

Debatten om föräldrarnas rätt att kontrollera vad deras barn får lära sig i skolan har många gråzoner.

Fjärde statsmakten med Johanna Carsbrant om utsattheten när man blir sjuk

Johanna berättar om sina hjälpbehov och att hon är mycket besviken på politikerna. Nu undrar hon var alla hennes inbetalda skattepengar har tagit vägen.

Johanna Carsbrant är 38 år och har blivit nästan helt blind i vuxen ålder på grund av en ärftlig sjukdom.

De första åren efter sjukdomens utbrott var hon oerhört deprimerad på grund av sjukdomen och nära att ta sitt liv.

Hon behöver ha ledsagare så fort hon ska gå ut för att uträtta sina ärenden, men hon upplever att biståndshandläggarna är mycket återhållssamma med ledsagningstimmar. Hon har begärt fler timmar men när hon gjorde det blev resultatet det motsatta. Antalet timmar minskades med 4 timmar till 20 timmar ledsagade i månaden.

Hon berättar att biståndshandläggaren har föreslagit att hon ska lösa sina behov genom att ta hjälp av grannar och andra frivilliga.

Johanna menar att det finns dyrbar behandling som hon hade hoppats på, men som är svår att få tillgång till. Hon har inte heller råd att lösa ut medicin hon får utskriven.

Hon undrar var alla hennes inbetalda skattepengar har tagit vägen. Hon känner sig väldigt besviken och provocerad över att man i Sverige inte prioriterar de egna medborgarna. Det känns som att politikerna trycker ner gamla och sjuka och gör allt för att inför andra länder framstå som goda 

Se också våra program Fjärde Statsmakten nr 26 och 27 om omvandlingen av boenden för äldre till migrantboenden.

Tidigare äldre inlägg

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

Bilder, heavymetal , ljudböcker, filmer och resten av mitt liv.

My name is Lena

Ingenting är omöjligt!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

JUST-LOOK-AT-SWEDEN

SWEDEN - A SHITHOLE COUNTRY?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

%d bloggare gillar detta: