Åstadkommer det svenska facket något i nutid ?

Svensk fackföreningsrörelse  har överlevt sig självt. De har historisk haft en uppgift, då  för att förbättra arbetarnas villkor. Men på senare tid har de endast gått i politikernas ledband och svikit sina uppdragsgivare. Att verka för högre löner eller att behålla de nuvarande med en inströmning av billig arbetskraft är dömt att misslyckas. Alliansen applåderar deras tillkortakommanden och det socialdemokratiska partiet har blivit korrupt och ser endast till sina egna intressen.  Att socialdemokratin ser sig som en elit på dåliga kunskapsmeriter är endast löjeväckande.

Stefan Löfvén  en uppkomling som tror sig kunna styra Sverige med en medioker kompetens som tidigare ordförande för IF-Metall har inte på långa vägar den kompetens som krävs. Kompetensen finns i civilsamhället, men att få svenska politiker att inse det är som att hälla vatten över en gås. Eller kanske är det internationella krafter som styr Löfvéns beslut ? Att han ALDRIG kommer att bli någon statsman bör vi nog vara ense om.

Att herr Lövfén dessutom saknar förmåga som statsminister att vara en enande kraft bevisar hans olika uttalanden.

Att påtala för det svenska folket att tänker ni inte ”rätt” enligt vad jag anser så är ni fascister.

Socialdemokratin har lovat mycket de senaste decennierna men har med råge svikit sina löften.

Svensk socialdemokrati har blivit en osund maktfaktor som vi bör bekämpa för att den svenska demokratin inte ska gå förlorad. Att leva under potentater som inte är lyhörda för vad den svenska befolkningen anser kallar jag inte demokrati. Vi har enligt Wilhelm Moberg fått  en stat där DEMOKRATUR råder. Nu är det som så att ett fåtal proffspolitiker som själva anser sig utvalda och anser sig vara en elit. Det är inte till gagn för den politiska mångfalden och ett demokratiskt Sverige speciellt som de inte klarar av att leva upp till sina löften.

När vänster eller högerfoten styr och inte huvudet är det till nackdel för ett progressivt samhälle.

Att svika sina uppdragsgivare den hårt skattetyngda svenska befolkningen för att man har naiva ambitioner är inget framgångskoncept.

 

Det svenska skattetrycket bör sänkas radikalt för att ge mer makt åt svenska medborgare och mindre makt åt svenska politiker som inte har förmågan att klara av sina uppgifter.

Sverige åt SVENSKARNA  är att prioritera som skapat förutsättningarna för den politik som nuvarande politiker in absurdum bedriver för att förstöra en fungerande samhällsstruktur.

Min generation

Jag är nog född i fel decennium. Mina föräldrar, och andra i deras generation, arbetade, betalade skatt och fick välfärd och bra tilltagen pension. De växte upp i en tid då de styrande tänkte på medborgarna och deras välfärd. Medborgarna kunde känna tillit för den förda politiken. Därför blev de också snälla och fogliga – protesterade sällan.

De unga idag kaxiga och tar all denna välfärd för självklar. De tror att det alltid har funnits denna välfärd och inser inte att denna har byggts upp av mina föräldrar, far- och morföräldrar och andra människor i tidigare generationer. De inser inte vilka umbärande som dessa människor har gjort för att ge oss denna välfärd.

Jag och min generation har fortsatt att betala till välfärden. Många av oss har insett att de styrande har använt våra pengar till annat. De styrande har själv levt gott på våra skattepengar. Vi har betalat in 2/3-delar av vår lön till vår välfärd. Men har vi någon gång fått redovisning på vad våra pengar används till? Som påtryckningsmedel för att vi ska vara välvilligt inställda till dessa skatter har ord som demokrati, solidaritet, mänskliga rättigheter, bistånd, dela med oss, vi är så rika, vi måste hjälpa, vi måste transferera, ..

Nu står vi med facit i handen. De unga säger att landet inte har råd att betala höga pensioner. Vi pensionärer får inte den välfärd som vi har betalat för. De unga säger att vi är krävande när vi protesterar. Alltför många människor, som har jobbat i hela sitt liv, lever på fattigpension. Många pensionärer går i konkurs. Det finns pensionärer som får lämna hus och hem – för de har inte råd att bo kvar i den bostad som de har haft de senaste decennierna.

Det känns orättvist att vi som har gjort rätt för oss i hela vårt liv ska kallas för krävande när vi vill ha en bit av den välfärd som vi har betalat för. Det känns lika orättvist när de säger att vi är så rika så vi måste dela med oss. Den rikedom som de välvilligt delar ut tillhör oss. Det är vi som har betalat in de pengarna som de delar ut!

Jag hade kanske kunnat acceptera att de delar ut en del av vår rikedom. Men jag kan aldrig acceptera att de kallar mig för krävande och försöker tala om för mig att jag är mindre vetande! Jag har nog mycket större kunskaper och livserfarenhet än vad dessa unga har!