”Mamma, jag vill inte. Jag V-I-L-L inte.”

Kan vara en svartvit bild av 1 person och text där det står ”"Jag vill inte" inte"”

Pojken – som jag gissar är i sex-sju årsåldern – börjar se allt mer förtvivlad ut. Vet så väl att man inte får väsnas i en tågkupé – men kan inte låta bli. Ser frustrerat på sin mamma vars tålamod varit kompakt men nu börjar tryta. Visar med all tydlighet att han inte trivs i kläderna han har på sig. Ser sig generat omkring. Tittar på sin mamma som irriterat försöker få kontroll över situationen.

-Vi var överens, sa att det var bra och att vi skulle prova – eller hur?. Rösten är bestämd och tonen uppfordrande. Den lilla pojken biter ihop. Jag kan inte låta bli att iaktta. Ser kinderna blossa och tårarna som heroiskt hålls tillbaka. Jag får en klump i magen. Får lust att bryta den gyllene regeln att inte lägga mig i andra föräldrars barnuppfostran men bestämmer mig för att avvakta.

Pojken känner sig uppenbart obekväm. Mamman suckar frustrerat. Möter hastigt min blick, noterar mitt intresse och vänder sig därefter till sin son igen och säger – halvt skällande, halvt viskande -Du får byta om när vi kommer fram, men inget mer gnäll nu, ok?. Pojken sjunker skamset men lättat ner på sätet. Drar i den ljummet mintgröna klänningen med laskade sömmar och turkosrandig bröstficka. Jag noterar de färgglada ullstrumpbyxorna. Betraktar i smyg pojken som nu plockar upp jackan från golvet, drar den resolut över huvudet och därefter lutar sig mot kupéväggen. Tystnad. Och nu är det min tur att hålla tårarna tillbaka. Jag är bestört men dessvärre inte särskilt förvånad.

Genus (gender på engelska) är ett begrepp som används för att urskilja vad som formar kvinnors och mäns sociala beteende. Genus ”det sociala och kulturella könet” innefattar föreställningar om vad som är kvinnligt respektive manligt. Och det genomsyrar idag den offentliga debatten och utgör också en allt större del av jämställdhetsarbetet. Inte minst inom offentligt finansierade verksamheter, myndigheter och bolag.

En av grundteorierna utgörs av att det finns en maktobalans mellan könen – där det manliga står för det överordnade – och att det är synen på vad som är manligt respektive kvinnligt som avgör vem som har makten. Enligt en av teorierna är ett sätt att komma åt maktobalansen att ändra på vad som uppfattas som kvinnligt respektive manligt. Att helt enkelt ifrågasätta och inta ett ”normkritiskt perspektiv”. Kanske var det just det jag bevittnade på tåget. En ung mammas strävan att agera normkritiskt. Att genom att utmana gängse klädnorm försöka bryta det hon uppfattar som en maktobalans i samhället? Själv ser jag bara en förtvivlad pojke som absolut inte vill vara normkritisk. En pojke som vill vara – eller i alla fall klä sig – som en typisk pojke.

Genusarbetet börjar idag redan i förskolan då denna bland annat har i uppgift att ”motverka traditionella könsroller och mönster”. Ett uppdrag som exempelvis lett till att den del förskolor valt att i största möjliga mån undvika orden pojke respektive flicka och hellre prata om hen. En teori är att kön i första hand är en social konstruktion och att könsidentitet inte är något naturligt utan något vi lär våra barn. Föräldrar uppmanas att inte lära sina småbarn om de är pojke eller flicka. En del förskolor ber också föräldrarna vid ansökan om plats att uppge vilken könsidentitet – det vill säga vilket kön barnet ”känner sig som”? Bland svarsalternativen kan man välja; flicka/pojke/annat/både och/vet ej.

Strävan mot jämställdhet – som för mig innebär samma rättigheter, möjligheter och även skyldigheter oavsett kön – är självklar. Men har den gått för långt? Att tvinga sin son att klä sig i klänning, att sudda ut gränserna mellan manligt och kvinnligt eller till och med behandla barn som om de inte hade något specifikt kön – är det verkligen rätt väg att gå?

Att inte döma eller förhindra någon som VILL röra sig utanför det ”könstypiska” är idag en självklarhet men att i tidig ålder förneka ett barn det mest naturliga vi har tror jag gör mer skada än nytta. Aldrig förr har så många unga tonåringar velat genomgå könsbyte. Och det blir allt vanligare att unga människor inte vill identifiera sig som vare sig pojke eller flicka. Enligt mig en sorglig utveckling – till stora delar ett resultat av en jämställdhetsiver som mer eller mindre spårat ur.

Låt barn vara barn. Uppmuntra dem att utveckla sina egna unika egenskaper och intressen. Arbeta för jämställdhet i dess rätta bemärkelse men sluta behandla människor som enbart sociala konstruktioner.

Jag säger som den lille pojken på tåget.

Jag vill inte.

// Jessica Stegrud

(text tidigare publicerad på I Otakt 27/3-

Bildresultat för gender
Bild utvald av Ulsans

Flyktingar eller migranter ?

Vägen till Islam är genom västvärldens demokrati. Med demokratin förstör de demokratin. Så, där ser ni vad stabil demokratin är.

När demokratin är förstörd? Vart vänder ni er då?

Visa ord från Dalai Lama.

När tom Dalai Lama varnar för att Europa håller på att bli muslimskt

Cirkel är sluten.

Cirkel är sluten.
Från ett kommunistiskt system till ett annat kommunistiskt system.
Livet är rätt ironi.
När jag växte upp i Vietnam var det slutskedet av krig mot USA. Det glöd energi i mig, både kropp och själ. Jag brand för att kämpa för frihet, för rättvisa, för mitt fosterland… och mot ockupationen från den onda USA.
Krig tog slut. Vietnam skulle bygga upp landet. Det var kommunistisk propaganda överallt, i alla massmedia, dag ut och dag in. Jag var inte mindre än att vara en god kommunist. Jag var med ungkommunist. Jag var en bra kamrat. Jag var duktig i skola, en mönsterelev. Hummm… så var det. Jag blev matad med: människor lika värda, religionsfrihet, yttrandefrihet, jämlikhet, rättvis för alla… kapitalist är ond, västvärlden är ond… Som ung tyckte jag det var toppen med kommunist, en ideal ideologi. Jag tyckte som alla andra tyckte. Jag tyckte som jag blev lärd. Jag tyckte utan att ifrågasatt verkligheten.
När jag som 19 årig träffade min kärlek, en svensk som var med i Bai bang projektet, då hände det något. Jag var precis klar med min yrkesutbildning med toppbetyg och fick ett bra jobb när ”sanning” kom ut. Jag fick sparken, fick betala tillbaka utbildningskostnaden som straff. Mina föräldrar blev uppkallad till företagsledning där de fick uppmaning att tala mig till rätta. Över en natt blev jag en ond människa. Jag blev isolerad. Släkten ville inte veta av mig. Vänner tog avstånd från mig. Polis hade koll på mig. Jag blev arresterade pga att jag hämta ut ett brev från min dåvarande svensk pojkvän som skickade via en annan svensk (då han var tvungen att åka till Sverige pga att hade förhållande med mig)… Mitt brott var att ha ett förhållande med en utlänning.
Så småningom kom jag till Sverige. Då var jag fortfarande fullproppad med kommunistiska tankar i min hjärna. Jag tyckte att Sverige var ett idealist socialistland, ett land som Vietnam länge sträva efter.
Jag blev mognare, visare med ålder. Jag kunde titta tillbaka och erkände för mig själv att det inte var bra i Vietnam med kommunistisk styrning. Alla lika värd var att alla var lika fattiga, förutom makthavande som blev rik av korruption, yttrande frihet var att man fängslade de journalist/författare som hade en annan åsikt än kommunistisk, religionsfrihet var att man brände ned tempel och kyrkor…
I samband med hela Europas östblocket föll då blev det också förändring i Vietnam. Idag är det fortfarande kommuniststyrning men i verklighet var mer och mindre ekonomimarknad, nästan rå-kapitalist, på gott och ont. Men generellt har Vietnam blivit mycket bättre, folk blir rikare, mer frihet… även det finns mycket kvar att göra.
Men vad händer i Sverige? Ja, vad händer? Vad händer under den fina fasad som man propaganderar via svenska massmedia och via svenska myndigheter? Med tiden ser jag att Sverige går mer och mer mot det regims som Vietnam hade för dryg 30 år sedan. Så länge du håller med kommunist/socialist ideologi då är det grönt. Så länge du inte gör väsen av dig då är det ok. Så länge du anpassar dig till den politisk korrekthet då är det bra. Så länge du inte ifrågasätter systemet utan bara flyter med då låter man dig vara.
Skulle du ifrågasätta något, spelar ingen roll vad, då är du rasist, fascist, tom nazist. Spelar ingen roll om du är svensk eller invandrare, då är du rasist, fascist, nazist i alla fall. Är man invandrare då är man dessutom husneger.
Jag befarar att mitt liv skulle sluta med ett system som jag var född i. Att cirkel är sluten.

Dock, jag vill inte ha en sådan slut. Jag känner glöd i mig igen. Denna gången vill jag kämpa för Sverige, mitt andra hemlandet, mot den onda kommunismen.

Thúy Vü

Tidigare äldre inlägg

Solvindens

This WordPress.com site is the bee's knees

Malamute6's Blog

Just another WordPress.com site

Mons Krabbe

Samhällsdebatt, historia och säkerhetspolitiska analyser

Naturen kallar

Today is gonna be a good day

Prickiga huset

Hälsobloggen

Kulturbilder

Svenska Kulturbilder - binder samman forntid med nutid

HallonHatt's sida

Just another WordPress.com site

En ängel 👼🏻 med svarta vingar.

Obotlig sjukdom, hobby, fotografering, smycken m.m

Blogg 46

en åsiktsblogg

Josefin Utas

Mina egna tankar om nuet och framtiden

Rebecca Hybbinette

- Kamp ger återbäring!

Dagar ur mitt liv

Här kommer jag att skriva om vardagliga händelser ur mitt liv. Ibland kommer jag nog att skriva om en del andra saker också, som till exempel om den tro jag har

MånssonsKultur.se

Johnny M recenserar film, musik & sånt!

Sjunne [ dot ] com

Jan Sjunnesson skriver om politik som om det fanns en frihetlig patriotism och om kultur som om det fanns ett liv bortom politiken.

Sverigekanalen Dalarna

Nationell Webbradio/Dalarna

En gräsrot skriver

Dear past, thank you for all the lessons. Dear future, i am ready. Denna blogg behöver inga donationer. sprid gärna dess innehåll.

Richard Sörman

En annan humaniora

Peter Cooney Enabler

Traditional European Common Sense - Anti-Judaic

Högrelius funderingar!

Just another WordPress.com site

Kulturminnet

Om det svenska kulturarvets rikedom och kulturen i dagens samhälle

Riksväg 32 på det smålänska höglandet

säger det hellre med några bilder

Ocensurerade nyheter och sunt förnuft

It is my right to be rich, happy and successful!

Tommy Hanssons Blogg

Här bloggar Tommy Hansson om aktuella frågor

Alternativ för Sverige till EU-parlamentet 2019

Sverige ut ur EU! EU ut ur Sverige! Dags att ta tillbaka makten! AfS är din röst för swexit och det bästa alternativet för ett suveränt Sverige.

Jenny Piper

Politik, nyheter och samhällsdebatt blandat med personliga krönikor.

Peter Krabbe

Världen i fokus - vem styr vår framtid och varför?

Rakapuckar's Blog

Så bitter på Steffe med alliansen!

Halloj världen!

En blogg av Inger Hansson. Om resor och hållbarhet. Om vackra platser. Om Instagram och andra sociala medier. Om fotografi, natur och lite av varje.

Christer.L.Hansson

Det som danar mig

Stigfinnaren i Älvsund

vägen inåt är vägen framåt

Vincat Veritas

Låt sanningen segra

Life, Death and all between

Welcome to an expanding worldview

SasjaL

Cyniker är inget man föds som, det är omgivningen som formar ...

Livsglimtar

Bättre sent än aldrig

mickecarlssonsblog

Skillnaden mellan demokrati och diktatur är storleken på gapet mellan makten och folket. I min blogg visas hur gapet dag för dag blir allt större i Sverige.

Ama de casa

En hemmafru i Spanien

Peter Harold - Skrivarens blogg

Skrivandet är frihet - jag skriver för friheten.

%d bloggare gillar detta: