I en tid som denna behöver vi skarpa, envisa och orädda journalister mer än någonsin! Vi behöver deras kompetens, deras objektiva, granskande ögon och en opartisk rapportering.
Därför har vi skickat en vädjan till landets största redaktioner om att lägga alla resurser de kan på att syna vaccinet nu!
Vi lovar att bistå med våra berättelser och att förmedla kontakten till alla de skadade som ingår i vårt nätverk. Nu håller vi tummarna för svar och engagemang
Kära redaktion!
Med hjälp av det statliga mediestödet har ni en viktig uppgift i att ge en relevant, korrekt och nyanserad nyhetsrapportering till allmänheten. Vi förstår att ni, precis som vi, jobbar under stor stress och press och har förståelse för att det inte alltid finns tid eller resurser att göra ett så gediget jobb som ni önskar. Men nu krävs av er att ni lägger allt annat ni har i era händer åt sidan och fokuserar på en enda sak: covidvaccinerna!
Vi är ett nätverk med nära 600 legitimerade sjuksköterskor, många med specialistexamen, som länge försökt uppmärksamma er på det faktum att covidvaccinerna inte bara brister i effektivitet utan också har visat sig kunna göra enormt stor skada. Vi träffar dagligen patienter på våra arbeten som är svårt drabbade av biverkningar. Och då menar vi inte ömmande svullnad vid insticksstället utan svåra hjärtskador, blodproppar, hudsjukdomar med massiv hudavlossning, ögonskador med svår synnedsättning, allvarliga neurologiska sjukdomar, för att bara nämna några. Som om inte det räcker har ME-diagnoser, muskelreumatism och POTS skjutit i höjden. Barnlöshet och sena missfall likaså.
Vi har ett ansvar att skydda våra patienter och säga ifrån när vi ser något skadligt ske. Det råder ingen tvekan om att de rekommendationer som givits av våra myndigheter är skadliga och med den senaste tidens fakta går det inte längre att blunda för den medicinska skandal som ännu fortgår.
Med hjälp av många tunga namn inom både läkarkåren, läkemedelsindustrin och försäkringsbranschen gör vi vårt yttersta för att nå ut med forskning och iakttagelser angående detta. Men vi behöver er hjälp!
Ni har förutom det journalistiska ansvaret både makten och möjligheten att låta de människor som sitter med ärliga och säkra forskningsresultat få komma till tals. Bli ett språkrör för de biverkningsdrabbade och deras familjer. Låt sjukvårdspersonal som tar hand om de som drabbats av biverkningar få berätta vad vi ser! Vi vädjar till er att börja lyfta den fakta som finns!
Vi vill mer än gärna samarbeta med er och kan förutom att delge er vår egen erfarenhet och bistå med medicinsk forskning även hjälpa er att komma i kontakt med mängder av vaccinskadade som inget hellre vill än att få berätta!
Jag har länge förundrats över att vissa människor hela tiden använder överord. De finns väl överallt i vårt samhälle och skriker och gormar. Men framförallt har de samlats inom vissa yrken. Vi ser dem bland journalister och politiker.
Vissa mediers ledarsidor ägnar sig helt åt detta. De kan inte skriva normalt. Alla deras texter handlar om att förklena maktpersoner och skrika ut hemskheter som ”kurrande magar”, ”de rika på Djursholm”, privatplan och lurendrejerier. Jag ser aldrig att de skriver något positivt eller berömmer något som är bra för samhället.
Samma beteende har några politiker. De ägnar sig åt ren mobbning och förföljelse och skriker ut direkta lögner om andra politiker. De gör allt för att höras och synas.
Idag läste jag om hur AI kommer att påverka jobben:
Kanske år det så att journalister är rädda för att förlora sina jobb och att AI ska konkurrera ut dem? Kanske en del politiker tänker likadant? Många är de i alla fall, kvinnorna som ser sin makt försvinna och sina jobb hotade. Det handlar ju mest om kvinnor som har armbågat sig fram till vissa positioner. De vet inte vad de ska göra om de förlorar jobbet och känner sig onödiga. De vill synas och höras! Jag skrev en text om detta 2017. Den duger än idag eftersom den handlar om människor som skriker: HÄR ÄR JAG!
Funderar idag på varför så många kvinnor vill ha uppmärksamhet – synas och höras. Det kan ju vara någon form av mindervärdighetskomplex. Det skulle vara roligt att läsa en studie om hur det späda barnet behandlas. Ammas den lilla flickan kortare eller längre tid än den lilla pojken? Får hon gråta längre eller kortare tid än pojken? Hur mycket tid ägnar de vuxna åt pojken respektive flickan?
Har flickorna fått mer uppmärksamhet under sin uppväxt? Har pojkarna själv fått utforska världen och fått lära sig att umgås med människor utan de vuxnas skydd? Jag misstänker att många av de missnöjda kvinnorna har blivit överbeskyddade och inte har lärt sig att ta egna beslut och konsekvenser.
Jag minns min barndom. Många flickor tävlade om att få gå och hålla fröken i handen när hon var rastvakt. Många flickor tävlade om att få svara under frökens läxförhör. De viftade med handen – fröken. jag kan, jag vill svara! När fröken sa:”Det var duktigt! så tittade flickan som hade svarat triumferande omkring sig: ”Ni såg väl – fröken berömde mig!” De duktiga flickorna jämförde sina betyg!
I tonåren försökte flickorna svänga lite extra på höfterna, fnittra lite mer och väcka uppmärksamhet när de gick förbi pojkarna. När de fick uppmärksamheten genom en kommentar eller vissling så knyckte de lite på nacken och svängde ännu mer på höfterna.
Jag skrev 2016 om sexism och om kvinnliga skämt:
”När Annika Strandhäll skrev att hon hade funderat på om män ska ha rösträtt så var hon inte tydlig. Hon gjorde nämligen på feministsätt: Förklarade att hon hade varit otydlig och inte menat det som hon skrev. Hon hade skämtat! Jag undrar vad som hade hänt om en man hade skrivit att kvinnor inte ska ha rösträtt? Jag är tämligen övertygad om att feministerna hade skrivit spaltmeter och skrikit sig hesa. Alla nyhetssändningar hade fyllts med dessa sexistiska skriverier och alla paneler med panelhönor hade analyserat och kommenterat. Men nu är det synd om feministen som blev missuppfattad.
Om män skämtar om kvinnor så är de sexistiska men … kvinnor har ju mängder av skämt om män! Är även det sexistiskt? Här följer några smakprov:
Bara en man skulle köpa en bil för femtusen och sedan sätta i en stereo för tjugotusen…
En intelligent kvinna, en intelligent man och jultomten var ute och gick. Plötsligt fick dom syn på en 50-lapp på trottoaren. Vem plockade upp sedeln? – Den intelligenta kvinnan så klart, dom andra två finns inte.
Enda skälet till att mannen finns är att massagestavarna inte kan dansa eller köpa drinkarna.
Hur gör man män upphetsade? – Var i samma rum som dem.
Hur får man en man att göra sit-ups? – Lägg fjärrkontrollen vid fötterna.
Hur många män behövs det för att byta ett toarulle? – Man vet inte, det har aldrig hänt.
Vad kallas den okänsliga delen vid snoppen? – Mannen.
Varför är blondinskämt så kortfattade? – För att män ska komma ihåg dom.
Ja, detta var några snälla varianter på kvinnors skämt om män. Är det någon man som blir kränkt? Kvinnor – i synnerhet feminister – anser att de har rätt att skämta om män och behandla dem som mindre tänkande varelser.
Feminister anser att de har rätt att uttrycka sig otydligt – ett nej kan vara ett nej, nja, kanske eller ja helt beroende på situationen – det är upp till mannen att tolka vad hon menar.
Feministerna klagar över att de inte finns med i historieböckerna. Men hur många kvinnor är det som har varit regenter, varit ute i krig eller uppfunnit säkerhetständstickor, Agafyrar, dynamit och ångturbiner? Jo, jag vet att det har funnits duktiga kvinnor som är värda att nämn som Mary Andersson som uppfann vindrutetorkarna eller Ada Lovelace den första programmeraren eller Britt Wadner som hade piratradiosändningar vilket ledde till att public service blev tvungna att släppa in ungdomsmusik i radio. Men det har naturligtvis varit fler män som har gjort sig kända genom tiderna.
Jag är övertygad om att vår feministiska regering vill ha en plats i historieböckerna. Kommer de att lyckas? Som smartaste tjejgänget eller som en parentes?”
Nu är vi där igen! Några kvinnor tävlar om uppmärksamhet #MeToo. De gräver i sitt förflutna -letar efter något som hände för 10, 20 eller kanske 30 år sedan. De vill ha uppmärksamhet! Det har blivit legitimt att hänga ut män för något som de själv kanske har varit delaktiga i. De sa kanske inte ett bestämt NEJ eller ”DRA ÅT HE…TE” den gången. Nu tar de revansch genom att hänga ut mannen som en gång i tiden trodde att hon var med på det hela!
Med detta vill jag inte ta någon mans olämpliga agerande i försvar. Tvärtom! Men jag tycker att det är fel att anmäla något som hände för många, många år sedan och som kvinnan kanske själv hade kunnat avstyra genom ett tydligare agerande. Det är också fel att utnyttja en kollektiv rörelse för att få egen uppmärksamhet. Svinaktigt beteende hittar vi hos både män och kvinnor! Hur vore det om alla dessa kändisar, som nu påstår sig ha blivit sexuellt trakasserade, rannsakade sig själv och sin del i händelsen?
Varför har en del kvinnor så stort behov av att just nu skrika ut: Jag vill vara med?
Så skrev jag då! Idag ser jag att mer än kvinnor vill synas. Nu handlar det om minoriteter som skriker ut sitt budskap i medier. Deras retorik påminner mest om rädsla: Varför är det ingen som ser mig?
Men det handlar ju inte om att vi inte ser vare sig minoriteterna, feministerna, journalisterna eller politikerna. Det handlar mest om att vi ser dessa personer alldeles för mycket och att vi avskyr deras lögner och överord. Jag bryr mig inte om att lyssna på dem utan tänker mest: TAGGA NER!
Generaldirektören för SIS intervjuas om alla övergrepp på barnen på deras hem under många års tid. Det blev en floskelfestival utan dess like….
– Generaldirektören är arg, ledsen och frustrerad
– Det hela är oacceptabelt
– De ska se över sina rutiner
– De måste diskutera vilken kultur de ska ha på hemmen.
– Mer utbildningsinsatser ska göras
– Öppenhet och transparens ska eftersträvas
– Alla barn har rätt till en trygg och värdig miljö
– Generaldirektören själv går till jobbet med stort engagemang varje dag
– Intervjuaren tackar för att Generaldirektören kom
Ja, men då så verkar ju allt vara på banan……
Så här låter det varje gång en myndighetschef intervjuas om missförhållande inom ansvarsområdet. Så tandlös journalistik som bara nöjer sig med ”Goddag yxskaft”.
Min alternativa blogg är garanterat fri från politik och dumheter. Så skrev jag först Men ... vad är politik och vad är dumhet?
Så jag beskriver den bara som "JUST FOR FUN"!
Du når bloggen genom"Länkar jag följer" eller fliken "Kultur och kuriosa".
Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.
"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." - FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
ulsansblogg 
Senaste kommentarer