This is sick

Roger Waters (Pink Floyd) är uppsatt på en dödslista för sitt engagemang och sina åsikters skull.

THE CRYING GAME

Jag gillar fotboll så mycket att jag gärna tittar oavsett om det är FC Barcelonas herrlag, svenska damlandslaget eller Rydebäcks knattar som spelar.

Spelkvaliteten skiljer såklart men det fascinerande och vackra spelet är detsamma.

Men när damlandslaget förlorar avfärdas alltför ofta seriös kritik som fördomsfullt och misogynt hat.

Det är fel. Hade herrlandslaget stått för en liknande insats som gårdagens i en viktig VM- eller EM-slutspelsmatch är jag övertygad om att kritiken varit ännu hårdare. Och mycket idioti som skrivs på sociala medier är förflugna ord i stundens hetta, få genuina fotbollsfans är i intellektuell toppform under en match där favoritlaget underpresterar. C’est la vie oavsett om det gäller herrar eller damer, även om det såklart måste finnas gränser för vad man får kläcka ur sig.

Fotboll är starka känslor – en insats i en mästerskapsmatch kan färga bilden av dig hela livet. Du kan bli en odödlig hjälte för en räddning som Thomas Ravelli eller en evig syndabock för en straffspark som Staffan Tapper. Det ena förutsätter det andra. Living on the edge – det är en av ingredienserna som gör fotboll så fascinerande.

En del spelare i det svenska Damlandslaget verkar tycka att allt alltid ska vara positivt oavsett prestation. Vinner man ska man höjas till skyarna och förlorar man ska det inte spela någon roll utan är bara att rycka på axlarna. Det var kul att komma fram, som det brukade heta i Hasse Tellemars ”Ring så spelar vi”.

Sorry, men så funkar inte fotboll. Det är starka känslor både i med- och motgång och det är därför de engelska lejoninnorna nu hyllas i de högsta tonarter av samma kräsna pressdrev som gjorde Svennis liv till ett helvete när han var engelsk förbundskapten (trots att hans resultat inte på något sätt var urusla).

Det finns många herrlandslag i fotboll som gjort fiasko i stora mästerskap och då har kritiken varit mördande oförsonlig. Sverige 1990, Tyskland 1994, Frankrike 2002, Spanien och Brasilien 2014 osv.

Om framsidan med fotboll är att supportrar i eufori dansar i fontäner och fyller Rålambshovsparken för att hylla dig när det går bra så är baksidan att de såklart blir besvikna och vädrar sin frustration när det inte går bra. The name of the game och gillar man inte det ska man nog inte hålla på med fotboll på toppnivå och inte kräva lika bra betalt som herrarna.

Sverige gjorde inget fiasko i Dam-EM som helhet. Då hade de åkt ut i gruppspelet. Nu nådde de trots allt semifinal och t.ex Norge gjorde ett långt värre fiasko.

Men givet de guldförväntningar man själva aktivt och onödigt bidrog till att bygga upp så var semifinalinsatsen en rejäl blamage. Försvaret var ihåligt, mittfältet saknade ideer och anfallet var uddlöst. De var helt enkelt som sämst när det gällde som mest och att konstruera dolkstötslegender om felaktiga VAR-beslut är att blunda för sanningen: England var klart bättre och Sverige var chanslösa.

Dags att ta till sig av seriös kritik, föryngra laget, ta nya tag, lägga av med polariserande politiska manifestationer och fokusera på spelet.

Bra krönika på temat av Olof Lundh. https://www.fotbollskanalen.se/…/nej-vi-ar-inte-for…/

Hans Thannerstig

Visselblåsaren dr. Astrid Stuckelberger varnar för WHO:s planer – Intervju av Jesper Johansson