Mediers betydelse för mig

I större delen av mitt liv har olika medier haft stor betydelse för mig. När jag var liten fanns alltid lokaltidningen Trelleborgs Allehanda på köksbordet. Vi lyssnade på radio och jag skrev brev till farbror Sven som ledde Barnens brevlåda. Jag var en stolt 7- kanske 8-åring när han läste upp mitt brev i radion. Jag berättade i brevet att jag hade 2 undulater som hette Ollie och Magda.

När vi några år senare flyttad till Malmö så var det tidningen Arbetet. Den var i 2 delar. Far och jag smög upp tidigt på morgonen och läste varsin del under tystnad till frukosten. Ibland vaknade mor och störde vår morgonidyll.  När sedan TV:n kom in i vår lägenhet i början av 60-talet så följde vi naturligtvis nyhetssändningarna med stort intresse. Ibland köpte vi Kvällsposten.

Som vuxen har jag flyttat en del men alltid haft en dagstidning från Arbetet till Tranås Tidningen till Oskarshamns Tidningen. Ofta har den kompletterats med Aftonbladet eller Expressen iallafall på helgerna. Nyheter har alltid varit en viktig del av mitt liv. Men när kvällstidningarna började publicera på internet så slutade jag att köpa dessa som papperstidning. Jag läste ju nyheter på datorn. När sen morgontidningarna började publicera på internet så kunde jag läsa DN, Sydsvenskan, GP, osv på nätet. samtidigt upptäckte jag att jag kan läsa internationell media på nätet. För ett halvår sedan sade jag upp prenumerationen på papperstidningen och jag saknar inte den. Jag får ju all information som jag vill ha på nätet. Jag kan läsa om samma sak i många olika medier och jämföra hur och vad de har skrivit.

Det är väl därför som jag har upptäckt att de etablerade medierna ofta lämnar ut en tillrättalagd sanning – en sanning som passar in på den egna agendan. Hanne Kjöller skrev i sin bok att ”Halva sanningar är också lögner” Hon har så rätt! När jag växte upp så stod TT för sanningen. Men nu har TT egna journalister som skriver och säljer sina artiklar till de flesta medierna. Att en artikel har undertecknats med TT är ingen garant för sanning. Har själv försökt att hitta fakta bakom en del av deras artiklar t ex när de har påstått att forskare har kommit fram till att vi inte ska äta … Jag har inte funnit någon sådan forskning och absolut inte med de resultaten som det påstås i artikeln. Det är alltså ren propaganda som manglas ut till de flesta tidningsredaktionerna. På redaktionerna runt om i landet är det ont om personal och de kollar inte uppgifterna i TT:s artiklar före publicering.

Jag använder mer och mer olika debattforum som ett komplement till de etablerade medierna. Att debattera är för mig en livsstil. Fler och fler följer och gillar det som jag skriver. Jag har följare från större delen av världen: USA,  Australien, Nepal, Spanien, Tyskland, … Jag följer själv många skribenter. Det är roligt med många nya vänner, andras åsikter  och bekräftelse på de egna. Jag lär mig nya saker varje dag.

I Aftonbladets ledare av Karin Pettersson  , 24-11-2015. klagade hon  just på alternativmediernas roll. Hon skriver att de förstör de etablerade mediernas unika ställning som nyhetsförmedlare! Hon skräder inte ord! Nej, hon gör som journalisterna brukar göra för att uppnå opinion och för att på verka. Hon använder värdeladdade ord: växande hatsajter, rasistiska och odemokratiska, högerextrema och nationalistiska, skräddarsydd propaganda, aktivister som skapar twitterstormar och kraschar kommentarsfält och skickar mejlbomber till journalister, sociala mediedrev, politiska rörelser och opinionsbildare, … Ja, Karin slår nästan knut på sig själv när hon försöker demonisera alla som skriver på sociala medier.

Det är nämligen så att twitterstormarna kommer mest inbördes mellan journalister och politiker. Kraschade kommentarsfält har uppstått då åsiktskorridoren har blivit så trång så att alla åsikter som inte delas av debattredaktören har modererats bort. Opinionsbildning är ju just det som Karin själv sysslar med när hon skriver alla värdeladdade ord och klistrar dem på sina konkurrenter. För det är ju just det som vi är! Vi skriver helt gratis och får många fler läsare än vad hon som betald journalist har. Det är inte konstigt att hon försöker strypa debatten, göra åsiktskorridoren ännu trängre och ta bort åsiktsfriheten. Hon och många andra journalister vill bestämma över vilka nyheter vi ska serveras. De vill filtrera bort det som de tycker är olämpligt för oss vanliga medborgare att veta och övergår mer och mer till skvallerjournalistik!

 

Trovärdiga medier ?

Det fanns en tid då medievärlden fick stå oemotsagd. Få hade möjlighet att kontrollera fakta och relevans. Idag har de flesta tillgång till dator, internet, sociala medier samt internationella kanaler på radio och TV. De flesta kan kontrollera uppgifter som journalister och forskare kläcker ur sig. Ett resultat av detta är ju tidningsdöden. Vem vill läsa en tidning som inte håller sig till sanningen och/eller undanhåller fakta och/eller hittar på nyheter?

Vi ”vanliga” medborgare kräver lite mer av mediefolket idag än vad man gjorde för 10-20 år sedan. Journalister bör alltså omvärdera sin roll och bli mer seriösa och trovärdiga om de inte vill ”gräva sin egen grav”.

Det finns säkert många bra seriösa journalister men de försvinner i informationsflödet. De oseriösa skriker högst! Deras agenda är oftast att tala om för övriga medborgare vad vi får och ska tycka. Många av de använder principen ”hissa, dissa eller mörka”.

Det finns några saker som JAG anser hjälper till att göra en journalist trovärdig:

1. Att de använder ett korrekt språk – grammatiskt, ordval, inga invektiv eller svordomar.
2. Att de undviker värdeladdade ord – hemskt, fruktansvärt, sorgligt, fattiga, rika, främlingsfientliga, …
3. Har kunskap om ämnet – annars tillför de inget.
4. Granskar makten och beslutsfattande.
5. Granskar vem som ligger bakom en viss ”nyhet” – propaganda, lobbyism eller är det en verklig nyhet.
6. Undviker ”hålla-handen-journalistik” dvs att de slutar upp med att intervjua varandra eller kändisar.
7. Undviker ”veckotidnings-journalistik” dvs mat – mys – gympa – hund/katt – pyssel -skvaller – mode –

De flesta av oss har ju en bra utbildning idag. Ibland så kan vi faktiskt mycket mer än journalisten som försöker tala om för oss hur det är och vad vi ska tycka.  Jag – och många med mig – vill ha en relevant uppföljning av journalisterna – en fördjupning på sådant som jag själv inte kan. Jag och vi är nyfiken och kunskapstörstande. De journalister som satsar på kvalitet framför kvantitet gör ett bra jobb!

Journalister är också människor och har naturligtvis egna åsikter och värderingar. Men i yrkesrollen så ska de nog akta sig för att lägga in dessa. Hörde för något år sedan en journalist säga: ”Jag ser min yrkesroll som opinionsbildare.” Men då tycker jag inte att denna person ska jobba på en nyhetsredaktion! Hör så gott som dagligen journalister som använder värdeladdade ord på TV:n. De säger att något är fruktansvärt, alla är chockade, alla är förtvivlade osv. Vadå alla? Förstärkningsorden är ju enbart journalistens egen tolkning! Kan inte vi tittare själv få tolka och bilda oss en egen uppfattning?

Om jag tittar på en nyhetssändning (det är oftast det som jag tittar på) så vill jag bara ha reda på vad som har hänt – utan värderingar. Jag kan bedöma själv! Jag vill ha fakta och ingenting annat. Jag vill inte att de ska ”hissa, dissa eller mörka”! Samma sak gäller naturligtvis de digitala tidningarna. Jag får en ”allergichock” när jag ser orden främlingsfientliga, nazistiska, våldsbejakande, fascistiska, bruna, …

 

 

 

 

 

Är alla barn lika mycket värda?

Barn är barn – oavsett vilket kön de har, var de kommer ifrån och vilka föräldrar de har- anser jag. Men det finns de som anser annorlunda. Vissa barn prioriteras och får mer resurser än andra. Så är det t ex i Malmös skolor.

”Förutom olika lärarlöner får väl skolor i utsatta områden mer pengar per elev?

– Det är rätt stora skillnader över staden. Föräldrarnas utbildning är den tyngsta faktorn. Skolresurserna påverkas också av om eleven är nyanländ, av försörjningsstöd, om eleven lever med en, två eller ingen vårdnadshavare och om eleven är pojke eller flicka.

Hur olika mycket pengar kan två skolor få?

– De flesta svenska kommuner omfördelar mindre. Vi gör det fullt ut. Den totala ersättningen för en lågstadieelev på Djupadalsskolan i Limhamn är i år 48 724 kronor. Ersättningen för en lågstadieelev på Rosengårdsskolan är 80 969 kronor.”

Ja, hela artikeln kan läsas här. Malmö kommun ger inte lika hög skolpeng till flickor som de ger till pojkar. Flickor är ju generellt mer fogliga och skötsamma. Kommunen räknar också kallt med att barn som växer upp i radhusområdet Djupadal är mer väluppfostrade och studiemotiverade. Medan de unga som växer upp i det invandrartäta området Rosengård inte har studiemotiverade föräldrar som uppfostrar dem till ordning och reda.

I sin välvilja bygger kommunen in segregation. De förutsätter skillnader och talar om att de som inte sköter sig får mer resurser. De som inte sköter sig premieras! Det känns absurt! Borde inte kommunen istället kräva skötsamhet för att ta del av resurserna? Varför lägger kommunen en högre skolpeng till elever med ensamstående föräldrar eller som har föräldrar med försörjningsstöd? Förutsätter kommunen att deras föräldrar inte kan uppfostra sina barn och göra dem studiemotiverade?

Malmö kommun ägnar sig åt strukturell diskriminering! De bygger in hjälplöshet i systemet och dömer barnen i dessa skolor till utanförskap. De talar om från början att elever som går på dessa skolor kommer aldrig att klara sig utan extra resurser. Till eleverna i de ”finare” områdena pekar de med hela handen och säger att dessa själv får ta ansvar för sina studier!

Hur ska kommunen minska segregeringen när de själv ställer olika krav på barn pga kön, föräldrar, bostadsområde och etnicitet?