Dumheten har invaderat vårt land

Många av oss som har uppnått pensionsåldern har under mycket lång tid påtalat samhällets förfall. Ordning, reda, artighet och respekt har blivit en bristvara i vårt land. Kanske hör det ihop med den allmänna kunskapsbristen.

Under mycket lång tid blev vi bara smartare och smartare. Varje ny generation hade lite högre IQ än sina föräldrar. Forskaren James Flynn konstaterar dock att kurvan nu planar ut. I Norden till och med sjunker den. Vad beror detta på?

Jag kan se många orsaker. Vi kan ju börja med föräldrar som inte uppfostrar sina barn, skolan som inte lyckas med disciplin och att lära ut rätt kunskaper och samhällssystem som sviktar. De flesta av barnen kommer inom barnomsorgen alltför tidigt. S k pedagoger har övertagit rollen som uppfostrare. Barnen uppfostras med genusteorier, jämställdhet och klimathysteri. De får inte lära sig vanligt sunt förnuft.

Den offentliga sektorn har blivit stor men kontrollfunktioner av personal och av brukare har blivit slappa. Efterlevnad av lagar och förordningar har blivit slappare och tolkningsbara utifrån vem som tillämpar dem. Men framför allt ser jag en slapphet, respektlöshet och okunskap hos dem som har makten.

Språket har förändrats. Lögnen och fusk har tagit allt större del av samhällslivet. Vissa ord förbjuds. Det har blivit vanligare att ösa ur sig invektiv än att använda välformulerade argument. Vi ser hatet flöda inom vissa samhällsgrupper – grupper som bara vill ha rättigheter men inga skyldigheter. Öppna diskussioner går knappast att föra utan att skällsorden kommer. Den som dristar sig till att påpeka felaktiga beteende får orden gubbjävel eller fitta tillbaka – eller grovt våld. I stora grupper har våldet fått större betydelse än språket.

Politiker, journalister, domare, advokater, poliser, lärare m fl saknar kompetens i hur man uppträder respektfullt mot medmänniskor. När politiker och journalister försöker fostra folket genom olika nedsättande epitet och lögner, då främjar det inte IQ-nivån eller kunskapsnivån hos medborgarna i landet. De har ett stort ansvar för det kunskapsförfall som vi lever med!

Samtidigt har vi fått in en mängd nya medborgare i vårt land En del av dem kommer från länder med lägre IQ och sämre kunskaper än de vi har begåvats med. Naturligtvis sänker det standarden för landet.

Nationella medel-IQ-beräkningar enligt IQ and Global Inequality av Lynn och Vanhanen.

Man kan uppleva stora kulturkrockar när man kommer till länder som fortfarande lever som vi gjorde när jag var ung. Länder där artigheten är A och O. Det finns länder där vi svenskar fortfarande anses stå för ordning, reda och pålitlighet, men också för kunskap och rikedom.

Jag blir lika förvånad varje gång som jag stöter på detta. Tanken blir: De vet tydligen ingenting om kaoset som har brett ut sig över Sverige. Jag är glad över att jag börjar bli gammal och slipper se mitt land hamna i fullständig dumhet och att allt som föregående generationer har byggt upp raseras totalt.

En generation bygger upp  – en generation förvaltar – en generation raserar. Jag har upplevt skiftet mellan förvalta och rasera. Hur mycket mer måste raseras innan återuppbyggnaden sker?

Svenska barn läser mindre och har bristande läsförmåga.

https://www.svt.se/kultur/svenska-lasvanor-bade-starka-och-tynande

Sanningen är fri från vänster eller högeråsikter.

Skribenters eller journalisters olika åsikter eller ”fakta” är upp till läsaren att bedöma, Har man en gnutta samhällskunskap i bagaget eller är mer förkovrad finner man med all säkerhet vem som har rätt eller fel. (ULSANS kommentar.

ETT SLAGS FÖRSVARSTAL – ELLER BERÄTTELSEN OM MIN FÖRDRIVNING UR DEN LIBERAL

Det har varit omtumlande dagar.
Efter 15 år har jag skrivit min sista ledare för Sydsvenskan.
Min arbetsgivare vill omplacera mig till en icke-skrivande befattning.
Hur det blir med den saken återstår att se.
Jag hade ärligt talat inte förväntat mig något stöd, även om kårandan bland journalister ofta är stark. Att mitt övertramp skedde åt höger, inte åt vänster, är min egen främsta förklaring till detta.
Jag är ändå överraskad av alla knivhugg i ryggen från kollegor inom Bonnier News.
Det borde jag inte vara. Som ledarskribent och närmast överaktiv twittrare vet jag hur det går till när drevet går.
Min tweet – mer om den senare – drog igång en rejäl skitstorm, för att tala klarspråk.
I sociala medier, via mejl och telefon, bombarderades min arbetsgivare med frågor om huruvida Sydsvenskan stod bakom min tweet – varför Sydsvenskan nu skulle göra det.
Tidningens chefredaktör skrev såhär på Twitter:

Läs hela artikeln HÄR.

PORTRÄTT AV EN STATSMEDIEJOURNALIST

Den svenska journalistkårens partisympatier har varit föremål för en del diskussion den senaste tiden. Jag tog några minuter för att försöka beskriva hur den typiske journalisten, kanske i statsmedierna, ser ut. Så här blev det:

Den typiske journalisten i statsmedierna är inte en, utan två, en man och en kvinna, ett äkta par. De kommer från lägre medelklasshem i Stockholm (men tror gärna, med hänvisning till släkthistorien, att de är ”arbetarbarn”) och växte upp under 70-talet med drömmar om att ”förändra världen”. De möttes på journalisthögskolan på 80-talet och skrev examensuppsats tillsammans, kanske om reklamens hemska makt över sinnena. På 90-talet blev de ett par och efter några år i vikariesvängen på både SR och SVT fick de fasta jobb i mitten av årtiondet. De hade kanske några år som reportrar eller t.o.m. som utrikeskorrespondenter, men har nu arbetat sig upp till att bli välavlönade redaktörer eller halvchefer. De är egentligen lågutbildade, med högst tvååring journalisthögskola och några strödda akademiska betyg i bagaget, vilket gör att de har svårt för att beskriva världen med annat än halvtuggade schabloner och färdiga teser. De har obetydliga kunskaper i statskunskap, företagsekonomi eller nationalekonomi och saknar helt konsekvenstänkande.

Detta par tillhör numera kategorin osynliga makthavare i statsmediepalatset på Oxenstiernsgatan, där de sällan eller aldrig syns i rutan eller hörs i radio. De är dock trogna sina ideal (de röstar båda sedan många år på Vänsterpartiet) och deras främsta mål är fortfarande att använda sin mediemakt till att ”förändra världen”. Det är de som bestämmer vinklar och inriktning på rapporteringen, som skriver frågor till studiereportrarna och äger det berömda problemformuleringsprivilegiet.

Själva har de dock för länge sedan lämnat de magra vikarieåren bakom sig och är numera högavlönade, bor i en stor lägenhet på Söder, eller i en vacker trävilla värd 10-15 miljoner i någon trygg förort som Enskede, Täby eller Herrängen och tillbringar somrarna i en segelbåt i skärgården. De har två eller tre vackra barn, födda med planerad precision med precis två och ett halvt års mellanrum i början av seklet. Barnen går förstås i Globala Gymnasiet på Söder, en skola där det enbart serveras vegetariska luncher och där Vänsterpartiet och Miljöpartiet får ungefär 70 procent av rösterna i skolvalet.

De umgås nästan uteslutande med kolleger i statsmedierna och har mycket dimmiga begrepp om villkoren i utanförskapsområden och glesbygd. Statsmediesystemet och ”public service” försvarar de med näbbar och klor, inte bara för att det ger dem deras försörjning och status, men också därför att de är experter på att med subtila handlingar utnyttja systemet för att styra den politiska utvecklingen i den riktning de önskar. De är nu i 55-60-årsåldern och före den guldkantade pensioneringen med goda tjänstepensioner har de ett projekt kvar i livet: att med bistånd av kontaktnätet mygla in sina barn i Oxenstiernsgatans irrgångar.

De påminner mycket om medlemmar av den kommunistiska nomenklaturan i Östtyskland, Polen eller Tjeckoslovakien före 1989; de har gigantiska skygglappar för att filtrera bort den dystra verkligheten i landet, de är genomkorrumperade och mycket privilegierade, men absolut övertygade om det existerande systemets förträfflighet. Jag har mött många sådana korrupta individer under arbete i Centraleuropa under åren före murens fall.

Tyvärr tror jag inte att detta nomenklaturapar skulle falla om statsmediesystemet (mot förmodan) genomgick en mycket önskvärd totalrenovering och partiell privatisering. De är så insyltade att de skulle kunna utnyttja även en sådan reform till att flyta vidare och få maktpositioner i ett reformerat statsmediesystem. Det är som i Sovjetunionen, där de nya oligarkerna på 90-talet ofta kom direkt ur kommunistpartiets kadrer; Michail Chodorkovskij var t.ex. pamp i Komsomol innan han blev det nya Rysslands rikaste oligark.

Christian Palme

Tidigare äldre inlägg

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

Madonnans

En kvinna i huvudstaden och Livet :)

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense Catholicism - Anti-Judaic

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Hampus Andersson

Hampus Andersson

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

My name is Lena

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Spanienaktuellt

Den osminkade spanska sanningen

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Wallenborgs politikblogg

Politik om stort och smått.

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Busiga mor

My Home My Place My Life My Story

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Rovdjurspolitik

Faunavård utan vetenskapligt stöd

%d bloggare gillar detta: