PORTRÄTT AV EN STATSMEDIEJOURNALIST

Den svenska journalistkårens partisympatier har varit föremål för en del diskussion den senaste tiden. Jag tog några minuter för att försöka beskriva hur den typiske journalisten, kanske i statsmedierna, ser ut. Så här blev det:

Den typiske journalisten i statsmedierna är inte en, utan två, en man och en kvinna, ett äkta par. De kommer från lägre medelklasshem i Stockholm (men tror gärna, med hänvisning till släkthistorien, att de är ”arbetarbarn”) och växte upp under 70-talet med drömmar om att ”förändra världen”. De möttes på journalisthögskolan på 80-talet och skrev examensuppsats tillsammans, kanske om reklamens hemska makt över sinnena. På 90-talet blev de ett par och efter några år i vikariesvängen på både SR och SVT fick de fasta jobb i mitten av årtiondet. De hade kanske några år som reportrar eller t.o.m. som utrikeskorrespondenter, men har nu arbetat sig upp till att bli välavlönade redaktörer eller halvchefer. De är egentligen lågutbildade, med högst tvååring journalisthögskola och några strödda akademiska betyg i bagaget, vilket gör att de har svårt för att beskriva världen med annat än halvtuggade schabloner och färdiga teser. De har obetydliga kunskaper i statskunskap, företagsekonomi eller nationalekonomi och saknar helt konsekvenstänkande.

Detta par tillhör numera kategorin osynliga makthavare i statsmediepalatset på Oxenstiernsgatan, där de sällan eller aldrig syns i rutan eller hörs i radio. De är dock trogna sina ideal (de röstar båda sedan många år på Vänsterpartiet) och deras främsta mål är fortfarande att använda sin mediemakt till att ”förändra världen”. Det är de som bestämmer vinklar och inriktning på rapporteringen, som skriver frågor till studiereportrarna och äger det berömda problemformuleringsprivilegiet.

Själva har de dock för länge sedan lämnat de magra vikarieåren bakom sig och är numera högavlönade, bor i en stor lägenhet på Söder, eller i en vacker trävilla värd 10-15 miljoner i någon trygg förort som Enskede, Täby eller Herrängen och tillbringar somrarna i en segelbåt i skärgården. De har två eller tre vackra barn, födda med planerad precision med precis två och ett halvt års mellanrum i början av seklet. Barnen går förstås i Globala Gymnasiet på Söder, en skola där det enbart serveras vegetariska luncher och där Vänsterpartiet och Miljöpartiet får ungefär 70 procent av rösterna i skolvalet.

De umgås nästan uteslutande med kolleger i statsmedierna och har mycket dimmiga begrepp om villkoren i utanförskapsområden och glesbygd. Statsmediesystemet och ”public service” försvarar de med näbbar och klor, inte bara för att det ger dem deras försörjning och status, men också därför att de är experter på att med subtila handlingar utnyttja systemet för att styra den politiska utvecklingen i den riktning de önskar. De är nu i 55-60-årsåldern och före den guldkantade pensioneringen med goda tjänstepensioner har de ett projekt kvar i livet: att med bistånd av kontaktnätet mygla in sina barn i Oxenstiernsgatans irrgångar.

De påminner mycket om medlemmar av den kommunistiska nomenklaturan i Östtyskland, Polen eller Tjeckoslovakien före 1989; de har gigantiska skygglappar för att filtrera bort den dystra verkligheten i landet, de är genomkorrumperade och mycket privilegierade, men absolut övertygade om det existerande systemets förträfflighet. Jag har mött många sådana korrupta individer under arbete i Centraleuropa under åren före murens fall.

Tyvärr tror jag inte att detta nomenklaturapar skulle falla om statsmediesystemet (mot förmodan) genomgick en mycket önskvärd totalrenovering och partiell privatisering. De är så insyltade att de skulle kunna utnyttja även en sådan reform till att flyta vidare och få maktpositioner i ett reformerat statsmediesystem. Det är som i Sovjetunionen, där de nya oligarkerna på 90-talet ofta kom direkt ur kommunistpartiets kadrer; Michail Chodorkovskij var t.ex. pamp i Komsomol innan han blev det nya Rysslands rikaste oligark.

Christian Palme

Förtroendet ökar … men varför?

Förtroendet för Stefan Löfven går som en raket. På en månad har det ökat med 19 procentenheter. Inte vid något tidigare tillfälle sedan han blev statsminister har lika många svenskar haft så stort eller mycket stort förtroende för honom som under coronakrisen, enligt Aftonbladet/Demoskop.

Vad beror detta på? Har han gjort något speciellt? Jag försöker tänka! Nej, jag vet inte vad han har gjort! Han har synts ofta i medier – presskonferenser och intervjuer. Han har framställts som den snälla farbrorn som tänker på sin befolkning. ”Det här är för er egen skull” och ”Vi hoppas på det bästa – men planerar för det värsta” och ”Men det är också så att alla vi som individer måste ta vårt ansvar. … Det är en fråga om folkvett!” Ja, dessa meningar har han yttrat och många fler. Dag efter dag! Men vad gör han egentligen och varför ökar han i popularitet?

Efter terrorattacken på Drottninggatan hände samma sak. En undersökning före och efter attacken om Sveriges utveckling var på rätt väg. Efter attacken var svenska folket mer positiva. Jag skrev följande:

Antingen ljuger SIFO, som gjorde undersökningen, eller så ljuger de som svarade eller så är frågorna utformade på ett sådant sätt att de inte förstod vad de svarade på eller så är frågorna ställda i en mycket positiv grupp som har en viss agenda eller så … Det finns alltför många frågetecken för att kunna ta denna undersökning på allvar. Men om … tänk om en stor mängd människor tycker att Sverige är på rätt väg? Vad beror deras tänkande på?

Ibland dyker det upp något intressant i TV4:s morgonprogram. Det är inte ofta men idag hände det! Det handlade om barn och föräldrar – om föräldrar har så stor tillit till sina barn att de sväljer lögnerna. De flesta föräldrar tror att de kan se på barnet när det ljuger och en del föräldrar anser att just deras barn aldrig ljuger. Psykologen talade om, det som jag naturligtvis har vetat sedan mina barn var små, nästan alla barn över 3-4 år ljuger. Ju mer föräldrarna tror på dem ju mer ljuger de. De ljuger helt enkelt för att inte få bannor! Föräldrar bör inte sätta för stor tillit till barnet. De ska istället konfrontera det och säga: ”Jag såg att du gjorde det!” – för att barnet ska lära sig rätt beteende.

Omsätter vi detta till politiker och regering i synnerhet – så borde vi säga ifrån ganska ofta!  Om vi litar för mycket på de förtroendevalda så kommer de att utnyttja vår tillit. De kommer att använda alla trix som de kan hitta för att lura oss och för sina egna syften. Men det finns en mängd goda människor som vill lita på dem. Så när regeringen säger att: ”Det har aldrig gått så bra för Sverige som det gör nu!” sväljer de detta med hull och hår. De har tillit och funderar inte på varför de säger just detta.

När statsministern promenerade på Drottninggatan dagen efter attentatet var det för att skapa tillit och förtroende för honom. Det var ganska enkelt – ingen fara eftersom det fanns en mängd avspärrningar och fler poliser än någonsin på plats. Risken att något skulle hända var minimal. Han ville helt enkelt försöka spela landsfader – ett välregisserat teaterstycke. Han lyckades tydligen om vi nu ska tro på attitydundersökningen. De tillfrågade funderade inte kring vad som händer med ett land och ett folk som utsätts för attentat. De funderade inte heller kring brister i integrationen, brister i kontrollen av vilka personer som befinner sig i landet, ökad brottslighet, högt skattetryck försämrad välfärd, beroende av EU, …

Allting blir så enkelt med fullständig tillit till politikerna. Den som inte ifrågasätter behöver ju inte ta ansvar! Så länge som vi inte ifrågasätter så kan de fortsätta att ljuga!


Så tänkte jag då och så tänker jag idag! De flesta människorna vill tro på herr Löfvens ord när han säger: ”Det här är för er egen skull”. De vill tro att han är så omtänksam.

Men tänk om han egentligen menade: ”Gamla människor ska hålla sig hemma för vi har nog med att ta hand om de problem som de yngre skapar. Unga ska vara i skolan, vuxna på sina arbetsplatser och gamla hemma. Det är det som är ordning och reda. Var och en är upptagen med sitt. Generationer ska inte mötas. Då får vi lugn och ro att genomföra den politik som vi vill. Vi behöver inte ställas till svars för någonting som händer i samhället. Gamla människor har blivit alldeles för pålästa och uppkäftiga. De ska inte träffas. De ska tänka på sin hälsa istället för att bry sig om vad som händer i samhället för övrigt.”

Nej, jag tror inte att han tänker så elaka tankar! Men de på hans kansli … de som vill att han ska visa upp sig i TV och pressen varje dag … de som redan gör upp strategier inför nästa val … de som regisserar allt från Sverigeflaggan i kavajslaget till de ord som han använder! Medierna sväljer varje ord utan eftertanke. Regin är total. De som talar om seriösa journalister bör nog tänka några varv till!

Svenska folket! När ska ni vakna? Han räcker inte ut en hjälpande hand! När han väl har fått den så släpper han taget!

Chang Frick debatterar med Jan Helin

Tidigare äldre inlägg

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Nytt liv

Här kommer jag att skriva om dagliga betraktelser sett utifrån min horisont att se på världen. Skriver gärna om allt mellan himmel och jord.

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

My name is Lena

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

%d bloggare gillar detta: