Makthavarna vill ha obegränsad makt över oss medborgare. Men samtidigt vill de få oss att tro att vi lever i en demokrati. Till sin hjälp har makthavarna använt sig av medierna. Det gick bra så länge som makthavarna hade makt över medierna.
Om vi börjar med Sveriges Radio så hittar jag följande på Wikipedia:
SR bildades 21 mars 1924 under namnet AB Radiotjänst. Företaget, som ägdes av den svenska pressen, nyhetsbyrån TT och intressenter inom radioindustrin, fick då statens tillstånd att bedriva rundradioverksamhet i Sverige. Klockan 10.55 den 1 januari 1925 påannonserades Radiotjänsts första program av Sven Jerring. Det var en högmässa från Sankt Jacobs kyrka i Stockholm som kunde höras i cirka 40 000 mottagare. Man sände först bara i en kanal under några timmar varje kväll. 1926 utökades sändningarna med en halvtimmas sändning mitt på dagen för att 1933 uppgå till ungefär åtta timmar dagligen.
Ja, staten – våra makthavare – gav tillstånd och innehållet styrdes av dem. Fel innehåll och indraget tillstånd! Staten kunde nå ut med sin information och sin propaganda och kunde styra vilken information som skulle nå medborgarna.
Alla var dock inte nöjda med innehållet i den ”statliga radion”. Under 50-60-70-80-talet startade många piratradiokanaler dvs kanaler och kanalinnehåll som staten inte kunde styra. Dessa piratkanaler hade höga lyssnarsiffror -högre än vad SR hade. Varför? Jo, så simpelt att deras utbud vände sig till en ungdomlig lyssnarskara med modern internationell musik. Låtar som inte fick spelas i en statliga radion spelades ofta i piratradiokanaler. Staten hade ingen kontroll över medborgarna som kunde indoktrineras av denna internationella musik. Om de yngre lyssnarna valde piratkanalerna så kunde ju inte staten nå ut med sin propaganda!
Radiolagen ändrades många gånger för att staten skulle kunna bibehålla sitt monopol. Många piratradiosändare bötfälldes … men lyssnarna samlade ihop till böterna. Några hamnade i fängelse (Jag har tidigare skrivit några gånger om Britt Wadner som hamnade i fängelse för att hon sände Radio Syd från en båt ute i Öresund). Alla dessa piratradiosändningar ledde antagligen till starten av P3 – kanalen som spelade schlagers dagarna i ända.
1956 beslutade riksdagen formellt att television skulle införas i Sverige. Den 4 september 1956 inleddes reguljära TV-sändningar från Nackamasten av Radiotjänst och detta brukar ses som televisionens officiella startdatum. Det första programmet var ett valprogram, Tänker ni rösta?. Från den 1 oktober 1956 blev innehav av TV-apparat licenspliktigt.
1957 kom TV-verksamheten igång på allvar med sändningar nästan varje dag och Radiotjänst bytte namn till Sveriges Radio i samband med bolagsstämman i oktober. Samtidigt med namnändringen breddades ägandet. Folkrörelserna kom nu att äga 40 procent av företaget på bekostnad av pressen (som ägde 40 procent) och näringslivet (20 procent). 1967 ökade folkrörelserna sin andel till 60 procent medan pressens andel minskades till 20 procent.
” De alltmer välorganiserade större folkrörelserna kunde dock utmana andra samhällskrafter, som vinstinriktade företag, på många områden. De samarbetade för kollektiva lösningar inom till exempel handel och fritidsverksamhet som skulle vara ”icke-kommersiella” alternativ till vanliga företags produkter. Några av de organisationer som i detta sammanhang kallas folkrörelser var KF, Friluftsfrämjandet, Svenska Turistföreningen, Reso, ABF, HSB och LRF. För att försvara löntagarnas ekonomiska intressen intog fackförbunden en central roll redan från 1880-talet. ” Allt enligt Wikipedia.
Staten såg alltså till att få ett stort inflytande över TV. Folkrörelserna är beroende av staten via statsbidrag. Det är ju helt klart att folkrörelserna går statens ärende och programutbudet på TV regleras av staten .
Idag är Public service även ett samlande begreppet för de radio- och TV-kanaler som erbjuds av Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio.
I den åttonde paragrafen av sändningstillståndet återfinns essensen av det som kallas public service: Att programmen ska präglas av folkbildningsambitioner, att det ska finnas en mångfald av åsikter, olika intressen ska tillgodoses när det gäller religion, kultur och vetenskap samt att programmen ska ha hög kvalitet.
Ja, vi vet nog alla vad detta innebär. Mångfald av åsikter har nog inte förekommit någon gång. Den höga kvaliteten har mer präglats av propaganda och opinionsbildning än av fakta och sanning.
Allt hade ju varit frid och fröjd om Public Service, och mainstreammedier som har följt i deras ledband, hade kunnat fortsätta med att tolka begreppet demokrati och sin opinionsbildning. Allt hade varit frid och fröjd om staten = makthavarna hade kunnat fortsätta att indoktrinera våra hjärnor med sin propaganda. Allt hade varit frid och fröjd om …
… inte sociala medier hade funnits! Sociala medier betecknar webbplatser och mobila appar med vars hjälp människor kan interagera i mänskliga sociala nätverk och, i motsats till traditionella medier, bidra med användargenererat innehåll. Sociala medier innefattar Internetforum, sociala nätverkstjänster, bloggar, vloggar, wikier, poddradio och artikelkommentarer.
Svenska folket sviker public service och mainstream medier till förmån för sociala medier. Vad händer då? Ja, vi som har följt utvecklingen vet! Vi har blivit kallade en mängd invektiv, blivit utsatta för #jagärhär och Näthatsgranskare. Vi har hört allt raseri mot filterbubblor, ryska påverkansoperationer, populistiska krafter, trollkonton och fake news. Vi har känt den berömda åsiktskorridorens smala passage. Vi har hört de höjda rösterna om att ändra i grundlagen om yttrandefriheten.
Jag kan garantera att jag visste mer om källgranskning, faktaresistens, nättroll, filterbubblor osv långt före beslutsfattarna hade upptäckt orden. Vi som använder sociala medier dagligen har större kunskaper baserade på fakta och vet mer än beslutsfattarna. Vi vet när de ljuger för oss!
Jag vet att makthavarna kommer att fortsätta att sprattla för att behålla makten och definitionen av demokrati. Människor blir avstängda från sociala medier, åtalas pga något som de har skrivit på dessa medier, förföljs för att de har fel åsikter osv. Politiker och makthavare måste ta sitt ansvar. Ni bestämmer inte över vad människor ska tycka! Ni kan inte indoktrinera våra hjärnor. Vi är inga sprattelgubbar som ni kan styra genom att dra i trådarna. Stänger ni några medier så hittar vi nya uttryckssätt!
Senaste kommentarer