GUARDIAN ANGEL

– Jag tycker att man får tåla rätt mycket för att upprätthålla yttrandefriheten, sade Anne Ramberg i SVT 2017. https://www.advokatsamfundet.se/…/man-far-tala-ratt…/

Ramberg tålde dock tydligen inte att Chang Johannes Frick och andra som hon bedömer som troll får komma till tals i SVT. Några gränser måste det ju ändå finnas för yttrandefriheten inom public service. Frick vet ju förmodligen inte ens hur man håller sina skaldjursbestick på ett korrekt sätt. Varför får t.ex aldrig Göran Greider komma till tals?

Ett Troll känner man f.ö tydligen igen på att det har andra åsikter än Anne Ramberg.

Vilken generös syn på yttrandefrihet! Man blir nästan rörd av hur ädelt Ramberg står upp för det fria ordet.

Som trofast och lojal hejaklacksledare till socialdemokraterna har Ramberg belönats med många fina och lukrativa uppdrag. Bl.a har hon varit ledamot i Värdegrundsdelegationen med uppgift att se till att inga olämpliga åsikter smyger sig in i statsförvaltningen utan att alla marscherar i takt. Kanske har hon inspirerats av det taktfasta marscherandet i trettiotalets Tyskland?

Att Annika Strandhäll inte heller uppskattar Chang Frick är ju också fullt förståeligt. Det var ju Frick som avslöjade att Iraks försvarsminister uppbar bidrag från den svenska Försäkringskassan och det var ju penibelt för Strandhälls regering. Sådana statshemligheter måste ju hemlighållas för populasen annars är det högerextremistisk propaganda, det är ju klart som korvspad!

Visst känns det tryggt att den svenska yttrandefriheten har så kvalificerade och kompetenta ”Guardian Angels” som denna dynamiska dunder-duo – radarparet Ramberg och Strandhäll !

Om en amerikansk journalist hade avslöjat att amerikanska skattemedel gick till bidrag till Iraks försvarsminister hade vederbörande förmodligen varit en stark kandidat till Pulitzer-priset och blivit inbjuden till varenda talk-show från California to the New York island och från the redwood forest to the Gulf Stream waters.

Hans Thannerstig

Public service och deras dåliga självförtroende

Ibland undrar jag vad det är som gör att folk inom Public service stör sig så förbaskat på mitt arbete. Det senaste exemplet är Staffan Sonning som har lång bakgrund på både Sveriges radio och Sveriges Television. Han har bland annat varit chef för Ekot och för Aktuellt och därefter ekonomikorrepondent för Sveriges radio.

I en rad inlägg i sociala medier går han nu till attack mot mitt arbete. Han beskriver mig som ”ynklig fjant”, ”parodi på en journalist” och ”Clown”.

Uppenbarligen tycker Staffan Sonning att en journalist inte skall åka och rapportera om problem som uppstår i Sverige. Men att åka utomlands och rapportera om det som sker är tydligen okej enligt Staffan Sonning. Jag undrar varför sådana som han anser att det är fint och viktigt att som journalist åka till andra länder och rapportera, medan det är fult och opassande att berätta om de problem som finns i Sverige?

Kanske passar inte samhällsutvecklingen i Sverige in i Staffan Sonnings ideologiska världsbild? Är det därför han menar att jag inte skall låta människor komma till tals på de platser som drabbas av skjutningar, klanuppror, gruppvåldtäkter, bilbränder och stenkastning mot blåljuspersonal?

Staffan Sonning har under sin långa karriär inom Public service fått sin höga lön betald av oss skattebetalare. Är det inte lite väl magstarkt att då sitta och bespotta journalister som gör det jobb han och hans kollegor borde gjort för många år sedan?

Medan han sitter och jäser bakom ett skrivbord åker jag ut och lyssnar på människor som annars aldrig kommer till tals. Uppenbarligen stör det Staffan Sonning såpass mycket att han måste vräka ur sig den ena oförskämdheten efter den andra.

Staffan Sonning tillhör den typen av journalister som hellre granskar vanligt folk istället för att granska makthavare, och när jag ger en röst åt människor kallar han mig för ”ynklig fjant”. Mitt förslag är att Staffan Sonning lämnar Stockholms innerstad och besöker valfri förort nästa gång kravallerna brakar loss. Innan han gjort det tycker jag att han skall hålla sin mun stängd och låta mig sköta mitt jobb.

Stöd till arbete med oberoende journalistik. Swish: 1233561149Bankgiro: 5431-6872

Har du något att tipsa om, tveka inte att höra av dig. Anonymitet utlovas.

Jokim Lamotte

Två typiska chefer på Public service.

Divisionschefen på SVT Nyheter, Anne Lagercrantz: ”Vi ska ge flera perspektiv. Men vi ska inte ge en falsk balans där vi ger lika utrymme till, de som förnekar klimatförändringarna, som säger att människan inte påverkar klimatet eller att klimatförändringarna inte kan utgöra ett allvarligt hot.”

SR-chefen Benkö: ”Sverige har en stark och oberoende Public service, som bidrar med opartiska nyheter och ett trovärdigt innehåll.” Hon menar dessutom, på fullt allvar, att ”det demokratiska samhället mår bäst av en gemensam verklighet.” En sådan, som tydligen bara kan frambringas om den produceras av ”breda, oberoende och opartiska medier.”

Tvenne praktexemplar tillhörande det förment omutliga och rättskaffens sanningsreservat från vilket diktaten och påbuden oavbrutet och närmast obestritt kan basuneras ut till folket. Den stora massan kan sorgligt nog inte värja sig mot den kompakta desinformationen, som dränker och överröstar allt.

Claudia de Longueville